Regeringens arbetsmarknads- och integrationspolitik
Interpellation 2025/26:422 av Lawen Redar (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2026-03-25
- Överlämnad
- 2026-03-27
- Anmäld
- 2026-03-30
- Svarsdatum
- 2026-04-13
- Besvarad
- 2026-04-13
- Sista svarsdatum
- 2026-04-17
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
Jobb och språkinlärning är nyckeln till att människor kan bli en del av det svenska samhället och bidra till statens finanser. Trots detta står över en halv miljon människor, många utrikes födda, fortfarande utan arbete. Detta är inte bara en social utmaning – det är ett ekonomiskt problem som kostar Sverige stora summor varje år.
Under 2025 lämnade Arbetsförmedlingen tillbaka 4,3 miljarder kronor till statskassan, samtidigt som arbetslösheten är rekordhög. Det visar att resurser som skulle kunna användas för att ge människor möjlighet att lära sig svenska, komma ut i arbete och bli självförsörjande inte utnyttjas.
Utanförskap är dyrt. Enligt beräkningar från Svenskt Näringsliv skulle över 54 miljarder kronor kunna frigöras till statskassan varje år om utanförskapet minskade med 20 procent. Sverige förlorar dessutom 1–2 procent av bnp varje år på grund av att vi är för dåliga på att få utrikes födda i arbete. Varje individ som går från bidrag till arbete stärker de offentliga finanserna med cirka 340 000 kronor. Detta är resurser som borde satsas på språkutbildning, kompetenshöjning och vägledning in i arbetslivet men som i dag förblir outnyttjade. Regeringens passivitet i integrationspolitiken innebär att människor förvägras möjligheten att försörja sig själva och fullt ut delta i samhällsgemenskapen, samtidigt som statens resurser går till spillo.
Mot denna bakgrund vill jag fråga arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz:
Vad är orsakerna till att Arbetsförmedlingen lämnar tillbaka 4,3 miljarder kronor till statskassan samtidigt som över en halv miljon människor står utanför arbetsmarknaden, och avser ministern att vidta några åtgärder med anledning av den här situationen?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:422
Webb-tv: Regeringens arbetsmarknads- och integrationspolitik
Dokument från debatten
- Måndag den 13 april 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:103
- Protokoll 2025/26:103 Måndagen den 13 aprilProtokoll 2025/26:103 Svar på interpellation 2025/26:422 om regeringens arbetsmarknads- och integrationspolitik
Protokoll från debatten
Anf. 148 Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
Herr talman! Lawen Redar har frågat mig vad orsakerna är till att Arbetsförmedlingen under 2025 lämnade tillbaka 4,3 miljarder kronor till statskassan samtidigt som över en halv miljon människor står utanför arbetsmarknaden. Vidare har hon frågat om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av den här situationen.
Jag vill börja med att tacka interpellanten för att hon tar upp denna viktiga fråga.
Bra att ha med sig kan vara att drygt hälften av anslagssparandet avser utgifter som Arbetsförmedlingen inte direkt kan påverka. Det gäller till exempel aktivitetsstöd inom jobb- och utvecklingsgarantin, etableringsersättning, nystartsjobb och etableringsjobb.
I likhet med tidigare år förklarar det inte hela anslagssparandet. Regeringen konstaterar i budgetpropositionen för 2026 att det under 2024 fanns anslagsmedel för att ge fler arbetslösa stöd och insatser, till exempel i form av arbetsmarknadsutbildning, regionalt yrkesvux och arbetsplatsförlagda insatser, såsom arbetspraktik och subventionerade anställningar (prop. 2025/26:1). Dessa stöd och insatser hade kunnat användas i större utsträckning. Detta förhållande gäller även för 2025.
I årets budget ges Arbetsförmedlingen ett tillskott på förvaltningsanslaget för att stärka matchning och kontroll.
Regeringen fortsätter arbetet med att effektivisera arbetsmarknadspolitiken med stöd och insatser anpassade till de arbetslösas olika förutsättningar och behov.
