Raoul Wallenberg-institutets forskning om mänskliga rättigheter och humanitär rätt
Interpellation 2025/26:45 av Per-Arne Håkansson (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-10-03
- Överlämnad
- 2025-10-03
- Anmäld
- 2025-10-14
- Svarsdatum
- 2025-10-23
- Besvarad
- 2025-10-23
- Sista svarsdatum
- 2025-10-24
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L)
Den 4 april 2025 intervjuades statsrådet Johan Pehrson i Dagens Nyheter, där han meddelade att regeringen avser att rädda Raoul Wallenberg-institutets (RWI) bibliotek genom ett engångsbidrag om 10 miljoner kronor i vårändringsbudgeten. I intervjun uppmanade han även institutet att inkomma med ansökan om långsiktigt årligt forskningsstöd. RWI följde denna uppmaning och lämnade in en ansökan om forskningsmedel samma månad.
I en tidigare interpellationsdebatt den 15 november 2024 samt i en skriftlig fråga från den 19 mars 2025 fortsatte diskussionen om RWI:s framtid och behov av långsiktig finansiering. Trots dessa utfästelser har endast ett kortsiktigt stöd beviljats, vilket visserligen möjliggör en kortsiktig drift av biblioteket men inte en långsiktig förutsägbar utveckling av institutets samlade forskningsverksamhet, där biblioteket ingår som en integrerad del.
Raoul Wallenberg-institutet är ett av Sveriges och Nordens främsta akademiska institut inom mänskliga rättigheter och humanitär rätt, med erkänd internationell verksamhet sedan drygt 40 år, och driver tillsammans med Lunds universitet ett av världens mest respekterade masterprogram inom området (rankat på 10 plats internationellt). Det är ett ställe där hundratals framstående forskare, domare och politiker i världen har börjat sina karriärer. Det kan rent av förefalla anmärkningsvärt att institutet inte erhåller ett årligt grundstöd av staten för sin viktiga akademiska verksamhet, likt flera andra fristående akademiska institut i Sverige – varav många är lokaliserade till Stockholmsregionen.
I en tid då den internationella rättsordningen utmanas och grundläggande principer kring mänskliga rättigheter ifrågasätts globalt bör det vara av yttersta vikt att kunskapsnationer som Sverige står upp för dessa grundläggande värden.
I kontakter med Raoul Wallenberg-institutet efter det att budgetpropositionen presenterats har jag förstått att forskningsanslaget som utlovades av Lotta Edholms företrädare Johan Pehrsson nu saknas.
I sammanhanget kan nämnas att institutet har följt den tidigare uppmaningen och inkommit med en forskningsansökan för ett årligt långsiktigt anslag för att kunna bedriva och utveckla sin viktiga verksamhet inom mänskliga rättigheter och humanitär rätt.
Någon motivering har, vad jag förstår, heller inte lämnats när företrädare för institutet efterfrågat varför anslaget nu saknas. Det väcker frågor om regeringens engagemang och kan i praktiken innebära att verksamheten som bedrivs äventyras på sikt.
Mot denna bakgrund vill jag fråga gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm:
- Hur motiverar ministern, inom sitt ansvarsområde, att Raoul Wallenberg-institutet, som följt uppmaningen från tidigare regeringsbesked och inkommit med forskningsansökan, inte erhåller ett långsiktigt grundbidrag?
- Är det ministerns bedömning att Raoul Wallenberg-institutets verksamhet i Lund inte är av statligt intresse, eller avser hon att ta initiativ för att säkerställa institutets internationellt välrenommerade forskningsverksamhet framgent?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:45
Webb-tv: Raoul Wallenberg-institutets forskning om mänskliga rättigheter och humanitär rätt
Dokument från debatten
- Torsdag den 23 oktober 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:24
- Protokoll 2025/26:24 Torsdagen den 23 oktoberProtokoll 2025/26:24 Svar på interpellation 2025/26:45 om Raoul Wallenberg-institutets forskning om mänskliga rättigheter och humanitär rätt
Protokoll från debatten
Anf. 10 Gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L)
Herr talman! Per-Arne Håkansson har frågat mig hur jag, inom mitt ansvarsområde, motiverar att Raoul Wallenberg-institutet, som följt uppmaningen från tidigare regeringsbesked och inkommit med forskningsansökan, inte erhåller ett långsiktigt grundbidrag och om det är min bedömning att Raoul Wallenberg-institutets verksamhet i Lund inte är av statligt intresse, eller om jag avser att ta initiativ för att säkerställa institutets internationellt välrenommerade forskningsverksamhet framgent.
