Ekonomisk jämställdhet
Interpellation 2025/26:134 av Eva Lindh (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-11-10
- Överlämnad
- 2025-11-11
- Anmäld
- 2025-11-12
- Sista svarsdatum
- 2025-11-25
- Svarsdatum
- 2026-01-15
- Besvarad
- 2026-01-15
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Den SD-styrda regeringens budget för 2026 riskerar att ytterligare öka den ekonomiska ojämställdheten i Sverige.
Skattesänkningarna gynnar i huvudsak män, eftersom de med högre inkomster får störst del av de föreslagna skattesänkningarna. Samtidigt minskas eller avskaffas stöd till dem som har det tuffast ekonomiskt – grupper där kvinnor är överrepresenterade. Därtill innebär regeringens otillräckliga resurser till välfärden att belastningen ökar i kvinnodominerade yrken, vilket får långtgående konsekvenser för både jämställdheten och kvaliteten i vård, skola och omsorg. Därutöver får brister i välfärden större konsekvenser för kvinnor.
Sammantaget innebär regeringens politik att resurser flyttas från kvinnor till män – från välfärden till höginkomsttagare. Detta står i direkt motsats till målet om att kvinnor och män ska ha samma makt att forma sina liv och sin ekonomi.
Mot denna bakgrund av detta vill jag ställa följande frågor till finansminister Elisabeth Svantesson:
- Kan ministern redogöra för vilken jämställdhetsanalys som legat till grund för statens budget för 2026?
- Avser ministern att ta initiativ till en plan för en mer jämställd beskattning och finanspolitik?
- Vilka reformer för ökad ekonomisk jämställdhet avser ministern att prioritera framöver?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:134
Webb-tv: Ekonomisk jämställdhet
Dokument från debatten
- Torsdag den 15 januari 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:58
- Protokoll 2025/26:58 Torsdagen den 15 januariProtokoll 2025/26:58 Svar på interpellation 2025/26:134 om ekonomisk jämställdhet
Protokoll från debatten
Anf. 28 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Eva Lindh har frågat mig om jag kan redogöra för vilken jämställdhetsanalys som legat till grund för statens budget för 2026. Hon har också frågat om jag avser att ta initiativ till en plan för en mer jämställd beskattning och finanspolitik. Slutligen har hon frågat vilka reformer för ökad jämställdhet jag avser att prioritera framöver.
Jag välkomnar ledamotens engagemang i frågan. Regeringen arbetar aktivt för att nå målet om ekonomisk jämställdhet, att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.
Regeringen följer utvecklingen av den ekonomiska jämställdheten noga. I samband med beredningen av enskilda reformer som påverkar kvinnors och mäns ekonomi är effekten på ekonomisk jämställdhet en viktig del av beslutsunderlaget. Varje år redogörs för utvecklingen i budgetpropositionens bilaga Ekonomisk jämställdhet. I budgetpropositionen för 2026 redogjordes för effekten av regeringens ekonomiska reformer under mandatperioden till och med budgetpropositionen för 2026. Där framgår att den samlade effekten av reformer hittills under mandatperioden ökar kvinnors disponibla inkomst procentuellt något mer än mäns.
Regeringen arbetar aktivt för att fortsätta stärka kvinnors ekonomiska självständighet. Kvinnor har i genomsnitt lägre arbetsinkomster än män. En viktig förklaring är att kvinnor i högre grad arbetar deltid än män. Kvinnor har också ett lägre arbetskraftsdeltagande än män. Lägre arbetsinkomster innebär på sikt lägre pensioner och mindre möjligheter att ha ett sparande. Reformer som bidrar till att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden är därför ett prioriterat område för regeringen. Regeringen bedömer att bidragsreformen och sänkt skatt på arbete kommer att göra att fler kvinnor kommer ut i arbete. Det leder till högre arbetsinkomster och pensioner. Andra viktiga ekonomiska reformer i regeringens budgetproposition för 2026 som bidrar till att främja ekonomisk jämställdhet är bland annat höjda hyresgränser i bostadsbidraget och lägre barnomsorgsavgifter inom ramen för maxtaxan.
Ekonomisk självständighet handlar också om att ha ett eget sparande, något som till exempel kan underlätta för att lämna ett dåligt förhållande eller för att få en bättre pension. Sänkt skatt på investeringssparkonto underlättar för fler kvinnor att spara ihop en buffert.
Anf. 29 Eva Lindh (S)
Fru talman! Den ekonomiska politiken är ju aldrig könsneutral. Den fördelar makt, resurser och livschanser.
