Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Lavallagen och konflikträtten

Interpellation 2013/14:157 av Larsson, Hillevi (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2013-11-21
Inlämnad
2013-11-21
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2013-12-03
Sista svarsdatum
2013-12-05
Besvarad
2013-12-18

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 21 november

Interpellation

2013/14:157 Lavallagen och konflikträtten

av Hillevi Larsson (S)

till arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)

Den 27 februari 2013 riktades skarp kritik mot den svenska Lavallagen från International Labour Organizations expertkommitté, eftersom den strider mot ILO:s konvention 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten. Detta är en av de så kallade kärnkonventionerna.

Lavallagen, som Sverige antog efter att EU-domstolen dömt ut Byggnads och Elektrikerförbundets blockad (med krav på kollektivavtal) mot Vaxholmsbygget, innebär betydande begränsningar av fackliga organisationers möjligheter att vidta stridsåtgärder.

Lavallagen förbjuder inte stridsåtgärder men de krav fackliga organisationer kan ställa på avtal för utstationerad arbetskraft är ytterst begränsade.

ILO:s expertkommitté kräver att regeringen ändrar Lavallagen och att Byggnads och Elektrikerförbundet kompenseras för de skadestånd de dömdes att betala i samband med Vaxholmskonflikten.

Europarådets kommitté för sociala rättigheter dömer nu också ut Lavallagen för att den inskränker grundläggande fackliga rättigheter. Fackföreningar måste kunna ta till konfliktåtgärder för att alla som arbetar i Sverige ska ha samma rättigheter.

Mina frågor till ministern är:

Gör ministern det ställningstagande att de ILO-konventioner som Sverige anslutit sig till också är bindande för Sverige att följa?

Kommer ministern att vidta åtgärder för att ändra lagstiftningen och kompensera Byggnads och Elektrikerförbundet för skadestånden, i enlighet med kraven från ILO:s expertkommitté och Europarådets kommitté för sociala rättigheter?

Vad gör ministern på EU-nivå för att slå vakt om konflikträtten och kollektivavtalen?

Debatt

(12 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2013/14:157, Lavallagen och konflikträtten

