Jämställdhet i folkrörelsepolitiken
Interpellation 2007/08:215 av Olsson, LiseLotte (v)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-11-23
- Anmäld
- 2007-11-27
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2007-12-07
- Sista svarsdatum
- 2007-12-07
- Besvarad
- 2007-12-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 23 november
Interpellation
2007/08:215 Jämställdhet i folkrörelsepolitiken
av LiseLotte Olsson (v)
till integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp)
För ett par år sedan påvisade utredningen Kvinnors organisering (SOU 2004:59) jämställdhetsbrister i fördelningen av offentliga medel till ideella organisationer. I majoriteten av de redovisade statliga bidragstyperna fanns inga krav på specifik redovisning kring jämställdhet i bidragsgivningen av statliga medel. Endast i 5 av 66 bidragsförordningar och förordningsmotiv fanns något kriterium som reglerar jämställdhet. Av bidragsgivarna redovisade 56 procent att det inte görs några bedömningar eller redovisningar av jämställdhetsperspektivet över huvud taget.
Detta försvårar uppföljning av hur jämställdhetsperspektivet beaktas och omöjliggör i många fall en bedömning av hur statsbidraget fördelas ur ett jämställdhetsperspektiv.
Utredningens slutsatser är också att intresset bland de ideella organisationerna för frågor om jämställdhet är begränsat och av många ses som en icke-fråga. Det är anmärkningsvärt. Om ojämlikheten mellan flickor och pojkar samt kvinnor och män varken beaktas eller synliggörs riskerar organisationerna att återskapa och i sämsta fall förstärka ojämlikheten.
Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det är det övergripande målet för svensk jämställdhetspolitik i dag. Ett av delmålen handlar om att kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva samhällsmedborgare och forma villkoren för beslutsfattandet. Därför bör folkrörelser liksom andra organisationer verka för jämställdhet inom organisationerna. De demokratiska förtjänsterna av detta är viktiga.
Med anledning av detta vill fråga jämställdhetsminister Nyamko Sabuni:
1. På vilket sätt arbetar statsrådet för att Sveriges folkrörelse- och organisationstradition ska omfattas av de jämställdhetspolitiska målen?
2. Avser statsrådet att integrera ett jämställdhets- och könsmaktsperspektiv i folkrörelsepolitiken och i den statliga bidragsgivningen?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:215
Webb-tv: Jämställdhet i folkrörelsepolitiken
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:46 Tisdagen den 18 decemberProtokoll 2007/08:46 25 § Svar på interpellation 2007/08:215 om jämställdhet i folkrörelsepolitiken
Protokoll från debatten
Anf. 244 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! LiseLotte Olsson har frågat mig på vilket sätt jag arbetar för att Sveriges folkrörelse- och organisationstradition ska omfattas av de jämställdhetspolitiska målen. Hon frågar också om jag avser att integrera ett jämställdhets- och könsmaktsperspektiv i folkrörelsepolitiken och i den statliga bidragsgivningen.
Jag vill börja med att säga att jag håller med LiseLotte Olsson om att det är viktigt att jämställdhet mellan flickor och pojkar, kvinnor och män inom olika områden synliggörs.
Regeringen har i årets budgetproposition bland annat därför slagit fast att arbetet med jämställdhetsintegrering ska fördjupas och förbättras. Syftet med jämställdhetsintegrering är att kvalitetssäkra hela regeringens politik med hjälp av ett jämställdhetsperspektiv. Den kraftiga ökningen av resurser till jämställdhetspolitiken innebär samtidigt ökade möjligheter att främja särskilda insatser inom olika politikområden. Aktörerna inom den ideella sektorn finns bland såväl mottagarna som utförarna. Här vill jag särskilt nämna regeringens handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer i vilken det bland annat föreslås att ideella kvinno- och brottsofferjourer ska få ökat organisationsstöd för sitt arbete. Folkrörelserna ingår alltså som viktiga aktörer i arbetet med att implementera de jämställdhetspolitiska målen. Det i budgetpropositionen för 2008 föreslagna bidraget till riksdagspartiernas kvinnoorganisationer om 15 miljoner kronor ska också ses som ett stöd i detta arbete.
Min bestämda uppfattning som folkrörelseminister är att det finns en medvetenhet hos ideella sektorn om de jämställdhetspolitiska målen och att många föreningar arbetar med jämställdhetsfrågor.
