Insatser för ökad tillväxt
Interpellation 2024/25:685 av Björn Wiechel (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-05-16
- Överlämnad
- 2025-05-19
- Anmäld
- 2025-05-20
- Svarsdatum
- 2025-06-03
- Besvarad
- 2025-06-03
- Sista svarsdatum
- 2025-06-09
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Utvecklingen i Sverige går åt fel håll, och vanliga hushåll blir fattigare. De senaste åren har svensk ekonomi varit i Europas bottenliga. Tillväxten har varit låg, och vi har en av Europas högsta arbetslöshetsnivåer – sämre än Grekland. I dag är fler än en halv miljon människor arbetslösa. Situationen försämras av att fler företag går i konkurs och industrisatsningar läggs på is. Det gör oss svagare när världsekonomin sätts i gungning.
Resultatet av SD-regeringens misslyckade politik talar sitt tydliga språk.
De senaste årens tuffa ekonomiska situation och den svaga ekonomiska utvecklingen i Sverige har inneburit att vanliga löntagare har sett tio års reallöneökningar utraderas. Samtidigt blir det allt dyrare att leva. En semesterresa eller att sätta guldkant på tillvaron är för många avlägset när matpriserna ökar, hyrorna höjs och man tvingas vända på vartenda öre för att få vardagen att gå ihop.
Samtidigt som Sverige och svenska folket blir fattigare blir omvärlden allt oroligare. När tullar införs och ekonomin bromsar in är det vanligt folk som betalar priset. Arbetslösheten riskerar att stiga ytterligare och priserna att gå upp – och det från redan höga nivåer. Samtidigt ser vi en fortsatt passiv SD-regering som väljer att prioritera dem med höga inkomster framför vanligt folk. Klyftorna ökar och Sverige dras isär.
Nyligen kom också Finanspolitiska rådet med sin rapport om finanspolitiken. Där framhålls att regeringen i högre grad bör lägga vikt vid multiplikatorer. Bland annat noteras att satsningar på välfärd ger stor utväxling. Likaså att satsningar på låg- och medelinkomsttagare ger större effekt än skattesänkningar för höginkomsttagare.
Utifrån ovanstående har jag följande fråga till finansminister Elisabeth Svantesson:
Drar ministern några lärdomar av detta, och kommer ministern och regeringen framöver att börja prioritera insatser som ökar tillväxten?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:685
Webb-tv: Insatser för ökad tillväxt
Dokument från debatten
- Tisdag den 3 juni 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:125
- Protokoll 2024/25:125 Tisdagen den 3 juniProtokoll 2024/25:125 Svar på interpellation 2024/25:685 om insatser för ökad tillväxt
Protokoll från debatten
Anf. 8 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Björn Wiechel har frågat mig om jag drar några lärdomar av de senaste årens ekonomiska utveckling och Finanspolitiska rådets diskussion kring finanspolitiska multiplikatorer. Han har också frågat mig om jag och regeringen framöver kommer att börja prioritera insatser som ökar tillväxten.
Precis som Björn Wiechel lyfter fram är det viktigt att tänka en extra gång kring var pengarna läggs för att öka tillväxten. Bland annat därför har regeringen genomfört ett förstärkt jobbskatteavdrag med fokus på främst låga och medelhöga inkomster. Regeringens politik har bidragit till att en familj med en polis och en sjuksköterska fått 23 000 kronor i lägre skatt sedan 2023. Det gör stor skillnad när hyran ska betalas, och som Wiechel lyfter fram ger det goda multiplikatorer. Det sätter fart på ekonomin.
Vi stärker också yrkesutbildningen och återupprättar arbetslinjen genom att bland annat stärka kontrollen av arbetssökande och öka de ekonomiska drivkrafterna till egen försörjning. Vi har presenterat den största satsningen på forskning och innovation någonsin. Dessutom rensar regeringen upp i krångliga regelverk och arbetar för att skattesystemet ska uppmuntra till företagande.
Därför har regeringen lagt fram förslag som förbättrar och förenklar skatteregler för fåmansföretag. Finansdepartementet har även nyligen publicerat en promemoria med förslag om sänkt skatt för företag. Vi behöver stärka förutsättningarna för investeringar och tillväxt. En hög tillväxt förutsätter också en god infrastruktur. Vi har presenterat en historiskt stor infrastrukturproposition och påbörjat vägen mot ny kärnkraft.
