Nedläggning av bensinstationer på landsbygden
Interpellation 2007/08:425 av Johansson, Ann-Kristine (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2008-02-21
- Inlämnad
- 2008-02-21
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2008-03-07
- Sista svarsdatum
- 2008-03-13
- Besvarad
- 2008-03-25
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 21 februari
Interpellation
2007/08:425 Nedläggning av bensinstationer på landsbygden
av Ann-Kristine Johansson (s)
till näringsminister Maud Olofsson (c)
Landsbygdskommitténs betänkande 2006 med titeln Se landsbygden – myter, sanningar och framtidsstrategier slog fast att statens politik för landsbygden ska vara samordnad och helhetsinriktad. En enig kommitté med samtliga riksdagspartier stod bakom den principen. Jag har tidigare tagit upp kommitténs betänkande och vikten av att tankegångarna i det omsätts i praktisk handling. Men regeringen har hittills inte visat någon handlingskraft.
Det är uppenbart att det krävs politiska insatser för att landsbygden ska utvecklas. Staten måste ta sitt ansvar. Självklart är enskildas skaparkraft och initiativförmåga en förutsättning för landsbygdens utveckling och ska uppmuntras och stödjas. Men det räcker inte med marknadskrafterna och entreprenörskap om inte samhället skapar goda villkor i form av till exempel en utbyggd infrastruktur – vägar, järnvägar, bredband etcetera.
Ett aktuellt exempel på behovet av en helhetssyn i landsbygdspolitiken är den dramatiska nedläggning av drivmedelsstationer som nu sker runt om i landet. Inte minst mitt eget hemlän Värmland är hårt drabbat. Hittills i år har bensinbolagen varslat om ett tiotal nedläggningar och det är bara början. Det kan i Värmland bli 30–40, varav de flesta på landsbygden. Totalt riskerar ca 2 000 av landets 3 500 drivmedelsstationer att försvinna.
Det kan tyckas vara en liten fråga, men att bensinmacken försvinner får stora effekter. Folk får längre till stationer och med detta svårare att tanka. Risken är att fler transporterar och ”lagrar” drivmedel i olämpliga kärl på hemmaplan. Om man tvingas åka till en annan ort för att tanka kanske man också gör andra inköp. Därmed påverkas även annan handel av att bensinmacken läggs ned. Det är i åtskilliga fall också så att bensinmack och annan handel drivs tillsammans. Försvinner macken är risken stor att också den handeln läggs ned. Utan bensinmack uttunnas servicen på orten som därmed blir mindre attraktiv.
Risken är överhängande att inga oljebolagsdrivna stationer kommer att finnas i samhällen med mindre än 3 000 invånare eftersom det inte anses vara lönsamt. Är det regeringens mening att marknadskrafterna ska råda också på detta område? Jag anser att regeringen bör ta initiativ till överläggningar med bensinbranschen. Vilket ansvar är branschen beredd att ta? Vad kan staten göra? Ansvarig minister har hänvisat till pågående utredning om landsbygdens utveckling. Men det brådskar med besked och åtgärder.
Jag vill därför fråga:
Är näringsministern beredd att vidta åtgärder för en långsiktig lösning så att drivmedelsstationer kommer att finnas tillgängliga på landsbygden i framtiden?
Är näringsministern beredd att i syfte att finna en långsiktig lösning ta initiativ till överläggningar med bensinbranschens aktörer?
Vilka åtgärder är näringsministern beredd att vidta så att miljövänliga alternativ av drivmedel kommer att vara tillgängliga också i glesbygd?
Debatt
(19 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:425
Webb-tv: Nedläggning av bensinstationer på landsbygden
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:82 Tisdagen den 25 marsProtokoll 2007/08:82 7 § Svar på interpellationerna 2007/08:425 och 476 om kommersiell service på landsbygden
Protokoll från debatten
Anf. 18 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Ann-Kristine Johansson och Carina Adolfsson Elgestam har i liknande interpellationer frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder för en långsiktig lösning så att drivmedelsstationer kommer att finnas tillgängliga på landsbygden i framtiden. Vidare har de frågat mig om jag är beredd att, i syfte att finna en långsiktig lösning, ta initiativ till överläggningar med bensinbranschens aktörer, vilka åtgärder jag är beredd att vidta så att miljövänliga alternativ kommer att vara tillgängliga också i glesbygd samt vilka åtgärder jag avser att vidta för att också de boende på landsbygden ska få god tillgång till kommersiell service.
Inledningsvis vill jag poängtera att gles- och landsbygder är viktiga framtidsområden eftersom dessa har stora naturresurser, ett rikt växt- och djurliv. De har attraktiva natur- och kulturmiljöer, och de erbjuder stora möjligheter vad gäller god levnadsmiljö för boende och företagande. Ett viktigt mål inom regeringens regionala tillväxtpolitik och landsbygdens politik är en god tillgång till kommersiell service för kvinnor och män.
Hela Sveriges utvecklingskraft ska tas till vara. Ett nationellt strategiskt handlingsprogram för att stärka utvecklingskraften på landsbygden utarbetas därför för närvarande inom Regeringskansliet. Syftet med strategin är att ta fram och utveckla förslag som tar till vara den utvecklingspotential och de resurser som finns på den svenska landsbygden. Förhållanden och förutsättningar varierar. Målet är dock att alla delar på sitt sätt och utifrån sina förutsättningar ska medverka till landets gemensamma tillväxt.
Statssekreterarna inom Närings- och Jordbruksdepartementen har med anledning av den senaste tidens uppgifter bjudit in berörda aktörer och intressenter till ett möte för att diskutera tillgänglighetsproblematiken avseende fossila och alternativa drivmedel. Detta möte avses att genomföras redan i början av april.
Den 1 januari 2006 infördes den så kallade pumplagen, vilken innebär att bensinstationer ska kunna erbjuda även ett förnybart drivmedel. När lagen infördes undantogs stationer med en drivmedelsförsäljning under 3 000 kubikmeter per år. Från och med år 2010 kommer stationer som säljer under 1 000 kubikmeter per år att undantas. Syftet med detta undantag är att undvika att små anläggningar, som oftast har begränsade resurser, får alltför omfattande investeringskostnader. Många små bensinstationer kommer därför inte att beröras av detta krav. Följaktligen kan man inte säga att enbart dessa miljökrav ligger bakom nedläggning av små bensinstationer. Det är också en konsekvens av en strukturomvandling inom drivmedelsbranschen.
Det är viktigt att komma ihåg att förhållanden och strukturella förutsättningar varierar i landet. Målet är att alla delar på sitt sätt och utifrån sina förutsättningar ska medverka till hela landets ekonomiska tillväxt. Som jag hoppas har framgått av vad jag har sagt arbetar regeringen kontinuerligt med att skapa goda förutsättningar för detta.
