energikrisen (Interpellation 2004/05:312 av Patriksson, Runar (fp))

Anf. 7 Mona Sahlin (S)

Fru talman! Runar Patriksson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att i större grad garantera att landsbygdens hushåll och arbetsplatser inte får stå utan ström nästkommande vinter samt vilka åtgärder jag ämnar vidta för att i landsbygden strategiskt viktiga institutioner, som till exempel lanthandlare, ska få tillgång till elverk till rimliga priser via försvarets utförsäljningar för att hålla i gång sin viktiga verksamhet i krislägen. Gunnar Andrén har frågat mig vilka åtgärder jag vidtagit sedan den 27 januari 2004 inom eldistributionsområdet samt vilka medel jag kommer att nyttja för att säkerställa att elkonsumenternas krav på ökad leveranssäkerhet möts av kundrelaterade åtgärder från elproduktions- och eldistributionsföretagens sida. Eftersom frågeställningarna från interpellanterna är mycket lika besvarar jag dem i ett sammanhang. Av Runar Patrikssons och Gunnar Andréns interpellationer framgår att de ställer sina frågor mot bakgrund av det oväder som drabbade Sverige den 8 och 9 januari i år. Låt mig först konstatera att detta oväder var exceptionellt och att konsekvenserna och skadorna vida överstiger dem som följt av de oväder som normalt drabbar Sverige under höst- och vintertid. Jag vill också i detta sammanhang än en gång säga att jag mycket starkt sympatiserar och lider med dem som ännu inte fått tillbaka sin el, trots att snart fyra veckor har gått sedan ovädret drabbade Sverige. Min ambition är självklart att vi ska ha en mycket säker elförsörjning i Sverige. Regeringen har också under de senaste åren lagt stor vikt vid denna fråga. Det kraftiga oväder som drog in över Sverige helgen den 8 och 9 januari visar att situationen är så allvarlig att det nu är dags att ta till lagstiftning för att säkra eldistributionen i Sverige. Jag avser därför att vidta följande åtgärder. Statens energimyndighet har i dag fått i uppdrag att snabbt utreda och lämna förslag till de ändringar som krävs i ellagen för att säkra eldistributionen. Syftet är att staten ska ställa tydliga krav på driftsäkerhet genom sådana funktionskrav på eldistributörerna som säkerställer elförsörjningen med driftsäkra nät. I Energimyndighetens uppdrag kommer också att ingå att ta fram underlag till en ny ersättningsmodell för de konsumenter och näringsidkare som drabbas av elavbrott. Det ska bli möjligt att få högre och snabbare ersättning vid strömavbrott. Det är till exempel rimligt att ersättning ska utgå efter 12 timmar i stället för som nu är fallet, efter 24 timmar. Ersättningsnivåerna ska också vara på en sådan nivå att de starkt driver på elnätsbolagens arbete med att skapa driftsäkra elnät. Energimyndigheten ska också se över möjligheterna till och formulera förslag till ytterligare skärpning i reglerna för tvångsförvaltning av elnät respektive återkallande av koncession för de nätföretag som inte har en hög driftsäkerhet. Dessutom ska nätföretagen åläggas en skyldighet att rapportera långa eller omfattande avbrott till Energimyndigheten. De ska även åläggas att göra systematiska risk- och sårbarhetsanalyser av sitt elnät. Analyserna ska omfatta de omständigheter som kan förorsaka störningar i överföringen av el och konsekvenser av sådana störningar. Energimyndigheten ska snabbutreda dessa frågor för att jag ska kunna överlämna ett förslag till riksdagen med de nämnda åtgärderna redan i höst. Jag avser också att initiera ett arbete inom Regeringskansliet för att se över möjligheterna för lantbrukare, näringsidkare och andra samhällsviktiga funktioner att införskaffa reservelverk. Inom Regeringskansliet pågår ett arbete mellan berörda departement för att få en helhetsbild av hur alla berörda aktörer agerat och vilka förbättringar som kan genomföras för att arbetet ska kunna bli effektivare om liknande händelser inträffar i framtiden. När det sedan gäller ytterligare åtgärder som har vidtagits sedan den 27 januari 2004 vill jag peka på följande. I den proposition om genomförande av EG:s direktiv om gemensamma regler för de inre marknaderna för el och naturgas, vissa fjärrvärmefrågor med mera, som regeringen inom kort avser att överlämna till riksdagen, kommer bland annat nätägarnas ansvar för att det egna elnätet är säkert, tillförlitligt och effektivt att tydliggöras. Inom EU förhandlar vi för närvarande om ett nytt elförsörjningsdirektiv som syftar till att säkerställa att EU:s medlemsstater har en säker elförsörjning. Sverige har varit mycket aktivt i detta arbete, och vi har också fått stort gehör för våra synpunkter. Regeringen har under de senaste åren haft en kontinuerlig dialog med branschen om elavbrott. I dessa diskussioner har jag framfört att regeringen inte är främmande för att ändra lagstiftningen om inte situationen förbättras, vilket är fallet nu. Jag har också träffat branschen den 24 januari i år då vi bland annat diskuterade hur företagen själva ser på sitt arbete med att bygga upp elnäten och också vilka erfarenheter som företagen fått och vilka slutsatser de själva drar av de avbrott som har varit.

Mona Sahlin (S)

Anf. 8 Mona Sahlin (S)

Fru talman! Tack för svaret, ministern. Det är sällan man får ett så långt och innehållsrikt svar. Jag hoppas bara att det också är någon substans i svaret. Det är inte så länge sedan jag hade samma debatt efter en liten vindpust i Värmland som släckte ljuset för oss. Det är bara ett par år sedan. Då var det en annan näringsminister som lovade ganska mycket, men tyvärr har vi fått samma resultat som tidigare. Vi har vant oss vid att sitta i mörker och kyla i övriga Sverige, som jag kallar det Sverige som ligger utanför storstäderna. Jag måste gå tillbaka och berätta en liten historia. Den här frågan har engagerat mig mycket. Jag tror att jag startade min politiska bana 1962 som 18-åring på grund av ett strömavbrott i den lilla, stackars industrin som fanns i min hembygd. De sade att de inte kunde fortsätta att ha sin industri där om det inte blev säkrare ström. År 2004 - då hade jag varit musiklärare i 25 år - ringde de hit till Stockholm och frågade om jag kunde komma till min skolas julfest den 22 december 2004 och hjälpa till lite grann med julsånger och sådant på skolavslutningen. Det gjorde jag. Jag åkte härifrån tidigt på morgonen. Vi hade julfest för 200 barn i stearinljusens sken. Det kom en liten vindpust över västra Värmland. Det var kallt och mörkt igen, 42 år senare. Jag kan också påminna mig stormen 1969 när jag som kyrkomusiker hämtade 25 ficklampor i min fars järnaffär så att kyrkokören kunde sjunga. Jag tar de här exemplen för att visa att det nästan inte har hänt någonting. Jag tog upp ett exempel i min interpellation om Icahandlaren i Sillerud som jag åker förbi på måndagar och fredagar på väg till och från Stockholm. Jag vet vad denna framsynta bygdens son betydde. Han hade köpt in ett elverk innan stormen kom till västra Värmland. Hans butik blev samlingspunkten för hela området på grund av att han hade installerat ett elverk där. Det var därför jag skrev en förfrågan om möjligheten att skaffa reservaggregat. Vi i den här kammaren har irriterats ganska ordentligt i andra frågor om försvarets sätt att göra sig av med överskottsmateriel. Vi är övertygade om att det finns gott om elverk i militärens förråd. Dessa borde, på kommuners inrådan kanske, kunna överlämnas till kommunernas räddningsnämnder för att skapa räddningsstationer, krisstationer. Även om det står i svaret som jag har fått att det aldrig ska kunna hända mer, vågar jag inte lita på det. Det blir nog stearinljus och några kalla kvällar igen i västra Värmland, Småland, Dalarna och norrut. Nu tror jag faktiskt att det är dags att ministern slår näven i bordet och säger att det är allvar nu, att det måste ske någonting och att regeringen ska visa handlingskraft gentemot ägarna. Det må vara privata ägare, eller det må vara staten som äger aktierna i Vattenfall. Men tala nu om att hela Sverige ska brukas! Det ska vara åtkomligt, både på vägar och med ström, året om.

