Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

krav för socialbidrag

Interpellation 2004/05:386 av Rojas, Mauricio (fp)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2005-02-16
Inlämnad
2005-02-16
Besvarad
2005-03-08
Sista svarsdatum
2005-03-09

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 16 februari

Interpellation 2004/05:386

 av Mauricio Rojas (fp) till statsrådet Morgan Johansson om krav för socialbidrag

Sverige måste minska antalet bidragsberoende. Det finns många skäl att göra det, men det viktigaste är att de flesta människor vill försörja sig själva. Det handlar om självrespekt, värdighet och frihet. Ett annat starkt skäl är att vi som samhälle helt enkelt behöver arbetskraften, när antalet som ska försörjas ökar och antalet i arbetsför ålder minskar.

Alla bidragssystem bör analyseras utifrån aspekten att mer måste göras för att främja arbete. De största systemen, oavsett om det är bidragssystem eller försäkringar, som måste reformeras är a-kassan, sjukförsäkringen och förtidspensionerna. Men också de kommunala socialbidragen, som numera kallas försörjningsstöd, måste reformeras. Det kostar ungefär 8 miljarder kronor om året. Över 400 000 människor får socialbidrag kortare eller längre tid. Nu ökar också kostnaderna igen, efter att ha minskat några år.

Socialbidrag behövs, som ett sista skyddsnät i vårt välfärdssystem. Reglerna måste därför utformas utifrån insikten att en del av dem som söker försörjningsstöd tillhör vårt samhälles allra sköraste: Det kan röra sig om psykiskt sjuka, missbrukare eller människor som blivit utslagna av något annat skäl. Om de som ansöker om hjälp har barn, är det naturligtvis ett extra skäl för samhället att ställa upp. Barnen har ju inget ansvar för situationen de vuxna hamnat i och rätt till bästa möjliga start i livet.

Men ett par andra insikter är också viktiga. En stor del av dem som söker och får försörjningsstöd kan arbeta. Attityden på skalan mellan krav och kravlöshet som en person möter hos socialtjänsten när han eller hon söker stöd, kan bli mycket avgörande för personens fortsatta liv. Den insikten fanns hos de tidiga socialreformatorerna, men har alltmer kommit i skymundan i den moderna socialtjänsten.

Avgörande för att lyckas minska bidragsberoendet är tillkomsten av många nya, riktiga jobb, både privata och offentliga. Om reformer av bidragssystem kan genomföras i en miljö av växande arbetsmarknad är utsikterna till framgång mycket stora. Därför är den politik för företagande Folkpartiet står för, med sänkta arbetsgivaravgifter, mindre krångel, bättre tillgång till riskkapital etcetera så viktig.

Sverige är inte ensamt i västvärlden att brottas med problematiken hur man minskar bidragsberoende. Vi har en del att lära av andra länder. Ett av dem är USA. Så här sade Bill Clinton under valkampanjen 1992:

"Det är dags att hedra och belöna människor som arbetar hårt och följer reglerna. Det innebär att göra slut på socialbidragssystemet så som vi känner det." I augusti 1996 fick USA den lag som faktiskt gjorde slut på det gamla bidragssystemet. Det blev Clintonerans mest lyckade reform.

Reformens grundprincip var att omvandla socialbidraget till en intjänad ersättning och ställde tydliga krav på motprestation. Reformen kombinerade starka ekonomiska incitament för delstaterna att minska bidragsberoendet med en stor frihet att utforma lokala handlingsplaner. Resultatet har varit en dramatisk minskning av antalet socialbidragstagare. Mellan 1996 och juni 2003 minskade bidragstagarna med över sju miljoner personer eller 60 %!

Jobbcentrum i Skärholmen har sedan 1998 arbetat med en konsekvent arbets- och kravlinje. Från och med juni 2002 finns det i stadsdelen en femdagars sysselsättningsgaranti som garanterar full aktivitet senast fem dagar efter inlämnad ansökan om socialhjälp. Resultaten har varit mycket uppmuntrande. Antalet hushåll beroende av socialbidrag mer än halverades under jobbcentrums fem första verksamhetsår.

I rapporten Utanförskapets karta, december 2004, presenterade Folkpartiet en omfattande kartläggning av utanförskapets framväxt i Sverige. År 2002 fanns det 136 områden i landet som kunde klassas som utanförskapsområden. 1990 var det inte fler än tre. Den främsta orsaken till utanförskapets explosiva framväxt är ett formligt sysselsättningssammanbrott i Sveriges mest utsatta bostadsområden.

Vi är övertygade om att denna utveckling är förödande för landet och förvånas över regeringens passivitet. Folkpartiet har gjort integrationen till en av sina viktigaste frågor och presenterade nyligen rapporten Bryt utanförskapet, bekämpa bidragsberoendet! där vi lägger fram en rad konkreta förslag om hur kampen mot utslagningen från arbetsmarknaden kan vinnas. Det som krävs för detta är en konsekvent arbetslinje, som både öppnar möjligheter och ställer tydliga krav. Det är inte bara en ekonomisk fråga utan också djupt moralisk.

I rapporten föreslår vi införandet av en effektiv jobb- och utvecklingsgaranti samt väsentliga resurstillskott till kommunerna för att möjliggöra detta. Viktiga förändringar av socialtjänstlagen föreslås också i syfte att dels ge kommunerna ett tydligt ansvar för förverkligandet av en effektiv jobbgaranti, dels villkora beviljandet av socialbidrag, försörjningsstöd, till arbetsföra personer med tydliga krav på motprestation i form av medverkan på heltid i jobbgarantin. Våra förslag sammanfattas i följande fem punkter.

