Konsekvenser av regeringens migrationspolitik
Interpellation 2025/26:289 av Daniel Riazat (-)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2026-01-12
- Överlämnad
- 2026-01-20
- Anmäld
- 2026-01-21
- Svarsdatum
- 2026-02-03
- Besvarad
- 2026-02-03
- Sista svarsdatum
- 2026-02-03
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Migrationsminister Johan Forssell (M)
Sedan de blåbruna partierna tog över regeringsmakten efter valet 2022 har den SD-styrda migrationspolitiken lett till extremt negativa konsekvenser för såväl de utvisade och de utvisningshotade som för hela samhället. Familjer har splittrats, arbetsgemenskap och vänskapsband har slagits sönder och det Sverige som en gång i tiden utmärkte sig för saker vi kunde vara stolta över utmärker sig nu i stället med att ett parti som startats av nazister styr landets politik, inte minst migrationspolitiken.
Utvisningarna, som bland annat sker till länder Sverige avråder svenska medborgare från att resa till, slår rekord efter rekord, och majoriteten av riksdagens partier – inklusive Socialdemokraterna – verkar inte ha några problem med denna inhumana politik. Den senaste tiden har det uppmärksammats hur sjuksköterskor, journalister, lärare, fritidsledare, egenföretagare och människor från samhällets alla delar riskerar att utvisas. Avtal med diktaturer har också lett till stor osäkerhet bland vissa grupper, såsom kurder. I det fallet har regeringen genom alltför långtgående mandat till Säkerhetspolisen sett till att hemligstämpla hundratals migrationsärenden och utvisningar efter Sveriges Natoförhandlingar med diktator Erdoğan där han krävde utvisning av oppositionella. Trots att Sverige inte har haft så här liten invandring på flera decennier fortsätter den SD-ledda regeringen med den rasistiska migrationspolitiken.
Men stora delar av vårt land vänder sig emot denna inhumana migrationspolitik och rasism.
Alltifrån moderatstyrda kommuner till vänsterstyrda kommuner har protesterat mot regeringens ansvarslösa utvisningspolitik och påtalat de stora negativa konsekvenser den får för individerna och för samhället i stort. Utvisningshoten möts av ilska bland folket, och människor sluter sig samman för att protestera mot denna politik.
Med anledning av det jag anfört ovan vill jag fråga migrationsminister Johan Forssell:
Hur ser ministern på splittrande av barnfamiljer som sökt asyl i Sverige och har ministern för avsikt att vidta några åtgärder för att förhindra att detta sker?
Hur ser ministern på utvisningar till diktaturer och har ministern för avsikt att vidta några åtgärder för att förhindra att detta sker?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:289
Webb-tv: Konsekvenser av regeringens migrationspolitik
Dokument från debatten
- Tisdag den 3 februari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:67
- Protokoll 2025/26:67 Tisdagen den 3 februariProtokoll 2025/26:67 Svar på interpellation 2025/26:289 om konsekvenser av regeringens migrationspolitik
Protokoll från debatten
Anf. 33 Migrationsminister Johan Forssell (M)
Fru talman! Daniel Riazat har frågat mig hur jag ser på splittrande av barnfamiljer som sökt asyl i Sverige och om jag har för avsikt att vidta några åtgärder för att förhindra att detta sker. Han har också ställt frågan hur jag ser på utvisningar till diktaturer och om jag har för avsikt att vidta några åtgärder för att förhindra att detta sker.
Svensk migrationspolitik genomgår nu ett paradigmskifte. Till skillnad från den förra regeringen har den här regeringen haft en konkret plan för att komma till rätta med en av väljarnas allra viktigaste frågor: att skapa ordning och reda i migrationspolitiken.
Det här är ett långsiktigt arbete, men vi kan konstatera att det redan har gett resultat. Tack vare en ansvarsfull och restriktiv migrationspolitik har Sverige nu den lägsta asylrelaterade invandringen på 40 år. Fler personer med utvisningsbeslut lämnar landet. Samtidigt ökar andelen experter som söker sig till Sverige, vilket bidrar till att stärka svensk konkurrenskraft.
