Nedskärningar på Arbetsmiljöverket
Interpellation 2013/14:313 av Dalman Eek, Cecilia (S)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2014-02-27
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad:
- 2014-02-27
- Svar fördröjt anmält:
- 2014-03-06
- Sista svarsdatum:
- 2014-03-13
- Besvarad:
- 2014-03-18
Interpellationen
den 27 februari
Interpellation
2013/14:313 Nedskärningar på Arbetsmiljöverket
av Cecilia Dalman Eek (S)
till arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Alliansregeringen har genomfört omfattande nedskärningar på arbetsmiljöarbetet vid Arbetsmiljöverket. Som en följd av det har ett intensivt omorganisationsarbete genomförts med en ny inspektionsmetod och en ny roll för inspektörerna. I stället för att ta vara på branschkunskap och upparbetade erfarenheter inom respektive branschområde ska nu alla inspektörer arbeta med alla områden.
Den höga branschkompetensen är ett viktigt skäl till att Arbetsmiljöverket och dess branschvisa inspektionsverksamhet har mycket hög trovärdighet, enligt en utredning verket har låtit genomföra. Den nya inspektionsmodellen innebär att branschkompetensen inte längre kommer att utvecklas. Detta oroar både inspektörer och anställdas och arbetsgivares organisationer. Risken är att kvaliteten sjunker när inspektionsarbetet fokuserar på att räkna inspektioner i stället för att upprätthålla ett högkvalitativt och rättssäkert inspektionsarbete.
Jag har följande fråga:
Hur arbetar ministern för att hantera risken att kvaliteten på arbetsmiljötillsynen försämras när branschkompetensen inte längre används och utvecklas?
Debatt
(12 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:313
Webb-tv: Nedskärningar på Arbetsmiljöverket
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 100 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Cecilia Dalman Eek har frågat mig hur jag arbetar för att hantera risken för att kvaliteten på arbetsmiljötillsynen försämras när branschkompetensen inte längre används och utvecklas.
Som jag har svarat vid tidigare interpellationer i fråga om Arbetsmiljöverkets organisation är det myndighetens ledning som bestämmer hur myndigheten ska organiseras. Det centrala för regeringen är att myndigheten bedriver sin verksamhet på ett effektivt sätt som svarar mot deras uppdrag. Jag har stort förtroende för att myndigheten även fortsättningsvis kommer att klara detta.
Sedan 2007 har Arbetsmiljöverket effektiviserat sin verksamhet och sänkt sina driftskostnader väsentligt. Siffrorna visar att det i dag utförs fler inspektioner per inspektör än för bara några år sedan. Också antalet krav i tillsynsbesluten har ökat, vilket tyder på att verkets arbete med urvalsmetoder för att identifiera de mest riskfyllda arbetsställena har gett resultat.
Det är naturligtvis viktigt att Arbetsmiljöverket bedriver sin verksamhet på ett effektivt och välfungerande sätt. Det får dock inte glömmas bort att det är arbetsgivaren som har ansvar för arbetsmiljön och för att lagar och regler inom området följs. Även arbetstagaren, de fackliga organisationerna och skyddsombuden har en viktig del i att arbetsmiljön på den enskilda arbetsplatsen utvecklas på ett positivt sätt.
Jag följer noga utvecklingen och har dessutom kontakt med parterna i arbetsmiljöfrågorna och kommer att fortsätta att ta upp hur vi bäst kan samarbeta vidare för att främja en god arbetsmiljö som förebygger ohälsa och olyckor i arbetslivet.
Anf. 101 Cecilia Dalman Eek (S)
Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Det var inte värst imponerande. Det är oroväckande att ministern är så nöjd med en situation som dränerar arbetsmiljöarbetet på värdefull kompetens och medför en allvarlig risk för att verkets trovärdighet raseras. Trovärdigheten bygger, enligt en utredning som verket har gjort, på den kompetens och den kunskap som framför allt de större branscherna har gett många av inspektörerna. Det handlar om de stora, tunga branscherna som sjukvård, skola och förskola, industri - inte minst processindustrin - bygg och anläggning.
