Försvarets klimatanpassning och förmåga att möta en bred hotbild
Interpellation 2025/26:555 av Emma Berginger (MP)
Interpellationen är besvarad
- Inlämnad:
- 2026-06-10
- Överlämnad:
- 2026-06-11
- Anmäld:
- 2026-06-12
- Svarsdatum:
- 2026-08-11
- Besvarad:
- 2026-08-11
- Sista svarsdatum:
- 2026-08-11
Interpellationen
till Försvarsminister Pål Jonson (M)
Sverige befinner sig i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har tydliggjort behovet av ett starkt militärt försvar och ett robust totalförsvar, och Miljöpartiet står tillsammans med övriga partier i riksdagen bakom de överenskommelser som nu gör att Försvarsmakten tillförs stora resurser för att öka sin förmåga. Samtidigt står vi inför andra säkerhetshot som påverkar såväl människors trygghet och samhällets motståndskraft som militärens förmåga att verka.
Klimatförändringarna är ett sådant hot. De leder redan i dag till fler extrema väderhändelser, ökad risk för skogsbränder, översvämningar, torka och störningar i kritisk infrastruktur. Klimatförändringarna påverkar också den globala säkerheten genom att förstärka konflikter, skapa instabilitet och bidra till ökade humanitära kriser.
I rapporten Allvarstid konstaterade Försvarsberedningen att “klimatförändringarna är ett allvarligt och långsiktigt hot som påverkar försvarsmakters uppbyggnad”. Försvarsberedningen menade att “både omställning för minskad klimatpåverkan och anpassning för att klara påfrestningarna av ett förändrat klimat behöver vägas in". Exempelvis kan såväl extremvärme som mildare vintrar med minskad permafrost påverka operationsmiljön, materielens funktion, personalens förmåga att agera samt infrastruktur.
Men i totalförsvarspropositionen för 2025–2030 saknades helt resonemang om hur Sveriges försvar bör anpassas – både för att minska verksamhetens klimatpåverkan och för att vara rustad för ett förändrat klimat i framtiden.
Försvarsmakten behöver kunna fungera under nya klimatförutsättningar. Det handlar om allt från skydd av militära anläggningar och kritisk infrastruktur till försörjningsberedskap, energiförsörjning och förmåga att hantera extremväder och naturkatastrofer. Denna verklighet måste kunna hanteras samtidigt som man bibehåller sin förmåga att lösa uppgifter i alla delar av konfliktskalan. Samtidigt behöver försvaret vara en del av samhällets omställning bort från fossilberoende och kunna verka i framtidens energi- och transportsystem.
Ett totalförsvar, inklusive det militära försvaret, som ska skydda Sverige måste vara rustat för hela den hotbild som samhället står inför.
Mot denna bakgrund vill jag fråga försvarsminister Pål Jonson:
- Vilka konkreta åtgärder har ministern och regeringen vidtagit för att säkerställa att Försvarsmakten och totalförsvaret är anpassade till ett förändrat klimat?
- Har ministern agerat för att stärka Försvarsmaktens förmåga att hantera klimatrelaterade kriser såsom skogsbränder, översvämningar och andra extrema väderhändelser som kan inträffa samtidigt som andra säkerhetshot?
- Hur säkerställer ministern och regeringen att klimatförändringarnas konsekvenser integreras i den långsiktiga försvarsplaneringen och utvecklingen av totalförsvaret?
- Vilka åtgärder avser ministern och regeringen att vidta för att minska Försvarsmaktens beroende av fossila bränslen och säkerställa att försvaret kan fungera i ett framtida energi- och bränslesystem baserat på el och förnybara drivmedel?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:555
Webb-tv: Försvarets klimatanpassning och förmåga att möta en bred hotbild
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 224 Försvarsminister Pål Jonson (M)
Fru talman! Emma Berginger har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag och regeringen har vidtagit för att säkerställa att Försvarsmakten och totalförsvaret är anpassade till ett förändrat klimat.
