Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

kommunala folkomröstningar

Interpellation 2002/03:140 av Lindström, Torsten (kd)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-01-23
Inlämnad
2003-01-23
Besvarad
2003-02-04
Sista svarsdatum
2003-02-06

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 23 januari

Interpellation 2002/03:140

 av Torsten Lindström (kd) till statsrådet Mona Sahlin om kommunala folkomröstningar

Demokrati betyder i sin bokstavliga mening folkstyre. Ett demokratiskt styrelseskick fordrar att det är folkets vilja som avgör hur samhället formas och utvecklas. Men demokratin innebär långt mer än en teknisk lösning av maktfördelningen i samhället. Ett i sann mening demokratiskt samhälle innebär också ett förhållningssätt där respekt för varje människas unika och okränkbara värde, tolerans, jämlikhet och jämställdhet får råda.

Som förtroendevalda har vi ett gemensamt uppdrag att förverkliga folkviljan genom ett gott förhållningssätt. Förtroendevalda bör inom det demokratiska förhållningssättets ramar följa folkets röst även när den inte stämmer med det egna partiets uppfattning.

I Surahammar har föreningen Barnens Rätt till Föräldrars Tid samlat in namnunderskrifter motsvarande de 5 % av kommuninvånarna som krävs för att en kommunal folkomröstning ska prövas. Syftet med den föreslagna folkomröstningen är att möjliggöra ett ställningstagande till kommunal vårdlön. Initiativtagarna menar att det i dag föreligger en stark orättvisa i samhället. De föräldrar som väljer att vårda de egna barnen och därmed inte använder den kommunala barnomsorgen får inte någon ekonomisk ersättning av kommunen medan de föräldrar som har barn i kommunal barnomsorg får stora ekonomiska subventioner.

För att frågan om en kommunal folkomröstning ska prövas krävs i dag att 5 % av kommuninvånarna så kräver. Däremot är det kommunfullmäktige som avgör om folkomröstningen ska ske eller inte. I det aktuella fallet avslogs folkomröstningskravet utan vidare motivering. Detta är märkligt och föder givetvis en besvikelse hos de berörda samt en berättigad skepsis mot det demokratiska systemet.

Visserligen kan fler folkomröstningar, ett ökat inlag av direktdemokrati, av somliga upplevas som en urholkning av den representativa demokratin. Å andra sidan bör väl demokratin som helhet gynnas av ökat folkligt deltagande oavsett vilken form det sker i. Politiken får inte vara så snäv att den upplevs bevaka sina egna gränser.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga statsrådet:

Vad avser statsrådet att göra för att initiativ till kommunala folkomröstningar bättre tillvaratas?

Är statsrådet beredd att skärpa lagstiftningen så att initiativ till kommunala folkomröstningar blir svårare att avvärja?

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att ett demokratiskt förhållningssätt blir gällande i hanteringen av kommunala folkomröstningar?

Debatt

(8 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2002/03:140, kommunala folkomröstningar