Här är arbetsmiljöfrågorna komplexa och föränderliga och kräver att arbetsmiljöinspektörerna bygger på sin kompetens för att kunna förstå och bedöma nya risker.
Alliansregeringen har dock genomfört stora nedskärningar på Arbetsmiljöverket. Det låter fint att säga att verket har effektiviserat sin verksamhet. Men för att klara personalminskningarna som har krävts har nu en förenklad roll införts för de inspektörer som är kvar. Den nya inspektionsmodellen innebär att branschkompetensen inte längre ska användas och inte heller kommer att utvecklas. Detta oroar inspektörerna men också anställdas och arbetsgivares organisationer. Antalet arbetsmiljöinspektörer har minskat med 150 personer från 2006. Det är nästan 40 procent. I dag uppfyller Sverige inte ens FN:s minimistandard för arbetsmiljöinspektörer. Vi är i särklass sämst i Norden och bland de sämsta i Europa. Är ministern stolt över det?
Men det är inte nog med det. Nu ska verket fortsätta att skära ned sin verksamhet. Då är det kompetensen hos dem som faktiskt finns kvar som får sitta emellan.
För det första: Det finns inte utrymme för att ersätta den stora mängd branscherfarna inspektörer som inom kort går i pension. Endast 40 procent av dem ska ersättas. Det blir då med unga, oerfarna inspektörer.
För det andra: I den nya inspektörsrollen räknas inte branschkunskapen in. Nu ska alla bli allmäninspektörer och kunna göra allt med en enkel checklista som stöd. Men vad händer den dag en inspektör som kommer från en annan bransch får en följdfråga på en av checklistorna? Ska hon bara säga att hon inte vet? Eller ska hon ta upp telefonen och ringa och kolla om det finns någon annan som möjligen vet? Detta kommer att bli effekten om några år.
För det tredje och kanske viktigaste: Det finns inte pengar eller tid till att ta vara på och utveckla kompetensen. Kunskaper tillförs inte i den utsträckning som behövs, varken inom nyrekrytering eller inom kompetensutveckling för de äldre inspektörerna som redan jobbar inom verket. Det finns nämligen inga pengar.
Verket ska prioritera att ha inspektörer ute på fältet, och med en 40-procentig nedskärning på personalstyrkan finns det inte utrymme för kompetensöverföring. Men här anställs inte tillräckligt med inspektörer. Och de nya som anställs får ingen ny utbildning, än mindre kompetensöverföring från branscherfarna inspektörer.
Fru talman! Det säger sig självt att en sådan politik är ett hot mot kvaliteten på tillsynen. Inspektörerna och arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer har alla uttryckt sin starka oro för de hårda nedskärningarna och effekterna av att utesluta branschkompetensen.
Men ministern vill ge sken av att allt är okej, och det är givetvis det besked hon måste ge. Sju års skattesänkningar har inneburit att staten har tappat 130 miljarder i intäkter. En del av de pengarna skulle ha behövts för att göra Sveriges arbetsplatser trygga. Men det kommer arbetsmarknadsministern förstås aldrig att erkänna.
Dagens situation är ett medvetet svek mot alla Sveriges anställda och företagare, men också mot de ambitiösa arbetsmiljöinspektörer som verkligen vill göra ett bra jobb. Därför kräver jag av arbetsmarknadsministern att hon stoppar kompetensdräneringen på Arbetsmiljöverket.
Anf. 102 Jasenko Omanovic (S)
Fru talman! Jag tackar Cecilia Dalman Eek för en väldigt engagerad insats i debatten. Hon utstrålar ett genuint engagemang i frågan.
Varför är Arbetsmiljöverket så viktigt? Arbetsmiljöfrågan är viktig eftersom vi i Sverige har sagt att vi ska ha en pensionsålder vid 65 år. Man kan gå i pension vid 67 år också. Då gäller det att ha en arbetsmiljö som gör att man orkar jobba så länge.
Arbetsmiljöverket finns även i min hemkommun, än så länge - frågan är om det finns kvar efter omorganisationen. Jag ringde till Arbetsmiljöverket och frågade om jag kunde få vara med på en av deras inspektioner. Jag fick då möjlighet att följa med när de tittade på E4-infarten till den nya bron i Sundsvall. Dit kom inspektörer som kunde branschen utan och innan. Arbetsgivaren fick en motpart som kunde prata på hans eller hennes nivå och inte en allmäninspektör som måste titta i böcker för att förstå vad arbetsgivaren pratade om.
