Höjt takbelopp för att säkra tillgången på ingenjörer
Interpellation 2025/26:284 av Anders Ådahl (C)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2026-01-16
- Överlämnad
- 2026-01-19
- Anmäld
- 2026-01-20
- Svarsdatum
- 2026-02-03
- Besvarad
- 2026-02-03
- Sista svarsdatum
- 2026-02-03
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L)
Sverige behöver fler, inte färre, ingenjörer. Detta är en ståndpunkt som delas brett över det politiska fältet, inom akademin och i näringslivet. Trots detta agerar regeringen på ett sätt som hindrar att fler ingenjörsstudenter utbildas. Det är motsägelsefullt och oroande.
Häromåret presenterade regeringen en ambitiös STEM-strategi för att säkra Sveriges innovations- och konkurrenskraft. Strategin fastslår att antalet studerande inom naturvetenskap och teknik ska uppgå till minst 90 000 inom tio år. Det är positivt, men möter också en paradox. Samtidigt som regeringen sätter upp ambitiösa mål om fler ingenjörsstudenter tvingas Sveriges främsta tekniska lärosäten, KTH och Chalmers, att planera för att minska antalet antagna studenter från och med 2026. Orsaken är att regeringens fastställda takbelopp – den övre gränsen för hur många studenter ett lärosäte får statlig ersättning för – är satt alldeles för lågt.
Behovet av ingenjörer är akut. Prognoser visar att Sverige kommer att sakna tusentals ingenjörer fram till 2035, en kompetensbrist som riskerar att bromsa den gröna omställningen och underminera industrins utveckling. Samtidigt ser vi ett rekordstort söktryck till ingenjörsutbildningarna. Höstterminen 2025 hade KTH och Chalmers tillsammans nästan 9 000 förstahandssökande till färre än 4 000 platser. Det handlar om studenter med höga betyg som är redo att bidra till Sveriges framtid, men som nu riskerar att nekas plats på grund av en underfinansierad styrning.
Lärosätena har kapaciteten och infrastrukturen. Studenterna har viljan och kvalifikationerna. Näringslivet har behovet. Det enda som saknas är en politik som hänger ihop, där regeringens strategiska mål också återspeglas i de ekonomiska anslagen. Att med ena handen peka ut en riktning för att stärka Sveriges STEM-kompetens och med den andra hålla tillbaka de lärosäten som är bäst lämpade att leverera den är djupt motsägelsefullt.
Med anledning av detta vill jag fråga gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm:
Hur avser ministern att agera för att höja takbeloppen i allmänhet och för Chalmers och KTH i synnerhet och därigenom se till att fler kan gå en STEM-utbildning?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:284
Webb-tv: Höjt takbelopp för att säkra tillgången på ingenjörer
Dokument från debatten
- Tisdag den 3 februari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:67
- Protokoll 2025/26:67 Tisdagen den 3 februariProtokoll 2025/26:67 Svar på interpellation 2025/26:284 om höjt takbelopp för att säkra tillgången på ingenjörer
Protokoll från debatten
Anf. 1 Gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L)
Fru talman! Anders Ådahl har frågat mig hur jag avser att agera för att höja takbeloppen i allmänhet och för Chalmers och KTH i synnerhet och därigenom se till att fler kan gå en STEM-utbildning.
För att möta den snabba utvecklingen inom teknik och naturvetenskap och för att Sverige även framöver ska vara en innovativ tekniknation i framkant krävs fler utbildade inom STEM-ämnena. Regeringen har i sin STEM-strategi presenterat åtgärder som omfattar hela utbildningssystemet, från förskola till forskarutbildning, i syfte att stärka utbildningar inom just naturvetenskap och teknik.
Redan i budgetpropositionen för 2024 (prop. 2024/25:60) tillförde regeringen medel för ett omfattande ingenjörspaket. Paketet innehöll såväl satsningar på fler platser inom ingenjörsutbildningar som satsningar på stärkt kvalitet i utbildningarna. Civilingenjörsutbildningen är i dag en av landets största. Under läsåret 2024/25 påbörjade närmare 8 700 nya studenter ett civilingenjörsprogram, och ytterligare 4 100 började på ett högskoleingenjörsprogram. Men antalet studenter som slutför en ingenjörsutbildning och som tar en examen är fortsatt alltför lågt. En avgörande faktor för att Sverige ska få fler ingenjörer är att en större andel av dem som påbörjar en sådan utbildning också fullföljer den.