Interpellanten har vidare frågat mig om jag har agerat för att stärka Försvarsmaktens förmåga att hantera klimatrelaterade kriser såsom skogsbränder, översvämningar och andra extrema väderhändelser som kan inträffa samtidigt som andra säkerhetshot.
Emma Berginger har även frågat mig om jag och regeringen säkerställer att klimatförändringarnas konsekvenser integreras i den långsiktiga försvarsplaneringen och utvecklingen av totalförsvaret.
Slutligen har Emma Berginger frågat vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att minska Försvarsmaktens beroende av fossila bränslen och säkerställa att försvaret kan fungera i ett framtida energi- och bränslesystem baserat på el och förnybara drivmedel.
Det säkerhetspolitiska läget är fortsatt allvarligt, och totalförsvaret står inför en historisk återuppbyggnad. Försvarsmaktens huvuduppgift är att försvara Sverige och allierade mot ett väpnat angrepp med utgångspunkt i det kollektiva försvaret inom Nato. Ett av målen för det militära försvaret är även att skydda samhällets funktionalitet genom att med befintlig förmåga bistå övriga samhället både i fredstid och vid höjd beredskap.
I den nationella säkerhetsstrategin konstaterar regeringen att upprustningen av totalförsvaret är en komplex uppgift som aktualiserar avvägningar i förhållande till andra samhällsintressen. Det svåra omvärldsläget har gjort att upprustningen med nödvändighet medför att totalförsvarets verksamhet ska tillmätas stor betydelse när sådana avvägningar görs.
I säkerhetsstrategin konstateras även att klimatförändringarna framför allt på lång sikt utgör det allvarligaste icke-aktörsdrivna hotet mot hela samhället, vilket redan i dag får direkta konsekvenser för vår nationella säkerhet. Till exempel påverkar extremväder produktion av livsmedel och vattentillgång.
Vi ska ha en robust beredskap som kan hantera hela hotskalan. Förmågan att förebygga, motstå och klara kriser och olyckor utgör en bottenplatta för samhällets motståndskraft. Det är därför viktigt att synergier och samordningsvinster mellan arbetet med klimatanpassning, civilt försvar och krisberedskap tillvaratas. Motståndskraft och resiliens är en del av Natos samlade avskräckning och försvar.
Emma Bergingers frågor träffar brett över flera samhällssektorer. Det ställs högre krav på samhällets alla aktörer när kriget är det dimensionerande hotet och klimatförändringarna behöver hanteras. Regeringen har genomfört mycket stora satsningar inom totalförsvaret.
Avseende Försvarsmaktens arbete vidtar myndigheten flera åtgärder och bedriver ett utvecklingsarbete inom miljö- och klimatområdet. När det kommer till klimatanpassningar har Försvarsmakten liksom andra myndigheter ett förordningsstyrt ansvar att initiera, stödja och utvärdera arbetet med klimatanpassning. Detta är i enlighet med förordningen (2018:1428) om myndigheters klimatanpassningsarbete.
Anf. 225 Emma Berginger (MP)
Fru talman! Jag tackar försvarsministern för svaret.
Vi står båda bakom att Sverige befinner sig i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge och att det är viktigt att bygga upp totalförsvarets förmåga. Miljöpartiet står tillsammans med övriga partier i riksdagen bakom de överenskommelser som nu gör att upprustningen sker och att Försvarsmakten tillförs stora resurser för att öka sin förmåga.
I den upprustningen är det viktigt att säkerställa att Försvarsmaktens verksamhet, infrastruktur och materiel är anpassade till den pågående klimatkrisen. Det handlar både om att minska klimatpåverkande utsläpp och om att säkerställa Försvarsmaktens förmåga att verka i ett förändrat klimat och i ett samhälle som har ställt om.
Klimatkrisen är ett faktum. I dess spår ser vi extrema väderhändelser som torka och bränder, vilket denna sommar är högst aktuellt i både Europa och Sverige. Men vi ser också skyfall, översvämningar, erosioner, skred, havsnivåhöjningar och så vidare.