Runar Patriksson (Fp)

Anf. 8 Runar Patriksson (Fp)

Fru talman! Tack för svaret, ministern. Det är sällan man får ett så långt och innehållsrikt svar. Jag hoppas bara att det också är någon substans i svaret. Det är inte så länge sedan jag hade samma debatt efter en liten vindpust i Värmland som släckte ljuset för oss. Det är bara ett par år sedan. Då var det en annan näringsminister som lovade ganska mycket, men tyvärr har vi fått samma resultat som tidigare. Vi har vant oss vid att sitta i mörker och kyla i övriga Sverige, som jag kallar det Sverige som ligger utanför storstäderna. Jag måste gå tillbaka och berätta en liten historia. Den här frågan har engagerat mig mycket. Jag tror att jag startade min politiska bana 1962 som 18-åring på grund av ett strömavbrott i den lilla, stackars industrin som fanns i min hembygd. De sade att de inte kunde fortsätta att ha sin industri där om det inte blev säkrare ström. År 2004 - då hade jag varit musiklärare i 25 år - ringde de hit till Stockholm och frågade om jag kunde komma till min skolas julfest den 22 december 2004 och hjälpa till lite grann med julsånger och sådant på skolavslutningen. Det gjorde jag. Jag åkte härifrån tidigt på morgonen. Vi hade julfest för 200 barn i stearinljusens sken. Det kom en liten vindpust över västra Värmland. Det var kallt och mörkt igen, 42 år senare. Jag kan också påminna mig stormen 1969 när jag som kyrkomusiker hämtade 25 ficklampor i min fars järnaffär så att kyrkokören kunde sjunga. Jag tar de här exemplen för att visa att det nästan inte har hänt någonting. Jag tog upp ett exempel i min interpellation om Icahandlaren i Sillerud som jag åker förbi på måndagar och fredagar på väg till och från Stockholm. Jag vet vad denna framsynta bygdens son betydde. Han hade köpt in ett elverk innan stormen kom till västra Värmland. Hans butik blev samlingspunkten för hela området på grund av att han hade installerat ett elverk där. Det var därför jag skrev en förfrågan om möjligheten att skaffa reservaggregat. Vi i den här kammaren har irriterats ganska ordentligt i andra frågor om försvarets sätt att göra sig av med överskottsmateriel. Vi är övertygade om att det finns gott om elverk i militärens förråd. Dessa borde, på kommuners inrådan kanske, kunna överlämnas till kommunernas räddningsnämnder för att skapa räddningsstationer, krisstationer. Även om det står i svaret som jag har fått att det aldrig ska kunna hända mer, vågar jag inte lita på det. Det blir nog stearinljus och några kalla kvällar igen i västra Värmland, Småland, Dalarna och norrut. Nu tror jag faktiskt att det är dags att ministern slår näven i bordet och säger att det är allvar nu, att det måste ske någonting och att regeringen ska visa handlingskraft gentemot ägarna. Det må vara privata ägare, eller det må vara staten som äger aktierna i Vattenfall. Men tala nu om att hela Sverige ska brukas! Det ska vara åtkomligt, både på vägar och med ström, året om.

Runar Patriksson (Fp)

