Regeringens integrationspolitik
Interpellation 2025/26:421 av Lawen Redar (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2026-03-25
- Överlämnad
- 2026-03-27
- Anmäld
- 2026-03-30
- Svarsdatum
- 2026-04-13
- Besvarad
- 2026-04-13
- Sista svarsdatum
- 2026-04-17
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Jobb och språkinlärning är nyckeln till att människor kan bli en del av det svenska samhället. Trots detta står omkring en tredjedel av landets utrikes födda – över en halv miljon människor – utan sysselsättning. Denna stora grupp människor står utanför arbetsmarknaden, vilket medför både individuella och samhälleliga konsekvenser. För individen innebär det begränsad försörjning, svag social delaktighet och risk för språklig isolering. För samhället innebär det omfattande ekonomiska kostnader.
Samtidigt visar statistiken på slöseri med resurser. Arbetsförmedlingen lämnade under senaste året tillbaka 3,6 miljarder kronor till statskassan, trots rekordhög arbetslöshet och stora behov av insatser. Detta illustrerar hur regeringens passivitet i integrationspolitiken leder till att både resurser och potential för samhällsekonomisk nytta går förlorade.
Forskning visar att Sveriges bristande förmåga att få utrikes födda i arbete kostar 1–2 procent av bnp varje år. Beräkningar från Svenskt Näringsliv visar att om utanförskapet minskade med 20 procent skulle över 54 miljarder kronor frigöras årligen – mer än hela rättsväsendets budget. För varje individ som går från bidrag till arbete stärks de offentliga finanserna med cirka 340 000 kronor.
Dessa siffror är inte bara statistiska utan visar på ett verkligt ekonomiskt slöseri. När människor förhindras att bli självförsörjande påverkar det inte bara statens finanser utan också arbetskraftsutbudet, tillväxten och Sveriges långsiktiga konkurrenskraft.
Företag och näringsliv har länge efterfrågat konkreta integrationsinsatser eftersom de ser hur långsiktigt bristande integration påverkar rekryteringsbasen, kompetensförsörjning och produktivitet. Regeringens hittillsvarande passivitet riskerar att försvåra för människor att delta i samhällsgemenskapen och för landet att fullt ut utnyttja sina resurser.
Mot denna bakgrund vill jag fråga finansminister Elisabeth Svantesson:
Hur bedömer ministern att regeringens integrationspolitik påverkar Sveriges offentliga finanser, tillväxt och långsiktiga bärkraft, och avser ministern att vidta några åtgärder utifrån sin uppfattning?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:421
Webb-tv: Regeringens integrationspolitik
Dokument från debatten
- Måndag den 13 april 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:103
- Protokoll 2025/26:103 Måndagen den 13 aprilProtokoll 2025/26:103 Svar på interpellation 2025/26:421 om regeringens integrationspolitik
Protokoll från debatten
Anf. 141 Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
Herr talman! Lawen Redar har frågat hur finansministern bedömer att regeringens integrationspolitik påverkar Sveriges offentliga finanser, tillväxt och långsiktiga bärkraft samt om finansministern avser att vidta några åtgärder utifrån sin uppfattning. Interpellationen har överlämnats till mig, och jag vill börja med att tacka så mycket för interpellationen.
Integrationsproblemen i Sverige är fortsatt betydande. Arbetslösheten bland utrikes födda är nästan tre gånger så hög som hos inrikes födda, och utbildningsnivån och språkkunskaperna hos dessa personer är lägre. Detta har skapat ett omfattande utanförskap som regeringen jobbar för att bryta.
Regeringen lägger därför om inriktningen för integrationspolitiken. Regeringen bedömer att det krävs en större tydlighet från det offentliga om de krav som ställs på den enskilde vad gäller självförsörjning, att lära sig svenska språket, att skaffa sig kunskaper om grundläggande lagar och regler och att efterfölja de normer och värderingar som finns i det svenska samhället. Utgångspunkten är att varje person som kommer till Sverige själv ansvarar för att bli en del av det svenska samhället genom egen ansträngning. I utbyte ska samhället också erbjuda möjligheter att integrera sig.
