Regeringens utredning om offentlig upphandling och villkor enligt kollektivavtal
Interpellation 2015/16:284 av Maria Malmer Stenergard (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2015-12-17
- Överlämnad
- 2015-12-17
- Anmäld
- 2015-12-18
- Svarsdatum
- 2016-01-12
- Besvarad
- 2016-01-12
- Sista svarsdatum
- 2016-01-21
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Den 1 september i år kom Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal med sitt delbetänkande (SOU 2015:78). I utredningens kommittédirektiv angavs att utredningen ”ska analysera hur uttryckliga krav på villkor enligt kollektivavtal kan föras in i de tre nya kommande upphandlingslagarna om offentlig upphandling, upphandling inom försörjningssektorerna och upphandling av koncessioner”.
I enlighet med uppdraget har utredningen nu i sitt betänkande bland annat lämnat förslag om att upphandlande myndigheter ska kräva att arbete som utförs i offentlig upphandling ska utföras med skäliga anställningsvillkor. Det innebär i praktiken – vilket uttryckligen anges i betänkandet – att upphandlande myndigheter ska ange lön, semester och arbetstid som villkor i kontrakt i offentlig upphandling. Enligt lagförslaget ska dessa villkor alltid ställas om det finns risk för oskäliga arbetsvillkor, bland annat med hänvisning till den bransch det gäller.
Utredningens förslag är nu ute på remiss och flera instanser är skeptiska. De problem som pekas ut är bland annat rättsliga, vilket riskerar att skapa problem vid implementeringen av eventuellt ny lagstiftning. Det är nämligen oförenligt med likabehandlingsprincipen att det kan förekomma olika kontraktsvillkor för olika konkurrerande anbudsgivare i samma upphandling, ett förhållande som har sitt ursprung i att svenska arbetsgivare föreslås kunna omfattas av mer långtgående krav än utstationerande arbetsgivare, vilket strider mot EU-rätten.
Det påpekas också från flera håll att kraven innebär en ökad administrativ börda för företagen. Detta kan leda till ett minskat intresse, särskilt för små företag, att över huvud taget delta i upphandlingar, oavsett om dessa lever upp till villkoren eller inte. Dessutom framgår inte tydligt vilka kriterier som ska gälla för att en bransch ska anses vara en riskbransch.
Anmärkningsvärt med hur förslaget är utformat är konsekvenserna för den svenska modellen. Det ansvar kring villkoren på arbetsmarknaden som historiskt varit parternas sak att förhandla om förs här in i svensk lagstiftning på ett sätt som bryter med den traditionen.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet Ardalan Shekarabi:
Hur avser statsrådet att gå vidare med lagförslaget givet de invändningar som flera av remissinstanserna gett uttryck för?
Hur ska man jobba för att förbättra små företags möjligheter att delta i offentlig upphandling när ytterligare administrativa krav läggs på dessa?
Hur ser statsrådet på de betydande avsteg från den svenska modellen som lagförslaget i praktiken innebär?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2015/16:284
Webb-tv: Regeringens utredning om offentlig upphandling och villkor enligt kollektivavtal
Dokument från debatten
- Tisdag den 12 januari 2016Kammarens föredragningslistor 2015/16:50
- Protokoll 2015/16:50 Tisdagen den 12 januariProtokoll 2015/16:50 Svar på interpellation 2015/16:284 om regeringens utredning om offentlig upphandling och villkor enligt kollektivavtal
Protokoll från debatten
Anf. 52 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Herr talman! Maria Malmer Stenergard har, med anledning av det delbetänkande som Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal lämnade den 1 september och som varit ute på remiss, frågat mig hur jag avser att gå vidare med lagförslaget givet de invändningar som flera av remissinstanserna gett uttryck för, hur man ska jobba för att förbättra små företags möjligheter att delta i offentlig upphandling när ytterligare administrativa krav läggs på dessa samt hur jag ser på de betydande avsteg från den svenska modellen som lagförslaget i praktiken innebär.
Att arbetstagare som utför arbete i offentliga upphandlingar gör det med skäliga anställningsvillkor är viktigt både för arbetstagarna och för att upprätthålla en sund konkurrens mellan de företag som deltar i offentliga upphandlingar. Inget företag ska dra fördelar av och vinna upphandlingar genom att ge sina anställda oskäliga anställningsvillkor. Skattepengar ska inte finansiera företag som inte följer lagar och avtal.
