Rätten till skola och utbildning för personer med funktionsnedsättning
Interpellation 2025/26:254 av Nadja Awad (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-12-18
- Överlämnad
- 2025-12-18
- Anmäld
- 2026-01-13
- Svarsdatum
- 2026-01-16
- Besvarad
- 2026-01-16
- Sista svarsdatum
- 2026-01-20
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L)
Myndigheten för delaktighet (MFD) visar i sin rapport Uppföljning av funktionshinderspolitiken 2024 att personer med funktionsnedsättning fortfarande möter betydande hinder inom utbildningssystemet, trots att inkluderande skola och livslångt lärande är centrala mål i funktionshinderspolitiken.
Rapporten konstaterar bland annat att tillgången till stöd i skolan är otillräcklig och att de individuella stöden, som ska komplettera den universella utformningen, har blivit mindre individualiserade, med minskad förutsägbarhet och högre trösklar för att man ska få rätt stöd. Vidare pekar MFD på att utbildningsnivåerna generellt är lägre för personer med funktionsnedsättning, och att andelen som hamnar utanför både studier och arbete är betydligt högre för denna grupp än för befolkningen i övrigt. Särskilt allvarligt är det att flickor och unga kvinnor med funktionsnedsättning rapporterar negativt bemötande i skolan, bristande stöd och till och med diskriminering.
MFD pekar i rapporten också på att tidiga, riktade stödinsatser är avgörande för att bryta den negativa utvecklingen och ge alla elever möjlighet till likvärdig utbildning. Samtidigt är det tydligt att skolpersonalens kompetens och resurser inte alltid räcker för att möta de särskilda behov som elever med funktionsnedsättning har och att det finns en brist på systematisk uppföljning av hur stödinsatser fungerar hela vägen genom utbildningsväsendet.
I anpassad grundskola och gymnasieskola rapporteras omfattande kvalitetsbrister, bland annat att undervisningsmiljöer ofta saknar tillräcklig specialpedagogisk kompetens och att elevgrupperna är för stora för att man ska kunna ge det stöd som krävs. Elever vittnar om bristande tillgång till läromedel i anpassade format och om långa väntetider på hjälpmedel och om att stödet varierar kraftigt mellan kommuner. Elevens rätt blir således beroende av postnummer snarare än av behov.
När det gäller NPF-elever i ordinarie skola konstaterar MFD att dessa löper betydligt högre risk för skolmisslyckanden, frånvaro och psykisk ohälsa.
Många kommuner saknar system för att säkerställa att elever med NPF får lagstadgade anpassningar, och skolor rapporterar brist på tid, resurser och kompetens.
Elever beskriver hur de bollas runt, att stöden är tillfälliga och att de ofta skuldbeläggs för svårigheter som i själva verket är skolans ansvar. Efter grund- och gymnasieskolan fortsätter problemen. Folkhögskolor spelar en avgörande roll som en av få utbildningsvägar som lyckas möta personer med funktionsnedsättning på ett flexibelt och individanpassat sätt. Men folkhögskolorna rapporterar att resurserna inte räcker för att möta det växande behovet av stöd, ledsagning, internatplatser och specialpedagogik.
Flera utbildningar tvingas begränsa sina intag eller säga nej till personer med omfattande funktionsnedsättningar trots att de här personerna egentligen skulle kunna delta med rätt stöd. På yrkeshögskolorna kvarstår betydande tillgänglighetsproblem.
Studerande med funktionsnedsättning vittnar om att de ofta inte får del av de anpassningar de har rätt till. I vissa fall har utbildningsanordnare helt saknat rutiner för att ta emot personer som behöver kognitiva eller fysiska anpassningar, och det saknas uppföljning från staten av hur rättigheterna efterlevs.
Detta leder till att många aldrig söker eller att de hoppar av utbildningar som skulle kunna leda till arbete och självförsörjning. Enligt funktionsrättskonventionen ska konventionsstaterna erkänna rätten till utbildning för personer med funktionsnedsättning.
