Lokal polisnärvaro och fler polisstationer
Interpellation 2025/26:540 av Mathias Tegnér (S)
Interpellationen är besvarad
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad:
- 2026-06-02
- Överlämnad:
- 2026-06-03
- Anmäld:
- 2026-06-04
- Sista svarsdatum:
- 2026-06-17
- Svarsdatum:
- 2026-06-22
- Besvarad:
- 2026-06-22
Interpellationen
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Trygghet skapas inte bara genom fler lagar, hårdare straff och nationella strategier. Trygghet skapas också i vardagen, genom förebyggande arbete och genom att människor ser polisen i sitt närområde, vet vart de kan vända sig och upplever att staten är närvarande där de bor.
Under senare tid har vi sett hur polisstationer och polislokaler har lagts ned eller riskerar att läggas ned på flera håll i landet. Det handlar bland annat om orter som Hallstavik, Olofström, Leksand, Rättvik, Vansbro och Sölvesborg. Samtidigt säger regeringen att den prioriterar tryggheten och den lokala polisnärvaron. Detta går inte ihop.
När skylten utanför en polisstation skruvas ned är det inte bara en lokal som försvinner. För många människor är det ett tecken på att samhället drar sig tillbaka. Det påverkar människors trygghet, tilliten till staten och viljan att anmäla brott. Alla vill inte, och alla kan inte, hänvisas till en app, ett telefonnummer eller en polisstation i en annan kommun. Det gäller äldre, personer med funktionsnedsättning, brottsutsatta kvinnor, företagare som drabbas av stölder och hot samt många andra som behöver kunna möta polisen lokalt.
Sverige behöver en starkare polis. Men en starkare polis kan inte bara mätas i nationella anslag, nya verktyg eller nya paragrafer i lagboken. Den måste också märkas i människors vardag.
Tyresö är ett tydligt exempel. Kommunen har nästan 50 000 invånare men saknar en egen fullvärdig polisstation. Tyresöbor som vill besöka en polisstation hänvisas i praktiken till andra kommuner, trots att Tyresö är en växande kommun med stora bostadsområden, centrum, skolor, företag, föreningsliv och ett omfattande lokalt trygghetsarbete. Samtidigt har kommunen ett utsatt område enligt den senaste rapporten från NOA. Det är inte rimligt att en kommun av Tyresös storlek saknar en egen polisstation. Tvärtom borde staten ta ansvar för att polisens lokala närvaro stärks i växande kommuner och i orter där människor upplever stor otrygghet.
Regeringen hänvisar ofta till att beslut om polisens lokaler fattas av Polismyndigheten. Men regeringen styr myndigheten genom mål, regleringsbrev, resurser och uppdrag. Om regeringen menar allvar med att hela landet ska ha tillgång till lokal polisnärvaro måste den också vara beredd att ge Polismyndigheten tydliga förutsättningar och uppdrag för detta. Redan för ett år sedan krävde vi socialdemokrater ett akutstopp av nedläggningar av polisstationer.
Det räcker inte att säga att polisen ska vara mer synlig. Det måste också finnas platser där människor kan möta polisen, anmäla brott, få stöd och känna att samhället finns nära.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
- Avser ministern att ta initiativ till att förhindra att polisstationer och polislokaler läggs ned runt om i landet?
- Avser ministern att ge Polismyndigheten ett tydligt uppdrag att säkerställa lokal polisnärvaro i hela landet, inklusive genom fysiska polisstationer där det är motiverat?
- Anser ministern att en kommun som Tyresö, med nästan 50 000 invånare, bör ha en egen polisstation, och hur avser ministern agera utifrån sin syn på frågan?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:540
Webb-tv: Lokal polisnärvaro och fler polisstationer
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 38 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Mathias Tegnér har frågat mig om jag avser att ta initiativ till att förhindra att polisstationer och polislokaler läggs ned runt om i landet samt om jag avser att ge Polismyndigheten ett tydligt uppdrag att säkerställa lokal polisnärvaro i hela landet, inklusive genom fysiska polisstationer där det är motiverat. Mathias Tegnér har även frågat mig om jag anser att en kommun som Tyresö, med nästan 50 000 invånare, bör ha en egen polisstation och hur jag avser att agera utifrån min syn i frågan.
