Institutet för mänskliga rättigheters fortsatta existens och utveckling
Interpellation 2022/23:382 av Per-Arne Håkansson (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2023-06-02
- Överlämnad
- 2023-06-05
- Anmäld
- 2023-06-07
- Svarsdatum
- 2023-06-16
- Besvarad
- 2023-06-16
- Sista svarsdatum
- 2023-06-21
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Institutet för mänskliga rättigheter, med placering i Lund, etablerades den 1 januari 2022 och har till uppgift att främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige.
Inrättandet av institutet är ett viktigt steg mot ökad medvetenhet om och ökat engagemang för dessa frågor och en markering av vikten att såväl svenska grundlagar som de juridiskt bindande människorättskonventioner vi har valt att ratificera efterlevs.
Institutet tillkom mot bakgrund av att det tidigare saknats en aktör med uppdrag att ta fram oberoende analyser av utvecklingen för mänskliga rättigheter i landet och även kan ge förslag på åtgärder för att stärka och främja rättighetsskyddet i vårt land.
Även om institutioner såsom JO, JK, Diskrimineringsombudsmannen och Barnombudsmannen fungerar och har fungerat väl och även stått som modell för andra länder har Sverige i internationella granskningar återkommande fått kritik för avsaknaden av en rikstäckande oberoende institution med brett mandat att främja säkerställandet av internationella konventioner som Sverige ställt sig bakom.
Utgångspunkten för en sådan nationell institution är de så kallade Parisprinciperna som utarbetades i FN i början av 1990-talet. I sammanhanget kan också nämnas att det i år är 75 år sedan FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna kom till.
Vid institutet ska det finnas ett rådgivande organ som ska tillföra det kunskaper och erfarenheter från det civila samhällets och andra aktörers arbete med mänskliga rättigheter. I rådet ska det finnas en bred representation, företrädesvis från organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning.
När beslutet om att inrätta Institutet för mänskliga rättigheter togs i Sveriges riksdag i juni 2021 föranleddes det av ingående utrednings- och beredningsarbete innan ett betänkande togs fram av konstitutionsutskottet.
Institutets uppdrag enligt lagen (2021:642) är kort sagt att främja att frågor om mänskliga rättigheter följs upp och hålls levande i samhällsutvecklingen.
Det sänder därför oroande signaler när företrädare för Sverigedemokraterna, som var med och ställde sig bakom beslutet i juni 2021, så sent som i april i år gick ut i medier och ifrågasatte institutets existens och framhöll att det kan komma att läggas ned.
Mot bakgrund av detta noterar undertecknad att 49 organisationer nu gått ihop och undertecknat ett öppet brev till statsminister Ulf Kristersson där man efterlyser ett tydligt ställningstagande och besked om att institutet i dess nuvarande form och med oförminskade resurser ska kunna fortsätta det arbete som nyligen påbörjats.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Paulina Brandberg:
Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att Institutet för mänskliga rättigheter ska kunna fortsätta verka i sin nuvarande form?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2022/23:382
Webb-tv: Institutet för mänskliga rättigheters fortsatta existens och utveckling
Dokument från debatten
- Fredag den 16 juni 2023Kammarens föredragningslistor 2022/23:126
- Protokoll 2022/23:126 Fredagen den 16 juniProtokoll 2022/23:126 Svar på interpellation 2022/23:382 om Institutet för mänskliga rättigheters fortsatta existens och utveckling
Protokoll från debatten
Anf. 101 Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Fru talman! Per-Arne Håkansson har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att Institutet för mänskliga rättigheter ska kunna fortsätta att verka i sin nuvarande form.
Institutet för mänskliga rättigheter inrättades som en ny myndighet under regeringen den 1 januari 2022. Myndighetens uppdrag är reglerat i lagen om Institutet för mänskliga rättigheter. Det spelar en central roll i arbetet genom att utifrån ett helhetsperspektiv följa, undersöka och rapportera om hur de mänskliga rättigheterna respekteras och förverkligas i Sverige.
EU:s ministerråd har flera gånger enigt uppmanat alla medlemsländer att inrätta nationella MR-institutioner och se till att deras verksamhet kan bedrivas på ett effektivt och oberoende sätt. De flesta medlemsländer har nationella MR-institutioner.
Det är en självklarhet att regeringen även fortsättningsvis kommer att värna mänskliga rättigheter och uppfylla våra internationella förpliktelser inom detta område.
Anf. 102 Per-Arne Håkansson (S)
Fru talman! Jag vill inleda med att tacka statsrådet Paulina Brandberg för svaret på min interpellation om Institutet för mänskliga rättigheter. Jag hyser inte heller det minsta tvivel om Paulina Brandbergs inställning till arbetet för att värna mänskliga rättigheter och att det är angeläget.