Anf. 149 Lawen Redar (S)
Herr talman! Denna måndagskväll är det mycket integration uppe på bordet, och jag tackar arbetsmarknadsministern för vår tidigare debatt och den som nu ska inledas.
Enligt Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar var arbetslösheten i vårt land 8,8 procent i februari månad. Bland inrikes födda låg den förra året på 6,2 procent medan den för utrikes födda låg på hela 16,4 procent. Det är en avsevärd skillnad.
Förklaringsfaktorer är att många i gruppen arbetslösa utrikes födda kommer från flyktingländer och har relativt kort vistelsetid i Sverige. Generellt är också utbildningsnivån lägre. Det är dock svårt att generalisera gruppen eftersom utbildningsnivå, orsaker till invandring och vistelsetid verkligen skiljer sig åt.
Det är viktigt att komma ihåg att Sveriges befolkning består av 2,2 miljoner utrikes födda svenskar varav en absolut majoritet lever vanliga liv, så kallade svenssonliv, och bor i villa, kör Volvo och bidrar till och utvecklar vårt land precis som alla andra. Exempelvis är utrikes födda svenskar en fundamental del av välfärdens arbetskraft. Nästan 300 000 anställda i vård, omsorg, äldreomsorg, förskola och kollektivtrafik är födda i andra länder. 33 000 undersköterskor och vårdbiträden har kommit till Sverige bara de senaste tio åren. Det är bara att konstatera att utan utrikes födda svenskar skulle välfärden inte klara sitt uppdrag.
Antalet utrikes födda som arbetar har blivit fler. År 2005 var 520 000 utrikes födda i arbete; i dag är motsvarande siffra 1,2 miljoner. Men samtidigt är det också fler som står utan jobb. Undersökningar visar att många utrikes födda har sökt jobb länge och har svaga kontaktnät på den etablerade arbetsmarknaden, otillräckliga språkkunskaper och kortare skolgång.
Sedan Tidöregeringen tillträde 2022 har arbetslösheten ökat, inte bara bland utrikes födda utan även bland inrikes födda, till exempel bland ungdomar, byggarbetare och akademiker. Resultatet av regeringens arbetsmarknadspolitik är 100 000 fler i arbetslöshet, och arbetslösheten ökade inte bara 2023 utan även 2024 och 2025. År 2024–2025 ökade den med hela 30 000 människor, vilket är en fruktansvärd siffra. Uppenbarligen gör arbetsmarknadsministern något fel, och han gör det tyvärr varje år. Så här ser det inte ut i jämförbara europeiska länder. Sverige har den tredje högsta arbetslösheten i EU.
Problemet med den förda arbetsmarknadspolitiken är att den inte fungerar. Det handlar inte om att arbetslösheten är hög och bekämpas utan om att Arbetsmarknadsdepartementet faktiskt har varit passivt. Man drar ned på resurserna till arbetsmarknadspolitiken, och till slut har Arbetsförmedlingen, alltså den myndighet som ska verka för stöd och insatser till arbetslösa, lämnat tillbaka 4,3 miljarder till statskassan. Bara inom ramen för arbetsmarknadspolitiska program skickar Arbetsförmedlingen tillbaka över 1 miljard kronor, motsvarande 3 200 arbetsplatsutbildningar.
Om arbetsmarknadsministern inte vet hur han ska använda resurserna kan han väl lika gärna lämna över uppgiften. Jag vet precis vad 4,3 miljarder hade kunnat användas till: fler språkutbildningar och fler arbetsmarknadspolitiska insatser för att motverka arbetslösheten och höja språk- och humankapitalet bland arbetslösa. Man skulle också kunna införa återbetalningsstopp och ge myndigheten bättre förutsättningar att upphandla arbetsmarknadsutbildningar.
Men vad vill arbetsmarknadsministern? Det är den stora frågan.