I den nyligen överlämnade Folkrörelseutredningens betänkande
Rörelser i tiden
(SOU2007:66), som nu är ute på remiss, finns det förslag som rör frågan om behovet av gemensamma principer för den statliga bidragsgivningen till ideella organisationer. Där föreslås att den allmänt vedertagna principen om att en organisation ska vara demokratiskt uppbyggd för att kunna få bidrag bör kunna kompletteras med andra principer. Här kan man tänka sig en princip som rör jämställdhet. Men jag vill samtidigt betona att det är viktigt att beakta och värna om föreningarnas självständighet och oberoende.
Jag vill i detta sammanhang lyfta upp det arbete som Ungdomsstyrelsen gör beträffande bidragen till ungdomsorganisationerna, där redovisning görs utifrån bland annat mål om jämställdhet. Liknande utvecklingsarbete sker inom Folkbildningsrådet och Riksidrottsförbundet vad gäller stödet till folkbildningen och idrottsföreningarna. Dessa två organisationer hanterar den största delen av statens organisationsstöd till föreningslivet.
En annan viktig del i arbetet med att synliggöra villkoren för kvinnor respektive män är att få fram kunskap genom forskning och statistik. En rad sådana studier har tagits fram inom folkrörelsepolitiken. Exempelvis visar en studie från Statistiska centralbyrån att skillnaderna mellan kvinnors och mäns deltagande i föreningslivet inte är särskilt stora. Det finns dock skillnader mellan könen när det gäller aktivitetsmönster. Flera studier genomförda av Ersta Sköndal visar att kvinnor har mindre makt i föreningslivet, det vill säga de återfinns längre ned i beslutshierarkierna. Många kvinnor finns i de sociala organisationerna och ägnar sig oftast åt penninginsamling och direkta hjälpinsatser. Många män återfinns inom idrottsföreningar men ägnar sig också åt utbildning, ledarskap, styrelseuppdrag och administration inom andra organisationer.
Slutligen vill jag säga att mycket av jämställdhetsarbetet handlar om att kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva samhällsmedborgare och forma villkoren för beslutsfattandet. Jämställdhet kan bara nås om kvinnor och män arbetar tillsammans, mot samma mål och med samma vilja att bryta diskriminerande mönster såväl hos den enskilde som i samhället.
Anf. 245 LiseLotte Olsson (V)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret trots att jag inte tycker att det var speciellt klargörande.
Precis som jag säger i min fråga finns det många brister kring bidragsgivningen. Det handlar om redovisningar och återrapporteringar när det gäller bidrag och jämställdhetsmålen. Det gäller alltså de statliga pengar som delas ut till de ideella organisationerna.
Jämställdhet är en rättvise- och demokratifråga. Jämställdhetsarbete handlar om att omfördela makt, pengar och inflytande mellan kvinnor och män. En viktig del av det befintliga jämställdhetsarbetet utgår från staten med regeringen, myndigheter och kommuner som centrala aktörer.
Jag menar att det måste ställas krav på respektive aktör att både analysarbetet och insatserna som bedrivs ska syfta till att undanröja den här könsdiskrimineringen som finns i dag.
I svaret nämnde jämställdhetsministern jämställdhetsintegrering, som om det vore målet. Jag menar att jämställdhetsintegrering, eller som det också kallas
mainstreaming
, bara är ett verktyg. Det är en metod för att få jämställdhetsperspektiv att genomsyra verksamheten. Precis som utredningen
Makt att forma samhället och sitt eget liv - jämställdhetspolitiken mot nya mål
har kommit fram till, finns det en fara i att om inte jämställdhetsintegreringen kopplas till de övergripande jämställdhetsmålen kan konsekvenserna i stället bli brister i uppföljning och samordning mellan de olika myndigheternas insatser. Det kan även leda till en uppsplittrad bidragsgivning. Det måste följas åt tydligt.
I min interpellation tar jag även upp utredningen
Kvinnors organisering
och de brister som utredningen kommer fram till. Bland annat har man sett att flera organisationer saknar könsuppdelad statistik. Inte heller ges det riktlinjer eller ställs krav på återrapportering om jämställdhet vid bidragsgivning. Det är till och med så att där det finns könsuppdelad statistik används den inte alltid när givaren, staten, ska fördela bidragen. Vad avser ministern som ansvarig för jämställdheten att göra för att rätta till detta?
