Den syriska regimens attacker mot kurder
Interpellation 2025/26:339 av Kadir Kasirga (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2026-02-12
- Överlämnad
- 2026-02-13
- Anmäld
- 2026-02-16
- Sista svarsdatum
- 2026-02-27
- Svarsdatum
- 2026-03-09
- Besvarad
- 2026-03-09
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Utvecklingen i nordöstra Syrien, det område som ofta benämns Rojava och som sedan 2011 har administrerats av kurder tillsammans med andra etniska och religiösa minoriteter, är djupt oroande. Den nya syriska regimen har under de senaste månaderna intensifierat sina militära angrepp mot kurdiskt kontrollerade områden.
Flera tusen människor har tvingats lämna sina hem och lever nu som internflyktingar. Det har rapporterats om allvarliga övergrepp och misstänkta krigsbrott. Särskilt upprörande är de uppgifter som cirkulerar om hur beväpnade män tillhörande den syriska armén skändar kropparna av stupade kurdiska kvinnliga soldater samt vandaliserar kurdiska gravplatser. Sådana handlingar är inte bara djupt omänskliga – de utgör också potentiella krigsbrott.
Den symboliskt viktiga staden Kobane, känd världen över för sitt motstånd mot IS/Daish, uppges åter vara omringad. Det var i Kobane som de kurdiska styrkorna tillsammans med den internationella koalitionen tog avgörande strider mot terrororganisationen och bidrog till att bryta IS/Daishs territoriella kontroll. De kurdiska styrkorna i nordöstra Syrien bar ett enormt ansvar i kampen mot terrorismen och gjorde stora uppoffringar.
De pågående militära attackerna har också lett till att tusentals IS/Daish-fångar rapporteras ha flytt från fängelser i regionen. Detta innebär inte bara en regional destabilisering utan även en potentiell säkerhetsrisk för Europa och Sverige.
Samtidigt är det avgörande att Syriens framtid byggs på respekt för landets etniska och religiösa mångfald. En övergång bort från Assads diktatur måste vara inkluderande och garantera både kollektiva och individuella rättigheter för alla grupper. Att delar av dagens maktstruktur i Damaskus har kopplingar till tidigare terrorstämplade radikala islamistiska rörelser gör behovet av tydliga demokratiska garantier och internationell uppföljning än mer angeläget.
Sverige har en lång tradition av att stå upp för internationell rätt, mänskliga rättigheter och minoritetsskydd. I det läge som nu råder är det avgörande att regeringen använder alla tillgängliga diplomatiska kanaler, bilateralt, inom EU och FN för att verka för ett omedelbart stopp för stridigheterna och förhindra ett nytt fullskaligt inbördeskrig, med en fördjupad humanitär katastrof som följd.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till utrikesminister Maria Malmer Stenergard:
- Vilka konkreta initiativ avser ministern att ta, bilateralt och inom EU, för att verka för ett omedelbart stopp för den syriska regimens attacker mot kurdiskt kontrollerade områden?
- Hur avser ministern att agera för att hantera situationen med de IS/Daish-fångar som flytt och för att förhindra att nya terrorstrukturer etableras?
- På vilket sätt avser ministern att agera för att säkerställa att svenskt bistånd eller politiskt stöd till Damaskus villkoras med tydliga krav på demokratiska reformer, minoritetsskydd och internationell uppföljning?
Debatt
(10 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:339
Webb-tv: Den syriska regimens attacker mot kurder
Dokument från debatten
- Måndag den 9 mars 2026Kammarens föredragningslistor 2025/26:85
- Protokoll 2025/26:85 Måndagen den 9 marsProtokoll 2025/26:85 Svar på interpellation 2025/26:339 om den syriska regimens attacker mot kurder
Protokoll från debatten
Anf. 11 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Fru talman! Kadir Kasirga har frågat mig vilka konkreta initiativ jag avser att ta, bilateralt och inom EU, för att verka för ett omedelbart stopp för den syriska regimens attacker mot kurdiskt kontrollerade områden. Kadir Kasirga har även frågat hur jag avser att agera för att hantera situationen med de IS-Daish-fångar som flytt och för att förhindra att nya terrorstrukturer etableras. Avslutningsvis har Kadir Kasirga frågat mig på vilket sätt jag avser att agera för att säkerställa att svenskt bistånd eller politiskt stöd till Damaskus villkoras med tydliga krav på demokratiska reformer, minoritetsskydd och internationell uppföljning.