Anf. 19 Ann-Kristine Johansson (S)
Herr talman! Tack, ministern, för svaret! Inledningsvis vill jag säga att jag håller med ministern om den svenska landsbygdens potential. Det finns en otrolig livskraft och ett engagemang.
A och O i det sammanhanget är den statliga och kommersiella servicen. Minskar den drabbas också övriga näringslivet och människor som bor på landsbygden. Det hänger ihop: bensinstation, lanthandel, småföretagare, lantbrukare. Det ger en levande landsbygd, och människor stannar kvar.
När det här utarmas är risken stor att många flyttar därifrån. Den förra s-regeringen tillsatte den statliga Landsbygdskommittén, som hade till uppdrag att ta fram förslag på en nationell landsbygdspolitik.
I december 2006 lades den på ert bord, Maud Olofsson. Redan där togs orosmolnen upp i fråga om den kommersiella och statliga servicen. Och som jag sade till din kollega Mats Odell för någon vecka sedan: Det räcker inte med vackra ord. Den svenska landsbygden är värd konkret handling.
Nu har ni chansen att visa att det ni har sagt är på allvar och att möta det som händer med macknedläggningen, som sveper fram.
Tillgången på drivmedel är extra viktig på landsbygden, där avstånden är större, där bilen i praktiken är det enda färdmedel som finns att tillgå. Därför är det nödvändigt att regeringen tar sitt ansvar för att säkerställa tillgången på drivmedel. Detta är en fråga som diskuteras överallt. Jag får många samtal, och det sägs mycket i medierna om det här.
Risken är också, som jag skriver i interpellationen, att folk börjar transportera och förvara drivmedel i olämpliga kärl och tvingas åka till en större ort för att handla och tanka. Då är risken också att lanthandeln på orten läggs ned.
I Värmland finns det ca 40 mackar på landsbygden. Ungefär hälften av dem drivs ihop med en lanthandel. Vad händer med dem?
I Norge pågick den här nedläggningsvågen för ett antal år sedan. Nu börjar man bygga bensinstationer på nytt genom det engagemang som finns bland människor som lever och bor på landsbygden.
Det är bra, tycker jag, att ni ska träffa bensinbolagen. Jag tycker bara att det är synd att det inte sker på ministernivå. Det är statssekreterarna som bjuder in.
Vad anser minister Olofsson är de viktigaste punkterna att lyfta fram vid de här samtalen, och vad ämnar du skicka med din statssekreterare? Vilka krav kommer regeringen att ställa på bensinbolagen? Vilka tankar om långsiktighet finns? Hur kommer försörjningen av miljövänliga alternativ på landsbygden att se ut? Och hur ser ni på införande av en saneringsfond, liknande det som fanns på 90-talet, som skyddar privatpersoner som drabbas?
I dag sägs ju avtalen upp av bensinbolagen, vilket innebär att mackägarna står ansvariga för saneringen. Det är de som äger utrustningen under jord, och så fort en mack blir stängd ska ju kommunen se till att sanering genomförs.
Det här måste lösas för alla privatpersoner som drabbas. Vem köper en fastighet där en mack varit belägen om inte saneringen har genomförts?
Det är ett antal frågor som hänger ihop med det här. Jag skulle vilja fråga ministern vilka frågor som hon tycker är viktigast att ta upp när statssekreterarna träffar bensinbolagen.
Anf. 20 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Herr talman! "Mackdöden är här" och "Bensinstopp på landsbygden?" Det kan man läsa i Smålandsposten i dag, på ledarsidan.
Jag fortsätter att citera:
"Det gäller att tanka innan man kör på den nya motorvägen mellan Uppsala och Gävle. Ty sedan Domkyrkan försvunnit i backspegeln är det 11 mil till nästa bensinmack."
Är det detta som är en del av framtiden i glesbygden?
Efter vad man kan utläsa från svaret av Maud Olofsson känns det som att även ministern tycker att det är angeläget med lands- och glesbygden och den utveckling och service som behövs för att vi ska kunna bo och leva där. Svaret känns positivt. Det tackar jag särskilt för.
Men det kvarstår ändock vissa frågor som man kan fundera över. Med tanke på att trafiken är det största klimathotet - det har vi väl varit relativt överens om, både här i riksdagen och i ett Europaperspektiv - känns det lite märkligt. Regeringen stimulerar en miljöbilspremie. Det är väl bra att man köper fler bilar som går på alternativa drivmedel. Det är jättebra. Men vad hjälper det om jag inte har någonstans att tanka? Det känns lite oroväckande.
Precis som det står i svaret från ministern infördes i januari 2006 den så kallade pumplagen. Man gjorde då ett undantag för de små stationerna. Det är jättebra. Och 2010 blir det ett undantag för dem som säljer under 1 000 kubikmeter. Men om jag nu har min lilla bensinhandel och inte säljer så mycket men de medborgare som bor i tätorten, glesbygden, eller i byn helt enkelt har valt att köpa en miljövänlig bil med biodrivmedel och man bara har bensin alternativt diesel är man inte hjälpt av undantaget. Det finns en form av marknad som kommer att styra detta. Det är det som är en del av bekymret naturligtvis.
Jag tycker att det finns en stor anledning att fundera över vilka ekonomiska drivkrafter vi kan använda för att fortsättningsvis ha en god service på glesbygden och landsbygden så att man bland annat kan tanka sin bil. Det handlar om att det ska finnas flera alternativ, bensin, diesel och också alternativa drivmedel.
Det är precis som Ann-Kristine Johansson sade i sitt inlägg. Det här handlar inte bara om små bensinmackar ute i glesbygden. Det handlar också om möjligheten att köpa mat och kanske hämta sina apoteksvaror. Det handlar om service i en helhet. Därför vore det bra utifrån det svar ministern har gett oss här att precisera lite mer när vi ska få besked exempelvis om den strategiska plan som ska tas fram.
Det brådskar ju. Det är marknadskrafterna som styr här efter vad jag kan förstå, inte minst efter att ha hört oljebolagen uttala sig under de senaste dagarna om de frågor som ställs. Som de ser det finns det ingen lönsamhet att driva mackar runt om i hela Sverige. Man kommer att lägga ned där det är minst lönsamt, och man kommer förmodligen inte att ha något helhetsperspektiv.
Anf. 21 Sven Bergström (C)
Herr talman! Också jag som flera andra gläder mig åt att vi får tillfälle att diskutera de här viktiga frågorna här i kammaren och inte minst åt att Socialdemokraterna numera mobiliserar ett så stort intresse för de regionalpolitiska frågorna som vi i Centerpartiet tidigare har varit ganska ensamma om. Det är utomordentligt bra.
Jag var inte med i den tidigare debatten, men jag måste ändå be att få replikera på det Peter Hultqvist sade, att det var Thage G. Peterson som varit drivande för att lokalisera ut statliga verk och myndigheter på den tiden. Det var ju Centerpartiet som i många år med stor kraft drev den frågan så hårt att till och med den socialdemokratiska regeringen tvingades falla till föga.
