Rätten till barnomsorg på obekväm arbetstid
Interpellation 2009/10:20 av Hultqvist, Peter (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-10-02
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Anmäld
- 2009-10-08
- Svar fördröjt anmält
- 2009-10-15
- Sista svarsdatum
- 2009-10-16
- Besvarad
- 2009-10-20
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 2 oktober
Interpellation
2009/10:20 Rätten till barnomsorg på obekväm arbetstid
av Peter Hultqvist (s)
till utbildningsminister Jan Björklund (fp)
I förslaget till ny skollag så markeras under rubriken ”Erbjudande om förskola” följande:
”Förskola behöver dock inte erbjudas under kvällar, nätter, veckoslut eller i samband med större helger.”
Detta är således en markering om att kommunerna inte behöver erbjuda förskola. Någon sådan finns inte i 1985 års skollag. När det gäller omsorg så är förslaget uttryckt som en strävan att kommunerna ska erbjuda detta på så kallad obekväm tid.
Det innebär, enligt förslaget, att det inte ska vara möjligt att ”avskaffa tillgången till kommunalt finansierad omsorg för barn som förvärvsarbetar under obekväm arbetstid”.
Samtidigt markeras följande:
”Å andra sidan innebär det ingen rättighet att i enskilda fall få omsorg under obekväm arbetstid. Föräldrars ansvar för att hitta lösningar på barnets behov kvarstår.”
Slutligen konstateras:
”Förslaget innebär därför inte några utökade ekonomiska krav på kommunerna.”
Lagförslaget skapar ingen större klarhet om vad som egentligen gäller.
Min fråga till ministern är:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att med hänvisning till förslaget till ny skollag skapa större klarhet kring föräldrars rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:20
Webb-tv: Rätten till barnomsorg på obekväm arbetstid
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:17 Tisdagen den 20 oktoberProtokoll 2009/10:17 4 § Svar på interpellation 2009/10:20 om rätten till barnomsorg på obekväm arbetstid
Protokoll från debatten
Anf. 20 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att med hänvisning till förslaget till ny skollag skapa större klarhet kring föräldrars rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid.
I dagens skollag, den som gäller nu, framgår att förskoleverksamhet ska tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets eget behov. Av förarbetena till bestämmelsen i dag anges att det inte finns något krav på att erbjuda barnomsorg vid andra tider än vad som kan anses som normal arbetstid på vardagar men att det ändå är önskvärt att så sker.
Motsvarande bestämmelse finns i förslaget till ny skollag som för närvarande bereds inom Regeringskansliet. I kap. 23, som rör annan pedagogisk verksamhet, som det heter, framgår av 5 § att kommunen ska sträva efter att erbjuda omsorg under så kallad obekväm arbetstid.
Utgångspunkten för det här förslaget är, som jag har svarat Peter Hultqvist i en tidigare interpellation i samma fråga, att det är önskvärt att föräldrar med så kallade obekväma arbetstider får sitt behov av omsorg tillgodosett men att detta bör prövas av kommunen i varje individuellt fall.
Anf. 21 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Tack för svaret! I förslaget till ny skollag markeras under rubriken "Erbjudande av förskola" följande:
Förskola behöver dock inte erbjudas under kvällar, nätter, veckoslut eller i samband med större helger.
Det här är en markering om att kommunerna inte behöver erbjuda förskola. Någon sådan markering finns inte i 1985 års skollag.
När det gäller omsorg är förslaget uttryckt som en strävan att kommunerna ska erbjuda detta på så kallad obekväm tid. Det innebär enligt förslaget att det inte ska vara möjligt att avskaffa tillgången till kommunalt finansierad omsorg för barn vars föräldrar förvärvsarbetar under obekväm arbetstid.
Samtidigt markeras följande:
Å andra sidan innebär det ingen rättighet att i enskilda fall få omsorg under obekväm tid. Föräldrars ansvar för att hitta lösningar när det gäller barnets behov kvarstår.
Slutligen konstateras: Förslaget innebär därför inte några utökade ekonomiska krav på kommunerna.