Interpellationsdebatt 2013/14:157

Webb-tv: Lavallagen och konflikträtten

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Elisabeth Svantesson (M)
Anf. 76 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Ali Esbati har frågat mig om jag avser att ta initiativ för att lex Laval i nuvarande form rivs upp. Han har också frågat om jag avser att precisera direktiven i utredningen om utstationering på svensk arbetsmarknad så att det tydligt framgår att Sverige måste leva upp till sina internationella åtaganden, såsom ILO:s konventioner och den europeiska socialstadgan. Han har även frågat om jag avser att agera inom EU för ett juridiskt bindande socialt protokoll som tydliggör att grundläggande fackliga rättigheter, såsom den fria förhandlings- och konflikträtten och rätten att fritt teckna kollektivavtal, gäller inom unionen och inte får underordnas ekonomiska intressen. Hillevi Larsson har frågat mig om jag gör det ställningstagandet att de ILO-konventioner som Sverige anslutit sig till också är bindande för Sverige att följa. Hon har vidare frågat mig om jag kommer att vidta åtgärder för att ändra lagstiftningen och kompensera Byggnads och Elektrikerförbundet för skadestånden, i enlighet med kraven från ILO:s expertkommitté och Europarådets kommitté för sociala rättigheter. Slutligen har hon frågat mig vad jag gör på EU-nivå för att slå vakt om konflikträtten och kollektivavtalen. Att värna den svenska arbetsmarknadsmodellen är en central fråga för regeringen. I en lång rad direktivförhandlingar driver regeringen att nya EU-regler måste vara förenliga med den svenska arbetsmarknadsmodellen. Ett exempel är den pågående förhandlingen om ett tillämpningsdirektiv till utstationeringsdirektivet. Ni har båda frågat mig om jag kommer att ändra lagstiftningen. Jag har inte för avsikt att riva upp lex Laval. Regeringen har dock tillsatt en parlamentarisk utredning, Utstationeringskommittén, som ska utvärdera tillämpningen av lex Laval och överväga vilka lagändringar som krävs för att värna den svenska modellen i ett internationellt perspektiv. Utredningen ska komma med sitt förslag i december 2014. Ni har även båda frågat mig om jag anser att våra internationella åtaganden är bindande för Sverige att leva upp till. Självklart är det min utgångspunkt att våra internationella åtaganden måste respekteras. Jag vill dock poängtera att Sverige inte bara är medlem i Europarådet och ILO utan även i EU. Lex Laval kom till för att uppfylla EU-rätten efter EU-domstolens dom i Lavalmålet. Det är min bedömning att lex Laval är förenlig med våra internationella åtaganden. Jag vill även betona att både rapporten från ILO och rapporten angående den europeiska sociala stadgan är en del i pågående processer. Angående den europeiska sociala stadgan är nästa steg att ministerkommittén ska anta en resolution. När det gäller processen inom ILO och expertkommitténs rapport har vi bjudit in till ett samråd med arbetsmarknadens parter i början av nästa år. Angående Ali Esbatis fråga om socialt protokoll bereder regeringen för närvarande riksdagens tillkännagivande, som tar upp ett antal komplicerade rättsliga frågor. En utgångspunkt för regeringen är att vi har en väl fungerande arbetsmarknadsmodell i Sverige som är viktig att värna. Regeringen kommer att återkomma till riksdagen angående det fortsatta arbetet med tillkännagivandet.
Ali Esbati (V)
Anf. 77 Ali Esbati (V)
Herr talman! Jag tackar Elisabeth Svantesson för svaret men konstaterar att det varken är särskilt lugnande eller upplysande. Lavaldomen i EU-domstolen och den lag som följde på den, som den borgerliga regeringen drev igenom, är några av de mest dramatiska förändringarna i maktbalansen på den svenska arbetsmarknaden i modern tid. Det är principiellt viktigt, för det handlar om att utnyttja överstatliga beslut för att slå mot en grundpelare i den svenska modellen, nämligen rätten att ta strid för svenska kollektivavtal. Det är givetvis också praktiskt viktigt i många branscher där arbetsgivare har gått långt i att använda dessa möjligheter för att pressa svenska löner och arbetsvillkor genom att utnyttja att det råder sämre villkor i andra länder. Fackföreningsrörelsen har kritiserat Lavallagen från start. Det är inte fråga om detaljer, utan det är grundläggande delar i arbetsmarknadsmodellen i Sverige som plockas bort. Om det skapas en sådan