Vi stödde mycket kraftfullt den utlokalisering som sedan blev av och som har visat sig mycket lyckosam. Vi har nu tunga statliga verk ute i landet som visar att de fungerar minst lika bra vare sig de är i Karlskrona, Borlänge, Gävle eller någon annanstans. Det hoppas jag att vi kan fortsätta med.
Under den förra mandatperioden roade jag mig med att skriva motioner tillsammans med en numera framliden socialdemokratisk ledamot, Kenth Högström, där vi gemensamt kritiserade att man inte fortsatte på vägen att systematiskt försöka bredda lokaliseringsorterna för statliga verk och myndigheter. Det blev ju så under 1990-talet och 2000-talet med en socialdemokratisk regering att allt automatiskt lades i storstadsområdena.
Den här debatten handlar väldigt mycket om allmän samhällelig service men också om den kommersiella servicen. Det är bra att vi nu får tillfälle att diskutera det man kallar mackdöden. Precis som flera andra har sagt här är macken ofta den enda kvarvarande kommersiella servicen i de mindre orterna.
Hemma i mitt område i Hälsingland har vi Nordanstig i norra Hälsingland, där vi har Hassela och Ilsbo med just en sådan situation med små bensinmackar utan alternativa drivmedel. De är samlingspunkten mitt i byn. Skulle de försvinna är det ett väldigt hårt slag för de orterna.
Därför är det utomordentligt bra att Näringsdepartementet nu kallar in berörda parter för att ta ett allvarligt samtal och också betona deras ansvar. Statoil är ju en jättestor aktör som med köp av andra bolag har blivit en dominant aktör. Frågan är om man får igenom det här med EU:s konkurrensmyndigheter. I så fall når man upp till 45 procent av den svenska bensinmarknaden. Då blir det ytterligare en drivkraft att lägga ned ett antal enheter för att komma ned i marknadsandel. Även om man inte erkänner det från Statoils sida är det nog många av oss som funderar om inte också det är en viktig drivkraft i det här.
Därför är det jättebra att Näringsdepartementet nu tar det här initiativet, kallar in dem och betonar deras ansvar. Norge har ett gott rykte när det gäller regionalpolitik eller distriktspolitik som det heter på den sidan. Statoil är ju till 80 procent ägt av den norska staten, om jag minns rätt. Det kan vara en anledning att betona för våra vänner på andra sidan kölen - där sitter ju centerpartister och socialdemokrater gemensamt i regering - att det statliga bolaget Statoil faktiskt får visa lite samhällsansvar också här i Sverige och inte gå fram som vilka kålsupare som helst.
Vi får se var det här landar någonstans. Men det är väldligt viktigt att regering och riksdag markerar ansvaret också hos de kommersiella aktörerna. Det kan bli som Ann-Kristine var inne på att man nu går fram så hårt att det om några år är dags att återupprätta den kommersiella servicen. Det är bättre att tänka efter före innan man går fram för hårt.
Anf. 22 Per Svedberg (S)
Herr talman! Näringsministern har naturligtvis mött debatten och läst tidningarna. Jag är helt övertygad om att alliansbroder Tobé har informerat näringsministern om läget i den ort som Sven berörde alldeles nyligen, nämligen Hassela. Det ligger ganska nära där jag bor i ett område som är relativt tätbefolkat och där det är relativt tätt med företag. Man har till och med en ganska stor industri där. Ändå står man inför hotet att macken ska försvinna.
För mig känns det som att man plötsligt tar många steg tillbaka. Men det är inte de som har tryckt på mest, kan jag tycka. Det är inte de företagare som finns där och deras argument som har tagit mest på mig, utan det var när en gammal man som heter Sven ringde och frågade om det kan vara möjligt att man kan göra så här.
Han beskrev sin situation. Han är pensionär. Han tyckte att han inte hade fått så stor höjning av sin pension. Han tyckte att bensinpriset hade gått upp alldeles på tok för mycket. Dessutom ska jag åka en lång bit nu för att få bränsle så att jag kan besöka mina kamrater, sade han.
Egentligen var det det som berörde mig mest. Han började att beskriva att oavsett åt vilket håll han ska åka och träffa sina kamrater har han först fyra mil innan han får bränsle till bilen och det under en begränsad tid.
Hans situation är ganska lika den i en ort som ligger ungefär fem mil därifrån, där föregående talare Sven Bergström har en historia, tror jag. Det är en ort som heter Ängebo, där man gick in och stöttade så att mackrörelsen kunde vara kvar utifrån ett kommunperspektiv. Samma visa där: Man har för långa avstånd, och de som drabbas mest är naturligtvis de äldre som inte har möjlighet och råd att ta sig runt. Kollektivtrafiken har gått om intet, kan man säga, för det är för glest och för få resande. Då blir funderingen: Kan ministern vara med och påverka detta?
I min hembygd har de gamla centerpartisterna alltid pratat om vikten av en levande landsbygd där alla har möjlighet att leva. Då blir min fundering: Kommer näringsministern att agera kraftfullt i den här frågan för att stödja ett liv i en levande landsbygd och glesbygd? Som Sven uttryckte det: Om man inte kan besöka sina kamrater, hur blir livet då? Då blir man hemma, sittande vid bordet och dricker kaffe, och det kanske påverkar andra saker.
En annan sida av det som alliansbroder Tobé pratade om när han stod där uppe på macken och diskuterade är alltså hur man ska få marknaden att agera på ett sådant sätt. Kommer marknaden att ta sitt ansvar för att bevara glesbygden? Nja, tyvärr tror jag inte det. Jag tror att marknaden är mer intresserad av vinsten och pengarna. Hur ser näringsministern på den frågan? Har du maktmedel? Tänker du agera kraftfullt, eller?
Anf. 23 Lena Olsson (V)
Herr talman! Jag vill också passa på och tacka Ann-Kristine för att hon ställde den här interpellationen som är väldigt viktig när det gäller drivmedel på landsbygden.
Jag ställde själv en fråga till ministern för en och en halv månad om vilka åtgärder hon tänker vidta för att vi ska kunna ha en levande landsbygd - inte glesbygd som många i den här kammaren återkommer till. Speciellt finansmarknadsminister Mats Odell pratade i den särskilda debatten hela tiden om glesbygden. Det heter landsbygd!
Jag fick också till svar att man skulle bjuda in berörda aktörer och då också bensinbolagen. Det är väl bra nog. Men jag hörde också en radiointervju häromdagen med näringsministern. Där sade du så här: Det är klart att också oljebolagen ska vara med och ta sitt samhällsansvar. Så sade du, eller hur?