Den budget som den SD-styrda regeringen nu lar lagt fram för 2026 riskerar att fördjupa den ekonomiska ojämställdheten mellan kvinnor och män. Det är återigen männen som står som vinnare.
Detta är inte en politisk tolkning utan vad flera analyser av budgetpolitikens fördelningseffekter under hela mandatperioden faktiskt visar. Skattesänkningarna gynnar i huvudsak höginkomsttagare, och eftersom män i genomsnitt tjänar mer – precis som finansministern också sa i sitt svar – arbetar mer heltid och har högre kapitalinkomster innebär detta att män får större del av skattesänkningarna än kvinnor. Det framgår också tydligt av till exempel Jämställdhetsmyndighetens rapporter om ekonomisk jämställdhet.
Samtidigt ser vi det motsatta för dem med små marginaler. Stöd till hushåll med svag ekonomi urholkas eller försvinner. Barnbidraget har inte höjts sedan 2018. Samtidigt har priserna i samhället ökat med 27 procent. Det är ingen slump att kvinnor är överrepresenterade bland ensamstående föräldrar, deltidsarbetande och låginkomsttagare. Det visar statistiken. Det vet vi.
Det här sker samtidigt som regeringen underfinansierar välfärden. Gång på gång har flera varnat för att kommuner och regioner saknar tillräckliga resurser för att klara välfärdsuppdraget. Konsekvensen är högre arbetsbelastning, fler delade turer och svårare arbetsmiljö i yrken som till övervägande del är kvinnodominerade. När välfärden brister är det dessutom kvinnor som oftast får ta konsekvenserna.
Den lilla ljusningen, regeringens stolta satsning på kvinnosjukvård, har i tysthet minskats år för år och landar nu på hälften av vad som utlovades när regeringen tillträdde. Sammantaget innebär regeringens politik att resurser flyttas från kvinnor till män, från välfärd till höginkomsttagare och från jämlikhet till ökade klyftor.
Jag vill också säga några korta saker om det svar som finansministern läste upp här och också har gett skriftligt. Enligt lag är ju regeringen skyldig att genomföra en jämställdhetsanalys för att redovisa hur den förda politiken påverkar oss alla i Sverige. Finansministern har i dag och i de tidigare debatter som vi har haft också hänvisat till den jämställdhetsanalysen och sagt att budgeten är utjämnande och att den till och med ger mer till kvinnor procentuellt i förhållande till vad män har fått. Ministern säger att svaren på mina frågor finns att se där. Om det vore så väl!
Om jag ska vara snäll kan jag inte kalla den jämställdhetsanalys som regeringen presenterar för annat än siffertrixande. Därför kan inte heller några hänvisningar till den analysen faktiskt räknas. Varför? Vissa reformer räknas inte, medan andra reformer räknas. Och när man väl beräknar effekterna av vissa reformer, ja då tar man 50 procent – som om vissa reformer går lika mycket till kvinnor bara för att vi är 50 procent av befolkningen. Det stämmer ju inte. Analysen är inte djupgående, och den är inte färdig.
Sedan hänvisar finansministern till tre reformer som inte heller på något sätt bidrar till det som skulle vara bra för kvinnor. Jag får återkomma till detta i mitt nästa inlägg.
Anf. 30 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Tack, Eva Lindh, för en mycket viktig interpellation och viktig fråga! Jag vet att vi båda brinner för att förbättra jämställdheten i Sverige.
Jag tänker väldigt mycket framåt, på vad vi behöver göra för att Sverige ska bli bättre om 5, 10, 15 och 30 år. Men jag tänker också en hel del bakåt och på att lära av det som har varit.
Jag har nämnt det förut, men jag gör det igen. Det gäller både min mormor och min farmor. Mormor föddes 1892, och min farmor Matilda föddes 1902. Det är två generationer bakåt, då kvinnor inte ens hade rätt att rösta i alla val. Det har hänt enormt mycket sedan min mormor och min farmor föddes.
Vi har aborträtten – den är viktig för kvinnor. Vi tog bort sambeskattningen – det är viktigt för kvinnor. Jag tänker på mycket av den barnomsorg som har vuxit fram. Steg för steg har Sverige under årens lopp blivit mer jämställt. Men trots detta är Sverige år 2026 fortfarande inte fullt jämställt.
Jag tänker på mitt barnbarn och på andras barnbarn. Mitt barnbarn Juni fyller tonåring i sommar. När hon är vuxen och när hon i sin tur har barn vill jag att Sverige ska vara mycket mer jämställt när det gäller ekonomi men också när det gäller strukturella problem. Jag tänker till exempel på allvarliga problem, som mäns våld mot kvinnor. Jag kan återkomma till det sedan.