1. En femdagars jobb- och utvecklingsgaranti införs. Det ska gälla för alla arbetsföra personer som på grund av brist på arbete söker socialbidrag. Detta betyder att senast fem dagar efter ansökan om socialbidrag ska hon eller han börja att på heltid delta i jobbgarantin. Detta ska också omfatta nyanlända flyktingar och flyktinganhöriga som behöver ekonomiskt bistånd. Garantin ska bestå av samhällsnyttigt arbete kombinerat med jobbsökande och utvecklande aktiviteter. Jobbgarantin ska anpassas till individens förutsättningar och genom en omställningspeng ge den medverkande stor frihet att välja såväl anordnare som aktivitetsinriktning.

2. Jobbkrav kopplas till försörjningsstödet. En ny skrivning av socialtjänstlagen ska göra klart att en fullt arbetsför person som utan godtagbar anledning vägrar att på heltid medverka i jobbgarantin inte är berättigad till att få ekonomiskt bistånd från det offentliga. Kommunerna ska å sin sida vara skyldiga att ställa sådana motprestationskrav för att ge socialhjälp åt arbetsföra personer som saknar arbete.

3. Jobbgarantin ska ge en ersättning högre än socialbidraget. Denna ersättning bör överstiga socialbidragsnormen för en vuxen person men understiga nivån för de lägsta avtalsenliga lönerna på arbetsmarknaden. En sådan mellanliggande nivå är viktig för att markera dels att arbete och aktivitet lönar sig mer än passivt bidragstagande, dels att det handlar om en nödlösning som inte kan löna sig på samma sätt som ett vanligt arbete.

4. Övergången till den ordinarie arbetsmarknaden underlättas via instegsjobb. Personer som deltar i jobbgarantin ska ha rätt att vid anställning på den ordinarie arbetsmarknaden under en första period om sex månader omvandla delar av eller hela övergångsersättningen till lönebidrag. Därefter ska lönebidraget successivt trappas ned under en period av ett år. Olika former av så kallat instegsjobb får prövas inom ramen för denna möjlighet att helt eller delvis omvandla övergångsersättningen till lönebidrag.

5. Kommunalt ansvar och mångfald av anordnare. Kommunerna ska ansvara för den direkta finansieringen och förverkligandet av jobb- och utvecklingsgarantin, men det konkreta genomförandet av garantin kan organiseras av olika typer av auktoriserade anordnare.

Detta är våra förslag. Radikala och tydliga, sprungna ur verkligheten och motiverade av en utveckling som, om den inte hejdas, kommer att kosta Sverige mer än vad någon i dag kan föreställa sig. Vi öppnar möjligheter och solidariskt ställer upp stora resurser för den vitala kampen mot utanförskapet, men vi ställer också tydliga krav på oss alla @ individer och institutioner @ att göra allt vad vi kan i denna kamp.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet:

Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att minska socialbidragsberoendet?

Avser statsrådet att införa en jobb- och utvecklingsgaranti för beviljande av socialbidrag?

Avser statsrådet att ålägga kommunerna att de måste ställa krav på motprestation i form av arbete kombinerat med deltagande i utvecklande aktiviteter för att bevilja socialbidrag?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2004/05:386, krav för socialbidrag