Interpellationsdebatt 2002/03:140

Webb-tv: kommunala folkomröstningar

Protokoll från debatten

Mona Sahlin (S)
Anf. 8 Mona Sahlin (S)
Herr talman! Torsten Lindström har frågat mig vad jag avser att göra för att initiativ till kommunala folkomröstningar bättre tillvaratas och om jag är beredd att skärpa lagstiftningen så att initiativ till kommunala folkomröstningar blir svårare att avvärja. Torsten Lindström har också frågat mig vilka åtgär- der jag avser att vidta för att ett demokratiskt förhåll- ningssätt blir gällande i hanteringen av kommunala folkomröstningar. Tillämpningen av bestämmelserna om så kallat folkinitiativ har sedan de infördes i kommunallagen 1994 utvärderats flera gånger. Den senaste gjordes inom ramen för den parlamentariskt sammansatta Kommundemokratikommitténs arbete och redovisa- des våren 2001 i huvudbetänkandet Att vara med på riktigt - demokratiutveckling i kommuner och lands- ting (SOU 2001:48). Resultatet av utvärderingen visar att reformen inte i realiteten inneburit den möj- lighet för medborgarna att i folkomröstningar ge uttryck för sin mening mellan valen som var tanken. Av de knappt 70 initiativ till folkomröstning som har väckts sedan 1994 har endast tre lett till folkomröst- ning. I övriga fall har fullmäktige avslagit begäran. Mot bakgrund av dessa erfarenheter är det enligt min uppfattning tydligt att folkinitiativet inte kan behållas i sin nuvarande utformning. Medborgarnas initiativ måste tillvaratas på ett bättre sätt. På den punkten är alltså Torsten Lindström och jag överens. När det gäller frågan om på vilket sätt folkinitiati- vet bör förstärkas har flera olika lösningar övervägts under de senaste åren. Det senaste förslaget redovisa- des i Kommundemokratikommitténs huvudbetänkan- de och innebar att folkomröstning i en viss fråga skulle genomföras om minst 10 % av de röstberätti- gade kommun- och landstingsmedlemmarna väckt ärendet i fullmäktige. Förslaget avvisades emellertid av en majoritet av remissinstanserna, som bland annat menade att ett ovillkorligt krav på folkomröstning i alla frågor som väcks genom folkinitiativ innebär en avsevärd försvagning av det representativa systemet och att ett krav på 10 % dessutom kommer att slå mycket olika i stora och små kommuner. Remissinstansernas kritik mot kommitténs förslag föranledde regeringen att avvakta med att återkomma till riksdagen, vilket också redovisades i propositio- nen Demokrati för det nya seklet (2001/02:80). Rege- ringen bereder nu frågan vidare och avser, bland annat mot bakgrund av det tillkännagivande som riksdagen lämnat (bet.2001/02:KU14, rskr.2001/02:190), att återkomma till riksdagen i denna fråga. För att avslutningsvis återknyta till Torsten Lind- ströms frågor vill jag understryka att den självklara utgångspunkten för det fortsatta beredningsarbetet är att folkinitiativ i framtiden ska tillvaratas bättre och att ett demokratiskt förhållningssätt ska prägla hante- ringen av desamma.
Torsten Lindström (Kd)
Anf. 9 Torsten Lindström (Kd)
Herr talman! Jag vill allra först tacka statsrådet för svaret på min interpellation. Det är ett svar med en hel del lovvärda ord, men kanske inte lika mycket konkretion och handling. Demokrati betyder ju i sin bokstavliga mening folkstyre. Det är folkets vilja som ska avgöra hur samhället formas och utvecklas. Ett i sann mening demokratiskt samhälle innebär också ett förhållnings- sätt där respekt för varje människas unika och okränkbara värde och respekt för minoriteter samt tolerans, jämlikhet och jämställdhet får råda. För det krävs att demokratin vilar i och har sin utgångspunkt i en värdegrund som omfattar och garanterar dessa värden. Som förtroendevalda har vi ett gemensamt upp- drag att förverkliga folkviljan även när den inte stämmer med den egna eller det egna partiets uppfatt- ning. I Surahammar i Västmanlands län har föreningen Barnens rätt