Men ekonomin är ändå grundfundamentet för att man ska kunna vara en fri person. Har jag inte en egen inkomst kan jag inte lämna en dålig relation. Har jag inte en egen inkomst och en hyfsat god inkomst kommer jag att få en livsinkomst och en pension som är lägre. Många kvinnor har upplevt detta och upplever det just nu. Därför är den ekonomiska jämställdheten en väldigt viktig fråga. Jag uppskattar verkligen att ledamoten också lyfter den.
Jag ska säga något kort när det gäller hur vi redovisar. Så här gjorde också förra regeringen. Man redovisar olika delar av politiken för att visa hur den påverkar olika grupper, inkomstgrupper men också män och kvinnor. Då är det precis så som Eva Lindh säger när det gäller skatter. För mig är det otroligt viktigt att fler människor, fler kvinnor, som jobbar och sliter ska få behålla mer av sin lön. Vi har sänkt skatter tre år i rad för undersköterskor, sköterskor och generaldirektörer, så att säga. Totalt sett har det gynnat kvinnor något mer än män, procentuellt sett. Men när det gäller kronor och ören har Eva Lindh helt rätt. Vad är lösningen på den utmaningen? Vad lösningen på utmaningen att kvinnor i Sverige bara äger hälften av vad män äger? Eva Lindh säger att den ekonomiska politiken inte kan vara neutral, absolut inte. Men skattepolitiken i sig är könsneutral. Jag tror inte att någon vill ha olika beskattningar på grund av kön. Jag tvivlar på det, men detta får gärna någon svara på.
När det gäller min bild av detta och min lösning vill jag att fler kvinnor ska ha ledande befattningar. Vi kan genom politiska beslut men också som förebilder, med makt och ansvar, visa på den vägen.
Det är också så, fru talman, att vi har progressiv beskattning. Den som tjänar 125 000, höginkomsttagare i Sverige, betalar alltså i dag elva gånger så mycket som den som tjänar 25 000. Beskattningen är progressiv, och den är hög. Många män bidrar alltså mer än kvinnor i det här fallet. Men lösningen är inte, för mig, att ändra skattepolitiken. Lösningen är att se till att fler kvinnor kommer i arbete, har ett eget arbete och söker sig till de områden där man faktiskt kan tjäna mer.
Nu är talartiden slut för den här rundan, men jag fortsätter gärna om en stund.
Anf. 31 Eva Lindh (S)
Fru talman! Nej, jag tvivlar inte på finansministerns engagemang i jämställdhetsfrågorna efter alla de debatter som vi har haft. Men vi drar helt olika slutsatser när det gäller vart vi ska och vilka verktyg som vi ska använda i politiken för att förbättra jämställdheten.
Jag är glad för att Matilda och alla våra farmödrar och mormödrar faktiskt har fått det bättre. Jämställdheten har förbättrats. Tyvärr har det parti som finansministern företräder kanske inte alltid varit med och röstat ja till de reformer som har förbättrat jämställdheten i Sverige.
Jag vill bara kommentera några av de saker som finansministern pekar på i sitt svar. Det hänvisas till bidragstak, till sänkt skatt som recept för att fler ska komma i arbete och till sparande.
Jag ska börja med att göra som statsministern gång på gång har uppmanat oss att göra: titta på Danmark. Tyvärr verkar statsministern bara vilja titta på Danmark i vissa hänseenden. Forskningen om effekterna av bidragstak i Danmark är nämligen tydlig. Slutsatsen är att kvinnors arbetskraftsdeltagande minskar. Det är alltså färre kvinnor i jobb, inte fler. Dessutom visar forskning att kriminaliteten ökar. Det är en annan fråga, men det är en nog så viktig slutsats att lära oss av.
Finansministern säger att sänkt skatt gör att fler kvinnor kommer ut i arbete. Forskning visar att jobbskatteavdrag ett och två kanske gjorde det. Men nu är vi väl på nummer elva om jag inte är helt fel ute – finansministern får rätta mig om jag har fel. Då finns inte den effekten kvar.
Vän av ordning och jag själv undrar: Hur bidrar sänkt skatt för höginkomsttagare till att få in kvinnor som står långt ifrån arbetsmarknaden? Det finns ingen forskning på det. Det går inte att svara på.