För att stärka förutsättningarna för hög kvalitet i utbildningen har regeringen höjt ersättningsbeloppen per student inom utbildningsområdena natur och teknik i syfte att möjliggöra mer lärarledd tid och förbättrade utbildningsmiljöer. Kvalitetssatsningar har delvis finansierats genom att medel har omfördelats mellan lärosäten. Vidare har regeringen satsat på högskolepedagogisk utveckling i ingenjörsutbildningarna och byggt ut basårsutbildningar, det senare med förhoppningen att fler studenter ska fortsätta på bland annat ingenjörsutbildningar efter basåret. Allt det här skapar goda förutsättningar för att öka genomströmningen och minska avhoppen. På sikt innebär det att en större andel av de studenter som påbörjar civilingenjörsprogrammet också fullföljer sina studier och tar examen, vilket i sin tur leder till fler utbildade ingenjörer och därmed högre kvalitet i svensk industri och svenskt näringsliv.
Det är viktigt att poängtera att det inte enbart är antalet utbildningsplatser som är av betydelse, utan även utbildningarnas kvalitet och deras inriktning. Syftet med omfördelningen är att stärka drivkrafterna för ett utbildningsutbud med hög kvalitet. Med höjd kvalitet och förbättrade förkunskaper hos studenterna kan vi på sikt se en ökad kvarvaro inom utbildningarna, vilket kan påverka behoven av takbelopp för vissa lärosäten. Regeringen följer därför frågan som en del i uppföljningen av STEM-strategin, inte minst för att säkerställa en ökad genomströmning i utbildningarna.
Anf. 2 Anders Ådahl (C)
Fru talman! Hej till er som sitter uppe på läktaren! Jag ska se om jag kan förklara lite tydligare vad det är vi debatterar här.
Vi pratar om takbelopp i den högre utbildningen. Man skulle kunna säga att ett takbelopp är regeringens beställning till sina myndigheter, det vill säga högskolorna, lärosätena och dem de har avtal med, om hur många som ska utbildas, som ska gå en högre utbildning, till exempel en civilingenjörsutbildning som vi debatterar här. STEM nämndes. Det står för science, technology, engineering, mathematics, alltså ingenjörsämnen.
Men låt oss börja i en annan ände. Världen står inför helt nya utmaningar. Vi har ett globalt teknikrace samtidigt som vi har en global geopolitik som har blivit mer och mer orolig, där man börjar prata om olika intressesfärer även från amerikanskt håll. Europa och Sverige, som en del av Europa, behöver se om sitt hus. Vi behöver fokusera på vår konkurrenskraft och på att kunna utveckla oss som land. Det gäller inte minst teknikområdena, så att våra bolag i Sverige kan ta fram nya produkter och nya tjänster med ännu mer kunskapsinnehåll, så att vi får in skatteintäkter till Sverige, så att vi har råd med skola, polisväsen och så vidare. Det är oerhört centralt för Sverige att vi går den vägen.
Men döm om min förvåning när jag lyssnade på Lotta Edholms svar på min interpellation. Jag ser nästan framför mig en seriestripp med tre rutor. I första rutan ser man regeringen, som säger: Vi måste ha fler ingenjörer. Det är jätteviktigt. I andra rutan står Chalmers och KTH och säger: Vi kan utbilda många fler ingenjörer. Vi har jättestort söktryck. Och i tredje rutan har vi regeringen igen, som säger: Nej, det var ingen bra idé. Det vill vi inte.
För Centerpartiet och för mig som talesperson för forskning och högre utbildning är det här djupt motsägelsefullt. Å ena sidan tar man fram en STEM-strategi som tydligt pekar ut riktningen för Sverige i en global konkurrens, där vi behöver mer ingenjörskunskap. Å andra sidan säger man till våra två kanske tyngsta lärosäten på teknikutbildningsområdet: Nej, vi vill inte att ni utbildar fler även om ni kan. Trots att Sveriges behov av civilingenjörer och ingenjörer framöver är så stort säger regeringen: Vi vill inte att ni utbildar så många som ni faktiskt kan.
Jag tror att jag behöver ställa om frågan till vår gymnasie, högskole- och forskningsminister: Anser Lotta Edholm att Chalmers och KTH bör utbilda fler civilingenjörer nu när de räcker upp handen och säger att de kan göra det, för Sveriges bästa?
Anf. 3 Gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L)
Fru talman! Tack till Anders Ådahl både för en väldigt viktig interpellation och för att han försöker förklara vad takbelopp och så vidare är för någonting! Det är inte helt lätt.
Vi har ett stort behov av fler civilingenjörer. Det håller jag verkligen med om. Samtidigt har regeringen gjort stora satsningar, både när det gäller fler platser på civilingenjörsutbildningarna och mer pengar till dessa utbildningar för att man ska kunna stärka kvaliteten. Det är viktiga satsningar, och jag utesluter absolut inte att vi måste fortsätta på den vägen. Det är inte så att jag rakt av säger nej till KTH och Chalmers; man ska inte utesluta att vi behöver öka antalet platser.
