Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Fastanställd personal som ersätts med bemanningsanställda

Interpellation 2013/14:169 av Sjöstedt, Jonas (V)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2013-11-25
Anmäld
2013-11-26
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2013-12-09
Sista svarsdatum
2013-12-09
Besvarad
2013-12-18

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 25 november

Interpellation

2013/14:169 Fastanställd personal som ersätts med bemanningsanställda

av Jonas Sjöstedt (V)

till arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)

Det blir allt svårare att få en fast anställning i Sverige. Otryggheten är stor och inte minst gäller det de bemanningsanställda. En oroväckande utveckling är att företag säger upp fast anställd personal och ersätter dem med bemanningsanställda.

Ett exempel på detta är vad som sker på Lagenas lager i Jordbro. DHL som driver lagret har varslat 25 personer om uppsägning för att i stället utöka antalet bemanningsanställda. Arbetsgivarens jakt på ökad lönsamhet skapar ökad otrygghet för de anställda.

Vänsterpartiet föreslår att det inte ska vara tillåtet att anlita inhyrda från bemanningsföretag när det finns tidigare anställda som har företrädesrätt till återanställning.

Jag vill därför fråga arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson:

Avser arbetsmarknadsministern att verka för en lagstiftning som förhindrar att arbetsgivare anlitar bemanningsföretag när det samtidigt finns tidigare anställda med företrädesrätt på samma arbetsplats?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2013/14:169, Fastanställd personal som ersätts med bemanningsanställda

Interpellationsdebatt 2013/14:169

Webb-tv: Fastanställd personal som ersätts med bemanningsanställda

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Elisabeth Svantesson (M)
Anf. 36 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Jonas Sjöstedt har frågat mig om jag avser att verka för en lagstiftning som förhindrar att arbetsgivare anlitar bemanningsföretag när det samtidigt finns tidigare anställda med företrädesrätt på samma arbetsplats. Bemanningsföretag fyller en viktig funktion på svensk arbetsmarknad. Bemanningsbranschen anställer många unga människor och många utrikes födda och är därför en väg in i arbetslivet för dem som kan ha svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Regeringen har, som bekant, i januari i år tillsatt en utredning - Utredningen om inhyrning och företrädesrätt till återanställning - med uppdraget att undersöka i vilken omfattning personal från bemanningsföretag hyrs in i situationer där arbetstagare som tidigare har sagts upp har företrädesrätt till återanställning. Utredningen ska också beakta hur arbetsmarknadens parter i sina kollektivavtal har reglerat möjligheten till inhyrning i samband med arbetsbristsituationer. Utredningen måste få slutföra sitt uppdrag, som ska redovisas nästa år. Först därefter går det att ta ställning till om det kan finnas behov av några eventuella åtgärder. Jonas Sjöstedt har också gjort gällande att det blir allt svårare att få en fast anställning i Sverige. Det finns emellertid ingenting som säger att man är visstidsanställd bara för att man är anställd i ett bemanningsföretag. En övervägande majoritet av de anställda i bemanningsbranschen har en tillsvidareanställning. De flesta bemanningsföretag har dessutom kollektivavtal.