För regeringen är ökad lokal polisnärvaro i hela landet en mycket prioriterad fråga. Alla ska kunna känna trygghet i sin vardag. Det kräver en lokalt närvarande polis som snabbt kan gripa in när det krävs och som erbjuder god service. Därför arbetar regeringen målmedvetet för att nå målet att polistätheten i Sverige minst ska motsvara genomsnittet i EU.
Vi är verkligen inte framme, men vi har kommit en bra bit på vägen under den här mandatperioden. Under den här mandatperioden har antalet poliser nämligen ökat med cirka 3 200. Sverige har nu den högsta polistätheten i modern tid.
Eftersom frågan för den här debatten har sin bakgrund i förhållandena i Stockholmsregionen är det värt att lyfta fram att antalet poliser numera även och äntligen, får man väl säga, ökar även där. Under åtta år med socialdemokratisk regering blev det 130 färre poliser i Stockholmsregionen. Efter tre och ett halvt år med en moderat regering har det blivit drygt 600 fler poliser i Stockholmsregionen. Och många fler är på väg.
Regeringen har också tillfört Polismyndigheten betydande resurser. Under åren 2023–2028 beräknas anslagen till polisen öka från 37 till 53 miljarder, det vill säga en ökning med 43 procent. Den resurstillväxten ska alltså inte stanna i organisationen; den ska märkas i människors vardag. Den riktningen framgår också mycket tydligt i regeringens styrning av polisen. Konkret handlar det om att fler poliser ska finnas i yttre tjänst och vara synliga i lokalsamhället – fler patruller och en starkare närvaro i vardagen.
Beslut om var polisstationer ska finnas och hur service och tillgänglighet ska kunna tillhandahållas på bästa sätt fattas av Polismyndigheten. Genom regeringens satsningar på en fortsatt tillväxt och en tydlig styrning mot den lokala nivån väntas polisen fortsatt öka sin polisiära närvaro och synlighet nära medborgarna i hela landet. Det skapar också förutsättningar för fler lokala polisstationer nära medborgarna. Den riktningen och styrningen kommer regeringen att fortsätta med.
Ytterst handlar det om att säkerställa att staten är närvarande där människor bor och verkar. Det gör vi genom att ha en polis som syns och som gör verklig skillnad i människors vardag.
Anf. 39 Mathias Tegnér (S)
Herr talman! Tack, justitieministern, för svaret!
Varje svensk har rätt att känna sig trygg. Jag tror att de flesta, både här i kammaren och i hela vårt avlånga land, skriver under på att trygghet är en odiskutabel rättighet. Att känna trygghet i sin vardag är fundamentalt för att kunna leva ett helt liv. Att kunna lita på att polis, ambulans och brandkår finns tillgängliga när de behövs är en del av det sociala kitt som håller ihop samhället.
I många delar av Sverige, också här i Stockholmsregionen, har offentlig service koncentrerats till stadskärnor och större centralorter. Nedläggningar av polisstationer är ett tydligt exempel på den utvecklingen. Det är en utveckling som måste vändas.
Som statsrådet var tydlig med har jag egentligen ställt tre frågor: Kommer statsrådet att förhindra att polisstationer läggs ned runt om i vårt land? Kommer statsrådet att säkerställa att det finns lokal polisnärvaro i hela landet, inklusive fysiska polisstationer där det är motiverat? Slutligen har jag frågat statsrådet om han anser att en kommun som Tyresö, en kommun som har nästan 50 000 invånare, bör ha en egen polisstation.
Herr talman! Jag noterar att justitieministern inte sa någonting om nedlagda polisstationer i sitt svar. Jag noterar vidare att justitieministern inte heller sa särskilt mycket om öppnade polisstationer i sitt tal. Vidare noterar jag att justitieministern inte nämnde särskilt mycket om rimligheten i att en kommun som Tyresö, med 50 000 invånare och ett utsatt område i kommunen, saknar en polisstation.
Däremot nämnde justitieministern att antalet poliser har ökat. Det är korrekt. Och det är bra att antalet poliser har ökat. Men det är lika korrekt – jag var nämligen där – att det var den socialdemokratiska partikongressen som redan 2017 beslutade att öka antalet polisanställda med 10 000.
Det blev en del av den S-ledda regeringens politik. Det lade grunden för delar av den framgång med fler poliser som vi ser här i dag. Justitieministern firar nu, och det gör han rätt i. Det är bra att det blir fler poliser.