till föräldrars tid samlat in namnunder- skrifter motsvarande de 5 % av kommuninvånarna som krävs för att frågan om en kommunal folkom- röstning ska prövas. Det handlade om att ta ställning till kommunal vårdlön. Initiativtagarna menade att det föreligger en stark orättvisa i samhället när de föräld- rar som väljer att vårda de egna barnen och inte an- vänder den kommunala barnomsorgen inte får någon ekonomisk ersättning av kommunen medan de föräld- rar som har barnen i kommunal barnomsorg får stora ekonomiska subventioner. Herr talman! Lagen som möjliggjorde folkinitiativ 1994 var i hög grad resultatet av ett pionjärarbete av min partivän, kristdemokraten och förra civilminis- tern Inger Davidson. För att frågan om en kommunal folkomröstning ska prövas krävs att 5 % av kommu- ninvånarna så begär. Däremot är det fullmäktige i kommunen som avgör om folkomröstningen ska ske. I det aktuella fallet, Surahammar, avslogs folkom- röstningskravet utan vidare motivering. Det kan onekligen tolkas som ett utslag - eftersom detta är en klassiskt socialdemokratisk kommun - av ett slags socialdemokratiskt överhetsperspektiv där politiker vet bäst och vanliga medborgare helst icke ska göra sig besvär. Detta föder givetvis en besvikelse hos de berörda och en berättigad skepsis mot det demokratiska sys- temet. Det är en skepsis som onekligen späds på när statsrådet i sitt svar konstaterar att i 70 av de initiativ till folkomröstning som tagits sedan 1994 har bara tre lett fram till folkomröstning. Herr talman! Jag välkomnar att ett arbete pågår i Regeringskansliet med att ta fram förslag för att, som jag uppfattar det, stärka folkinitiativet - även om arbetet nu pågår efter ett initiativ från riksdagen. Sedan 1994 har Sverige haft en socialdemokratisk regering. Det är en socialdemokratisk regering som har förvaltat lagstiftningen om folkinitiativ - om lokala folkomröstningar. Nu är ju statsrådet ny som demokratiminister, och jag hoppas att det är en spännande utmaning! Jag vill konkret fråga statsrådet just som ny demokratiminis- ter: Vad avser statsrådet att göra för att initiativ till kommunala folkomröstningar bättre ska tillvaratas? Och när kommer regeringen med de förslag som stärker folkinitiativet?
Nils Fredrik Aurelius (M)
Anf. 10 Nils Fredrik Aurelius (M)
Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse att statsrådet - om jag uppfattade det riktigt - avslutade med att säga att folkinitiativ ska tillvaratas bättre i framtiden. Vi kan nog vara överens om denna strä- van. Jag tror också att vi är överens om att det nuva- rande systemet inte är bra. Kommundemokratikom- mittén skrev så här i sitt slutbetänkande: Möjligheten till folkinitiativ har försvagat den kommunala demokratin genom att människor som engagerar sig har fått sina förslag avslagna. Detta har skapat besvikelse och missnöje. Inte sällan har man tappat lusten för fortsatt engagemang. Avståndet mellan medborgare och politiker har ökat. Det krävs alltså ett annat system. Kommundemo- kratikommittén själv föreslog ett system som innebar att kommunen skulle vara tvungen att anordna en rådgivande folkomröstning om 10 % av de röstberät- tigade så begärde. Det var för övrigt denna uppfatt- ning som riksdagen ställde sig bakom under förra riksmötet, när ärendet bereddes i KU. Jag tycker ändå att det är värdefullt att statsrådet säger att vi kan behöva fler rådgivande kommunala folkomröstningar. Jag tror också att vi är överens om att detta ska ses som en komplettering till den repre- sentativa demokratin. Däremot vill jag avslutningsvis ta upp en annan fråga, som inte alls berördes i svaret och inte heller i interpellationen. Det är en sak att säga att det ska bli lättare att folkomrösta. Men nästa fråga måste bli: Vad ska vi folkomrösta om? Det finns kanske goda grunder till att en del av de folkomröstningar som inte har blivit av inte har blivit