Jonas Sjöstedt (V)
Anf. 37 Jonas Sjöstedt (V)
Herr talman! Jag tackar arbetsmarknadsministern. I morse var jag på en facklig aktion här i Stockholm riktad mot företaget Taxi Kurir. Taxi Kurir, som är en stor aktör på taximarknaden, saknar kollektivavtal. En av chaufförerna, Allonias Sebhatu, har gått runt bland de arbetskamrater som vill ha kollektivavtal. Därför får han sparken av Taxi Kurir. Så går det till på den svenska arbetsmarknaden i december 2013. Man vill ha grundläggande fackliga rättigheter, och då får man sparken. Tidigare i år var det en lång och ganska bitter facklig konflikt på ett callcenter i Fränsta i Medelpad. De som arbetade där ville ha ett kollektivavtal, och företaget valde att sparka alla och lägga ned i stället. Uppenbarligen uppfattar en del arbetsgivare att det är okej att göra så i Alliansens Sverige i dag. Vi har stora konflikter när det gäller bemanningsbranschen. Jag har varit i kontakt med livsmedelsarbetarna i Kristianstad som arbetar på Scans fabrik. Där har man haft ett bemanningsföretag inne i tio elva år med polsk personal som får mindre betalt. De som tar kontakt med facket får inte jobba kvar, och man får arbeta i ett högre arbetstempo. De vanliga svenska arbetarna har fått sparken i omgångar samtidigt som man har bemanning inne. Så här går det till på den svenska arbetsmarknaden i dag. Detta är ingen slump. Det är en effekt av en politik som gynnar otrygga anställningar och där det kostar väldigt lite för oseriösa arbetsgivare att behandla sin personal dåligt. Det är en effekt av borgerlig politik - av er politik - att människor behandlas på det här viset. Fallet som jag har tagit upp i min interpellation handlar om Lagenas lager i Jordbro. De som arbetar där är anställda av företaget DHL. Lagena har tidigare sagt upp och tagit in bemanning i stället. Nu vill DHL göra det igen. Man vill säga upp 25 personer. Här råder ingen arbetsbrist. Här är bemanningsföretagen inne varje dag tillsammans med de fast anställda. När jag träffar dem på parkeringen utanför deras arbetsplats - in på företaget får man nämligen inte komma - berättar de om hur de bemanningsanställda får veta dagen innan om de får arbeta nästa dag. De får sitta och vänta med sina mobiltelefoner. De berättar om den bemanningsanställda som ville organisera sig fackligt som aldrig kom tillbaka till Lagena. De berättar om hur de bemanningsanställda tar stora risker för sin egen hälsa eftersom de är så stressade på arbetsplatsen. De berättar om vad det innebär för de fast anställda att ständigt få lära upp nya och om hur arbetsplatsen delas. Frågan är: Är det här ett problem? Vad tycker arbetsmarknadsministern - är det den här arbetsmarknaden vi ska ha? Vill vi att det ska gå till på det här viset? Det är inte bara en teknokratisk fråga om en utredning. Det är en fråga om värderingar. Elisabeth Svantesson, vad har du som minister att säga till de 25 som ska få sparken i Jordbro? Vad är ditt budskap till dem? Är det okej att sparka fast anställda och ta in bemanning i stället? Är det okej? Får man göra så i Sverige i dag? Är det den sortens arbetsmarknad vi vill ha? Jag skulle vilja ha en värdering av ministern, en åsikt, kanske ett ord av medkännande med dem som nu riskerar att få sparken. Risken är annars att företaget tänker: Det här bryr sig ju regeringen inte om. Det var bara en utredning; det blir kanske inte något lagförslag. Så här får man göra i dag - man får säga upp fast anställda och ta in bemanning i stället. Därför frågar jag dig, Elisabeth Svantesson, om din åsikt. Är det här okej? Får man göra så här i Sverige 2013? Får man säga hej då till gamla trotjänare som har jobbat i åratal och ta in bemanning i stället? Är inte anställningstryggheten mer värd än så?