Interpellationsdebatt 2004/05:386

Webb-tv: krav för socialbidrag

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Morgan Johansson (S)
Anf. 25 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Mauricio Rojas har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att minska socialbidragsberoendet, om jag avser att införa en jobb- och utvecklingsgaranti för beviljande av socialbidrag samt om jag avser att ålägga kommunerna att de måste ställa krav på motprestation i form av arbete kombinerat med deltagande i utvecklande aktiviteter för att bevilja socialbidrag. När socialdemokratin återvann regeringsmakten 1994, hade Sverige genomlidit tre år av exempellös dålig ekonomisk utveckling. Arbetslösheten hade trefaldigats, över 400 000 jobb hade försvunnit, antalet socialbidragstagare hade ökat kraftigt och bidragskostnaderna skjutit i höjden. Allt färre kunde leva på sitt arbete. Alltfler tvingades leva på a-kassa och socialbidrag. Efter den socialdemokratiska regeringens sanering av statsfinanserna 1994-1997, kom det så småningom också att vända på arbetsmarknaden. Den öppna arbetslösheten minskade kraftigt, och i takt med det också kostnaderna för socialbidrag. Sedan 1997, när socialbidragskostnaderna var som högst, har antalet socialbidragstagare minskat med 44 %, och kostnaderna har minskat med en tredjedel. Alltfler kunde leva på sitt arbete. Allt färre hänvisades till bidrag. Detta skedde trots att Sverige under denna tid också tog emot en stor mängd flyktingar, från bland annat forna Jugoslavien. Sett ur det perspektivet, kan knappast något annat land uppvisa en lika snabb förbättring på socialbidragsområdet. Det visar på den underliggande kraften i svensk arbetsmarknadspolitik. När den fungerar som bäst, klarar den av att inte bara minska socialbidragsberoendet kraftigt, utan också att ta hand om grupper som annars har svårt att komma in på arbetsmarknaden, till exempel nyanlända flyktingar. Under det senaste året har vi emellertid sett att socialbidragskostnaderna återigen ökar. Förklaringen ligger i att arbetsmarknaden har försämrats och att arbetslösheten ökat. Det är mycket oroande. Människors förmåga och vilja till arbete är nationens viktigaste tillgång. Arbetslöshet innebär inte bara att människor inte får komma till sin rätt, utan skapar också sociala problem och utanförskap. Arbetslöshet är alltid ett slöseri med människors resurser och kompetens. Alla förlorar på arbetslöshet - såväl den arbetslöse som samhället i stort. Därför är kampen för full sysselsättning alltid socialdemokratins viktigaste uppgift. För att minska bidragsberoendet, måste sysselsättningen öka. En förutsättning för ökad sysselsättning är en stark ekonomisk tillväxt. Sverige har vid en internationell jämförelse en mycket hög tillväxttakt, och det gäller nu för regering och riksdag att vidta åtgärder för att denna tillväxt också ska få genomslag i ökad sysselsättning. Det kan till exempel ske genom utbildningsinsatser, för att säkerställa att det finns utbildat folk för de jobb som uppstår och som företagen efterfrågar. Det kan också gälla åtgärder för att underlätta investeringar och nyanställningar. Den ekonomiska politiken, som den utformats av regeringen och samarbetspartierna, är inriktad på sådana åtgärder. Många prognoser tyder också på att vi nu står inför en sysselsättningsuppgång, och att våra åtgärder haft avsedd effekt. Också våra bidrags- och försäkringssystem behöver moderniseras. När det gäller socialbidragen så har ett problem varit att den som går på socialbidrag inte i tillräcklig utsträckning givits möjlighet till aktiva åtgärder, såsom utbildning och praktik. 1998 infördes dock en ny bestämmelse i socialtjänstlagen, vilken gör det möjligt för socialnämnden att ställa krav på den som får försörjningsstöd att delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet. Arbetslinjen gäller också för socialbidragstagare. En person som bedöms stå till arbetsmarknadens förfogande ska aktivt söka arbete och också ta anvisat arbete om det erbjuds. Majoriteten av socialbidragstagarna är inskrivna på arbetsförmedlingen. De socialbidragstagare som, inom rimlig tid, kan bedömas få ett arbete med hjälp av de insatser arbetsförmedlingen förfogar över ska också erbjudas sådana. Man måste också vara beredd till motprestationer för att få ekonomiskt bistånd - till exempel delta i utbildning, söka jobb aktivt eller ta en praktikplats. Mycket tyder emellertid på att aktiva insatser, i kombination med krav om motprestation, erbjuds denna grupp i alltför liten utsträckning. Ett annat problem är att socialbidragen är konstruerade så att marginaleffekterna för att ta ett arbete ofta blir mycket höga. Regeringen vill genomföra en socialbidragsreform. Därför tillsatte regeringen för en dryg månad sedan en särskild utredare för att göra en översyn av de insatser samhället erbjuder personer som är beroende av socialtjänstens försörjningsstöd. Utredarens förslag ska syfta till att stärka arbets- och kompetenslinjen genom högre krav på aktivitet, stärka de ekonomiska drivkrafterna för arbete, ta till vara all kompetens oavsett kön, ålder och etnicitet, sätta individen i centrum och tillämpa regelverket enhetligt samt förtydliga och förbättra ansvarsfördelning och samverkan mellan stat och kommun. Utredaren ska redovisa sina förslag senast den 1 november 2006. Därefter ska regeringen ta ställning till hur en socialbidragsreform, som stimulerar till arbete och utbildning, ska utformas.