Anf. 150 Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
Herr talman! Till att börja med kan vi konstatera att det inte är alltigenom negativt att en del av de pengar som Arbetsförmedlingen har fått i anslag inte går åt eftersom det innebär att det är färre personer som går på aktivitetsstöd inom jobb- och utvecklingsgarantin och att det är färre personer som har etableringsersättning, till exempel. Det är positivt.
Sedan finns det en del i det som Arbetsförmedlingen lämnar tillbaka som är mindre positivt – så är det. Det är otillfredsställande att antalet deltagare i olika typer av insatser och subventionerade anställningar inte är tillräckligt högt. De pengar som har anslagits till Arbetsförmedlingen för olika typer av insatser hade kunnat användas i större utsträckning.
Vi har en problematik som bygger på att vi håller på att skruva om Arbetsförmedlingens arbete för att lämna eller åtminstone minska Rusta och matcha, som var lätt att få upp volymer i. Nu ska man jobba med insatser som riktar sig till de personer som ofta står allra längst från arbetsmarknaden och där Arbetsförmedlingen själv behöver göra en större insats.
Det är ett av skälen till att vi har ökat Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag – för att de ska ha resurser så att de kan anvisa fler personer till olika typer av insatser och utbildningar. Det är ett arbete som pågår. Utifrån regeringens perspektiv finns det såklart ingenting som blir bättre av att Arbetsförmedlingen inte använder de resurser till framför allt utbildningar och annat som vi har anslagit och som riksdagen har fattat beslut om.
Vi ser nu att vissa insatser ökar inflödet av personer. Exempelvis ökar arbetsmarknadsutbildningar och arbetspraktik. Detta bedömer jag är en konsekvens av att vi till viss del skruvar om Arbetsförmedlingens uppdrag. År 2025 var det till exempel fler personer som påbörjade ett lönebidrag än under 2024.
Jag stannar där så länge.
Anf. 151 Lawen Redar (S)
Herr talman! Ett förslag som arbetsmarknadsministern hade kunnat utveckla är återbetalningsstopp. Det ger bättre förutsättningar för kommuner att upphandla arbetsmarknadsutbildningar, som också kommunerna kan anvisa till. Vi vet att aktivitetsplikten innebär att kommunerna vet vilka som är arbetslösa och eventuellt befinner sig i försörjningsstöd.
Återigen: Det handlar om en kostnad som hade kunnat möjliggöra över 3 200 arbetsplatsutbildningar. Det är enormt mycket resurser, särskilt i en tid när vi har börjat tangera historiska nivåer för arbetslösheten i vårt land. Det måste till många och differentierade insatser.
Det är olika grupper som befinner sig i arbetslöshet i dag. Det är allt från akademiker till inrikes födda unga människor som har hamnat i arbetslöshet trots att de har gjort det som förväntas av dem i ett samhälle. De har gått ut grundskolan och gymnasieskolan med fullvärdiga betyg och etablerat sig i högre utbildningar eller yrkesutbildningar men ändå inte kommit i arbete. Det gäller särskilt byggarbetare och nyutbildade arkitekter.
Av dem som är inskrivna som arbetslösa på Arbetsförmedlingen är det 109 000 som har förgymnasial utbildning, 129 000 som har gymnasial utbildning och 118 000 som har eftergymnasial utbildning. En tredjedel är alltså utbildade arbetslösa med akademisk bakgrund. Det är en grupp som inte alls borde befinna sig i arbetslöshet. Insatserna för den gruppen har uteblivit, och dessutom skär man ned på deras möjligheter att få någon form av ekonomiskt stöd. Man har minskat den stödnivå som fanns i akassan, som tidigare var högre än i dag.
Vad gäller arbetslösa som har utländsk bakgrund, som inte är självförsörjande eller som har befunnit sig i långtidsarbetslöshet stämmer ministerns bild. Det handlar om svaga språkkunskaper och låg utbildningsbakgrund, men det handlar sällan om drivkrafter. Just därför uttrycker Finanspolitiska rådet och även OECD att den svenska regeringen måste göra mer. Det finns en förväntansbild att man ska göra mer, för det är grupper som har drivkraft. De har lämnat ett ursprungsland och har drivkraft att etablera sig i ett nytt samhälle. Om man kan utveckla drivkraften hos dessa människor så att de inte hamnar i passivitet finns en stor möjlighet att komma vidare.
