Dövas och hörselskadades rätt till undervisning på sitt språk
Interpellation 2024/25:606 av Jessica Rodén (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2025-04-13
- Överlämnad
- 2025-04-14
- Anmäld
- 2025-04-15
- Sista svarsdatum
- 2025-05-06
- Svarsdatum
- 2025-05-22
- Besvarad
- 2025-05-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Lotta Edholm (L)
Svenskt teckenspråk är sedan länge erkänt som ett fullvärdigt språk i Sverige och omfattas av språklagens skydd. Enligt lagen ska döva, hörselskadade och andra med behov av teckenspråk ges möjlighet att utveckla och använda detta språk. Trots det vittnar döva elever och deras familjer om en skolgång som präglas av bristande tillgång till undervisning på teckenspråk.
I sitt svar på min skriftliga fråga (2024/25:833) framhåller skolministern att det inte finns en särskild kurs- och ämnesplan för svenskt teckenspråk som modersmål men att undervisningen kan bedrivas utifrån de generella planerna för modersmål. Samtidigt har det framkommit att Skolverket gör bedömningen att modersmålsundervisning i svenskt teckenspråk inte kan bedrivas utifrån nuvarande styrdokument – det vill säga skollagen, läroplanen och kursplanen. Detta innebär i praktiken att elever som enligt språklagen har rätt att utveckla och använda sitt språk ändå nekas denna möjlighet eftersom en specifik läroplan för ämnet saknas.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Lotta Edholm:
- Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att döva och hörselskadade barn ges faktiska möjligheter att få undervisning på sitt språk, svenskt teckenspråk?
- Avser statsrådet att ge Skolverket i uppdrag att ta fram en nationell läroplan och betygskriterier för svenskt teckenspråk som modersmål?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:606
Webb-tv: Dövas och hörselskadades rätt till undervisning på sitt språk
Dokument från debatten
- Torsdag den 22 maj 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:121
- Protokoll 2024/25:121 Torsdagen den 22 majProtokoll 2024/25:121 Svar på interpellation 2024/25:606 om dövas och hörselskadades rätt till undervisning på sitt språk
Protokoll från debatten
Anf. 120 Statsrådet Lotta Edholm (L)
Svar på interpellationer
Herr talman! Jessica Rodén har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att döva och hörselskadade barn ges faktiska möjligheter att få undervisning på sitt språk, svenskt teckenspråk. Jessica Rodén har även frågat mig om jag avser att ge Skolverket i uppdrag att ta fram en nationell läroplan och betygskriterier för svenskt teckenspråk som modersmål.
Den som har ett annat modersmål än svenska, talar något av minoritetsspråken eller använder teckenspråk ska ges möjlighet att utveckla och använda detta språk. Det allmänna ansvarar för detta (14–15 §§ språklagen [2009:600]).
Elever som har rätt till modersmålsundervisning ska få det. En elev som har en vårdnadshavare med annat modersmål än svenska ska erbjudas modersmålsundervisning i detta språk om språket är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet och eleven har grundläggande kunskaper i språket (10 kap. 7 §, 11 kap. 10 §, 12 kap. 7 § och 13 kap. 7 § skollagen [2010:800]).
Det finns inga särskilda kurs- och ämnesplaner för svenskt teckenspråk som modersmål. Däremot finns andra kursplaner för teckenspråk som kan användas för att bedriva undervisning i teckenspråk som modersmål, till exempel kursplanen teckenspråk för hörande.
Bestämmelser om att elever ska erbjudas modersmålsundervisning är inte något som kommuner eller enskilda huvudmän kan bortse från. Jag följer den här utvecklingen noga och utesluter inte att åtgärder behöver vidtas.
Anf. 121 Jessica Rodén (S)
Herr talman! Tack till statsrådet för svaret och erkännandet av det ansvar som det allmänna har enligt språklagen! Jag välkomnar också att statsrådet säger att åtgärder inte utesluts. Men samtidigt måste vi vara ärliga med att en hänvisning till befintliga kursplaner, som är framtagna för hörande elever, inte är tillräckligt för att säkerställa att döva och hörselskadade barn får undervisning på sitt eget språk. Barn som har svenskt teckenspråk som sitt modersmål behöver egen läroplan och egna betygskriterier.
Herr talman! Jag har ställt den här interpellationen för att belysa en allvarlig och orättvis verklighet. Det handlar om att döva och hörselskadade barn liksom hörande barn till döva föräldrar, så kallade CODA-barn, inte ges de språkliga rättigheter som borde vara självklara i ett samhälle som värnar jämlikhet och alla människors lika värde.
När det gäller modersmålsundervisning utgår regelverket från en norm, nämligen att barnet och familjen talar samma språk hemma. Det är så det ser ut för många hörande barn med ett annat modersmål än svenska, till exempel finska eller spanska. Men för döva och hörselskadade barn ser verkligheten annorlunda ut.
De allra flesta döva barn föds in i hörande familjer, där svenska är det dominerande språket och det svenska teckenspråket inte är föräldrarnas förstaspråk. Det innebär att teckenspråk inte är familjens språk utan barnets språk. Därför kan vi inte tillämpa de regler som kräver att modersmålet används som dagligt umgängesspråk i hemmet. Döva och hörselskadade barns rätt till modersmålsundervisning måste erkännas utifrån deras behov, inte utifrån familjernas språk eller föräldrarnas språk.