Ali Esbati (V)
Anf. 38 Ali Esbati (V)
Herr talman! Den här frågan belyser en allmän situation på arbetsmarknaden. Jag tror att det är viktigt att vara beredd att se och analysera viktiga utvecklingslinjer på arbetsmarknaden. Det är också viktigt att i debatten fundera över vems problem det är som är viktiga för till exempel regeringen. Vilka människors situation är det som så att säga räknas, som är värd att ta upp och göra någonting åt? Det som verkligen syns i svaret och i den behandling som de här frågorna har fått är att regeringen inte verkar särskilt intresserad av de konkreta problem som bemanningsföretagen skapar för människor på den svenska arbetsmarknaden. Bemanningsföretagen används som verktyg av arbetsgivare som vill försämra villkoren och utnyttja dem som arbetar hårdare och mer. De arbetsgivarna finns alldeles uppenbart, och de ser den nuvarande lagstiftningen som en möjlighet. Detta är någonting som regeringen borde fundera över och vara intresserad av att se över möjligheterna för. Men det är inte direkt den attityden som kommer fram när de här frågorna kommer upp. Det regeringen uppenbarligen accepterar utan vidare är bara en allmän beskrivning: Det här är viktigt för att vi ska kunna sköta vår verksamhet. Bemanningsföretag har en viktig roll på arbetsmarknaden. Många i en redan utsatt situation får jobb genom bemanningsföretag. Men det är ju ganska svaga svar på de problem som folk upplever när man till exempel, som i det fall Jonas Sjöstedt tar upp, säger upp fast anställd personal och ersätter den med bemanningsanställda. I april hade jag en interpellationsdebatt med den dåvarande arbetsmarknadsministern Hillevi Engström om en annan aspekt av samma problem. Då handlade det om arbetsgivare som startar egna bemanningsföretag för att tillgodose ett permanent arbetskraftsbehov. Det svar jag fick då var också väldigt svagt. Det är inte olagligt att starta egna bemanningsföretag, sade arbetsmarknadsministern då. Jag hade inte ifrågasatt om det var lagligt, utan jag hade frågat vad regeringen och ministern tyckte om det. Även då hänvisades det till den utredning om företrädesrätt som Elisabeth Svantesson talar om nu. Men när man ser på den utredningen ser man att direktiven framför allt handlar om att undersöka hur inhyrning i samband med uppsägning på grund av arbetsbrist regleras i kollektivavtal i dag. Det är ju inte riktigt det som är frågan här, utan frågan är det som även Jonas Sjöstedt var inne på: Vad tycker regeringen om det som sker med hjälp av lagstiftningen om bemanningsföretag? Hur ser regeringen och arbetsmarknadsministern på arbetsmarknadens utveckling? Vad tycker regeringen är en god utveckling på arbetsmarknaden? Är det en arbetsmarknad där man kan använda den här typen av lagstiftning och den här typen av arrangemang för att kringgå de lagar och regler som man nu får höra att Nya moderaterna egentligen står bakom? Lagen om anställningsskydd, till exempel, som har en väldigt central roll i att reglera den svenska arbetsmarknaden så att man inte godtyckligt kan säga upp anställda. Men det är precis det som sker när man kan säga upp folk och ta in folk från bemanningsföretag för att tillgodose ett permanent arbetskraftsbehov.
Jenny Petersson (M)
Anf. 39 Jenny Petersson (M)
Herr talman! Jag vet att vi pratar om bemanningsföretagen i dag, men en del i att ha en flexibilitet på arbetsmarknaden är att se till att fler jobb växer till. Bemanningsföretagen är en viktig ingång på arbetsmarknaden. Givetvis ska den som arbetar i ett bemanningsföretag ha egen lön och bra villkor, men bemanningsföretagen har den rollen på arbetsmarknaden - man har egen lön och skaffar sig arbetslivserfarenhet. Det är en viktig ingång framför allt för de unga som står utanför i dag. Många unga får sitt första arbete i bemanningsföretag, liksom många som har valt att komma till Sverige av olika anledningar och skapa sig ett liv och en framtid här i Sverige. Många nyanlända och ungdomar saknar ju erfarenhet av arbete, nätverk och referenser på arbetsmarknaden. Till skillnad från Vänsterpartiets företrädare tycker jag inte att bemanningsföretagen är av ondo. De är av stor vikt när det gäller att möta toppar och snabbt uppkomna behov av specifik arbetskraft. Här har bemanningsföretagen en viktig uppgift. Som moderat tycker jag att det är viktigt att ha en flexibilitet på arbetsmarknaden. Däremot ska vi, som sagt, inte ha oseriösa arbetsgivare som sparkar anställda för att de vill ha kollektivavtal och så vidare. De kollektivavtal som finns eller som man vill ska finnas ska givetvis respekteras. Till skillnad från Vänsterpartiet ser jag att bemanningsföretagen är här för att stanna, och det är en utveckling. Vi har inte den arbetsmarknad som var på 70- och 80-talet och som Vänsterpartiet vill backa till. Vi har en helt annan arbetsmarknad och en annan utmaning på den svenska arbetsmarknaden. Min fråga är: Var står Vänsterpartiet? Ska vi förbjuda bemanningsföretag? Vad leder det till? Vad händer med de människor som arbetar inom bemanningsföretagen? Som sagt, bemanningsföretagen är här för att stanna. Sedan kommer säkert den svenska arbetsmarknaden att utvecklas framöver, men att backa in i framtiden är inte rätt väg att gå.