Anf. 9 Runar Patriksson (Fp)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Jag tycker att det är ett bra svar och ett nytt svar, väldigt nytt i förhållande till den debatt som vi hade den 27 januari 2004 med anledning av de vindpustar som Runar Patriksson alldeles nyss nämnde och som ju också släckte Roslagen den gången. Det släcks på olika håll i landet - till och med Akallatunneln kan brinna upp, och det blir släckt i hela Kista ibland. Alla talar om vädret, men ingen gör något åt det. Så sade Mark Twain, som levde fram till 1910. Det är ju riktigt att det är väldigt svårt att göra någonting åt vädret. Klimatfrågan är en speciell omständighet. Men det är alldeles uppenbart att vi behöver göra något för att mildra verkningarna av oväder i det här landet. Jag tolkar svaret från statsrådet och de besked som har kommit under dagen med anledning av dessa interpellationer och det som har hänt så att regeringen har fattat en lång rad beslut och att man nu faktiskt har gått från det jag har kallat kafferepspolitik till handling. Jag är ingen god kommunist, måste jag medge, men jag vet ju vad Lenin sade: Kommunism är arbetarmakt och elektrifiering av landsbygden. Det är klart att vi inte ska ha någon kommunism i Sverige, men däremot ska vi ha den andra delen. Vi ska ha elektrifiering också av landsbygden, för det är väldigt viktigt. Utan el stannar ju inte bara Sverige - allt stannar i dagens läge. Vi är ju totalt beroende av elektrifiering. Därför måste vi satsa mera på det förebyggande arbetet. Jag noterade att i riksdagsledamöternas post har vi så sent som i november och december från Sydkraft fått de skrifter jag håller upp: Rustade för vinterstormar - Rapport om utvecklingen beträffande leveranssäker el och Ett starkare elnät från branschorganisationen Svensk Energi. Där framgår att man har vidtagit en del åtgärder. Utan tvivel är det så, men som jag har beskrivit i min interpellation gäller det framför allt något annat: Man måste ha ett mycket starkare ekonomiskt incitament till att vidta åtgärder, och det är det som jag mest välkomnar i dagens svar. Jag har fem olika punkter här. Jag tror att det är väldigt viktigt att företag får klart för sig vad man ska göra. Här handlar det ju om vad staten ska göra. Den frågan måste delas upp i frågorna: Vad har staten i form av regering och riksdag gjort? Och vad har staten och regeringen inte gjort? Och då måste jag konstatera att det här är ett trendbrott i dag. Jag ska inte skylla allt på regeringen, för också riksdagen har ett ansvar, men statsmakten har ju varit otroligt passiv gentemot elföretagen och eldistributionsföretagen under en följd av år. Detta hänger närmast samman inte bara med att regeringen och staten har ett ägaransvar i Vattenfall och Svenska Kraftnät, utan också med synen på vad elektricitet är för någonting, det vill säga att det är en annan vara än många andra. Så är det ju inte. Vi måste ställa samma marknadsekonomiska krav på leverans av el och att den ska fungera. Man kan alltså försäkra sig på det sättet. Jag vill gärna återkomma till mina fem punkter och exakt vad jag tycker om dem. Men jag tycker alltså att detta är ett trendbrott. Det är någonting som har skett i dag som inte har skett tidigare under mycket lång tid. Det är ett steg i marknadsekonomisk riktning - om inte statsrådet misstycker.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 9 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Jag tycker att det är ett bra svar och ett nytt svar, väldigt nytt i förhållande till den debatt som vi hade den 27 januari 2004 med anledning av de vindpustar som Runar Patriksson alldeles nyss nämnde och som ju också släckte Roslagen den gången. Det släcks på olika håll i landet - till och med Akallatunneln kan brinna upp, och det blir släckt i hela Kista ibland. Alla talar om vädret, men ingen gör något åt det. Så sade Mark Twain, som levde fram till 1910. Det är ju riktigt att det är väldigt svårt att göra någonting åt vädret. Klimatfrågan är en speciell omständighet. Men det är alldeles uppenbart att vi behöver göra något för att mildra verkningarna av oväder i det här landet. Jag tolkar svaret från statsrådet och de besked som har kommit under dagen med anledning av dessa interpellationer och det som har hänt så att regeringen har fattat en lång rad beslut och att man nu faktiskt har gått från det jag har kallat kafferepspolitik till handling. Jag är ingen god kommunist, måste jag medge, men jag vet ju vad Lenin sade: Kommunism är arbetarmakt och elektrifiering av landsbygden. Det är klart att vi inte ska ha någon kommunism i Sverige, men däremot ska vi ha den andra delen. Vi ska ha elektrifiering också av landsbygden, för det är väldigt viktigt. Utan el stannar ju inte bara Sverige - allt stannar i dagens läge. Vi är ju totalt beroende av elektrifiering. Därför måste vi satsa mera på det förebyggande arbetet. Jag noterade att i riksdagsledamöternas post har vi så sent som i november och december från Sydkraft fått de skrifter jag håller upp: Rustade för vinterstormar - Rapport om utvecklingen beträffande leveranssäker el och Ett starkare elnät från branschorganisationen Svensk Energi. Där framgår att man har vidtagit en del åtgärder. Utan tvivel är det så, men som jag har beskrivit i min interpellation gäller det framför allt något annat: Man måste ha ett mycket starkare ekonomiskt incitament till att vidta åtgärder, och det är det som jag mest välkomnar i dagens svar. Jag har fem olika punkter här. Jag tror att det är väldigt viktigt att företag får klart för sig vad man ska göra. Här handlar det ju om vad staten ska göra. Den frågan måste delas upp i frågorna: Vad har staten i form av regering och riksdag gjort? Och vad har staten och regeringen inte gjort? Och då måste jag konstatera att det här är ett trendbrott i dag. Jag ska inte skylla allt på regeringen, för också riksdagen har ett ansvar, men statsmakten har ju varit otroligt passiv gentemot elföretagen och eldistributionsföretagen under en följd av år. Detta hänger närmast samman inte bara med att regeringen och staten har ett ägaransvar i Vattenfall och Svenska Kraftnät, utan också med synen på vad elektricitet är för någonting, det vill säga att det är en annan vara än många andra. Så är det ju inte. Vi måste ställa samma marknadsekonomiska krav på leverans av el och att den ska fungera. Man kan alltså försäkra sig på det sättet. Jag vill gärna återkomma till mina fem punkter och exakt vad jag tycker om dem. Men jag tycker alltså att detta är ett trendbrott. Det är någonting som har skett i dag som inte har skett tidigare under mycket lång tid. Det är ett steg i marknadsekonomisk riktning - om inte statsrådet misstycker.

Lennart Kollmats (Fp)

Anf. 10 Lennart Kollmats (Fp)

Fru talman! Jag är väldigt glad att Runar och Gunnar har lämnat sina interpellationer, för det har gett mig en möjlighet att komplettera dem med ett mycket tydligt exempel. I tisdags i förra veckan skrevs ett brev till mig som jag vill hämta några uppgifter från. Jag hinner inte läsa hela brevet, men jag har det med här. Det är från en familj i Hallands inland. De börjar med att skriva: Det är inte någon nyhet att stormen for fram illa med oss och tog vår kontakt med yttervärlden - ingen ström och ingen telefon - den 8 januari kl. 15. Hädanefter summerar jag. Sedan hände följande. Den 10 januari: Felanmälan. Sitt ned och vänta, blev svaret i det läget, och det var helt okej från deras sida. De förstod att det var svårt att reda ut alla problem. Torsdag den 13 januari: Ny felanmälan. Sydkraft kom faktiskt ut och kopplade på elen. Nu är det bara att tuta och köra, säger kraftbolaget. Sagt och gjort: Man kopplade in luftvärmepump och startade frysen, och efter högst en kvart riskerade allt att gå åt skogen. Man såg att glödlamporna strålade ovanligt starkt. Man mätte - man hade den möjligheten - och 345 volt hade man fått in i huset, ojordat, liksom i grannens hus. Man stängde snabbt av strömmen till alla elapparater. Lördag den 15 januari: Ny felanmälan med vädjan om att Sydkraft skulle komma och stänga av strömmen in till familjens hus. Den 18 januari: Sydkraft var hos andra grannar, men inte hos den här familjen. Den 20 januari: Ny felanmälan. Familjen fick veta att de nu inte fanns med på åtgärdslistan. Men efter två samtal och 35 minuter i telefonkö fanns de med på den igen. Måndag den 24 januari: Felanmälan igen. Sydkraft svarade: Ni har ju el. Det visste Sydkraft, men det visste inte de fem hushåll som då inte haft riktig el på 16 dagar. Kl. 12 samma dag kom det folk från Sydkraft, mätte och konstaterade att när de andra ledningarna gick så gick nolledaren också, vilket gjorde att element etcetera inne hos familjen var livsfarliga, men det hade Sydkraft inte observerat när man satte på strömmen. Grannens tv, mikrovågsugn, kyl, frys och vattenpump pajade eftersom han inte var hemma när man satte på strömmen, och då brann det. Ja, huset brann inte upp, men apparaterna. Torsdagen den 27 januari fick familjen tillbaka strömmen, och då fick de också beskedet att ersättningen skulle bli motsvarande ett års abonnemang, och det var enligt uppgift - man var på Sydkraft inte säker - mellan 800 kr och 1 500 kr. I övrigt skulle familjen få vända sig till försäkringsbolaget om de hade några krav. Jag besökte den här familjen i måndags. Förutom att sköta sig själva har de två hästar på gården, som också ska skötas. Denna familj har känt en så stor hopplöshet med alla olika besked, inte minst att ibland inte få besked över huvud taget. Jag är övertygad om att ett rejält skadeståndskrav på det här bolaget hade fått det att ha en bättre organisation och en betydligt större vilja att ta tag i den här situationen. Jag undrar bara: Vilka kommentarer har ministern till den här familjen?

