Regeringens uttalande om Västsahara
Interpellation 2025/26:298 av Jacob Risberg (MP)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2026-01-22
- Överlämnad
- 2026-01-22
- Anmäld
- 2026-01-23
- Svarsdatum
- 2026-02-05
- Besvarad
- 2026-02-05
- Sista svarsdatum
- 2026-02-05
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
I ett uttalande från Utrikesdepartementet den 19 januari angående Västsahara frångår regeringen en lång svensk tradition av att stå upp för internationell rätt: https://regeringen.se/uttalanden/2026/01/uttalande-fran-utrikesdepartementet-om-fn-processen-kring-vastsahara/
I uttalandet ger regeringen uttryckligen stöd för den marockanska autonomiplanen som "en trovärdig grund för förhandlingar för att nå en ömsesidigt accepterad, hållbar och rättvis politisk lösning i överensstämmelse med FN-stadgan och som tillgodoser det västsahariska folkets rätt till självbestämmande”.
Detta är ett mycket allvarligt, olyckligt och olägligt skifte hos den svenska regeringen i frågan om Västsahara. Detta steg kommer att negativt påverka och undergräva den FN-ledda politiska process som för närvarande pågår, där Polisario i detta nu är i New York för att förhandla med både USA och FN.
Sverige har haft en konsekvent och tydlig ståndpunkt i frågan om Västsahara genom åren, en ståndpunkt som vilat på internationell rätt och betonat Västsaharas folks rätt till självbestämmande. Sverige har också varit pådrivande för att EU ska hålla sig till folkrätten.
I de fall där internationella domstolar, som Internationella domstolen och EU-domstolen, har uttalat sig om Västsahara har de varit entydiga i att Marocko inte har suveränitet över Västsahara. Senast i oktober 2024 var detta tydligt i en dom från EU-domstolen i ett fall gällande EU:s handelsavtal med Marocko. Det juridiska stödet för det västsahariska folkets rätt till sitt eget territorium och sina egna naturtillgångar var så starkt att domstolen fattade det unika beslutet att till och med riva upp avtalet mellan EU och Marocko.
Den svenska regeringen återkommer ständigt i sina uttalanden till att internationell rätt ska gälla. Detta har inte minst klargjorts i uttalanden om USA:s agerande i Venezuela och gällande Grönland. Därför blir det ytterst märkligt att regeringen, trots domstolarnas tydlighet om Västsahara, här går i rakt motsatt riktning. Marocko har ingen suveränitet över Västsahara, vilket så klart då också innebär att Marocko på intet sätt kan diktera Västsaharas framtid. Men det är exakt det regeringen nu ignorerar när man tydligt tar ställning för just Marockos framtida planer för Västsaharas framtid i stället för att utgå från det västsahariska folket och dess företrädare Polisarios vilja.
Mina frågor till utrikesminister Maria Malmer Stenergard är:
- Varför har ministern och regeringen ändrat Sveriges position?
- Har ministern tagit initiativ till en analys av hur Sveriges position om Västsahara förhåller sig till folkrätten, och kan ministern i så fall redogöra för resultatet?
- Avser ministern att agera för att västsaharierna ska få rätt till självbestämmande och rätt till ett eget land i hela det västsahariska territoriet?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:298
Webb-tv: Regeringens uttalande om Västsahara
Dokument från debatten
- Torsdag den 5 februari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:69
Protokoll från debatten
Anf. 17 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Jacob Risberg har frågat mig varför jag och regeringen har ändrat Sveriges position i frågan om Västsahara, om jag har tagit initiativ till en analys av hur Sveriges position om Västsahara förhåller sig till folkrätten och om jag i så fall kan redogöra för resultatet. Han har även frågat om jag avser att agera för att västsaharierna ska få rätt till självbestämmande och rätt till ett eget land i hela det västsahariska territoriet.
Vidare har Lotta Johnsson Fornarve frågat mig om orsaken till att jag och regeringen har övergett den tidigare linjen när det gäller Västsahara, om jag och regeringen stöder Internationella domstolen i Haags beslut angående västsahariernas grundläggande rätt till sitt eget land samt om jag och regeringen tar avstånd från Marockos illegala ockupation av Västsahara.