Mot denna bakgrund vill jag fråga gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm:
Vilka åtgärder avser ministern och regeringen att vidta för att säkerställa rätten till skola och utbildning för elever med funktionsnedsättningar?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:254
Webb-tv: Rätten till skola och utbildning för personer med funktionsnedsättning
Dokument från debatten
- Fredag den 16 januari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:59
- Protokoll 2025/26:59 Fredagen den 16 januariProtokoll 2025/26:59 Svar på interpellation 2025/26:254 om rätten till skola och utbildning för personer med funktionsnedsättning
Protokoll från debatten
Anf. 15 Gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L)
Fru talman! Nadja Awad har frågat vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att säkerställa rätten till skola och utbildning för elever med funktionsnedsättningar.
Elever som till följd av en funktionsnedsättning har svårt att uppfylla de olika betygskriterier eller kriterier för bedömning av kunskaper som gäller ska ges stöd som syftar till att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser (3 kap. 2 § skollagen [2010:800]).
Som bland annat Skolverket har konstaterat får alltför många elever inte tillgång till effektiva stödinsatser i rätt tid. Skolorna behöver därför bättre förutsättningar för att kunna möta elevernas behov. Stödet måste också sättas in tidigare än i dag. Dagens bestämmelser om extra anpassningar och särskilt stöd fungerar inte som det var tänkt och möter inte elevernas stödbehov i tillräcklig utsträckning.
Regeringen vill därför införa stödundervisning i svenska, svenska som andraspråk och matematik som en ny typ av stödåtgärd, tillsammans med obligatoriska standardiserade tester som kan bidra till att tidigt identifiera elever som behöver stödinsatser, däribland stödundervisning. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) att medel tillförs för att möjliggöra ett förbättrat stöd i skolan, bland annat införandet av stödundervisning. Förslagen bereds nu inom Regeringskansliet.
Regeringen genomför bland annat stora satsningar för att skolorna ska kunna anställa fler speciallärare och inrätta fler särskilda undervisningsgrupper. Vi ser också till att fler kan utbilda sig till speciallärare. Regeringen har även beslutat om att en särskild utredare ska föreslå åtgärder för att reformera utbildningarna på det specialpedagogiska området (dir. 2025:93). Syftet är att utbildningarna bättre ska spegla skolornas behov och att fler ska kunna arbeta direkt med eleverna. Utredningen ska redovisa sitt uppdrag i juni 2026.
Regeringen förbättrar också huvudmännens möjligheter att stärka samverkan mellan skola och socialtjänst och öka närvaron för eleverna genom satsningen på skolsociala team.
För många personer med funktionsnedsättning fungerar folkhögskolan bättre än andra utbildningsformer. Det hänger bland annat ihop med att folkhögskolan erbjuder mindre studiegrupper, anpassat stöd och flexibla studieupplägg. Det förbättrar individers möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden eller fortsätta till vidare studier. I budgetpropositionen för 2026 föreslår regeringen därför satsningar på folkhögskolans verksamhet för just personer med funktionsnedsättningar.
Myndigheten för yrkeshögskolan har bland annat i uppdrag att följa upp verksamhet utifrån det nationella målet för funktionshinderspolitiken. Myndigheten kan även lämna statsbidrag eller särskilda medel för stöd till studerande med funktionsnedsättning till utbildningsanordnare av yrkeshögskoleutbildning och konst- och kulturutbildning.
Få saker är så viktiga för Sveriges framtid som skolan.
Anf. 16 Nadja Awad (V)
Fru talman! Ministern konstaterar verkligheten, vilken är att alltför många elever inte får tillgång till stödinsatser i rätt tid. Skolan behöver därför bättre förutsättningar för att kunna möta elevernas behov. Regeringen vill därför göra stora satsningar för att utbilda speciallärare. Skolorna ska kunna anställa fler speciallärare, inrätta fler särskilda undervisningsgrupper och öka närvaron för eleverna genom en satsning på skolsociala team.
Fru talman! Det är höga ambitioner i en verklighet där nedskärningarna i svensk skola är de största på 30 år. Regeringen skickar massuppsägningar från Rosenbad till svenska skolor där ute. Det är uppsägningar av speciallärare, specialpedagoger, elevassistenter och lärare. Färdigutbildade speciallärare blir inte ens anställda i den rekordhöga arbetslöshet som är den största på 20 år. Elevgrupperna blir också större och större. Sjukskrivningarna bland lärare ökar. Våldet på skolorna eskalerar. Elevernas psykiska ohälsa förvärras något enormt. Det är vad skolorna larmar om, och det är akut.
