Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

rätten att bära slöja

Interpellation 2002/03:295 av Osman Sherifay, Mariam (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-04-16
Inlämnad
2003-04-16
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2003-05-05
Sista svarsdatum
2003-05-08
Besvarad
2003-05-19

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 16 april

Interpellation 2002/03:295

 av Mariam Osman Sherifay (s) till statsrådet Mona Sahlin om rätten att bära slöja

Vid ett flertal tillfällen har muslimska kvinnor som valt att bära slöja utsatts för kränkande behandling och diskriminering. Ofta sker det vid ansökningstillfällen eller på arbetsplatsen.

Soha fick höra av den nya enhetschefen i ett äldreboende i Växjö att man helt enkelt inte skulle ha slöja på jobbet, Nadia fick inte bli programledare för TV-programmet Mosaik på grund av sin slöja och Alma fick kalla handen av Sveriges kvinnliga bilkåristers riksförbund.

Detta är de få fall vi känner till, de få fallen som blir offentliga. Jag möter ofta muslimska kvinnor som blir negativt särbehandlade på grund av att de valt att bära slöja.

Uppenbarligen ger befintlig lagstiftning inte tillräckligt skydd. Fortfarande vet inte många vilket skydd dagens lagstiftning ger och vart man ska vända sig.

Det är tyvärr lika vanligt att muslimska kvinnor diskrimineras i offentlig sektor som i privat sektor. Det är allvarligt då den offentliga sektorn egentligen borde vara en förebild och gå i spetsen för att öka mångfalden och öppenheten.

Mina frågor till statsrådet är:

1. Hur kommer statsrådet att agera för att stärka skyddet för diskriminerade och utsatta muslimska kvinnor?

2. Hur kommer statsrådet att verka för att fler kvinnor informeras om sina rättigheter och det skydd lagen ger?

3. Vad kommer statsrådet att göra för att se till att chefer på arbetsplatser och rekryteringspersonal inte systematiskt utsätter kvinnor som väljer att bära slöja för denna kränkande särbehandling?

Debatt

(12 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:295, rätten att bära slöja