Elisabeth Svantesson (M)
Anf. 40 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Låt mig börja med att tacka Jonas Sjöstedt för interpellationen. Det är viktigt med frågor där vi har tydliga skiljelinjer. I grund och botten handlar ju det här om att Vänsterpartiet vill förbjuda bemanningsföretag. Det tycker jag är en viktig grundläggande skiljelinje att faktiskt peka ut. Man vill gärna prata om anställningsformer men väldigt sällan om hur de nya jobben ska växa fram. Jag tycker det är viktigt att prata om både och. Bemanningsföretagen fyller nämligen en viktig funktion på den svenska arbetsmarknaden. Deras existens är inte bara viktig för att hålla företagen konkurrenskraftiga och anpassningsbara, utan de är också en viktig kompletterande kugge på arbetsmarknaden. Många som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden kommer in genom bemanningsföretag. Vi vet att unga i större utsträckning får jobb i bemanningsföretag än i andra företag. För dem är bemanningsföretagen dörren till ett jobb, en trygghet och en gemenskap. Jonas Sjöstedt förutsätter att bemanningsföretag inte skapar trygghet, jobb och gemenskap, men i många fall är det just så det är. Herr talman! Det är snart 2014, och globaliseringen tuffar på. Sverige och våra företag, stora som små, blir alltmer sammanflätade och integrerade med resten av världen. Stora delar av de varor och tjänster som företag producerar når slutkonsumenter långt utanför Sverige. Den här utvecklingen ställer också krav på oss. I en värld av snabb utveckling blir företagens anpassningsförmåga viktigare. När man lyssnar på Jonas Sjöstedt låter det inte riktigt som att han ser den verkligheten. På honom låter det som att framtiden redan varit här och vänt och att vi nu befinner oss på 60-talet igen. Framtidens lösningar för växande företag är inte att begränsa eller förbjuda företagens möjlighet att snabbt hyra in personal vid toppar eller skaffa rätt kompetens genom att hyra in specialister. Sådana begränsningar tror jag riskerar att kväva både företagen och jobben. Som sagt vill Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet egentligen förbjuda bemanningsföretag. Det är viktigt att ha det som utgångspunkt i den här debatten. Det är kanske bra att sätta in detta i ett sammanhang. Bemanningsföretagen står för en väldigt liten del av den totala sysselsättningen i Sverige. Siffror från 2011 visar att 1,2 procent av de sysselsatta arbetade i bemanningsföretag. Den nivån sätter också Jonas Sjöstedts retorik och krav på regleringar, begränsningar och förbud i ett lite annat perspektiv. Låt mig vara tydlig. För mig och regeringen är det självklart att vi ska ha sjysta villkor på svensk arbetsmarknad, oavsett om man jobbar på ett bemanningsföretag, i taxinäringen eller någon annanstans. Men att förbjuda bemanningsbranschen och bemanningsföretag är inte lösningen. Lösningen måste vara att vi följer de regler som vi har. Till exempel är det så att företag inte får använda bemanningsföretag på ett otillbörligt sätt för att kringgå LAS. Jag är helt överens med Jonas Sjöstedt på denna punkt. Ytterst är det upp till domstol att avgöra var gränsen för det går. Samtidigt har vi sedan 30-talet en modell som ger arbetsgivarna, inte oss politiker, rätt att leda och fördela arbetet på arbetsplatsen. Men vi har tydliga regler kring detta. I det fall som Jonas Sjöstedt tog upp måste det vara domstolen som avgör om det har skett på ett otillbörligt sätt. Det ska inte avgöras av vare sig Jonas Sjöstedt eller mig här i riksdagens kammare.