När det gäller barnrättsperspektivet finns det centrala bestämmelser om barnets bästa i utlänningslagen. De innebär att i fall som rör ett barn ska barnets hälsa och utveckling och barnets bästa i övrigt särskilt beaktas. Genom att barnkonventionen blev svensk lag den 1 januari 2020 förtydligades också att domstolar och rättstillämpare ska beakta de rättigheter som följer av barnkonventionen vid avvägningar och bedömningar som rör barn.
Det finns med andra ord ett tydligt barnrättsperspektiv i svensk migrationsrätt. Barns rättigheter ska säkerställas i Migrationsverkets och Polismyndighetens arbete, och det är viktigt att asyl- och återvändandeprocessen är rättssäker för både barn och vuxna.
En viktig parameter i regeringens migrationspolitik är att de som har rätt till skydd så snart som möjligt ska beviljas uppehållstillstånd. Om en ansökan om uppehållstillstånd däremot avslås ska utlänningen så snart som möjligt återvända till sitt hemland. Sverige har ett av världens mest rättssäkra asylsystem, och att myndighets- och domstolsbeslut måste följas utgör i sin tur en av grunderna i en rättsstat. Vidare har alla länder, oavsett styrelseskick, en folkrättslig skyldighet att ta emot sina egna medborgare.
Sverige för en kontinuerlig dialog med en rad länder om samarbete i olika migrationsfrågor, inklusive återvändande, som en del av våra bilaterala relationer. Det handlar bland annat om att främja både det frivilliga och det tvångsvisa återvändandet av utländska medborgare som saknar rätt att vistas i Sverige. Regeringen har i detta sammanhang varit tydlig med att bistånd ska kunna villkoras, i syfte att mottagarlandet ska följa folkrättsliga principer och samarbeta med Sverige i frågor om återtagande av sina medborgare. Detta är ett arbete som jag följer nära och som regeringen avser att fortsätta med.
Anf. 34 Daniel Riazat (-)
Fru talman! Sedan de blåbruna partierna tog över regeringsmakten efter valet 2022 har den SD-styrda migrationspolitiken lett till extremt negativa konsekvenser såväl för de utvisade och utvisningshotade som för hela samhället. Familjer har splittrats. Arbetsgemenskap och vänskapsband har slagits sönder.
Det Sverige som en gång i tiden utmärkte sig för saker vi kunde vara stolta över utmärker sig nu i stället genom att ett parti som startats av nazister styr landets politik, inte minst migrationspolitiken, som vi har hört migrationsministern stå här och företräda och prata om.
De utvisningar som bland annat sker till länder som Sverige avråder svenska medborgare från att resa till slår rekord efter rekord. Majoriteten av riksdagens partier verkar inte ha några problem med denna inhumana politik.
Den senaste tiden har det uppmärksammats mycket hur undersköterskor, sjuksköterskor, journalister, lärare, fritidsledare, egenföretagare och människor från samhällets alla delar riskerar att utvisas.
Avtal med diktaturer har lett till en osäkerhet bland vissa grupper. Jag vill att de som lyssnar på denna debatt är vaksamma, för det ministern kallar för ”oavsett styrelseskick” betyder diktaturer.
Ett exempel där regeringen har skrivit avtal med en diktator för att skicka hem ett stort antal människor som riskerar förföljelse, tortyr och fängelse är kurderna. I det här fallet har regeringen genom väldigt långtgående mandat till Säkerhetspolisen sett till att hemligstämpla hundratals migrationsärenden och utvisningar. Det här gjordes efter Sveriges Natoförhandlingar med diktator Erdoğan, där han krävde utvisning av oppositionella och kurder och där den svenska regeringen och minister Forssell sa: Ja, absolut – det ska vi ordna åt er!