Jag blir mörkrädd över utvecklingen inom svensk skola. Det krävs ekonomiska resurser för att stävja den här utvecklingen.
Detta konstaterar även rektorerna i grundskolan. Två av tre av dem uppger att de inte får tillräckliga ekonomiska resurser tilldelade för att möta stödbehoven hos elever med NPF-diagnoser. Det kan exempelvis handla om att anpassa skolornas lokaler, anställa personal eller köpa in hjälpmedel. De resurserna läggs i stället på skattesänkningar, på miljardtals kronor för regeringen och regeringens rika vänner. Kristersson, Åkesson och deras vänner har blivit rikare. Elever, skolpersonal och vårdnadshavare har fått betala den notan.
Ministern konstaterar också att för många personer med funktionsnedsättning fungerar folkhögskolan bättre än andra utbildningsformer. Det hänger bland annat ihop med att folkhögskolan erbjuder mindre studiegrupper, anpassat stöd och flexibla studieupplägg. Det förbättrar individers möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden eller fortsätta till vidare studier.
Frågan är då varför regeringen väljer att dela ut nedskärningsbudgetar till landets folkhögskolor. 90 procent av folkhögskolorna har minskat verksamheten 2023 och 2024. Det har blivit färre lärare, och kurser och utbildningar har lagts ned.
Fru talman! Det är symtomatiskt att ministern över huvud taget inte nämner anpassad skola och utbildning i sitt svar. Elever som läser enligt ämnesområden i anpassad skolform får fortfarande 225 timmar mindre undervisning än vad alla andra elever i svensk skola får. Det är inte bara en detalj i timplanen utan ett besked som år efter år säger att just de elever som ofta behöver mest undervisning och mest lärarnärvaro förväntas klara sig med minst.
När signalen uppifrån är att den här elevgruppen ska ha mindre tid för lärande, hur kan någon då låtsas bli förvånad över att anpassad skola fortfarande ses som omsorg och förvaring snarare än utbildning? Färre lärare är behöriga i den här skolformen – endast 15 procent. När den obligatoriska förskoleklassen infördes stod den anpassade skolan utanför. När garantin för tidiga stödinsatser kom gällde den inte elever i anpassad skolform. Elevantalet i anpassad skola ökar, men lokalerna blir inte fler. Verksamheten flyttas till överblivna utrymmen som aldrig var tänkta som skola. Vi snackar om källarvåningar, vårdcentraler och avskilda korridorer.
Tycker ministern att regeringen tillför tillräckliga resurser till svensk skola så att barn och unga med funktionsnedsättningar kan få en likvärdig skolgång och utbildning?
Anf. 17 Gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L)
Fru talman! Ibland är det lite fascinerande att lyssna på Vänsterpartiet, för ni har på något sätt har en historieskrivning som om ingenting sker och som om jättemycket skedde under de åtta år som Vänsterpartiet var ansvarigt för den statliga budgeten för svensk skola.
Sanningen är ju att vi aldrig har gjort så stora statliga satsningar på svensk skola som vi gör nu. Klart är att det behövs ännu mer pengar; det är jag fullt medveten om. Jag skulle, precis som jag gissar att Vänsterpartiet vill, vilja ha en helt statlig skola. Sanningen är ju att skolan i Sverige är kommunaliserad, vilket innebär att det först och främst är kommunala medel som går till alla de verksamheter som Nadja Awad nämner.
Vi måste också göra stora förändringar av lagstiftningen gällande skolan. Nadja Awad nämner till exempel att det är helt orimligt att elever i anpassad grundskola, det som tidigare hette särskolan, inte har haft tillgång till förskoleklassen. Detta ändras nu med en tioårig grundskola. Det skedde inte under de åtta år som ni var ansvariga för den här verksamheten, men nu sker det. Elever i anpassad grundskola kommer att börja årskurs 1 vid sex års ålder, precis som alla andra elever i Sverige.
Det är också helt riktigt att vi måste satsa på fler speciallärare. Det är därför vi har gett ett utredningsuppdrag om att helt lägga om speciallärarutbildningen så att alla som går den specialpedagogiska utbildningen faktiskt får behörighet att bli speciallärare och undervisa. Så är det inte i dag.