Jonas Sjöstedt (V)
Anf. 41 Jonas Sjöstedt (V)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret. Om otrygghet - eller flexibilitet, som regeringen brukar kalla det - hade lett till arbete hade vi haft full sysselsättning i Sverige i dag. Det har vi inte. Ni har misslyckats med jobben. Vi har högre arbetslöshet i dag än när ni tillträdde. Sambandet är ett annat. Ni använder arbetslösheten för att skapa otryggare jobb även åt dem som har ett arbete. Det är så sambandet ser ut i Sverige i dag. Är otrygga jobb framtiden, som Moderaterna säger? Nej, otrygga jobb, upprop vid grinden, väntan på sms i mobiltelefonen - det är vår historia. Det var det vi kom bort från, till trygga anställningar, där man kan känna sig säker på att det finns en grund för eventuell uppsägning och där man kan ta ansvar och få inflytande. Men det kan man bara göra om man vet att man får komma tillbaka till jobbet nästa dag. Det vet många gånger inte de som är visstidsanställda eller jobbar på bemanningsföretagen. Detta är historien. Det är ni som vill tillbaka till det gamla, till det rättslösa, där löntagarna inte hade rättigheter som vi därefter länge sett som självklara. Ministern väljer att ta upp någonting som jag inte valt att ta upp i min interpellation, nämligen att jag tycker att bemanningsbranschen inte borde behövas över huvud taget. Det är ingen hemlighet att Vänsterpartiet tycker på det sättet. Men vi inser också att det är svårt att göra något åt detta med nuvarande regler i Europeiska unionen. Därför lägger vi fokus på att det ska vara förbjudet att säga upp fast anställda och anlita bemanningsföretag. Om det säger ni i Moderaterna ingenting. Ni pratar om att respektera spelreglerna på arbetsmarknaden och om att man kan gå till domstol. Men om det inte finns en lag som säger att detta är förbjudet, hur ska man då kunna vinna i domstolen? Ni vill inte ha en sådan lag. Ni säger inte vad ni tycker om detta. Därmed är ni en del av problemet, som ibland gör löntagare mer eller mindre rättslösa på arbetsmarknaden. Det vore också rimligt att ha en tidsgräns för hur länge man får anlita bemanningsföretag på en arbetsplats. Är det rimligt att ha ett bemanningsföretag inne i tio år, som på Scan i Kristianstad? Är det en arbetstopp vi talar om då? Eller handlar det kanske om att splittra löntagarna och göra dem mer rättslösa, så att de inte säger till när någonting har blivit fel? Och är det inte rimligt att man har ett fackligt inflytande över när bemanning ska tas in? Det finns med i vissa kollektivavtal, men inte alltid i dag. Ett annat argument är att detta ska ge arbete åt unga och människor som invandrat till Sverige. Men även ungdomar och de som invandrat hit är värda riktiga, fasta jobb. Alla de här jobben behövs. Frågan är vilken anställningsform de ska ha. Ska de vara ständigt utbytbara, eller ska de ha rätt till den trygghet som en fast anställning innebär? Där går skiljelinjen mellan Vänsterns arbetsmarknadspolitik och den moderata arbetsmarknadspolitiken. Det som sker i dag är att de trygga jobben försvinner. Majoriteten av de ungdomar som har ett arbete i Sverige - inte de som jobbar i Norge eller är arbetslösa - har en otrygg anställning i dag. Det är en del av den verklighet som gör att man inte får en lägenhet, att man inte kan flytta hemifrån och att man inte kan planera sitt liv. Dit har er flexibilitet lett oss. Där har vi hamnat på grund av den linjen. Svepskälet är att vi genom otryggheten och flexibiliteten ska få fler arbeten. Men i själva verket har det blivit färre. Vi har bara fått större otrygghet. Jag skulle vilja få höra några ord om vad ni tycker och hur det känns. Vad tänker du som minister om dem som sitter och väntar på att det ska komma ett sms i kväll som säger om de får arbeta i morgon? Är det så vi ska ha det på svensk arbetsmarknad? Och vad har du att säga till de 25 lagerarbetare i Jordbro som nu kan få sparken för att DHL ska anlita bemanningsföretag i stället? Kan inte ministern åtminstone säga att det är fel?