Sedan gäller det sparande. Självklart är det viktigt att spara för att kunna göra det som är viktigt, det vill säga ha möjligheten att lämna en våldsam relation. Det tycker vi alla. Men för dem som inte har några pengar att spara spelar det ingen roll om man sänker skatten på ISK eller inte. Det kan man göra ändå, men i det här fallet är det väldigt svårt för dem som inte har de marginalerna.
Jag tycker faktiskt att det är ett lite respektlöst svar till alla dem som kämpar för att ställa mat på bordet till sina barn. Hur mycket kan de spara?
Vi ser att SD-regeringens ekonomiska politik faktiskt systematiskt missgynnar kvinnor ekonomiskt. Jag menar inte att man ska beskatta kvinnor och män åtskilda. Men verkligheten är som den är. Män tjänar mer än kvinnor. Då måste man ta hänsyn till det när man tar fram politiska förslag.
Jag vill också påminna om något. Det gäller alla oss som pratar om och brinner för jämställdhet men också dem som kanske tycker att vi ändå har klarat oss bra. Vi har klarat oss bra. Vi har kommit långt i Sverige. Men just nu ligger Sverige femma från botten, av alla EU:s medlemsländer, i fråga om utvecklingen mot jämställdhet. Vi tappar alltså fart. Det är från en hög nivå. Sverige ligger fortfarande i toppskiktet. Men jag tror inte att vare sig finansministern eller jag är nöjd med att jämställdheten tappar fart. Vi kan inte bara vara nöjda med det vi har gjort fram till i dag. Vi måste också, precis som finansministern sa, titta framåt och förbättra jämställdheten även för våra barn och barnbarn.
Anf. 32 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Tack återigen, Eva Lindh, för den här diskussionen!
I ärlighetens namn har socialdemokrater aldrig velat sänka skatten för någon, inte för den hårt arbetande undersköterskan som har svårt att få ekonomin att gå ihop eller för den som kanske är avdelningschef på det äldreboende där undersköterskan jobbar.
Jag är stolt över att jag vid tio tillfällen här i riksdagen har fått rösta fram sänkt skatt för sjuksköterskan och för undersköterskan. Jag vet att det för bara något år sedan sammantaget handlade om 4 000 kronor i månaden för en sjuksköterska. Pengar betyder alltså något.
Att sänka skatten för alla – särskilt med fokus på låga inkomster och medelinkomster – är viktigt. Det är viktigt eftersom jag menar att man aldrig ska ta ut mer skatt än vad som behövs men också för att människor ska ha mer egenmakt.
Jag måste säga att jag blir lite bekymrad. Den retorik som varenda socialdemokrat använder sig av är att vi sänker skatten för dem som har mest inkomst. Vi sänker alltså skatten för alla.
Jag kan också påminna ledamoten om det år då det var riktigt, riktigt tufft för många som arbetade. En kvinna som var garantipensionär med låg inkomst fick den uppskriven ganska ordentligt på grund av inflationen. Detsamma gällde studenter och många andra. Men den hårt arbetande undersköterskan fick inte detta. År 2024 valde vi också att frysa brytpunkten och se till att den skatten förändrades så att den gick till alla det året. Vad är det jag vill säga med detta? När jag går till jobbet, fru talman, har jag Sverige och Sveriges ekonomi men också alla som bor här för ögonen. De flesta röstar inte på mitt parti, men många har gjort det. Jag vill att alla ska ha det bättre. Och är det någonting jag vill är det att kvinnor i Sverige ska ha en bättre och starkare ekonomi.
Den bidragsreform som vi genomför och som jag gärna vill nämna några ord om kommer att göra så att fler kvinnor kommer ut i arbetslivet. Vi gör ju inte en dansk variant. Jag tycker också lite grann att det är en låga förväntningars rasism att tro att antingen blir man bidragsberoende eller så ökar kriminaliteten.
Den här reformen innehåller många delar, där den viktigaste är aktivitetskravet, alltså att den som har försörjningsstöd ska göra en motprestation i form av en heltidsaktivitet. Det där funkar i några kommuner men i de flesta inte.
De som har det allra, allra tuffast att komma in på svensk arbetsmarknad är invandrarkvinnor. Nu kommer de att få en aktivitet. De kommer att få vara med och bidra på olika sätt och komma närmare arbetsmarknaden. Det är det bästa och viktigaste vi någonsin kan göra för dem, för där har vi den största ekonomiska ojämställdheten.
Slutligen något som våld. Interpellationen handlar inte om det, men vi har under en lång tid, nu senast i Rönninge, sett exempel på brutalt våld och den makt som män utövar över kvinnor. ”Han mördade sin kvinna”, brukar man höra. Nej, han mördade inte sin kvinna. Han mördade en kvinna, tog hennes liv som hon inte fick leva.