Lagförslaget skapar alltså ingen större klarhet om vad som egentligen gäller.
Handeln, järnverk, gruvor, IT-sektorn, tjänsteföretag och posten är bara några exempel på olika branscher och arbetsplatser där man har obekväma arbetstider.
Hur är det med arbetslinjen, ministern? Ska inte människor ha möjlighet att utföra sitt arbete? Ska man inte underlätta för dem som arbetar skift när det gäller att lösa barnens omsorgsbehov? Hur ska det så kallade livspusslet gå ihop?
Det här svaret är allmänt och till intet förpliktande. Det flyttar inte fram positionerna. Det förändrar egentligen ingenting i förhållande till hur det ser ut i dag.
Jag ställer den här interpellationen. I och med att man tar upp det här i den nya skollagen finns det ju all anledning att debattera den här frågan igen.
Vi kommer från socialdemokratiskt håll, när den här lagen ska hanteras i riksdagen, att kräva en skärpning av lagstiftningen på den här punkten. De som arbetar på obekväm tid ska ha rätt till en trygg och fungerande omsorg för sina barn. Det är vår uppfattning.
Vi markerar vikten av att det sker genom att i vår alternativa budget nu anslå 100 miljoner kronor för ändamålet. Det är en början från vår sida i en fråga som vi anser måste lösas.
För oss är behovet viktigast, barnens och föräldrarnas behov av en trygg och fungerande omsorg. Det är viktigare än att hänvisa till kommunallagen.
Att svara föräldrar som för sitt arbete och uppehälle är i behov av omsorg på obekväm tid "vi kan inte göra någonting åt det här, för det strider mot det kommunala självstyret" tycker jag inte riktigt håller när man konfronteras med verkligheten i de här frågorna.
Nej, avsätt en del statliga medel! Samarbeta med kommunerna om det här! Skärp texten i förslaget till ny skollag! Då skulle någonting kunna börja hända. Men med de här skrivningarna, med de här förslagen, skapar man egentligen ingen klarhet. Man flyttar inte fram positionerna en enda millimeter. Man förändrar ingen verklighet över huvud taget.
Mina frågor är egentligen: Varför är ministern inte beredd att göra skillnad? Varför är ministern inte beredd att flytta fram positionerna? Varför är ministern inte beredd att göra någonting över huvud taget när det gäller den här frågan?
Anf. 22 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Herr talman! Precis som Peter Hultqvist före mig var inne på är det fler och fler som arbetar på oregelbundna arbetstider. Jag tänker delge ministern ett exempel.
Det är måndag, och snart ska Elin och Albin till dagis. Just den här dagen är det lite problem i familjen, för det är lite knepigt att lösa det här med barnomsorgen.
Pappan i familjen jobbar dagtid men kommer inte hem förrän kl. 19. Mamman jobbar kvällsskift inom vården. Det handlar om att få familjelivet att gå ihop mellan kl. 18 och 19 på kvällen. Vid tio tillfällen på sex veckor har man ett bekymmer för hur man ska få barnomsorg. Detta får man alltså lösa med hjälp av goda vänner, släkt och anhöriga.
Det kan inte vara acceptabelt i dagens samhälle med tanke på hur arbetslivet har förändrats och med tanke på arbetslinjen. Och det är ju det vi vill. Vi vill väl att människor ska komma ut i arbete och ha möjlighet till arbete.
I dag vet vi att det finns framför allt kvinnor som kommer i kläm. Arbetslösa som söker arbete och får ett jobb inom ett yrke där det ingår kvällsarbete och nattarbete får kanske ingen barnomsorg eftersom det inte är så många kommuner som tillhandahåller det.
Det finns kommuner som tillhandahåller barnomsorg på obekväm arbetstid, men i och med att det inte är ett krav eller en rättighetslagstiftning är det inte alla kommuner som tillhandahåller det.
Då kan kontentan bli, vilket ett flertal tyvärr vittnar om, att man inte kan söka ett visst arbete. Det finns också de som är anställda på arbetsplatser där arbetsledningen eller företaget lägger om arbetstiderna. Det kan vara en omläggning av arbetstiderna till treskift. Man klarar inte det som småbarnförälder om det inte finns tillgång till nattis i kommunen. Kontentan av det kan bli att man blir tvingad att säga upp sig för att man inte klarar barnomsorgen.