öppning är det lätt hänt att det får spridningseffekter, och den kritik som LO och TCO har haft från början, precis som Vänsterpartiet och andra, har så småningom fått medhåll från tunga instanser. I februari hade jag en interpellationsdebatt i kammaren med dåvarande arbetsmarknadsminister Hillevi Engström. Då hade FN:s arbetsmarknadsorgan ILO genom sin expertkommitté meddelat att lex Laval inte håller och att lagen kränker internationella konventioner om föreningsrätt och förhandlingsrätt, alltså grundläggande regler på en civiliserad arbetsmarknad. Då fick jag ett svar som var ungefär lika löst i kanterna som det jag fått i dag. Det har inte hänt något synligt efter det, och nu står vi här igen. Från min sida beror det på att också Europarådet genom sin kommitté för sociala rättighet har påpekat att Lavallagen strider mot en del skrivningar i den europeiska socialstadgan. Det är allvarlig och direkt pinsam kritik för Sverige som har en historia av att stå i första ledet för att få till stånd och implementera internationella konventioner och avtal. Nu utmärker vi oss som ett land där grundläggande rättigheter kränks. Det är inte särskilt muntert eller bra. Vid dessa båda tillfällen, både när jag var uppe i februari och i denna interpellationsdebatt, har man hänvisat till den pågående parlamentariska utredning som riksdagen har pressat regeringen att tillsätta. Problemet är att just denna situation inte ingår i direktiven för den utredningen eftersom betoningen är på EU. Detta var något som uttryckligen påpekades av bland annat TCO när direktiven gavs. Utredningsdirektiven var för snäva. Man hade velat ha ett större uppdrag som handlade om hur Sverige lever upp till internationella konventioner generellt och inte bara när det gäller EU:s regler för fri rörlighet. Nu står vi som sagt här igen. Det hände ingenting när ILO kom med sin kritik, och det verkar inte heller ske något med anledning av kritiken från Europarådet. Det är anmärkningsvärt och tråkigt. Kärnfrågan, hur tolkningen av EU-rätten förhåller sig till andra internationella åtaganden som borde vara lika självklara, är fortfarande höljd i dunkel. Den politiskt intressanta frågan är hur långt regeringen är beredd att gå och vad som krävs för att regeringen ska konstatera: Det blev fel. Vi måste göra om och göra rätt. Vi ska ha som utgångspunkt att kollektivavtal och svenska villkor ska gälla för alla som arbetar i Sverige oavsett var de råkar vara födda. Det är vi som regering beredd att hjälpa till att uppnå. Jag och säkert många andra undrar: Var står regeringen egentligen i denna fråga?
Hillevi Larsson (S)
Anf. 78 Hillevi Larsson (S)
Herr talman! Detta började när Byggnads och Elektrikerförbundet tog strid för svenska kollektivavtal. Sedan kom domen i EU-domstolen och därefter lex Laval, som var Sveriges svar på detta. Man kan alltid tolka lagar på olika sätt, och vi kan se att lex Laval innebär en hård tolkning. Denna tolkning döms också ut av både International Labour Organization, ILO, och Europarådet. Detta har hänt under kort tid. Det var i år som ILO:s expertkommitté kom med sitt ställningstagande att vi genom lex Laval, alltså den svenska regeringens svar på det som hände i Lavalfallet, bryter mot en kärnkonvention i ILO. Det intressanta är att Sverige har anslutit sig till denna konvention frivilligt; vi har inte tvingats till det. Då borde det vara en självklarhet att vi också följer denna konvention som handlar om konflikträtten, det vill säga rätten att försvara fackliga rättigheter och i detta fall kollektivavtalen. Nyligen kom också ett utlåtande från Europarådets kommitté för sociala rättigheter som går på precis samma linje som ILO. Det betyder att både ILO och Europarådet vill att vi river upp lex Laval. Även när det gäller Europarådet rör det sig om den sociala stadga som Sverige har ställt sig bakom och alltså måste upprätthålla. ILO går ett steg längre i sin kritik. Man menar att lex Laval inte bara ska rivas upp så att konflikträtten kan garanteras för fackliga organisationer, utan de menar också att Byggnads och Elektrikerförbundet ska kompenseras för de skadestånd som de tvingades betala i samband med Vaxholmskonflikten. Man fick alltså betala skadestånd för att man hade stått upp för kollektivavtalen och utnyttjat konflikträtten. Det vore intressant att se hur regeringen går vidare nu. Visst är vi medlemmar