Det blir lite konstigt för mig. Jag hade en tro på Centerpartiet när det kom i regeringsmakt att man faktiskt skulle stå för någonting av det man har lovat landsbygdens befolkning. Tre miljoner människor har blivit lovade en massa saker som man har tagit tillbaka. Det handlar om indragning av försäkringskassor, skattekontor, indragning av arbetsmarknadens resurser för komvuxutbildning och arbetsmarknadsutbildningar fast många småföretag som ligger på landsbygden skriker efter arbetskraft som de inte kan få tag i. Lanthandeln är ett annat perfekt exempel - man har lagt ned hur många som helst.
Resonemanget går ut på att staten ska gå före och visa hur det går till att ta ett samhällsansvar. Då undrar jag om det är statens samhällsansvar att dra in en himla massa myndigheter och service på landsbygden och sedan ställa kravet på oljebolagen att de också ska ta ett samhällsansvar. Vari ligger logiken?
Vi kommer att ha råd, säger näringsministern. Ja, vi har så pass mycket pengar nu så vi skulle ha råd till ganska mycket, men den här regeringen har valt att först och främst satsa mest på dem som har de tjockaste plånböckerna och bor i storstäderna. Det är den största satsning ni har gjort. Ni skulle kunna ha satsat nu när det kommer så mycket jobb. Det är jättebra och inte alls någonting som vi är sura över eller beklagar någonstans på vänsterkanten - naturligtvis inte, utan det är mycket roligt.
Men man måste också kunna vara förutseende och se till att det finns en service på landsbygden för att de här företagen ska poppa upp och kunna utvecklas och att de också har en infrastruktur så att de överlever långsiktigt.
Jag vill fråga näringsministern: Hur ska du kunna ställa krav på samhällsansvar på oljebolagen när staten inte föregår med gott exempel?
Anf. 24 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Sverige består inte bara av självgående storstadsregioner, livskraftiga universitetsorter och växande tätorter med ett gott befolkningsunderlag. Sverige har också landsbygd, glesbygd och många småorter. För att hålla ihop Sverige måste det finnas ett övergripande ansvar också för de glest befolkade delarna av landet så att de har tillgång till social, ekonomisk och kulturell service. God infrastruktur är nödvändig. Det gäller även försörjning av mediciner, bensin och andra saker som är nödvändiga för att det vardagliga livet ska fungera.
Då kommer vi in på dagens ämne: bensinmackarna. Centern talade före valet i en motion om någon sorts servicegaranti som skulle garantera likvärdig service i olika delar av landet. Det här har vi inte sett mycket av än, men ingår bensinmackarnas framtid i den ännu ej infriade servicegarantin, och hur kommer i så fall denna servicegaranti att utformas?
Sven Bergström, jag vet inte om du tillhör Stureplanscentern eller Gammel-Centern eller vilken modell av centerpartist du är. Men vad tänker du göra för att klara macken i Hassela som nu tydligen är nedläggningshotad?
Du hade också några funderingar kring utlokaliseringen av statliga verk. Thage G. gjorde grovjobbet med den socialdemokratiska regering som satt då. Ingen kan ta ifrån honom detta. Det var ett hårt jobb. Ni pratade - han gjorde jobbet. Det är en viss skillnad.
Maud Olofsson och Sven Bergström! Vad gör ni nu åt de tendenser till återlokalisering som finns från statliga verk? Varför läggs Krisberedskapsmyndigheten i Stockholm? Förklara det!
Anf. 25 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Låt mig först säga att för mig är det en självklarhet att vi ska ha en bra kommersiell och offentlig service i hela Sverige. Om vi ska kunna ta till vara de naturresurser som vi pratade om i förra interpellationsdebatten krävs ju att vi både har bra infrastruktur och bra service runt om i vårt land. Jag förstår den upprördhet som finns runt om i Sverige kring mackdöden och den diskussion som nu oljebolagen har.
Jag tycker att det är viktigt att säga att även oljebolagen och branschen har ett samhällsansvar. Man ska inte så fort det inte passar kunna överlämna notan till skattebetalarna. Det är därför jag säger som jag gör, nämligen att oljebolagen också måste fundera över att de har kunder runt om i hela vårt land. De har kunder här, i Norge och på många andra ställen.
Jag har inbjudit dem för att få höra hur de ser på detta faktum. Jag tror nämligen att våra konsumenter är rätt drivna i att vara krävande konsumenter. Vi är det när det gäller synen på jämställdhet, vi är det när det gäller synen på miljö, vi är det när det gäller synen på mänskliga rättigheter - och det gäller inte bara i Sverige utan även globalt.
Jag tycker att det är viktigt att vi som konsumenter också har en diskussion med oljebolagen. Hur ser de på det faktum att mackar försvinner i stora delar av vårt land? Det gäller inte bara landsbygden utan även en del stora tätorter.
Jag inser att vi inte kommer att hamna i en situation där varje mack kommer att vara kvar. Så är det. Men vi måste få en bild av hur det ser ut och hur det kommer att se ut i Sverige om alla de här planerna realiseras. Det är därför som det är så viktigt att man lägger ansvaret på oljebolagen att redovisa hur de ser på det, innan vi bara säger: Om ni drar er ur kommer vi att betala hela kalaset. De är faktiskt uppmanade att komma till departementet och redovisa sina planer. Vad får det för konsekvenser, och vad ser de för lösningar på problemet med att den här typen av service försvinner?
Det är också så att jag vill ha en bild, framför allt från branschen, av hur det ser ut med den lagstiftning som handlar om sanering. Vi vet att det är många av dessa små mackägare som har bekymmer. Så länge macken är i drift fungerar det, men om någon annan ska ta över får denne också ta över kostnaden för sanering. Det ligger kvar som en del av miljöbalken och den lagstiftning som var. Vi måste fundera över om det är rimligt att den som tar över så många år senare också ska ta över de totala kostnaderna för sanering och hur vi ska hantera det. Men jag antar att jag får en redovisning av branschen när det gäller hur de ser på detta.
Jag tycker också att det är viktigt att se på om det finns några andra saker som vi kan göra, rent generella åtgärder för att förenkla regelverken så att vi också får möjlighet till kombinationslösningar så att bolagen kan investera mer framöver. Jag tror att det är bra att tänka i de banorna i stället för att hela tiden säga: Drar ni er ur går vi in med bidrag. Vi har ett bidrag i dag som heter Stöd till kommersiell service och som utnyttjas till den här typen av anläggningar. Men genom att det är så kraftfulla insatser som man tänker sig att göra tror jag att vi måste fundera ytterligare för att göra det enklare.
Nya drivmedel ser jag som en stor möjlighet. Det visar sig också från några exempel runt om i landet. Det är ju landsbygden som i mångt och mycket ska försörja oss med nya bränslelösningar, och nya bränslen som biogas, etanol och andra kommer att bli en konkurrensfördel. Jag tror att det kan bli en stor möjlighet. Den diskussionen måste vi också föra med oljebolagen. Hur ser ni på att vi nu byter bränslen, har andra sorters bränslen, och att det är landsbygden som står för mycket av den produktionen?