Mauricio Rojas (Fp)
Anf. 26 Mauricio Rojas (Fp)
Herr talman! Tack, statsrådet. Det var verkligen ett intressant svar. Jag konstaterar att vi delar en oro, att det finns en medvetenhet om problemen med nuvarande socialbidrag och att en reform måste komma till stånd. Jag ser också att det finns en medvetenhet om bristerna vad gäller aktivering av de personer som i dag kan arbeta och behöver söka socialbidrag. Det är verkligen viktigt att fastställa. Jag ska inte diskutera Morgan Johanssons historieskrivning. Jag förstår att du gör den, och det är helt okej. För mig är det intressantare att konstatera att det finns en utveckling i Sverige som är oroväckande på lång sikt. Man kan jämföra toppen på den senaste högkonjunkturen med den föregående, det vill säga ungefär 1990 jämfört med början på 2000-talet. Vi kan då konstatera att sysselsättningen minskat kraftigt, det vill säga de framsteg som gjordes från 1997 och framåt räckte inte riktigt. Vad gäller socialbidraget kan vi konstatera att kostnaderna ligger ganska högt. Om man jämför siffran för 2004 med siffran för 1990 - givetvis i fast penningvärde - ligger vi nästan 40 % över. Den exakta siffran är drygt 37 %. Det handlar inte om fler personer som behöver socialbidrag, men de som behöver det behöver mycket mer och under längre tid. Det är givetvis något som vi måste ta tag i. Därför välkomnas ministerns medvetenhet. 2004 var ett dåligt år, det vet vi alla och det erkänner också ministern. Den positiva trend som vi hade från 1997 till 2003 vändes, och efter sex sju år ökade socialbidragskostnaderna med ungefär 5 %; det beror på hur man räknar, men de ökade i alla fall, vilket är ganska oroväckande. Vi har nu en utredning som ska lämna sitt slutbetänkande omkring den 1 november. Varför vänta så länge? Kan vi vänta så länge? Har vi inte tillräckligt med erfarenheter, beredskap och historier som skulle kunna ge oss åtminstone en grund för att lite fortare ta tag i frågan? I politiken låter kanske inte två år, eller nästan två år, så värst mycket. Man måste förbereda och göra saker på ett bra sätt, men för de människor som behöver komma ut ur utanförskapet och ta sig ur bidragsberoendet är det för lång tid. Det gäller människor som ofta redan väntat alldeles för länge. Det finns en senfärdighet i reaktionen som jag är lite bekymrad över.
Kalle Larsson (V)
Anf. 27 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Vi har samlats i dag för att bevittna ännu ett sorgligt kapitel i historien om Folkpartiets förfall och eventuellt också ett kapitel i hur regeringen vänder kappan efter vinden när attackerna kommer. Låt oss se hur debatten utvecklas och om detta stämmer eller ej. När socialtjänstlagen inrättades 1982 drev Folkpartiet en borgerlig vänsterlinje. Jag kan vara kritisk mot att den var borgerlig, men det var dock en vänsterlinje. Det handlade om att slutgiltigt avskaffa fattigvården, och man försökte komma bort från tanken på att människor var lata och inte ville arbeta och göra rätt för sig. Men nu undrar man, herr talman, vilka spin doctors som fått Folkpartiet att vrida sig så många gånger runt sin egen axel att de stannat på den märkliga slutsats som vi får höra i dag. Försörjningsstödet är enligt vår uppfattning det yttersta skyddsnätet för dem som saknar annan inkomst. Många av dem som i dag periodvis helt eller delvis uppbär försörjningsstöd gör det därför att de saknar arbete. De allra flesta av dem vill inget hellre än att ha ett jobb för att kunna försörja sig själva och sin familj. De söker också jobb på alla tänkbara sätt. Vi läser i tidningsintervjuer om människor som sökt hundratals jobb, men eftersom de har "fel" efternamn blir de inte ens kallade till intervju. Det sätter spår i människor. Man blir avvisad. Man är inte behövd. Man känner sig alltmer som en belastning. Vittnesmålen från många klienter och deltagare i verksamheter som Jobbcentrum i Skärholmen och Uppsalamodellen visar att människor också upplever sig oerhört kränkta för att de blivit placerade i meningslösa verksamheter som inte leder till några nya jobb. Det är viktigt att lyssna på dessa människor, för de har samma människovärde, samma rätt till värdighet, som alla vi som samlats här i dag. Herr talman! Redan i dag finns ett krav på att man ska stå till arbetsmarknadens förfogande om man uppbär ekonomiskt bistånd. Vad gör då Mauricio Rojas och Folkpartiet egentligen? Slår de bara in öppna dörrar? Är det det som det handlar om? Kan vi avsluta debatten, gå hem, ta en kopp kaffe och sysselsätta oss med något annat? Nej, så enkelt ska det inte bli för Mauricio Rojas och Folkpartiet. Det finns två bakomliggande skäl. För det första vill man slå sönder kollektivavtalen och den svenska modellen på arbetsmarknaden. I interpellationen sägs nämligen att "jobbgarantin ska ge en ersättning högre än socialbidraget. Denna ersättning bör överstiga socialbidragsnormen för en vuxen person men understiga nivån för de lägsta avtalsenliga lönerna på arbetsmarknaden." Tydligare än så kan det inte formuleras. För det andra vill man skuldbelägga invandrare i synnerhet för att därigenom signalera till alla dem som vill ha hårdare tag i allmänhet. Det är synd att Folkpartiet valt den vägen. Nu krävs det att de bemöts av en samlad arbetarrörelse, inte en arbetarrörelse där det största partiet ännu så länge väljer att gå halva vägen genom att säga: Ja, kanske behöver vi se över de ekonomiska incitamenten i socialbidragssystemet. Kanske behöver vi titta på det. Mauricio Rojas och Folkpartiet kanske ändå har en poäng när de säger att människor inte vill bidra. I stället krävs en samling för arbete åt alla, sex timmars arbetsdag med bibehållen lön - vilket är fullt möjligt att genomföra - anställningar i offentlig sektor - som måste tillåtas växa - pengar till kommunerna så att de kan anställa, rätt till heltid eftersom en del av dem som uppbär socialbidrag gör det för att de inte har en heltidsanställning. Den strukturella diskrimineringen måste dessutom bekämpas. Detta borde vara arbetarrörelsens samlade svar. Morgan Johansson har hittills inte nämnt ett ord om det. Jag förväntar mig att han, som en företrädare för arbetarrörelsen, tar strid mot Folkpartiet.