i EU, men vi har också förbundit oss att följa ILO:s konventioner som vi har ställt oss bakom och även Europarådets sociala stadgar. Min fråga handlade om hur vi agerar när det gäller lex Laval. En kommitté ska nu också utreda tillämpningen av lex Laval. Till den utvärderingen borde man ge ett tilläggsdirektiv om att vi också måste ta till oss den kritik som har kommit från ILO och Europarådet. Vi borde dock också agera mer på EU-nivå. Man kan se att Sverige varit tyst inom EU medan konflikten har pågått. Danmark har lyft upp frågan, trots att det bara indirekt berörde dem. Men när konflikten rasade i Sverige lyfte den svenska regeringen inte upp den i EU. För att även på EU-nivå klargöra vad som gäller är det verkligen hög tid att göra det. Även EU ska ju följa den grundläggande sociala stadgan i Europarådet. Hur går regeringen vidare på EU-nivå och står upp för konflikträtten och kollektivavtalen?
Johan Andersson (S)
Anf. 79 Johan Andersson (S)
Herr talman! Frågan är angelägen eftersom Sverige, precis som Ali Esbati sade i sitt anförande, har en lång historia av goda villkor i arbetslivet. Vi har den svenska modellen i vilken de fackliga organisationerna och arbetsgivarna har kommit överens om hur arbetsmarknaden ska se ut i mångt och mycket. Det som har skett de senaste sju åren har inneburit att det har blivit en rättslöshet på arbetsmarknaden. När lex Laval genomfördes blev det en kraftig förskjutning i styrkeförhållandet mellan parterna på arbetsmarknaden. Vi socialdemokrater har varit tydliga med att vi, om vi kommer till makten 2014, vill att man river upp lex Laval och att man ser till att svenska kollektivavtal som löner och anställningsvillkor ska gälla för alla som jobbar i Sverige. Det är viktigt att vi får en välfungerande arbetsmarknad som tar hänsyn till alla människor som jobbar i Sverige, oavsett om man är bosatt här, är utstationerad eller är här och jobbar på annat sätt. När jag först läste ministerns svar tyckte jag ändå att det fanns en ton av angelägenhet hos regeringen att försöka komma till skott med detta. Jag har förmånen att sitta med i den parlamentariska utredningen. Det återstår att se vad som kommer att ske. Jag instämmer dock med Ali Esbati i att det är viktigt att man förtydligar direktiven ytterligare för utredningen, och ger tilläggsdirektiv, för att kunna klara ut frågorna. De är som sagt var väldigt angelägna. Vi socialdemokrater är också tydliga med vad vi tycker i frågan. Vi vill att man river upp lex Laval i den form den är utformad i dag och reglerar frågorna på ett bra sätt. Där sträcker vi ut en hand till regeringen, om man är benägen att ställa upp på det.
Elisabeth Svantesson (M)
Anf. 80 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Det var trevligt att höra att Socialdemokraterna sträcker ut handen i de här frågorna. Så har det inte riktigt låtit de senaste veckorna, speciellt när det gäller lex Laval. När det gäller kommitténs direktiv är det kanske bra om man läser in sig på dem. Det står nämligen att "man ska överväga vilka lagändringar som krävs för att värna den svenska modellen i ett internationellt perspektiv". Det är en ganska bred skrivning. Hillevi Larsson säger att vi är tysta inom EU. Då kan jag inte vara tyst. Om det är något som jag som arbetsmarknadsminister och som regeringen inte är så är det tysta. Varje vecka i förhandlingar värnar vi den svenska modellen. Låt mig vara tydlig; det är enormt viktigt eftersom vi har en ganska unik modell, men vi lyckas också väl med just detta. Herr talman! För att lägga någon slags grund för frågorna tänker jag ta mitt avstamp i vad vi gör på EU-nivå. Regeringen arbetar i olika sammanhang med att värna den svenska modellen i EU-kontexten. Till att börja med är det viktigt att komma ihåg att EU står på en tydlig social grund, men det räcker inte att fördraget står på en social grund. Grunden måste genomsyra arbetet hela tiden och tillämpas i praktiken. Det gör regeringen. Vi jobbar konkret med detta inom flera områden. Det första området är arbetet med den ekonomiska samordningen i EU som stegvis har stärkts ända sedan 2010. I förhandlingarna har regeringen verkat för, och fått gehör för, tydliga skrivningar om respekten för de nationella arbetsmarknadsmodellerna, såsom den svenska modellen. Ett annat exempel kan vi ta från EU 2020-arbetet. I analysverktyget som vi godkände på