Trots att Sverige inte har haft en så här liten invandring på flera decennier och inte beviljat så här få uppehållstillstånd i modern tid fortsätter den SD-ledda regeringen med den rasistiska migrationspolitiken, samtidigt som stora delar av vårt land vänder sig emot denna inhumana migrationspolitik och denna rasism. Alltifrån moderatstyrda till vänsterstyrda kommuner protesterar just nu mot regeringens ansvarslösa utvisningspolitik och påtalar de negativa konsekvenser detta får för både individer och samhället i stort.
Utvisningshoten har mötts av ilska bland folket och bland kollegor. Människor sluter sig samman för att protestera mot ministerns politik.
Jag har därför frågat hur ministern ser på att man splittrar barnfamiljer som har sökt asyl i Sverige för att få skydd och om ministern har för avsikt att vidta några åtgärder för att förhindra att det sker.
Jag har också frågat hur ministern ser på att man utvisar människor till diktaturer. Jag tror att ni hör svaret: Regeringen avser inte att sluta skicka människor till tortyr, förtryck och döden. Regeringen stoltserar i stället här i dag från talarstolen med att man för en migrationspolitik som är en ansvarslös utvisningspolitik som riskerar både individers rättigheter och liv och vårt samhälle som sådant. Den skiljer barn från deras föräldrar och partner från varandra, den bryter vänskapsband och den splittrar vårt samhälle.
Varför är det så viktigt för Sveriges migrationsminister att människor utvisas till diktaturer – varför?
Anf. 35 Nima Gholam Ali Pour (SD)
Fru talman! Interpellationen som lämnats in av Daniel Riazat har rubriken Konsekvenser av regeringens migrationspolitik, men när man läser den låter det mer som en pamflett från Ung Vänster.
Det står att regeringens och Sverigedemokraternas migrationspolitik har resulterat i extremt negativa konsekvenser för såväl de utvisade och de utvisningshotade som hela samhället. Frågan är hur man resonerar när man gör ett sådant påstående.
När det gäller de utvisade handlar det om att utlänningar som saknar tillstånd att vistas i Sverige och har fått ett utvisningsbeslut ska utvisas. Det är så en reglerad migrationspolitik fungerar. Det finns människor som har tillstånd att vistas i Sverige. De får stanna; ingen ifrågasätter detta.
Sedan finns det människor som av olika anledningar får ett utvisningsbeslut. Det kan bero på att utlänningen har fått ett avslag på sin asylansökan, det kan bero på att man befinner sig illegalt i Sverige och det kan bero på att man har begått ett brott som leder till fängelse. Ingen utvisas om det inte finns en rimlig anledning.
Menar ledamoten Riazat att ingen ska få ett utvisningsbeslut? Om en utlänning våldtar en kvinna – ska den utlänningen fortsätta att vistas i Sverige?
Utvisningar är en del av hur en reglerad invandring fungerar. Är man emot utvisningar vill man ha fri invandring, och ledamoten Riazat borde veta att det inte finns något parti i Sveriges riksdag som öppet vill stödja fri invandring. Sedan har vi partier som Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som i praktiken stöder fri invandring.
Med andra ord är utvisningar inte någon extremt negativ konsekvens, som ledamoten Riazat uttrycker det, utan utvisningar är det verktyg vi har för att upprätthålla en reglerad invandring.
Ledamoten Riazat menar också att barnfamiljer som sökt asyl i Sverige splittras. Det här måste förtydligas så att alla som lyssnar på debatten förstår vad ledamoten menar. Det handlar om anhöriginvandring.
Ledamoten menar att det är Sveriges migrationspolitik som har splittrat familjerna när en person i familjen lämnat sin familj i sitt hemland och tagit sig hela vägen till ett land i norra Europa i stället för att söka asyl i första säkra land.
Jag skulle säga att den som lämnar sin familj har fattat beslutet att splittra familjen. Vi har aldrig bett någon asylsökande att ta sig till Sverige. Det finns ingen internationell organisation som uppmanar asylsökande att passera flera säkra länder och ta sig till Sverige. Det är de själva som fattar det beslutet, och då är man egentligen ingen flykting utan en ekonomisk migrant.