Lennart Kollmats (Fp)

Anf. 11 Lennart Kollmats (Fp)

Fru talman! Det råder en betydande samstämmighet. Det tror jag att det gör inte bara mellan de två interpellanterna, Lennart Kollmats och mig, utan mellan väldigt många. Vi kan ju återkomma till sedan om det är ett trendbrott, men det är i alla fall en tydlig förändring och ett förtydligande som jag tror är oerhört viktigt, oavsett stormens härjningar, i vilken syn man ska ha på en marknad och vilken roll som stat och samhälle måste ha när det gäller sådana betydande basfunktioner som ju elen utan tvekan är. Runar Patriksson pekar också på att även om det var en exceptionell storm, som ju av alla namn hette Gudrun - det tycker jag är intressant - så har det ändå varit så att många konsumenter under lång tid nästan har fått vänja sig vid avbrott. Det är viktigt att komma ihåg. Nu för ju tydligen alla stormar och strömavbrott någonting positivt med sig. Runar Patriksson blev politiskt aktiv tack vare en storm, så vi kan väl förutsätta att det kommer att drälla in politiskt aktiva arga elkunder nu i förhoppningsvis alla partier. Det ser vi alla fram emot. Men det är också viktigt att försöka ha något slags bakgrundsbeskrivning, och den kanske vi delar någorlunda, men jag tycker att det ändå blir lite fel att säga att ingenting har hänt. Det har hänt rätt mycket, men man kan absolut också säga i dag att det inte är tillräckligt, och det försöker vi nu göra någonting åt. Det är också viktigt, som många pekade på här, att det också har hänt någonting annat, nämligen att elberoendet har ökat oerhört mycket. Man kan jämföra med den förra stora stormen, 1969, som inte jag har så jättemycket minnen av själv. Den visar skillnaden mot i dag vad gäller elberoendet och också hur känsliga verksamheter i dag inte har tillräcklig reservkapacitet som man snabbt kan bygga upp. Det har också Runar Patriksson pekat på. Jag vill återigen understryka hur viktigt jag anser att det arbete som vi nu bedriver är. Det handlar till exempel om larm och trygghetsanordningar för äldre, brandlarm, inbrottslarm och annat som det är oerhört viktigt att se över. Kommer detta aldrig att hända igen? En så dum politiker är jag inte att jag står här och säger att vi aldrig mer kommer att få se ett strömavbrott. Det kan vi inte säga. Men nu ska vi inte bara slå näven i bordet utan verkligen tydliggöra kraven i lagen och utgå från att det också kommer att få betydelse för arbetet med att bygga upp driftsäkra nät. När det arbetet är slutfört ska det åtminstone finnas förutsättningar för att avbrotten blir kortare och ersättningarna från och pådrivandet av elbolagen på ett helt annat sätt än hittills blir verkningsfulla. Gunnar Andrén instämmer i mycket, och vi får väl återkomma till de fem punkter han nämnde. Jag vill bara kommentera det som sades om kafferep. Det är lätt att göra sig löjlig över sådant. Nu vet jag inte om vi ens bjöd på kaffe senast, men hur som helst träffas man. Jag är i och för sig beroende av kaffe, men jag är också beroende av att ha en dialog i politiken. Och även om vi nu går betydligt tuffare och rakare fram med lagstiftningen är det viktigt att också fortsätta dialogen med bolagen på elmarknaden. Till mina företrädares försvar vill jag säga att dialogen, som funnits en längre tid, resulterat i ett antal konkreta åtgärder och även i ett antal frivilliga åtaganden som man nu förstärker också genom lag. Det är dags att tydliggöra kraven, och då är frågan: Är det här ett trendbrott? Ja, det kanske man kan kalla det. Lennart Kollmats lämnade en både häpnadsväckande och förskräcklig dagbok från verkligheten, och jag befarar att ganska många har upplevt något liknande. Jag vill bara betona att första meningen i regeringens beslut i dag - till Energimyndigheten - handlar om att beskriva hur ovädret drabbat landet, vilka konsekvenser det fått och hur arbetet med att återuppbygga elnätet fungerat. Jag hoppas att vi också kan dra lärdom av den typen av beskrivningar som Lennart Kollmats gav.

Mona Sahlin (S)

Anf. 11 Mona Sahlin (S)

Fru talman! Det råder en betydande samstämmighet. Det tror jag att det gör inte bara mellan de två interpellanterna, Lennart Kollmats och mig, utan mellan väldigt många. Vi kan ju återkomma till sedan om det är ett trendbrott, men det är i alla fall en tydlig förändring och ett förtydligande som jag tror är oerhört viktigt, oavsett stormens härjningar, i vilken syn man ska ha på en marknad och vilken roll som stat och samhälle måste ha när det gäller sådana betydande basfunktioner som ju elen utan tvekan är. Runar Patriksson pekar också på att även om det var en exceptionell storm, som ju av alla namn hette Gudrun - det tycker jag är intressant - så har det ändå varit så att många konsumenter under lång tid nästan har fått vänja sig vid avbrott. Det är viktigt att komma ihåg. Nu för ju tydligen alla stormar och strömavbrott någonting positivt med sig. Runar Patriksson blev politiskt aktiv tack vare en storm, så vi kan väl förutsätta att det kommer att drälla in politiskt aktiva arga elkunder nu i förhoppningsvis alla partier. Det ser vi alla fram emot. Men det är också viktigt att försöka ha något slags bakgrundsbeskrivning, och den kanske vi delar någorlunda, men jag tycker att det ändå blir lite fel att säga att ingenting har hänt. Det har hänt rätt mycket, men man kan absolut också säga i dag att det inte är tillräckligt, och det försöker vi nu göra någonting åt. Det är också viktigt, som många pekade på här, att det också har hänt någonting annat, nämligen att elberoendet har ökat oerhört mycket. Man kan jämföra med den förra stora stormen, 1969, som inte jag har så jättemycket minnen av själv. Den visar skillnaden mot i dag vad gäller elberoendet och också hur känsliga verksamheter i dag inte har tillräcklig reservkapacitet som man snabbt kan bygga upp. Det har också Runar Patriksson pekat på. Jag vill återigen understryka hur viktigt jag anser att det arbete som vi nu bedriver är. Det handlar till exempel om larm och trygghetsanordningar för äldre, brandlarm, inbrottslarm och annat som det är oerhört viktigt att se över. Kommer detta aldrig att hända igen? En så dum politiker är jag inte att jag står här och säger att vi aldrig mer kommer att få se ett strömavbrott. Det kan vi inte säga. Men nu ska vi inte bara slå näven i bordet utan verkligen tydliggöra kraven i lagen och utgå från att det också kommer att få betydelse för arbetet med att bygga upp driftsäkra nät. När det arbetet är slutfört ska det åtminstone finnas förutsättningar för att avbrotten blir kortare och ersättningarna från och pådrivandet av elbolagen på ett helt annat sätt än hittills blir verkningsfulla. Gunnar Andrén instämmer i mycket, och vi får väl återkomma till de fem punkter han nämnde. Jag vill bara kommentera det som sades om kafferep. Det är lätt att göra sig löjlig över sådant. Nu vet jag inte om vi ens bjöd på kaffe senast, men hur som helst träffas man. Jag är i och för sig beroende av kaffe, men jag är också beroende av att ha en dialog i politiken. Och även om vi nu går betydligt tuffare och rakare fram med lagstiftningen är det viktigt att också fortsätta dialogen med bolagen på elmarknaden. Till mina företrädares försvar vill jag säga att dialogen, som funnits en längre tid, resulterat i ett antal konkreta åtgärder och även i ett antal frivilliga åtaganden som man nu förstärker också genom lag. Det är dags att tydliggöra kraven, och då är frågan: Är det här ett trendbrott? Ja, det kanske man kan kalla det. Lennart Kollmats lämnade en både häpnadsväckande och förskräcklig dagbok från verkligheten, och jag befarar att ganska många har upplevt något liknande. Jag vill bara betona att första meningen i regeringens beslut i dag - till Energimyndigheten - handlar om att beskriva hur ovädret drabbat landet, vilka konsekvenser det fått och hur arbetet med att återuppbygga elnätet fungerat. Jag hoppas att vi också kan dra lärdom av den typen av beskrivningar som Lennart Kollmats gav.