Genom den resolution som FN:s säkerhetsråd antog i oktober 2025 om Västsahara befinner vi oss i ett nytt läge, där en möjlig lösning på den långvariga och svårlösta konflikten är inom räckhåll.
Resolutionen markerar ett skifte genom att den framhåller Marockos autonomiplan som en trovärdig grund för förhandlingar och en bredare FN-process, som leds av FN:s sändebud för Västsahara: Staffan de Mistura.
Efter 50 år av konflikt och humanitär kris är en hållbar lösning mer än välkommen. Sverige vill vara med och bidra till en sådan lösning. I ljuset av FN-resolutionen uttrycker Sverige därför stöd för Marockos autonomiplan som en trovärdig grund för förhandlingar mellan parterna.
Sveriges folkrättsliga position står fast. Vi ger vårt fulla stöd till FN-sändebudets arbete för att få till stånd en hållbar och rättvis politisk lösning inom ramen för den FN-ledda processen. En sådan lösning måste vara förenlig med FN-stadgan, vara ömsesidigt accepterad och tillgodose det västsahariska folkets rätt till självbestämmande.
Vi har haft samtal med både Polisario och Algeriet där vi tydliggjort vår position. Vi uppmanar parterna att engagera sig i förhandlingarna och bidra konstruktivt för att finna en lösning i enlighet med säkerhetsrådsresolutionen.
Genom denna positionsförflyttning sällar vi oss till en bred majoritet av andra EU-länder, inklusive våra grannländer Danmark och Finland, som redan tidigare intagit en liknande position.
Anf. 18 Jacob Risberg (MP)
Herr talman! Jag tackar utrikesministern för att hon är här och svarar på interpellationerna. Jag tackar också min medinterpellant Lotta Johnsson Fornarve.
I ett uttalande från UD den 19 januari angående Västsahara frångår regeringen en lång svensk tradition av att stå upp för internationell rätt. I uttalandet ger regeringen uttryckligt stöd för den marockanska autonomiplanen ”som en trovärdig grund för förhandlingar för att nå en ömsesidigt accepterad, hållbar och rättvis politisk lösning i överensstämmelse med FN-stadgan och som tillgodoser det västsahariska folkets rätt till självbestämmande”.
Det här är ett väldigt allvarligt, olyckligt och olägligt skifte av den svenska regeringen i frågan om Västsahara. Detta steg kommer att negativt påverka och undergräva den FN-ledda politiska process som för närvarande pågår i USA och i FN. Polisario är på plats för att förhandla med FN.
I frågan om Västsahara har Sverige genom åren haft en konsekvent och tydlig ståndpunkt som vilat på internationell rätt och betonat Västsaharas folks rätt till självbestämmande. Sverige har också varit pådrivande för att EU ska hålla sig till folkrätten. I de fall internationella domstolar, till exempel Internationella domstolen och EU-domstolen, har uttalat sig om Västsahara har de varit entydiga: Marocko har inte suveränitet över Västsahara. Senast i oktober 2024 var detta tydligt i en dom i EU-domstolen i ett fall gällande EU:s handelsavtal med Marocko. Det juridiska stödet för det västsahariska folkets rätt till sitt eget territorium och sina egna naturtillgångar var så starkt att domstolen fattade det unika beslutet att till och med riva upp avtalet mellan EU och Marocko.
Den svenska regeringen återkommer i sina uttalanden ständigt till att internationell rätt ska gälla. Detta har inte minst klargjorts i uttalanden om till exempel USA:s agerande i Venezuela och gällande Grönland. Därför blir det ytterst märkligt att regeringen trots domstolarnas tydlighet om Västsahara går i rakt motsatt riktning. Marocko har ingen suveränitet över Västsahara, vilket såklart också innebär att Marocko på intet sätt kan diktera Västsaharas framtid. Men det är exakt vad regeringen nu ignorerar när man tydligt tar ställning för just Marockos framtida planer för Västsaharas framtid i stället för att utgå från det västsahariska folket och dess företrädare Polisario.