Jag delar självklart Per-Arne Håkanssons syn att det är angeläget att främja kunskap om mänskliga rättigheter och humanitär rätt, inte minst i den värld som vi i dag lever i. Raoul Wallenberg-institutet spelar en viktig roll i det arbetet.
Tack vare institutets bibliotek tillgängliggörs ett stort antal böcker som är en resurs i både forskning och utbildning. Det har funnits risk för att biblioteksverksamheten behöver avvecklas. Därför har regeringen tillfört medel för att stärka förutsättningarna för bibliotekets fortsatta verksamhet med ett tillskott på 10 miljoner kronor i vårändringsbudgeten för 2025.
För forskningsverksamheten kan Raoul Wallenberg-institutet, i likhet med andra aktörer, söka om medel i konkurrens. Regeringen har nyligen genom forsknings- och innovationspropositionen presenterat en av de största satsningarna på forskning och innovation någonsin: 6 ½ miljard kronor tillförs 2028.
Anf. 11 Per-Arne Håkansson (S)
Herr talman! Jag får tacka för svaret från gymnasie, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm. Jag noterar av svaret att Lotta Edholm delar min syn på att det är angeläget att främja kunskap om mänskliga rättigheter och humanitär rätt, inte minst, som hon också uttrycker det, i den värld som vi nu lever i. Lotta Edholm framhåller också Raoul Wallenberg-institutets viktiga roll i detta arbete.
Utifrån den slutsatsen är det beklagligt att de välvilliga orden än så länge inte förvandlats till handling och att jag därför får återkomma till denna fråga i en ny interpellationsdebatt.
I sammanhanget kan det nämnas att Raoul Wallenberg-institutet är ett av Nordens främsta inom mänskliga rättigheter och humanitär rätt. Man har erkänd internationell verksamhet och driver tillsammans med Lunds universitet ett av världens mest respekterade masterprogram inom området. Det är rankat på tionde plats internationellt.
Institutet är uppkallat efter den svenske diplomaten Raoul Wallenberg, som var diplomat i Budapest och vars insatser för att rädda judar undan nazismen är omvittnat erkända. Hans namn i sig förknippas med civilkurage, internationell solidaritet och kampen för mänskliga rättigheter under Europas kanske mörkaste stunder.
På institutet kombineras forskning inom mänskliga rättigheter med direkt engagemang på plats i samarbete med lokala partner i över 60 länder. Brott mot folkrätten finns kartlagda i det som betecknas som världens första databas i sitt slag.
För egen del har jag kommit i kontakt med institutets arbete här i riksdagen i samband med bland annat delegationer från andra länder, exempelvis Zimbabwe, där arbetet mot korruption och för demokrati varit och är i fokus.
Jag har som jag nämnde haft denna typ av debatt, om Raoul Wallenberg-institutet i Lunds viktiga insatser för mänskliga rättigheter och humanitär rätt, vid två tidigare tillfällen i denna kammare under mandatperioden. Först var det med tidigare ministern Paulina Brandberg, som betygade sin uppskattning och i alla fall tog med sig frågan. Sedan var det med Liberalernas och Lotta Edholms tidigare partiledare Johan Pehrson, som en kort tid efter debatten här i kammaren mer eller mindre utlovade att regeringen avsåg att rädda Raoul Wallenberg-institutets bibliotek och uppmanade institutet att inkomma med ansökan om långsiktigt forskningsstöd.
Institutet följde denna uppmaning och lämnade in en ansökan samma månad. Som jag förstod det hade mottagandet blivit gott och diskussionerna fruktbara. Därför var besvikelsen mycket stor när regeringens budgetproposition presenterades och det saknades avsatta medel för långsiktigt grundbidrag. En summa som nämnts i sammanhanget är 10 miljoner kronor.
Därför väcker jag nu frågan på nytt och hoppas att Lotta Edholms ändå välvilliga inställning kanske kan vara ett litet hopp om att föra frågan framåt. Någon motivering har, såvitt jag förstår, inte lämnats när företrädare för institutet frågat varför anslaget saknas. Det finns inte heller i det svar som Lotta Edholm hittills lämnat. Jag noterar också att ministern undviker att svara på det här med långsiktigt stöd.