Vad som också är viktigt att komma ihåg är att endast 56 procent fullföljer en civilingenjörsutbildning i Sverige i dag, efter åtta år. Det är alltså bara drygt hälften som fullföljer sin utbildning mot ungefär 70 procent i snitt för alla högskoleutbildningar. Detta måste vi också adressera. Det är ju ingen idé att ta in väldigt många fler som vill läsa till civilingenjörer om det leder till att andelen som fullföljer utbildningen sjunker ytterligare. Lärosätena måste försöka få sina studenter genom utbildningarna.
Det finns såklart olika skäl till att man inte fullföljer sin utbildning. Dels sker avhopp som beror på att man kanske upptäcker att det här inte är för mig, dels vittnar lärosätena själva om att en del av studenterna har för dåliga kunskaper och färdigheter i bland annat matematik – man klarar helt enkelt inte utbildningarna. Det är egentligen inte ett problem för lärosätena utan för grundskolan och gymnasieskolan. Det finns också sådana som egentligen inte har hoppat av utbildningen men som har fått jobb och därmed inte tagit de sista poängen.
Icke desto mindre är det viktigt att fler faktiskt går igenom hela utbildningar. Jag utesluter dock inte på något sätt att vi måste satsa på ännu fler platser än vad vi har gjort hittills.
Anf. 4 Anders Ådahl (C)
Fru talman! Anledningen till att vi debatterar det här i dag är att Chalmers och KTH:s rektorer nyligen gick ut i en debattartikel och med stor frustration över läget meddelade att de kan utbilda väldigt många fler än vad regeringen ger dem tillåtelse att göra. Jag tror att man på de här två lärosätena har över 9 000 förstahandssökande till knappt 4 000 platser, så det är ett enormt söktryck.
Ibland hör vi i samhället och i debatten att teknikintresset är lågt bland Sveriges flickor och pojkar, våra unga, men det stämmer faktiskt inte. Det är ett väldigt stort teknikintresse. Som Centerpartiets talesperson för forskning och utbildning tycker jag därför att det är väldigt glädjande att se att KTH och Chalmers dessutom har en så stor möjlighet att snabbt kunna ställa om och utbilda många fler.
Jag delar ministerns tankar om genomströmning; det är naturligtvis oerhört viktigt att genomströmningen ökar på våra lärosäten. Jag har inte siffran framför mig, men jag tror att siffran för KTH och Chalmers är otroligt mycket högre än de 56 procent som ministern hänvisar till. Jag tror att det är över 80 procents genomströmning på de program som ges där.
I sin forskningsproposition och sina allmänna meddelanden om forskningspolitiken pratar regeringen väldigt mycket om excellens som ledord. Därför blir jag lite förbryllad över att man inte vill möta de två lärosäten i Sverige som kanske har den största kredibiliteten ute i näringslivet och industrin när det gäller att utbilda de allra skickligaste civilingenjörerna när de nu räcker nu upp handen och säger att de kan utbilda väldigt många fler ingenjörer än vad de får tillåtelse till eftersom de slår i takbeloppet ganska tidigt.
Jag tror att KTH meddelade att de lätt skulle kunna ta in 1 000 personer till och fortfarande ha en otroligt hög kvalitet. Chalmers siffror är i samma härad. Om regeringen höjer sitt takbelopp och man ger tillåtelse till KTH och Chalmers att ta in fler studenter till civilingenjörsutbildningen blir det i så fall 10 000 fler ingenjörer från KTH och Chalmers på fem år.
Fru talman! Ministern sa i sitt anförande att det är viktigt att poängtera att det inte enbart är antalet utbildningsplatser som är av betydelse utan även utbildningarnas kvalitet och inriktning. Då blir jag lite fundersam: Är man från regeringens sida missnöjd med kvaliteten på KTH och Chalmers? Ska vi läsa in budskapet att man inte vill ha fler platser på dessa lärosäten eftersom kvaliteten inte riktigt håller måttet?
En följdfråga blir därför: Är det problem med kvaliteten som gör att man inte vill höja takbeloppet, eller är det snarare så, vilket jag misstänker, att det är en budgetrestriktion och att regeringen inte har råd att satsa mer än de gör?