det. Det är kanske på grund av att frågorna har varit olämpligt formulerade. Jag skulle inför den fortsatta beredningen förslagsvis vilja säga att en bra folkomröstningsfråga ska vara konkret, tydlig och tämligen preciserad. Om jag ska ta ett exempel på måfå så skulle man väl kunna tänka sig en folkomröstning om biltullar, för att ta något ur verkligheten. Det tycker jag är konkret och tydligt. Däremot är det uppenbart att det blir problem om man skulle börja folkomrösta om budgeten, skatte- trycket, graden av entreprenader i kommunerna eller något sådant, som avgörs i den vanliga representativa demokratin och som brukar debatteras i samband med kommunalvalet. Min direkta fråga till statsrådet blir: Har statsrådet en uppfattning om hur frågor som är bra att folkom- rösta om ska se ut?
Mona Sahlin (S)
Anf. 11 Mona Sahlin (S)
Herr talman! Detta är en mycket intressant debatt, men det är också en komplicerad debatt. Därför ser jag fram emot många diskussioner här. Det gäller bland annat det som Torsten Lindström tog upp nu - det tror jag vi har anledning att återkomma till i flera sammanhang. Torsten Lindström började med att säga att jag var allmänt välvillig men att han saknade konkretionen. Jag vill ändå vara så formalistisk som ett statsråd måste vara ibland. Regeringen har gett uttryck för sin mycket tydliga vilja - det gjorde den i demokratipro- positionen. Folkinitiativet måste förbättras och för- stärkas så att det blir mer möjligt att använda. Där är vi överens. Formerna för hur det ska ske har vi också blivit påminda om av riksdagen genom det initiativ som har kommit. Men vi bereder frågan nu, och jag varken vill eller bör svara på mer konkreta frågeställ- ningar i dag, innan vi har kommit längre i bered- ningsprocessen. Jag vill ändå betona att frågeställningen gäller hur folkinitiativet ska stärkas, och inte om. Frågan är komplicerad också på andra sätt. Tors- ten Lindström tog exemplet Surahammar, och ville väl lite antyda att det mest är socialdemokrater i största allmänhet som bankar ned folkinitiativ därför att vi är så maktfullkomliga. Men frågeställningar är ofta mer komplicerade än så! I Kalmar län vill social- demokratin just nu ha folkomröstning om vård Jag skulle aldrig drömma om att påstå att detta var för att banka ned folket i Kalmar och att det var ett utslag för borgerlig maktfullkomlighet. Frågan är lite komplicerad. Jag vill också påminna om att en del av de argu- ment som kommunerna har haft i de fall då de har sagt nej till folkinitiativen kan vara goda eller mindre goda. Jag tycker att en del av de argumenten är mycket märkliga, och jag har större förståelse för andra. Det har till exempel funnits frågeställningar som kommunen inte alls har ansvar för eller ska be- sluta om. Det vore orimligt att ha kommunala folk- omröstningar om dessa, precis som Nils Fredrik Au- relius påpekade. Jag vill också påminna om en annan sak som inte kommer fram så ofta. Vi har faktiskt haft åtskilliga folkomröstningar i Sverige som inte har kommit till genom folkinitiativet i den formella formen. De har kommit till därför att partierna i kommunen har lyss- nat in folkopinionen på andra sätt och beslutat sig för att genomföra folkomröstningar. Jag tycker att frågeställningen om hur folkinitiati- vet ska komma in i arbetet med att förstärka medbor- garnas inflytande mellan valen är viktig. Det är ju det som det här ytterst handlar om. Det får inte vara så att bara den lilla del av befolkningen som är medlemmar i ett politiskt parti har makten mellan valen och de övriga vid valen. Vi måste öka medborgarnas infly- tande också mellan valen. Nu har regeringen tagit initiativ till en stor och mycket spännande författningsöversyn där det här tankesättet också kommer in. Jag vill dock betona att jag inte anser att vi ska vänta så länge på att lösa frågan om folkinitiativet - absolut inte. Men däremot