Ett fredligt och inkluderande Syrien ligger i Sveriges, Europas, regionens och inte minst det syriska folkets intresse. Det är därför välkommet att den syriska övergångsregeringen och SDF nådde ett avtal den 30 januari om att införliva militära och civila institutioner under centralmakten och att man sedan dess har gjort framsteg i att implementera detta avtal på ett fredligt och ordnat sätt. Vi uppmanar parterna att fortsätta arbeta tillsammans i denna konstruktiva anda.
Civila måste skyddas. Ansvariga måste ställas till svars. I samtal med företrädare för övergångsregeringen understryker Sverige och EU vikten av att såväl kvinnor som alla landets etniska och religiösa grupper tillåts att aktivt delta i byggandet av det nya Syrien.
Regeringen har noterat uppgifterna om att individer ska ha avvikit från fängelser i nordöstra Syrien men också att ett flertal av dessa ska ha återförts. Sverige följer händelseutvecklingen i regionen, inklusive genom EU och genom vårt deltagande i den globala koalitionen mot Daish, där bland andra USA och Syrien är medlemmar.
För att anpassa biståndet till utvecklingen i landet efter Assadregimens fall beslutade regeringen i september 2025 om ändringar i biståndet till Syrien. Ändringen gör det möjligt att stödja offentliga institutioner. Svenskt bistånd ska bidra till ett Syrien som går att återvända till.
Svenska företrädare fortsätter att med emfas understryka vikten av att alla syrier, oavsett kön och etnisk eller religiös tillhörighet, måste få vara med och bygga det nya Syrien och att mänskliga rättigheter respekteras. Sverige kommer i nära samarbete med EU och andra likasinnade att fortsätta stödja det syriska folket i dess strävan att bygga ett stabilt, fredligt och välmående Syrien.
Anf. 12 Kadir Kasirga (S)
Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret!
Jag vill börja med den breda säkerhetspolitiska situationen i Mellanöstern. Vi ser just nu en mycket farlig utveckling i regionen. Kriget mellan Iran på ena sidan och USA och Israel på andra sidan riskerar att eskalera ytterligare.
Historien visar att konflikter i Mellanöstern sällan stannar kvar där de börjar. De sprider sig, skapar nya konfliktytor och leder ofta till konsekvenser som ingen riktigt hade förutsett. Detta gör utvecklingen i Syrien ännu mer avgörande.
När vi talar om Syrien måste vi också tala klarspråk om Irans destruktiva roll i konflikten. Den islamiska republiken i Teheran var inte en passiv aktör. Den spelade tillsammans med Ryssland en avgörande roll i att hålla Assadregimen vid makten och i att förlänga inbördeskriget.
Det handlade inte bara om politiskt stöd. Iranska befälhavare och iransk militär fanns på marken, iranska miliser sattes in, Hizbollah korsade gränserna och tusentals utländska shiitiska miliser rekryterades och skickades till Syrien. Miljarder dollar pumpades in för att hålla Assadregimens krigsmaskin vid liv, medan syriska städer bombades och människor försvann i regimens fängelser. Vi känner till resultatet: massgravar och tortyrfängelser. Hela samhällen utplånades, och miljontals människor drevs på flykt.
Fru talman! Assadregimens fall var en historisk händelse, men historien lär oss något viktigt: Alla diktaturers fall leder inte automatiskt till demokrati. Avgörande frågor i dag är därför: Vad håller på att växa fram i Syrien efter Assads diktatur? Är det ett inkluderande samhälle där alla folkgrupper har en plats, eller är det ett nytt auktoritärt system där sekterism och religiös dominans ersätter den gamla diktaturen?
Utrikesministern talar i sitt tal om vikten av ett inkluderande Syrien och att alla grupper ska få vara med och bygga landets framtid. Det är viktiga ord, men utvecklingen på marken väcker frågor. Vi har sett rapporter om massakrer mot alawiter och druser, och nu ser vi militära angrepp mot den självstyrande kurdiska regionen Rojava i nordöstra Syrien.