Luciano Astudillo (S)
Anf. 28 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Folkpartiet kräver att alla som uppbär försörjningsstöd, även nyanlända flyktingar, ska motprestera för att få ersättning. Förslaget kommer från ett parti som brukar påstå sig vilja sätta individen i fokus. Nu betraktar de i stället människorna i klump och lägger fram ett förslag som bygger på grupptänkande. Det är ett steg bort från den liberala tradition som de tidigare värnat. Det får mig att undra vad de egentligen är ute efter. Socialdemokratins mål är full sysselsättning. Alla som vill och kan ska ha ett arbete. Vår övertygelse är att ett jobb och en egen inkomst är grunden för frihet. Dessutom är människors vilja till arbete och egen försörjning grunden för välfärden och för det rättvisa samhället. Kort sagt: Jobben kommer främst. Efter några tuffa år ser vi nu de första tecknen på att arbetslösheten kan gå ned och därmed också socialbidragen. Men vi är inte nöjda. Tvärtom är vi beredda att göra ytterligare insatser för att öka antalet jobb, inte minst bland invandrade svenskar. Vi står för de bryggor som skapar trygghet när människor blir sjuka och arbetslösa, de bryggor som finns i sjukförsäkring och a-kassa, vilket ger de drabbade trygghet. För oss socialdemokrater är det viktigt att tryggheten inte missbrukas och därigenom låser in människor i utanförskap. Därför pågår ett kontinuerligt arbete med att stävja fusk - nu senast i form av förslag om samkörning av register och genom att vässa det stöd som människor får för att kunna komma tillbaka till ett arbete. Om det är den linjen Folkpartiet vill stödja välkomnar jag det, men Leijonborgs och Rojas avsikter är svårtolkade. Herr talman! Bland dem som uppbär försörjningsstöd finns människor som enbart räknas som arbetslösa. De kan arbeta men får helt enkelt inga jobb. Därför har många kommuner tagit initiativ i enlighet med den förändring som skett i socialtjänstlagen för att stödja och hjälpa människor att komma tillbaka till arbete. Skärholmen i Stockholm är ett exempel, men det finns många fler. I Malmö har vi arbets- och utvecklingscentrum där man fokuserar på varje enskild individs förmåga, utbildning och erfarenheter och utifrån det hjälper och stöder människor att komma tillbaka till arbete. När det gäller nyanlända invandrare är introduktionsersättningen oftast kopplad till svenskundervisning, introduktion, praktik, validering och mycket mer. Inte sällan är det insatser som görs på heltid. Med andra ord görs redan mycket av det som Folkpartiet efterfrågar. Så vad är det Folkpartiet vill? Är det så att Folkpartiet tänkt sig att andra grupper som i dag uppbär försörjningsstöd i framtiden ska motprestera för att få ta del av den grundläggande tryggheten? Vilka gäller det i så fall? Det skulle jag gärna vilja ha svar på. Eller är det så som Kalle Larsson säger att man bakvägen vill genomföra en rejäl lönesänkning för breda folkgrupper? Att anklaga Rojas och Folkpartiet för främlingsfientlighet för att de presenterat förslaget är en överdrift, men visst har Folkpartiet med detta förslag blivit mer löntagarfientligt. Det är i och för sig ingenting överraskande. Sedan en tid tillbaka har vi i utspel efter utspel sett hur partiledningen med Leijonborg i spetsen driver en konsekvent politik som styr partiet in i högerdiket. Samtidigt kan den hårda kritiken mot Folkpartiet inte komma som en överraskning. Folkpartiets talesman i integrationsfrågor Mauricio Rojas beskriver invandrare i en intervju i slutet på förra året genom att säga: De har fått en fuskarmentalitet. De får sitt bidrag, tittar på tv och köper halalkött. När han gör det får han och Folkpartiet räkna med lite mothugg.
Morgan Johansson (S)
Anf. 29 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Jag är ganska glad för den här debatten. Den kan användas till att dra upp en del linjer och tydliggöra dem. Det är kanske lite underligt att frågan lyfts av Folkpartiet. När Folkpartiet styrde nästan fördubblades antalet socialbidragstagare. Nu står Mauricio Rojas som var med och nästan fördubblade antalet socialbidragstagare och oroar sig för att vi inte får ned antalet tillräckligt snabbt. Det är kanske lite genant. Det som finns i botten är att vi måste driva en politik för högre tillväxt och fler jobb. Det är det enda som fungerar på sikt och det som vi måste inrikta oss på. Men vi måste också vara tydliga i att arbetslinjen ska gälla i försäkringssystemen och i socialbidragssystemen. Socialdemokraterna har aldrig ryggat för det. Det handlar om att ställa krav på att ta anvisat arbete, att göra praktik och att delta i utbildning när det anvisas. Det handlar inte om att vända kappan efter vinden, Kalle Larsson, utan det är en klassisk socialdemokratisk hållning. Det handlar om