Interpellationsdebatt 2002/03:295

Webb-tv: rätten att bära slöja

Protokoll från debatten

Mona Sahlin (S)
Anf. 15 Mona Sahlin (S)
Herr talman! Mariam Osman Sherifay har frågat mig hur jag kommer att agera för · - att stärka skyddet för diskriminerade och utsatta muslimska kvinnor · - att fler kvinnor informeras om sina rättigheter och det skydd lagen ger · - att chefer på arbetsplatser och rekryteringsper- sonal inte systematiskt utsätter kvinnor som väljer att bära slöja för denna kränkande särbehandling. Religionsfriheten är grundlagsfäst i Sverige och kampen mot diskriminering på grund av bland annat religion är en mycket högt prioriterad fråga för re- geringen. Centrala delar i denna kamp är en effektiv och heltäckande diskrimineringslagstiftning samt information om hur personer som utsätts för diskri- minering kan ta tillvara sina rättigheter. Enligt lagen om åtgärder mot etnisk diskrimine- ring i arbetslivet är det i dag förbjudet för arbetsgiva- re att diskriminera arbetssökande eller arbetstagare på grund av deras trosbekännelse. Arbetsgivarna är ock- så skyldiga att aktivt arbeta för att se till att arbets- platserna är anpassade för alla oavsett etnisk tillhö- righet, att etniska trakasserier inte förekommer och att personer med olika etnisk tillhörighet ges möjlighet att söka lediga anställningar. Det finns även ett straff- rättsligt förbud mot diskriminering på grund av tros- bekännelse. Regeringen har i mars i år lämnat en proposition till riksdagen med förslag om en ny lag om förbud mot diskriminering och om förstärkningar av skyddet i bland annat den arbetsrättsliga lag som jag nyss nämnde. I propositionen föreslås också att en ny diskrimineringsgrund - religion eller annan trosupp- fattning - införs. Den nya lagstiftningen kommer att innebära en kraftig förstärkning av det rättsliga skyd- det mot diskriminering inom ett flertal samhällsområ- den och av mandatet för Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO). DO, liksom facket, ansvarar för att se till att lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet efterföljs. DO har nyligen haft överläggningar med de berörda i fallet med Alma som nämns i interpellatio- nen och har särskilt granskat Sveriges Televisions arbete med aktiva åtgärder. Ombudsmannen har ock- så träffat en rad förlikningar i liknande ärenden och driver för närvarande ett fall i Arbetsdomstolen som handlar om en kvinna som har nekats arbete som demonstratris i ett företag på grund av att hon bär huvudduk. DO ansvarar även för att informera om det skydd som lagen ger. När det gäller muslimska kvinnor har Ombudsmannen till exempel kontinuerliga kontakter med Sveriges muslimska råd. Regeringen har sedan förra året avsatt 4 miljoner kronor per år för lokal verksamhet mot diskrimine- ring, så kallade lokala antidiskrimineringsbyråer. Byråerna har bland annat till uppgift att informera om lagar och regler och om hur enskilda kan ta tillvara sina rättigheter. Den lokala närheten ökar förutsätt- ningarna att ge stöd till personer som utsatts för diskriminering, inte minst, tror regeringen, invandrar- kvinnor. Dessutom har regeringen i vårpropositionen föreslagit att ytterligare medel, 5 miljoner kronor, ska avsättas för denna verksamhet under detta år. Regeringen har också föreslagit att 5 miljoner kronor anvisas för informationsinsatser om den nya antidiskrimineringslagen. Precis som Mariam Osman Sherifay anser jag att den offentliga sektorn bör vara en förebild och gå i spetsen för att öka mångfalden och öppenheten. Bland annat i detta syfte gav regeringen i oktober 1999 uppdrag till samtliga myndigheter under reger- ingen att upprätta handlingsplaner för att främja et- nisk mångfald bland sina anställda.
Mariam Osman Sherifay (S)
Anf. 16 Mariam Osman Sherifay (S)
Herr talman! Först vill jag tacka statsrådet för sva- ret - ett utomordentligt svar! Den här interpellationen handlar om den diskri- minering som många muslimska kvinnor utsätts för när de söker jobb, därför att de bär sjal. Vad i sjalen är det som gör att man inte kan utföra ett jobb? Ska man bedömas efter ens egen yrkeskompetens eller vad man har för kläder? Tron har ingenting med yr- kesidentitet att göra, oavsett om man bär sjal, turban eller kalott. En del av de kvinnor som utsätts för denna krän- kande behandling väljer att träda fram så att deras fall kommer till offentligheten, som Nadia, som inte fick bli programledare i TV, Soha, som inte fick fortsätta jobba som vårdbiträde och Alma, som