Samtidigt vet vi att tidigare M-ledda regeringar stängde intagningen på polishögskolor och nollade den något år. Det ledde till att den S-ledda regeringen därefter fick öka intagningen på polisutbildningen, och man öppnade flera polishögskolor. Det är också en del av det vi ser i dag med att det blir fler poliser.
Jag har noterat att justitiepolitiker med olika färg tycker om att kverulera om vem som gjorde vad. Min uppfattning från Stockholms län är att de flesta medborgare förväntar sig att vi tillsammans hittar lösningar på de frågor som är svåra att lösa.
Jag tycker att justitieministern har rätt. Gunnar Strömmer ska ha beröm för att antalet poliser ökar. Men en del av berömmet ska också de före detta inrikesministrarna Anders Ygeman, Morgan Johansson och Mikael Damberg ha.
Jag skulle vilja gå tillbaka till huvudfrågan. Det handlar inte om vem som gjorde vad utan hur vi hanterar det minskande antalet poliser.
Då blir frågorna till statsrådet: Kommer statsrådet att förhindra att polisstationer läggs ned? Kommer statsrådet att säkerställa lokal polisnärvaro i hela landet också när det gäller polisstationer?
Anf. 40 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Tack, Mathias Tegnér, för möjligheten att få diskutera de här viktiga frågorna i dag!
Vad gäller polistillväxten kan vi ta fasta på att det nu under mandatperioden har varit en tillväxt med över 3 000 poliser. Vi har därmed den största polistätheten i Sverige i modern tid.
Om vi nu ändå ska tala lite om historiken kan vi konstatera att tillväxten har skett under ett antal år. Men det är bara en realitet att under de åtta år som Socialdemokraterna styrde var det minus 130 poliser i Stockholm. Det går inte att komma runt. Det är i varje fall svårt att lägga mig till last.
Jag kan konstatera att vi nu har lyckats vända den utvecklingen. När vi stänger siffrorna för 2024 kommer det att vara en bra bit över 500 nya poliser i Stockholmsregionen. Det skapar förstås underlag för att överväga ytterligare polisstationer.
Jag har inget som helst problem att svara på frågan om jag tycker att en kommun med 50 000 invånare typiskt sett borde ha en polisstation. Det kan jag som medborgare tycka är en rimlig förväntan. Sedan är det klart att geografin ser olika ut i Stockholmsregionen, Norrlands kustland eller var det nu kan vara för någonting. Det finns en massa olika faktorer.
Just vad gäller polisstationen i Tyresö lades den ned 2015, om jag inte är ute och cyklar. Då var det en socialdemokratisk regering. Det var åtta år med två socialdemokratiska regeringar som hade alla goda möjligheter att öppna polisstationen i Tyresö, om det var på det sättet.
Den stora nedläggningen av polisstationer i Sverige skedde under den socialdemokratiska regeringen som en följd av omorganisationen av polisen. Det gäller stationen i Tyresö, och det gäller andra stationer.
Sedan har jag blivit varse att det har skett ett fåtal nedläggningar därefter. En tror jag att Mathias Tegnér har lyft fram. Det var uppe i norra Roslagen i Hallstavik. Sedan har det varit ett antal receptioner i bland annat Dalarna och Blekinge.
Jag kan som medborgare tycka att det är några för många. Jag tror inte att det har skett någonting sedan dess, vilket jag har haft anledning att efterhöra. Det har inte skett några ytterligare stängningar. Jag konstaterar återigen att den stora volymen av nedstängningar skedde under de åtta år när Socialdemokraterna styrde.
När vi nu blickar framåt är det första att polistillväxten måste fortsätta. Det är den som ger förutsättningar för att öka tryggheten i vardagen för medborgarna oavsett hur polisen sedan väljer att organisera sin resurs.
Det andra är att ge förutsättningar för att också bygga ut med fler polisstationer etcetera. Det ser vi nu över i samspel med polisen. Det är klart att vi får underlag för att polisen kan vara fysiskt på fler platser.
En polistillväxt innebär trots allt andra kostnader i form av byggnader, fordon, utrustning och annat. Det är en diskussion som vi nu glädjande nog kan ha. Vi ser i varje fall framför oss att polistillväxten ska öka.