Epsco den 9 december framgår att respekten för arbetsmarknadens parters roller och olikheter i nationella system, till exempel lönebildningssystemen, är viktig. Det andra området jag kan ge exempel på handlar om EU-förhandlingar på området arbetsrätt. Även här har, och kommer, regeringen att värna sociala rättigheter. Som flera här inne känner till nådde vi på det senaste Epsco-mötet i december en allmän inriktning om tillämpningsdirektivet till det utstationeringsdirektiv som vi pratar om. Det är ett direktiv som har intresserat många, och vi har haft en fortlöpande dialog med arbetsmarknadens parter under resans gång. I alla dessa förhandlingar har vi arbetat aktivt för skrivningar som respekterar den svenska arbetsmarknadsmodellen. Man kan ropa: Riv upp lex Laval! Man kan ropa högt om ett socialt protokoll. Man kan också vara praktisk och jobba aktivt med att värna den svenska modellen. Vi måste dock komma ihåg att vi befinner oss i en gemenskap där vi numera är 28 länder. Ett av grundfundamenten handlar också om den fria rörligheten och att vi hela tiden kan hitta balansen mellan den fria rörligheten som inte försvårar för företag och människor att röra sig över länder och samtidigt kunna behålla så mycket som möjligt av vår modell. Det är det frågan handlar om. Ett annat exempel där vi också har värnat arbetsrättens område handlar om tjänstepensionsdirektivet och bemanningsdirektivet. När det gäller bemanningsdirektivet var den allra viktigaste frågan för Sverige att vi skulle kunna ha kvar väl fungerande kollektivavtalslösningar. Vi har verkligen jobbat för det, praktiskt år från år i varje förhandling. Vi har inte varit tysta i EU. Tvärtom värnar vi vår modell. Vi ser dock också att vi finns där tillsammans med andra länder. Vi ser att svenska företag och arbetare ska kunna finnas i Tyskland och Polen utan att möta hinder, och arbetare och företag från samma länder ska kunna vara här utan att möta hinder. Jag återkommer till Laval senare.
Ali Esbati (V)
Anf. 81 Ali Esbati (V)
Herr talman! Eftersom det snart är jul vill jag åtminstone ge ministern helt rätt i att det finns en del saker när det gäller förhållandena i EU där regeringen, visserligen på grund av stor press hemifrån men likväl, har varit bra i EU-förhandlingar. Det är riktiga linjer som drivs för att det ska vara möjligt att värna en modell där kollektivavtal har stor plats och där staten inte går in med så mycket detaljregleringar. Det finns dock också frågeställningar som den här där det har skett ganska tydliga och allvarliga förskjutningar av maktbalansen. Regeringen har inte bara accepterat att det har skett genom domar i EU-domstolen ,som i det här fallet har agerat aktivistiskt, utan har till och med valt att passa på att gå längre i och med lex Laval. Problemet är den lag som vi nu diskuterar. Regering och riksdag äger möjligheten att sätta i gång en process med att justera lagen utifrån den situation som nu har uppkommit. Vi varnade i och för sig tydligt för det i samband med att lagen antogs, men verkligheten borde ha hjälpt regeringen att förstå mer. Regeringen verkar dock utifrån sina handlingar inte vara speciellt intresserad av att ordna upp detta. Jag har inte bara sett kommittédirektiven om utstationering. Jag har dem här och ser att det står att "man ska överväga vilka lagändringar som krävs för att värna den svenska modellen i ett internationellt perspektiv". Men när frågan har kommit upp har det varit tydligt att det är överväganden i EU-rätten som det är fråga om. Det har mig veterligen inte hänt någonting i den här utredningen som pekar på någonting annat. Som jag påpekade var detta en kritik som kom redan när kommittén skulle tillsättas. Jag kan till exempel citera TCO:s chefsjurist. Detta sade han redan i oktober 2012: "Direktiven är alldeles för smala och de ignorerar den heta rättsliga frågan om Lavalreglerna är förenliga med internationella regler om facklig förenings- och förhandlingsrätt." Det var precis den här frågan som man från TCO:s och LO:s sida vände sig till ILO med, och ILO pekade i precis den riktningen. Det borde finnas ett större politiskt intresse från regeringen att se det här och agera. Det är synd att det ska behöva komma ytterligare kritik från Europarådet. Fortfarande ser jag ingen antydan till att det ska bli någon ändring, och det tycker jag är synd. För dem som lyssnar vill jag förklara att det här handlar om någonting så viktigt som om det inte bara är teoretiskt rätt utan också praktiskt möjligt att ta arbetsrättslig konflikt för dem som hamnar i en situation där löner och arbetsvillkor är dramatiskt sämre än vad de är i gällande svenska kollektivavtal på området. Är det då möjligt att få igenom de här rättigheterna, så att de inte bara finns någonstans där ute i etern? Lavallagen gör det olagligt. Det måste ändras. Om det inte görs av den här regeringen ska det göras av nästa.