Jag vill återigen fråga gymnasie, högskole- och forskningsministern om hon bedömer att Raoul Wallenberg-institutet i Lund, i synnerhet i det omvärldsläge vi upplever, är av statligt intresse och om hon avser att säkerställa institutets välrenommerade forskningsverksamhet framgent. Annars blir institutet hänvisat till ett årligt anslagsäskande med den osäkerhet som det kommer att innebära.
Anf. 12 Ewa Pihl Krabbe (S)
Herr talman! Raoul Wallenberg försvann 1945 efter att ha räddat oräkneliga liv undan Förintelsen. Inspirerat av en mans verk har Raoul Wallenberg-institutet i Lund under mer än 40 år arbetat för att främja allmän respekt för mänskliga rättigheter och humanitär rätt. Man har byggt upp kunskap och kapacitet bland tusentals statstjänstemän, forskare och praktiker i över 40 länder, i syfte att främja en kultur av respekt för mänskliga rättigheter och idén att alla människor är födda fria och jämlika i fråga om värdighet och rättigheter.
Sedan tillkomsten 1984 har Raoul Wallenberg-institutet tagit på sig att höja medvetandet om mänskliga rättigheter och den humanitära rätten genom dess akademiska forskning och utåtriktade verksamhet.
I Skåne är vi mycket stolta över Raoul Wallenberg-institutet. Så tycks det inte vara i Stockholm och hos regeringen, eftersom man kan se att regeringen till 99 procent prioriterar att utge medel till övriga oberoende institutioner som är verksamma i främst Stockholm, Mälardalen och Göteborg.
Raoul Wallenberg-institutet är, som interpellanten nämnde, ett av Nordens främsta akademiska institut inom mänskliga rättigheter och humanitär rätt. Institutet driver tillsammans med Lunds universitet ett av världens mest respekterade masterprogram inom området. Det lockade i år hela 800 sökande, varav 50 studenter blir antagna.
Institutet är inte bara ett viktigt kunskapscentrum utan också en väldigt viktig plattform för dialog globalt och för idéutbyte och konkret handling och har verksamhet över hela världen. Just nu bistår man Ukraina i den pågående EU-kandidaturprocessen med fokus på rättsstatens principer och kampen mot korruption.
Därför är det förvånande att regeringen väljer att inte prioritera Raoul Wallenberg-institutet efter att ministerns föregångare var tydlig med sina intentioner när det gäller institutet. Jag undrar om ministern instämmer i den tidigare ministern Johan Pehrsons uttalanden om forskningsanslag till Raoul Wallenberg-institutet.
Anf. 13 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Jag vill först rikta ett stort tack till Per-Arne Håkansson för att han gång på gång i riksdagens kammare lyfter upp frågan om Raoul Wallenberg-institutet i Lund. Jag vill också tacka Ewa Pihl Krabbe för att hon driver frågan aktivt, inte minst i de här debatterna.
Jag vill även tacka statsrådet för svaret, även om jag tycker att det är en besvikelse. Vi upplevde under den förra interpellationsdebatten att det förra statsrådet, Johan Pehrson, hade en mer positiv inställning och verkade mer angelägen om institutets framtid. Det var också därför vi förstod det som att han uppmanade institutet att ansöka om pengar. Den känslan tycker jag inte alls att man får av det nuvarande statsrådets mycket kortfattade svar. Jag hoppas att vi kanske kan få lite mer besked under debatten.
Jag vill påstå att Raoul Wallenberg-institutet i Lund är en avsevärd nationell resurs med en mycket bred verksamhet. Man bedriver forskning om mänskliga rättigheter i världen och har direkt verksamhet i ett fyrtiotal länder för att stärka respekten för rättsstatens principer och mänskliga rättigheter, i syfte att främja en demokratisk utveckling. Jag menar att det är mer angeläget än någonsin nu när demokratin är på tillbakagång och vi ser dagliga, omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inte minst i krigshärdar som Ukraina, Palestina och Sudan.
Raoul Wallenberg-institutet åtnjuter ett mycket högt internationellt anseende. Det visade sig inte minst förra året då FN vände sig till institutet när det gällde att granska de anklagelser som förts fram mot UNRWA om kopplingar till Hamas. Raoul Wallenberg-institutet var en av de tre forskningsinstitutioner i världen som bidrog till den granskningen och det arbetet. Det säger lite om den status som Raoul Wallenberg-institutet har i det internationella forskningssamhället.