fick kalla han- den av bilkåristerna. Andra håller tyst. De vägrar att söka jobb. De vågar inte. De vet att det är helt me- ningslöst. Jag möter många unga muslimska flickor och kvinnor som berättar för mig om den dagliga diskri- minering som de utsätts för så fort de lämnar hem- mets fyra väggar. De berättar om den diskriminering de möter när de söker jobb. Amira och Nabila är två unga flickor som berättade för mig om hur de neka- des att göra sin praktiktjänst i den stora mataffären. Vilka signaler får de? Jo, att slöjan de bär talar om för oss att de är förtryckta muslimer, och att de var- ken kan eller får uttrycka sin vilja själva. Vilken bild av Sverige får de? Ett Sverige där utanförskap och segregation är verklighet - ett tudelat samhälle utan trygghet, ett samhälle där lika värde betyder att man ska vara lika som bär, ett samhälle där religionsfrihet tolkas som "fri från religion". Min bild av vårt samhälle bygger på socialdemo- kratiska värderingar, och den är värd att kämpa för. Vi tror på allas lika värde med lika rätt och möjlig- heter till arbete. Och trots våra olikheter ser vi på varandra med respekt och som jämlikar och själv- ständiga medborgare. Men om vi inte vågar mötas, om vi inte respekte- rar varandra som jämlikar, om vi inte ser på varandra genom våra hjärtan utan bara genom våra ögon, kan vi då lära oss att leva tillsammans? Jag tackar så mycket för svaret. Det var ett utom- ordentligt bra svar, som jag senare kommer att kom- mentera.
Inger Segelström (S)
Anf. 17 Inger Segelström (S)
Herr talman! Att jag går upp i debatten beror på att jag funderat mycket över hur vi svenska kvinnor kan bli bättre på att ge vårt stöd till alla invandrar- kvinnor, oavsett när kvinnorna kommer hit eller var- ifrån de kommer. Tidigare trodde jag att vi svenska kvinnor genom att ställa våra krav skulle kunna vara ett stöd för in- vandrarkvinnorna. När vi s-kvinnor gjorde vårt val- program till valet förra året - Kvarteret Framtiden: Våra döttrars framtid. S-kvinnors program för integ- ration och mångfald - träffade jag mängder av in- vandrarkvinnor och representanter för deras organi- sationer, och jag lyssnade. Resultatet blev att kvinnorna ville föra sin kamp tillsammans med oss s-kvinnor, men i sin egen takt och med egna prioriteringar. Vi pratade bland annat om att klä sig annorlunda eller att bära slöja. Jag fick då höra att om vi svenska kvinnor tvingade dem till vårt sätt att leva skulle det för många kvinnor, fram- för allt de yngre, kanske innebära att de tvingades ta avstånd från oss och stängde in sig tillsammans med sin familj och släkt. I stället måste de i egen takt få välja hur de vill leva sina liv genom att förena de gamla traditionerna och det nya livet tillsammans med oss svenska kvinnor. Sjal och huvudduk har kvinnor i världen alltid bu- rit, både som smyckning och också för att visa ci- viltillstånd, sorg och glädje. Jag har precis läst en tysk bok som handlar om huvudduk. På s. 33 finns en bild på en kvinna och ett blont litet barn. Det skulle kunna föreställa min mormor och mig nere i Skåne. På den tiden jag var liten bar kvinnorna sjal. Andra delar i boken visar att också världens främsta kvinnor, inom mode och annat, under perioder har använt huvudduk. För mig känns detta mycket viktigt, och jag måste säga att jag har tänkt om. Tidigare trodde jag att vi skulle kunna vara ett stöd och med vår kvinnokamp gå före. Men efter att ha lyssnat på inte bara Mariam utan också på de andra kvinnorna inser jag att det snarare skulle innebära ett stopp. Jag tror därför att vi skulle behöva vara lite mer generösa. Det skulle vi alla kunna tjäna på. Och där- med tror jag att vi - invandrarkvinnor och svenska kvinnor tillsammans - också kan genomföra det som s-kvinnor gick till val på förra året.
Luciano Astudillo (S)
Anf. 18 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Om du tvivlar på vilken väg du vill att samhället ska gå kom då ihåg ansiktet på den fatti- gaste och svagaste människa du någonsin sett, och fråga dig själv om det steg du överväger att ta kom- mer att vara till nytta för honom eller henne. Kommer hon eller han att uppnå något genom det? Kommer det att ge människan tillbaka kontrollen över hennes liv och över skeendet? Herr talman! Orden är Mahatma Gandhis, och de manar till eftertanke. I dag bor mellan 300 000 och 400 000 muslimer i Sverige. Det är en mångfacette- rad och heterogen grupp. Och även om Sveriges muslimer inte alltid är de fattigaste, och de är