Även om interpellationen inte handlar om just detta är det den grövsta och största ojämlikheten och ojämställdheten att vissa män släcker kvinnors liv bara för att de är kvinnor och för att dessa män vill ha makt över dem.
Där gör vi väldigt många saker nu. Jag ska inte nämna det i någon större utsträckning, men det är en viktig del för att komma till rätta med ojämställdheten eftersom det våld och förtryck som många kvinnor lever under också gör att de inte vågar ta steget. Har man inte ens en bra ekonomi – man kanske inte ens får lov att jobba för sin man – kommer man aldrig att kunna slita sig loss.
Ekonomisk frihet för kvinnor är någonting som är viktigt för mig och för regeringen, och det fortsätter vi att jobba för.
Anf. 33 Eva Lindh (S)
Fru talman! Jag ska inleda med att besvara några påståenden som finansministern gör i talarstolen.
För det första: Jag tror att finansministern borde låta bli att slänga ur sig att vi aldrig vill sänka skatten. Vi har ju en skattesänkning i vår budget. Jag kan gärna printa ut den och ge den till finansministern så att kan hon läsa det. Vi har en bred skattesänkning, men vi har inte de extra skattesänkningar som särskilt och enbart riktar sig till höginkomsttagare. Det är där som vi framför allt skiljer oss åt.
För det andra: Självklart är mäns våld mot kvinnor ett av de mest absolut allvarliga brotten mot jämställdhet och kvinnors frihet. Men det är just därför som den ekonomiska politiken är så viktig. Kvinnor ska ha möjlighet att kunna lämna en våldsam relation. Jag tycker att man inte ska kunna mäta ett lands ekonomiska framgång om det inte är möjligt för kvinnor att kunna göra sig fria och få ett självständigt liv fritt från våld.
Åter till frågan: Jag tycker att den jämställdhetsanalys som regeringen har lagt fram i sin budget brister. Den visar inte verkligheten som den är. Jag sörjer att skillnaderna ökar och att vi nu får sämre ekonomiska förutsättningar för kvinnor. För mig är det här ett vägval. Antingen fortsätter vi en väg där skillnaderna de facto ökar mellan kvinnor och män och mellan hög- och låginkomsttagare eller så väljer vi en politik som bygger ekonomisk jämställdhet och social hållbarhet.
För oss socialdemokrater är valet enkelt. Regeringen har gjort ett annat val.
Anf. 34 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Tack återigen, Eva Lindh, för den här mycket viktiga diskussionen!
Under de år när inflationen var 10 procent, som den var när jag tillträdde, var det en förfärlig situation för väldigt många svenskar. Priserna bara fortsatte att öka, och dessutom gick räntorna upp i ett försök att pressa ned inflationen. Det var väldigt tufft. Det var tufft för många kvinnor och ensamstående, och därför var det så viktigt att bekämpa inflationen och se till att stötta särskilt de hushåll som har det allra tuffast.
Därför har vi haft olika förslag och till exempel jobbat med att höja bostadsbidraget. Nu har vi höjt taket. Nu sänker vi också förskoleavgiften och halverar matmomsen, vilket kommer att underlätta för väldigt många både kvinnor och män med lägre inkomster.
Vi har gjort det möjligt att kunna spara på ISK, som inte bara är ett sparande utan ger kvinnor makt och möjlighet att få avkastning av svenska företags vinster. Det här är en succé runt om, även om jag vet att det är många som inte kan spara särskilt många kronor, kanske inget alls. Jag har varit där själv. Men vi ser nu att ekonomin vänder. Vi ser att fler får behålla mer pengar i plånboken, både tack vare att man får högre lön och för att vi sänker skatten.
I ärlighetens namn: Socialdemokraterna sänker ju inte skatten när ni väl kommer till makten. Det ser vi runt om i många kommuner och speciellt här i Stockholm. Jag tror och tycker att det är viktigt att fortsätta att göra det för dem som behöver det allra mest, och det är inte så att den skattesänkning som vi har gjort på pensioner och riktat till löntagare det här året går till dem som tjänar mest. Det finns för det första ett tak; man kan inte få en hur stor skattesänkning som helst. Framför allt är det till alla. Hur många gånger Socialdemokraterna än säger att det här bara är till vissa så är det alla, och det är jag stolt över.
Vi har gjort insatser gällande drivmedel, matmoms, skatt och mycket annat. Det är fortfarande tufft för många, men vi har bidragit och vi ska fortsätta att underlätta för fler kvinnor att bli ekonomiskt oberoende.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.