Mona Sahlin (S)

Anf. 12 Mona Sahlin (S)

Fru talman! Jag tackade kanske inte för svaret tidigare, men jag gör det nu och tycker liksom Gunnar Andrén att mycket av det som sades var bra. Jag är alltså nöjd med svaret. Nu ser jag att statsrådets företrädare, Leif Pagrotsky, kommer in i kammaren. Tidigare förde vi debatten med honom. Det var ungefär samma debatt då. Synd bara att regeringen inte den gången fattade dessa beslut om lagen; men det hade kanske inte hunnit grävas ned så mycket kabel i Småland att stormens härjningar och verkningar kunnat förhindras. Gunnar Andréns och min interpellation har slagits samman, och det är väl okej, men vi representerar lite olika typer av orter i landet. Som varande ledamot av försvarsutskottet kommer jag ihåg strömavbrottet i Kista för ett par tre år sedan. Ett strömavbrott drabbar många när det sker i Stockholm. Jag tror att 50 000-60 000 människor blev utan ström en dag. Vad jag kan komma ihåg är det enda gången som vi i försvarsutskottet blivit extrainkallade till krismöte. Det hade blivit svart i Stockholm! Då var vi naturligtvis tvungna att ha ett extramöte. Vad skulle vi ta oss till när det blev strömavbrott i Stockholm? Däremot har jag under min tid i försvarsutskottet aldrig blivit kallad till extramöte när det varit mörkt i Värmland, Dalarna eller Lappland. Jag vill med min interpellation tala om för regeringen att regeringen är en regering för hela landet. Hela landet ska brukas. Hela Sverige ska brukas. Det brukar jag ibland ha som rubrik när jag håller politiska föredrag. Men det finns inga möjligheter att bruka hela landet om vi inte har ström och om vi inte har vägar som är framkomliga året runt. Detta sägs också i min interpellation. Därför blir jag så glad när det nu lagstiftas i frågan. Vi får inte ha silkesvantar gentemot vare sig privatägda eldistributörer eller dem som staten regerar. Det är ju så att statsrådet har makten över Vattenfall. Vi kan gå på bolagsstämman och tala om vad aktieägarna vill att de ska göra. Så gör man hos Volvo. Jag köpte en Volvobil ungefär samtidigt med stormen 1969. Det var en mycket dålig bil. Den gick 7 000-8 000 mil och sedan var den slut. Därför har aktieägare, ägare av Volvo, skärpt sig ordentligt sedan dess. Nu säger de: Vi måste bygga bättre bilar som går längre. Vid 8 000 mil är en Volvobil i dag en ny bil. Strömmen i näten är däremot nästan lika dålig i dag, i alla fall i de områden av Sverige som jag representerar. Huvudvägen till Oslo, E 18, går förbi mina hemtrakter. Om man råkar bo ungefär hundra meter från den "elgata" som de stora bolagen vill ha till Norge för att kunna koppla ihop sig med det stora eldistributionsnätet där har man tur. Om man däremot bor några hundra meter från den stora gatan är det fortfarande mörkt. Därför, fru statsråd, måste det nu sägas ifrån på skarpen. Nu måste vi gräva ned mindre vinster och mera elkabel. Säg: Gräv ned mindre vinster. Det tycker såväl vi som staten om. Det är inte hela världen om inte Vattenfalls vinst är så stor som den är i dag. Det är viktigare att vi får elkabel.

Runar Patriksson (Fp)

Anf. 12 Runar Patriksson (Fp)

Fru talman! Jag tackade kanske inte för svaret tidigare, men jag gör det nu och tycker liksom Gunnar Andrén att mycket av det som sades var bra. Jag är alltså nöjd med svaret. Nu ser jag att statsrådets företrädare, Leif Pagrotsky, kommer in i kammaren. Tidigare förde vi debatten med honom. Det var ungefär samma debatt då. Synd bara att regeringen inte den gången fattade dessa beslut om lagen; men det hade kanske inte hunnit grävas ned så mycket kabel i Småland att stormens härjningar och verkningar kunnat förhindras. Gunnar Andréns och min interpellation har slagits samman, och det är väl okej, men vi representerar lite olika typer av orter i landet. Som varande ledamot av försvarsutskottet kommer jag ihåg strömavbrottet i Kista för ett par tre år sedan. Ett strömavbrott drabbar många när det sker i Stockholm. Jag tror att 50 000-60 000 människor blev utan ström en dag. Vad jag kan komma ihåg är det enda gången som vi i försvarsutskottet blivit extrainkallade till krismöte. Det hade blivit svart i Stockholm! Då var vi naturligtvis tvungna att ha ett extramöte. Vad skulle vi ta oss till när det blev strömavbrott i Stockholm? Däremot har jag under min tid i försvarsutskottet aldrig blivit kallad till extramöte när det varit mörkt i Värmland, Dalarna eller Lappland. Jag vill med min interpellation tala om för regeringen att regeringen är en regering för hela landet. Hela landet ska brukas. Hela Sverige ska brukas. Det brukar jag ibland ha som rubrik när jag håller politiska föredrag. Men det finns inga möjligheter att bruka hela landet om vi inte har ström och om vi inte har vägar som är framkomliga året runt. Detta sägs också i min interpellation. Därför blir jag så glad när det nu lagstiftas i frågan. Vi får inte ha silkesvantar gentemot vare sig privatägda eldistributörer eller dem som staten regerar. Det är ju så att statsrådet har makten över Vattenfall. Vi kan gå på bolagsstämman och tala om vad aktieägarna vill att de ska göra. Så gör man hos Volvo. Jag köpte en Volvobil ungefär samtidigt med stormen 1969. Det var en mycket dålig bil. Den gick 7 000-8 000 mil och sedan var den slut. Därför har aktieägare, ägare av Volvo, skärpt sig ordentligt sedan dess. Nu säger de: Vi måste bygga bättre bilar som går längre. Vid 8 000 mil är en Volvobil i dag en ny bil. Strömmen i näten är däremot nästan lika dålig i dag, i alla fall i de områden av Sverige som jag representerar. Huvudvägen till Oslo, E 18, går förbi mina hemtrakter. Om man råkar bo ungefär hundra meter från den "elgata" som de stora bolagen vill ha till Norge för att kunna koppla ihop sig med det stora eldistributionsnätet där har man tur. Om man däremot bor några hundra meter från den stora gatan är det fortfarande mörkt. Därför, fru statsråd, måste det nu sägas ifrån på skarpen. Nu måste vi gräva ned mindre vinster och mera elkabel. Säg: Gräv ned mindre vinster. Det tycker såväl vi som staten om. Det är inte hela världen om inte Vattenfalls vinst är så stor som den är i dag. Det är viktigare att vi får elkabel.