Jag har besökt flera folkhögskolor som är inriktade på yrkessvenska och praktik, till exempel Röda Korsets folkhögskola här i Stockholm. Där vet man att det råder brist på kökspersonal i äldreomsorgen och i skolorna, och man har därför matchat en utbildning som just utrikes födda kvinnor som har väldigt svag utbildningsbakgrund och svagt svenskt språk och som har befunnit sig i passivitet under lång tid har fått gå.
De fick lära sig matsvenska, som det kallas. De praktiserade också åtta veckor på en av de platser där en sådan möjlighet finns, och 70 procent av elevunderlaget fick jobb efter åtta till tolv månaders utbildning. Det är klart att fler matchade utbildningsplatser utifrån de bristyrken vi har i samhället också möjliggör insteg för grupper som står långt från att träda in på arbetsmarknaden. För en sådan grupp kvinnor skärper det språket, men det möjliggör också en stärkt självkänsla som gör att de senare under dagen kan vara en aktiv förälder som möter barnen och deras behov av en förälder som kan sätta gränser. Slutligen ger det också delaktighet i det svenska samhället.
Min fråga till arbetsmarknadsministern är: Är inte den förda arbetsmarknadspolitiken alldeles för svag när vi har en sådan historiskt hög arbetslöshet, och vilka ytterligare insatser är arbetsmarknadsministern beredd att göra under den kommande mandatperioden om han får fortsatt förtroende? Det hoppas jag däremot inte, med anledning av att de fyra åren med den här politiken talar för sig själva.
Anf. 152 Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
Herr talman! Som jag var inne på i tidigare diskussioner under denna kväll tror jag att vi håller med varandra om en hel del. Det första vi håller med varandra om är att arbetslöshet är jättedåligt. Det är skadligt för den enskilde, det är en förlust för samhället och det är farligt för de barn som inte får se sina föräldrar gå till ett arbete på morgonen.
Sedan är vi överens om vikten av utbildning – olika typer av utbildning för olika typer av roller på arbetsmarknaden men också utifrån de behov man har. Det kan vara arbetsmarknadsutbildningar, det kan vara yrkesvux, det kan vara yrkeshögskola och det kan vara studieförberedande kurser på folkhögskolan, mycket inriktade på språk. Jag har själv besökt sådana, och det är jättefina verksamheter. Man slås också av den enorma utmaning vi pratar om. Det finns människor som har varit i Sverige i kanske 10–15 år men som knappt klarar av att berätta om sina familjeförhållanden på svenska.
Jag tror att drivkrafter är viktigt. Det är en komponent i detta. Här verkar det som att vi inte håller med varandra. Här uppfattar jag att interpellanten och Socialdemokraterna driver en politik som skulle innebära längre arbetslöshetsperioder och att färre barn får se sina föräldrar gå till jobbet på morgonen. Jag tycker att det vore väldigt olyckligt och dessutom farligt.
Sedan måste vi också förstå magnituden i den här utmaningen. Att individer som har varit i Sverige under lång tid i princip inte pratar någon svenska är en jätteutmaning för den enskilde individen. Om vi sedan multiplicerar detta med 100 000 eller 200 000 förstår vi vad vi har att ta tag i.
Under nästa mandatperiod tror jag att vi kommer att få se ett stort behov av fortsatta satsningar, men i den riktning som den här regeringen har lagt fram: utbildningar som leder till jobb, kortare eller längre, kombinationsutbildningar, yrkeskunskaper och språk. Vi kommer att behöva se fortsatta möjligheter för människor att konsumera så att vi får igång hjulen i svensk ekonomi så att jobben blir fler, och vi kommer att behöva fortsätta att driva en stram asylinvandring så att vi har resurser att hjälpa dem som är här.