Ett skäl till att vi har så få speciallärare är att en tidigare socialdemokratisk regering lade ned speciallärarutbildningen helt och hållet. Det var en regering som Vänsterpartiet stödde.
Det sker enormt mycket på skolans område. Vi måste få nya läroplaner, nya kursplaner och nytt betygssystem. Vi måste se till att få en lagstiftning som är anpassad så att stöd till elever sätts in betydligt tidigare än i dag. Jag ser fram emot att lägga fram alla dessa propositioner under våren och att se om Vänsterpartiet kommer att stödja reformerna eller inte.
Anf. 18 Nadja Awad (V)
Fru talman! Jag vill förtydliga en sak i den här debatten. Sedan över 15 år tillbaka har högerpartierna haft majoritet i Sveriges riksdag. Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet har inte haft majoriteten. Det är därför det ser ut som det gör runt om i landet.
Nu pratar vi om skolan, men vi kan också titta på hushållens ekonomi. Vi kan titta på klimatambitionerna. Vi kan titta på äldreomsorgen, vården, socialtjänsten och en rad andra områden. Det ser ut som det gör för att regeringens partier tillsammans med Sverigedemokraterna har prioriterat skattesänkningar för de allra rikaste, att nedmontera välfärden, att göra avregleringar och att privatisera välfärdens verksamheter. Det är därför det ser ut som det gör i Sverige i dag. Det vill jag ha sagt.
Jag går nu över till de olika utredningar och eventuella lagstiftningar som ministern nämnde och som ska förbättra skolans verksamheter. Som jag sa i mitt första anförande är innehållet i flera av utredningarna positivt. Förslagen skulle exempelvis leda till att vi skulle få fler utbildade speciallärare och att fler speciallärare skulle kunna anställas. Man skulle kunna ha fler speciella undervisningsgrupper för att tidigt kunna följa upp och nå ut till de elever som har det allra svårast, bland annat elever med funktionsnedsättningar, och satsa på att få ned frånvaron bland dem genom att införa skolsociala team. Det är positiva förslag. Det var därför jag sa att det är höga ambitioner, men i en verklighet där nedskärningarna är de största på 30 år.
Denna högerregering påstår att de gör de största reformerna för svensk skola på över 30 år. Men Sveriges Lärare larmar samtidigt om att det sker nedskärningar över hela landet. Det finns en orsak bakom detta. Ulf Kristersson, Jimmie Åkesson och deras vänner har blivit rikare. Alla andra har fått betala.
Våra skattepengar, som ska gå till barn och unga och arbetare i svensk skola, läggs i stället på hög så att de allra rikaste kan roffa åt sig. Höginkomsttagare kan få över 50 000 kronor i månaden i statliga bidrag om de nyttjar lyxrut- och lyxrotbidragen och ISK-sparandets förmåner fullt ut. Vi snackar om över 50 000 kronor i månaden! Det är bidrag höginkomsttagare får för att borgerliga politiker har bestämt att de inte ska behöva betala för sin kakelläggning i köket i Östermalmsvåningen eller för hushållsstädningen och för att de ska slippa betala skatt på det egna sparandet.
Ulf Kristersson, Jimmie Åkesson och andra höginkomsttagare, inklusive ministern själv, som tjänar över 66 000 kronor per månad, har fått en skattesänkning på över 6 000 kronor varje månad – över 70 000 kronor per år – samtidigt som barn med funktionsnedsättningar i svensk skola får undervisning i källarvåningar av obehöriga lärare, elevassistenter och speciallärare sägs upp mitt i en skolkris, elever med NPF-diagnoser som adhd och autism inte får stödinsatser i tid och elevgrupperna blir större och större. Är det här rätt prioriteringar, tycker ministern?
Anf. 19 Gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L)
Fru talman! Det är lite fascinerande att Vänsterpartiet över huvud taget inte tar ansvar för den politik som fördes 2014–2022 och nu säger sig stödja mängder av de reformer som kommer att läggas fram under våren men uppenbarligen aldrig hade lagt fram samma förslag när man själv var ansvarig.
Jag välkomnar att Vänsterpartiet nu vill ha fler speciallärare, till exempel. Det är jättebra. Jag välkomnar att Vänsterpartiet tycker att arbetet med skolsociala team är viktigt. Jag välkomnar att Vänsterpartiet nu är för en tioårig grundskola i stället för det märkliga system vi haft där förskoleklassen har varit en egen skolform vid sidan om grundskolan. Jättebra! Men sanningen är att dessa initiativ har kommit från den här regeringen och inte från den regering som Vänsterpartiet tidigare stödde.