Runar Patriksson (Fp)

Anf. 13 Runar Patriksson (Fp)

Fru talman! Runar Patrikssons synpunkter på elavbrott delar jag helt och hållet. Jag önskar att människorna i Lennart Kollmats exempel från Gällsås i de inre delarna av Halland, Falkenbergs kommun, också ska gå samma lysande framtid till mötes som hela Sverige. En veckas avbrott i Akalla var väldigt allvarligt för många människor. Tunnelbanan gick inte och så vidare. Men det var inte det jag skulle tala om. I stället tänkte jag börja i en annan ända. Statsrådet har, i motsats till oss andra, rikliga tillfällen att framträda i medierna, och så ska det vara. Då måste man fråga sig: Får statsrådet alltid de relevanta frågorna att svara på? Jag menar att det här är ett ganska bra exempel på att så inte varit fallet. Statsrådet har tvingats svara på frågor om vad vi ska göra just nu i stället för att svara på den fråga om är mera relevant, nämligen vad det är som gått fel och som man inte gjort någonting åt. Det gäller just eldistributionsområdet. Jag förstår att inget statsråd, inte ens statsrådets företrädare, kan göra allt samtidigt. Det går inte. Man måste också lita till att elföretagen verkligen arbetar mycket intensivt med att vidta dessa åtgärder. Där tycker jag att de fem punkter, som jag kallar dem, antyder ett trendbrott. Nu blir staten väldigt mycket tydligare i sina krav på elföretagen. Jag menar att det är bra både för elföretagen och ytterst också för elkonsumenterna, till vilka vi särskilt ska räkna alla företag i Töcksfors, Akalla och var de nu kan finnas. Om inte företagen fungerar har vi helt enkelt ingenting att leva på. Mediebilden spelar alltså även här en viss roll. Låt mig då gå in på de olika punkterna, vilket jag har knappt om tid att göra. Jag tycker att den första punkten, som handlar om att staten ska ställa tydliga krav, är alldeles utmärkt. Den andra punkten, att Energimyndigheten ska ta fram en ny ersättningsmodell, är också bra. Däremot är jag skeptisk till att staten ska föreskriva att det just ska vara 12 timmar eller 24 timmar. Det är i första hand en avtalsfråga. Men det är möjligt att man ska se det som ett minimivillkor, och i så fall tycker jag att det är bra. Men man måste också kunna ha avtalsvillkor där man får ersättning från första stund, vilket naturligtvis kostar lite mera. Den tredje punkten gäller tvångsförvaltning. Det är nog bra att även detta tas fram, men syftet måste väl vara det motsatta, nämligen att man aldrig ska behöva tillgripa tvångsförvaltning. Indragande av koncessionen måste vara den yttersta åtgärden. Om man skulle behöva gå så långt har både staten i sina krav, liksom företagen och även konsumenterna, misslyckats. Jag tycker att det som jag kallar punkt fyra, rapporteringsskyldigheten till Energimyndigheten, är bra. Det kommer att tvinga fram även de små detaljerna så att man ser var problemen finns, vilket i sin tur kommer att bli ett incitament för företagen att verkligen förebygga. Det gäller särskilt om vi på den punkten får en aktiv konsumentrörelse. Slutligen vill jag säga att jag också gillar den femte punkten, att man ålägger företagen att göra sårbarhetsanalyser. Det är alldeles uppenbart att det som man har gjort här inte har varit tillräckligt när det gäller sårbarhetsanalyser, även om jag delar allas uppfattning att stormen var extrem. Jag kommer ihåg stormen 1969, då jag åkte genom ett alldeles svart Malmö på kvällen, men den senaste stormen var mycket värre. Det medger jag också.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 13 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Runar Patrikssons synpunkter på elavbrott delar jag helt och hållet. Jag önskar att människorna i Lennart Kollmats exempel från Gällsås i de inre delarna av Halland, Falkenbergs kommun, också ska gå samma lysande framtid till mötes som hela Sverige. En veckas avbrott i Akalla var väldigt allvarligt för många människor. Tunnelbanan gick inte och så vidare. Men det var inte det jag skulle tala om. I stället tänkte jag börja i en annan ända. Statsrådet har, i motsats till oss andra, rikliga tillfällen att framträda i medierna, och så ska det vara. Då måste man fråga sig: Får statsrådet alltid de relevanta frågorna att svara på? Jag menar att det här är ett ganska bra exempel på att så inte varit fallet. Statsrådet har tvingats svara på frågor om vad vi ska göra just nu i stället för att svara på den fråga om är mera relevant, nämligen vad det är som gått fel och som man inte gjort någonting åt. Det gäller just eldistributionsområdet. Jag förstår att inget statsråd, inte ens statsrådets företrädare, kan göra allt samtidigt. Det går inte. Man måste också lita till att elföretagen verkligen arbetar mycket intensivt med att vidta dessa åtgärder. Där tycker jag att de fem punkter, som jag kallar dem, antyder ett trendbrott. Nu blir staten väldigt mycket tydligare i sina krav på elföretagen. Jag menar att det är bra både för elföretagen och ytterst också för elkonsumenterna, till vilka vi särskilt ska räkna alla företag i Töcksfors, Akalla och var de nu kan finnas. Om inte företagen fungerar har vi helt enkelt ingenting att leva på. Mediebilden spelar alltså även här en viss roll. Låt mig då gå in på de olika punkterna, vilket jag har knappt om tid att göra. Jag tycker att den första punkten, som handlar om att staten ska ställa tydliga krav, är alldeles utmärkt. Den andra punkten, att Energimyndigheten ska ta fram en ny ersättningsmodell, är också bra. Däremot är jag skeptisk till att staten ska föreskriva att det just ska vara 12 timmar eller 24 timmar. Det är i första hand en avtalsfråga. Men det är möjligt att man ska se det som ett minimivillkor, och i så fall tycker jag att det är bra. Men man måste också kunna ha avtalsvillkor där man får ersättning från första stund, vilket naturligtvis kostar lite mera. Den tredje punkten gäller tvångsförvaltning. Det är nog bra att även detta tas fram, men syftet måste väl vara det motsatta, nämligen att man aldrig ska behöva tillgripa tvångsförvaltning. Indragande av koncessionen måste vara den yttersta åtgärden. Om man skulle behöva gå så långt har både staten i sina krav, liksom företagen och även konsumenterna, misslyckats. Jag tycker att det som jag kallar punkt fyra, rapporteringsskyldigheten till Energimyndigheten, är bra. Det kommer att tvinga fram även de små detaljerna så att man ser var problemen finns, vilket i sin tur kommer att bli ett incitament för företagen att verkligen förebygga. Det gäller särskilt om vi på den punkten får en aktiv konsumentrörelse. Slutligen vill jag säga att jag också gillar den femte punkten, att man ålägger företagen att göra sårbarhetsanalyser. Det är alldeles uppenbart att det som man har gjort här inte har varit tillräckligt när det gäller sårbarhetsanalyser, även om jag delar allas uppfattning att stormen var extrem. Jag kommer ihåg stormen 1969, då jag åkte genom ett alldeles svart Malmö på kvällen, men den senaste stormen var mycket värre. Det medger jag också.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 14 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Låt mig först ta upp det som framför allt Runar Patriksson men också Lennart Kollmats var inne på i sina förra inlägg. Det är ingen tvekan om att hela denna diskussion också har en regionalpolitisk betydelse. Det är viktigt att få fram detta, och det är viktigt för många att förstå - inte minst för elbolagen själva - att det finns en sådan aspekt. Det är ju därför det finns så många tappade sugar och så mycket ilska. Har man inte denna basförutsättning som elen är så är det mycket svårt att leva och bedriva företagande ute på landsbygden. Det är ett viktigt påpekande. Det var lite lustigt när Runar Patriksson så glatt påpekade att jag som minister har makt över Vattenfall och kan gå dit och agera. Det är precis därför vi inte ska sälja ut det, Runar Patriksson! Vi ska behålla Vattenfall, som är en viktig del i den här verksamheten. Nu är det viktigt att kraven ställs lika på alla företag, oavsett om de är privata eller inte. Det är därför statens roll i att ställa tydliga krav på en öppen och avreglerad marknad är så betydelsefull. Jag noterar allt det stöd och de bra analyser av de olika punkterna som Gunnar Andrén gav. Jag utgår från att det finns goda förutsättningar för att få ett brett stöd här i riksdagen till hösten, när dessa förslag finns på riksdagens bord. Luttrad som jag är - jag kom in i riksdagen 1982 - avstår jag från att resonera om huruvida man får rätt frågor från medierna eller inte. Man får de frågor man får, och man får försöka ge de svar man kan. Men visst är det viktigt med en diskussion om hur man beskriver elföretagens roll. Den kommer nu. Bäva månde elbolagen om de inte tar den reaktion som nu är på gång på allvar! Det hoppas jag att de gör.