Anf. 26 Ann-Kristine Johansson (S)
Herr talman! Jag tycker att det är bra att Maud Olofsson är tydlig med att oljebolagen har ett samhällsansvar och att det kommer att tas upp rejält på det möte som ni har bjudit in till. Men risken är att ni där träffar de stora bolagen och att de kommer att prata utifrån sin utgångspunkt. Hur kommer ni att träffa de mindre bolagen? Möter du mackägaren i Östmark eller Glava som kan lyfta fram saneringsfrågan som de lever med dagligdags?
Det är en ostrukturerad nedläggning som sker runt om i Sverige. Det sägs att ungefär 1 000 mackar kommer att läggas ned inom tre år. Det sker liksom överallt och hur som helst. I Värmland finns ett 40-tal mackar, varav hälften är nedläggningshotade. Jag har en lista här som Landsbygdshandelns Främjande har gjort. De har gått igenom hur det ser ut med mackarna på landsbygden i Värmland. Det är ett antal som har fått sina avtal uppsagda, vilket innebär att de kommer att ta över själva eller också lägger de ned, och då sitter de där med sitt saneringsansvar. Många är också, som jag sade tidigare, kopplade till lanthandeln. Genomförs det här som det är tänkt eller som det sägs drabbas landsbygden hårt när servicen försvinner.
Jag tycker att det skulle behövas en kartläggning och en konsekvensanalys på kommunnivå av läget i dag och i framtiden. Ge uppdraget till en opartisk grupp som tillsammans med länsbygderåden och Landsbygdshandelns Främjande genomför detta på kommunnivå! Se över hur en strukturerad strategisk nedläggning av bensinmackar på vissa ställen genomförs! Jag håller med Maud Olofsson om att det inte kommer att finnas bensinmackar kvar på alla platser där de finns i dag. Men hur kan vi se till att nedläggningen sker klokt och att servicen blir kvar? Det måste tas fram strategiska punkter där samhällsservicen på olika sätt blir belägen.
Hur är kontakten med Sveriges Kommuner och Landsting? I slutändan är det ju kommunerna som blir ansvariga. SKL måste vara involverat i det här arbetet, för man sitter med den frågan i knäet framöver.
Hur ser ministern på investeringsstöd till bensinmack och lanthandel på landsbygden liknande det som ges till lanthandeln genom länsstyrelserna? Jag tror att det behövs mer pengar till länsstyrelserna för att de ska kunna stötta dem som har bensinmack och lanthandel tillsammans.
Möjligtvis behövs det statligt stöd till etanolpumpar på landsbygden för att det ska finnas miljövänliga alternativ. Det måste vara så, som flera har pekat på, att även om man bor på landsbygden ska man kunna köra miljövänligt. Man ska kunna ha en etanolbil eller en flexifuelbil och kunna tanka i närheten.
Hur ser ministern på det som sker i Norge? Man kanske ska lyfta fram frågan i Nordiska rådet och se hur man kan lära av Norge och hur man tillsammans inom Nordiska rådet ska kunna utveckla bensinbolagens ansvar, inte minst Statoil som finns i Norge.
Det krävs politisk vilja för att ta tag i de orosmoln som finns och alla idéer om hur man ska lösa problemen som egentligen också finns runt om. Jag tror att det är i maj som det kommer att vara ett stort seminarium i Värmland om just bensinbolagen och det nedläggningshot som finns. Jag hoppas att det är många som åker och lyssnar på det och möter inte minst länsbygderåden runt om i Sverige. De sitter med den här frågan och vet hur det ser ut ute på landsbygden.
Jag skulle vilja höra lite från ministern hur hon ser på konsekvensanalys och kartläggning på landsbygden och inte minst om det finns möjlighet att ge de här investeringsstöden till hjälp.
Anf. 27 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Herr talman! Det är roligt att det är många i riksdagen som känner ett engagemang i den här frågan såväl för dem som bor i landsbygd som i glesbygd. När man använder orden landsbygd kontra glesbygd tror jag att det i mycket handlar om hur man identifierar sig själv utifrån var man bor. Därför tror jag att det är viktigt att man använder båda orden. Jag hoppas, herr talman, att vi vidare i debatten pratar mer om förutsättningarna för lands- och glesbygd och kanske mindre om det som berördes av ledamöter som var uppe i den tidigare debatten, därför att det här är en oerhört viktig fråga, vilket alla talare har pekat på.
Det som jag tror är viktigt att fundera över, och det är det jag tror skiljer ministern och även Sven Bergström i hans inlägg tidigare från oss socialdemokrater, är att både Centern och vi tycker att landsbygden och glesbygden är viktig och att alla ska ha en möjlighet att bo och leva där med en god service. Frågan är hur vi når det målet. Jag tror att det är där den stora skillnaden är.
Jag känner lite grann att det är viktigt och bra att ministern ska föra samtal med oljebolagen och även framföra till dem: Var med! Hallå! Ta samhällsansvar!
Jag har hitintills inte under den tid jag har varit aktiv politiker mött speciellt många företag, framför allt inte av den storlek som oljebolagen har, som har tagit samhällsansvar, inte på det sättet. De ser ju situationen utifrån marknaden och marknadsekonomin. Det tycker inte jag i sig är konstigt. Det är väl just därför som vi tycker att det är viktigt att titta närmare på hur samhället tillsammans med företag kan stötta med ekonomiska drivkrafter för att samhället ska fungera. Det är där skiljelinjen går, som jag uppfattar det.
Det ska bli intressant att se vad oljebolagen kommer att redovisa som att de tänker ta samhällsansvar. Jag blir inte förvånad om de kommer att säga att de inte kommer att ta det. Jag tycker att man lite grann kan se det med tanke på den stora förändring vi har sett i samhället vad gäller nedläggningar av små butiker och lanthandlar runt om i hela Sverige. Inte har väl Ica och KF, för att ta ett par exempel, tagit speciellt mycket samhällsansvar vad gäller tillgänglighet, att människor ska ha nära till att kunna köpa sin mat, sin mjölk och så vidare? Jag tror inte riktigt på den modellen.
Sedan är det något annat som förvånar mig lite grann. Näringsministern kanske kan konkretisera den fråga som handlar om sanering som ska ske i framtiden. Det är naturligtvis också en fråga. Uppfattade jag rätt när ministern sade att man ska se över vem som har ansvaret för saneringen? Det betyder att vi ska göra förändringar i miljöbalken och gå ifrån att förorenaren, den som smutsar ned, ska göra rent efter sig. Det är ett stort steg att ta, även när det gäller bensinmackar. Det är bra om vi får ett förtydligande om det.
Med tanke på att regeringen för en politik för att stärka företagandet, på vilket sätt och när - det fick jag inte svar på - kommer ministern att presentera ett förslag om service i glesbygden och det stora hotet i närtid med mackdöden?