Att kunna hantera dessa extremväder och extremväderhändelser i alla delar av konfliktskalan är avgörande för att Försvarsmakten ska kunna vidmakthålla sin förmåga.
Även vad som till synes kan låta som mindre effekter av klimatförändringarna kan påverka Försvarsmaktens förmåga, till exempel antalet nollpunktsgenomgångar, det vill säga när temperaturen rör sig över och under noll grader, vilket påverkar bärigheten på marken. Bristen på snö kan påverka framkomlighet, synlighet och, enligt erfarenheter från Norge, även soldaternas humör och mående.
När jag frågar vilka konkreta åtgärder som ministern och regeringen har vidtagit för att säkerställa att Försvarsmakten och totalförsvaret är anpassade till ett förändrat klimat uteblir dock svaret. Jag får dra slutsatsen att ministern inte har vidtagit några sådana åtgärder.
Jag frågade också om ministern har agerat för att stärka Försvarsmaktens förmåga att hantera klimatrelaterade kriser såsom skogsbränder, översvämningar och andra extrema väderhändelser som kan inträffa samtidigt som säkerhetshot. Inte heller här kan jag utifrån försvarsministerns svar se att han har agerat för att stärka denna förmåga.
Försvarsministern hänvisar till att Försvarsmakten liksom andra myndigheter har ett förordningsstyrt ansvar för att initiera, stödja och utvärdera arbetet med klimatanpassning, i enlighet med förordningen 2018:1428 om myndigheters klimatanpassningsarbete.
Det stämmer att den rödgröna regeringen 2018 fattade beslut om denna förordning, som säger att en myndighet som anges i första paragrafen inom sitt ansvarsområde och inom ramen för sina uppdrag ska initiera, stödja och utvärdera arbetet med klimatanpassning, och om myndigheten förvaltar eller underhåller statlig egendom ska myndigheten också anpassa denna verksamhet till ett förändrat klimat.
Jag ställde dock frågan om försvarsministern har vidtagit några åtgärder i denna riktning. Har han över huvud taget följt upp eller intresserat sig för det arbete som myndigheten enligt förordningen bör bedriva? Har han gjort någon bedömning av om myndigheten efterlever förordningen? Är verksamheten redan klimatanpassad, eller behövs det ytterligare åtgärder?
En av anledningarna till att jag skrev denna interpellation är att jag inte vill att klimatfrågan tappas bort nu när vi gör den historiska upprustningen. Vi upphandlar materiel som ska kunna fungera under decennier. Därför vill jag ha svar på hur ministern och regeringen säkerställer att klimatförändringens konsekvenser integreras i den långsiktiga försvarsplaneringen och utvecklingen av totalförsvaret.
Anf. 226 Katarina Luhr (MP)
Fru talman! Brittiska myndigheter släppte i början av året en rapport som blev väldigt omskriven när den kom. Rapporten är framtagen för att identifiera säkerhetsrisker och underlätta planeringen av Storbritanniens säkerhet. Rapporten lyfter fram att kritiska ekosystem är på väg att kollapsa och att förlusten av fungerande ekosystem är det största säkerhetshotet mot Storbritannien. Kollapsande ekosystem orsakar brist på mat, vatten och råvaror, och det bidrar i sin tur till ökade migrationsströmmar, konflikter och krig.
Som de flesta kan förstå är det här inte ett lokalt problem för Storbritannien utan en global fråga. Om stora och viktiga ekosystem slås ut kommer det att drabba oss globalt, inte minst i Sverige. Följderna blir stora och påverkar mycket, från livsmedelsproduktion och dricksvattenförsörjning till folkhälsa, migration och nationell säkerhet.
Den brittiska rapporten understryker att det handlar om effekter i närtid och att viktiga ekosystem riskerar att kollapsa redan år 2030 om vi inte agerar. Att vi är på väg mot kollapsande ekosystem på så många platser i världen beror på flera saker, men en övergripande faktor är klimatförändringarna. I rapporten understryks också vikten av att klimatutsläppen minskar och av att man håller sig inom Parisavtalet för att ekosystemen ska fortsätta att fungera.