måste diskussionen handla om att folkinitiativet ska vara ett led i att stärka medborgarnas möjligheter till inflytande. Det handlar också om hur kommunerna ska få möjlighet att utöva sitt ansvar mot väljarna. Jag vill också, fast det är kontroversiellt, påpeka en sak som jag har reflekterat mycket över sedan valet. Det är risken för att ett antal främlingsfientliga partier som har dykt upp efter valet visar ett stort intresse för att, så att säga, kidnappa hela frågan om folkinitiativet med mycket dunkla syften. Vi får alla hjälpas åt så vi inte hamnar där. Detta måste vi också tänka på i beredningen av hur folkinitiativet ska stär- kas. Jag ber att få återkomma, och jag hoppas att det blir relativt snart, till de konkretioner som båda talar- na här i dag har efterlyst.
Torsten Lindström (Kd)
Anf. 12 Torsten Lindström (Kd)
Herr talman! Jag är mycket glad över att statsrådet är så positiv till att återkomma till riksdagen med förslag. Däremot är jag inte lika glad över att statsrå- det väljer att vara så formalistisk genom att i dag inte vilja säga åtminstone något om hur regeringen kom- mer att agera och när riksdagen kan ta ställning till en proposition. Jag vill också invända genom att själv vara en smula formalistisk och säga att statsrådet i sitt inlägg faktiskt använde sig av ord och uttryck som definitivt inte kom från min mun. Herr talman! Frågan om folkomröstningar är vik- tig. Statsrådet hänvisade här till exempel. Det finns många exempel. Heby kommun i Västmanlands län ville byta län. Det fick man inte för den socialdemo- kratiska regeringen. Vi har exemplet med biltullar i Stockholm. Och vi har exemplet i Kalmar, som jag vill påpeka för statsrådet inte på något sätt, såvitt jag vet, är fullständigt utrett. Där handlar det just nu om att se vilka namnunderskrifter, som en socialdemo- kratisk tidning har samlat in, som är fullt giltiga och därmed kan räknas. Herr talman! Frågan om kommunala folkomröst- ningar och lokala initiativ är inte helt lätt. Det är ju just därför som politiken inte får upplevas som så snäv att politiken inte vill släppa in mer direktdemo- krati och fler folkomröstningar inom demokratins ram. Politiken får inte vara så snäv. Fler folkomröst- ningar kan, precis som den lagstiftning som kom 1994 också syftade till, faktiskt öppna för mer folkligt deltagande i olika sammanhang. Det är ett värde som jag tycker att vi alla förtroendevalda borde se positivt på. Herr talman! Jag återkommer, något ihärdigt möj- ligen, till mina ursprungliga frågeställningar. Jag önskar att statsrådet vill ge ett något mer konkret svar här i dag. Vad tänker regeringen göra, och när gör regeringen det?
Nils Fredrik Aurelius (M)
Anf. 13 Nils Fredrik Aurelius (M)
Herr talman! Det finns här en principiell fråga om avgränsningen mot den representativa demokratin som är mycket intressant. Om vi får det nya effektiva instrumentet med kommunala folkomröstningar och man använder det ofta, finns det också en liten risk att små grupper kan försöka att missbruka det. Det var väl därför som Kommundemokratiutredningen före- slog att man skulle ha ett högre krav än de 5 % som vi har i dag, det vill säga 10 % av de röstberättigade. Nu svarade statsrådet kanske inte riktigt på min fråga om vad vi ska folkomrösta om. Det intressanta kan ju ändå inte bara vara hur många röster som krävs eller hur många röstberättigades namn som krävs, utan det handlar också om var i vårt i grunden repre- sentativa system det här instrumentet ska komma in. Vilka frågor är det lämpligt för? Är det verkligen lämpligt att strax efter ett val ta upp budgetfrågor eller allmänt hållna ideologiska frågor av typen: Hur mycket entreprenader ska vi ha? Nu syftar jag på den diskussion som förekommer i Kalmar läns landsting. Jag tycker personligen att en sådan sak blir väldigt svår att folkomrösta om, särskilt som man just har haft ett allmänt val. Är det inte en rimlig åsikt att ett effektivt och fungerande kommunalt folkomröst- ningsinstitut måste handla om ganska konkreta, tydli- ga och avgränsade frågor som inte självklart är en del av den allmänna politiska ideologiska debatten och bättre hör hemma i allmänna val?