Anf. 153 Lawen Redar (S)
Herr talman! Några saker håller vi med varandra om. Det är helt riktigt, det som arbetsmarknadsministern uttrycker – den strama migrationens fastslagning är nödvändig för att råda bot på de integrationsutmaningar som Sverige har i dag.
Vi socialdemokrater går vidare med betydligt fler språkinsatser än nuvarande regering har kommit igång med. Anledningen till det är att vi har gjort ett stort politikutvecklingsarbete. Jag har själv varit ledare för en av de arbetsgrupper som har tittat på vad som krävs för att stärka det svenska språket, egentligen hos hela befolkningen men särskilt hos de grupper som definitivt står inför utmaningar om de inte får stödinsatser.
Vi tycker också att det är viktigt med aktivitets- och språkkraven i försörjningsstödet. Vi ser ju att 50 procent av dem som befinner sig i försörjningsstöd i dag gör det enbart på grund av att man är arbetslös, inte på grund av att man har andra behov.
Vi ser också behov av fler arbetsmarknadspolitiska insatser såsom extratjänster, subventionerade anställningar, utbildningar som leder till jobb, arbetsmarknadsutbildningar och liknande. Problemet är bara att Liberalerna har skurit ned på arbetsmarknadspolitiken och haft ett djupt passivt departement under den tid man har lett det. Dessutom har man bytt ut en, två, tre av ministrarna på området för att man inte ens har haft ordning på vem det är som ska leda uppdraget.
Men det som gör mig mest bekymrad är den presskonferens som statsminister Ulf Kristersson hade med Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Det är av den orsaken att man redan nu har sagt att det enda parti som faktiskt inte ens tror på integrationspolitik ska få leda det departement som arbetsmarknadsministern delvis leder i dagsläget.
Vad tror arbetsmarknadsministern att det här får för konsekvenser för tron på integration och för möjliggörandet för fler människor att träda in i arbetskraften och bli en del av en svensk samhällsgemenskap, utvecklas i det svenska språket och vara en aktiv medborgare på likvärdiga grunder som alla andra?
Jag tror att det är mycket allvarligt att man redan nu, innan valdagen ens har varit, har fattat beslutet att erbjuda det enda parti som inte ens tror på integrationspolitik att leda ett departement som ansvarar för densamma.
Jag kan också säga så här i slutskedet av debatten att jag beklagar att de här fyra åren inte har lett till mer och att vi tvärtom ser 100 000 fler människor i arbetslöshet, varav 33 000 fler i våra sociala bidragssystem. Det är inte den typen av arbetsmarknadspolitik som är bra för vårt land.
Anf. 154 Arbetsmarknadsminister och vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz (L)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka för den här diskussionen.
Samtidigt måste jag peka på det arv som vi hade att ta tag i när vi tog över ansvaret för Sverige efter valet 2022. Det var en situation där vi hade haft ett enormt inflöde av invandrare till Sverige, asylrelaterad invandring, som innebar att de svenska systemen och arbetsmarknadspolitiken, socialpolitiken och rättspolitiken befann sig under enorm stress och press.
Det här har vi successivt tagit itu med. Bit för bit har vi lagt om kriminalpolitiken och migrationspolitiken.
Vi har också till viss del lagt om arbetsmarknadspolitiken. Vi satsar på utbildningar som leder till jobb. Vi begränsar, eller minskar, det privatiseringsexperiment som Socialdemokraterna och Centerpartiet genomförde i form av Rusta och matcha.
Vi tror att vi kommer att behöva göra mer under nästa mandatperiod, eller vi är övertygade om det. Vi kommer att behöva göra mer för att rusta de människor som finns här. Men tro inte att det inte också handlar om att vi måste säkerställa drivkrafterna!
Jag skulle vilja uppmana Socialdemokraterna att ta en till titt på den bidragsreform som den här regeringen har presenterat. Jag tror genuint att det kommer att vara en viktig pusselbit för att lösa den enorma integrationsutmaning vi står inför.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.