Raoul Wallenberg-institutet kartlägger dessutom brott mot folkrätten i en databas som är unik i sitt slag. Man driver också det bibliotek som vi hörde om tidigare och som samlar grundfakta om mänskliga rättigheter. Även det är världsunikt.
Herr talman! Raoul Wallenberg-institutet är en nationell resurs. Då är frågan varför man inte har någon nationell statlig grundfinansiering. Det kan väl inte bero på att det här är ett institut som inte ligger i Stockholm? Det vill man inte tro.
Frågorna om finansieringen blev akuta förra året, när bibliotekets framtid var i fara. Då löstes det genom ett tillfälligt tillskott. Det var gott så, men det skjuter bara fram problemet några år – till nästa regering, kanske man kan tänka.
Som jag sa tidigare uppmanade det förra ansvariga statsrådet, Johan Pehrson, i en DN-artikel i våras institutet att ansöka om permanenta medel från regeringen. Efter en sådan uppmaning hade man förhoppningen att regeringen skulle prioritera frågan i budgetförhandlingarna. Men det har man uppenbarligen inte gjort. Tvärtom får vi ett ganska korthugget svar när vi nu återigen tar upp frågan – det enda vi får veta är att regeringen skjuter till pengar till forskning 2028. Det är alltså 2025 nu. Min fråga till statsrådet är: Är det detta som är beskedet nu: att man helt enkelt får vänta till 2028?
Anf. 14 Gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L)
Herr talman! Jag delar helt interpellantens och övriga riksdagsledamöters engagemang i frågan. Raoul Wallenberg-institutet är en väldigt viktig institution i Sverige. När dess bibliotek var hotat tillförde regeringen medel. Det är första gången som Utbildningsdepartementet gett särskilda medel till Raoul Wallenberg-institutet. Det skedde inte under föregående regering heller.
Institutet är viktigt. Men det är också viktigt att betona att mängder av olika institut kommer till regeringen med ansökningar om statliga bidrag. Vi kan inte möta alla. Jag skulle vilja hävda att det särskilda bidrag som nu har getts under tre år för att värna biblioteket har varit oerhört viktigt för den här verksamheten. Men självklart kan jag inte stå och lova pengar här i riksdagens talarstol. Det vore en mycket märklig ordning.
Anf. 15 Per-Arne Håkansson (S)
Herr talman! Jag vill åter tacka Lotta Edholm för svaret.
I en tid när allt fler människor i världen lever i länder utan demokrati och med auktoritära styren blir Raoul Wallenberg-institutets arbete kanske viktigare än hittills under dess 40-åriga existens. Det handlar om en unik och specialiserad människorättsinstitution som finns sedan över 40 år tillbaka. Den bildades i spåren av den globala våg av frågor om mänskliga rättigheter som präglade världspolitiken på 1970-talet och i början av 1980-talet. Jimmy Carter var president i USA, och Olof Palme var statsminister i Sverige. FN:s generalsekreterare Javier Pérez de Cuéllar var fredsmäklare. För att ta exempel som är mer närliggande för Lotta Edholm kan jag nämna företrädare för Liberalerna på hemmaplan som statsminister Ola Ullsten, partiledare, och utrikesminister Hans Blix.
Sverige var ett av de drivande länderna vad gällde framtagandet av internationella konventioner på en rad områden. Rättigheter som i dag kanske tas mer eller mindre för självklara men som nu utmanas är värda att lyfta fram. Institutet spelade också en viktig roll vid tillkomsten av Institutet för mänskliga rättigheter, som inrättades den 1 januari 2022 efter ingående utredningsarbete och beredning i KU med stöd inte minst av Liberalerna.
En stor utmaning har länge varit bristen på grundfinansiering. Denna brist har försvårat bidragsansökningsprocedurer och projektarbeten samt gjort det svårare att attrahera och behålla erkända experter. Därför efterfrågas nu ett långsiktigt statligt engagemang.
Det är intressant att Lotta Edholm nämner konkurrensen. Det kan tolkas som att Raoul Wallenberg-institutet inte erhållit stöd för att man blivit utkonkurrerad. Jag har stämt av det med institutet, och det är i så fall första gången man hör detta. Det besked som tidigare lämnats är att departementet gjorde allt man kunde för att få till ett stöd. Det anslag på 6,5 miljarder kronor som Edholm nämner är inget som man tror att man kan komma i fråga för – jag har kollat med institutet. Fokus är på det särskilda anslaget för oberoende utbildningssamordnare.