Att svensk tillväxt skulle vara i EU:s bottenskikt stämmer inte. I år väntas svensk ekonomi växa i samma takt som i EU, och 2026 bedöms Sveriges ekonomi växa snabbare. Vi ska fortsätta den resan. För det är bara med en växande ekonomi som vi kan finansiera framtidens välfärd.
Anf. 9 Björn Wiechel (S)
Fru talman! Tack, finansministern, för svaret!
Skälet till att jag ställt interpellationen är att Finanspolitiska rådet har kommit med en rapport. Där påtalas att regeringen i större utsträckning bör redovisa och ta hänsyn till multiplikatorer, alltså vilken effekt på tillväxten som olika insatser har.
Det jag undrar är om regeringen drar några lärdomar. Resultatet av regeringens politik är nämligen en dålig tillväxt, skyhög arbetslöshet och att vanligt folk blir fattigare. Man inser utifrån dessa multiplikatorer att regeringens misslyckande ligger i de politiska vägvalen. Jag tänkte ta några exempel.
Att satsa på välfärden är bra för tillväxten. Det vet alla som ägnar sig åt ekonomi, och det är inte inflationsdrivande. Men vad gör regeringen här? Jo, stora nedskärningar på skola och sjukvård.
Det är känt att regeringen har skapat en nationell sjukvårdskris med stora uppsägningar. Det är förstås dåligt för tryggheten, men också för tillväxten.
Regeringens svar är då inte att tänka om och anslå mer, utan nu vill man uppmuntra läkare att säga upp sig och byta till att bli stafettläkare i stället. Det är det system som splittrar och fördyrar vården. Man blir lite häpen, fru talman!
Vidare framhåller regeringen i svaret sin ”arbetslinje”, men den har konstaterats utdaterad och effektlös. Den har inte sänkt arbetslösheten och har i dag minimal sysselsättningseffekt, vilket Finanspolitiska rådet också har påtalat. Mer av samma här skulle bara vara dyrt och inte bra för jobb och tillväxt. Ändå är det vad regeringen pekar ut.
Jag ser heller inga lärdomar här. De satsningar som regeringen väl gör, och som lyfts fram i svaret, på innovation och yrkesutbildningar må vara lovvärda. Problemet är att regeringen började med att kraftigt skära ned på dessa områden när de behövdes som bäst.
Nu skjuter man till lite, men inte så att det ökar på totalen. Det är bedrägligt. Den sortens agerande med att plocka bort mycket och sedan lägga tillbaka lite – eller som regeringen också gör, att kalla saker för en ”satsning” trots att det inte innebär en real ökning – är ett siffertrixande som också kritiserats.
Sedan handlar det om skatterna. Det är självklart för de flesta att skattesänkningar till dem som behöver pengarna mest, låg- och medelinkomsttagare, har störst effekt, för de använder dem.
Men regeringen väljer att riktat sänka skatten mest för dem som tjänar över 65 000 kronor i månaden, och detta samtidigt som vanligt folk vänder på slantarna.
Återigen: Regeringens åtgärder är ineffektiva. På punkt efter punkt är den ekonomiska politiken sämre för tillväxten. Vi ser ju resultatet. Jag hör dock ingen självkritik.
Finansministern får gärna redogöra för sina motiv till den riktade skattesänkningen för dem med inkomster över 65 000 kronor i månaden. Utifrån multiplikatorer och effekt på tillväxt, och i relation till andra åtgärder: Är den verkligen bäst? Eller kommer regeringen att ompröva sin politik?
Anf. 10 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Tack, interpellanten, för frågan! Den är väldigt viktig och väldigt bra. Det är inte varje dag man får prata multiplikatorer i riksdagens kammare – bara en sådan sak!
Låt mig ta ned detta till vad jag menar är finanspolitikens uppgift, och naturligtvis också budgetars uppgift. För en del av finanspolitiken handlar det om att i olika lägen ägna sig åt tre saker.
Finanspolitik är strukturpolitik, det vill säga att göra så att tillväxten kan öka.
Det är fördelningspolitik och att man ser till att de förslag man lägger fram också har effekter på fördelningen.