När det gäller familjeåterförening är det självklart att det måste finnas regler för detta. Vi har invandrartäta områden med massiva sociala problem på grund av att vem som helst har kunnat ta hit sina anhöriga trots att personen i fråga inte kunnat försörja sig ordentligt.
Det är därför regeringen och Sverigedemokraterna har arbetat med att ta fram skärpta villkor för anhöriginvandringen. Den som tar hit sina anhöriga ska visa att han eller hon kan stå på egna ben så att den familj som man återförenas med inte behöver leva i misär.
Kanske bryr sig inte ledamoten Riazat om under vilka förhållanden dessa familjer faktiskt får leva när de väl kommer till Sverige. För honom tycks det enda målet vara att de tar sig hit. Att ta sig till Sverige verkar vara hela kärnan i ledamoten Riazats politik. En sådan politik är inte hållbar.
Anf. 36 Migrationsminister Johan Forssell (M)
Fru talman! Precis som jag nämnde i mitt svar ser vi tydliga resultat av regeringens migrationspolitik. Vi fick svenska folkets mandat, och de gav oss i uppgift i det förra valet att få ordning på migrationen och få den under kontroll och att få bukt med de allvarliga problem som människor såg på en lång rad områden.
Det handlade inte minst om att en alldeles för omfattande asylinvandring under alldeles för många år hade skapat väldigt stora integrationsproblem i vårt land. Det är tusentals barn som växer upp i fattigdom och utsatthet och en lång rad olika integrationsproblem.
Detta är kostnader som måste betalas av någon. Det finns inga gratispengar, utan vi ser att skattepengar från hårt arbetande människor behöver läggas på en misslyckad integration. Vi ser resurser som hade kunnat gå till fler lärare i skolan, fler sjuksköterskor, fler poliser och en lång rad andra saker men som i stället behövde läggas på detta.
Nu ser vi goda resultat. Vi ser att asylinvandringen är den lägsta på 40 år. Vi ser också ett återvändande som ökar från låga nivåer. Detta är viktigt, särskilt när det handlar om personer som har begått brott i Sverige. Men det handlar också om att upprätthålla en reglerad invandring.
Fru talman! Här måste man faktiskt välja. Man kan inte säga att man ska ha en reglerad invandring och värna asylrätten men att ingen ska behöva åka hem. Det är intellektuellt helt ohederligt.
Vi gör väldigt noggranna bedömningar; jag vågar påstå att Sverige har det kanske mest rättssäkra asylsystemet i världen. Man gör alltid individuella bedömningar av skyddsbehov. Det innebär att en person från ett land, oavsett om det är en demokrati eller en diktatur, kan ha ett skyddsbehov. Det är individens förhållanden som är avgörande, och det handlar om rättssäkerhet.
Man kan inte bara sitta och titta på en karta och tro att alla från ett visst land för all framtid per definition kommer att ha ett skyddsbehov men att det för ett annat land är det rakt motsatta. Det hade inneburit en mindre rättssäker ordning än den vi har i dag, där det alltid är individens förutsättningar som är avgörande.
Det tas alltid hänsyn till barn i den migrationsprocess vi har i dag. Vårt system bygger på svensk lagstiftning men även på EU-lagstiftning och internationella konventioner. Ett rättssäkert system innebär dock inte med automatik att alla som vill vara i Sverige bedöms ha skyddsskäl; det är viktigt att komma ihåg. Det är en helt avgörande del i en reglerad invandring.
Man tar också alltid hänsyn till barns hälsa och utveckling, men det innebär inte alltid att beslutet blir som vårdnadshavarna vill. Återigen: Man gör alltid en bedömning av individens skyddsbehov. Det är inte konstigare än så.
Det är också så att alla länder oavsett styrelseskick har en folkrättslig förpliktelse att ta emot sina egna medborgare. Här talar denna regering med större tydlighet än vad någon annan regering tidigare har gjort. Ett konkret sådant exempel är att vi villkorar delar av utvecklingsbiståndet. Svenskt bistånd är inte längre en bankomat som bara betalar ut pengar, utan vi säger också att vi har tydliga svenska intressen.