att skapa jobb och se till att arbetslinjen gäller. Fraser skapar inga jobb. Om vi hade lika många jobb som Kalle Larsson har fraser antar jag att vi skulle ha full sysselsättning. Gå inte in i den fällan. Båda delarna måste fungera. Jag tror inte att vi har någon konflikt med Folkpartiet i den delen, nämligen att arbetslinjen gäller. Däremot finns det andra underliggande konflikter. En av dem nämns av Kalle Larsson. Det handlar om undergrävandet av kollektivavtalen. Det kanske egentligen är det som ligger bakom Folkpartiets förslag. Vi såg för några veckor sedan den borgerliga attacken på kollektivavtalen i samband med Vaxholmskonflikten. Där skulle man använda lettiska jobbare för att kunna pressa ned lönerna i byggsektorn. Jag tror att det finns en stor risk att det kanske finns en dold dagordning här. Folkpartiet vill använda socialbidragstagare för att pressa ned lönerna för kommunalarbetarna. Det är vad som finns i bakgrunden. De som i dag har socialbidrag ska jobba i äldreomsorgen och de ska luka i rabatter, som vi säger i Skåne, det vill säga rensa ogräs, för sitt socialbidrag. I förlängningen innebär det en lönesänkning för kommunalarbetarna. I det här sammanhanget kan man också ta in förslaget som Folkpartiet har om avdrag för hushållsnära tjänster. Det finns också där bakom. Om man får ett avdrag för den typen av hushållsnära tjänster ska invandrarna som i dag har socialbidrag kunna få jobb. I bakgrunden på den dolda dagordningen finns en strategi att göra om socialbidragstagarna till en armé av hembiträden. Det är kanske den synen man ser framför sig. Varenda morgon kl. 7 ska det gå en karavan av invandrare från Tensta och Rinkeby med tunnelbanans blå linje in till Kungsträdgården för vidare transport till Östermalm, där de ska jobba med att passa upp de rika. Dessutom ska skattebetalarna subventionera det. Det är Folkpartiet bild, om jag tolkar det rätt. Det är så den nya arbetsmarknaden i den nya sköna världen ska se ut. Jag ska vara alldeles tydlig i detta. Det ska gärna vara ökade krav för socialbidrag. Det ska gärna vara mer av motprestation. Det ska gärna vara stärkt arbetslinje. Vi har en utredare som ser över just detta, Sture Korpi, och som ska lägga fram ett förslag till en sådan reform under nästa år. Men Socialdemokraterna kommer aldrig att gå med på att socialbidragstagare används för att pressa ned kommunalarnas löner. Vi kommer aldrig att gå med på att socialbidragsproblemet används för att på nytt dela upp samhället i herrskap och tjänstefolk. Den politiken får Folkpartiet stå för ensamt.
Mauricio Rojas (Fp)
Anf. 30 Mauricio Rojas (Fp)
Herr talman! Jag vill tacka ministern för det han sade. Han tog i lite, och det är okej. Det ska man göra lite då och då. Det finns inte den minsta vilja eller avsikt att underminera kollektivavtalet. Vi har diskuterat det vi kallar för jobb- och utvecklingsgaranti. Vi tänker oss att fackliga representanter, näringslivet och kommunala tjänstemän på lokal och kommunal nivå samlas och diskuterar. Vilka är de vettiga saker som kan göras, och som ingen känner sig hotad av? Finns det samhällsnyttiga uppgifter som någon kan ta? Så ser jag förverkligandet av detta. Det ska inte ske genom konflikt och inte genom att hota någon. Det handlar om att hitta en möjlighet för människor som behöver en möjlighet. Sedan vill jag mycket kort säga till mina ovänner på andra sidan att de måste vänta lite med att interpellera mig. Det är inte riktigt så att de kommer hit för att interpellera Folkpartiet. Jag vet inte hur det formellt ska gå till. (TALMANNEN: Interpellationsinstitutet ger just möjlighet för kammarens ledamöter i allmänhet att gå in i debatten. Jag tycker att argumentet inte bör vidhållas.) Det är mycket bra, herr talman. Vi får kanske vänta till dess att vi får en ny regering för att de ska interpellera ministrar, men okej. Jag frågade: Varför vänta så mycket? Vi har i Sverige erfarenheter som i Skärholmen, i Skurup och på andra ställen. De visar att man kan åstadkomma mycket goda resultat om man gör saker och driver en konsekvent aktivitetslinje. Socialbidragskostnaderna har minskat med ungefär 30 % från 1997 och fram till år 2003 och 2004. Vi kan räkna på olika sätt. I Skärholmen minskade de med 45 %, och i Skurup minskade de med 65 %. Om hela landet hade gjort som man har gjort som i Skurup hade vi förra året sparat 2 miljarder kronor. Men kronorna är inte det viktiga. Vi hade säkerligen sparat mycket sociala problem, och människorna hade mått bättre. Jag vet inte om Skåne är så bra som exempel. Men hade vi gjort som i Skåne hade vi sparat 3,6 miljarder. Det borde vara intressant för finansministern men också för alla andra. Det är väldigt påtagliga resultat. Där finns erfarenheterna. De finns i Osby, i Eslöv och på många andra ställen. Varför vänta nästan två år för att börja på riktigt med den reform som jag tror är brådskande? Den är kanske inte brådskande för de flesta människor i Sverige. Men den är brådskande för de människor som är mest utsatta. Vi måste göra så mycket vi kan för att hjälpa dem att komma i gång och att lämna utanförskapet bakom sig. Vi skulle vilja dokumentera de konkreta exemplen. Varför saknar vi i dag underlag för att kunna gå vidare mer omgående? Varför väntar vi så mycket? Ni väntar faktiskt till efter valet. Kanske är det då en annan regering. Det låter lite som: Vi vill inte göra något nu. Därför tillsätter vi en utredning, och då slipper vi att göra något. Man borde börja redan det här året.