defini- tivt inga svaga människor, är det ändå en av de grup- per som har det svårt i dag. Det är en grupp vars ut- satthet och sårbarhet på senare tid förvärrats. Fördomar om och rädsla för muslimer och islam leder till negativa konsekvenser på i stort sett alla samhällsområden. Fördomar och rädsla leder till att muslimska kvinnor, som valt att bära slöja, dagligen utsätts för kränkande behandling och diskriminering. Fördomar och rädsla gör att tusentals kvinnor, som skulle kunna bidra till att Sverige blev ett bättre land, till och med förvägras den grundläggande rätten att ha kontroll över sitt eget liv. Sverige är ett segregerat land. Vilka samhälls- strukturer vi än granskar ser vi en markant brist på mångfald och en generande åtskillnad mellan "vi" och "de". Segregationen gör sig gällande överallt. Alltjämt uppfattas det som är annorlunda som av- vikande. Människor förnekas arbete för att de råkar ha ett icke-svenskklingande namn. Människor vägras bostad eller inträde på restauranger för att de råkar se ut som jag. Också våra myndigheter och institutioner diskri- minerar genom sina föråldrade strukturer. Diskrimi- neringen skadar inte bara den drabbade, utan den förlamar också vår förmåga att ta till vara mångfal- dens möjligheter och hämmar därmed samhällsut- vecklingen. Mona Sahlin har på ett mycket förtjänstfullt sätt uppmärksammat den utsatthet som de tjejer som växer upp i patriarkala familjer drabbas av. Nu måste vi tillsammans också kämpa för de kvinnor som valt att bära slöja. Vi måste uppmärksamma deras utsatt- het och den diskriminering som drabbar dem. I dag osynliggörs muslimska kvinnor genom att utestängas från arbetsplatser och föreningsliv. I dag framställs muslimska kvinnor som offer genom att beskrivas som socialbidragstagare och genom att konsekvent beskrivas som förtryckta av sina män. Det finns säkert de som undrar: Är det inte egent- ligen så att kvinnor som bär slöja per automatik är förtryckta just genom att de bär slöja? Det kan finnas de som är det, men Soha, Nadia och Alma har själva valt att bära slöja. Soha, Nadia och Alma har valt att vara delaktiga och aktiva. Soha, Nadia och Alma har valt att inte vara offer. De har valt att bli en del av det nya landet och därmed bli förebilder för andra. De behöver vårt stöd. Deras kamp måste uppmärksam- mas och diskrimineringen bekämpas. Herr talman! Jag vill avslutningsvis tacka Mariam Osman Sherifay för att hon lyft fram denna så viktiga fråga. Därigenom har hon visat mod. Jag vill också tacka ministern för det positiva svaret. Ni avsätter 5 miljoner för den nya lagstiftning som vi ska besluta om före sommaruppehållet. Jag vill därför fråga: Om inte detta räcker, hur anser ministern att vi kan jobba framöver?
Maria Hassan (S)
Anf. 19 Maria Hassan (S)
Herr talman! Jag vill instämma i allt vad föregå- ende talare sagt. Det finns två delar i diskussionen om slöja. Den första delen förknippas med kvinnornas identitet. Det är en del av kvinnans identitet när hon bestämmer sig för att bära slöja. Jag har träffat många invandrar- kvinnor som växt upp i Sverige och vid mogen ålder, kanske vid 30 års ålder, bestämt sig för att bära slöja. Det är deras val, och det valet måste respekteras. Statsrådet Mona Sahlins svar visar också på kraftfulla åtgärder som det svenska samhället är berett att vidta för att ta tag i problemet. Den andra delen av diskussionen gäller om bäran- det av slöja förknippas med förtryck. Där ska vi vidta lika kraftiga åtgärder mot förtrycket när det före- kommer. Vi måste se båda dessa delar och vara väl- digt tydliga i samhället. Jag hoppas att vi kommer att vara uppmärksamma på dessa två delar, inte bara i dag utan för lång tid framöver till dess att alla diskri- minering mot invandrarkvinnor har upphört i sam- hället.
Mona Sahlin (S)
Anf. 20 Mona Sahlin (S)