Jag misstänker att en stor anledning till att rapporten blev så omskriven, utöver att den är så tydlig med riskerna, var att den är framtagen av den brittiska underrättelsetjänsten. Jag hade gärna sett en liknande rapport för Sverige. Men det är kanske ännu viktigare att den svenska Försvarsmakten kan uppvisa en tydlig plan för hur man ska jobba med utfasningen av de fossila bränslena och hur man ska minska sin klimatpåverkan. Jag är fullt medveten om att Försvarsmakten vet att klimatförändringarna utgör ett stort hot, men försvaret behöver ju också göra sin del i att minska sina utsläpp och sin klimatpåverkan. Den här frågan behöver verkligen prioriteras upp.
Försvarsministern lyfter i sitt svar fram att interpellationen träffar brett över flera samhällssektorer. Det är en väldigt viktig poäng, men detta är också någonting som flera ministrar försöker ducka från. När jag har ställt frågor om den brittiska rapporten till berörda ministrar har alla hänvisat till klimatministern, oavsett om det gällt civil beredskap eller folkhälsoaspekten av hur klimatförändringarna kommer att drabba oss. Det här är väldigt frustrerande, och därför uppskattar jag Pål Jonsons svar.
När det gäller att fasa ut det fossila, att göra oss mer oberoende av oljeländer och att anpassa samhället till ett förändrat klimat behöver alla vara med på resan. Var och en – privatpersoner, myndigheter och politiker – behöver göra jobbet med att identifiera hur man ska fasa ut det fossila. Det gäller inte minst Försvarsmakten. Detta kommer inte som en överraskning, utan det är någonting som vi alla har vetat om länge. Det är också någonting som inte går att prioritera bort.
Emma Berginger har ställt flera frågor, men jag hör väldigt lite svar på dem. Det väcker en misstanke om att det inte finns några klimatåtgärder att berätta om. Därför skulle jag vilja höra om försvarsministern kan utveckla svaret om vilka åtgärder som planeras för att minska Försvarsmaktens beroende av fossila bränslen.
Anf. 227 Försvarsminister Pål Jonson (M)
Fru talman! Jag gav ett rätt långt svar. Utmaningen med interpellationen är att den innehåller fyra frågor med olika inriktning. Frågorna handlar både om vilka åtgärder som Försvarsmakten vidtar för att minska sitt klimatavtryck och om hur man anpassar Försvarsmakten till klimatförändringar. Det är inte så lätt att ge ett pregnant svar på detta, men det var ett rätt utförligt svar. Jag ska försöka gå igenom de frågeställningar som dykt upp.
När det gäller det långsiktiga perspektivet är jag naturligtvis väl bekant med rapporten från den brittiska underrättelsetjänsten om klimatförändringarnas säkerhetspolitiska konsekvenser. Det närmaste vi kommer i arbetet med bedömningarna är Försvarsmaktens perspektivplan, som sträcker sig fram till 2050. Den berör rätt ingående klimatförändringarnas påverkan på operationsmiljön, inte minst att klimatförändringarna kan driva olika typer av konflikter givet att de kan påverka allt från matproduktion till migration och erosion. Konsekvenserna av klimatförändringarna ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv har naturligtvis också bedömts av Försvarsberedningen och i säkerhetsstrategin, men det är framför allt i Försvarsmaktens perspektivplan som man tittar längre framåt.
Jag vänder mig emot uppfattningen att Försvarsmakten inte skulle bedriva ett aktivt klimatarbete. Det stämmer faktiskt inte. Jag ska ge tre exempel. Försvarsmakten arbetar nu med ett projekt med eldrivna bilar. Man jobbar med elektrifiering av sin fordonsflotta, även av sin lastbilsflotta. Man jobbar med förnybara drivmedel kopplat till stridsflygets drivmedelsförsörjning. Både FMV och Försvarsmakten arbetar också med hur man ska minska sitt klimatavtryck vid olika typer av upphandlingar.