Mina frågor till utrikesministern var – vissa av dem accepterades inte av riksdagens kammarkansli och finns därför inte med i interpellationen: Varför har regeringen ändrat sin position? På vilket sätt är regeringens linje att respektera och försvara folkrätten och den regelbaserade världsordningen förenlig med att i Västsaharafrågan inta en position som står i skarp kontrast till de internationella domstolarnas utlåtanden? Vilken konsekvensanalys har regeringen gjort av hur detta agerande riskerar att försvaga folkrätten i ett läge där denna är utsatt för kraftiga attacker från flera håll? Anser regeringen att västsaharierna fortfarande har rätt till självbestämmande och rätt till sitt eget land i hela det västsahariska territoriet? Vilka signaler tycker utrikesministern att det här ger andra ockupationsmakter – denna fråga fick jag inte skicka med – gällande hur de kan agera på ockuperat område och vilka rättigheter de har till områdets resurser, exempelvis i östra Ukraina, Palestina eller Tibet?
Anf. 19 Lotta Johnsson Fornarve (V)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret på min interpellation. Jag tackar också Jacob Risberg för att han precis som jag har reagerat på det här uttalandet om Västsahara.
Jag beklagar verkligen djupt att Sveriges regering nu har ställt sig på ockupationsmaktens sida och gett sitt uttryckliga stöd till Marockos autonomiplan för Västsahara och anser att planen är en trovärdig grund för förhandlingar. Det är ett allvarligt avsteg från Sveriges tidigare hållning i Västsaharafrågan. Sverige har tidigare konsekvent stått upp för internationell rätt och västsahariernas rätt till självbestämmande.
Jag undrar om regeringen verkligen har sett och erhållit den marockanska planen i dess helhet. Om inte kan man fråga sig hur regeringen kan ställa sig bakom den.
Om Marockos autonomiplan ska utgöra basen för förhandlingarna betyder det att västsaharierna i Afrikas sista koloni berövas rätten till självbestämmande och självständighet. En avkolonialiseringsprocess som startade på 1960-talet med stöd av FN:s generalförsamling har skjutits i sank efter decennier av arbete. Det betyder att en långvarig ockupation lönar sig. Är det så vi ska se på internationell rätt? Ska vi ge en brutal ockupationsmakt rätt?
Det är uppenbart att regeringen inte har efterfrågat västsahariernas svar på Marockos plan. Polisario, som är västsahariernas legitima representant, förkastar autonomiplanen, eftersom den utesluter självständighet som alternativ och förutsätter marockansk suveränitet över territoriet. Västsaharierna förvägras därmed rätten att själva besluta om sin framtid. Det här skulle vara ett enormt svek mot det hårt drabbade västsahariska folket.
Västsahara har ockuperats illegalt av Marocko sedan 1975 – mot FN:s vilja och mot beslut av Internationella domstolen i Haag. Västsahara är erkänt av FN som ett icke självstyrande territorium. När Spanien drog sig tillbaka 1975 annekterade Marocko territoriet, trots ett rådgivande yttrande från Internationella domstolen som bekräftar det västsahariska folkets rätt till självbestämmande. Efter år av konflikt beslutades 1991 om eldupphör och en FN-ledd folkomröstning baserad på en tydlig överenskommelse där Västsaharas folk skulle få välja sin framtid. På grund av Marockos sabotage och förhalningstaktik har den folkomröstningen ännu inte fått äga rum. Men det är fortfarande den enda internationellt överenskomna lösning som finns.
I den ockuperade delen av Västsahara utsätts västsaharierna för förföljelser och ett enormt förtryck. Begränsningarna av yttrandefriheten och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna är mycket omfattande. Västsaharas naturresurser exploateras utan folkets samtycke. En stor del av befolkningen har tvingats fly ut till Saharas öken, där de fortfarande lever under mycket svåra förhållanden.
Att regeringen stöder Marockos förslag innebär att den bortser från den allvarliga situation som råder och riskerar att legitimera en pågående ockupation. Jag vill höra varför Sverige avviker från sin tidigare linje när det gäller synen på Västsahara och folkrätten. Jag vill veta om Sveriges regering står bakom beslutet i Internationella domstolen i Haag om Västsaharas rätt till självbestämmande. Jag vill få svar på om utrikesministern tar avstånd från Marockos brutala ockupation av Västsahara. Jag vill även veta hur regeringen konkret tänker arbeta för västsahariernas rätt till självbestämmande.