Herr talman! Jag vill tacka framför allt Mariam Osman Sherifay men också de övriga deltagarna för dagens debatt. Det är en viktig debatt som vi för, en helt vanlig debatt här i riksdagens kammare, men precis som många av er har varit inne på är detta en oerhört vanlig och viktig debatt ute i samhället. Debatten är viktig av många skäl, bland annat av det skälet som många av er har varit inne på, att syn- liggöra en grupp som på många vis har varit osynlig- gjord, som många gånger har beskrivits som offer fast det ofta rör sig om väldigt starka kvinnor som har fattat egna beslut. En sak som vi alla betydligt mer måste medverka till är att betona synliggörandet och rättigheterna. Det kommer nu en ny lag som utan tvekan förstärker möjligheterna att driva den här typen av fall. Vi måste också gemensamt sätta en helt annan press på arbets- livets Sverige. Luciano Astudillo frågade mig vad vi kan göra mera. Jag förväntar mig mycket mer framför allt av landets arbetsgivare, såväl privata som offentliga. Jag vill också betona att jag förväntar mig betydligt mer av våra fackliga organisationer när det gäller kampen för arbetskamrater ute på arbetsplatser och ute på skolor och deras rätt att efter att ha fattat ett själv- ständigt beslut bära huvudduk. Mariam Osman Sherifays beskrivning av den verklighet som många kvinnor och flickor upplever är riktig. Det är en otillständig verklighet som många lever under i dag. Det vi alla menar med lika värde måste betyda rätten att vara olika. Det verkar som att många har missuppfattat uttrycket lika värde. Många menar att vi ska vara likadana. Men lika som bär, heter det, och bär är rätt olika. Det finns gröna, gula, röda och blåa bär, men det är samma värde vi pratar om. Det är alltså rätten att inte bli diskriminerad, rätten att använda huvudduk och rätten att slippa göra det som vi diskuterar. Det är alltså den enskilda kvinnans eget val som vi under alla förhållanden ska kämpa för. Jag vill avsluta med en egen reflexion. Normer och attityder förändras. I dag ser både jag och Mari- am exempel på detta. Ett kvinnligt statsråd i jeans och en riksdagsledamot i huvudduk är två exempel på sådant som hade varit omöjligt för inte så många år sedan. Det är därför som din insats i den här debatten har varit så oerhört viktig. Tack för det!
Tobias Billström (M)
Anf. 21 Tobias Billström (M)
Herr talman! Jag har suttit och lyssnat på debatten med stort intresse. Vi står i begrepp att snart ha en stor debatt här i kammaren om en ny diskrimine- ringslagstiftning som en diskrimineringskommitté har arbetat fram. Jag tycker ändå att det finns anledning att ställa en avslutande fråga till ministern. Det gäller den skillnad som finns mellan den diskussion som vi för här om enskilda kvinnors rätt att förverkliga sig själva och deras rätt att bära vilka kläder de vill och den diskus- sion som just nu rasar om friskolor, och då framför allt om konfessionella friskolor. I helgen kunde vi ta del av en artikel och i förra veckan publicerades en artikel i Kvällsposten av de socialdemokraterna i utbildningsutskottet där de tala- de om att de var avvaktande och i grunden negativa till tanken på konfessionella friskolor. I Svenska Dagbladet kunde vi i helgen läsa att en majoritet av riksdagsledamöterna i den socialdemokratiska grup- pen var av den uppfattningen att de inte tyckte att det var bra med konfessionella friskolor och att det kan- ske inte var bra med friskolor över huvud taget. Det slår mig att denna debatt om rätten att få ut- trycka sig och förverkliga sig i grunden har en tydlig avnämare i debatten om de konfessionella friskolorna som i lika grad handlar om rätten att få välja en skola där det är självklart att man klär sig på ett visst sätt, att man får ha lov att bära huvudduk och så vidare. Jag tycker att det här momentet borde föras in i debatten och att statsrådet borde uttrycka en uppfatt- ning om den här frågan som ju också har bäring på den här debatten.
Mariam Osman Sherifay (S)
Anf. 23 Mariam Osman Sherifay (S)
Herr talman! Jag vill säga till Tobias att vi inte får blanda ihop saker och ting, så vi kan gärna ta den debatten någon annan gång. Tobias sade på slutet att vi ska ha religiösa friskolor så att man får klä sig som det passar en. Har jag uppfattat det rätt? (TOBIAS BILLSTRÖM (m): Nej.) Okej, då ber jag så mycket om ursäkt. Men jag återkommer gärna till debatten om muslimska eller religiösa friskolor. Samtidigt vill jag passa på att säga att det vi såg för några veckor sedan var det bland det uslaste jag sett. Som muslim fördömer jag detta mycket starkt. Det är ingenting som jag är stolt över. Det visar det sämsta som finns i vårt land.
Inger Segelström (S)
Anf. 25 Inger Segelström (S)