Ministern sade i sitt svar angående Folkrörelseutredningens betänkande
Rörelser i tiden
, som nu är ute på remiss, att hon kan tänka sig en princip som rör jämställdhet. Det är vagt, till och med fegt, av jämställdhetsministern att inte våga vara tydligare. Är det så att ministern inte vill vara tydligare?
Jag skulle vilja ha svar på om statsrådet tycker att det räcker att hon kan tänka sig en princip som rör jämställdhet. Borde det inte vara självklart att jämställdhetsministern argumenterar och slåss för jämställdhet, att det ska vara ett av de viktigaste kriterierna för att ge statligt stöd?
Anf. 246 Marie Engström (V)
Fru talman! Jag valde att gå in i debatten eftersom jämställdhetsministern nämnde i sitt svar till LiseLotte Olsson skrivningar i årets budgetproposition och behovet av att kvalitetssäkra regeringens politik med hjälp av ett jämställdhetsperspektiv. Det är viktigt.
Jag har läst budgetpropositionen, och regeringen har kommit till slutsatsen att mäns och kvinnors ekonomiska standard påverkas lika mycket till följd av regeringens ekonomiska förslag. Det gäller både skatter och andra åtgärder. Det är en intressant slutsats. I en bilaga till budgetpropositionen kan man se effekterna av förändrade skatter och förändrade transfereringar. Det framgår klart och tydligt att skillnader mellan mäns och kvinnors ekonomiska situation - gapet - minskar när skatterna höjs och när det finns fler transfereringar. Om skatterna sänks och transfereringarna blir färre uppstår det motsatta. Det visade den gamla regeringen, och det har den nya regeringen visat.
I bil. 3 visas en jämställdhetsanalys på det ekonomiska området. Regeringen använder sig nu av ett familjebegrepp. Man tittar på hur mycket männen tjänar och på hur mycket kvinnorna tjänar. Man slår ihop detta och menar att den ekonomiska förändringen kommer familjerna till del. Sedan delar man detta rakt av och drar slutsatsen att regeringens ekonomiska politik påverkar män och kvinnor lika mycket. Eftersom jag inte har debatterat någon gång med jämställdhetsministern skulle jag vilja få jämställdhetsministerns kommentar till att använda statistiken på det sättet.
När vi från Vänsterpartiet har frågat riksdagens utredningstjänst om konsekvenserna av regeringens ekonomiska politik har vi fått en helt annan bild. De i decil 10, den tiondel av befolkningen som tjänar mest, får det absolut största utbytet av regeringens åtgärder, och det är framför allt männen som tjänar mycket mer på regeringens ekonomiska politik jämfört med vad kvinnorna gör.
Anf. 247 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Jag svarar först på LiseLotte Olssons frågor om jämställdhet och folkrörelser. Som LiseLotte Olsson sade finns det betänkande som nu bereds inom Regeringskansliet. Var vi hamnar och vad det blir för resultat vet jag inte eftersom arbetet pågår. Vi får återkomma till slutresultatet.
Som jag också sade i svaret kräver de största bidragsgivarna redovisning tillbaka som innehåller jämställdhetsmål. Det är nog inte tillräckligt. Mer behöver absolut göras. Det får vi återkomma till så småningom när vi har berett klart det betänkande som nu ligger.
I budgeten, finansplanen, finns två siffror redovisade. Den ena är hushållets ekonomiska standard. Det är jätteviktigt att göra den redovisningen. I ett hushåll med en man och en kvinna där mannen tjänar mer, menar jag att kvinnans levnadsstandard i detta hushåll är definitivt mycket bättre än i ett hushåll med bara en ensamstående kvinna med barn. Den skillnaden måste visas också i de ekonomiska beräkningarna. Den andra redovisade siffran är ekonomiska standarder för enskilda uppdelade på kön. Där visar det sig också att den redovisningen faller lika ut procentuellt sett för män som för kvinnor. Men eftersom vi har de strukturella historiska fördelningarna av förmögenhet, inkomst och så vidare leder det till att i kronor och ören blir det självklart mer till mannen än till kvinnan. Men procentuellt sett faller det lika ut.