Alla som kan ska stå till arbetsmarknadens förfogande och anstränga sig för att bli självförsörjande. Som ett led i detta behöver det bli mer lönsamt att gå från bidrag till arbete och egen försörjning. För att bygga ett Sverige som håller ihop måste den som riskerar ett långvarigt bidragsberoende och liv i utanförskap mötas av samhällets stöd men också av tydliga krav på att göra det som är nödvändigt för att komma i arbete och bli en del av samhällsgemenskapen.
En viktig del av regeringens arbete inom detta område är en bidragsreform i flera delar. Den handlar om ett bidragstak för mottagare av försörjningsstöd, ett aktivitetskrav för försörjningsstödsmottagare och en kvalificering till välfärden. Regeringen reformerar även ersättningen till deltagare i etableringsprogrammet. Detta bedöms stärka incitamenten inte minst för kvinnor som har barn att delta i etableringsinsatser och börja arbeta.
Regeringen presenterade i höstas en expansiv budget med satsningar på 80 miljarder kronor, utöver nya försvarsutgifter och stöd till Ukraina, som ska göra det mer lönsamt att arbeta, utbilda sig och starta och driva företag. Återhämtningen i svensk ekonomi fortsätter.
Anf. 142 Lawen Redar (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Detta är dock en interpellation som riktades till finansminister Elisabeth Svantesson. Interpellationsdebatten är begärd för att jag vill debattera regeringens ekonomiska prioriteringar, eftersom det saknas verkningsfulla lösningar för att stärka integrationen.
De prioriterade åtgärderna från regeringen under de gångna fyra åren har varit sänkta skatter för höginkomsttagare, höjt återvandringsbidrag och angiverilagar, en arbetsförmedling som trots historiskt hög arbetslöshet skickar tillbaka 3,6 miljarder kronor till statskassan, sänkt akassa från 80 procent till 70 procent efter bara 100 dagars arbetslöshet samt kraftiga nedskärningar i arbetsmarknadspolitiken för att ha råd med skattesänkningarna.
I dag presenterade Tidöpartierna dessutom sin – förhoppningsvis sista – budget, och vad fanns med i den för att stärka integrationen? Det fanns ingenting. Det är som om vårt land inte hade historiskt höga nivåer av arbetslöshet. När arbetslösheten minskar i övriga Europa ökar den i Sverige. Hade vi haft samma utveckling som euroområdet hade vi haft 100 000 fler i jobb, men efter fyra år med den här regeringen är resultatet att 100 000 fler har hamnat i arbetslöshet.
Efter fyra år måste man ju ställa sig frågan vad finanspolitikens inriktning egentligen innebär. Vad avser den att lösa? När jag i uppdraget som riksdagsledamot talar med företagsledare och företrädare för näringslivet slås jag av hur lite som handlar om just nedskärningar i arbetsmarknadspolitiken och förslag som polariserar. Bland företagsledare och i svenskt näringsliv efterfrågas en tydlig politik för att stärka individers språk och höja arbetslösas kunskaper.
Samtidigt som regeringen, menar jag, sitter på händerna har välfärden oerhörda rekryteringsbehov. Enligt Sveriges Kommuner och Regioner behöver det utifrån vårt lands demografiska utveckling och pensionsavgångarna anställas 410 000 människor till 2031. Det är alltså bara för att bibehålla nuvarande nivå, inte för att stärka kvaliteten i form av mer personal som gör att man kan minska den svåra situation med precisionsbemanning som råder på många platser och som omöjliggör återhämtning hos välfärdspersonal.
Arbetsmarknadsministern vet också att utrikes födda svenskar redan i dag utgör en central del av välfärdens arbetskraft. Nästan 300 000 anställda i landets kommuner och regioner är födda i andra länder, och mycket tyder på att sysselsättningsökningen under det kommande decenniet till stor del kommer att bestå av just utrikes födda. Det är bara att konstatera att välfärden i dagsläget inte skulle klara sitt uppdrag utan utrikes födda svenskar.