Kalle Larsson (V)
Anf. 31 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Mauricio Rojas är besvärad av att fler deltar i debatten. Låt mig återkomma till det allra sist i mitt anförande. Det är väl utmärkt att man kan få många synpunkter i en sådan här debatt och inte enbart stå ensam och försöka övertyga en minister? I interpellationen står det klart och tydligt. Jag citerade det förut, och jag gör det igen. Det står: "Denna ersättning bör överstiga socialbidragsnormen för en vuxen person men understiga nivån för de lägsta avtalsenliga lönerna på arbetsmarknaden". Sedan säger Mauricio Rojas att detta inte handlar om att undergräva kollektivavtalen. Goddag yxskaft - det skulle man kunna säga att han svarar i det sammanhanget också. Och vad gör egentligen Morgan Johansson? Jo, jag känner igen en del formuleringar. Nu börjar den socialdemokratiska själen trots allt långt inunder den grå ytan att vakna. Men vad är det utredaren ska göra? Jo, utredaren ska enligt svaret lämna förslag som syftar till att stärka arbets- och kompetenslinjen genom högre krav på aktivitet och stärka de ekonomiska drivkrafterna för arbete. Kan inte Morgan Johansson i ett av de inlägg som han har kvar ändå redogöra för hur man utan att ifrågasätta kollektivavtalen stärker de ekonomiska drivkrafterna för arbete i det här sammanhanget? Handlar det om att sänka socialbidragsnormen, eller vad är det i så fall vi talar om? Det vore intressant att veta för tydlighetens skull. Avslutningsvis är det intressant att såväl Luciano Astudillo som Mauricio Rojas ler och skrattar lite när man nämner sex timmars arbetsdag med bibehållen lön. Det är ett av de krav som jag tror är helt nödvändiga för att vi ska kunna komma till rätta med arbetslösheten. Vi har många andra. Allra sist vill jag, för att Mauricio Rojas inte ska känna sig obekväm alltför ofta, utmana honom på en politisk debatt. Du och jag träffas i Rinkeby Folkets hus - som jag i tio år har varit bosatt precis vid sidan av - när du vill! Du väljer datum. Vi debatterar. Antar du den utmaningen? Du har en chans att säga ja.
Luciano Astudillo (S)
Anf. 32 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Jag noterar att Mauricio Rojas är obekväm med och inte kan stå upp för det han säger: De har fått en fuskarmentalitet, de lever på bidrag, tittar på tv och käkar halalkött. Det är svårt att lita på en person som säger så offentligt och sedan står här och debatterar med statsrådet och säger att han bryr sig om de här människorna och månar om deras situation. Det är synd att Mauricio Rojas inte vill kommentera det. Det är också uppenbart att detta både undergräver kollektivavtalen och kommer att leda till lönedumpning i den kommunala sektorn. Om det finns en massa nödvändiga samhällsnyttiga jobb som behöver göras - så kom med, Folkpartiet, och ge oss stöd i de satsningar på kommunerna som vi gör! Då kan vi anställa fler för att just göra de här nödvändiga samhällsinsatserna. Dessutom är ett sådant här sätt att resonera tillväxtfientligt. Det är det här som förvånar mig. Man bör fokusera på individerna och på vilken utbildning och vilka erfarenheter de har, matcha dem med de jobb som finns och kanske ge lite extra utbildning som kan kräva ett eller ett och halvt år. Då kan de få jobb utifrån de erfarenheter som de har. I stället vill Mauricio Rojas att de ska kratta löv och ta hand om äldre. Det är jobb som i och för sig ska göras också, men som vi har kommunalarbetare till. Det är inte en tillväxtvänlig politik, Rojas! En civilingenjör ska inte kratta löv. Han ska helst bli civilingenjör. Det är det synsättet som jag tycker ska prägla oss när vi försöker förbättra politiken på området.
Morgan Johansson (S)
Anf. 33 Morgan Johansson (S)
Herr talman! På sätt och vis gäller det här Folkpartiets trovärdighet. Vi har inte den minsta vilja i världen att undergräva kollektivavtal, säger ni. Ska vi tro på det? Ska vi tro på det efter vad ni gjorde i Vaxholmsfrågan? Carl B Hamilton gick då ut och sade i mycket hårda ordalag att detta var en pyrrhusseger och att man förvägrade lettiska fattiga arbetare att komma till Sverige och konkurrera under kollektivavtalen. Jag ser ett mönster, och det är att er arbetsmarknadspolitik förskräcker. Jag tror inte alls att jag har särskilt fel om jag säger att det bakom detta finns en dold dagordning och att den heter pressa ned kommunalarbetarnas löner! Jag tror inte att det finns någon lösning på hur det här ska se ut, men om Mauricio Rojas kan hitta en sådan så är han välkommen att försöka presentera den. Som det nu ser ut är det ändå samma strategi som i Vaxholmsfrågan, nämligen att pressa ned kommunalarbetarnas löner. Det är det som gäller. Den andra frågan som jag tog upp tycker jag har en poäng. Den gäller det hushållsnära tjänsterna. Detta speglar också en del av människosynen. Vi står för en politik där vi säger att de som har socialbidrag bör få möjlighet till praktik, till utbildning och framför allt också till att få den kompetens som de ofta har med sig från sina hemländer översatt till riktiga betyg som gäller här hemma i Sverige. Vi ska motverka diskriminering så att de verkligen kan få jobb också. När vi står för den politiken så är Folkpartiets politik att de ska ta tunnelbanan in till Östermalm och tvätta och städa åt de rika där. Det är faktiskt en skillnad i synsätt. Därför är detta en diskussion som är intressant på mer än ett sätt. Jag har absolut inga bekymmer med att ställa ökade krav