En fråga som ofrånkomligen uppstår och som också har tagits upp av tidigare talare är den regionalpolitiska dimensionen. I anslaget på drygt 1 miljard kronor under innevarande år för enskilda utbildningssamordnare finns det en stark övervikt för Stockholm och Mälardalen. Men de facto finns det både historiskt och fortfarande ett fokus på mänskliga rättigheter i Öresundsregionen. FN City i Köpenhamn är värd för elva olika FN-organ och Unicefs spjutspetsteknologi. Lunds universitet har en erkänd verksamhet på området. Detta är kanske ytterligare argument för att se potentialen i Raoul Wallenberg-institutets verksamhet i Lund och Skåne.
Jag skulle vilja fråga Lotta Edholm hur hon ser på dessa aspekter. Är det Lotta Edholms bedömning att den kraft och samlade kunskap som finns kring dessa frågor med Raoul Wallenberg-institutet i fokus utgör en resurs ur ett nationellt perspektiv? Det kan väl inte vara så att det ska vara regionalpolitiska dimensioner som täcker den typen av frågor i denna viktiga debatt?
Anf. 16 Ewa Pihl Krabbe (S)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.
Raoul Wallenberg-institutet har ett mycket gott anseende hos FN som samarbetspartner i arbetet med att skydda och främja mänskliga rättigheter. Institutet har ansökt om formell konsultativ status hos FN:s ekonomiska och sociala råd. FN:s särskilda rapportörer för Afghanistan är nu verksamma från institutet. Flera FN-organ använder sig också av institutets olika akademiska rapporter.
För ett par år sedan fick Sverige skarp kritik från FN:s funktionsrättskommitté, som bland annat ansåg att Sverige inte i tillräcklig grad såg till att stärka det nationella institutet för mänskliga rättigheter, det vill säga det institut som vi talar om. Sverige har redan etablerat Lund som ett centrum för mänskliga rättigheter. Att bygga vidare på denna utveckling genom att säkra Raoul Wallenberg-institutets akademiska framtid skulle befästa Sveriges roll som global ledare inom kunskap, forskning och praktiskt arbete för mänskliga rättigheter och humanitär rätt. Trots detta har regeringen i höstens statsbudget valt att avslå Raoul Wallenberg-institutets begäran om långsiktig forskningsfinansiering. Det är beklagansvärt.
Anf. 17 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Jag får nog säga att jag hade hoppats på ett mer positivt svar från statsrådet i hennes senaste inlägg. Nu fick vi bara höra att hon inte kan lova några pengar. Det kan hon ju visst. Det tror jag faktiskt att jag själv har gjort som minister vid några tillfällen. Man kan i vart fall lova att man ska titta närmare på frågan, visa att man förstått hur viktig den är och ta den vidare. Det var precis det som Johan Pehrson gjorde i interpellationsdebatten i våras. Han såg inte bara till att de viktiga 10 miljonerna kom fram utan uppmanade också institutet att söka pengar i form av grundfinansiering. Det gav en signal om att regeringen såg hur viktig den här verksamheten var. Därför blev det också en besvikelse när budgetpropositionen kom och det visade sig att det inte fanns några pengar där.
Jag menar att regeringen måste se Raoul Wallenberg-institutet som en avsevärd nationell resurs. Jag hoppas att det ansvariga statsrådet själv skulle kunna besöka institutet på plats i Lund för att informera sig om vad man gör. Det hade varit en bra signal.
Med den värld vi nu lever i är det kanske mer angeläget än någonsin. Det handlar inte bara om de stora krig som rasar i Ukraina, Mellanöstern och Afrika utan också om hur hela den regelbaserade världsordningen är i gungning.
Finns det då någonting som är viktigare i det här sammanhanget än att satsa på forskning om och utvärdering av mänskliga rättigheter, krig och internationell rätt?
Det hade varit en viktig signal att skicka från Sveriges sida. Jag menar att det hade varit bra om regeringen skapat en idé och en ambition om vad man vill med institutet.
Sedan är min fråga: Ska man verkligen behöva vänta till 2028 på pengarna? Eller är det så, som vi har förstått tidigare i debatten, att de pengarna kanske inte över huvud taget kan komma i fråga för institutet?