Mona Sahlin (S)

Anf. 14 Mona Sahlin (S)

Fru talman! Låt mig först ta upp det som framför allt Runar Patriksson men också Lennart Kollmats var inne på i sina förra inlägg. Det är ingen tvekan om att hela denna diskussion också har en regionalpolitisk betydelse. Det är viktigt att få fram detta, och det är viktigt för många att förstå - inte minst för elbolagen själva - att det finns en sådan aspekt. Det är ju därför det finns så många tappade sugar och så mycket ilska. Har man inte denna basförutsättning som elen är så är det mycket svårt att leva och bedriva företagande ute på landsbygden. Det är ett viktigt påpekande. Det var lite lustigt när Runar Patriksson så glatt påpekade att jag som minister har makt över Vattenfall och kan gå dit och agera. Det är precis därför vi inte ska sälja ut det, Runar Patriksson! Vi ska behålla Vattenfall, som är en viktig del i den här verksamheten. Nu är det viktigt att kraven ställs lika på alla företag, oavsett om de är privata eller inte. Det är därför statens roll i att ställa tydliga krav på en öppen och avreglerad marknad är så betydelsefull. Jag noterar allt det stöd och de bra analyser av de olika punkterna som Gunnar Andrén gav. Jag utgår från att det finns goda förutsättningar för att få ett brett stöd här i riksdagen till hösten, när dessa förslag finns på riksdagens bord. Luttrad som jag är - jag kom in i riksdagen 1982 - avstår jag från att resonera om huruvida man får rätt frågor från medierna eller inte. Man får de frågor man får, och man får försöka ge de svar man kan. Men visst är det viktigt med en diskussion om hur man beskriver elföretagens roll. Den kommer nu. Bäva månde elbolagen om de inte tar den reaktion som nu är på gång på allvar! Det hoppas jag att de gör.

Mona Sahlin (S)

Anf. 15 Mona Sahlin (S)

Fru talman! När det gäller Vattenfall vill jag säga att vi har lagstiftningskraften kvar även om vi inte har ägande. Det var därför jag tittade så bestämt på ministern och sade att vi ju har dubbel kraft i Vattenfall. Vi har både lagstiftningskraften och ägarkraften. Men lagstiftningskraften räcker för oss. Det har vi förstått av de fem punkterna, som jag också tycker är bra och som Gunnar Andrén har gått närmare in på. Jag kan säga till ministern att jag blev glad i morse när jag stod i duschen kl. 06.00 i Gamla stan och lyssnade på Dagens eko och hörde vad regeringen i dag skulle besluta. Vi fick ju svaret på våra interpellationer redan kl. 6 i morse i Dagens eko, så vi visste ju hur debatten skulle bli. När man nu säger att det ska bli lagstiftning och slår näven i bordet så får vi kanske hoppas att någonting sker. För detta är nog regeringens sista chans att tala om för hela Sverige att man tar ansvar och visar handlingskraft i den här frågan. Den gäller ju en så viktig sak i regionalpolitiken som att det finns farbara vägar och ström året om i hela landet.

Runar Patriksson (Fp)

Anf. 16 Runar Patriksson (Fp)

Fru talman! Ägandet av Vattenfall får vi återkomma till i ett annat sammanhang. Där kan vi ha olika ideologiska synpunkter. Man kan se att Vattenfall inte är ett företag som sysslar med en enda sak, utan det består av lite olika delar. Jag ska inte ta upp mer tid med detta. Jag har ju citerat både Lenin och Mark Twain tidigare. Jag vill avsluta med ytterligare ett citat. Då ligger det nära till hands att ta någon mitt emellan, nämligen Jean-Jacques Rousseau. Det gäller både vad vi själva i riksdagen lovar, vad regeringen lovar och vad företagen lovar. Rousseau sade vid ett tillfälle så här: "Den som mest ovilligt avger ett löfte är snarast till att hålla det." Jag tror att det är väldigt klokt sagt. Det sades redan på 1700-talet men gäller än i dag.