Anf. 28 Sven Bergström (C)
Herr talman! Debatten rör ett brett spektrum, allt från samhällelig service i stort till utlokalisering av statliga myndigheter. Låt mig då återigen vända mig till Peter Hultqvist eftersom han återkom till denna fråga. Han säger att det var ett hårt jobb för Thage G. Det kan inte ha varit lätt att få igenom det i den partigruppen. Men tack vare ett starkt stöd, inte minst från Centerpartiet, lyckades det. Dessvärre blev det en engångssatsning under 70-talet. Trots detta har vi från riksdag och regering gång på gång understrukit att när det etableras nya verk och myndigheter och vid omlokalisering ska det ske en prövning av att lägga dem utanför storstadsområdena. Där har man skändligen misslyckats. Det påtalade jag tillsammans med Kenth Högström i ett par motioner under förra mandatperioden, och jag kommer att fortsätta att göra det.
Jag är glad att dagens församling har högre förväntningar att den här regeringen ska lyckas bättre än vad den tidigare regeringen gjorde när det gäller att upprätthålla både samhällelig och kommersiell service. Vi ska sätta press på Statoil och bensinbolagen att ta sitt samhällsansvar. Det har kommit fram en hel del bra idéer, även från vänstersidan, när det gäller saneringsfond för att komma runt det som bensinbolagen gömmer sig bakom, att man måste vara beredd att sanera. Man vill göra det när man har kvar sitt ägaransvar. Går det att hitta en modell med en framförhandlad lösning där man kan vara kvar och gemensamt ta det eventuella saneringsansvaret kanske det går att behålla servicepunkterna på många ställen runt om i Sverige där det är skört i dag. Om en viktig samhällsfunktion försvinner kan mycket ryckas undan.
På åtminstone en punkt instämmer jag i Lena Olssons inlägg. Vi ska låta bli att kalla allt utanför Stureplan för glesbygd - för att citera Peter Hultqvist. Hela Sverige är inte en glesbygd. Det finns storstadsområden, landsortsområden, landsbygd och en liten del som är glesbygd. Generalisera för guds skull inte och döm ut allt som något slags glesbygd.
Jag gläder mig än en gång åt att departementet kallar in berörda parter till diskussioner för att försöka komma någonstans i frågan.
Anf. 29 Per Svedberg (S)
Herr talman! Jag tänker återgå till den demografiska kullerbyttan. Vi pratar mycket om ansvarsdelarna, men samhällskroppen består i glesbygd och på landsbygd huvudsakligen av äldre människor. Deras situation kan bli fullständigt uppochnedvänd om de inte har tillgång till service. Jag vill återigen peka på hur viktigt det är för dagens och morgondagens pensionärer, som på många sätt lever ett rikt liv i dessa områden. De kan hamna i ett torftigt liv på grund av att det inte finns möjlighet att ta del av den samhällsservice som normalsvensken får ta del av.
Jag är otroligt glad över att Sven Bergström också är med i processen. Jag tror att vi kan förena oss i den kampen. Jag hörde någon teaterviska i bänken att det finns ytterligare en mack i ett närområde som kommer att försvinna. Det kommer förmodligen att rulla på och rulla på. Någonstans kan näringsministern säga att
enough is enough
. Vi får kanske lösa dessa problem på ett annat sätt. Vi kan inte släppa allt detta till marknadskrafterna utan att vi måste vara med och styra.
I glesbygd och på landsbygd betalar man ofta ett lite högre bränslepris. Det är det pris vi betalar för att bo där. För mig spelar det ingen roll om macken försvinner eftersom jag åker kors och tvärs ändå. Men grannen Arvid kommer inte så långt, och då blir han sittande hemma. Var kraftfull, näringsministern!
Anf. 30 Lena Olsson (V)
Herr talman! Ministern pratar gott om landsbygden. Det är positivt. Det gör vi också inom Vänsterpartiet. Jag tror inte att det är bara två partier utan i så fall är vi minst tre partier som är intresserade av landsbygdsfrågor.
Ministern pratar om utvecklingen av biobränslen och vilken potential det är för landsbygden att skapa arbeten och framtidstro. Det är positivt.
Men det blir lite knepigt när det gäller den statliga servicen. Går det att få svar på följande: Om man tänker positivt på landsbygden som en utvecklingskraft - den är en kraft att räkna med - varför drar man undan statlig service som är så nödvändig för oss som bor där? Varför stänger man bensinpumparna? Vi har inte den kollektivtrafik vi borde ha som kompensation.
I Limedsforsen, Malung-Sälens kommun, finns en liten lanthandel med en pump. Den ska läggas ned. I Malungsfors finns också en liten lanthandel som bedrivs kooperativt. Där finns en pump som också är nedläggningshotad.
Vi måste tänka stort när vi tänker på utvecklingen av landsbygden. Ett exempel är när man gör neddragningar på Försäkringskassan. Stanna upp och inför ett moratorium - i stället för att dra på. Stopp ett tag! Nu ska vi tänka efter: Vad får det här för konsekvenser?
Man måste tänka långsiktigt i dessa frågor om man menar allvar med vad man säger - vilket jag verkligen hoppas. Det är roligt att så många har deltagit i debatten i dag. Vi kommer att jaga er med blåslampa. Vi kommer att nagelfara alla beslut och ställa dem i relation till vad de ger för konsekvenser för landsbygden. Landsbygdskommittén har lagt fram ett jättebra förslag.
Anf. 31 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag vänder mig först till Sven Bergström. Jag funderar över om han över huvud taget är med i matchen i dag.
Jobbet med utlokalisering handlar inte om någon partigrupp utan det handlar om hanteringen av en utlokalisering. Det är fråga om flytt av människor, flytt av kompetens, nya lokaler, nya bostäder, kommunkontakter, regionala kontakter - hela uppbyggnadsarbetet. Det är det som är jobbet, Sven Bergström. Verkligheten är bredare än det som sker i riksdagen. I vårt parti är vi fullständigt eniga om det.
Vad gör ni åt tendenserna till återlokalisering? Jag har frågat gång på gång i dag, och jag har inte fått något svar. Varför hamnade Krisberedskapsmyndigheten i Stockholm när man slog ihop Styrelsen för psykologiskt försvar och Räddningsverket? Det är en intressant fråga som Maud Olofsson kanske kan kommentera.
Jag tycker att hela diskussionen om oljebolagen är intressant att ta del av. Man ska nu ha möte med oljebolagen, och samhällsansvaret ska utkrävas. Är det här ord med tyngd i? Är det här någonting som innebär mer än det som sägs i den här lokalen?