Herr talman! Svenskt teckenspråk är erkänt som ett eget språk. Språklagen säger att det allmänna ska skydda och främja det. Men ändå saknas nationell läroplan för svenskt teckenspråk som modersmål. Utan en sådan läroplan blir undervisningen bristfällig eller uteblir kanske helt. Elever nekas betyg i sina språk, får ingen systematisk språkutveckling och lämnas utan det stöd de faktiskt har rätt till.
Forskning visar att inlärning via hörsel och inlärning visuellt fungerar på olika sätt. Hörande barn plockar upp kunskap genom att lyssna på samtal, instruktioner och småprat. De hör på radion i bilen. Döva barn behöver visuell kommunikation, ögonkontakt, kroppsspråk och tecken.
Att få utveckla sitt modersmål är också avgörande för att lyckas i andra ämnen. Språket bär tänkandet, och tänkandet bär kunskapen. Att säkerställa rätt till undervisning i svenskt teckenspråk som modersmål handlar inte om att ge några barn extra fördelar. Det handlar om att ge alla barn jämlika förutsättningar att lyckas. Det handlar om att ingen ska lämnas utanför. Därför frågar jag statsrådet om regeringen kommer att ge Skolverket ett tydligt uppdrag att ta fram en nationell läroplan för svenskt teckenspråk som modersmål.
Anf. 122 Statsrådet Lotta Edholm (L)
Herr talman! Jag vill understryka att de här eleverna har teckenspråket som sitt modersmål. Det har inte skett några som helst förändringar på området. Huvudmännen kan inte bortse från dessa elevers rätt till teckenspråk som modersmål. Det har heller inte skett några förändringar på området som gör att huvudmännen kan bortse från detta krav.
Jag ser väldigt allvarligt på det som nu har inträffat i Örebro. De här eleverna har rätt till modersmålsundervisning, det vill säga teckenspråk.
Precis som Jessica Rodén tycker även jag att frågan är viktig utifrån perspektivet att detta är det språk som dessa elever använder sig av. Det är också viktigt att man har tillräcklig kompetens i det. Även om man har ett implantat är teckenspråket verkligen av stor betydelse.
Jag ser väldigt allvarligt på att huvudmännen nu tydligen anser att de kan bortse från detta krav.
Anf. 123 Jessica Rodén (S)
Herr talman! Stort tack till statsrådet för engagemanget och för att hon erkänner vikten av frågan!
Jag välkomnar att statsrådet säger att hon avser att följa utvecklingen och inte utesluter åtgärder. Men vi måste samtidigt vara klara över att det inte är en tillräcklig lösning att bara hänvisa till befintliga kursplaner, till exempel teckenspråk för hörande på gymnasiet. Dessa kursplaner är inte framtagna för barn som har svenskt teckenspråk som sitt modersmål.
Kursplanerna är skrivna för hörande elever som lär sig teckenspråk som ett främmande språk, inte för barn där teckenspråket är själva grunden för deras tänkande, kommunikation och identitet. Vi kan inte jämställa att lära sig ett nytt språk på gymnasiet med att utveckla sitt första språk i barndomen.
Herr talman! Vi måste förstå vilken enorm ansträngning det innebär för många döva och hörselskadade barn att försöka tillgodogöra sig undervisning i en hörande miljö. Även med tekniska hjälpmedel som cochleaimplantat och hörapparater innebär varje skoldag en konstant kamp för att höra och tolka talad information. Det leder till en kronisk trötthet, det som forskningen kallar lyssningsutmattning.
För dessa barn är tillgång till undervisning på teckenspråk inte ett tillval. Det är en förutsättning för att orka lära, delta och utvecklas. Vi vet från forskning att ett starkt förstaspråk är helt avgörande för att lyckas med alla andra ämnen, från läsförståelse till matematik och problemlösning.
Att säkerställa döva och hörselskadade barns rätt till modersmålsundervisning i svenskt teckenspråk är att ge dem de verktyg de behöver för ett helt liv av lärande. Det räcker inte riktigt att ministern bara följer utvecklingen. Vi ser ju vad som har skett i Örebro. Jag har dessutom personlig erfarenhet av att barn inte har fått tillgång till sitt språk på grund av att man inte ansett att det är familjens språk. Det är denna verklighet barn och föräldrar lever i.
Det räcker inte att bara följa utvecklingen. Kan statsrådet ge Skolverket i uppdrag att ta fram en kursplan för modersmålsundervisning i teckenspråk?
Anf. 124 Statsrådet Lotta Edholm (L)
Herr talman! Jag vill återigen understryka att jag inte utesluter någonting på området. Men bakgrunden till interpellationen är att en kommun i Sverige har bestämt sig för att barn inte ska ha rätt till teckenspråk som modersmål. Detta är dessutom en kommun som ser sig som teckenspråkens huvudstad i Sverige.
Det föranleder naturligtvis mig att fundera på om vi behöver vidta ytterligare åtgärder på området. Men jag vill verkligen understryka att ingenting har förändrats i lagstiftningen eller i regelverket. De här barnen har rätt till teckenspråk som modersmålsundervisning.
Anf. 125 Jessica Rodén (S)
Herr talman! Jag vill avslutningsvis tacka statsrådet för denna viktiga debatt. Jag skulle önska att verkligheten speglade det som statsrådet har framfört här i dag.
Anf. 126 Statsrådet Lotta Edholm (L)
Herr talman! Jag fick precis veta att liberalerna i Örebro har lagt fram ett yrkande om att teckenspråk som modersmål omgående ska återupptas. Tyvärr tyckte inte majoriteten i Örebro detsamma.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.