Regeringen arbetar just nu med att ta hand om utredningens förslag och de synpunkter som remissinsinstanserna har lämnat. Remissutfallet har varit blandat. Många har varit positiva även om det, som Maria Malmer Stenergard har pekat på, finns remissinstanser som haft invändningar mot förslagen. Det är naturligt eftersom frågan om möjligheten att införa bestämmelser om krav på till exempel villkor enligt kollektivavtal är komplicerad.
Jag, liksom Maria Malmer Stenergard, värnar den svenska arbetsmarknadsmodellen. Behovet av reglering för att uppnå tydlighet och förutsebarhet inom detta område av upphandlingsrätten måste tillgodoses med respekt för den. Centrala utgångspunkter i regeringens arbete är att funktionen av den svenska arbetsmarknadsmodellen och ansvarsfördelningen inom den inte ska påverkas.
Det är, som Maria Malmer Stenergard lyfter fram, också viktigt med de små företagens möjligheter att delta i offentliga upphandlingar. Detta har utredningen särskilt beaktat i sitt arbete och det arbetar regeringen också vidare med.
Anf. 53 Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Tack, ministern, för svaret!
Principerna för offentlig upphandling är viktiga. Hela näringslivet ska få möjlighet att verka på någorlunda likartade villkor, och alla som vill ska kunna vara med och konkurrera om de hundratals miljarder som det offentliga upphandlar för varje år. Det tjänar vi alla på. Konkurrens är bra, och medborgarnas pengar ska värnas.
Men systemet får inte bli alldeles för knepigt, för då motverkas ju konkurrensen. Det är redan i dag ganska komplicerat, och det vittnar många som jobbar med upphandlingar om. Det märks tyvärr också på de uteblivna anbuden. Enligt Tillväxtverket deltog endast 12 procent av Sveriges småföretag i en offentlig upphandling under 2014.
Nu ska vi implementera tre stora EU-direktiv på upphandlingens område. Men som vanligt kan Sverige inte nöja sig med att bara implementera direktiven utan man vill krydda med lite smått och gott. Och den här regeringen går, sin vana trogen, fackföreningarnas ärenden. Därför vill man nu krydda direktiven med krav på kollektivavtalsliknande villkor hos alla som lämnar anbud.
Utredningen har fått i uppgift att försöka hitta en modell för att säkerställa kollektivavtalsliknande villkor, samtidigt som man inte får ställa krav på faktisk kollektivavtalsanslutning. Det är ett minst sagt svårt uppdrag. Det är inte lätt, eftersom EU-rätten värnar principer som fri rörlighet och föreningsfrihet. Givet de knepiga förutsättningarna är det inte konstigt att slutprodukten blir ganska knepig och något krystad.
I mitt nästa inlägg tänker jag gå in på tre punkter som jag har fastnat särskilt vid när det gäller utredningen och som jag tycker är väldigt märkliga. Men nu tänker jag stanna kvar lite vid just krångligheten och konsekvensen för företagen.
Jag kan konstatera att remissinstanserna är bekymrade över att förslaget innebär en ytterligare ökad administrativ börda för företagen. Det kan leda till ett ytterligare minskat intresse, särskilt för små företag, att över huvud taget delta i upphandlingar, oavsett om företagen lever upp till villkoren eller inte. När till exempel Kristianstads kommun ska upphandla stolar till sina skolor är risken stor att det blir färre anbudsgivare, högre pris och sämre kvalitet. Det är inte bra för konkurrensen, det är inte bra för skattebetalarna och det är inte bra för jobben.
De här förslagen slår hårt mot de företag som inte har egna stora administrativa muskler, de som bara vill göra det som de är bra på och som var anledningen till att de en gång startade företag. Det handlar ofta om de små företagen.
Jag kunde inte låta bli att notera att socialförsäkringsministern alldeles nyss stod här och sa att små och medelstora företag är de viktigaste jobbskaparna i Sverige. Men det är ju en sak att säga och en annan sak att verkligen verka för det man säger.