Samtidigt är det naturligtvis stabiliseringspolitik. Det handlar egentligen om konjunktursvängningar. När inflationen var hög – för vi ärvde en mycket hög inflation, fru talman – var stabiliseringspolitik väldigt viktigt för regeringen. Det var viktigt att kunna hålla tillbaka och se till att inflationen dämpades. Det här är finanspolitikens delar.
När man lägger fram en budget, fru talman, gör man det utifrån det läge som råder och det som behöver göras då. När vi har förhandlat om och lagt fram våra tre statsbudgetar har vi gjort det med två olika fokus.
Det handlar om här och nu, det vill säga att se till att stötta de hushåll som inte har olika typer av indexeringar och kompensera dem för hög inflation. Vi har sänkt skatter, som jag nämnde tidigare, och reduktionsplikten har förändrats dramatiskt. Vi har gjort många saker för att sammantaget stärka hushållen. Men med det sagt: Många har det fortfarande tufft.
Man måste dock samtidigt kunna ha tankar i huvudet på att se vad vi kan göra så att tillväxten kommer igång och blir starkare också om 5, 10 och 15 år. Då finns det saker som många regeringar har underlåtit att göra. Här har vi nu fokuserat, som jag sa, på forskning, på infrastruktur och på energisystem för att få mer ren el.
Vi tittar också över skattesystemet, där vi två år i rad har sänkt skatterna för alla. Det är ett jobbskatteavdrag med fokus på låga och medelhöga inkomster. Men vi har också, absolut, sänkt den högsta marginalskatten. Till och med socialdemokrater tyckte för ett antal år sedan att ingen skulle behöva betala mer än 50 procent skatt på den extra intjänade tusenlappen. Den tanken är inte rådande längre. Men bara för att ha det sagt: Vi har ett progressivt skattesystem. Den som tjänar 125 000 kronor tror jag har elva gånger så hög skatt som den som tjänar 25 000.
Så ja, man betalar mer när man tjänar mer. Det kan man ha olika åsikter om. Men det här är en av de saker, om vi nu ska lyssna på våra utredningar och myndigheter, som är viktiga också för tillväxten. Det handlar om att vi har marginalskatter som uppmuntrar högre studier och arbete.
Regeringen gör alltså en mängd olika saker på olika områden, både för att få igång ekonomin här och nu och för att ekonomin ska växa på sikt. Jag är glad för att Socialdemokraterna nu verkar ha fått ett starkt intresse för tillväxt.
Jag hörde att man också pratade om produktivitet på kongressen. Jag applåderar det, och jag gläds på riktigt. Det är alltså inte ironi nu, Björn Wiechel, utan fullt allvar. Det här är väldigt, väldigt bra, för det är bara genom ökad produktivitet och fler arbetade timmar som svensk tillväxt kan öka.
Anf. 11 Björn Wiechel (S)
Fru talman! Tack till finansministern, återigen, för svaret och diskussionen!
Det är sant att inflationen har gått ned, och det beror på att hushållen har tappat köpkraft genom att deras löner har sänkts. Det är hushållen som har sänkt inflationen.
Vad har då regeringen gjort? Jo, man har stöttat vissa, framför allt höginkomsttagare. Det är det som är problemet. Om man ska hjälpa samhället genom svåra tider spelar det roll vilka man hjälper. Det får olika tillväxteffekter. Det spelar roll vad regeringen gör. Här har regeringen valt att stötta rika, och det har dessutom en väldigt dålig sysselsättningseffekt. Det är där kärnan i frågan ligger.
Svaret ingjuter inte riktigt trygghet när det gäller att regeringen avser att tänka om i de här avseendena och framöver satsa på det som faktiskt skapar tillväxt.
Ja, ni sänker skatten för fler; det är alldeles riktigt. Men stora grupper som jobbar hårt får bara väldigt lite, medan regeringen gör enorma skattesänkningar för rika. Det är ett problem.
Jag kommer från Västerbotten. I stora delar av länet är det bara knappt en på hundra som får del av regeringens skattesänkning riktad till välbärgade. Samtidigt får var sjätte invånare på ställen som Danderyd del av den. Men den betalas av västerbottningarna genom mindre pengar i plånboken, sämre sjukvård och lägre tillväxt.