Fru talman! Det finns en historisk ironi i detta. När världen stod handfallen inför terrororganisationen IS var det kurdiska kvinnor och män som stod i frontlinjen. Därför måste vi i dag ställa en enkel men avgörande fråga: Hur behandlar vi dem som en gång stoppade det islamiska kalifatet?
Låt mig särskilt nämna de kurdiska kvinnliga soldaterna i YPJ. Vi minns dem från Kobane. När IS stod som starkast stod kurdiska kvinnor och män kvar – gata för gata, hus för hus. Under slagordet jin, jiyan, azadi – kvinna, liv, frihet – kämpade de mot kalifatet. I dag hör vi samma slagord ropas av kvinnor på Stockholms gator, på Paris gator och på Teherans gator. Det säger något om kraften i den kamp som började i Rojava.
I dag ser vi dock hur de krafter som en gång stoppade IS återigen blir attackerade av islamister i Syrien.
Fru talman! Det finns nu ett avtal mellan kurdiska representanter och Damaskus. Jag vill fråga utrikesministern: Hur ska detta avtal kunna överleva utan internationella garantier? Vad kan Sverige bidra med i detta fall?
Anf. 13 Johan Büser (S)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka min kollega Kadir Kasirga för en viktig interpellation. Den tar upp en fråga som inte bara är avgörande för utvecklingen i Syrien utan också handlar om Europas säkerhet och om hur vi som land står upp för demokrati, mänskliga rättigheter och skydd för minoriteter.
Utvecklingen i nordöstra Syrien har den senaste tiden varit mycket oroande. Under många år har kurdiska styrkor tillsammans med andra minoriteter spelat en helt avgörande roll i kampen mot terrororganisationen IS. De har ofta gjort det med mycket små resurser och till ett mycket högt pris.
Det var i städer som Kobane som den internationella koalitionen tillsammans med kurdiska styrkor lyckades bryta IS territoriella kontroll. Kampen handlade inte bara om Syriens framtid utan också om Europas och Sveriges säkerhet. Därför är det djupt oroande att vi nu ser att de områden som tidigare bar ett så stort ansvar i kampen mot terrorismen återigen utsätts för militära attacker, destabilisering och hot mot civilbefolkningen.
Fru talman! Det är mot denna bakgrund min kollega har ställt en fråga till utrikesministern om hur Sverige ska säkerställa att eventuellt bistånd och politiskt stöd till Damaskus villkoras med demokratiska reformer, skydd för minoriteter och internationell uppföljning. Det är en helt avgörande fråga.
Syriens framtid kan inte och får inte byggas på en återgång till ett auktoritärt styre där minoriteter förtrycks och oppositionen tystas. Syriens framtid måste i stället bygga på respekt för landets etniska och religiösa mångfald och på garantier för både kollektiva och individuella rättigheter. Här har Sverige haft en historiskt tydlig linje: att stå upp för internationell rätt, mänskliga rättigheter och skydd för minoriteter.
Fru talman! Regeringen har genomfört uppmärksammade besök i Syrien och talat om stabilitet och framtida samarbete. Men stabilitet kan aldrig byggas på att minoriteters rättigheter åsidosätts eller att de grupper som burit ett enormt ansvar i kampen mot IS lämnas utan politiskt stöd.
Samtidigt har vi den senaste tiden sett uppgifter om ett avtal mellan Sverige och Somalia, där migrationspolitik och bistånd kopplas samman. Om jag har förstått saken rätt gäller samma sak för Syrien. Detta har väckt betydande kritik, eftersom det riskerar att ge intryck av att bistånd används som ett instrument i migrationspolitiska överenskommelser.
Det är allvarliga frågor vi diskuterar. Det är också frågor som oppositionen har velat få klarhet i genom riksdagens konstitutionsutskott, men när förslag lades fram om att statsministern skulle höras om dessa frågor i KU stoppades det av regeringsunderlaget. Vi socialdemokrater ser mycket allvarligt på att man använder KU på detta sätt.
Fru talman! När regeringen samtidigt agerar i Syrien väcks större frågor: Vilken linje driver Sverige i regionen? Ska svensk utrikespolitik fortsatt vara tydligt förankrad i stöd för demokrati, internationell rätt och skydd för minoriteter, eller riskerar den att alltmer präglas av kortsiktiga migrationspolitiska överenskommelser och realpolitiska kompromisser?