De kunde tala fackspråk, de kunde tala om detaljer, de kunde förstå varandra. Det var en sådan styrka i arbetsmiljöinspektionen och också ett stöd för arbetsgivaren liksom för de arbetstagare som jobbade på arbetsplatsen. Jag måste säga, fru talman, att när vi gick runt hängde jag inte alltid riktigt med i det som hände men vi såg att vi hade med proffs att göra på bägge sidor. De slutsatser man kom fram till var på en hög nivå.
Inspektionen som gjordes såg egentligen inte ut som myndighetsutövning. Den var saklig och låg på en proffsig nivå just för att de hade en sådan kompetens, vilket även arbetsgivarna uppskattade. De behövde inte slösa tid på att förklara mer än nödvändigt. Det är något som byggts upp och är bra. Det är bra för arbetsgivare, bra för arbetstagare, bra till och med för pensionssystemet. Folk orkar mer och behöver inte gå i förtida pension. De orkar jobba till 65, vilket i slutändan gör att vi inte skapar fattigpensionärer.
Det är betydligt mycket bättre än bara ett arbetsgivarverk och en rationalisering vid myndigheten. Det här är en jätteviktig fråga ur många aspekter, och det är viktigt att kunna behålla den kompetens som finns. Det har alla involverade parter nytta av.
Anf. 103 Katarina Brännström (M)
Fru talman! Egentligen är detta en märklig interpellation där man tror att ministern, oavsett vilket verk eller vilken minister vi talar om, ska gå in och i detalj styra ett verk. Men nu har vi debatten.
Arbetsmiljöverket införde en ny organisation den 1 januari i år. Det berodde naturligtvis på förändringar på arbetsmarknaden. Den ser inte likadan ut som tidigare. Det är bra, och den förre generaldirektören har uttryckt stor förnöjsamhet med att man moderniserar och effektiviserar.
Man måste naturligtvis ha ett flexibelt arbetssätt. Det är så de flesta arbetar i dag. Och man ska givetvis inspektera mest där det behövs bäst. Man ska lokalisera riskerna och sätta in åtgärder där de behövs, inte göra slentrianmässiga inspektioner för att på det viset kunna räkna pinnar. Det blir det inte ett bra arbetsmiljöarbete av.
Arbetsmiljöverket gör ett fantastiskt bra jobb. Jag har varit med flera gånger och är mycket imponerad av den kunskap och kompetens som finns. Men nu står man inför nya utmaningar och nya risker. Förändringen av den svenska arbetsmarknaden går ganska fort. Många av inspektörerna, som gör ett fantastiskt bra jobb, närmar sig pensionsåldern. Så ser utvecklingen ut på många stora företag och verk i dag. Det sker ett generationsskifte. Jag tror inte att vi behöver vara så oroliga för det. Nya ingenjörer kommer att komma in. Nya människor med ny kunskap kommer att använda nya verktyg så att arbetet blir effektivt.
Arbetsmiljön i Sverige är bäst, kanske bäst i hela världen. Vi hade lägst antal dödsfall förra året. Det var rekordlågt. Vi har länge haft en sjunkande kurva, vilket är mycket glädjande. Nästan alla kurvor pekar åt rätt håll. Det är fantastiskt bra och tyder på ett bra arbete av arbetsgivarna men också ett bra arbete på Arbetsmiljöverket. Vi ser med stor tillförsikt på Arbetsmiljöverket och är inte ett dugg oroliga.
Det är arbetsgivaren som har huvudansvaret. Oavsett vilken arbetsplats det gäller är det arbetsgivaren som har det yttersta ansvaret för att se till att det fungerar. Det fungerar på de flesta ställen, även på Arbetsmiljöverket. Nöjdheten hos dem som granskas och inspekteras har ökat de senaste åren. Det är klart att en stor förändring alltid medför tveksamhet bland äldre och bland dem som jobbat länge på ett visst sätt. Det är naturligt. Men varje företag och varje verk måste effektivisera sin verksamhet, och det är glädjande att så redan skett. Man har sänkt driftskostnaderna, man gör fler inspektioner per inspektör, man använder nya verktyg och man arbetar förebyggande. På Arbetsmiljöverkets hemsida finns fantastiskt bra information att ta del av.