Vid den socialdemokratiska valupptakten 2014 sa Stefan Löfven: Om jag får bilda regering kommer jag att kräva besked av varje statsråd och varje myndighetschef om ett beslut innebär fler jobb eller ej. Alla förslag ska syfta till att skapa fler jobb.
Nu tycks inte internkontroll och uppföljning av vallöften vara regeringens absolut starkaste gren, så jag passar på att ställa frågan här i dag: På vilket sätt syftar regeringens strävan efter kollektivavtalsliknande villkor till att skapa fler jobb?
Anf. 54 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)
Herr talman! Civilministern säger att skattepengar inte ska finansiera företag som inte följer lagar och regler. Om detta råder det full enighet. Problematiken med civilministerns och regeringens utredning och delbetänkande är att det goda ni vill uppnå inte uppnås, för det ställer till det i alla ändar. Ni använder fel medicin för sjukdomen som långt ifrån alla lider av.
Utgångspunkten kan inte vara att införa pålagor vid inköp så att det blir svåröverskådligt, svårgenomförligt och komplicerat för inköpare i kommuner, landsting, regioner och myndigheter liksom för företag, inte minst de små, som nämndes här innan, som inte själva har muskler att ha jurister. Det kräver mer juridik, vilket jag trodde att vi skulle minska, för att tolka vad man kan svara och skriva. Risken är också att det blir långt fler juridiska sidor att ta del av i stället för mindre juridik och mer affär.
Upphandlingsmyndigheten ska finnas där som stöd, och det är bra. Men man ser framför sig hur myndigheten får en ringlande kö av politiska instanser som behöver hjälp med att reda ut denna uppsjö av avtal som ibland skiljer sig åt beroende på vilket hus som ska städas i en kommun, som exempel att inte möblerna ingår i städningen.
Om man ska städa ett kommunkontor gäller inte samma avtal som för en skola. Jag tog med mig tre av dessa skrifter. Det finns väl 685 sådana i landet. Vissa är tillgängliga, andra mindre tillgängliga, och någonstans på vägen ska man förhålla sig till vilket avtal som gäller.
Långt ifrån alla företag är fuskare, men de som fuskar skadar självklart de andra. Därmed inte sagt att man inte ska ha ett annat sätt att hantera detta.
Med era förslag i utredningen skapar ni byråkrati, större arbetsbörda och fler pålagor är vad som är nödvändigt. Det blir krångligare för företagen att delta. Ni hindrar vissa och går tvärtemot lagen om LOU. Jag tänker på principen om likabehandling.
Beställarna i kommuner, landsting, regioner och myndigheter kommer att få det krångligare, och beställningsunderlaget kommer att göra det svårare att utvärdera hur företagen har rätt att delta eller inte. Till detta kommer att man måste kontakta den nya upphandlingsmyndigheten, som också den kommer att bli överbelastad.
Jag skulle verkligen vilja veta om ni avser att genomföra det som ni själva anser är komplicerat med er utredning, för jag tycker att det mycket komplicerat.
Skattepengar ska inte användas för att jaga och utöva påtryckning på sjysta företag, vilket de flesta är. De har bra lösningar för sina anställda, kanske i vissa fall bättre än vad som finns i kollektivavtal.
Ett modernt arbetsliv innehåller många delar. Tidigare hörde vi Hans Rothenberg tala om egenanställningar. Det finns också de som har företag ihop och företag där var och en äger olika delar.
Civilministern säger sig beakta små och medelstora företags delaktighet i utredningen. På vilket sätt? Kan vi få beskrivet på vilket sätt delbetänkandet svarar upp mot mindre byråkrati, lägre kostnader, bättre affärer, större konkurrens och så vidare?
I interpellationssvaret säger ministern att frågan om krav på villkor enligt kollektivavtal är komplicerad. Ja, det håller jag verkligen med om. Man ska ta hänsyn till över 600 kollektivavtal, vilket gör det mycket svårgenomträngligt. Ska man dessutom använda regeringens underlag bryter man mot likabehandlingsprincipen som finns inom lagen om offentlig upphandling.