Det framhålls också att det är en självklarhet för regeringen att värna mänskliga rättigheter och uppfylla internationella förpliktelser inom området. Det betonas även att myndighetens uppgifter är reglerade i lagstiftningen.
Som jag tolkar svaret framgår det dock inte om det finns någon vilja eller ambition från Paulina Brandberg och regeringen om att institutet ska kunna bedriva verksamheten utifrån nu gällande former och om det kommer att tilldelas resurser för att kunna utveckla arbetet.
För egen del medverkade jag i konstitutionsutskottet när betänkandet om att inrätta institutet lades fram i denna kammare den 9 juni 2021. Det föranleddes av ett ingående beredningsarbete och en utredning som tillsattes för ändamålet redan 2016. Det återrapporterades kontinuerligt, och när betänkandet låg klart fanns det en bred uppslutning bland sju partier, utom Moderaterna, att ställa sig bakom själva inrättandet. Vid voteringen röstade också sju partier, utom Moderaterna, för att institutet skulle starta. Så skedde också den 1 januari 2022.
En viktig fråga i beredningsarbetet var just att säkerställa oberoendet, alltså att detta inte skulle vara ett organ direkt från regeringen. Slutsatsen blev att institutet skulle ha betydligt större frihet än andra myndigheter och bland annat självt bestämma sin organisation och verksamhetsinriktning, detta för att betona just oberoendet.
Institutet har placerats i Lund och leds av en styrelse som består av ledamöter med sakkunskap inom området mänskliga rättigheter och erfarenhet av kvalificerat arbete inom det civila samhället, rättsväsen, advokatverksamhet och akademi. Nyligen utkom den första årsrapporten om institutets verksamhet. Jag förstår att den kanske också har föredragits för statsrådet; vi har fått en föredragning i utskottet.
Det som har föranlett min interpellation är de oroande signaler som framkommit kring existensen för institutet. När beslutet togs var det alltså sju partier som stod bakom bildandet. Men i april framfördes det från Sverigedemokraterna, som under beredningen stod bakom bildandet, att man ifrågasätter institutet. En ledande sverigedemokrat uttalade att det inte behövs. Då tycks det ju som om existensen av Institutet för mänskliga rättigheter hänger på en skör tråd.
I ett öppet brev till regeringen, som jag också hänvisar till i min interpellation, har 49 organisationer gått ihop för att efterlysa ett tydligt ställningstagande om just framtiden för institutet. Bland dem som undertecknat detta brev finns Unicef i Sverige, Hörselskadades Riksförbund, Läkare i Världen, Raoul Wallenberg-institutet, Svenska Kommunalpensionärernas Förbund, Civil Rights Defenders, Antidiskrimineringsbyrån, Amnesty International - en lång rad folkligt förankrade organisationer i civilsamhället.
Därför vill jag be Paulina Brandberg att utveckla sitt svar. Finns det anledning till oro för institutets framtid? Vad finns det för besked att ge till dessa organisationer utifrån den oro som framförts?
Anf. 103 Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Fru talman! Ledamoten har helt rätt i att jag känner ett djupt engagemang när det gäller att värna mänskliga rättigheter. Jag är därför väldigt stolt över att vi under det svenska ordförandeskapet, när vi nu har omvärldens ögon på oss, har varit med och tagit fram rådsslutsatser om tillämpningen av EU-stadgarna om de grundläggande rättigheterna, det medborgerliga utrymmets roll vad gäller skydd och främjande av de grundläggande rättigheterna i EU.
Dessa rådsslutsatser som Sverige har varit med och tagit fram innehåller bland annat en uppmaning från rådet till medlemsstaterna att inrätta eller underlätta inrättandet av nationella människorättsinstitutioner i enlighet med FN:s så kallade Parisprinciper.
De så kallade Parisprinciperna uppställer bland annat de minimikrav som ska gälla för en institution för mänskliga rättigheter och är minimikrav som formulerades vid ett internationellt arbetsmöte i Paris 1991. Här framgår att en institution ska verka självständigt och ha ett brett uppdrag för att främja och skydda alla mänskliga rättigheter som slås fast i grundlag eller annan lagstiftning. Även institutionens sammansättning eller behörighet specificeras där.
Av FN:s Parisprinciper framgår också institutionens uppgifter och vikten av en bred representation från det civila samhället och vilka arbetsmetoder som institutionen ska ha möjlighet att använda. Uppdraget bör framgå av lag eller grundlag, och institutionen ska ges tillräckliga resurser för att kunna utföra sitt uppdrag och ansvar.