Jag kan inte kommentera om transfereringarna skulle vara bättre än inkomst utifrån utfallet. För mig är det viktigt att uppnå en ekonomisk självständighet som kvinna. Det gör jag bara med egen inkomst och inte med transfereringar. Det kan inte vara så att kvinnor ska gå från att vara beroende av männen till att vara beroende av staten. Det är orimligt. Kvinnor måste kunna vara självständiga. Det finns mycket kvar att göra på detta område också. Det handlar om företagande. Det handlar om konkurrensen om de områden där kvinnor i dag tjänstgör och där ni har skapat en monopolliknande situation så att kvinnor inte kan söka sig till någon annan arbetsgivare än de offentliga och så vidare. Det är klart att det finns mycket att göra, och vi försöker jobba med precis de frågorna.
Använd inte siffror på det sättet, Marie Engström, och påstå att vi hittar på. Den förra regeringen räknade på precis samma sätt, nämligen hushållets standard och individernas standard. Det gör också de flesta OECD-länder. Vi har inte ändrat någonting i beräkningsgrunderna sedan regeringen tillträdde.
Anf. 248 LiseLotte Olsson (V)
Fru talman! Jag backar tillbaka till det interpellationen handlade om. Det blev lite dubbelt plötsligt, men andemeningen är densamma.
Jag vill ta fasta på det ministern sade i sitt svar på min fråga angående Folkrörelseutredningens betänkande som ligger hos regeringen för att något ska hända. Ministern sade i sitt svar att hon kan tänka sig att i princip föra in jämställdhet som ett av kriterierna. Det är precis det jag skulle vilja veta mer om. Varför stannar det vid en princip? Kan inte jämställdhetsministern här lova att det kommer att bli ett av kriterierna för att få statsbidrag, att det ska skrivas in som en grundläggande sak för att ha rätt till bidragen?
Jag skulle vilja fortsätta att diskutera en av slutsatserna i den statliga utredning som jag pratade om i mitt förra inlägg. Intresset bland de ideella organisationerna för jämställdhet är begränsat, och av många ses det som en icke-fråga. Jag tror inte alls att det är så frid och fröjd som ministern vill göra gällande, det vill säga att man gör det man kan och jobbar med frågorna. Tyvärr är det inte så. Frågan är en icke-fråga.
Låt oss tänka efter hur många medlemmar som finns i organisationerna - stora idrottsföreningar, nykterhetsorganisationer, ungdomsorganisationer och så vidare. Vad kan hända när jämställdhetsfrågan inte vare sig tas på allvar eller bedöms som viktig? Det är alarmerande. Många är medlemmar i föreningarna från unga år till äldre dagar. Om inte jämställdhetsfrågan anses viktig återskapar man det ojämställda samhället.
Om man inte ser ojämlikheten mellan pojkar och flickor ser man inget konstigt med att pojkar får spela sina fotbollsmatcher på gräsplan när flickorna spelar på grusplan. Risken är också stor att man tycker att det är naturligt att pojkarna får tillgång till det stora rummet när de vill spela biljard medan flickorna får hitta något mindre rum bakom köket. Så ser det ut i samhället, och så ska det vara - lika med naturligt. Det är naturligt att det är män som sitter i idrottsklubbens styrelse, med en manlig ordförande och män som fattar besluten, och det är kvinnorna som står för markservicen och den direkta aktiviteten.
Om man tycker att det här är naturligt, och inte ser faran i att man tycker att det är naturligt, återskapar man och förstärker det ojämlika maktförhållande som råder mellan kvinnor och män. Just det vill jag råda bot på med att ställa kravet att jämställdhet ska finnas med som kriterium, att det ska vara en könsuppdelad statistik, att man ska ha en återrapportering och att det ska utvärderas väldigt tydligt för att man ska ha rätt att få bidrag.
Anf. 249 Marie Engström (V)
Fru talman! Helt kort: Jag är fullt medveten om att tidigare regeringar har använt familjebegreppet när man har gjort statistik. Poängen i det jag tog upp var vilka slutsatser man sedan drar av de uppställningar som man gör, uppställningarna både vad gäller skatters och transfereringars betydelse och vad gäller jämställdhetsbilagan. Liknande har funnits i tidigare budgetar, innan alliansregeringen tillträdde. Men poängen är hela tiden vilka slutsatser man drar. Den här typen av slutsatser har inte dragits tidigare, och det är det som jag tycker är uppseendeväckande.