Hur tänker ni lösa det? Hur tänker ni vad gäller eget företagande och egen firma? Hur ska till exempel ett lantbruk som vill sälja sina produkter till lokala skolor göra? Egenföretagare har inte kollektivavtal. Ska de tvingas in i detta som fördyrar för dem och därför gör att de avstår? Det finns mycket att diskutera vidare.
Anf. 55 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Herr talman! Jag tackar Maria Malmer Stenergard och Ann-Charlotte Hammar Johnsson för inläggen. Det är en viktig fråga och diskussion.
Det verkar dock finnas en del missförstånd. Jag förstår att Maria Malmer Stenergard har goda kunskaper i juridik, och därför blir jag förvånad över att hon har missat att en av artiklarna i den nya EU-lagstiftningen om upphandlingar kräver att medlemsstaterna ska säkerställa att villkor enligt lagstiftning om kollektivavtal följs i samband med offentliga kontrakt. Det är alltså en EU-rättslig förpliktelse som Sverige har.
Men låt oss bortse från den skyldighet vi har enligt EU-rätten och titta på hur verkligheten ser ut i vårt land. En stor del av ekonomin upphandlas årligen. Det handlar om över 600 miljarder, en femtedel av Sveriges bnp. Många seriösa och duktiga företag levererar varor och tjänster till den offentliga sektorn, till kommuner, landsting och stat.
Vi har dock en del problem. Vi har en byråkrati som försvårar den sunda affären i den offentliga sektorn. Därför jobbar regeringen både med att förenkla regelverket och stärka upphandlingsstödet.
Vi har en del problem med social dumpning. Ekot i Sveriges Radio gjorde förra året en undersökning. De intervjuade 100 taxiförare inom den upphandlade färdtjänsten i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Den bild som målas upp av deras arbetssituation är dyster. Det är svårt att ta in att det är Sverige som beskrivs. Det är arbetspass på 12-13 timmar sex sju dagar i veckan. En taxiförare i upphandlad verksamhet i Göteborg som har kört taxi i 19 år är tvungen att köra varje dag i veckan för att få det att gå runt. Han vittnar om tuffa arbetstider och långa arbetsdagar.
De flesta har enbart provisionsbaserad lön. De tio förare som tjänar minst har en lön på mindre än 54 kronor i timmen före skatt. Den allra lägsta timlönen ligger på 27 kronor.
Det är verkligheten i delar av de upphandlade verksamheterna i dagens Sverige. Det är inte en slump, herr talman. Vi vet att politikerna i Stockholms läns landsting hade kunskap om att uteblivna krav på villkor för anställda skulle leda till riktigt dåliga villkor för dem som arbetade inom färdtjänsten. Men de valde att inte ställa dessa krav.
Detta strider inte bara mot de nya kraven i EU-rätten. Det strider också mot ett sunt samhälle där vi håller ihop och bekämpar social dumpning. Vi har en skyldighet att bekämpa social dumpning generellt i vårt samhälle. Men nu talar vi inte om generella krav, utan vi talar om vilka krav den offentliga sektorn ska ställa när den agerar som konsument och använder skattebetalarnas medel. Vår skyldighet är att säkerställa att vi inte har social dumpning och illojal konkurrens mot seriösa företag.
Det är precis denna typ av utmaningar vi ser inom färdtjänsten. Det är precis den typen av problem som har identifierats under lång tid inom upphandlad städverksamhet.
De seriösa företagen och fackförbunden kräver av oss att vi agerar, och medborgarna kräver av oss att vi skapar ordning och reda i upphandlad verksamhet.
Regeringen skäms inte för denna fråga. Det här borde ha gjorts mycket tidigare. Det är dags att vi vidtar de åtgärder som krävs för att vi ska få ordning och reda på svensk arbetsmarknad.
Anf. 56 Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Det var en nyhet för mig att svenska villkor enligt kollektivavtal är ett krav i EU-lagstiftningen. Det är nog en nyhet också för övriga EU-länder. Ministern får gärna utveckla detta. Sveriges kollektivavtalsmodell är ju ganska främmande för andra länder.
Jag ska ta upp de tre delar i förslaget som jag anser är de allra mest problematiska. Det handlar om krav på villkor som redan följer av lag. Det handlar om att överge den svenska modellen, vilket jag redan varit inne på, och det handlar om att inhemska företag missgynnas.