Det finns ett stort hot mot den utvecklingen. I den utvecklingen ligger också att vi öppnar ytterligare en polisutbildning i Uppsala. Vi är fullt medvetna om att vi i riksdagen ska diskutera nationellt, men frågan startade i Tyresö. Om vi har ett lokalt perspektiv är det en viktig sak för att säkerställa långsiktig tillväxt av antalet poliser i den här delen av Sverige.
Jag tror att Socialdemokraterna, för den händelse att olyckan är framme och det blir vänstermajoritet i riksdagen efter valet, kommer att få ganska betydande bekymmer med att säkra en långsiktig finansiering av polis och försvar. De ska förhandla med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som har helt andra prioriteringar.
Önskar Miljöpartiet få ihop de 25 miljarder som krävs för att återställa enprocentsmålet i biståndet kommer de pengarna att behöva tas på andra håll. Det är den typen av prioriteringar som har möjliggjort en tillväxt av rättsväsen och försvar i våra budgetar.
All in all tycker jag att medborgarna utan tvekan förtjänar en konstruktiv diskussion framåt. De förtjänar också en mycket uppriktig beskrivning av hur alternativen de facto ser ut.
Anf. 41 Mathias Tegnér (S)
Herr talman! Tack för svaret, justitieministern!
Jag hör vad ministern säger om fler poliser. Det är bra. Sedan verkar det som att statsrådet gärna vill kverulera om historien och vem som gjorde vad under det förra decenniet. Mitt motargument blir väl då att tala om vem som gjorde vad decenniet tidigare.
Även om inte statsrådet Strömmer var där så var Moderaterna där. Jag tänker att statsrådet, som enligt uppgift är tänkt som nästa moderata partiordförande, ändå måste ta ansvar för vad Moderata samlingspartiet gjorde, även om statsrådet själv inte var där.
Det medborgarna vill höra är hur vi löser de här frågorna i framtiden. Jag tänker att medborgarna vill att vi adresserar den pågående polisstationsdöden.
Det är helt uppenbart att det finns ett antal beslut som är fattade under regeringen Persson, regeringen Reinfeldt och också under den tidigare socialdemokratiska regeringen om nedläggning av polisstationer som jag menar var felaktiga.
Det är viktigt att polisen och Polismyndigheten finns nära medborgare. Det är naturligtvis så att vi behöver fler poliser i yttre tjänst. Det är anledningen till att flera regeringar har satsat på fler polisutbildningar runt om i landet.
Det var också ett av de uttalande målen med polisreformen att man skulle skapa trygghet med uniformerade poliser. Men trygghet skapas inte bara genom personer i uniform. Den skapas också genom en lokal närvaro. I många fall skapas tryggheten just genom en polisstation. En polisstation betyder väldigt mycket för många människor.
För ett år sedan var vi här, precis som statsrådet sa, och debatterade nedläggningen av polisstationen i Hallstavik. Nu är den stängd. Min fråga handlar om människor som upplever att polisen kommer allt längre bort och om orter där polisstationer lagts ned eller riskerar att försvinna.
Min uppfattning är att verkligheten går åt fel håll. Precis som statsrådet nämnde har polisstationen i Hallstavik lagts ned. Det gäller också dem i Rättvik, Leksand och Vansbro, och det finns dessutom diskussioner om de i Blekinge i både Sölvesborg och Olofström.
När polisstationerna stänger runt om i landet har justitieministern tidigare hänvisat till att det är lokala beslut hos Polismyndigheten. Men regeringen är precis som statsrådet vet ansvarig för sina myndigheter.
Jag undrar varför regeringen exempelvis inte har ställt sig bakom det socialdemokratiska förslaget om ett moratorium för att lägga ned polisstationer. Det hade inneburit att några av dessa polisstationer som nu har lagts ned inte skulle ha stängts. Det kan jag faktiskt inte förstå. Jag hoppas att justitieministern har möjlighet att upplysa mig om det.
Slutligen handlar min interpellation delvis om Tyresö, men Tyresö är bara ett exempel. Det är en kommun med 50 000 invånare, skolor, företag och föreningsliv. Men det är också ett utsatt område.
Det skulle kunna handla om Upplands Väsby. Det är också en kommun med 50 000 invånare. Det är förvisso inget utsatt område, men det är fortfarande en kommun med otrygghet. Det skulle kunna handla om Bro. Det är en kommun som är något mindre, men det finns två utsatta områden. Det är kommuner som behöver lokal polisnärvaro och en polisstation.