Anf. 20 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! För Sveriges säkerhet och stabiliteten i omvärlden är det helt avgörande att den regelbaserade världsordningen och folkrätten, inklusive FN-stadgan, upprätthålls. Det är Sveriges fasta övertygelse att folkrätten, inklusive FN-stadgan, utgör nödvändiga verktyg för att nå fredliga lösningar på konflikter i allmänhet. Det gäller även den långvariga konflikten i Västsahara.
Sveriges folkrättsliga position står fast. Sverige står helt och fullt bakom det västsahariska folkets rätt till självbestämmande, något som också har slagits fast av Internationella domstolen i Haag i sitt yttrande från 1975.
Det som interpellanterna helt verkar bortse från är den säkerhetsrådsresolution som antogs i oktober. Det brukar kanske inte vara läget. Det är vanligare att regeringen anklagas för att inte respektera FN-resolutioner. I det här fallet är det någonting som har hänt där som oppositionen väljer att helt bortse från. Det gör debatten lite svårare.
Resolutionen från oktober 2025 tillhandahåller ett ramverk för förhandlingarna och uttalar sig inte om en specifik lösning. Regeringen uttrycker sitt stöd för autonomiplanen som en del av en FN-ledd process som leds av FN:s sändebud för Västsahara Staffan de Mistura.
I linje med säkerhetsrådsresolutionen måste den lösning som framförhandlas vara förenlig med FN-stadgan, vara ömsesidigt accepterad av parterna och tillgodose det västsahariska folkets rätt till självbestämmande. De exakta formerna för detta är en fråga för parterna.
För övrigt var det endast Kina, Pakistan och Ryssland som avstod i omröstningen om resolutionen. Det är ett intressant sällskap som oppositionen sällar sig till här, får man konstatera.
I och med den positionsförflyttning som regeringen nu har gjort ställer vi oss på samma sida som våra närmast likasinnade. Vi är tillsammans med Finland, Danmark, Storbritannien, Frankrike, Estland, Polen, Nederländerna, Belgien, Tyskland och numera också EU.
Sverige står upp för folkrätten. Vi gör det överallt i världen oavsett geografisk kontext. Det kommer vi fortsätta att göra.
Jag tänker avsluta med att svara på de frågor som Jacob Risberg inte fick ställa för riksdagen.
Det viktiga här är att uppnå en ömsesidigt accepterad lösning där det västsahariska folkets rätt till självbestämmande tillgodoses. Det handlar nu om en FN-ledd process vars uttryckliga mål är att nå en lösning i överensstämmelse med just FN-stadgan. Det skiljer sig från situationen avseende Ukraina, där det inte finns någon motsvarande säkerhetsrådsresolution eller FN-process att luta sig mot.
Det västsahariska folket har, precis som den palestinska befolkningen, rätt till självbestämmande. FN har slagit fast denna rätt men har till skillnad från i fallet Palestina inte formulerat om slutmålet ska vara självständighet, autonomi eller integration.
Anf. 21 Jacob Risberg (MP)
Herr talman! Tack, utrikesministern, för svaret!
Jag förstår definitivt att skiftet från regeringen kommer utifrån den säkerhetsresolution som kom i oktober. Det råder det över huvud taget ingen tvekan om.
Vi vet också att det är USA som har drivit igenom resolutionen. Det var det land som redan 2020, under Trumps första mandatperiod som president, erkände Västsahara som en del av det marockanska territoriet. Där finns redan en tydlig syn på hur konflikten ska lösas. Jag tycker inte att det är någonting bra att gå efter.
Det är säkerhetsrådet som ska tolka FN-stadgan, och man ska följa det. Men det åsidosätter inte på något vis internationell rätt. Säkerhetsrådet kan säga vad det vill, och det kommer att bli en rättslig spänning kring det. Men det finns fortfarande saker som gäller.
Folks rätt till självbestämmande och ett förbud mot annektering är jus cogens, det är tvingande folkrätt oavsett vad FN:s säkerhetsråd säger. Tolkningen vad gäller Västsahara försvinner inte bara för att säkerhetsrådet gör en annan typ av yttrande.
Sedan har vi också Europeiska domstolens yttrande. Det är direkt bindande för Sverige som medlemsland i EU. Vi måste följa domstolens yttrande. Där var man så pass tydlig att man till och med rev upp ett avtal, något som domstolen aldrig har gjort tidigare, just på grund av västsahariernas rätt till sitt eget land och till sina egna resurser. Det var någonting som EU-kommissionen hade åsidosatt.