Hillevi Larsson (S)
Anf. 82 Hillevi Larsson (S)
Herr talman! Min upplevelse är att regeringen har varit passiv medan den här konflikten har pågått. Det gläder mig om arbetsmarknadsministern nu framöver kommer att bryta denna passivitet. Det borde i så fall vara ett extra skäl att riva upp lex Laval. Om vi håller ställningarna på EU-nivå med att värna den svenska modellen och lyckas i förhandlingarna finns det ingen anledning alls att behålla lex Laval så som den ser ut nu. Skälet som har angetts tidigare för att det ser ut som det gör är domen i EU-domstolen. När det gäller utstationering är det möjligt att utstationera arbetskraft som kommer till Sverige men även att vi skickar folk till andra länder, inte minst företag. Det här är en del av den fria rörligheten i EU, men det får aldrig vara så att den fria rörligheten står över grundläggande rättigheter såsom fackliga rättigheter. Det är det som den här debatten handlar om. Självklart ska företag kunna röra sig fritt över gränserna och arbetskraft kunna komma hit och arbeta, men det grundläggande är att det är svenska löner som gäller i Sverige. Vi reglerar våra löner genom kollektivavtal. Då måste det självklart vara möjligt för fackliga organisationer att hävda de här kollektivavtalen. Det handlar om rättigheter som man har kämpat i många år för att uppnå. Det finns ett brett fackligt stöd ute i EU för att vi ska kunna stå upp för våra kollektivavtal. Det är en missuppfattning att man från andra länder vill komma hit och dumpa svenska löner. Åtminstone vill inte fackliga organisationer det. När det gäller kritiken som har kommit från ILO och Europarådet är det allvarligt, tycker jag, att de kritiserar oss för att vi har brutit mot rättigheter som egentligen borde vara självklara i Sverige. I lex Laval har man gått alldeles för långt i att begränsa konflikträtten och därmed begränsa möjligheterna till kollektivavtal. Det handlar om lägre löner och bristfälliga försäkringar, att man kringgår kollektivavtal. Alltså handlar det om konkreta försämringar. Det gäller för de människor som kommer hit och arbetar, och det känns inte rättssäkert att man har ett A- och ett B-lag på svensk arbetsmarknad. Men det är inte heller rätt mot fackliga organisationer som hävdar kollektivavtalen att man kan kringgå dem på det här sättet och att de till och med riskerar att tvingas betala böter om de står upp för grundläggande fackliga rättigheter. Det har drabbat Byggnads och Elektrikerna. Byggnads och Elektrikerna har ställt frågan till regeringen om regeringen kommer att kompensera organisationerna för de här skadestånden. Jag hoppas verkligen att regeringen tar det kravet i beaktande, för menar man allvar med den svenska modellen och kollektivavtalen kan man inte straffa de här organisationerna för att de står upp för dessa grundläggande rättigheter. Det som behövs nu är alltså ett svar till Byggnads och Elektrikerna gällande kompensation. Det är också uppenbart att det behövs ett tilläggsdirektiv till utredningen som för närvarande arbetar med frågan om att det måste handla också om internationella åtaganden och vara i enlighet med dem. Detta borde inte vara problematiskt i och med att ministern säger att arbetet med att hävda den svenska modellen är framgångsrikt på EU-nivå. Självklart ska vi stå upp för ett socialt protokoll i EU. Det har vi ett riksdagsbeslut på, så det hoppas jag att regeringen står upp för.
Johan Andersson (S)