När det gäller krav på villkor som redan följer av lag ska den nya upphandlingsmyndigheten enligt förslaget identifiera vilka branscher som är så kallade riskbranscher. För sådana branscher ska det vara obligatoriskt för upphandlande myndighet att ställa villkor avseende lön, semester och arbetstid. Villkoren ska som huvudregel överensstämma med den lägstanivå som följer av svensk lag. Semester följer av semesterlagen, och arbetstid följer av arbetstidslagen - om inte annat följer av avtal, vilket också är lagreglerat.
Varför ska man ställa krav som redan följer av lag? Om branschen inte följer arbetstidslagstiftningen - ministern tog själv upp de förfärliga exemplen i taxibranschen - ska det givetvis lagföras. Den arbetsgivare som inte följer lagen ska straffas. Det hoppas jag att vi är överens om.
Låt oss hårdra det. Enligt svensk lag får man inte stjäla. Ska det då vara ett villkor i upphandlingsunderlaget att arbetsgivaren inte får lova att stjäla? Det blir jättekonstigt.
Eller ska jag tolka det som att regeringen inte längre tror på sina brottsbekämpande myndigheters förmåga? Det är för övrigt en ganska dagsaktuell fråga.
Vidare handlar det om att överge den svenska modellen. Här är jag uppriktigt förvånad. Den svenska modellen har varit att överlåta till arbetsmarknadens parter att komma överens om villkoren på arbetsmarknaden. Men nu ska man på vissa branscher, som Upphandlingsmyndigheten pekar ut, ställa krav på bland annat löner, något man tidigare har överlåtit helt åt arbetsmarknadens parter.
Eftersom detta är ett uppenbart brott mot den svenska modellen och civilministern i sitt svar är tydlig med att han värnar den svenska modellen kan jag inte annat än att tolka det som att regeringen inte tänker gå vidare med dessa förslag. Ministern får rätta mig om jag har fel.
Slutligen handlar det om att svenska företag missgynnas. Det är allvarligt. Flera remissinstanser lyfter fram att villkoren kommer att bli olika för olika företag.
Utredningen föreslår att svenska arbetsgivare ska kunna omfattas av mer långtgående krav än företag som använder sig av utstationerad arbetskraft. Det är oförenligt med likabehandlingsprincipen och strider alltså mot EU-rätten.
Av EU-domstolens praxis framgår att det inte är möjligt att negativt särbehandla leverantörer från det egna landet. Då snedvrids konkurrensen mellan svenska och utländska arbetsgivare, och risken finns att svenska företag avstår från att lägga anbud eftersom de vet att de inte kommer att kunna konkurrera med kostnadsnivåerna.
En annan risk är att företag i vissa branscher väljer att flytta utomlands och i stället lägga anbud från utlandet eftersom det skulle gynna dem. Detta får allvarliga konsekvenser för jobben i Sverige, men det har man helt missat i konsekvensutredningen. Det tycker jag är en stor brist. Jag vill därför fråga ministern om han avser att komplettera utredningens konsekvensanalys så att man kan svara på statsministerns fråga om detta är ett förslag som gynnar jobben.
Anf. 57 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)
Herr talman! Det var ett bra inlägg från Maria Malmer Stenergard om social dumpning. Alla dessa delar handlar om lagstiftning. Har vi otillräcklig lagstiftning, eller används den inte som den ska? Jag tror att lagstiftningen finns där men att man inte använder den.
Att politiker gör dumma köp tycker jag inte ska gå ut över företag brett, utan då får man se till att de upphandlar på rätt sätt. Det gynnar ingen av oss att vi får monopolsituationer eller företag som slår ut andra med osjysta villkor. Så ska vi absolut inte ha det. Därför ser vi en annan lösning än vad ministern uppenbarligen gör.
Jag vill ta upp utstationeringsdirektivet. Som Maria Malmer Stenergard sa innebär det att till exempel NCC, som är ett stort företag i Sverige och som har verksamhet i ett europeiskt land utanför Sverige, via sitt utländska företag kan vara med i en upphandling här och kanske vinna, om den hårda kärnans villkor ska vara fler krav för svenska företag i Sverige än för andra företag.