Trots pensionsavgångar planeras dock inga nyanställningar i välfärden. Här har man alltså brustit i långsiktig planering vad gäller att säkerställa välfärdens uppdrag, men man har också brustit vad gäller att den del av vår befolkning som är arbetslös inte ges en chans att träda in i arbete.
Jag tror att vi talar alldeles för lite om att den förda finans- och arbetsmarknadspolitiken är ideologisk – att högerorienterade partier vill ha arbetslöshet. Det är det mest strategiska sättet att pressa löner och villkor på. Utan verkningsfulla arbetsmarknadspolitiska insatser såsom utbildning till bristyrken, utbildningar för att lära sig språk och omställning för att arbetskraften ska kunna träda in i nya jobb växer det i stället fram jobb i den lågproduktiva sektorn. Det fattiggör individer och i förlängningen hela vårt samhälle.
Jag vill återigen ställa den fråga till arbetsmarknadsministern som egentligen riktades till vår finansminister: Hur påverkar regeringens uteblivna integrationspolitik Sveriges offentliga finanser, tillväxt och långsiktiga bärkraft?
Anf. 143 Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
Herr talman! Arbetslöshet, utanförskap och långvarig passivisering är livsfarligt. Att påstå att något parti i den här riksdagen vill ha en hög arbetslöshet är, skulle jag säga, på gränsen till att gå för långt.
Arbetslöshet, utanförskap och långvarig passivitet leder till fysisk sjukdom. Risken för hjärt-kärlsjukdomar ökar. Risken för psykisk ohälsa ökar. Risken för suicid ökar. Risken för att man börjar riskbruka alkohol ökar. Kom inte och påstå att jag eller den här regeringen tar lätt på de sociala konsekvenserna av arbetslöshet!
Dessutom har vi en situation i Sverige där vi är på väg att få se att utanförskapet, den långvariga arbetslösheten och passiviteten går i arv från en generation till nästa. Det är vår uppgift att bryta detta. Gör vi inte det kommer ännu fler människor att drabbas av de sociala konsekvenser som arbetslöshet innebär.
Regeringen har en plan för att ta tag i detta. Den består av tre punkter.
Den första är utbildningar som leder till jobb. Jag tror att det råder hyfsat bred konsensus mellan mig och interpellanten om ungefär vilken riktning vi pratar om. Vi pratar om språkutbildningar och yrkesutbildningar. Vi pratar om att rusta människor för att de ska kunna ta de jobb som finns och bidra både till landet och till sig själva, sitt eget välmående, sin familj och sina barn.
Det andra punkten är att vi gör det lönsammare att arbeta. Det ska alltid löna sig mer att gå till ett jobb än att stanna hemma. Här är jag och ledamoten mycket mindre överens. Den här regeringen står för en arbetslinje, medan interpellanten och hennes parti – som jag uppfattar det – står för mer av en bidragslinje.
Den tredje punkten handlar om att vi säkerställer att Sverige fortsätter att ha en stram asylinvandring under överskådlig tid i syfte att ha resurser för att hjälpa dem som är här. Den skuld som vi bär på, och som min generations politiker nu behöver hantera, kommer inte att vara gratis att ta tag i, men det måste göras.
Anf. 144 Lawen Redar (S)
Herr talman! Om arbetsmarknadsministern inte hade tagit lätt på arbetslöshet skulle inte resultatet efter fyra år vid regeringsmakten ha varit att 100 000 fler är arbetslösa.
Arbetslösheten handlar inte enbart om grupper som befinner sig långt från arbetsmarknaden på grund av bristande språkkunskaper eller brist på kunskaper som är relevanta för den svenska arbetsmarknaden. Nu har även andra grupper trätt in i arbetslöshet i stället för att ha jobb. Det handlar om akademiker. Det handlar om unga människor. Det handlar om inrikes födda som har genomgått svensk utbildning hela vägen till akademiska nivåer. Varför hamnar dessa människor i arbetslöshet? Sverige har fått 100 000 fler arbetslösa sedan Tidöpartierna tog över regeringsmakten.