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 17 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Jag vill bara igen helt kort betona att vi har en betydande samsyn. Det är bra och riktigt. Det är roligt att kloka regeringsbeslut kan glädja duschandet för borgerliga riksdagsledamöter på morgnarna. Jag ska försöka bidra till det fler gånger. Runar Patriksson sade att detta var regeringens sista chans. Jag vill betona att det kanske också är elbolagens sista chans att få tillbaka förtroendet hos de konsumenter som i dag är djupt missnöjda. Tack för en bra diskussion!

Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 16 Gunnar Andrén (Fp)

Fru talman! Ägandet av Vattenfall får vi återkomma till i ett annat sammanhang. Där kan vi ha olika ideologiska synpunkter. Man kan se att Vattenfall inte är ett företag som sysslar med en enda sak, utan det består av lite olika delar. Jag ska inte ta upp mer tid med detta. Jag har ju citerat både Lenin och Mark Twain tidigare. Jag vill avsluta med ytterligare ett citat. Då ligger det nära till hands att ta någon mitt emellan, nämligen Jean-Jacques Rousseau. Det gäller både vad vi själva i riksdagen lovar, vad regeringen lovar och vad företagen lovar. Rousseau sade vid ett tillfälle så här: "Den som mest ovilligt avger ett löfte är snarast till att hålla det." Jag tror att det är väldigt klokt sagt. Det sades redan på 1700-talet men gäller än i dag.

Mona Sahlin (S)

Anf. 17 Mona Sahlin (S)

Fru talman! Jag vill bara igen helt kort betona att vi har en betydande samsyn. Det är bra och riktigt. Det är roligt att kloka regeringsbeslut kan glädja duschandet för borgerliga riksdagsledamöter på morgnarna. Jag ska försöka bidra till det fler gånger. Runar Patriksson sade att detta var regeringens sista chans. Jag vill betona att det kanske också är elbolagens sista chans att få tillbaka förtroendet hos de konsumenter som i dag är djupt missnöjda. Tack för en bra diskussion!

Mona Sahlin (S)

Anf. 18 Mona Sahlin (S)

Fru talman! Axel Darvik har frågat om jag avser att vidta några åtgärder för att ge forskarstuderande drägliga ekonomiska villkor genom att antingen tillskjuta resurser eller anpassa resurstilldelningen till antalet platser. Målet för forskningspolitiken är att Sverige ska vara en ledande forskningsnation, där forskning bedrivs med hög vetenskaplig kvalitet. Forskarutbildningen och villkoren för doktoranderna - liksom villkoren för forskare efter disputationen - är centrala i det sammanhanget. En satsning på framtidens forskare, det vill säga forskarutbildning och anställningar för nydisputerade, kommer därför att vara en viktig del i den forskningspolitiska proposition som kommer att presenteras inom kort. Axel Darvik påstår att det inte sker någon ökning av forskningsanslagen. Det är inte en korrekt bild. Under perioden 2000-2005 ökar de statliga forskningsmedlen med 1,7 miljarder kronor enligt redan fattade beslut. Därutöver tillkommer 2,3 miljarder kronor för forskning och forskarutbildning under åren 2005-2008. När det gäller den årliga uppräkningen av anslag med kompensation för pris- och löneökningar sker denna enligt en sedan länge tillämpad modell. Även när det gäller villkoren för doktorander har utvecklingen varit en helt annan än den som Axel Darvik beskriver. Andelen av doktoranderna som har utbildningsbidrag eller stipendium är densamma som för fem år sedan, en knapp femtedel. Andelen med anställning som doktorand har däremot ökat från 40 till 50 % under samma tid. Om man därtill lägger dem som har någon annan anställning vid högskolan eller som bedriver forskarutbildningen inom ramen för en anställning utanför högskolan, till exempel industridoktorander och läkare i forskarutbildning, är det sammanlagt åtminstone åtta av tio doktorander som har någon form av anställning. När det gäller utbildningsbidraget är det visserligen inte grundande för sjukpenning och föräldrapenning, men doktoranden har i stället rätt att behålla bidraget vid bland annat sjuk- och föräldraledighet. Den som har fått utbildningsbidrag har också rätt att anställas som doktorand senast när det återstår motsvarande två års utbildning till doktorsexamen. Det är alltså inte korrekt att påstå att doktorander med utbildningsbidrag helt saknar social trygghet. Stipendier däremot ger i sig inte tillgång till något socialt skyddsnät. Regeringen anger därför sedan 1998 i regleringsbreven till universitet och högskolor att lärosätena inte får använda medel från statsbudgeten till stipendier för doktoranders studiefinansiering. Jag vågar alltså påstå att de ekonomiska villkoren för de flesta doktorander i Sverige är drägliga, och bättre än så. Det bekräftas också av att åtta av tio doktorander i Högskoleverkets stora undersökning Doktorandspegeln svarade ja på frågan om de var nöjda med sin försörjningsform. Att många är nöjda är förstås en klen tröst för doktorander som har en svår ekonomisk situation eller råkar illa ut vid till exempel sjukdom, och det finns alltid utrymme för förbättringar. Resurser är viktiga i det sammanhanget, och som jag nämnde ovan avser regeringen att tillskjuta ytterligare resurser till forskning och forskarutbildning. När det gäller att anpassa antalet platser till tillgängliga resurser har regeringen redan tidigare tydliggjort fakultetsnämndernas ansvar att göra detta, genom den bestämmelse i högskoleförordningen som innebär att fakultetsnämnden vid antagning av doktorander måste göra bedömningen att det finns studiefinansiering för hela studietiden.

energikrisen

Interpellationen är besvarad

Händelser

Interpellationer

Interpellationen

Debatt

Webb-tv: energikrisen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 7 Mona Sahlin (S)

Anf. 8 Mona Sahlin (S)

Anf. 8 Runar Patriksson (Fp)

Anf. 9 Runar Patriksson (Fp)

Anf. 9 Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 10 Lennart Kollmats (Fp)

Anf. 11 Lennart Kollmats (Fp)

Anf. 11 Mona Sahlin (S)

Anf. 12 Mona Sahlin (S)

Anf. 12 Runar Patriksson (Fp)

Anf. 13 Runar Patriksson (Fp)

Anf. 13 Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 14 Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 14 Mona Sahlin (S)

Anf. 15 Mona Sahlin (S)

Anf. 16 Runar Patriksson (Fp)

Anf. 17 Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 16 Gunnar Andrén (Fp)

Anf. 17 Mona Sahlin (S)

Anf. 18 Mona Sahlin (S)

Intressenter

Frågeställare

Besvarad av

Interpellationer