Alla har inte i dag nära och anhöriga som kan ställa upp och hjälpa till när man behöver lösa detta. I ett modernt Sverige där vi tycker att jobben är viktiga borde rättigheten till barnomsorg på obekväm arbetstid, det vill säga efter kl. 18 på kvällen och fram till kl. 6 på morgonen, vara samma rätt som att få barnomsorg på dagtid.
I svaret sägs att det är önskvärt och eftersträvansvärt. Det hjälper inte Ellens och Albins föräldrar när de funderar på hur de ska få livet att gå ihop.
Det känns väldigt märkligt med det svar som Peter Hultqvist har fått. Man är inte från regeringens sida beredd att ta det här steget. När man ändå ser över skollagen och ändå håller på att göra förändringar vore det bättre att gå till att det blir en rättighetslagstiftning.
Det är en fråga som vi s-kvinnor driver på. Vi tycker att detta är viktigt. Vi är oerhört glada över att Socialdemokraterna är beredda att ta ett steg i rätt riktning i den här frågan till skillnad från regeringen som tror att man kan klara sig med önskvärt och eftersträvansvärt.
Anf. 23 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Det är oerhört vilken kritik jag får för denna regel. Sanningen är att det är exakt samma regel som denna regering föreslår som den gamla socialdemokratiska regeringen har haft sedan 1985 års skollag. Under alla de tolv år ni satt i regering var det exakt samma regel som den som vi nu föreslår. Men nu är ni kritiska i opposition. Varför ändrade ni inte regeln när ni satt i regering?
Jag vet varför ni inte ändrade den. Utöver allt det ni säger finns det en liten detalj som ni inte nämnde. Ska man införa en rätt på det ni säger kostar det en halv miljard kronor om året. Det kostade knappt 400 miljoner när Skollagskommittén gjorde beräkningen, men den beräkningen är tio år gammal. Bedömningen är att det i dag kostar uppåt en halv miljard, mellan 400 och 500 miljoner - om året.
Den detaljen glömde ni att nämna. I det budgetförslag som Socialdemokraterna har lämnat till riksdagen för nästa år är det bara 20 procent av den summan som är täckt. Det ni står och säger saknar täckning i era budgetförslag. Det är klart att det går att kritisera mig för att inte alla barn får vara på nattis, men i ert eget partis budgetförslag finns det inga sådana förslag, inte tillnärmelsevis.
Ni kan stå och säga hur mycket som helst att ni ska lägga förslag i riksdagen om nya paragrafer. Det kan ni väl göra, men pengarna måste på bordet. Det kostar pengar om man ska ha förskollärare anställda på natten.
Peter Hultqvist gör en stor sak av att det står att förskola inte ska tillhandahållas på natten. Då måste vi reda ut begreppen lite. Det vi diskuterar måste väl ändå vara barnomsorg på natten, inte förskola, den läroplansstyrda verksamheten med undervisning.
Nattetid handlar det om att barnen i allt väsentligt ska sova med någon vuxen närvarande. Det är väl inte den läroplansstyrda verksamheten vi talar om då. Så fungerar inte läroplanen i mitt skolväsen i alla fall. Det är väl barnomsorg vi talar om. Peter Hultqvist gjorde en stor sak av att det stod att förskola inte ska erbjudas, men det är klart att det är barnomsorg vi talar om nu, att man ska ha tillsyn för barnen.
Då är regeln den som den gamla regeringen hade och som vi föreslår. Vi förstärker det något i skrivningarna. Man ska ha rätt till en individuell prövning, men det finns ingen rätt att till sist få nattis om kommunen prövar det och säger nej. Man kan inte gå till domstol efteråt.