Jag har förhandlat med oljebolag vid ett otal tillfällen i mitt liv. Det har handlat om mackars förläggning, mackars drift och planärenden. Jag törs möjligen delge en erfarenhet. Det finns ett kriterium som är väldigt viktigt, och kan ni gissa vad det är? Jo, det är vinsten, maximal vinst och utdelning på pengarna, ingenting annat. Den som tror något annat är kanske i en annan värld och kan möjligen fråga sig: Är jag med i matchen?
Jag önskar ministern lycka till i de här samtalen. Jag hoppas att ni kan bevisa att jag har fel i min bedömning. Men tro inte att det är så enkelt att bara ha ett möte med oljebolagen och att ni sedan har hittat det nya samhällsansvaret. Glöm inte den servicegaranti som Centern pratade om före valet och i riksdagsmotioner: Omfattar den bensinmackar?
Anf. 32 Per Åsling (C)
Herr talman! Låt mig börja med att göra en varudeklaration: Jag tillhör Krokomcentern. Det kan vara på sin plats, med tanke på diskussionen här tidigare.
Av den diskussion som har varit kan man nästan dra slutsatsen att förändringen av servicen på landsbygden är någonting som har fortgått det senaste året. Det är ändå en realitet för oss som bor på landsbygden under kanske 50 år att servicen har förändrats.
Jag hade nöjet att vara med på ett möte i Trångsvikens bygdegård för två veckor sedan. Där var ett sextiotal landsbygdsentusiaster samlade, och där diskuterades hur vi skulle kunna jobba på den jämtländska landsbygden för att ta vara på de möjligheter som finns och stärka servicen.
Det gjordes också en prioriteringslista vid mötet, och det som mötesdeltagarna satte främst var sanering av marken vid bensinstationer som punkt 1, att samla, samordna och utöka service i byar som punkt 2 och att satsa på lokalt producerad biogas och andra förnybara bränslen som punkt 3.
Det är klart att tillgången på bränsle och livsmedel är avgörande för landsbygdens utveckling, och därför måste vi skapa möjligheter för lokalt anpassade småskaliga lösningar. Jag tror att man kan säga att det gäller att lyfta ut saneringsansvaret från enskilda mackägare till en gemensam saneringsorganisation. Jag menar att ansvaret vilar tungt på oljebolagen, och de måste medverka till att hitta en sådan här lösning.
Jag tycker att det var bra att Maud Olofsson i helgen deklarerade sin syn på oljebolagens ansvar. Jag ser också att det nu växer fram nya mönster. De stora oljebolagen lämnar landsbygden, och jag ser nya aktörer som kommer fram. I min region, Jämtland och Västernorrland, ser vi att flera nya oljebolag kommer. Det är små oljebolag som ser affärsmöjligheter i den nyuppkomna situationen, och de små bolagen bygger nya tankställen och står för bränsleleveranser.
Jag kunde i Östersunds-Posten i dag läsa en artikel om Bruksvallarna, där fyra företagare som äger nuvarande mack investerar 12 miljoner för att samordna servicefunktioner och på så sätt nå maximala effekter.
Jag tycker att det är bra, herr talman, att regeringen har kallat oljebolagen till en sittning den 11 april för att diskutera bränsleförsörjning på landsbygden. Till det mötet vill jag göra ett medskick. Må vara att jag blir operativ, men jag tycker att det är viktigt att göra medskicket.
Flytta saneringsansvaret, som i dag ligger på enskilda företagare, till ett gemensamt saneringsorgan! Satsa på ett system för att fondera pengar! Min poäng är: Lyft saneringsansvaret från enskilda mackägare, för då skapas förutsättningar för nya servicelösningar!
Anf. 33 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Jag kan intyga att neddragningar och centralisering av statlig service har pågått länge. Jag bor själv på landsbygden och har sett hur service försvunnit allteftersom. 3 000 jobb försvann i Norrlands inland under den förra, socialdemokratiska regeringstiden. Det är ingenting nytt.
Det som är nytt är att den här regeringen försöker hitta andra lösningar. Statsrådet Mats Odell, som sitter här, är ansvarig för det arbete som pågår inom regeringen för att försöka hitta nya samordnade servicelösningar mellan de statliga myndigheterna men också tillsammans med andra.
Det här är ett sätt att arbeta på som vi har tagit från inte minst landsbygdsrörelsen, som har jobbat med den här typen av lösningar under lång tid. Vi har lärt oss av det och använder det nu aktivt i vårt arbete i regeringen.
Det råder inte någon oenighet om att det uppstår stora problem om mackdöden blir verklighet. Jag tror att vi är helt överens om det. Jag får också väldigt mycket signaler och samtal från människor runt om i hela landet om problematiken kring det.
Det är sociala bekymmer med det, men det är också miljöproblem och tillväxtproblem. Det som jag tycker är viktigt att lyfta fram i det här sammanhanget gentemot oljebolagen är att det är ett mycket sammansatt problem. Och det är inte bara politikerna som ska ta ansvar för detta. Vi som företagare, som politiker och som medborgare har alla ansvar för att samhället fungerar, och där ingår också de privata företagen. Jag tycker att det är viktigt att det också finns ett konsumenttryck i det här sammanhanget, så att vi inte hela tiden landar i att så fort man drar sig undan ska skattebetalarna gå in och betala för det som blir nästa lösning.
Vi har bjudit in ett brett spektrum av organ för att diskutera. Det är Föreningen Landsbygdshandelns Främjande, Glesbygdsverket, Hela Sverige ska leva, Jordbruksverket, Konsumentverket, några länsbygderåd, länsstyrelser, Räddningsverket, Svensk Bensinhandel, Svenska Petroleuminstitutet och Sveriges Kommuner och Landsting. Det är alltså en rätt bred grupp, just därför att vi vill ha olika perspektiv. Jag tycker att det är viktigt att säga det.
Jag vill ha en redovisning från oljebolagen av hur de tror att kartan kommer att se ut om detta genomförs. Jag har all respekt för att vi måste se den lokala nivåns effekter, men jag vill ha en nationell aspekt på detta och se hur kartan kommer att se ut. Det är faktiskt oljebolagens sak att redovisa det för mig.
Jag tror att vi måste, precis som man sade i Trångsviken, hitta nya servicelösningar. Vi har utvecklat en del på den statliga servicen och när det gäller det här, men ska vi få en väl fungerande service i hela Sverige handlar det om både offentlig och privat verksamhet som måste samverka. Den statliga, den regionala och den lokala nivån måste samverka, och vi måste hitta möjligheter för parterna att hitta bra lösningar utifrån medborgarperspektivet, utifrån det medborgarperspektiv som finns i byarna, i de små orterna och så vidare. Där man har gjort samordnade servicelösningar har man oftast fått en bra service till en lägre kostnad. Jag tycker att det finns anledning att lära en hel del av de projekt som har pågått runt om i landet.
