avvecklingen av kärnkraften
Interpellation 2004/05:517 av Backman, Hans (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2005-04-15
- Inlämnad
- 2005-04-15
- Besvarad
- 2005-04-26
- Sista svarsdatum
- 2005-04-29
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 15 april
Interpellation 2004/05:517
av Hans Backman (fp) till näringsminister Thomas Östros om avvecklingen av kärnkraftenDet är 25 år sedan svenskarna röstade om kärnkraften. Regeringens energipolitik bygger på folkomröstningsresultatet från 1980. Men sedan dess har flera helt avgörande faktorer förändrats. Det stora energipolitiska vägval som vi i dag står inför kan sammanfattas: Antingen väljer vi ökade koldioxidutsläpp eller så väljer vi att behålla kärnkraften. Under åren har också svenskarnas inställning till kärnkraft förändrats och blivit mer positiv.
Sveriges elproduktion bygger på vattenkraft och kärnkraft som nästan inte ger några koldioxidutsläpp alls. Sverige är ett av de i-länder som har lägst utsläpp av klimatpåverkande gaser. Det märkliga är att den socialdemokratiska regeringen ändå verkar vara fast besluten att överge denna produktionsstruktur för att i stället öka koldioxidutsläppen, de utsläpp som resten av världen är i full färd med att bekämpa. Nu senast har regeringen beslutat om att stänga Barsebäck 2.
Regeringens ena mål med energipolitiken är att minska klimatpåverkan genom att inte förbränna fossila bränslen. Samtidigt försöker regeringen nå upp till energipolitikens andra mål. Målet att avveckla kärnkraften, den elproduktion som inte ger några koldioxidutsläpp. Detta trots att det inte finns fullvärdiga alternativ till kärnkraften.
Sverige har redan bristande produktionskapacitet av el. Att i det läget driva en linje som innebär att befintlig produktion ska ställas av slår hårt mot bland annat den svenska basindustrin. Landets viktiga skogs- och stålföretag är också oroade.
När elbrist uppstår så blir Sverige tvunget att importera el från bland annat kolkraftverk i Danmark, Tyskland och Polen. Detta resulterar i att både miljön och samhällsekonomin blir förlorare.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till näringsminister Thomas Östros:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att minska utsläppen av koldioxid i Sverige i samband med att kärnkraftverk stängs?
Vad avser ministern att göra för att stävja den oro som företag inom de för Sverige så viktiga basindustrierna känner inför en avveckling av kärnkraften?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2004/05:517
Webb-tv: avvecklingen av kärnkraften
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2004/05:112 Tisdagen den 26 aprilProtokoll 2004/05:112 8 § Svar på interpellation 2004/05:517 om avvecklingen av kärnkraften
Protokoll från debatten
Anf. 58 Mona Sahlin (S)
Fru talman! Hans Backman har frågat näringsminister Thomas Östros vilka åtgärder han avser att vidta för att minska utsläppen av koldioxid i Sverige i samband med att kärnkraftverk stängs. Han har också frågat vad näringsministern avser att göra för att stävja den oro som företag inom de för Sverige så viktiga basindustrierna känner inför en avveckling av kärnkraften. Ansvarsfördelningen inom regeringen är sådan att det är jag som svarar.
Varken kärnkraft eller fossila bränslen är delar i det långsiktigt hållbara energisystem där visionen är att vi på sikt baserar hela vår energiförsörjning på förnybara bränslen - alltså inte på vare sig uran, olja eller kol. Det innebär att vi i stället måste lägga stor kraft på att utveckla våra förnybara energikällor.
Energipolitiken har sedan 1997 varit ett gemensamt ansvar för Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet. Inriktningen är och har varit en omställning till ett långsiktigt hållbart energisystem. Jag beklagar att Folkpartiet, som tillsammans med Socialdemokraterna stod bakom den linje i folkomröstningen som fick flest röster, har valt en annan ståndpunkt. Inte minst för det svenska näringslivets skull är jag övertygad om att vi behöver långsiktighet och stabilitet i energipolitiken.