Det är mot denna bakgrund jag vill fråga utrikesministern hur regeringen konkret avser att säkerställa att politiskt stöd och bistånd till Damaskus faktiskt villkoras med krav på demokratiska reformer, skydd för minoriteter och internationell uppföljning.
Anf. 14 Markus Wiechel (SD)
Fru talman! Jag hade faktiskt en egen interpellation om det här ämnet. Den var planerad att debatteras på fredag, men för att inte slösa med utrikesministerns tid avser jag att dra tillbaka den och deltar i stället i dagens debatt.
Det finns såklart väldigt många positiva saker med situationen i Syrien. Det är främst att en brutal diktator har försvunnit. Att Assad är borta är någonting positivt inte bara för oss utan också för Mellanöstern i största allmänhet. Vi har därmed också blivit av med en nära allierad till Ryssland och andra skurkstater, som till exempel den iranska regimen.
Problemet är ju att det gäller att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Det styre som har kommit efter Assad har knappast blivit särskilt mycket bättre. Det är nämligen en extremt hårdför islamist som har tagit över makten. Detta är en person som inte bara har träffat al-Baghdadi, som var IS ledare, utan också samarbetat med honom. Han åkte på al-Baghdadis uppdrag till Syrien för att bilda den syriska grenen av det som då var Islamiska staten och som senare utvecklades till att bli al-Quaida.
Vi vet mycket väl vad de har gjort. De har bränt människor levande, de har halshuggit människor och de har stympat människor. De har på de mest fasansfulla och sadistiska sätt mördat oskyldiga män, kvinnor och barn. Det är en fruktansvärd organisation, och de delar fortfarande ideologi med Islamiska staten och a-Quaida.
På gatorna i Damaskus ser vi i dag – ja, jag skulle ju inte åka dit nu, men vi ser på bilder – att man säljer IS-symboler som flaggor och så vidare. Vi ser bilder på syriska numera regeringssoldater med IS-symboler på uniformerna. Man får helt enkelt inte vara naiv. Det är en systematisk radikal islamism som i dag styr Syrien. Den hotar kurder, alawiter, kristna, druser med flera. Den hotar alla som inte är som de. Av den anledningen kan jag tycka att man bör belysa detta i olika internationella sammanhang.
Vi ser också, inte minst med tanke på attackerna mot inte bara alawiter utan även kurder, hur regimens agerande just nu visar på en form av maktkonsolidering snarare än en inkludering, vilket är det man hade hoppats på. Att kurderna nu tvingas införliva sina styrkor och olika delar av sitt samhälle i denna brutala islamistsekt är inte positivt utan tvärtom. De tvingas ju till detta. Jag tycker att det är ett ytterligare skäl att försöka öka trycket för att stärka minoriteternas rättigheter i Syrien.
Som utrikesministern nämnde ser vi också att IS-terrorister har flytt. Men de har inte bara flytt, utan regimen har även släppt IS-terrorister fria – just för att de delar ideologisk grund. Det här är milt uttryckt någonting som vi alla bör vara oroade över.
Jag har väldigt mycket mer att säga, och jag kommer att återkomma i nästa anförande. Till dess kanske utrikesministern kan fortsätta berätta vad hon gör för att stärka minoriteternas situation i Syrien.
Anf. 15 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Fru talman! Jag tackar Kadir Kasirga för en viktig interpellation.
Efter fem årtionden av hårdför diktatur och 14 års inbördeskrig blev det syriska folket äntligen av med den förskräckliga Assadregimen den 8 december 2024. Regeringen vill se att Syrien lyckas med sin omställning till att bli ett land som andra. Detta skulle bidra till större möjligheter till fred och stabilitet i regionen, som tyvärr har upplevt alltför mycket av det motsatta. Framför allt skulle det syriska folket gagnas.
Processen att bygga upp det nya Syrien har tidvis stött på motgångar som har resulterat i övergrepp riktade mot olika etniska och religiösa grupper i landet. Regeringen har fördömt de våldsamheter som har skett, och vi fortsätter att påpeka vikten av att ansvariga ställs till svars. Enligt FN har striderna i nordöstra Syrien under januari inte innefattat systematiska övergrepp mot civila.