Det ska vara enkelt att göra rätt och det ska kosta att göra fel, har vi sagt. Vi vill arbeta med bättre information, med bättre förebyggande insatser och med riktade insatser till vissa branscher där det visar sig att riskerna är höga, inte bara för olycksfall utan också för exempelvis sjukskrivningar relaterade till arbetet. Det måste man på ett bättre sätt titta på.
Frågan var om branschkompetensen utvecklas. Jag tror att den kommer att bli mycket bättre. Det är sällan det var bättre förr. Större flexibilitet, ny kunskap och nya verktyg garanterar att Arbetsmiljöverket går mot nya mål, och de kommer att göra det på ett bra sätt.
Anf. 104 Raimo Pärssinen (S)
Fru talman! Jag frågade generaldirektören för Arbetsmiljöverket då vi hade ett insynsråd vilken ambitionsnivå Arbetsmiljöverket har. Jag undrade om det går att klara verksamheten på ett fullgott och rimligt sätt med mindre resurser. Jag fick svaret att det kan man göra. Man kan köra runt Arbetsmiljöverket på 50 miljoner kronor, om regeringen så bestämmer. Det är nämligen regeringen som bestämmer ambitionsnivån för Arbetsmiljöverket.
Elisabeth Svantesson, arbetsmarknadsministern, lämnar ett ganska typiskt svar, om jag säger så, där hon säger att hon har fullt förtroende och litar på att Arbetsmiljöverket klarar av problemen på ett bra sätt. Det är bra att ha den insikten, men vad har Elisabeth Svantesson och Moderaterna för ambitionsnivå för Arbetsmiljöverket och arbetsmiljöarbetet?
Ni moderater pratar gärna dåtid. Ni slänger er med 2006 hit och dit. Om vi tittar på vilka möjligheter det fanns för Arbetsmiljöverket 2006 och jämför med i dag kan vi konstatera att det i dag saknas mycket resurser jämfört med då. I den värld ni moderater lever kan ni säga att arbetsmiljön har blivit mycket bättre och att vi därför inte behöver mer resurser, att vi tvärtom kan fortsätta att strypa dem. Det är just det ni gör. Vi har gått från en nivå på 365 inspektörer, många av dem specialister, till att i dag vara nere på 230 inspektörer, fru talman. Vi blir kritiserade internationellt för att vi har en så låg nivå. I den prognos som Elisabeth Svantesson ansvarar för fortsätter kurvan att gå nedåt och antalet arbetsmiljöinspektörer ska bli 200. Då uppstår den fråga som jag ställt många gånger i kammaren, nämligen på vilket sätt det blir ett bättre arbetsmiljöarbete med färre inspektörer.
Som Cecilia Dalman Eek påpekade ska man gå från att vara specialister inom vissa områden till att bli generalister. Och då står Moderaterna i kammaren och säger att det kommer att bli mycket bättre. Det ska alltså bli bättre med enbart generalister och inga specialister. Det kan överföras på det arbete som sker i EU-kommissionen.
Verket självt säger att de i dag inte har kompetensen, utan den måste stärkas för att svara upp mot det som händer där ute. Den frågan kommer arbetsmarknadsministern och jag att debattera den 1 april. Det ser vi fram emot, åtminstone ser jag fram emot den debatten, fru talman. Det händer en massa saker, och Arbetsmiljöverket vill att Sverige ska ligga i framkant för att tidigt kunna vara med och påverka. Nu klarar de inte av det, eftersom Arbetsmiljöverket sakta stryps. Det är det som sker.
Har Elisabeth Svantesson diskuterat frågan med de fackföreningar som finns på arbetsmarknaden? Har hon haft en diskussion med TCO om behovet av att få grepp om de psykosociala arbetsmiljöproblemen som bara ökar? Har hon pratat med LO-förbunden om de cancerogena ämnen som finns? Senast läste jag att det var polacker som var inhyrda och som rev en båt åt försvaret och som innehöll blå asbest och så vidare.