Mona Sahlin (S)
Anf. 14 Mona Sahlin (S)
Herr talman! Låt mig börja med den sista frågan som Nils Fredrik Aurelius ställde. Jag förstår att det är en retorisk fråga. Det är ju inte jag i egenskap av statsråd som ska svara på vilka frågor som man ska folkomrösta om kommunalt. Men jag förstår bak- grunden till frågan. Det är ju det som har gjort att olika utvärderingar har varit så komplicerade. Det är också det som har legat bakom mycket av det reso- nemang som den kommitté som föreslog dessa 10 % förde. Vi kan titta på de 70 initiativ som har tagits. Vad har de kretsat kring? I 17 fall har det handlat om infrastruktur. Det är ju mycket konkreta saker. I 13 fall har det handlat om försäljning av kommunal egendom. I 13 fall har det varit byggnationsärenden. I de fall där sådana här initiativ har väckts har det of- tast handlat om mycket konkreta och nära frågor. Sedan har det varit ett antal andra frågor som mer har varit politiska opinionsyttringar och inte frågeställ- ningar som kommunen de facto har att bestämma om. Det handlar om hur man orienterar sig rätt i detta och visar att folkomröstningar, som är en viktig del av demokratin, inte är det enda sättet som medbor- garna ska kunna vara med och påverka de förtroende- valda mellan valen. Det är också viktigt att vi vidgar diskussionen när vi så småningom ska ta ställning till hur det här folkinitiativet ska kunna förstärkas och utvecklas. Jag tror att det krävs ett mycket grannlaga arbete av alla partiers företrädare runtom i kommu- nerna för att vi ska hitta moderna, nya och spännande former för att kunna vara med och påverka mellan valen. Jag är ledsen om jag fortsätter att göra Torsten Lindström djupt besviken, men jag varken kan eller får stå här och dra fram en massa saker som regering- en faktiskt inte berett färdigt. Jag hamnar väl i KU om jag gör det. Det pågår ett mycket intensivt arbete nu i Regeringskansliet. Vi kommer att återkomma till riksdagen. Jag kan inte svara mer innehållsrikt än så i dag. Debatten i sig visar att frågeställningen kommer att återkomma i många sammanhang. Jag ser fram emot dessa debatter. Det här är en viktig fråga för demokratin.
Torsten Lindström (Kd)
Anf. 15 Torsten Lindström (Kd)
Herr talman! Det är glädjande att vi är överens om att detta är en viktig fråga. Jag vill helt kort återknyta till mitt exempel från början, nämligen Surahammar, den lilla kommunen mitt i Västmanland. När man gör ett seriöst arbete för att ta ett folkinitiativ och det avslås av en politisk ledning skapar det en oerhörd frustration, rädsla och ilska och också en misstänk- samhet mot demokratin. Därför är det just för demo- kratins egen skull viktigt att ta dessa impulser på allvar och arbeta för att vi får ett starkare folkinitiativ. Jag vill, herr talman, i dag passa på att vädja till statsrådet att hon, precis som hon gjort här i debatten, ska fortsätta att se folkomröstningar som ett sätt att berika demokratin. Det borde inte finnas någon mot- sättning mellan representativ demokrati och direkt- demokrati. Det handlar om olika former av demokra- ti, som kan spela olika roller. Den pionjärlagstiftning som den borgerliga rege- ringen lade fram 1994 måste få en vidareutveckling utifrån de fakta som vi har sett under de gångna åtta åren. Den behöver vidareutvecklas så att folkinitiati- vet blir mer slagkraftigt också med en socialdemo- kratisk regering. Detta, herr talman, är bra för både delaktighet och inflytande och därmed för demokra- tin. Jag ser med stor spänning fram emot regeringens fortsatta förslag.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.