Anf. 18 Gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L)
Herr talman! Nej, jag tycker inte att man som minister ska stå i talarstolen och lova bort pengar. Jag vet inte om Morgan Johansson gjorde det när han var minister. Jag tror faktiskt inte det.
Det är en otroligt viktig verksamhet som Raoul Wallenberg-institutet bedriver. Det är också därför som regeringen satsade 10 miljoner för att kunna se till att biblioteket blir kvar. De pengarna har varit viktiga.
Självklart har jag träffat representanter för Raoul Wallenberg-institutet. Jag gjorde det för några veckor sedan och diskuterade deras viktiga verksamhet. Men jag tycker inte att man ska lova bort pengar som man inte har.
Däremot är det så, precis som Johan Pehrson också sa, att man är välkommen att komma med ansökningar. Jag tror för övrigt att det är ett korrekturfel. Det ska vara 2026. Det handlar om forskningsmedel över huvud taget som är kopplade till forskningspropositionen.
Jag förstår inte riktigt den regionalpolitiska dimensionen. Det är inte så att jag skulle vilja ge mer medel till Raoul Wallenberg-institutet eller inte beroende på var det är placerat. Det vore helt förfärligt om man skulle säga att Raoul Wallenberg-institutet ska få pengar för att det är placerat i Lund.
Raoul Wallenberg-institutet får 10 miljoner för att se till att biblioteket kan bevaras och upprätthållas för att det är världsklass på det biblioteket. Huruvida det ligger i Lund eller inte är naturligtvis en sekundär fråga.
Institutets verksamhet är otroligt viktig. Det är också därför som Utbildningsdepartementet för första gången någonsin har gett direkta medel för att kunna hjälpa detta viktiga institut. Det har inte skett tidigare.
Anf. 19 Per-Arne Håkansson (S)
Herr talman! Jag vill tacka Lotta Edholm för debatten. Den kommer sannolikt att återkomma utifrån de svar vi har fått här i dag.
Jag förstår att Lotta Edholm nämner biblioteket. Det är glädjande att Lotta Edholm har träffat representanter från Raoul Wallenberg-institutet. Jag tänker mig att de säkert har nämnt att biblioteket och institutets verksamhet hänger ihop. Man kan inte se biblioteket separat. Då blir det felaktigt utifrån det långsiktiga perspektivet. Biblioteket och institutet hänger ihop.
Jag vill som slutord betona att skyddet av mänskliga rättigheter och humanitär rätt inte är några perifera forskningsområden. De är snarare fundamentala för vår demokrati, för en fortsatt framgångsrik diplomati och kanske också för vår självbild som rättsstat. Det är också av betydelse för Sveriges röst i världen att dessa områden kan lyftas fram i forskningen.
Ett årligt kontinuerligt stöd skulle frigöra de mänskliga resurser som finns tillgängliga vid institutet och skapa den tid som behövs för att initiera innovativ forskning och internationella samarbeten. Under de senaste åren har institutet lyckats attrahera en rad talanger och säkra projektbaserad forskning och internationella samarbeten.
Det treåriga bidraget som regeringen tillfört biblioteket för att rädda den samlade kunskap och de fakta som där finns tillgängliga för alla intresserade är självklart välkommen. Men det behövs en långsiktig finansiering för att stärka arbetet framgent. Det hoppas jag att denna debatt gett insikt om och inspiration till att åstadkomma.
Anf. 20 Gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L)
Herr talman! Tack för en bra diskussion!
Jag skulle ändå vilja påpeka att Socialdemokraterna under de åtta år när man hade makten att göra det inte gav den typen av forskningsmedel till Raoul Wallenberg-institutet som man nu vill ge permanent. För första gången någonsin ger nu Utbildningsdepartementet ett direkt anslag till Raoul Wallenberg-institutet för att det ska kunna bevara sitt bibliotek. Det är viktigt.
Jag har också noterat att det i Socialdemokraternas egen budgetmotion inte finns med extra medel till Raoul Wallenberg-institutet, så det kanske inte var så väldigt mycket värt. Jag tycker ändå att diskussionen har varit spännande, för det är ett viktigt institut i Sverige. Därför stöttar också regeringen den viktiga biblioteksverksamhet som Raoul Wallenberg-institutet självt har lyft fram som en viktig del.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.