Man säger att man står för en arbetslinje. Varför har då 33 000 fler människor i vårt land hamnat i sociala försäkringar? Jag menar att det inte är en arbetslinje. Det är väl snarare en arbetslöshetslinje.
Jag vet att en av de stora frågor som arbetsmarknadsministern nu driver är att det så kallade mastodontprojektet att införa bidragstak, aktivitetsplikt i försörjningsstödet och kvalificering till välfärden ska vara svaret på den svenska arbetslösheten.
Det finns en fråga där vi delar uppfattning om vilken lösning som måste till. Människor som under lång tid har haft försörjningsstöd men som har kapacitet att arbeta måste komma in i aktiviteter som höjer humankapitalet. De måste alltså få relevanta aktiviteter som gör att de kan träda in på arbetsmarknaden. Det som regeringen Andersson gjorde gällande språk- och aktivitetsplikten är bra politik, och jag är glad att den här regeringen går vidare med det. I juni ska det också bli realitet.
Vad gäller bidragstak och kvalificering till välfärden har regeringens eget löfte varit att detta inte får utveckla ökad barnfattigdom. Jag tror att det är viktigt att se att den stora svenska utmaningen inte primärt handlar om drivkrafter att jobba.
Jag har, kanske till skillnad från arbetsmarknadsministern, dedikerat i alla fall de två senaste åren till att i stor omfattning besöka Sveriges utsatta områden. Jag har haft öppna medborgarmöten och samtal med välfärdsarbetare och myndigheter som finns på plats. Jag har samtalat med alla möjliga olika aktörer som finns i dessa områden. De öppna medborgarmötena är de intressantaste. Det kommer väldigt många människor. De vill prata om hur Sverige är som land, hur de upplever den egna tillvaron och hur tufft det är för barnen att växa upp i barnfattigdom. De ställer krav och har höga förväntningar på våra förskolor, grundskolor och gymnasieskolor, vilket är en bra sak. Många uttrycker också att de gärna vill ha svensktalande personal på plats i de utsatta områdena.
Det finns alltså en rad uppgifter för en regering som faktiskt intresserar sig för integrationspolitik och för att man ska kunna föra en mycket tydligare och ännu bättre integrationspolitik.
Drivkrafter är inte huvudfrågan. Det handlar om att regeringen ska bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik som gör att fler kommer i arbete. Jag har aldrig varit med om ett scenario som liknar det jag får uppleva på de öppna medborgarmötena. Människor efterfrågar verkligen jobb.
Man får väl landa i slutsatsen att arbetsmarknadspolitiken och det som den här debatten handlar om, alltså finanspolitiken, har brustit i fråga om tillväxtpolitik och motorerna som får igång jobbskapandet i vårt land. Den andra delen handlar om att bekämpa arbetslösheten, som har ökat radikalt under de här fyra åren.
Anf. 145 Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
Herr talman! Det finns inte en åtgärd som löser den enorma utmaning vi står inför. Hälften av dem som är arbetslösa i vårt land är utrikes födda. Många av dem har bristfälliga språkkunskaper och är i total avsaknad av den typ av kvalifikationer – yrkeskunskaper eller annat – som efterfrågas på den svenska arbetsmarknaden.
Vi lever också med en osäker omvärld. För ett och ett halvt år sedan såg vi att det ljusnade vid horisonten. Sedan tillträdde Donald Trump i Vita huset och föreslog att vi skulle lägga tullar på en massa handel, vilket skapade stor osäkerhet hos både företag och konsumenter.
Det är därför vi satsar på att bryta lågkonjunkturen. Det är därför vi satsar på att se till att människor får mer pengar i plånboken. Det är därför vi satsar på att göra det billigare att anställa unga. Det är därför vi satsar på att det ska bli billigare att köpa mat. Det är därför vi säkerställer att drivmedelspriserna är rimliga. Det är därför vi gör alla dessa insatser.