Anf. 83 Johan Andersson (S)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka Elisabeth Svantesson för det förra inlägget. Det låter positivt, tycker jag, med statsrådets syn när det gäller frågan. Vi har inte riktigt upplevt att tidigare arbetsmarknadsministrar har haft den synen på lex Laval. Om det som sägs står för någonting borde det finnas goda förhoppningar att den parlamentariska kommittén kan komma fram till bra slutsatser framöver gällande detta. Det återstår att se. Vi kommer in i ett skarpt läge nu under våren 2014, och det blir naturligtvis spännande att se om orden som statsrådet hänvisar till och det som hon säger när det gäller lex Laval kan leda till en öppning i det. Vi socialdemokrater är tydliga med vad vi tycker när det gäller lex Laval. Vi vill riva upp den och förbättra den så att vi reglerar arbetsmarknaden på ett bättre sätt. Det kan inte vara meningen att utländsk arbetskraft ska komma hit och få betydligt sämre villkor i Sverige än vad svensk arbetskraft har. Framför allt kan det inte vara meningen att de fackliga organisationerna inte ges möjlighet att ta en konflikt gällande detta. Det är i allra högsta grad viktigt att det här regleras.
Elisabeth Svantesson (M)
Anf. 84 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Det är helt riktigt att regeringen värnar den svenska modellen även i gränsöverskridande situationer och tar olika förhandlingar om just att vi ska kunna använda vår modell i så stor utsträckning som möjligt. Men vi måste också komma ihåg, och ni har ju påmint mig, vad som hände i Vaxholm för snart tio år sedan när de lettiska byggarbetarna möttes av de fackförbund som ni nu nämner och dess medlemmar som ropade: Go home! Det gjorde att hela den processen och vad som krävdes där, menar EU-domstolen, inte var förenligt med EU-rätten. Det där kan man inte ta lätt på. Man kan absolut ropa: Riv upp lex Laval! Men vi finns med i ett sammanhang där svenska företag och deras arbetare tillfälligt jobbar i Tyskland, Frankrike, Polen, och vi finns med i ett sammanhang där polska, tyska, franska företag finns här med sina medarbetare under en kort tid, för det är tillfälliga jobb vi pratar om. För mig är det fullständigt självklart att det ska vara ordning och reda för alla som finns på svensk arbetsmarknad. Men vi måste också komma ihåg att varje person som kommer till Sverige eller varje svensk som åker till ett annat land har med sig sitt eget skydd till den arbetsmarknaden. Det är grunden. Det är inte så att man inte har något skydd, utan alla som är ute och reser, alla som jobbar tillfälligt i ett annat land, har med sig ett skydd. Sedan stärks skyddet på svensk arbetsmarknad genom arbetsmiljölag, genom arbetstidslag och genom att man faktiskt kan kräva de här minimivillkoren i kollektivavtal. Vi menar i grunden att vi genom Lavaldomen och förändringen av utstationeringslagen lever upp till våra internationella åtaganden. Vi menar att den sociala stadgans expertkommitté gör väldigt långtgående tolkningar av innebörden av stadgans artiklar. Samma sak gäller rapporten från ILO och Europarådet. Det innebär inte bara kritik mot svensk rätt utan även mot EU-rätten. Detta är frågor i en process vi nu diskuterar. Vi får se var det landar - det är pågående processer. Men vi måste hela tiden se två delar. Vi ska ha sjysta villkor på svensk arbetsmarknad, och vi ska värna vår svenska arbetsmarknadsmodell så mycket som möjligt. Vi måste samtidigt ha en balans mot den fria rörligheten. Jag har upptäckt och sett i Socialdemokraternas budget att de till och med har gått ett steg längre när det gäller ett socialt protokoll. Det ska inte längre vara likställt med rörligheten, utan nu ska de sociala frågorna överordnas den ekonomiska friheten. Då är frågan hur arbetet ska kunna föras vidare. Min erfarenhet från tre korta månader som arbetsmarknadsminister är att de 28 länderna i EU-samarbetet har väldigt olika syn på dessa frågor. Jag är inte säker på att vi i en förhandling skulle nå en bättre position än i dag när det gäller ett socialt protokoll, utifrån till exempel lex Laval. I stället för att ropa "Riv upp!" och föra en plakatpolitik tycker jag att det är viktigt att se hur man kan jobba konstruktivt i varje förhandling för att vi ska få behålla vår modell så intakt som möjligt. Det är den position jag har som arbetsmarknadsminister i regeringen.
Ali Esbati (V)
Anf. 85 Ali Esbati (V)