Jag är också stolt över att Sverige under ordförandeskapet, den 20-21 april i år, anordnade en internationell konferens om institutionellt skydd för mänskliga rättigheter i tider av kris. Det här var en konferens som anordnades i samarbete med EU:s Fundamental Rights Agency.
Jag menar att det utifrån detta inte kan råda något som helst tvivel om att det för den här regeringen är självklart att mänskliga rättigheter ska värnas. Vi ska naturligtvis också uppfylla våra internationella åtaganden.
Det stämmer att det har förekommit ett partipolitiskt utspel från Sverigedemokraterna gällande institutet. Men som ledamoten känner till pågår en budgetprocess just nu, och det är praxis att man under pågående budgetprocess inte lämnar några förhandsbesked om resultat i några av de förhandlingarna. Jag kommer inte heller att lämna några sådana förhandsbesked, utan regeringen kommer att återkomma med den färdiga budgeten i höst.
Anf. 104 Per-Arne Håkansson (S)
Fru talman! Ja, Sverige har stolta traditioner kring mänskliga rättigheter, som Paulina Brandberg just redogjorde för.
Vi har kanske världens äldsta tryck- och yttrandefrihetslag. Vi har varit tillskyndare vid bildandet av först Nationernas förbund på 20-talet och sedan Förenta Nationerna på 40-talet. Vi har också drivit på när det gäller flera av de deklarationer för mänskliga rättigheter som har utformats.
Även om vi har väl fungerande institutioner i Sverige har ett institut för mänskliga rättigheter saknats. I Europa är det väl nu bara Malta som saknar ett institut för detta. Nu när det äntligen, får man väl säga, har kommit på plats och realiserats finns det väl anledning att ge utrymme för institutet att kunna bedriva sitt arbete utifrån de föresatser som har lagts fast.
Jag hör fortfarande inte i Paulina Brandbergs redogörelse något svar på hur hon ser på institutets fortsatta existens. Är det möjligt att utveckla det?
Anf. 105 Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Fru talman! Som jag sa framgår det av de så kallade Parisprinciperna, som Sverige genom rådsslutsatserna har uppmanat alla medlemsländer i EU att följa, att stater ska ha oberoende institutioner för att följa upp hur man lever upp till mänskliga rättigheter och vissa andra frågor som också är knutna till hur dessa institutioner ska arbeta. I dag är det Institutet för mänskliga rättigheter i Lund som har den uppgiften.
Vi kommer såklart att återkomma med besked i budgeten i år om hur det ser ut. Men att föregripa en budgetprocess är inte praxis, och jag kommer inte heller att göra det.
Anf. 106 Per-Arne Håkansson (S)
Fru talman! Ja, jag har noterat att Paulina Brandberg inte vill ge besked om Institutet för mänskliga rättigheters fortsatta existens i denna interpellationsdebatt. Men jag vill ändå lyfta fram betydelsen av institutet och vikten av att arbetet kan bedrivas utifrån de former som har lagts fast.
Inte minst placeringen i Lund är intressant i sammanhanget. Institutet är kopplat till Ideon och FN:s innovationscentrum, som ligger där. I närheten finns även Raoul Wallenberg Institute, som verkat inom detta område under en lång rad av år. Det finns också en koppling till FN-byn i Köpenhamn och det arbete mot gränshinder för fred och frihet som finns inbyggt där. Placeringen är alltså väl vald, och det nordiska samarbetet har ju stått modell i världen för diplomatiskt arbete för mänskliga rättigheter och demokrati.
Det är nu som sagt 75 år sedan FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna kom till. Det vore ju ytterst beklagligt vid en sådan händelse, 75-årsjubileet, om Sveriges institut för mänskliga rättigheter skulle få bara ett par års existens.
Mitt budskap till Paulina Brandberg är att det är viktigt att ge besked om institutets fortsatta existens för att värna arbetet för mänskliga rättigheter också framgent.
Anf. 107 Statsrådet Paulina Brandberg (L)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka ledamoten för engagemanget gällande de här frågorna, ett engagemang som vi delar. Mänskliga rättigheter ska man alltid se till att värna och även försvara. Det är otroligt grundläggande i en demokrati.
Även om jag inte kan ge något besked gällande den budgetprocess som för närvarande pågår vill jag vara väldigt tydlig med att den här regeringen inte på något sätt kommer att ha någon ambitionssänkning när det gäller uppfyllandet av mänskliga rättigheter. Det är också en självklarhet för oss att vi ska uppfylla våra internationella åtaganden.
Därmed tackar jag för debatten.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.