Det finns massvis med problem och nya problem som växer fram om ni fortsätter att strypa Arbetsmiljöverket. Ni slår igen kontor, ni ser till att specialister slutar, det blir färre generalister kvar, och ni är fullständigt nöjda. Det är obegripligt.
Anf. 105 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Jag tackar Cecilia Dalman Eek för interpellationen.
Än en gång tillskrivs jag väldigt många känslor. Jag vill gärna stå för dem själv. Men det är naturligtvis upp till Raimo Pärssinen att göra detta.
Vad är vår ambition? Arbetsmiljöfrågan är nog den fråga som jag har debatterat mest av alla frågor i interpellationsdebatter. Det finns ett stort engagemang i denna fråga. Vår ambition är, som jag tidigare har sagt, att arbetsmiljön på alla arbetsplatser ska vara bra. Självklart är det ambitionen.
Jag ska gå rakt på pengarna, eftersom det ofta handlar om pengar. Det är helt riktigt att vi 2006 gjorde en hel del förändringar i statsförvaltningen. Vi lade exempelvis ned Integrationsverket, och vi gjorde också besparingar i Arbetsmiljöverket. Från 2009 till 2013 har vi återigen tillfört en hel del resurser till Arbetsmiljöverket. Det handlar om olika typer av satsningar och om information och tillsyn, därför att jag tror att det är någonting som är mycket viktigt i arbetsmiljöarbetet och som faktiskt arbetsgivarna ansvarar för. Låt oss inte glömma det. Det är inte Arbetsmiljöverket som är ansvarigt för landets arbetsplatser, utan det är arbetsgivarna. Och många arbetsgivare, speciellt de mindre, har inte den information som de behöver och inte riktigt kunskap om vilket ansvar de har eller hur de ska bedriva arbetsmiljöarbetet på ett effektivt sätt.
Men när det gäller denna specifika interpellation om metoder, det är det som frågan handlar om, är det för mig inte en fråga om exakt vilka metoder som man ska använda sig av på Arbetsmiljöverket. Det är ungefär som om vi skulle börja diskutera hur arbetsförmedlarna ska matcha. Det finns 320 arbetsförmedlingar, och de jobbar på olika sätt. Jag kommer aldrig att tala om exakt vilken metod i mötet mellan arbetssökande och arbetsförmedlare som är bäst. Det finns en branschkunskap, och det finns kunskap på Arbetsmiljöverket om hur man ska jobba mest effektivt utifrån de resurser man har och utifrån det arbete man har.
Jag är inte lika övertygad som interpellanten om att all branschkompetens nu försvinner från Arbetsmiljöverket. Men eftersom många går i pension tror jag att det är en fråga om kompetensöverföring som skulle ha skett oavsett om man hade 50 fler inspektörer eller inte.
Det grundläggande uppdraget för Arbetsmiljöverket är att sprida kunskap och information och att bedriva tillsynsarbete. Det gör man på ett mycket effektivt och bra sätt. Effektiviteten handlar inte bara om pengar. Den handlar faktiskt om hur träffsäker man är i det man gör. Jag är övertygad om att man är mer träffsäker i dag än vad man var tidigare.
Anf. 106 Cecilia Dalman Eek (S)
Fru talman! Det är intressant att arbetsmarknadsministern tar upp frågan om matchning som vi har debatterat under lång tid och påpekat att den faktiskt inte sker. Arbetsförmedlarna får inte göra de typer av insatser som behövs. Det är precis den typen av reglering som denna regering ägnar sig åt. Det är en långtgående detaljreglering. Men plötsligt kliver ministern här tillbaka och tar inte det ansvar som behövs.
Det talas om kompetensöverföring. Problemet är att verket självt har konstaterat att man inte har pengar. Man har krav på sig att öka antalet inspektioner, men det finns inte pengar och resurser för att ta hand om den kompetensöverföringen. Man kommer inte att ha råd med kompetensöverföring. Det är en av de saker som jag kritiserar arbetsmarknadsministern för att inte ta ansvar för.