Anf. 5 Gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L)
Fru talman! När vi pratar om kvalitet handlar det ju om att varje utbildningsplats ska få mer pengar. Den satsningen sjösätter vi nu, bland annat mot bakgrund av att vi har väldigt stora avhopp. Många studenter efterlyser till exempel mer undervisningstid. Sverige är ett av de länder i Europa som har lägst antal undervisningstimmar i högre utbildning. Vi har under väldigt många år haft en satsning på kvantitet snarare än kvalitet. Den förra regeringen byggde ut antalet platser väldigt kraftigt men tillförde inte motsvarande medel för att se till att studenterna fick en bra utbildning, till exempel i form av väldigt mycket mer undervisningstid.
Jag menar att vi måste göra någonting åt detta. Om man kommer in på en högre utbildning är det viktigt att till exempel få mycket undervisningstid, inte minst för att vi ser att en del av de studenter som kommer in på civilingenjörsutbildningarna inte har de kunskaper i matematik med sig som man skulle kunna förvänta sig. På det sättet är kvalitetsfrågan otroligt viktig.
Som jag sa utesluter jag naturligtvis inte fler platser på civilingenjörsutbildningarna. Men vi har lagt på både i antal platser och i pengar per student just för att kunna höja kvaliteten i våra utbildningar. Det är också viktigt att påpeka att även lärosätena har ett ansvar för att se till att studenterna kommer igenom utbildningen. Som jag sa är det 56 procent i snitt som tar sin examen på civilingenjörsprogrammet inom åtta år. På Chalmers och KTH är det något högre, 60 procent. Men det är ändå under snittet för samtliga utbildningar på universitet och högskola. Detta måste man göra någonting åt.
Jag tycker också att det skulle vara intressant att ha en dialog med industrin i de här frågorna. Anledningen till att en del aldrig plockar ut sin examen är ju att de har fått jobb och att premien i form av mer pengar i lönekuvertet är väldigt liten om man skulle plocka ut sin examen. Det här borde vi kanske titta på gemensamt, statsmakten och näringslivet. Det är ju viktigt att man tar sin examen.
Anf. 6 Anders Ådahl (C)
Fru talman! Jag delar mycket av det ministern säger om behovet av kvalitet och av ökad genomströmning. Visst är det så att ju bättre kvalitet och fler lärarledda timmar vi kan ha i utbildningen, desto bättre kvalitet blir det i slutändan på de ingenjörer som når svenskt näringsliv eller går vidare till doktorandstudier. I den delen är jag helt ense med Lotta Edholm.
Problemet är att det finns två aspekter av det här. Vi kan inte blanda ihop kvaliteten med mängden ingenjörer vi behöver i samhället. Jag inledde interpellationsdebatten med att tala om det enorma behov som Sverige och Europa har av ingenjörer för att följa med i den globala konkurrensen och inte bli uppätna av Kina och USA och deras intressesfärer.
Europa behöver massor av ingenjörer, som naturligtvis ska vara mycket kvalificerade. Det tas upp i Draghirapporten i Europa och även i Sveriges egen STEM-strategi. Det är också därför jag är så förvånad över ministerns svar. Chalmers och KTH har meddelat, både i en debattartikel och i en uppföljande redaktionell text i branschtidningen Ny teknik, att de redan i dag kan utbilda väldigt många fler ingenjörer. Men regeringen valde under den här mandatperioden att inte möta det önskemålet och att inte höja takbeloppet. De ville inte ha ut fler civilingenjörer på marknaden från KTH och Chalmers, trots de lärosätenas höga kvalitet. Jag möter det med stor förvåning.
Ministern säger att man tittar på detta, men nu har man ju suttit vid makten nästan en hel mandatperiod utan att göra någonting åt saken. Snart är mandatperioden över. Varför vill man inte möta KTH:s och Chalmers önskemål här och nu?
Anf. 7 Gymnasie-, högskole- och forskningsminister Lotta Edholm (L)
Fru talman! Vi har lagt till utbildningsplatser på civilingenjörsutbildningarna. Vi har dessutom lagt till pengar för att till exempel öka undervisningstiden. Jag utesluter inte heller att vi ska utöka antalet platser. Jag tror att det är viktigt, precis som Anders Ådahl säger. Men vi måste också se till att genomströmningen blir större. Det är klart att om man tar in fler studenter och andelen som tar examen ändå sjunker ytterligare har vi inte vunnit särskilt mycket. Fler av dem som påbörjar de här ganska krävande utbildningarna måste även slutföra dem.
Jag noterar att Anders Ådahl har ett ganska högt tonläge, särskilt med tanke på att Centerpartiet inte lägger en krona mer på civilingenjörsutbildningar i sin alternativa budget. Det beror naturligtvis på att den här diskussionen är ganska ny. Vi har ju lagt till mer pengar under mandatperioden och kommer säkert att behöva utöka antalet platser ännu mer. Jag menar dock att vi måste göra det med viss precision, exempelvis genom att se till att fler slutför sina utbildningar.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.