Men företag som bara verkar i Sverige, vilket många gör, får en tuffare situation än det företag som har verksamhet utomlands. Då kommer likabehandlingsprincipen igen.
Jag vill ställa en fråga till ministern. Jag ställde den till näringsminister Mikael Damberg i höstas, och det var civilministern som gav mig svaret att man inväntar utredningen. Nu finns chansen att som en följd på det hela förklara här vad ni avser att göra åt det, Ardalan Shekarabi. Tycker ni att det är en bra idé att ha hårdare villkor för svenska företag här hemma när de då inte kan konkurrera på samma villkor som andra?
Det kommer att påverka domstolsarbetet om man börjar gå utanför lagstiftningen och inte använder likabehandlingsprincipen. Hur ser ni på den frågan?
Anf. 58 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Herr talman! Svaret är enkelt: I Sverige ska svenska villkor enligt kollektivavtal och lagstiftning gälla. Vi ska stå upp för vår arbetsmarknadsmodell. Det gör vi inte i dag. Det är därför vi har den situation vi har inom färdtjänsten. Det är därför vi har städare som jobbar inom offentliga kontrakt och som har riktigt dåliga villkor. Det är därför de seriösa företagen missgynnas. Det är därför de förlorar upphandlingar när de erbjuder sina medarbetare villkor enligt svensk lagstiftning och svenska kollektivavtal.
Det stämmer att det inte finns något lagkrav på att följa kollektivavtal generellt. Men det regeringen säger är att villkoren i ett kollektivavtal ska vara ett krav i samband med upphandlingar av tjänster och byggentreprenader för att motverka social dumpning och dessutom uppfylla de förpliktelser vi har enligt EU-rätten.
Det borde vara en självklarhet. Det är en självklarhet i många länder i EU att man har den typen av krav i samband med offentliga kontrakt. Framför allt ska det vara ett viktigt verktyg i arbetet med att skapa sjyst konkurrens för företagen.
Om vi tillåter en situation där företag kan missbruka bristen i lagstiftningen och lämna låga anbud genom att helt enkelt ge låga löner till sina anställda missgynnar vi de företag som tar ansvar och som följer den ordning vi har inom den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Vi bör naturligtvis noga analysera de synpunkter som utredningens förslag har framkallat, och det är precis vad vi gör i Regeringskansliet nu. Självklart ska vi beakta de synpunkter som framkommit i remissbehandlingen. Jag vill inte föregå hanteringen inom Regeringskansliet, men det är otroligt viktigt att ha som utgångspunkt att ställa som krav att man ska följa villkoren i ett kollektivavtal.
Det är alltså inget krav att teckna kollektivavtal, men inom ramen för de offentliga kontrakt som upphandlas ska man följa de villkor som gäller enligt svenska kollektivavtal.
Detta aktualiserar en rad olika komplicerade rättsliga frågeställningar. Därför måste lagstiftningen ha en tillfredsställande tydlighet, så att vi inte överlåter svåra rättsfrågor till upphandlande myndigheter. Det var just därför som regeringen valde att tillsätta utredningen - för att ta fram underlag och en tydlig nationell lagstiftning.
Upphandlingsmyndigheten kommer att få en mycket viktig roll i att upplysa leverantörer och upphandlande myndigheter om hur den typen av krav ska hanteras i samband med de offentliga upphandlingarna. Därför är det viktigt att detta arbete görs nationellt.
I avsaknad av nationella regler och ett nationellt arbete för att bekämpa social dumpning inom de offentliga kontrakten har en hel del kommuner och landsting vidtagit egna åtgärder. Risken är att vi då får en rättstillämpning inom ramen för de offentliga upphandlingarna som inte är enhetlig. Det kan definitivt skapa svårigheter och komplikationer för de leverantörer och anbudsgivare som tar sig in i de offentliga upphandlingarna.
Ja, detta kommer att gynna jobben. Att gynna jobben handlar inte bara om att skapa goda förutsättningar för tillväxt. En viktig del av vår upphandlingspolitik är också att säkerställa att vi inte har social dumpning och osjysta villkor för de svenska företag som gör goda insatser i svensk ekonomi. Detta är nödvändigt om vi ska uppnå de målsättningarna.