Socialdemokraterna har i våra budgetar lagt fram förslag som träffar rätt. Våra budgetar skulle ha renderat mer tillväxt om det hade varit de som gällt. Det hade också blivit ökad rättvisa och sammanhållning, vilket är viktiga värden för oss.
Vi har en rättvis skattesänkning, där vanliga familjer får mer pengar i plånboken. Regeringen brukar lyfta fram polis-sjuksköterske-familjen som exempel. Med vår politik hade de fått mer. Vi riktar insatser till dem med behov. Vi upprätthåller bostadsbidrag, och vi försämrar inte högkostnadsskydd som regeringen gör. Det är både rätt och effektivt.
Vi ger mer till sjukvården för att behålla personal och kapacitet. Som vi har konstaterat får det goda samhällsekonomiska följder. Vi gör offentliga investeringar, som ett riktigt bostadsbyggande. Vi har en seriös arbetsmarknadspolitik med en modern arbetslinje som tar sig an problemen på arbetsmarknaden, som får folk i jobb och som höjer löner.
Vad jag önskar är en finansminister som tar in den här kritiken och som väger in evidensen och empirin i sin politik, om man nu vill skapa tillväxt. Vi ser ju resultatet: Tillväxten är usel. Vi har en skyhög arbetslöshet. Vi har vanligt folk som blir fattigare. Vi ser felaktiga vägval.
Det här är ett misslyckande. Det är inte någonting man kan skylla ifrån sig, utan det har att göra med egna val – den egna politiken. Att finansministern inte deklarerar att man avser att ompröva detta är någonting jag beklagar. Det vittnar också om att man sätter andra intressen främst. Man sätter särintressen, och kanske egenintressen, före ett allmänintresse. Det är beklagligt, helt enkelt.
Med detta sagt: Resultatet av politiken är vad det är, och det ger skäl för omprövning. Jag menar att Sverige behöver en ny riktning för den ekonomiska politiken.
Anf. 12 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Låt mig bara peka ut några viktiga fakta. Om man sitter i finansutskottet eller om man är finansminister ska man naturligtvis hålla sig till fakta. Det borde gälla alla.
Fakta, fru talman, är att vi ärvde en hög inflation och en hög arbetslöshet. Vi ärvde också en låg tillväxt. Inflationen är nedpressad. Det beror på finanspolitiken; det säger också Finanspolitiska rådet och andra. Tillsammans med Riksbanken och parterna tog vi ett stort ansvar. Det har jag sagt många gånger. Vi tog ett gemensamt ansvar och gjorde saker tillsammans. Det är det första.
Det andra är tillväxten. Vi vet att Sverige är en räntekänslig ekonomi. Men vi såg i slutet av förra året att återhämtningen började. Både våra prognoser och andra prognoser gör gällande att Sverige i år kommer att ligga på ett EU-genomsnitt men också att vi gjorde det redan förra året. Vi är alltså inte sämst i klassen. Det var vi för några år sedan, men det är vi faktiskt inte längre. Jag tycker, fru talman, att det kan finnas en poäng, i alla fall om man sitter i riksdagens finansutskott, med att hålla sig till rätt tillväxtsiffror.
Låt oss titta på IMF, Valutafonden. De gör bedömningen att Sverige i år kommer att ha en tillväxt som är betydligt högre än euroländernas. Vi vet ju inte förrän efteråt vem som har rätt. Men mycket går åt rätt håll i Sverige för att vi har tagit tag i de grundläggande problemen.
Nummer ett är att det ska löna sig att jobba. Jag tycker, fru talman, att det är provocerande när man får höra att regeringen inte står på löntagarnas sida. Jag har varit här i riksdagen i 19 år, i opposition och nu i regeringsställning. Jag lägger fram förslag. Jag har fattat beslut tillsammans med många kollegor som har gjort att en sjuksköterska i Sverige, man eller kvinna, har 4 000 kronor mer i månaden tack vare våra jobbskatteavdrag. Det är pengar som gör skillnad.
Socialdemokraterna försöker nu här ge sken av att de vill sänka skatten för alla. Det är bara att lyssna på er kongress som pågick i helgen. Det var en vänstersväng som heter duga! Här pratar man om skattesänkningar. På kongressen vill man höja alla skatter, mer eller mindre. Här pratar man om stram invandring, men dem man vill samarbeta med vill ha fler som kommer hit. Nu tycker kanske fru talmannen att jag går lite utanför interpellationsämnesområdet, men jag kommer tillbaka.