I samtal med övergångsregeringen understryker vi vikten av full respekt för de mänskliga rättigheterna för alla syrier, oavsett kön och etnisk eller religiös tillhörighet, och att de tillåts bli en del av det nya Syrien. Något jag tror är särskilt viktigt att framhålla är behovet av ansvarsutkrävande både mot den tidigare regimen och mot de ansvariga för de övergrepp som har begåtts sedan dess.
När det sedan gäller Sveriges stöd till Syrien, vilket det har kommit en del frågor om: Som jag nämnde reviderade och förlängde regeringen biståndsstrategin för Syrienkrisen i september 2025, vilket bland annat har inneburit ett ökat fokus på religionsfrihet, ett stärkt rättighetsskydd för personer som tillhör religiösa grupper samt åtgärder för att förebygga extremism, vilket är otroligt viktigt. Ändringarna innebär också en möjlighet att ge stöd till offentliga institutioner i Syrien för att bidra till återuppbyggnad, ekonomisk återhämtning och just en demokratisk utveckling, vilket det frågades efter här.
Sverige har länge stöttat det syriska folket. Det humanitära stödet till Syrienkrisen uppgick till 3,9 miljarder 2011–2024, och under 2025 uppgick det humanitära stödet till 360 miljoner. Sveriges humanitära stöd till Syrien fortsätter. Jag sa nyss att vi har möjlighet att även ge stöd till offentliga institutioner, men i dagsläget har regeringen inga formella avtal med Syrien.
Sida har tecknat ett avtal med FN:s befolkningsfond UNFPA för att stödja programmets stärkande av barnmorskeprofessionen i Syrien. Programmet syftar till att förbättra användningen av barnmorskors kapacitet för att stärka vården av mödrar och nyfödda och kommer bland annat att leda till att fler barnmorskor är kompetenta och utbildade i enlighet med internationella standarder.
Sidas motpart i den här insatsen är UNFPA, och avtalet ska stödja Syriens hälsoministerium i dess arbete med att utveckla nya riktlinjer och lagstiftning i syfte att stärka barnmorskors roll inom hälsosystemet. Det möjliggör även viss renovering av barnmorskeskolor och mödravårdskliniker samt stöd till barnmorskors yrkesförbund och fackföreningar i Syrien.
Sverige gör alltså mycket. Det ligger i vårt intresse att se en utveckling i rätt riktning i Syrien, det vill säga en utveckling som leder till demokrati och ett inkluderande styre. Det gäller inte minst kvinnor. Jag har själv haft många samtal med företrädare för kvinnorättsorganisationer i Syrien som, med rätta, uttrycker oro för framtiden.
Avslutningsvis ska jag säga något om migrationen. Det är generellt intressant att Socialdemokraterna gång på gång påstår att det var de som lade om migrationspolitiken samt säger sig stå bakom alla de åtgärder som vidtas – samtidigt som det alltid kommer kritik när en sådan åtgärd vidtas. Frågan är alltså vad Socialdemokraterna egentligen vill på migrationsområdet och om man är beredd att genomföra de åtgärder som de facto krävs för en stramare invandring och bättre integration.
Anf. 16 Kadir Kasirga (S)
Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret, och jag tackar Johan Büser och Markus Wiechel för inläggen i debatten.
Det är viktigt att höra det utrikesministern säger om ansvarsutkrävande inte bara mot den gamla Assadregimen utan även mot de nuvarande makthavarna i Damaskus.
Fru talman! Låt mig ta upp en annan fråga som jag tycker förtjänar större uppmärksamhet i den här debatten, nämligen säkerhetsrisken kopplad till IS. Utrikesministern säger i sitt svar att regeringen följer uppgifter om att individer har avvikit från fängelser i nordöstra Syrien. Vi ser allvarligt på de uppgifterna.
När kurdiska styrkor tvingades lämna al-Raqqa i samband med striderna med den syriska armén kom rapporter om att IS-fångar rymde från fängelser i området. Kurdiska källor uppger att uppemot 1 500 tidigare IS-medlemmar – det handlar alltså om män som har stridit tidigare – kan ha flytt eller frigivits. Vi har till och med sett bilder där IS-flaggan åter hissats i al-Raqqa efter att de kurdiska styrkorna lämnat området. Detta borde få varningsklockorna att ringa, fru talman.