Ali Esbati (V)
Anf. 42 Ali Esbati (V)
Herr talman! Det är en intressant och motsägelsefull argumentation som förs. Å ena sidan sägs det av företrädare för Moderaterna och regeringen att bemanningsföretag är ett sätt att få in ungdomar och invandrare på arbetsmarknaden. Ett svar på strukturell diskriminering, skulle man kanske kunna kalla det. Jag kan i och för sig komma på en del bättre sätt att göra det på. I alla fall är det någonting som står i ganska tydlig motsättning till att å andra sidan säga att bemanningsföretag är till för att bemöta toppar och behovet av specialiserad arbetskraft vid speciella tillfällen. Det är två olika ingångar, och bägge har problem. När det sägs att bemanningsföretag är ett sätt att bemöta toppar och ta in specialiserad arbetskraft är det uppenbart att det inte stämmer, vilket vi pekar på. Det är inte en arbetstopp när man har jobbat i många år på ett och samma ställe. Det är inte ett sätt att bemöta en arbetstopp om man säger upp fast anställd personal och anlitar andra som tar över deras uppgifter. Det är någonting helt annat. Det är ett sätt att kringgå de regler och upparbetade rättigheter som finns på arbetsmarknaden med nuvarande lagstiftning. Detta har uppenbarligen regeringen väldigt lite att säga om, förutom allmänna påståenden om att man naturligtvis ska följa reglerna. På den punkten hade ingen förväntat sig någon annan åsikt. Vad är regeringens svar och budskap till de anställda som nu ser sina jobb gå till bemanningsanställda? Från ministern hörde vi svaret "globaliseringen tuffar på". Det är budskapet. Det är nästan ett bättre svar än det som Per Ahlmark påstås ha sagt till Volvoarbetarna: Lycka till!
Jenny Petersson (M)
Anf. 43 Jenny Petersson (M)
Herr talman! Jag tycker att Jonas Sjöstedt borde studera de senaste mätningarna när det gäller sysselsättningsgrad och arbetslöshet och koppla det till att det har varit lågkonjunktur. Sedan kan han kolla hur det var 2006, då det var högkonjunktur. Det har ändå vuxit fram 200 000 nya jobb trots att vi har gått igenom en finanskris. Jonas Sjöstedts argumentation håller inte riktigt. Moderaterna och Alliansen brukar oftast anklagas för att vi med jobbskatteavdraget gynnar dem med arbete och dem med höga inkomster, men vi vet att jobbskatteavdraget inte är utformat så. I denna debatt hävdar Jonas Sjöstedt att Alliansen och regeringen missgynnar också dem med jobb - de som har jobb inom bemanningsföretag. Oavsett om det gäller dem som har jobb eller inte är det fel på Alliansens och regeringens politik. Argumentationen håller inte samman. Som jag nämnde i mitt förta anförande är det många unga som får sitt första extrajobb vid sidan av studierna genom en anställning i bemanningsföretag. Man hyrs så att säga ut till en kund, ett företag. Det kan vara lagerjobb eller fastighetsservice. Med detta blir bemanningsföretaget en arbetsmarknadserfarenhet och en referens som fungerar som en väg in på arbetsmarknaden. Ali Esbati, det är också viktigt att säga att det finns bemanningsföretag med till exempel läkare, som utnyttjas av vårdcentraler som har svårt att få tag på läkare. Det finns de som får hjälp till nytt jobb när de blir arbetslösa mitt i livet. För seniorer som vägrar sluta arbeta har också bemanningsföretagen en roll.