på motprestation i olika former. Arbetslinjen ska gälla. Skärholmen, som Mauricio Rojas använder som exempel, är en del av storstadspropositionen. Det är en del av den satsning som vi gjorde och som Folkpartiet för övrigt var emot. Jag antar att ni nu har ändrat er i det avseendet. Ska vi vänta på att minska socialbidragstagandet? Nej, vi har minskat det med 44 % från 1997. Vi fördubblar det inte, som när borgerliga regeringar sitter. Vi halverar det nästan. Men det senaste året har vi en tendens till en ökning, och det beror på att vi har svårt med arbetsmarknaden. Därför måste vi sätta in alla åtgärder som vi kan från regeringens sida och från samarbetspartierna sida för att verkligen lyfta upp sysselsättningsfrågan och arbetsmarknadsfrågan. Hur ska vi göra med just den här delen? Det var det som Kalle Larsson var inne på och bad mig utveckla. Det gällde också socialbidragen. Jag tror att ett bekymmer är att socialtjänsten och dess arbete borde renodlas. Jag tycker att de som bara är arbetslösa men som inte har några andra bekymmer - inget missbruk, inga psykiatriska problem och som inte är hemlösa - egentligen inte borde hanteras av socialtjänsten. De borde hanteras av försäkringskassa och arbetsförmedling. Om man får en sådan lösning, som i så fall är en ganska stor reform, så avlastar vi kommunernas socialtjänster så att de kan arbeta med det som de är bra på. Man får också in den klientgruppen i arbetsmarknadspolitiken i stället så att de kommer att erbjudas utbildning, praktik och kompetenshöjande åtgärder i mycket större utsträckning än vad som i dag är fallet. Det är faktiskt ett bekymmer att de som i dag har socialbidrag erbjuds denna typ av åtgärder i alldeles för liten utsträckning. Det beskriver vi i de direktiv som vi alldeles nyligen har skickat ut till en utredare och som han ska försöka arbeta vidare med.
Mauricio Rojas (Fp)
Anf. 34 Mauricio Rojas (Fp)
Herr talman! Jag fick inte något svar, ministern, på frågan om varför ni väntar så mycket. Det skulle vara intressant att veta. Du säger att det vände år 2004 och att socialbidragskostnader och antalet socialbidragstagare att öka. Men inte överallt! I Stockholm har vi till exempel Älvsjö och Liljeholmen, där man har tagit Skärholmens modell. Där minskar socialbidragen ganska kraftigt. Till och med under dåliga tider eller inte så goda tider kan man alltså göra mycket. Därför hoppas jag att du förklarar för dem som lyssnar och för dem som kanske i dag väntar på att ni gör något varför ni väntar så mycket. Det går ju att förändra i dag. Svara på det, snälla du! Kalle Larsson! När det gäller sex timmar och bibehållen lön så är det med sådana idéer som det slutar som det gör i alla de kommunistiska diktaturer som min vän här är vän av. Därför går det så illa. Du kan fortsätta med detta, men jag hoppas att du aldrig får makten i Sverige och kan förverkliga den här typen av idéer. Vad gäller ditt debatterbjudande så väntar jag faktiskt på svar från Lars Ohly om att debattera de här frågorna. Om han inte vågar ställa upp så kan jag kanske tänka på ditt mycket trevliga erbjudande. Astudillo! Du citerar gång på gång en intervju som är anmäld till Pressombudsmannen, och det vet du. Det har skickats ett mejl, och det är publicerat. Du använder en intervju som är anmäld för att vara fejkad, och du har inga betänkligheter. Det säger mycket mer om dig än vad det säger om någon annan. Du borde åtminstone vänta till dess att Pressombudsmannen säger något om intervjun. Var lite mer försiktig! Var lite ärligare! Vänta lite med att kasta smuts på andra.
Morgan Johansson (S)
Anf. 35 Morgan Johansson (S)
Herr talman! Jag tycker att det har varit en intressant diskussion. Låt mig bara säga en sak om det här sista med kommunisthistorien. Vad jag vet har Frankrike genomfört en arbetstidsförkortning. Jag vet inte om det är en kommunistdiktatur. Det skulle vara intressant för Jacques Chirac att höra. Det jag vet om kommunistländerna är att de inte precis utmärktes av arbetstidsförkortningar. Det var snarare så att man fick jobba ihjäl sig. Jag tror att Mauricio Rojas också kan tycka att det var ett övertramp. Jag tycker att det har varit en intressant diskussion på många sätt. Jag vill bara återigen klargöra vad som är regeringens linje här. Vi vill göra en socialbidragsreform. Det finns ingenting som hindrar att man kommunalt tar steg i denna riktning när man ser positiva exempel från andra håll när det gäller det som Mauricio Rojas är ute efter. När det finns positiva exempel kan man faktiskt ta till sig dem kommunalt också. Men om staten ska försöka göra om i sina system är det ganska stora saker som vi i så fall måste ge oss på. Tillgången till arbetsmarknadspolitiska åtgärder och gränssnittet mellan socialtjänsten, det vill säga kommunerna, och Försäkringskassan och Ams, det vill säga staten, är några av dessa saker. Det tar en stund att reda ut detta. Dessutom tror jag nog att debatten har gett prov på att det här är svårare än man kan tro. Vi har ju tidigare varit inne på riskerna för att pressa ned lönerna för dem som i dag utför en del av de arbeten som det verkar som om Folkpartiet skulle vilja att socialbidragstagare i stället ska göra. Där ser man att frågan är lite mer komplicerad än vad man i förstone kan tro. Om man ska göra en socialbidragsreform behöver man nog en stund på sig för att reda ut detta.

Intressenter

Frågeställare

Mauricio Rojas
Mauricio Rojas

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.