Samtidigt har det ökända al-Hol-lägret, där omkring 24 000 anhöriga till IS-medlemmar tidigare hölls, i praktiken upplösts efter maktskiftet i området. Tusentals människor har försvunnit från lägret, och det är fortfarande oklart var de befinner sig. Detta väcker flera frågor. Vad händer om säkerheten i nordöstra Syrien helt och hållet kollapsar? Vad händer med de tusentals IS-anhängare som fortfarande finns i fängelser och läger i regionen? Vad finns det för uppgifter om de IS-fångar som har anknytning till Sverige?
Fru talman! Detta är inte bara en regional fråga, utan det är även en fråga om Europas och Sveriges säkerhet. Historien visar tydligt att terrororganisationer växer i maktvakuum, och just nu riskerar ett sådant maktvakuum att uppstå i norra Syrien – i Rojava.
Utrikesministern säger i sitt svar att regeringen nu öppnar för att svenskt bistånd ska kunna stödja offentliga institutioner i Syrien. Jag hörde utrikesministern nämna detta, men det väcker ändå frågor hos mig. Hur kommer regeringen att arbeta för att säkerställa att svenska skattemedel inte används för att bygga upp institutioner som i praktiken kan bli verktyg för ett nytt auktoritärt styre där kvinnors rättigheter inskränks och minoriteter förtrycks?
Både min kollega Johan Büser och Markus Wiechel nämnde att de som i dag styr från Damaskus inte är några duvungar. Det handlar om rörelser som fortfarande bygger på den fundamentalistiska islamistiska ideologin och som har haft ett nära samarbete med IS. Tidigare var det al-Nusra, i dag är det Hayat Tahrir al-Sham, HTS. Man har alltså inte på något sätt lämnat dessa ideologier och ambitioner bakom sig – tvärtom!
I förlängningen, när makten är konsoliderad, tror i alla fall jag att vi återigen kommer att se en teokratisk regim som faktiskt liknar dagens mullaregim i Iran.
Anf. 17 Markus Wiechel (SD)
Fru talman! Tack, Kadir, för dessa ord!
Jag kan instämma i det som nämnts tidigare, inte minst när det gäller den tacksamhetsskuld som vi har till SDF-styrkorna i nordöstra Syrien. De stod emot IS och var västvärldens främsta allierade i kampen mot de mest brutala och hårdföra islamister vi någonsin sett. Det är dem som man nu, i mångt och mycket, sviker.
Jag håller med utrikesministern om att det finns en enorm möjlighet här. Man skulle kunna stärka Syrien, till exempel för att öka återvändandet. Vi såg hur många syrier som var ute på svenska gator och torg och gladdes åt att Assadregimen hade fallit. Detta borde rimligtvis innebära att dessa människor har en chans att återvända till sitt land.
Det ändrar dock inte faktumet att vi behöver se till att det inte uppstår nya problem och konflikter och att människor inte på nytt tvingas fly därifrån. Det är precis det som är risken om man inte har en verklighetsbaserad politik utan i stället fokuserar på någon form av illusion om en inkludering som inte existerar. Det är här jag känner vissa farhågor, inte minst med tanke på att man flera gånger har uttryckt att det nu finns en ny möjlighet till förändring. Jag vill gärna se en förändring som faktiskt inkluderar – ingenting annat.
Vi lär återkomma till detta. Jag vill tacka utrikesministern för svaret.
Anf. 18 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Fru talman! Jag börjar med IS-fångarna. Ett stort antal fångar har den senaste tiden flyttats till Irak, med stöd av USA. Även tredjelandsmedborgare ska finnas bland dem som har förts till Irak. Överföringen ska enligt uppgift vara avslutad nu. Vi kan inte bekräfta huruvida det finns svenskar bland dem som har förts till Irak. Vi följer naturligtvis detta mycket nära.
Vi har kännedom om ett fåtal kvinnor och barn med koppling till Sverige som befinner sig eller har befunnit sig i dessa läger. UD har noterat uppgifterna om att de personer som har suttit i al-Hol-lägret har flyttats till ett annat läger i Aleppoprovinsen. Vi kan inte bekräfta huruvida det finns svenskar bland dem som har flyttats.