Jag noterar att Lawen Redar inte håller med om allt. Jag noterar också att Socialdemokraterna säger nej till en del av de förslag som den här regeringen lägger fram. Jag skulle vilja höra Lawen Redar och Socialdemokraterna berätta om något förslag de har som den här regeringen inte har lagt fram och som skulle få god effekt på integrationen i vårt land.
Anf. 146 Lawen Redar (S)
Herr talman! Det är beklagligt att interpellationsdebatten inte kunde hållas med den som ansvarar för nationens intäkter och utgifter. Uteblivna åtgärder gör Sverige till ett mindre konkurrenskraftigt land. Färre människors potential tas till vara.
Med sorg känner jag arbetsmarknadsministerns desperation när han efterfrågar socialdemokratiska förslag. Om man väldigt gärna vill ta del av dem har faktiskt en rad förslag lagts fram.
Arbetsförmedlingen skickade tillbaka 3,6 miljarder för att insatser som arbetslösa människor skulle behöva uteblev. Med ett stopp för återbetalning till statskassan hade dessa pengar kunnat generera 3 200 utbildningar till människor för att de skulle kunna tillträda befintliga jobb.
Vi har också lagt fram en rad förslag för att man ska komma igång med de anställningar som måste till i välfärden för att täcka upp för de omfattande pensionsavgångar som kommer efter 2031. Enligt Sveriges Kommuner och Regioner handlar det om 410 000 anställningar som ska till i kommuner och regioner.
Senast förra veckan presenterade jag förslaget att Sverige behöver en utredning för språkkrav i hela välfärden. Det kommer inte att räcka med äldreomsorg och barnomsorg, utan flertalet välfärdsyrken måste läggas till. Man måste analysera språket för att främja språkutvecklande insatser på arbetstid så att kvaliteten i välfärden höjs.
Vi har också gått vidare med en rad förslag vad gäller sfi: ta bort vinstuttaget, säkra den kommunala vuxenutbildningens kvalitet vad gäller sfi, anställ fler behöriga lärare, skapa insatser så att man kan studera sfi när man till exempel är föräldraledig och ge kommunerna ett uppsökande ansvar för att möta de elever som lämnar utbildningen för tidigt.
Jag avslutar debatten med ett tack men konstaterar att jag tyvärr fått bristande svar på min huvudfråga om vad som ska till för att stärka den svenska integrationen.
Anf. 147 Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
Herr talman! Vi stärker den svenska integrationen genom att bryta arbetslösheten och utanförskapet och säkerställa att detta inte går i arv. Här har regeringen en politik som ligger fast. Vi gör mer än vad något oppositionsparti hittills har föreslagit. Det är lätt att säga nej till en del av de åtgärder vi genomför, men man kan nog inte klaga på regeringens reformtempo och intentioner.
När jag efterfrågar åtgärder från Lawen Redar kommer ett förslag om en språkutredning. Vi är ju på väg att införa språkkrav för medborgarskap, språkkrav i äldreomsorgen med mera. Vi har också lagt om sfi.
Apropå samhällsekonomi och offentliga finanser kom det förra veckan nya data som visar att den akassereform regeringen genomförde, och som Socialdemokraterna också sa nej till, innebär att den strukturella arbetslösheten kommer att minska med 0,4 procentenheter. Det är inte dåligt. Det handlar om den arbetslöshet som är allra svårast att komma åt och som riskerar att försätta människor i långvarig passivitet.
Jag uppskattar debatten, för det här är en oerhört viktig fråga. Integrationen av de människor vi har tagit emot i vårt land måste accelerera för att vi ska bryta utanförskapet och passiviteten så att detta inte blir ett fortsatt mycket stort socialt problem i vårt land.
Interpellationsdebatten var därmed avslutad.
Intressenter
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.