Det här arbetet ger resultat, och det tycker jag bör beaktas. Vi vet att samhället i stort ökar sina klimatutsläpp. Men förra året minskade Försvarsmakten sina klimatutsläpp med 4 procent, trots att man nu bedriver en verksamhet som är väsentligt större än vad den var för några år sedan. Det tycker jag visar att Försvarsmakten genom den här förordningsstyrningen verkligen tar de här frågorna på allvar. Man uppvisar konkreta resultat. Uppbyggnaden av försvaret är en av de absolut största samhällsreformer som vi har genomfört. Fastän man har en verksamhet som ökar i volym och omfattning minskar alltså klimatavtrycket från Försvarsmakten. Jag tycker att det är ett gott kvitto på att Försvarsmakten tar de här frågorna på största allvar.
Anf. 228 Emma Berginger (MP)
Fru talman! Det är fint att få höra om den verksamhet som Försvarsmakten bedriver. Men mina frågor gällde faktiskt inte främst vad Försvarsmakten gör utan vad försvarsministern har gjort i sin tjänsteutövning. Jag frågade vilka initiativ försvarsministern har tagit för att säkerställa att Försvarsmakten och totalförsvaret är anpassade till ett förändrat klimat. Jag frågade om Försvarsmaktens förmåga att hantera klimatrelaterade kriser men också om hur man säkerställer att klimatförändringarnas konsekvenser integreras i den långsiktiga försvarsplaneringen och utvecklingen av totalförsvaret. Det är där jag fortfarande saknar svaren – vilka åtgärder har försvarsministern vidtagit?
Det är jättebra att Försvarsmakten nu tittar på möjligheten att använda elektrifierade fordon, ser över hur man upphandlar och så vidare, men det krävs mer. Då är min fråga till försvarsministern: Vad gör försvarsministern egentligen, och vad avser han att göra?
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att vi såklart kan påverka hur allvarliga klimatförändringarna kommer att bli. Det var inte det jag huvudsakligen frågade om i interpellationen, men jag uppskattar såklart om vi kan debattera den frågan också. Även om vi inte kan stoppa klimatförändringarna kan vi trots allt mildra dem, och varje tiondels grad räknas. Sverige har genom Parisavtalet förbundit sig att minska utsläppen av växthusgaser. Vi har ett nationellt klimatmål som säger att Sverige senast år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären; därefter ska vi uppnå negativa utsläpp.
För att klara detta behöver vi fasa ut de fossila bränslena. En rad branscher och sektorer, inklusive transportsektorn, har tagit fram färdplaner för att ställa om och göra sig oberoende av fossila bränslen. Det sker en omfattande elektrifiering men också en övergång till biobränslen i de delar som inte kan elektrifieras på ett enkelt sätt.
Det här kan inte Försvarsmakten och totalförsvaret stå utanför och stå vid sidan av. Man kan inte ha ett frikort när alla andra ställer om, utan man behöver säkerställa sin förmåga. Därför har jag också frågat vilka åtgärder ministern och regeringen avser att vidta för att minska Försvarsmaktens beroende av fossila bränslen och säkerställa att försvaret kan fungera i ett framtida energi- och bränslesystem baserat på el och förnybara drivmedel.
Fru talman! Nato ser klimathotet som en hotmultiplikator och pekar i sitt strategiska koncept ut klimatet som en definierande utmaning för vår tid, med djup påverkan på de allierades säkerhet. Man menar att Nato ska bli den ledande internationella organisationen vad gäller förståelse för och anpassning till klimatförändringarnas påverkan på säkerheten. Regeringen har själv i sin nationella säkerhetsstrategi pekat ut klimatet som ett existentiellt hot mot mänskligheten.