Vi har också tagit del av uppgifterna om att ett stort antal personer självmant har lämnat lägret i al-Hol de senaste veckorna, men vi vet inte huruvida det finns svenskar bland dem.
Vi följer som sagt det här mycket nära. Vi gör det dessutom genom EU, i dialog med likasinnade och genom koalitionen mot Daish.
Kadir Kasirga ställde en högst relevant fråga: Hur kan vi säkerställa att bistånd inte används i fel syften?
Sverige har genom Sida gedigna kontrollsystem för att säkerställa att biståndsmedel går till avsedd mottagare. Regeringen har vidtagit åtgärder för att ytterligare stärka kontrollen och motverka korruption. I Sidas instruktion finns en ny skrivning där det framgår att Sida ska säkerställa att bistånd inte ges till aktörer som bedriver eller stöder antidemokratisk verksamhet, våldsbejakande extremism, islamism, antisemitism, terrorism, verksamhet som underminerar kvinnors och flickors rättigheter eller hatpropaganda riktad till individer eller grupper. Instruktionen anger vidare att Sida ska arbeta aktivt för att motverka alla former av korruption och oegentligheter. Därtill har regeringen gett Sida i uppdrag att systematiskt stärka sitt arbete för att förebygga jäv och korruption i biståndet.
Helt riskfritt är det ju aldrig. Det är otroligt viktigt att vi har rutiner för detta, att vi är väl medvetna om riskerna och att vi ser till att följa upp.
Ett fördjupat samarbete mellan Sverige och EU och med den syriska övergångsregeringen är viktigt för att vi ska kunna bidra till att Syrien blir ett välmående land som det går att återvända till. Våra kontakter med syriska företrädare ger oss möjlighet att lyssna på deras planer och utmaningar samtidigt som vi kan framföra våra mycket tydliga förväntningar på att de ska bygga ett inkluderande samhälle och framhålla vikten av respekt för mänskliga rättigheter.
Anf. 19 Kadir Kasirga (S)
Fru talman! Jag tackar utrikesministern för svaret och debatten. Jag tackar även mina riksdagskollegor Johan Büser och Markus Wiechel för deras viktiga inlägg i debatten.
Syrien är i ett avgörande historiskt skede. Assadregimen är borta, men den avgörande frågan är fortfarande obesvarad: Blir Syriens framtid demokratisk och inkluderande eller auktoritär och exkluderande?
Vi ser attacker mot kurdiska områden. Vi ser minoriteter, som druser, alawiter och kristna, som känner oro. Vi ser rapporter om IS-fångar som flyr när säkerhetsstrukturer bryts ned. Samtidigt vet vi en sak: När världen behövde någon som stoppade IS stod kurderna där. De stod där i Kobane och i al-Raqqa. De stod i frontlinjen mot en av vår tids mest brutala terrororganisationer.
Fru talman! Detta leder till en mycket enkel men avgörande fråga till utrikesministern: Hur behandlar man egentligen de människor som en gång försvarade världen mot IS? Ger man dem säkerhetsgarantier, politiskt stöd och politiskt erkännande, eller lämnar man dem ensamma när de återigen blir attackerade av islamister?
Om världen sviker dem som stod där i Kobane och stoppade kalifatet riskerar man inte bara ett nytt svek, utan då riskerar man också att skapa förhållanden där nästa terrorrörelse och nästa terrorregim kan växa fram.
Anf. 20 Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Fru talman! Jag vill tacka Kadir Kasirga och övriga interpellanter för en väldigt viktig debatt.
Jag tror att vi kommer att ha all anledning att i denna kammare och på andra platser återkomma till utvecklingen i Syrien. Det är väldigt viktigt att vi fortsätter att sätta ljus på utvecklingen där, för det är ett avgörande skifte som sker nu. Det är viktigt att utvecklingen går i rätt riktning och att man respekterar minoriteter och kvinnor.
Apropå kvinnor vill jag nämna en av de mest inspirerande personer jag träffat. Jag har träffat henne flera gånger i mitt uppdrag. Jag talar om Hind Kabawat, den enda kvinnliga ministern i det nuvarande syriska styret. Hon är en otroligt inspirerande person som verkligen tror på Syrien, även om hon är väl medveten om vilka utmaningar som finns. Hon är en av alla de goda krafter som vi måste stötta för att få se rätt utveckling.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.