Herr talman! Vi är världens mest jämställda par- lament. Från den här talarstolen kämpar vi varje dag för att förbättra kvinnornas situation i Sverige. Då känns det bra att vi pratar om att den stora grupp kvinnor som finns i Sverige i dag och som tar ett lika stort ansvar utsätts för ytterligare diskriminering just för att de är invandrarkvinnor. Det är en stor debatt, och jag hoppas att vi ska fortsätta den diskussionen. Alla kvinnor kämpar när det gäller löner och situatio- nen på arbetsmarknaden - i dag till exempel strejkar man från Kommunal. Men det här är så mycket stör- re. Det handlar inte bara om arbetsmarknaden. Vi svenskar måste också ändra oss. Vi kan inte bara säga: Ni har kommit till vårt land. Vi ska prata om något annat diffust, och vi ska ändra lagar. Nu är det upp till var och en av oss. Det handlar om de politiska partierna och om hela det svenska samhället. Det är vi svenskar som måste ändra oss. Annars kommer vi aldrig att kunna lösa dessa viktiga frågor gemensamt, och det vill vi ju göra.
Luciano Astudillo (S)
Anf. 26 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Jag vill tacka ministern för svaret. För mig som socialdemokrat handlar denna fråga i grunden om vilket samhälle vi vill ha. Vill vi ha ett öppet och tolerant samhälle eller ett samhälle präglat av slutenhet och intolerans? För oss socialdemokrater är svaret ganska givet. Vi vill ha ett öppet och tolerant samhälle som bejakar mångfalden och som tar vara på dess möjligheter. Man ska inte tvingas starta en friskola för att det ska vara tillåtet att bära slöja. Den offentliga skolan ska vara öppen och tolerant så att det är möjligt att bära slöja också där, om man så önskar. Det handlar om hur vi ser på varandra och om hur vi tillsammans bygger ett bättre Sverige och en bättre framtid för oss allihop, oavsett bakgrund. Det är detta som jag vill markera. Dagens debatt har handlat kvinnors rätt att bära slöja, deras utsatthet och den diskriminering som de utsätts för. Samtidigt är detta bara toppen på ett is- berg, och det är därför som jag är så engagerad. I förlängningen handlar det om oss alla som avvi- ker från normen. Det handlar också om mig och om mina barns framtid i det här landet. Det är därför som jag tycker att den här debatten är så viktig att föra.
Mona Sahlin (S)
Anf. 27 Mona Sahlin (S)
Herr talman! Jag uppmanar Tobias Billström att skriva en interpellation om han vill diskutera konfes- sionella skolor. Rätten att bära huvudduk och att fatta egna beslut om sitt liv men inte rätten att aga något barn är den debatt som jag har tagit del av apropå vad Tobias Billström tog upp. Jag vill bara kommentera en sak som jag tror är viktig. Det handlar om det som Luciano Astudillo var inne på, att det här bara är ett av många exempel på vad normen, den strukturella diskrimineringen med andra ord, betyder och vilket ansvar alla vi som på olika sätt är offentliga har att visa att normer är till för att förändras. Normer är till för att brytas. För att komma dit måste man syn- liggöra dem. Därför har den här debatten varit så viktig. Vi är många som använder uttrycket vi svenskar och vårt ansvar. Låt mig då lägga till på slutet att vi svenskar i dag består av kristna, muslimer, hinduer och ateister. Vi har alla rätt att fatta våra egna beslut och göra våra egna val. Det är den rätten vi diskuterar i dag.
Tobias Billström (M)
Anf. 28 Tobias Billström (M)
Herr talman! Det är riktigt att vi ska hålla oss till ämnet för interpellationen, vilket är utgångspunkt för debatten. Men jag tycker att det är en självklarhet att kvinnors rättigheter är lika mycket värda oavsett vilken bakgrund de har och oavsett inom vilken miljö de verkar. Det måste vara utgångspunkten för debat- ten. Detta är oavsett om de är elever eller lärare i skolan. Statsrådet var mycket inne på arbetslivet. Därför tycker jag också att det är intressant med en diskussion om de konfessionella skolorna. Jag noterar dualismen hos de socialdemokrater som talar här i kammaren och hos dem som har varit med i de senaste dagarnas och veckornas debatter. Å ena sidan tycker man att kvinnors rättigheter ska ha ett skydd, att det är viktigt att kvinnor får lov att ut- trycka sig och förverkliga sig. Å andra sidan tar man nästintill avstånd från det, som man till exempel har gjort i ett nummer av Svenska Dagbladet i helgen. Där säger en majoritet av den socialdemokratiska riksdagsgruppen att man inte tycker att konfessionella skolor är bra. Dualismen att man slår vakt om det ena och avstånd från det andra är värd att notera. Det handlade inte om ett avståndstagande från de skolor som hade gjort fel, det vill säga där man hade agat människor, utan det handlade om ett generellt av- ståndstagande. Det tycker jag är viktigt att komma ihåg för den fortsatta diskussionen i den här kamma- ren, att det uppenbarligen finns två åsiktsinriktningar inom socialdemokratin.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.