Vi vill hitta samarbeten med länder. Vi är gärna med och samarbetar för att bygga upp och skapa en bättre framtid i de länderna. Men då är det viktigt och rimligt att de länderna också lyssnar på vilka prioriteringar Sverige har och vill samarbeta med oss.
Anf. 37 Daniel Riazat (-)
Fru talman! Jag vill börja med att säga att ingen människa är illegal. Handlingar kan vara olagliga, men inga människor är illegala.
Sedan var det väldigt intressant hur det jag i mitt förra anförande sa om att detta är en SD-ledd regering illustrerades i livesändning framför hela Sverige. Jag ställer en fråga till migrationsministern, som tillhör Moderaterna, och då kommer en sverigedemokrat – som själv har varit kvotflykting och fått hela sin resa till Sverige betald – upp och talar om för ministern vad regeringen ska ha för linje. Därefter får migrationsministern tala utifrån den linje som Sverigedemokraterna har satt.
Det är jättemånga i vårt hemland Iran, Nima Gholam Ali Pour, som gärna hade bytt plats med dig och kommit hit efter de massiva attackerna och den dödliga terrorn mot befolkningen den senaste tiden. Om man är emot den typen av migration kan man börja med sig själv.
Enligt ministern är detta en fråga som en väldigt stor andel av väljarna sätter högt, alltså att vi ska ha en massiv utvisningspolitik och en inhuman asyl- och flyktingpolitik. Det är inget annat än lögn. Frågan om migration kommer inte ens på topp tre i sammanvägningarna av alla opinionsinstituts undersökningar av vilka politiska frågor som är viktiga just nu. Där handlar det om sjukvård, ekonomi, skola, arbetslöshet och andra frågor.
Ändå fortsätter man än i dag med detta mantra, som är en lögn för att få människor att tro att problemen i vårt samhälle handlar om hur många människor som ser ut som jag – inte om att man har förstört de svenska sociala skyddsnäten, att man har ökat splittringen och de ekonomiska klyftorna så att de är lika stora som på 30-talet och att vi har fler arbetslösa än på flera decennier. I stället pratar man om att migrationen fortfarande är hög och att vi måste stoppa den.
Så ser det inte ut. Jag har siffrorna framför mig. Det är 6 procent av dem som beviljats uppehållstillstånd som har fått permanent uppehållstillstånd under de senaste tre åren. Det är en väldigt låg siffra. Hur ska människor kunna känna trygghet och bli en del av det svenska samhället om de riskerar att utvisas i morgon eller inte vet om det är om en månad, om två månader eller om två år?
Jag känner till det här, för jag har varit en av de människorna. Jag hade kommit till det här landet, lärt mig svenska språket och varit en del av det svenska samhället i flera års tid när min familj inte fick en rättssäker prövning, så som de flesta andra familjer inte heller får en. Vi fick också ett utvisningsbeslut. Men tack vare människor som stod upp för solidaritet, till skillnad från den SD-ledda regeringen, och såg till att vi fick vi stanna i landet kan jag i dag stå här och ta debatten mot denna SD-ledda, nationalistiska regering som har kört Sverige i botten inom alla områden, inklusive migrationsfrågorna.
Det pratas också om bristande vandel och om att vi behöver utvisa fler människor som begår brott. Räknas inte de som är aktiva i nazistiska organisationer i Sverige? Hur gör vi med de familjerna? Ska vi splittra familjer där till exempel en son är aktiv i en nazistisk klubb? Ska vi gå till väga på det sättet? Är det den typen av debatt vi vill ha?
Låt oss sluta blanda äpplen och päron i den här debatten!
Anf. 38 Nima Gholam Ali Pour (SD)
Herr talman! Sverige gick igenom den mardröm som var migrationskrisen 2015. Vad många förstod då var att det inte räcker med välvilja eller kärlek för att hantera migrationen. Det är svårare än så. Det behövs tydliga regler som utgår från Sveriges intressen.
Sverige ska ta emot så många som det här landet klarar av. Sverige ska ta emot så många som det här välfärdssystemet klarar av. Sverige ska inte ta emot så många människor att det skapar konflikter i vårt land.