Sedan lutar man sig mot FN-stadgan. Det är klart att det är vad vi ska göra. Det är vad vi måste återkomma till, förutom all annan internationell rätt. Där har vi kapitel 11, som handlar just om icke självstyrande territorier.
FN-stadgan kom till under den tid då det fortfarande fanns gott om kolonier. Man visste om det. Det handlade om: Hur avkoloniserar vi dessa områden?
År 1963 fördes Västsahara upp på listan över de områden som skulle avkoloniseras. Spanien hade en plan för när man skulle lämna det. Men marockanerna följde inte det, utan de gick in och ockuperade landet.
Det som är intressant att höra är att man hela tiden talar om Marockos autonomiplan. Man säger också att västsaharierna har rätt till självbestämmande. Ser man då framför sig ett självbestämmande under marockansk suveränitet, eller ser man slutmålet som en västsaharisk stat?
Det är en enorm skillnad. Det är just suveräniteten som domstolarna har varit väldigt tydliga med. Den har inte Marocko över Västsahara.
Västsaharierna har rätt till sitt eget territorium, och de har rätt till sina egna resurser. De har rätt till självbestämmande inom det territoriet. De har helt enkelt rätt till en egen stat.
Att bara säga att västsaharierna har rätt till självbestämmande duger inte. Det går inte i linje med det som Internationella domstolen har sagt om att Marocko inte har suveränitet över västsahariska territoriet.
Anf. 22 Lotta Johnsson Fornarve (V)
Herr talman! Tack för ytterligare svar, ministern!
Det duger inte. Att stödja Marockos autonomiplan för Västsahara är inte förenligt med internationell rätt och är ett tydligt avsteg från Sveriges tidigare hållning. Att ställa sig på ockupationsmaktens sida är ingen lösning på konflikten, som ministern påstår.
Jag vill veta varför Sveriges regering ändrat sitt ställningstagande i den här viktiga frågan. Jag tycker inte att vi har fått något riktigt tydligt svar på det.
Ministern säger i sitt svar: ”Vi ger vårt fulla stöd till FN-sändebudets arbete för att få till stånd en hållbar och rättvis lösning inom ramen för den FN-ledda processen. En sådan lösning måste vara förenlig med FN-stadgan, vara ömsesidigt accepterad och tillgodose det västsahariska folkets rätt till självbestämmande.”
Problemet är att detta ställningstagande inte går ihop med att ställa sig bakom den ena partens förslag, det vill säga Marockos autonomiplan. Den andra parten, Polisario, som är det västsahariska folkets representant, har inte accepterat den lösningen utan är tvärtom starkt kritisk.
Det är inte svårt att förstå, eftersom förslaget inte kommer att leda till det västsahariska folkets rätt till självbestämmande. Det finns med andra ord inget ömsesidigt accepterande att ge sitt stöd till ockupationsmaktens förslag samtidigt som man lyfter fram rätten till självbestämmande. Det går inte ihop. De två förslagen kan inte samexistera.
Västsaharierna har i dag levt 50 år under Marockos ockupation och i flyktingläger i Saharas öken. Under den här tiden har Marocko obehindrat exploaterat Västsaharas naturresurser, byggt upp relationer med strategiskt viktiga länder och samtidigt begått omfattande brott mot mänskliga rättigheter mot den västsahariska befolkningen.
Ockupationen strider mot folkrätten, FN-resolutioner och yttrandet från Internationella domstolen i Haag. Grunden för ockupationen är uppenbar. Det handlar om att Marocko vill fortsätta att lägga beslag på Västsaharas rika naturtillgångar, framför allt fosfat och fiske.
En av världens största fosfatfyndigheter ligger i det ockuperade Västsahara. Fiskevattnet utanför kusten tillhör de rikaste i världen. Det är anledningen till den långvariga och brutala ockupationen. Jag vill påminna om att västsahariernas naturtillgångar inte tillhör ockupationsmakten Marocko utan Västsaharas folk.