I det exempel som Carina Adolfsson Elgestam tar upp skulle inte ens med den mest långtgående rättighetslagstiftning Ellens och Albins föräldrar få rätt till nattis. Om man är ett gift par och, om jag förstod det rätt, kvinnan jobbar i vården kommer även med en rättighetslagstiftning - om man inför det och lägger en halv miljard - kommunen att säga till den familjen att hon faktiskt får be sin arbetsgivare att flytta arbetstiden till dagtid.
Ska man tillgodose Carina Adolfsson Elgestams exempel med rätt till nattis talar vi om många miljarder i kostnad. Det är inte som med allmän förskola att alla har rätt till det. Man skulle kunna ha en bestämmelse i skollagen om att man har rätt till det efter en mycket sträng prövning när man har uttömt alla andra möjligheter med att flytta sin arbetstid och med morfar och farmor och allt vad det är. När inget sådant fungerar skulle man kunna få rätt till det. Men även då kostar det en halv miljard om året, och ni avsätter 100 miljoner i er budget.
Er kritik mot mig skulle vara lite mer trovärdig om det fanns en tillstymmelse till förslag i ert eget partis budget som tillgodoser det ni säger med den höga retoriken.
Anf. 24 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Om ministern försökte lyssna i stället för att göra retoriska knep vore det mycket enklare. Jag bara nämner vad man skriver om förskolan i det här förslaget till lagstiftning som inte står i 1985 års skollag. Jag frågar mig varför det är så viktigt att markera just det.
Debatten handlar om omsorg. Det är det vi diskuterar. Andan i så mycket av det ni skriver är att det inte ska göras något åt den här frågan. Det finns ingen vilja, bara hinder, problem och undanflykter. Det är det intryck som ministern ger här.
Den paragraf som ni har skrivit innebär egentligen ingenting som flyttar fram någon position. Oavsett om vi har haft socialdemokratisk regering eller hade borgerlig regering i början på 90-talet går tiden och samhället utvecklas och förändras. Det blir mer moget att ta vissa steg vid vissa tidpunkter. Vi tycker att det börjar bli moget att lösa den här frågan nu definitivt, oavsett vilka regeringar vi har haft tidigare.
Det argument som du lyfter fram om varför s-regeringen inte gjorde någonting håller inte heller. Det är bara en undanflykt för att du inte vill ta det här ansvaret i dag.
När det gäller pengarna finns det nog ingen i den här kammaren som med exakthet kan reda ut hur mycket det här kostar. Om viljan fanns att lösa det här satte man sig ned med kommunerna och diskuterade igenom frågan och tittade på hur man löser det ekonomiskt. Man kan till och med titta på en blandfinansiering med kommunala och statliga medel. Man kan se på olika former.
Det vi gör till skillnad mot er är att vi nu i vår alternativbudget markerar ett första steg med 100 miljoner. Vi har i alla fall 100 miljoner. Du har 0 kronor. Du har 0 kronor till detta. Det visar väl om något att du inte vill, att ni inte är intresserade och att ni försöker hitta hinder i stället för möjligheter.
Vi är beredda att ta steg och försöka ta tag i den här frågan. Vi anser att tiden definitivt är mogen.
En lagstiftning där man å ena sidan pekar på skyldigheten för kommunen och å den andra sidan understryker att det inte finns någon rättighet till plats på obekväm tid blir för en allmänhet som sitter i det här trångmålet rätt så obegriplig. Det inträffar från tid till annan att människor sitter i en specifik situation och börjar leta i lagtexter och annat för att se vad de har för rättigheter.
Då söker man vägledning. Det här blir någon sorts moment 22. Man kommer fram till att man har rätt fast man inte har rätt. Det är den typ av lagstiftning vi producerar år 2009. Sedan får det vara hur det vill med vilka regeringar som har suttit tidigare.
Vi är självständiga människor i någon sorts utveckling, kan man hoppas. Då är det dags att ta det här steget nu, ministern.
Man för bort ansvaret från kommunen till föräldern i de här förarbetena. Man markerar att man ska titta på förälderns egna möjligheter att ordna omsorgen för sina barn. Det är oerhört viktigt att det undersöks. Det är nog så att det är det första som undersöks i de här fallen: På vilket sätt kan jag fixa det här på ett eget sätt? Det är det många får göra i dag.