En uppfattning som arbetsmarknadsministern och jag trots allt delar är att fler arbetsplatser behöver få besök av inspektörer som ett led i tillsynsarbetet. Men det målet förfuskas på ett mycket cyniskt sätt när det sker samtidigt som verkets inspektörer blir färre. Det kan vara så att man börjar jaga fler pinnar i statistiken på ett sätt som innebär att man gör fler ytliga inspektioner. Men den kompetensdränering som nu sker kommer på sikt att innebära att man i dessa ytliga inspektioner bortser från den helhet som behövs. Det är den jag talar om. Den är viktig. Den handlar om trovärdigheten i den svenska statens arbetsmiljöarbete. Det äventyrar den här regeringen.
Den arbetsmiljöinspektör som vill leverera pinnar i statistiken kan gå ut på ett bygge. Det gjorde jag för ett par veckor sedan. Där finns i dag många olika företag. Förra veckan var jag på ett bygge i Frölunda i Göteborg. Där var platschefen ett eget företag, betongfirman var ett eget företag, ställningsbyggarna var ett, han som installerade den tillfälliga elen var ett. Ni förstår hur det är.
Den inspektör som jag följde med kunde lätt ha rapporterat fem pinnar i statistiken den dagen på en och samma arbetsplats. Det blir inte högre kvalitet för att inspektörerna skriver fler rapporter.
Detta påminner om den kritik som ibland, sann eller osann, riktas mot polisens nykterhetskontroller. När det är mycket trafik - en tisdag eftermiddag klockan fem - går det lätt och snabbt att göra många nykterhetskontroller. Men det är kanske inte då som de gör störst nytta.
Detta är en uppenbar risk när man sköter Arbetsmiljöverkets anslag på detta sätt.
Ett gott arbetsmiljöarbete är arbetsgivarens ansvar. Det är helt rätt. Statens tillsyn behövs för att alla anställda ska känna sig trygga på jobbet. Då kan man arbeta effektivt i stället för att oroa sig för psykosociala problem, för belastningsskador och för olyckor. Med ökad stress ökar belastningsskadorna, och särskilt på kvinnodominerade arbetsplatser. På byggarbetsplatser sker fortfarande en dödsolycka varje månad. Det är inte värdigt ett land som Sverige.
Därför är det bra att arbetsmarknadsutskottet nyligen har beslutat om en nollvision för dödsolyckor på arbetsplatser. Mot bakgrund av detta nya beslut skulle jag vilja veta hur arbetsmarknadsministern menar att kompetensdräneringen och personalminskningen på Arbetsmiljöverket stöder nollvisionen.
I själva verket är det nog snarare som en jurist på Arbetsmiljöverket, som har nära till pensionen, säger: Inspektören åker ut och skriver ett krav bara för att han eller hon måste göra det. Vad kravet står för är en annan sak. Men det ger verket de pinnar man vill ha.
Hur stöder kompetensdräneringen nollvisionen för dödsolyckor på arbetsplatser?
Anf. 107 Jasenko Omanovic (S)
Fru talman! Det arbete som Arbetsmiljöverket gör är oerhört viktigt, och personalen på denna myndighet är oerhört kompetent. Då tycker jag inte att vi bara ska rasera och dränera det och göra någonting halvdant. Det jobb som de gör ger möjligheter för företagare att behålla sin kompetens och så att personalen inte blir sjukskriven.
Vi som samhälle investerar i dag i grundskola och i gymnasieskola i snitt 1,2 miljoner per person. Det är en investering som vi gör från samhällets sida. Vi ska hjälpa till så att den personen får rätt kompetens, och företaget ska vidareutveckla kompetensen hos denna person. Individerna är en tillgång för ett företag. Därför är det viktigt att företagare kan få hjälp och stöd för att ha en bra miljö för att kunna nyttja denna kompetens och för att personen med denna kompetens ska kunna producera på ett företag.
I denna kedja är Arbetsmiljöverket en del av en fungerande kedja. Därför är det viktigt att Arbetsmiljöverket har tillräckligt med kompetens för att vi som samhälle, företagarna och individerna ska ha kompetens.
Anf. 108 Katarina Brännström (M)
Fru talman! Jag måste få ställa en fråga till de socialdemokratiska ledamöter som engagerat talar i denna fråga. Kan ni nämna någon enda indikation på att Arbetsmiljöverket inte klarar sitt uppdrag?