Vi måste göra stora förändringar på skolans område, och vi behöver öka den statliga styrningen kraftfullt eftersom vi har en väldigt ojämlik skola. Det skiljer mycket mellan hur mycket de olika kommunerna satsar på sin skola. En del av det kan staten naturligtvis hjälpa upp genom stora statsbidrag. Regeringen gör de största statliga satsningarna på svensk grundskola någonsin för att kompensera för att många kommuner inte satsar på skolan.
Jag ser som sagt fram emot i vår när vi lägger fram alla dessa propositioner och att se vad Vänsterpartiets inställning då blir till de här frågorna. Min bild är att Vänsterpartiet delvis har samma uppfattning när det gäller att öka den statliga styrningen och att öka likvärdigheten i svensk skola.
Anf. 20 Nadja Awad (V)
Fru talman! Jag kan upprepa det jag sagt om varför Sverige har en nedskuren välfärd – vilket har drabbat skolan – och varför hushållen har och har haft det riktigt tufft ekonomiskt. Det är för att högerpartier i Sveriges riksdag har majoriteten. Hur ska Vänsterpartiet då få igenom någonting som skulle förbättra svensk skola eller göra det lättare ekonomiskt för hushållen? Borgerliga budgetar och lagförslag har gått igenom men inte Vänsterpartiets budgetar och lagförslag. Det är ganska enkel matematik.
Det har sett ut så här över åren för att regeringens partier och Sverigedemokraterna har prioriterat skattesänkningar för de allra rikaste. Som jag var inne på: Ulf Kristersson, Jimmie Åkesson och andra höginkomsttagare, närmare bestämt de som tjänar över 66 000 kronor varje månad, har fått en skattesänkning på över 6 000 kronor varje månad eller över 70 000 kronor per år. Det är den prioritering regeringen med hjälp av Sverigedemokraterna har gjort i stället för att säkerställa att barn med funktionsnedsättningar i svensk skola inte får undervisning i en källarvåning av obehöriga lärare, att elevassistenter och speciallärare inte sägs upp mitt i en skolkris, att elever får stödinsatser i tid och att elevgrupperna inte blir större och större.
Vi möttes nyligen av nyheten att tre av fyra som blir sjuka av stress är kvinnor. De jobbar inom välfärden, till exempel i skolan. Ta ansvar någon gång!
Jag ser fram emot att ta del av propositionerna under vårterminen och att ta ställning till dem.
Anf. 21 Gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L)
Fru talman! Jag hade ju inte sett fram emot en debatt om skattepolitiken utan en debatt om skolan, som är ett av mina ansvarsområden och som jag tycker är otroligt viktig.
Jag tar ansvar för det den här regeringen gör. Jag är fascinerad över att Vänsterpartiet inte tar ansvar för något av det som den förra regeringen gjorde trots att man röstade för den under åtta års tid.
Om vi går tillbaka till skolpolitiken är det klart att det är viktigt att styra upp mycket av den lagstiftning vi har, till exempel så att elever tillförsäkras rätten till tidiga insatser när de behöver det. Så är det inte i svensk skola i dag. Om man tittar på de insatser som sätts in ser man att de sätts in som mest i årskurs 9, vilket de flesta av oss nog tycker är ganska sent.
Jag har också tagit del av rapporteringen om sjukskrivningar i välfärdssektorn. Skolan är en viktig del av det. Regeringen reglerar nu lärarnas undervisningstid. Lärarna har fått väldigt mycket mer undervisningstid – ungefär två veckor mer per år – sedan detta avreglerades för ungefär 30 år sedan. Det är någonting som den här regeringen nu genomför. Det skedde inte när Vänsterpartiet var ansvarigt.
Det handlar faktiskt inte bara om vad man vill göra eller om att säga att saker och ting som den här regeringen gör är bra. Vänsterpartiet hade ett ansvar under åtta års tid. Det går faktiskt inte att friskriva sig från det ansvaret. Man röstade för en regering som, skulle jag säga, inte genomförde någonting på skolans område.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.