Sveriges stöd till Marockos autonomiplan, som hänvisar till säkerhetsrådsresolutionen 2797, innebär ett betydande avsteg från Sveriges historiska linje. Det innebär att Sverige nu ger politiskt stöd till ett förslag från den marockanska ockupationsmakten, trots att Västsahara enligt FN är ett icke självstyrande territorium med rätt till självbestämmande. Jag vill fortfarande höra varför Sverige avviker från sin tidigare linje.
Jag vill även veta om Sveriges regering står bakom beslutet i Internationella domstolen i Haag om västsahariernas rätt till självbestämmande. Om regeringen gör det vill jag veta hur regeringen konkret tänker jobba för västsahariernas rätt till självbestämmande. Jag vill också veta om utrikesministern tar avstånd från Marockos brutala ockupation av Västsahara.
Anf. 23 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Sverige är en stark röst för demokrati och mänskliga rättigheter i världen. Efter mer än 50 år av konflikt skulle en politisk lösning på Västsaharafrågan som är förenlig med folkrätten och FN-stadgan vara extremt positiv för stabiliteten och den ekonomiska utvecklingen i regionen och för att minska lidandet hos civilbefolkningen. Sverige ger därför sitt fulla stöd till FN och Staffan de Mistura för att leda denna process, vars uttryckliga mål är en lösning i överensstämmelse med FN-stadgan.
Som framgår av resolutionen i FN:s säkerhetsråd är autonomiplanen en trovärdig grund för förhandlingar. Målet för förhandlingarna är att nå en lösning som accepteras av parterna, som är förenlig med FN-stadgan och som tillgodoser det västsahariska folkets rätt till självbestämmande – som vi står bakom. Balansen mellan parters positioner och marockansk kontroll respektive västsahariskt självbestämmande är sannolikt den viktigaste delen nu för de förhandlingar mellan parterna som FN ska leda.
Flyktingar från Västsahara har bott i läger nära den algeriska staden Tindouf i södra Algeriet sedan 1975. Genom åren har Sverige bidragit till verksamheten genom kärnstöd till flera FN-organ på plats. Vi kan vara stolta över att vi är en av de största givarna av kärnstöd till FN:s flyktingorgan UNHCR, FN:s livsmedelsprogram World Food Programme och FN:s barnfond Unicef, som alla bedriver verksamhet i de västsahariska flyktinglägren.
Dessutom har regeringen nära kontakt med FN:s sändebud de Mistura för att säkerställa maximalt politiskt stöd för att komma framåt i frågan. Jag träffade honom själv ganska nyligen. Vi undersöker också olika möjligheter att ge ytterligare stöd till FN:s och de Misturas arbete med Västsaharafrågan. Det är oumbärligt för att parterna ska nå en lösning.
Herr talman! Lotta Johnsson Fornarve verkar fortfarande inte ha noterat att säkerhetsrådet har antagit en resolution i frågan i oktober. Jacob Risberg tycker uppenbarligen att man ska bortse från den här säkerhetsrådsresolutionen. Min fråga till Jacob Risberg blir då naturligtvis vilka andra resolutioner han tycker att man ska bortse från.
Anf. 24 Jacob Risberg (MP)
Herr talman! Tack, återigen, till utrikesministern för svaret!
Jag kan börja med att säga nej – jag åsidosätter inte den här FN-resolutionen. Det är dock två rättsliga system som går parallellt här. Man kan inte bortse från folks rätt till självbestämmande bara för att FN:s säkerhetsråd tycker någonting annat. Det är viktigt att komma ihåg det.
Det finns mycket som är viktigt i FN-resolutionen, som ger bland annat Minurso ett förlängt mandat. Det behövs. Minurso behövs på plats. En av Minursos främsta uppgifter är att se till att den folkomröstning som skulle ha skett för åtminstone 35 år kan ske och visa vad västsaharierna själva tycker.
Att andra länder tycker samma sak som Sverige gör det inte mer rätt. Jag tycker att det är ett ganska dåligt argument. Det som sker nu – utrikesministern lyfter själv upp det här ungefär som om hon läste mina tankar – handlar om balansen i de kommande förhandlingarna. Men vilken balans blir det om de flesta länder redan har tagit Marockos sida i den här frågan? Varför väljer man att stödja den ena partens förslag till lösning i stället för den andra partens? Varför ställer man sig bakom ett land som inte är en demokrati?