Elisabeth Svantesson (M)
Anf. 44 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Vad ska jag säga till dem som väntar på ett sms? Rösta för allt i världen inte på Vänsterpartiet i valet 2014! Den som röstar på Vänsterpartiet, som vill beskatta företagande och kostnaden att anställa, kommer inte att få se fler jobb på svensk arbetsmarknad. Det är ingen slump att det är över 200 000 fler som har ett jobb att gå till i dag jämfört med 2006. Det är ingen slump, utan det beror på en reformpolitik för fler jobb. Låt oss gå tillbaka till de bemanningsanställdas situation. När man lyssnar på Jonas Sjöstedt låter det som om han förutsätter att alla som jobbar i ett bemanningsföretag gör det helt ofrivilligt, att de inte trivs och att de känner sig otrygga. Sanningen är ju den att väldigt många i bemanningsföretag har en fast anställning. Annas Pepparkakor, som jag ska besöka i morgon, väljer, i stället för att ta in människor på visstid med tillfälliga timanställningar, att under perioder ha bemanningsanställda. Flera av dem och många andra i bemanningsbranschen har faktiskt en fast anställning. Jag kan nämna ett annat exempel, som jag vet att jag nämnde när Jonas Sjöstedt och jag senast möttes i debatt om detta, nämligen Anki, som nu går i pension och gärna vill ta extrauppdrag. Hon har lång erfarenhet i kommunal sektor och vill jobba extra i ett bemanningsföretag nu när hon lämnar sitt jobb. Detta är god exempel på hur bemanningsbranschen kan fungera. Sedan finns i alla branscher olika typer av anställningsformer, och man kan alltid diskutera moralen i olika företags beteende. Jag vet inte om Jonas Sjöstedt vill förbjuda Volvo att flytta en del av sin tillverkning från Umeå. Var ska politiker gå in och bestämma över hur företag bemannar eller organiserar sig? Låt mig dock vara tydlig: Det är aldrig okej att kringgå LAS på ett otillbörligt sätt. Jag vet att tidningen Arbetet alldeles nyss rapporterade att just de bemanningsnämnder som kom till i avtalsrörelsen 2010 inte har avgjort ett enda fall. De har varit i princip sysslolösa. Jag vill veta mer. Jonas Sjöstedt vet allt. Han vet att han vill förbjuda bemanningsföretag. Jag vill veta mer och få en kartläggning av hur det ser ut. Jag tror att det är viktigt att göra det innan man som Jonas Sjöstedt tar varje medialt tillfälle i akt att skälla och ropa på mer regleringar och förbud. Det är inte speciellt konstruktivt. Det som är konstruktivt är att vi fortsätter att ha en politik där jobben faktiskt växer till och blir fler. En del jobb kommer att växa till i bemanningsbranschen, men många jobb kommer att växa till på helt andra sätt, till exempel genom RUT eller restaurangmomsen. Jobb växer faktiskt till genom dessa reformer, och många unga får sitt första jobb. För mig är bemanningsbranschen en av många viktiga delar på svensk arbetsmarknad, men självklart ska det vara sjysta villkor här precis som i övriga delar av svensk arbetsmarknad.