Därför är jag intresserad av att få veta mer om vilka åtgärder som försvarsministern och regeringen har vidtagit för att hantera det hotet. Försvarsministern pekar i sitt svar på att klimatförändringarna redan i dag har konsekvenser för vår säkerhet. Exempelvis nämns att extremväder påverkar produktion av livsmedel och dricksvattentillgång.
Vad gör regeringen konkret för att hantera denna påverkan på vår säkerhet? Hur säkerställs livsmedelstillgång och dricksvattenförsörjning? Jag skulle vilja ha svar från försvarsministern om hur man ser på det inom ramen för totalförsvaret.
Anf. 229 Katarina Luhr (MP)
Fru talman! Tack för svaren, ministern!
Det är glädjande att utsläppen från Försvarsmakten har minskat. Men Försvarsmakten behöver planera för fossilfrihet inom den egna verksamheten. Samtidigt finns det andra saker man kan göra.
Man kan till exempel påverka hur mycket förnybar el som kan komma på plats genom vindkraft. Ett större antal havsbaserade vindkraftsparker har exempelvis fått nej av regeringen efter invändningar från Försvarsmakten.
I november 2024 fick 13 planerade havsbaserade vindkraftsparker i Östersjön nej, och i mitten av juli i år fick ytterligare 11 nej. Det var vindkraftsparker som hade kunnat ge ett rejält tillskott till vår elproduktion.
Jag påstår inte att alla de vindkraftsparkerna hade varit möjliga att bygga, men Totalförsvarets forskningsinstitut har pekat på att det finns olika möjliga lösningar för att låta vindkraft och försvar samexistera.
Detta är någonting som jag tycker att Tidöregeringen hade kunnat bygga vidare på. Försvarsmakten hade kunnat få tydliga direktiv att bidra till planering av ny vindkraft, exempelvis genom att peka ut andra platser som skulle kunna vara lämpliga i stället för att slentrianmässigt stoppa projekt.
Försvarsmakten behöver snabba på omställningen till fossilfria drivmedel, energieffektivisera och hjälpa till med förnybar energi där det är möjligt. Genom att bidra i planeringen av förnybar energi skulle man också kunna stötta uppbyggnaden av förnybar energi i elsystemet.
Det handlar inte bara om klimatet, utan det handlar också om beredskap. Ett försvar som är mindre beroende av fossila bränslen och har mindre sårbara leveranskedjor blir också starkare och mer robust.
Ministern svarar i dag att avseende Försvarsmaktens arbete vidtar myndigheterna flera åtgärder och bedriver utvecklingsarbete inom miljö- och klimatområdet. Därför skulle jag gärna vilja höra ett svar om vilka åtgärder som regeringen planerar för att utveckla klimatarbetet inom Försvarsmakten.
Anf. 230 Försvarsminister Pål Jonson (M)
Fru talman! Jag ska inte ta ytterligare en vändning i debatten genom att öppna diskussionen om havsbaserad vindkraft mer än att säga att regeringen ändå har godkänt mer havsbaserad vindkraft än den föregående regeringen.
Med det sagt ska jag ta upp ett antal av de frågeställningar som framförts om vad regeringen och jag som ansvarigt statsråd har gjort. Försvarsmakten redovisar sitt klimatarbete för departementet. Regeringen styr naturligtvis löpande sina myndigheter genom förordningar och instruktioner.
Jag förutsätter givetvis att Emma Berginger har läst Försvarsmaktens årsredovisning. Då är hon bekant med att utsläppen från Försvarsmakten har minskat, till skillnad mot i andra delar av samhället, vilket jag tycker är en stor framgång och ett kvitto på att Försvarsmakten gör ett bra arbete. Trots att man expanderar verksamheten jobbar man inte minst med energieffektivisering. Jag tycker att det är föredömligt att man arbetar med det.
Låt oss också ta frågan kopplat till drivmedel. Ledamöterna är säkert bekanta med att Försvarsmakten inte omfattas av reduktionsplikten. Det finns ett väldigt enkelt och klart svar. Man kan inte förhandslagra den typen av bränsle i kalla klimat. Det är därför som vi inte kan tillämpa reduktionsplikten förrän forskning och utveckling har kommit längre med den typen av drivmedel.