Denna otroliga oro och de stora orden får mig att undra vad det är ni vet som ingen annan vet. Hela interpellationen i denna fråga är otroligt märklig, och Raimo Pärssinen ställer frågor till ministern om hon har hört med LO-förbunden om farliga ämnen. Vad har ni för syn på världen? Vad har ni för förtroende för Arbetsmiljöverket? Det verkar vara noll. Vad har ni för syn på hur en minister ska arbeta? Man blir ju riktigt skrämd när man lyssnar på Socialdemokraterna.
Det är samma sak med Cecilia Dalman Eek. Det är inte fackliga problem eller enskilda anställdas arbetssätt vi ska diskutera i Sveriges riksdags kammare. Det finns inte pengar, säger Dalman Eek. Jag kan tala om att man om man googlar och söker lite grann hittar precis samma krav år 2003, från dåvarande generaldirektör Kenth Pettersson till den socialdemokratiska regeringen. Då fanns det inte heller tillräckligt med pengar för allt verket ville göra. Det kanske ligger i ett verks intresse att alltid vilja göra mer, och det kanske ligger i en generaldirektörs intresse att vilja ha en stor uppgift.
Visst har det alltid räknats pinnar. Är man med inspektörer ute, som jag har varit flera gånger, får man höra att det alltid har räknats pinnar. Det kanske kommer att göras framöver också, men vi hoppas att det är rätt pinnar som räknas - inte bara pinnar.
Som sagt: Finns det en enda indikation på att Arbetsmiljöverket inte klarar sin uppgift? Jag har inte sett eller hört något.
Anf. 109 Raimo Pärssinen (S)
Fru talman! Jag tar det sista först. Varför ska Katarina Brännströms bild av ambitionsnivån på Arbetsmiljöverket vara lik min bild? Jag kan förstå att Katarina Brännström kan stå ut med ett arbetsmiljöverk som har 100 miljoner kronor i anslag - hon skulle ändå med emfas hävda att de klarar sin uppgift, för uppgiften bestäms av ambitionsnivån. Vi har dock en högre ambitionsnivå, fru talman.
Om man har ett skyddsombudsstopp får man inte dit en arbetsinspektör. Varför har regionala skyddsombud och skyddsombud så svårt att få kontakt med arbetsmiljöinspektörer? Varför kan inte Arbetsmiljöverket känna att de gör ett fullgott arbete i det internationella arbetet? Jo, därför att det saknas resurser. Är det så att Katarina Brännström tror att hon befinner sig i en verklighet tror jag faktiskt att jag har bättre kontakt med de fackliga organisationerna - det är TCO och alla LO-förbund - i det hela.
Fru talman! Statsrådet Svantesson var inne på kompetensöverföring över generationer, alltså när man anställer nya. Då blir frågan: Varför är det så att man bara får ersätta var tredje inspektör som slutar? Betyder det att man går miste om en kompetensöverföring av två, för att ni svälter ut verket?
Er ambitionsnivå för arbetsmiljöfrågorna är oerhört låg. Ni har skurit ned kraftigt, och ni fortsätter att göra det. Sedan står statsrådet här och säger att hennes ambitionsnivå är att alla ska ha en bra arbetsmiljö. Det är en bra ambitionsnivå, men den går inte ihop med de resurser ni tillställer Arbetsmiljöverket och hela den kedja med regionala skyddsombud och skyddsombud som finns. Det håller inte ihop. Ni svälter ut Arbetsmiljöverket. Ni är inte intresserade av frågorna.
Anf. 110 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Nu tillskrevs jag ytterligare en åsikt. Jag står gärna för mina egna åsikter och min egen ambition.
Min ambition är att vi ska ha trygga och säkra arbetsplatser, och jag uppfattar att mycket av det Arbetsmiljöverket just nu gör är rätt på många olika sätt. Man har fokuserat och gör vissa mer träffsäkra insatser vad gäller såväl information och kunskapsinhämtning som tillsyn. Det handlar om fokus på riskarbetsplatser, och det handlar om fokus på kvinnors arbetsmiljö. Det vet vi är en stor utmaning, och det är ett uppdrag Arbetsmiljöverket har fått av regeringen. Det handlar också om det arbete mot hot och våld jag nämnde. Hot och våld ökar på många olika arbetsplatser.