Tillväxt, fru talman, kommer genom att man gör olika saker. Det handlar om skatter, skattesystem, energisystem, infrastruktur och mycket annat. Det är just det här vi gör. Varje dag, fru talman, när jag går till jobbet har jag svensk ekonomi och svenskarnas ekonomi för ögonen.
Jag förstår att Socialdemokraterna inte alltid gillar det jag gör. Vi kommer ju från olika partier. Men fokus för mig och oss andra i regeringen är att svensk ekonomi ska växa, för det är bara en växande ekonomi som kan bära och finansiera framtidens välfärd, försvar och polis.
Anf. 13 Björn Wiechel (S)
Fru talman! Att Sveriges tillväxt nu inte längre är sämst utan bara väldigt dålig är möjligen ett tunt halmstrå.
Det jag var ute efter var att se på den politik man bedriver. När den utvärderas och mäts och man ser, svart på vitt, att den inte är effektiv om man vill skapa tillväxt, drar man då några lärdomar av det? Det var utgångspunkten för min interpellation, inte att få höra prat om annat eller skyllande på omvärlden. Den politik man har drivit har inte varit effektiv för att skapa tillväxt, och jag var ute efter ett resonemang om det.
Politiken har inte varit rätt avvägd, helt enkelt. Vi kan läsa det i rapporter, men vi kan också läsa det i resultatet. Vi har konkurser. Vi har en skyhög arbetslöshet. Vi har en riktigt dålig tillväxt. Vi har människor som blir fattigare i det här landet. Sverige går åt fel håll. Resultatet talar sitt tydliga språk. Det är ett misslyckande, och det har sin grund i politiska vägval.
Det finns saker som skulle kunna göra det bättre, om man vill. Det finns alternativ. Det finns tydliga alternativ. Vi socialdemokrater vill det. Därför har vi föreslagit det gång på gång, konsekvent och konstant. Vår utgångspunkt är att vi inte kan acceptera att vanligt folk blir fattigare, att arbetslösheten är rekordhög och att tillväxten är så pass dålig.
Sverige behöver en ny riktning för den ekonomiska politiken. Det visar resultatet, det visar utvärderingarna och det visar behoven.
Jag sökte en självreflektion: Drar man några lärdomar utifrån den förda politiken? Det var utgångspunkten för min interpellation.
(Applåder)
Anf. 14 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Tack återigen, Björn Wiechel, för en bra debatt! Den är viktig att ha, och den är också rolig – vi pratar för lite tillväxt i Sverige, tycker jag.
Vad gör regeringen, fru talman?
I dag är drivmedlet ungefär 10 kronor billigare per liter än när vi tillträdde. En stor del av det beror på regeringen. Det gör 500–600 kronor på en tank.
I dag har en sjuksköterska, en undersköterska, en busschaufför eller en administratör här på riksdagen lägre skatt än när vi tillträdde. Vi har sänkt den två år i rad.
Nu har man också de första 150 000 kronorna skattefritt när man sparar eller investerar i ISK. Det ger i sin tur också avkastning när man satsar dessa pengar, som många gör i Sverige.
I dag har vi lagt fram och fattat beslut i riksdagen om de största satsningarna på infrastruktur och forskning som någonsin har beslutats.
I dag går vi vidare med att se till att Sverige får kärnkraft så att svenska företag har den el de behöver och så att vi kan ställa om som vi vill och kan.
När det gäller företagen och framför allt de mindre företagen, fru talman, har vi nu utökat växa-stödet till att gälla två personer och inte bara en. Vi har även precis presenterat ett förslag till nya 3:12-regler som minskar administrationen och sänker skatten.
Det här, fru talman, är några av de satsningar som vi har gjort bara under de här åren. Det gör skillnad för företagande, det gör skillnad för hushåll och det gör skillnad för Sverige.
Varje dag – och jag menar verkligen det – när jag går till jobbet, fru talman, har jag svenskarna och Sverige för mina ögon, vare sig man röstade på något av våra partier eller inte. Vi har ett ansvar att driva en politik som ökar tillväxten så att också framtida generationer kan ta del av alla de saker vi tar del av och ännu mer.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.