Jonas Sjöstedt (V)
Anf. 45 Jonas Sjöstedt (V)
Herr talman! När jag stod på parkeringen i Jordbro häromveckan och pratade med dem som riskerar att få sparken för att man tar in personal från ett bemanningsföretag var det en sak som brände sig fast i minnet mer än annat. Det var en man hade jobbat där i många år. Han sade: Jag har en familj där hemma. Jag behöver kunna planera mitt liv. Jag behöver kunna betala min hyra. Jag vill veta om jag kommer tillbaka till samma arbetsplats i morgon. Jag vill känna mina arbetskamrater. Det var hans verklighet. Det här handlar om människor som har jobbat åt ett företag länge och nu får sparken för att man tar in bemanning. Ministern säger ingenting om det. Hon undviker att säga att det är dåligt att göra så, och det är ett tyst samtycke till att man gör som DHL. Jag tycker att ministern kan höja rösten för Muhammeds skull, för Mikaels skull, för Jessicas skull och för alla andra som jobbar på lagret i Jordbro. Annars är risken att vi får se fler sådana här exempel. Vi vill ha arbetstagare som är trygga, som har inflytande och som kan ta ansvar. Vi vill gynna seriösa arbetsgivare som behandlar de anställda väl. De ska vara vinnare på svensk arbetsmarknad. I dag är det faktiskt tvärtom med er politik. Ni talar om 200 000 fler jobb. Räknar man som ni kommer Spanien alltid att ha lyckats bättre med jobben än Sverige, för där är det fler som jobbar. Den andel av befolkningen som har ett arbete har ju minskat! Arbetslösheten har faktiskt ökat i Sverige. Jag skulle vilja komma tillbaka till grundfrågan. Om ni nu gör en läpparnas bekännelse till fackliga rättigheter och ordning och reda på arbetsmarknaden, är då inte det minsta man kan begära att man inte ska få säga upp fast anställda för att ta in bemanning i stället? Kan man inte säga att man inte vill ha en arbetsmarknad där det får gå till på det sättet?
Elisabeth Svantesson (M)
Anf. 46 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Det är väldigt tydligt att vi har två alternativ. Det ena är alliansregeringen, som ser både framtidens hot och framtidens utmaningar och är villig att lösa problem. Jag kan inte nog betona att det är viktigt med sjysta villkor på svensk arbetsmarknad, men jag kan också vara väldigt tydlig med att det inte är vare sig Jonas Sjöstedt eller jag som kommer att bestämma exakt hur arbetet ska fördelas. Men det ska gå sjyst till, och vi har lagen om anställningsskydd, som också säger att vi inte får ha otillbörliga uppsägningar. För mig är det allra viktigaste att jobben växer till. Ja, Jonas Sjöstedt, även på 1990-talet växte den svenska befolkningen ganska ordentligt, men vi tappade över 500 000 sysselsatta. Den här krisen har alliansregeringen skött på ett bra sätt. Jag kommer aldrig att vara nöjd med en arbetslöshet som den vi ser i dag. Det är därför vi fortsätter att jobba med människor som står längre ifrån arbetsmarknaden och som tidigare gömdes och glömdes av den socialdemokratiska regeringen, som ni faktiskt gav stöd till. Många kvinnor förtidspensionerades bort. I den här frågan är jag inte lika tvärsäker. Jag vill veta hur situationen ser ut. Jag vill ha en kartläggning. Något jag dock är tvärsäker på är att bemanningsföretagen fyller en viktig funktion på svensk arbetsmarknad. Där arbetar nu 1,4 procent av de sysselsatta. Ska vi hänga med och inte backa tillbaka framtiden får vi acceptera detta. Däremot ska vi så klart ha sjysta villkor på hela den svenska arbetsmarknaden. Det vill jag vara väldigt tydlig med.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.