Jag vill också säga att jag tycker att saneringsfrågorna är ett problem. Det är miljöbalken som ställer kraven, men det vi kan konstatera är att ansvarsfördelningen är något oklar. Det måste vi klara ut, och då får vi se: Vad är lösningen på det? Annars kan vi hamna i ett läge där enskilda små bensinhandlare får orimligt stora kostnader för att sanera olika bensinmackar. Jag har inget svar på det i dag, utan där förväntar jag mig att branschorganisationen kommer med en del idéer och tankar om hur vi kan titta på detta.
Till sist ska jag bara säga att jag tycker att det är väldigt bra att man i Trångsviken är framsynt i sin dagordning också när det gäller nya bränslen. Jag tror faktiskt att det kommer att växa fram lite olika bolag utifrån förnybara bränslen som kan ha en annan infrastruktur. Möjligen ser vi ett skifte här på landsbygden, där vi går från oljeberoende till förnybara bränslen också när det gäller servicen.
Anf. 34 Ann-Kristine Johansson (S)
Herr talman! Det är viktigt, precis som Maud Olofsson säger, att marknaden tar samhällsansvaret. Tryck på det när du träffar oljebolagen och hälsa från Sveriges riksdag att vi har debatterat det här och tycker så här!
Du vill också ha en nationell aspekt på vad som händer och sker med nedläggningar och sådant. Men det behövs också, som jag pekade på förut, kartläggning och konsekvensanalys på kommunnivå. Precis så har man gjort hemma i Värmland, där man har en genomgång av alla bensinmackar. Det är 43 stycken, 3 stängda, 11 uppsagda och 9 vita mackar. När man har en sådan analys kan man gå vidare och fundera på hur det kommer att se ut och vilka som behöver samhällets stöd.
Det är bra att vi har diskuterat och debatterat landsbygdens förutsättningar i flera timmar nu. Jag satt och lyssnade på den förra debatten också. Det är roligt att så många deltar i diskussionen och att dessa frågor tas upp i Sveriges riksdag. Det visar att vi tar detta på stort allvar och att vi vill vidta åtgärder.
Det är viktigt med långsiktiga lösningar och att regeringen tar sitt ansvar och ser till att drivmedel ska vara tillgängliga på landsbygden och att folk ska kunna bo och leva i hela landet. Ska marknaden styra kommer landsbygden inte att vara vinnare. Det ser vi just nu på bensinbolagens agerande, där vinsten är drivkraften.
Saneringsansvaret ligger i dag på mackägaren, och det är privatpersoner som drabbas. Vi måste lösa detta genom samhällets ansvar och se till att man kan bilda en fond tillsammans med bensinbolagen.
Avslutningsvis: Ta tag i konsekvensanalys och kartläggning! Se till att det finns ett investeringsstöd för bensinmackar på landsbygden! Inrätta en saneringsfond för att hjälpa alla mackägare! Uppmuntra smarta servicelösningar med samordnad service!
Det finns många idéer och tankar om lösningar. Det handlar, Maud Olofsson, om politisk vilja. Vi är många som noga kommer att följa vad som händer.
Tack för den här debatten!
Anf. 35 Carina Adolfsson Elgesta (S)
Herr talman! Hela den här debatten handlar om att se gles- och landsbygden utifrån livsvillkoren där. Det tror jag är viktigt att vi tar med oss.
Det är jättebra, precis som Per Åsling och ministern var inne på, om man på landsbygden exempelvis utifrån närproducerat kan komma i gång med ytterligare förnybara bränslen. Då får det inte handla om att man måste åka in till staden för att kunna tanka sin bil. Då måste det finnas möjlighet att göra det i det närområde man lever. Det är ju själva kärnfrågan i den här debatten. Därför är det jätteviktigt med en konsekvensanalys utifrån hur det ser ut i regionen.
Vi har i dag arbetsmarknadsregioner. I vår vardag påverkas vi av det utifrån de rörelsemönster vi har. Det gäller hur man tar sig till jobbet. Alla har inte möjlighet att åka buss eller tåg. Många bor på ett sådant sätt att man måste köra med den egna bilen. Därför är denna fråga oerhört viktig.
Detta påverkar också - vilket vi inte har talat om här tidigare i dag - andra företag. I glesbygden runt mackarna finns det många småföretag. Det kan vara små bygg- eller elföretag. Det handlar om lite allt möjligt. Man har ett stort behov av drivmedel för att företaget ska kunna fungera i vardagen. Det funkar inte om man måste inleda varje dag med att köra fem, sex eller tio mil för att tanka bilen för att klara av resten av arbetsdagen.
Avslutningsvis vill jag säga tack. Det är bra att statssekreterarna har tagit initiativ att föra den här diskussionen om tillgänglighetsproblematiken. Jag ser fram emot att ministern så snart som möjligt ska komma tillbaka och presentera den här viktiga frågan för folket.
Anf. 36 Maud Olofsson (C)
Herr talman! Jag har levt på landsbygden i hela mitt liv, så jag tror att jag har rätt goda förutsättningar att kunna avgöra hur utvecklingen har varit. Bor man i en by med åtta invånare har man lite landsbygdserfarenhet.
Jag tror att det är viktigt att säga att utvecklingen på landsbygden just nu är lite kluven. Det finns detta hot mot servicen, men det finns också en möjlighet till framtidstro som är väldigt stor. Den mötte vi på landsbygdsriksdagen i Lycksele, som vi var på senast. Där hade vi jättefina diskussioner med människor från hela landet som fick diskutera vad vi skulle göra i landsbygdsstrategin, och det blev en dialog som var väldigt bra.
Fyra statsråd besökte landsbygdsriksdagen, vilket är mer än någonsin tidigare. Det är också bra när landsbygdsföreträdarna får träffa regeringsledamöter. Där var också frågan om mackdöden uppe.
Till Ann-Kristine ska jag säga att det redan finns ett investeringsstöd för kommersiell service. Det är inget vi behöver tillföra ytterligare. Utifrån ett nationellt perspektiv är det viktigt att se vilka konsekvenser det får om alla dessa planer genomförs. Jag är inte emot att göra konsekvensanalyser på kommunal nivå, men jag som statsråd måste få en nationell bild av hur servicefunktionen kommer att se ut framöver.
Återigen vill jag betona att vi som skattebetalare inte ska ta på oss ett större ansvar än vi behöver. Jag tycker att också oljebolagen måste inse att de har konsumenter över hela landet, och de har konsumenter som är kritiska till hur de uppför sig i ett samhällsperspektiv. Det trycket på oljebolagen måste vi öka, tycker jag.
Sedan finns det andra saker som vi måste ta oss an: saneringsfrågor, regelförenklingar och annat. Men i första hand vill jag veta vad oljebolagen tänker göra i det här sammanhanget. De har en skyldighet att redovisa det. Sedan ska vi se vad vi kan göra för enskilda mackägare så att de ska klara omställningen på ett bättre sätt.
Jag tackar för den här diskussionen, för den är otroligt angelägen för väldigt många människor i dag.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.