Försvarsmaktens huvuduppgift är förmågan till väpnad strid. Detta sagt bara så att vi är helt ense om det, och det förutsätter jag att vi är. Det dimensionerande hotet för Försvarsmakten är naturligtvis Ryssland och den militära uppbyggnad som Ryssland nu bedriver. Det är kärnuppgiften.
Sedan arbetar Försvarsmakten också med att ge stöd till övriga samhället, men det är inte en dimensionerande uppgift. Försvarsmakten har naturligtvis utfört viktiga uppgifter för Sverige. Det har den gjort under pandemin, under skogsbränder och vid olika typer av snöoväder. Men det är inte dimensionerande uppgifter.
När det kommer till anpassning, som Emma Berginger också ställer frågor om, är det inte Försvarsmaktens huvuduppgift att anpassa sin verksamhet till klimatförändringar. I ett bredare perspektiv är det andra myndigheter som har huvudansvaret för klimatanpassningar, och framför allt är det SMHI.
Försvarsmakten är en av 30 myndigheter som ingår i ett nätverk som SMHI driver som hela tiden jobbar med och analyserar hur klimatförändringar påverkar deras typ av verksamhet.
Det finns ett omfattande arbete också inom Försvarsmakten. Man gör naturligtvis risk- och sårbarhetsanalyser och bedömer löpande hur klimatförändringarna påverkar den operationsmiljö som man befinner sig i.
I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).
Anf. 231 Emma Berginger (MP)
Fru talman! Jag tackar för de svar som vi har fått från försvarsminister Pål Jonson. De tydliggör att Försvarsmakten gör ett viktigt arbete på området. Men jag hör fortfarande inget svar som tydliggör vilka åtgärder som denna regering har vidtagit. Man verkar vara relativt nöjd med den förordning som den föregående regeringen har tillskapat och att följa det löpande arbetet.
Det visar på att man kanske inte har någon extra ambition att säkerställa att man gör den klimatanpassning som vi ser som nödvändig för att bibehålla förmågan att lösa huvuduppgiften att kunna hålla Sverige och allierade säkra i händelse av ett väpnat angrepp och att man inte tar den uppgiften på ett tillräckligt stort allvar.
För att klara den förmågan behöver man kunna anpassa sig till ett förändrat klimat. Man måste också kunna anpassa verksamheten till att kunna fungera i ett samhälle som har ställt om.
Med det sagt vill jag säga att detta är min sista debatt i Sveriges riksdag. Jag vill tacka försvarsministern för ett gott samarbete de här åren. Försvarsområdet som sådant är lite speciellt då vi har en bred samsyn om väldigt mycket.
Jag tackar för den här debatten där vi i varje fall har kunnat skilja ut våra åsikter lite grann mot varandra. Jag vill tacka fru talman och alla andra som jobbar här i riksdagen för den tid som jag har haft här under nästan åtta år och för ett gott samarbete.
Anf. 232 Försvarsminister Pål Jonson (M)
Fru talman! Jag har försökt att efter möjlig förmåga påvisa det arbete som Försvarsmakten gör för att kunna hantera klimatavtryck. Det har uppenbarligen haft ett gott resultat i och med att man trots ökad aktivitet minskar sina klimatutsläpp. Det är naturligtvis också ett resultat av den förordningsstyrning och de regleringsbrev som finns och de krav som vi ställer.
Det allvarliga säkerhetspolitiska läget medför att den dimensionerande uppgiften för Försvarsmakten är att försvara Sverige och våra allierade, även om den kan lämna stöd efter förmåga till övriga samhället och att arbeta med klimatförändringen.
Fru talman! Med det vill jag tacka Emma Berginger för ett väldigt gott samarbete och också för den här debatten. Det har varit en förmån att ha fått jobba nära med Emma under flera år inom försvarspolitiken.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