Sedan var det frågan om skatters påverkan och hur det kan jämnas ut mellan kvinnor och män. Jämställdhetsministern valde att mest fokusera på transfereringar och bidrag, som ni gärna pratar om. Men skatter och skattesystem ska ju verka utjämnande mellan hög- och låginkomsttagare. I det här fallet, om jag återigen hänvisar till de svar vi har fått från riksdagens utredningstjänst, är det trots allt männen som har tjänat mest på de skattesänkningar som den här regeringen har genomfört. Därför är det väl inte så konstigt att effekter av det också syns i de bilagor som ni själva lägger till budgetpropositionen.
Detta ville jag säga för att förtydliga lite kring de frågeställningar som jag tog upp förut.
Anf. 250 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Till LiseLotte Olsson återigen: Jag sade inte att vi i princip ska införa jämställdhetsperspektiv i redovisningen av de folkrörelsebidrag som betalas ut. Jag menade att
en
princip kan vara jämställdhet.
Eftersom vi bereder betänkandet kan jag i dag inte säga exakt vilka olika principer som kommer att ingå i det som vi kommer att ha som grundläggande regler för föreningslivet. Men jag tycker också att det är viktigt, oavsett vilka principer det blir, att vi försöker hitta en balans mellan självständigheten för organisationerna och de principer som vi tycker är viktiga i samhället.
Just i dag kan jag inte, som sagt, ge dig ett färdigt svar eftersom vi fortfarande bereder betänkandet.
Anf. 251 LiseLotte Olsson (V)
Fru talman! Vi kanske inte kommer så mycket längre med att diskutera hur man ska tolka den där meningen, men jag tolkar den på ett helt annat sätt. "Här kan man tänka sig en princip som rör jämställdhet." Så står det i svaret. Jag skulle vilja att det var ännu tydligare, som jag har sagt tidigare.
Jag skulle vilja återgå till utredningen, SOU, som jag pratade om tidigare. Det här handlar just om hur man ska få det jämställda samhället. Man ska jobba på många olika nivåer samtidigt. Det handlar om att kvinnor ska ha lika möjligheter att delta i det som formar våra föreställningar, tankar och idéer om oss själva och vårt samhälle, och det gör man bland annat i föreningslivet.
När vi då ser att kvinnor och män har helt olika sätt att vara aktiva på - precis som ministern skriver i svaret, att "kvinnor har mindre makt i föreningslivet" och "återfinns längre ned i beslutshierarkierna" - borde vi vara överens om att det finns mycket vi kan göra. Det kanske vi är också - det kan nästan utläsas av vår dialog här. Jag hoppas att det som händer och sker sedan syns och att ni vill göra någonting åt det här.
Därför menar jag att man ska ställa högre krav på organisationer som ges statligt stöd. Jag hoppas att regeringen kommer att våga göra det, att ställa tydliga och specifika krav på att det här ska följas upp.
Om det får fortsätta som det gör i dag kan det betyda, precis som jag säger, att de statliga bidragen vidmakthåller och till och med förstärker den ojämlikhet som finns mellan könen.
Jag hoppas att ministern tar det gyllene tillfälle som nu finns när ni ska göra någonting av den här utredningen, Folkrörelseutredningens betänkande. Ni ska ju behandla det och så småningom besluta kring det. Då hoppas jag verkligen, som sagt, att ni gör någonting åt det här och ser till att målen i jämställdhetspolitiken även följer med i organisationerna och den ideella verksamheten.
Anf. 252 Nyamko Sabuni (Fp)
Fru talman! Jag vill avsluta med att säga så här: Ja, vi kommer att ställa krav. Det handlar om 7 miljarder per år som delas ut till den ideella sektorn, till organisationer. Vi kommer att ställa krav, men de kraven kommer att vara i balans med den självständighet som organisationerna behöver. Jag kommer inte att styra så mycket som det styrs i dag.
Men: Ja, det är viktigt med jämställdhet. Och: Ja, det finns ett antal andra principer som också är viktiga. Jag återkommer så småningom med en produkt kring frågan och kommer också att ha argument för att vi väljer att lägga upp arbetet såsom vi gör. Så får vi föra debatten vidare då.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.