Min fråga till statsrådet blir: Vad gör regeringen för att stoppa polisstationsdöden?
Anf. 42 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Det enskilt viktigaste vi gjorde var att kasta ut Socialdemokraterna från Rosenbad. Om ord ska ha något slags rimlig innebörd och valör ägde den stora sotdöden för den lokala närvaron i form av polisstationer rum under de åtta år då Socialdemokraterna styrde.
Jag förstår att Mathias Tegnér vill avfärda all diskussion om historien som något slags politisk kverulans. Men om medborgarna nu ska kunna träffa ett informerat val om framtiden är det trots allt inte helt orimligt att ta del av hur partier gör när de styr – inte bara när de står i riksdagens talarstol och opponerar.
Det är bara en realitet. Efter den stora polisreformen 2015, som hade intentionen att stärka den lokala polisiära närvaron och tryggheten, blev resultatet en massdöd av polisstationer nära medborgarna. Dessutom ledde det till att poliserna så att säga drogs från det lokala till den regionala nivån, längre bort från medborgarna.
Det viktigaste vi kunde göra för att få stopp på nedläggningarna var att byta ut den förra regeringen, vilket vi gjorde. De exempel vi nu ser kan man absolut säga är en handfull för många. Men såvitt jag känner till har det inte skett några ny nedläggningar sedan vi hade den senaste diskussionen om detta, för något år sedan.
Och när jag talar med polisen och blickar framåt gäller diskussionerna alltså inte vilka stationer som ska läggas ner utan var man kommer kunna öppna upp på nytt. Varför kan vi då ha den diskussionen nu, för första gången på 10–15 år? Först och främst är det för att vi har en långsiktig finansiering och en plan för polisen som bygger på stor tillväxt tills vi har en polistäthet som motsvarar EU-snittet. Den polistäthet vi har nu, om vi ser till de dryga 3 000 som vi har levererat under den här mandatperioden, är alltså den största polistäthet vi har uppmätt i modern tid i Sverige. Det skapar förutsättningar för att också tänka på ett annat sätt när det gäller den fysiska närvaron i form av polisstationer.
Om vi håller oss till Stockholmsregionen kan man väl säga att det finns många positiva effekter av polisomorganisationen. Det handlar mer om att se polisen en sammanhållen myndighet, att dela information och att samarbeta på ett helt annat sätt. Det har varit oundgängligt för till exempel bekämpandet av rekryteringen av barn till kriminella nätverk, som ju inte längre har någon geografisk avgränsning utan rör sig över hela landet. Men det råder ingen som helst tvekan om att det blev lite plugg in och ur när det gäller den lokala närvaron. Det vänder vi nu.
Hur styr vi då detta? Ja, vi styr det på ett väldigt tydligt sätt. Vi sa redan för två år sedan till polisen att tillväxten inte längre ska ske var som helst i organisationen, utan den ska ske lokalt. Detta har polisen genom rikspolischefen omvandlat till en formel som säger att 85 procent av alla nya poliser ska ut i yttre tjänst, blåklädda nära medborgarna.
Jag är rätt övertygad om att medborgarna i Tyresö också upplever detta: För första gången på tio år, eller hur länge det nu är, blir det fler poliser i Stockholm, och tillväxten styrs dessutom ut nära medborgarna.
Och detta måste naturligtvis fortsätta framöver. Det skapar en del skav när man styrs så tydligt på det sättet, men för oss har det varit avgörande för att vara trovärdiga inför medborgarna. Investerar vi nu så mycket skattepengar i detta måste det komma ut nära medborgarna.
Den logiska följden av den tillväxten är också att vi äntligen kan ha en diskussion med polisen om var man ska kunna öppna fler polisstationer – inte var man ska lägga ned stationer. Den dialogen pågår. Det kommer ytterst vara polisens beslut, men förutsättningarna finns alltså.
Låt mig återigen hissa varningsflagg. Om det skulle vara så att Socialdemokraterna kommer tillbaka efter valet och ska förhandla sin budget med Miljöpartiet och Vänsterpartiet är den grundläggande långsiktiga finansieringen för polistillväxten hotad. Någonstans ska ju Miljöpartiets och Vänsterpartiets enorma ambitioner på andra områden tas. Det kommer till slut att drabba tryggheten för medborgarna också i Tyresö.