Allt detta, som är så självklart för många i Sverige i dag, verkar ledamoten Riazat inte förstå. Det är rätt sorgligt att någon som sitter i Sveriges riksdag har så lite kontakt med allmänheten och de svårigheter som många upplevde under migrationskrisen och därefter. Det handlar om samhällen där man verkligen ville välkomna folk men där problemen som följer i invandringens spår bara blev för mycket.
Det är inte så att någon är rasistisk, som ledamoten Riazat påstår i sin interpellation. Det handlar om att det finns en gräns för hur många Sverige klarar av att ta emot. Vi som sitter i Sveriges riksdag – även vi som kommit hit som kvotflyktingar – måste först och främst prioritera det svenska folket och deras väl och ve. Vill man ha privilegiet att kunna vara den här godhetsposören får man vara det någon annanstans. Sveriges riksdag har en skyldighet att representera men också tjäna det svenska folket och deras intressen.
Anf. 39 Migrationsminister Johan Forssell (M)
Herr talman! Det är underhållande att höra Daniel Riazat försöka plocka politiska poäng på den processordning vi har här i kammaren, som beslutats av alla partier, när det gäller hur interpellationsdebatter går till.
Nu har ju Daniel Riazat lyckats bli utesluten av sitt parti, vad jag förstår, men annars hade han kunnat tala med sina partiföreträdare om att kanske ändra den ordningen. Den är dock demokratiskt beslutad här. Det är inte konstigare än så. Jag trodde nog att Daniel Riazat kanske ändå kände till det, men uppenbarligen inte.
Daniel Riazat verkar inte heller känna till hur en rättssäker och reglerad migrationspolitik fungerar. Det tycker jag är väldigt allvarligt. Det är allvarligt att skrämmas på det sätt som sker här och påstå rena felaktigheter.
Vi har en reglerad invandring där det alltid är individens skyddsbehov som är styrande. Det är inte jag som avgör det. Det är inte Daniel Riazat heller för den delen, kan jag upplysa om, utan det är Migrationsverket och oberoende domstolar som fattar de besluten.
Så är det, herr talman, av en viktig anledning, nämligen att migrationspolitiken ska vara rättssäker. Det ska inte vara politiker med bristande kunskaper om migrationspolitiken som står i riksdagens talarstol och avgör vem som ska få stanna och inte. Det vore inte rättssäkert. Det vore inte Sverige. Man ska alltid göra en individuell bedömning, och det görs bäst just i dessa domstolar.
Det är en väldigt bra ordning vi har. Jag kan konstatera att det förslag som Daniel Riazat står här och för fram, att detta ska avgöras här i en debatt, vore en väldigt dålig ordning. Framför allt vore det en väldigt rättsosäker ordning som skulle skapa väldigt stora problem. Jag är motståndare till det systemet. Jag behöver kanske inte gå in mer på det.
Vi har lagt om migrationspolitiken mot bakgrund av de väldigt stora integrationsproblem som finns i landet. Daniel Riazat håller inte med, förstår jag. Jag vet att inte heller Vänsterpartiet håller med. Jag vet att inte heller Miljöpartiet håller med.
Jag är inte säker på att vi kommer att hitta en gemensam ståndpunkt i den här diskussionen. Man kan dock fundera: Vad vore alternativet till det vi gör just nu? Vore det att fortsätta med den gamla migrationspolitiken, den kravlösa som skapade så enormt stora problem? Man kanske inte ser det när man sitter här i bänken i Sveriges riksdag, men jag är övertygad om att svenska folket ser integrationsproblemen – ser alla barn som växer upp i utanförskap, ser otryggheten och ser splittringen.
Då kan man, som Daniel Riazat verkar vilja, bara fortsätta som förut. Eller så kan man ta tag i problemen, och det är det vi gör genom att lägga om migrationspolitiken. Till exempel säger vi det som Daniel Riazat verkar tycka är så upprörande: Har man inte skyddsbehov ska man återvända hem. Om man begår brott och blir utvisad ska vi verkställa utvisningen så att ingen gärningsman kan fortsätta förstöra livet för sina brottsoffer.