Anf. 59 Maria Malmer Stenergard (M)
Herr talman! Jag vill börja med att vara väldigt tydlig i mitt sista anförande. Vi ska aldrig tillåta att skattepengar går till oseriösa företag som konkurrerar med otillåtna metoder. Därför är uppföljningen på upphandlingsområdet central. Det är många som har påtalat att det finns brister där i dag, och dessa måste naturligtvis åtgärdas.
Även brottsbekämpningen måste bli bättre. Arbetsgivare som inte säkerställer att lagar och regler följs ska straffas. De ska inte kunna vara med och ta del av de offentliga medlen framöver.
Herr talman! Lösningen stavas dock inte mer krångel och försämrade villkor för hela det svenska näringslivet. Precis som en av remissinstanserna pekade på bär utredningens förslag prägeln av en kollektiv bestraffning. Bara för att det finns aktörer som inte sköter sig ska man inte försvåra för alla.
Upphandlingskompetensen måste höjas, men redan i dag finns det omfattande möjligheter att ställa sociala krav vid upphandling. Det kanske är ett problem att detta inte görs, men därmed inte sagt att man måste införa tvång.
Som jag påpekade i mitt tidigare inlägg blir det smått absurt när man vill lagstifta om att myndigheter ska kräva att lagstiftning ska följas.
Man måste ställa sig frågan hur mycket mer sönderreglering företagen tål. Små och medelstora företag får svårare att växa när de inte kan vara med och konkurrera om pengarna. Det leder till sämre konkurrens, högre priser och färre jobb, och vem gagnar det?
Jag noterar att ministern inte har svarat på min fråga hur det kan motiveras att svenska företag missgynnas av en konstruktion som görs bara för att anpassa sig till EU-rätten.
Det är en politiskt driven produkt som saknar förankring i EU-rätten, som missgynnar svenskt näringsliv, som slår hårt mot små företag och som dessutom undergräver den svenska modellen. I stället vore det bättre att säkerställa att svenska företag följer svensk lagstiftning, såsom semesterlagen och arbetstidslagen, och i övrigt låta dem ägna sig åt sin kärnverksamhet.
Anf. 60 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)
Herr talman! Jag vill tacka debattörerna för denna diskussion, även om jag har väldigt svårt att förstå ingången i att krav på att villkoren i svenska kollektivavtal ska följas är en kollektiv bestraffning.
Det är inte en bestraffning att erbjuda taxichaufförer sjysta villkor. Det är inte en bestraffning att säkerställa att de som städar i våra sjukhus får löner som är högre än 27 kronor i timmen. Det är den verklighet vi har att förhålla oss till i dag. Det borde inte accepteras.
Det borde inte spela någon roll om det står Socialdemokraterna eller Moderaterna efter en politikers namn om vi ska förhålla oss till den svenska modellen, för den bygger på att vi respekterar svensk lagstiftning men också svenska kollektivavtal.
Vi har en skyldighet att garantera att medborgarnas skattepengar används på ett sjyst sätt. Vi kan inte garantera det i dag. Det är inte möjligt, med gällande regelverk och tillämpningen av det regelverket.
Regeringen jobbar hårt med att modernisera lagstiftningen och att minska de byråkratiska kraven. Det är också därför det uppdrag som utredningen fick var inriktat på att hitta en lösning som tillgodoser de olika krav och målsättningar som finns vad gäller detta arbete. Det är därför utredningen valde att inte föreslå ett generellt krav utan rikta in sig på de riskbranscher som finns, där vi ser problem med social dumpning. Det är också regeringens utgångspunkt för det fortsatta arbetet.
Till skillnad från den förra regeringen kommer vi att jobba hårt för att förenkla regelverket. Vi har aviserat att vi kommer att inleda ett arbete som går ut på att förenkla regelverket för de nationella upphandlingarna under tröskelvärdena. Det är viktigt för svenska företag, viktigt för små och medelstora företags chanser att delta i de offentliga kontrakten.
Avslutningsvis: Min bild är att svenska företag ställer sig bakom ordning och reda på svensk arbetsmarknad, ordning och reda i de offentliga kontrakten.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.