Det jag ser just nu är att Socialdemokraterna varje gång de ställer sig i talarstolen lovar 1 miljon, 2 miljoner eller uppemot 1 miljard. Det är mycket man lovar. Det är lovvärt och något ni gärna får göra, men det blir väldigt dyrt när ni ger er in i debatten eftersom ni lovar mycket till alla.
Jag vill lyfta blicken lite. Sverige har en god arbetsmiljö i förhållande till många andra länder, men den kan bli mycket bättre. Återigen: Arbetsgivaren har huvudansvaret. Ser man till olika indikatorer som finns tillgängliga är trenden ändå tydligt positiv på många sätt. Förra året uppmättes det lägsta dödstalet vi har sett på svenska arbetsplatser, vilket jag tycker att interpellanten ska veta om. Jag har sagt det många gånger i debatten, men det är inte så att det finns ett absolut samband mellan resurser till Arbetsmiljöverket och tillståndet i arbetsmiljön och dödsolyckor - frågan är mycket, mycket mer komplex än så.
Jag välkomnar en nollvision, vilket riksdagen nu har ställt sig bakom. Jag har i varje debatt sagt att varje person som dör på jobbet är en för mycket, och det är att uttrycka en nollvision. Man kan uttrycka det på olika sätt, men det är i grunden så vi måste jobba.
Slutligen har arbetsmarknadens parter en viktig roll som pådrivare i förbättringsarbetet. Jag har kontakt med parterna, och jag vet vad många olika parter tycker och har för tankar och åsikter om detta. Man har många goda idéer, och man jobbar också konstruktivt tillsammans på många arbetsplatser runt om i Sverige. Jag kommer att fortsätta samtala med parterna om hur vi bäst kan arbeta tillsammans för att främja en god arbetsmiljö, men låt oss inte glömma bort att arbetsmiljöarbetet är ett ansvar arbetsgivarna har. De ska tillsammans med sina medarbetare forma den goda utveckling jag hoppas och tror kommer att prägla arbetsmiljön på svenska arbetsplatser även i framtiden.
Anf. 111 Cecilia Dalman Eek (S)
Fru talman! Det är bra att det är någon från regeringssidan som förstår att man ska ha samtal med parterna och att de är väldigt relevanta i diskussionen.
När det gäller kvinnoarbetsplatser är det återigen ett område där just branschkompetensen kommer att vara oerhört viktig. När man lär regionala skyddsombud att arbeta för att söka skälen till att skador uppstår säger man: Sök brett - skälet kan ofta ligga utanför det första man ser. Sök brett.
Då behövs branschkompetensen. Går man ut och kollar på fallolyckor hittar man saker - visst. Går man ut och tittar på belastningsskador hittar man saker, och det är bra att verket gör det. Men eftersom man inte kommer att fortsätta utveckla sin branschkompetens kommer också kunskapen om allt det där som ligger utanför att försvinna väldigt fort. Jag oroar mig över att arbetsmarknadsministern inte säger att hon är orolig för det. Det tycker jag att hon borde vara.
Under tiden nedskärningarna på Arbetsmiljöverket har pågått har regeringen sänkt skatterna med 130 miljarder. Vid Moderaternas senaste stämma beslutade man om nya skattesänkningsförslag på 35-40 miljarder. Det är klart att man om man ska fortsätta att sänka statens utgifter också måste sänka i det här fallet statens arbetsmiljöarbete.
Vi är redan sämst i Norden. Verket har sagt att de inte kommer att jobba med branschkompetensen. Arbetsmarknadens parter - båda sidor - är oroade för detta, och vi socialdemokrater anser att det är en cynisk politik. Vi har sagt att vi vill lägga 100 miljoner för att stoppa kompetensdräneringen, och eftersom Moderaterna är så bra på att låna våra förslag skulle jag vilja inbjuda arbetsmarknadsministern att låna det förslaget. Det skulle vara bra för arbetsmiljön, för de anställda och för arbetsgivarna i Sverige.