Anf. 43 Mathias Tegnér (S)
Herr talman! Justitieministern är ju en erkänt god retoriker, och det visar han också här. Däremot ägnar han sig, precis som statsrådet i interpellationsdebatten innan, åt siffertrixande. Om vi ägna oss åt ekonomi och inte åt polistillväxt vill jag säga att det som hade behövts är breda överenskommelser som håller över tid. Statsrådet vet ju att en av förutsättningarna för den polistillväxt vi ser nu är beslut som är tagna av den tidigare regeringen.
Men i stället för att hitta de breda överenskommelserna pratar statsrådet om den här frågan som om den vore extremt partiskiljande. Det är för att vinna val. Men det är inte bra för vårt land att skapa konflikter som inte finns.
Men om vi nu ska prata om ekonomin är det faktiskt så att den regering som statsrådet sitter i håller på att köra vår ekonomi i botten. När vi gick in i mandatperioden hade vi stora överskott. Förra året gjorde man ett underskott med 100 miljarder. I år kommer underskottet att bli 200 miljarder. Troligen kommer underskottet kommande år att vara 200 miljarder.
Detta innebär att Sverige riskerar att hamna i EU:s underskottsförfarande. Utöver detta har vår finansminister slagit fast att man nu inte råd med nya reformer. Samtidigt har olika Tidöpartier pratat om skattesänkningar på ungefär 140 miljarder.
Den stora risken i svensk politik just nu är faktiskt att vi har en borgerlig regering som kör vår ekonomi i botten. Man gör att vi framstår som ett land i Europas utkant, och EU kommer att ta oss i örat för att vi har för stora budgetunderskott. Det stora problemet är att vi har en borgerlig regering som på nytt kör Sveriges ekonomi i botten.
Anf. 44 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Det känns fantastiskt att få avsluta terminen med lite ekonomisk-politisk debatt. Men min ingång ska ändå vara trygghetsfrågorna.
Jag har inga problem med breda överenskommelser. Problemet är bara det att Socialdemokraterna så att säga inte tecknar firma för sin sida av politiken. Vi kan stå här och komma överens om precis vad som helst. Men efter valet, om ni på den andra sidan skulle få majoritet, ska ni förhandla om regeringsbildning inte med mig utan med Vänsterpartiet och Miljöpartiet – med Nooshi Dadgostar och Daniel Helldén. Dem ska ni förhandla med.
Väljaren ska nog ändå tänka till när det gäller vilken sida av politiken som sammantaget prioriterar trygghet, säkerhet, försvar och polis. Jag är fullt medveten om att det finns andra viktiga frågor. Men om det gäller de här frågorna är man i mycket sämre sällskap om man ska förhandla med Miljöpartiet och Vänsterpartiet än om man ska förhandla på vår sida av politiken. Det tror jag att de flesta människor kan hålla med om. Sedan kan man prioritera andra frågor högre, men detta är i alla fall en realitet.
Vad gäller ekonomin kan vi konstatera följande. Vi klev in på Regeringskansliet hösten 2022. Då var det inte bara så att de dödliga skjutningarna hade tredubblats på över tio år – vi hade rekord med 62 dödsskjutningar – det var fyra i Norge, fyra i Danmark och två i Finland under motsvarande år. Nu har vi lyckats trycka tillbaka detta med nästan 75 procent.
Inflationen var tvåsiffrig. Den är nu tillbaka under 2 procent. Räntorna gjorde att det inte fanns ett enda hushåll i den här regionen där man inte vaknade med kalla kårar på morgnarna. Nu är räntorna tillbaka i normalläge.
Det är en realitet att vi kom ur en högkonjunktur och ändå hade de sämsta tillväxttalen i hela EU. Nu är alltså prognosen att vi ska ha den bästa tillväxten i EU.
Vi kommer alltså ur detta: från hög inflation till låg inflation, från höga räntor till låga räntor och från bottenträsket när det gäller tillväxten på EU-nivå till att nu ha prognoser om att toppa på EU-nivå.
Jag hör Socialdemokraterna säga att vi ska byta riktning. Det betyder ju: tillbaka till rekordtal när det gäller skjutningarna, tillbaka till inflation, tillbaka till höga räntor och tillbaka till bottenträsket när det gäller ekonomin. Jag tror inte på det, även om jag ändå vill avsluta fint och ekumeniskt med att önska glad sommar.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