Marocko är ett land som ockuperar ett annat folks territorium, ett land som fängslar oppositionella, ett land som torterar och tillfångatar politiska aktivister, journalister och migranter. Det är ett land som behandlar sahrawierna som om de vore andra klassens medborgare i deras eget land, ett land som suger ur fosfater och andra resurser och behåller hela vinsten själva, ett land som fiskar ut västsahariernas vatten.
Till och med gällande frågan om Israel–Palestina, där vi vet att vi har väldigt olika åsikter om vägen fram till en hållbar lösning, är vi ju överens om att den enda lösningen som finns är en tvåstatslösning. Jag skulle vilja veta huruvida utrikesministern tycker att en tvåstatslösning är läglig även här.
Anf. 25 Lotta Johnsson Fornarve (V)
Herr talman! Jag har verkligen noterat säkerhetsrådets resolution 2797, som beskriver Marockos autonomiplan som trovärdig och genomförbar. Om Sverige antar det här ramverket riskerar man att underminera decennier av FN:s arbete för det västsahariska folkets rätt till självbestämmande. Det går helt enkelt inte ihop att ställa sig bakom både autonomiplanen och västsahariernas rätt till självbestämmande.
Sveriges stöd för Marockos autonomiplan innebär ett betydande avsteg från Sveriges historiska linje och innebär att Sverige nu ger politiskt stöd till ett förslag från den marockanska ockupationsmakten, trots att Västsahara, enligt FN, är ett icke-självstyrande territorium med rätt till självbestämmande. Det kan vi aldrig komma ifrån!
Jag vill fortfarande höra varför Sverige avviker från sin tidigare linje. Jag vill även veta om Sveriges regering står bakom beslutet i Internationella domstolen i Haag om Västsaharas rätt till självbestämmande. Jag vill ha ett tydligt svar på det. Jag vill även få svar på om utrikesministern tar avstånd från Marockos brutala ockupation av Västsahara.
Jag vill uppmana regeringen att lyssna på det västsahariska folket, som i över 50 år har utsatts för en av världens mest brutala ockupationsmakter. Det västsahariska folket, genom sina representanter Polisario, förkastar Marockos plan och kräver sin självklara rätt till självbestämmande. Det borde också vara en självklarhet för Sveriges regering.
Det minsta man kan begära från regeringen i den svåra situation som nu råder är att vi ger ett direkt stöd i form av bistånd till de västsahariska flyktingarna i Saharas öken i en situation när läget är svårare än någonsin. Tyvärr har jag fått uppgift om att det stöd som i dag finns via Oxfam kommer att dras in.
Sverige har historiskt sett försvarat avkolonialisering och internationell rätt. Genom att prioritera autonomiförslaget som utgångspunkt för förhandlingar riskerar Sverige att undergräva sin trovärdighet och försvaga den FN-ledda processen. Kräv i stället att den utlovade folkomröstningen kommer till stånd!
Anf. 26 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Låt mig säga det igen: Ja, vi står bakom Internationella domstolens beslut.
Låt mig understryka den möjlighet som vi nu står inför: Äntligen finns ett momentum för att nå en lösning på en konflikt som har varat i fem decennier. Sverige vill vara med och bidra till en sådan lösning och främja förutsättningar för samhällsutveckling och stabilitet. Den rörelsen bekräftas av den nya säkerhetsrådsresolutionen och av att även EU nu har antagit en gemensam ståndpunkt i Västsaharafrågan som speglar denna resolution.
Det här handlar inte om att välja sida utan om att stötta arbetet för att komma vidare. Det viktiga nu är att stötta den FN-ledda processen och Staffan de Misturas arbete för att uppnå en ömsesidigt accepterad lösning, där FN-stadgan respekteras och det västsahariska folkets rätt till självbestämmande också tillgodoses.
Inom ramen för den här processen utgör Marockos autonomiplan en trovärdig grund för förhandlingar. Den marockanska autonomiplanen behöver preciseras och uppdateras, något som Marocko också har lovat. Vi förväntar oss att Marocko levererar på detta löfte, vilket jag har framfört till min utrikesministerkollega direkt. Vi ser fram emot att ta del av Marockos uppdaterade förslag till autonomiplan och andra konstruktiva bidrag från parterna.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.