Herr talman! Nu valde ministern att i det här inlägget skärpa till språkbruket och vrida lite på historieskrivningen. Det gick inte till så att det kom några och ropade "Go home!" och så fick vi en antifacklig lag. Konflikten i Vaxholm handlade om ett lettiskt företag som hade sämre villkor. I diskussionen angavs helt felaktiga och påhittade saker. Sedan valde Svenskt Näringsliv att göra en stor kampanj runt detta. De pressade på och drev saken vidare till EU-domstolen trots att företaget självt försvann under processen. Därigenom, efter mycket prestige och pengar som investerats, fick de med sig en dom från EU-domstolen, som jag menar agerade tydligt aktivistiskt och ändrade maktbalansen på arbetsmarknaden. När Byggnads och Elektrikerförbundet tog konflikten var det givet för dem att de hade rätt att göra det och att det var uppenbart att det var deras roll. Det var inte utifrån något slags allmän snällhetskompensation. ILO till exempel menar att de ska kompenseras. Det är den situation vi har hamnat i. Denna långa process visar att det är starka krafter, både arbetsgivarorganisationer och krafter inom EU-domstolen, som står på den sida som har velat försämra arbetstagarnas skydd. I den situationen är det viktigt att arbetstagare i Sverige kan räkna med att ha regeringen på sin egen sida i konflikten. Regeringen har sagt sig stå för den svenska modellen. Dess värre kan den i denna fråga knappast sägas ha agerat särskilt hårt och starkt.
Hillevi Larsson (S)
Anf. 86 Hillevi Larsson (S)
Herr talman! Det är sant att man har med sig ett skydd från sitt hemland när man kommer från ett annat EU-land till Sverige. Problemet är om det skyddet är mycket sämre än det skydd man får i Sverige med svenska kollektivavtal. Risken är att det blir lönedumpning och ett utnyttjande där det handlar om att dumpa löner och rättigheter. Det som krävs är att det skydd som gäller i Sverige för svenska arbetare och arbetstagare ska gälla även dem som kommer hit. Det är där problemet ligger. När det gäller det sociala protokollet tycker jag att det är en bra avvägning - om det införs, vilket jag hoppas - att det överordnas den fria rörligheten. Om man inte gör det öppnar man upp för en mängd juridiska konflikter. Ska de vara jämställda? Vad är i så fall överordnat det ena eller det andra? Då kommer vi verkligen att få se många domar. Risken är att det blir domstolarna som fastslår vad som ska gälla. Jag tycker att det är bättre att slå fast vad som ska gälla genom politiska beslut, och så får domstolarna sedan tolka det. Problemet med Vaxholmsdomen, där EU-domstolen dömde ut Elektrikerförbundets och Byggnads konfliktåtgärder, är just att det blev en tolkningsfråga vad som egentligen gällde och vad som var överordnat. Domstolen slog fast att det var de fackliga organisationerna som gjorde fel. Det är inte självklart när man ser till andra sociala rättigheter som finns. Nu krävs att vi till hundra procent står upp för den svenska modellen här hemma och att vi fortsätter att driva de här frågorna på EU-nivå. Med den kritik vi har fått krävs ett tilläggsdirektiv till den utredning som arbetar i Sverige. Målet är att lex Laval ska rivas upp.
Elisabeth Svantesson (M)
Anf. 87 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Det här är en intressant och viktig debatt. Jag har redogjort för hur regeringen arbetar i EU med sociala rättigheter och värnandet av den svenska modellen. Vi har systematiskt och effektivt arbetat för detta och även nått framgång i förhandling efter förhandling, senast när det gäller just tillämpningsdirektivet för utstationeringsdirektivet. Vi pratar om entreprenörsansvar och kontrollåtgärder. Det är så jag tycker att vi ska arbeta - konstruktivt. Att riva upp lex Laval, som Vänsterpartiet och Socialdemokraterna kräver, tror jag inte är riktigt seriöst. Det förutsätter att EU-rätten ändras. För mig är det alldeles självklart att man ska ha sjysta villkor på svensk arbetsmarknad oavsett om man kommer från Sandviken, New Dehli eller Kraków. Man ska veta vilka starka rättigheter man har. Här är det viktigt att till exempel fackförbund bevakar ordningen på svensk arbetsmarknad, informerar och är transparent om vad som gäller. Det är viktigt att ett polskt företag får information om vad som gäller när de kommer till Sverige så att de inte hindras att göra jobb här. På samma sätt måste svenska företag få rätt information när de möter andra delar av Europa. Europa, där vi har fri rörlighet och företag och människor kan röra sig, göra affärer och byta tjänster, är nämligen enormt viktigt. Skyddet ska vara starkt, men vi ska inte göra det svårare för människor eller företag att växa på denna marknad som faktiskt är gemensam.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.