Just den typen av markeringar visar att det inte finns vilja i botten på det som ni skriver. Det är undanflykter som är grejen.
Ni borde kanske ta lite intryck av den här debatten. I stället för att använda retorik där ni försöker slå tillbaka på olika sätt och hänvisa till gammal lagstiftning och regeringar som har avgått bör ni titta på hur nuläget ser ut.
Bör detta lösas i ett modernt samhälle eller bör det inte? Jag anser att det bör lösas. Vad anser ministern?
Anf. 25 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Herr talman! Det är inte utan att man blir lite mörkrädd när man lyssnar på ministern som har ansvar för skolan och förskolan. Jag tänker på den syn han har på familjen och framför allt på kvinnan och på jämställdheten.
Till Ellens och Albins föräldrar är hälsningen att oavsett om det skulle införas en rättighetslagstiftning om nattis så skulle de inte få någon omsorg ändå. Men det just den här familjen i Vislanda skulle behöva är barnomsorg lite senare på kvällen. Just den här familjen är inte i behov av nattis.
Oavsett det säger ministern att då ska hon be sin arbetsgivare att få ändra sin arbetstid till dagtid. Jag vet inte vad ministern har för erfarenhet av att samtala med sin arbetsgivare om att förändra sin arbetstid. Det är inte alltid det allra enklaste.
Det som jag också tycker är allvarligt är att ministern på något sätt försöker spela bort korten i den här frågan genom att gå tillbaka och säga att vi gjorde ingenting. Men det är inte riktigt sant, för det var faktiskt så att i slutet av förra mandatperioden hade vi tagit några små steg framåt just i den här frågan. Vi hade sett att behovet av barnomsorg på obekväm arbetstid hade ökat, delvis för att fler jobbar på kvällar men också för att fler jobbar på nätterna som en följd av hur arbetslivet har förändrats.
Därför hade vi tagit några kliv åt det här hållet, men det var ingenting som den här borgerliga regeringen var intresserad av. Därför tog man inte tag i och fortsatte med detta. Det ministern säger är alltså inte riktigt sant.
Att sedan säga att man har rätt till en individuell prövning men därmed inte rätt till omsorg - då har man ju inte kommit någonstans.
Anf. 26 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Det är sådana otroliga anklagelser mot mig och regeringen. Det skulle vara lite trovärdigare om ni hade anslagit pengar till det ni står och kräver, men ni har ju inte det. 500 miljoner kostar det. Då är det fortfarande en mycket sträng prövning, och det var det jag sade till Carina Adolfsson Elgestam: De 500 miljoner som en rättighet skulle kosta vid en sträng prövning kommer inte att tillgodose det exempel hon tar upp här. Det är inte det som vi föreslår, utan det är det som ni själva säger att ni föreslår, och så tar Carina Adolfsson Elgestam upp ett exempel som inte rimligen kommer att tillgodoses. Men det är först i en situation där det inte finns något annat sätt för den enskilda familjen att lösa omsorgen på kvällar och nätter som en rättighet till sist skulle finnas. Det är det man diskuterar.
Det är klart att i det exempel som Adolfsson Elgestam tar upp kommer kommunens utbildnings- eller socialnämnd, vilka det nu är som prövar det, att säga att det där får ni fixa. Ska man införa en oerhört stor rättighet så att man får omsorg så fort man begär det, då talar vi om många miljarder och inte de ynka 100 miljoner ni har föreslagit i er budget.
Peter Hultqvist säger att det inte finns någon seriös beräkning. Det håller jag inte med om. Den finns i
Skollagsutredningen
. Där gjordes en mycket omfattande beräkning av kostnaden för att införa rätten. Kostnaden var då 350-380 miljoner, och beräkningen gjordes i samarbete med Svenska Kommunförbundet, det vill säga kommunerna som ska betala det här. Om Peter Hultqvist nu när han är riksdagsman tror att det går att skicka räkningen för samfinansiering till kommunerna tror jag att han har glömt hur det var att vara kommunalråd. Det funkar ändå så att om staten ska införa en skyldighet för kommunerna att erbjuda en rättighet för folk kommer staten att få skicka med pengar. Det är innebörden i finansieringsprincipen, och det tror jag att Peter Hultqvist känner till.