Vi lägger om politiken. Vi ser goda resultat. Jag är övertygad om att det finns starkt folkligt stöd för detta. Vi kommer att fortsätta genomföra de reformer som vi har lovat svenska folket för att göra Sverige tryggare och säkrare.
Anf. 40 Daniel Riazat (-)
Herr talman! Jag har inte fått något svar att tacka för från ministern.
Återigen fortsätter regeringen och migrationsministern att måla upp ett falskt narrativ över vad som är konfliktlinjen i vårt samhälle: att det skulle handla om att människor är trötta på att det finns sådana som ser ut som jag i det här landet, när det i stället handlar om att vi har en regering som har fört Sverige hundra år bakåt i tiden när det kommer till arbetsmarknadspolitik, bostadspolitik, skolpolitik, sjukvårdspolitik, finanspolitik och en rad andra områden.
En gång i tiden kunde vi stå stolta och höra Sverige omtalas i resten av världen som ett av världens mest jämlika länder som tog emot människor och gav dem en fristad. I dag är vi kända för att regeringen bärs upp av ett parti som byggdes upp av nazister. Det är konfliktlinjen i vårt samhälle. Så kommer det att vara under valet 2026, när den här regeringen tack och lov kommer att försvinna från statsmakten. Vi hoppas att få till en omläggning av politiken i sin helhet, få ordning på samhället och premiera solidaritet och gemenskap bland människor snarare än att stå här och försöka splittra människor. Det har ministern och Nima Gholam Ali Pour från Sverigedemokraterna alltid gjort. De målar upp en falsk bild av problemen i vårt samhälle.
Regeringen säljer vapen till diktaturer, vilket leder till att människor måste fly från sina länder. Sedan vill man inte ta ansvar för dem. Regeringen ger 300 miljoner kronor till en IS- och al-Qaida-styrd regim i Syrien. Kurderna slaktas och flyr, men vi vill inte ta emot dem.
Regeringen ingår avtal med diktatur efter diktatur för att hålla människor borta från Sveriges gränser. Jag och framtidens svenskar kommer aldrig att ställa upp på den linjen.
Anf. 41 Migrationsminister Johan Forssell (M)
Herr talman! Jag begär inte att framtidens vänster ska ställa upp på regeringens linje, men det är rimligt att begära att man ändå läser in sig på hur svensk migrationspolitik fungerar innan man ställer sig i riksdagens talarstol och börjar påstå en massa direkta felaktigheter och dumheter. Det är ett rimligt krav.
Jag vill dock avsluta i gemenskap och säga följande. Jag håller med om att det här kommer att bli en stor konfliktfråga i valrörelsen om några månader. Daniel Riazat är tyvärr inte ensam om att vilja återgå till den tidigare kravlösa migrationspolitiken: den som skapade så stora problem för Sverige, skapade så stor otrygghet och skapade problem med utanförskap, segregation och arbetslöshet. Många i Vänsterpartiet och i Miljöpartiet vill se precis samma politik, det vill säga en återgång rakt till den migrationspolitik som ledde Sverige in i flyktingkrisen 2015.
Jag tror att detta vore förödande för Sverige och vår framtid och för integrationen, och det skulle skapa en lång rad problem för inte minst barnen. Ibland låter det som att den stora utmaningen i migrationen är bara att ge folk tak över huvudet första veckan när de kommer. Det är ett kortsiktigt perspektiv. Här handlar det om många år, att klara sysselsättnings- och trygghetsfrågor, skolgång och värderingsfrågor och att hålla ihop Sverige.
Det här handlar om komplicerade saker, och då behöver man en plan. Man kan inte bara stå i en talarstol och uttala enkla paroller; alla är välkomna, bara vi är solidariska. Det fungerar inte så. Jag vet att Daniel Riazat inte håller med mig om detta, men jag är övertygad om att en stor del av svenska folket ser dessa frågor.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.