Den dag ni lägger upp 500 miljoner här på bordet och säger att ni vill införa en rätt, då bugar jag mig. Då är ni trovärdiga. Men när ni ropar om rättigheter och skäller på mig utan att ha pengar och utan att tala om hur det ska betalas är det ni säger ingenting värt.
Anf. 27 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! I stället för att ha någon sorts funderingar om framtiden och om hur man ska lösa ett problem anser ministern att det är budgetfrågan som är avgörande. Det är den naturligtvis, men frågan är: Vill ministern eller vill han inte lösa det här problemet innerst inne i sitt hjärta? Har han drivit den här frågan i regeringen? Har han tittat på hur man flyttar fram positionerna eller har han slentrianmässigt bara tänkt att ja, vi skriver så här så händer det ingenting och då kostar det inga pengar?
Vi har i alla fall ansträngt oss och plockat fram 100 miljoner som en start. Sedan kan man konstruera bidrag till hur det ska läggas upp om man har en allvarlig vilja. Det kan man göra på många olika sätt. Det bör självklart diskuteras igenom med SKL och kommunerna innan man lägger fram ett sådant förslag, och det vet ministern också.
Men grundfrågan är faktiskt om man vill eller inte vill, och den enda slutsats jag kan dra är att ministern inte vill. Jan Björklund vill inte gå vidare med det här.
Det belopp ministern talar om, jag vet inte om det var 350 eller 380 eller 500 miljoner - är det jättepengar det? Är det sådana oerhörda och oöverstigliga belopp att det inte skulle gå att lösa om viljan fanns? Vi har börjat; vi har 100 miljoner. Om det inte räcker får vi väl titta på det framöver och se hur vi går vidare.
Men nu är det ni som sitter med regeringsmakten, och frågan är: Vill du eller vill du inte, Jan Björklund? Hittills kan jag inte tolka det som att det finns någon enda tillstymmelse till vilja att göra någonting åt det här problemet.
Arbetslinjen som ni vurmar för gäller tydligen inte här. Att investera dessa pengar för att underlätta för näringslivet att få arbetskraft är alltså inte värt det över huvud taget. Har ministern drivit frågan eller har ministern inte drivit frågan? Det skulle vara intressant att få veta. Nu har Jan Björklund chansen att ge besked på den punkten i sitt slutinlägg.
Anf. 28 Jan Björklund (Fp)
Herr talman! Jag konstaterar att de 100 miljoner som Socialdemokraterna föreslår tar man genom att avskaffa den barnomsorgspeng som vi har infört. Det är den finansiering man har. Men barnomsorgspengen kan användas på obekväm arbetstid, så det är exakt samma pengar som regeringen själv föreslår som ni föreslår, och så gör ni stort väsen av nu ska det blir rätt till nattis. Men det saknas 400 miljoner. Ska Carina Adolfsson Elgestams exempel tillgodoses med nattis, då är det flera miljarder vi talar om.
Det är lätt att stå här och veva stort. Vi föreslår till riksdagen den bestämmelse som har gällt under tolv år av socialdemokratiskt regeringsinnehav, och den dag ni kommer med en check på en halv miljard tycker jag att ert alternativ är trovärdigt.
Jag tycker, till sist, att kommuner ska försöka fixa detta. Det är därför vi skriver så här. Jag var borgarråd i Stockholm i tolv år, bland annat skolborgarråd. Vi ansträngde oss till det yttersta för att fixa detta. Det kunde vara personal som jobbade på Operan och som uppenbart inte kunde flytta sin arbetstid från kvällen till andra tider. Vi ansträngde oss, och jag hoppas att de flesta kommuner gör det. Väldigt många gör det, men ska vi införa denna skyldighet kostar det till sist en halv miljard, och jag konstaterar att inget parti i denna riksdag har något budgetalternativ där de pengarna finns föreslagna.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.