Den 4 oktober förra året enades Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet om en strategi för en fortsatt avveckling av kärnkraften. En viktig utgångspunkt för denna strategi är att alla de svenska kärnkraftsreaktorerna tillkom under en period av 13 år och därmed riskerar att falla för åldersstrecket under en mycket kort period. En hastig avveckling skulle kunna ge allvarliga konsekvenser för sysselsättning och välfärd. Vi vill i stället ha en kontrollerad utfasning av kärnkraften i den takt som den kan ersättas med förnybar energi.
En omställning av energisystemet förutsätter investeringar i ny miljöacceptabel kraftproduktion eller en minskad användning av el. Ett exempel på arbetet med att driva på utvecklingen är elcertifikatssystemet som syftar till att främja el från just förnybara energikällor. Målet är mycket ambitiöst, nämligen att till år 2010 öka användningen av el från dessa källor med tio terawattimmar från 2002 års nivå. Hittills har en ökning med omkring tre och en halv terawattimmar uppnåtts.
Tidigare saknades styrmedel för begränsning av koldioxidutsläppen på elmarknaden och därför kunde elproduktion från fossila bränslen öka relativt ohämmat. I dag är situationen en annan. Handelssystemet för utsläppsrätter kommer att minska konkurrenskraften för den fossila el- och värmeproduktionen och ökar omvänt konkurrenskraften för förnybar energi. Det sätts ett pris på koldioxidutsläpp inom elproduktionen och ett tak för de samlade utsläppen.
På mycket lång sikt måste energiförsörjningen helt bygga på förnybar energi. Allt annat är omöjligt. Jag skulle gärna se att utvecklingen av förnybara energikällor gick ännu snabbare. Jag vill dock fästa uppmärksamheten på att de förnybara energikällorna har utvecklats mycket starkt de senaste 20 åren. I första hand har effekten på energiförsörjningen av detta varit att oljeberoendet minskat kraftigt, vilket i sin tur lett till minskade koldioxidutsläpp. Genom de nya styrmedlen har vi lagt grunden för en övergång till förnybara energislag i elproduktionen. Takten i kärnkraftsavvecklingen är beroende av hur alternativen utvecklas. Stängningen av Barsebäcksverket innebär att endast omkring en tiondel av det svenska kärnkraftsprogrammet har avvecklats på 25 år. Regeringen tar industrins krav på en konkurrenskraftig elförsörjning på allvar, vilket har tagit sig uttryck bland annat i att stängningen av Barsebäck skjutits upp i fyra år. När nu regeringen stänger Barsebäck är det med övertygelsen att energiförsörjningen inte hotas.
Det är min bestämda uppfattning att en fortsatt minskning av fossilbränsleberoendet och en fortsatt satsning på förnybar energi inte kommer att vara negativt för svensk industri. Riksdagen uttalade efter folkomröstningen 1980 att kärnkraften ska avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Det här var ett viktigt vägval. På flera håll i världen har man gjort samma bedömning - att kärnkraften inte är långsiktigt förenlig med en hållbar utveckling. Det är ingen konflikt mellan långsiktigt bra villkor för industrin och en omställning av energisystemet. Uthållighet och omställning är en förutsättning för att långsiktigt klara också industrins villkor.
Anf. 59 Hans Backman (Fp)
Fru talman! Jag tackar samhällsbyggnadsministern för svaret. I svaret hänvisar Mona Sahlin till folkomröstningen om kärnkraften. Det är nu 25 år sedan vi röstade om kärnkraften i Sverige. Den energipolitik som regeringen för bygger på resultatet av folkomröstningen 1980. Men sedan dess har flera helt avgörande faktorer förändrats. Det stora energipolitiska vägval vi i dag står inför kan sammanfattas så att antingen väljer vi ökade koldioxidutsläpp eller också väljer vi att behålla kärnkraften.
Med åren har svenskarnas inställning till kärnkraften blivit alltmer positiv. I dag är det bara 9 % av svenskarna som anser att en avveckling är miljöpolitikens viktigaste mål.
Mona Sahlin sade att varken kärnkraft eller fossila bränslen är delar i det långsiktigt hållbara energisystem där visionen på sikt är att vi baserar hela vårt energisystem på förnybara bränslen. Men under en överskådlig tid blir ju ersättningen för att avveckla kärnkraften ändå olja, kol och gas. Sveriges elproduktion bygger i dag på vattenkraft och kärnkraft som inte alls ger mycket koldioxidutsläpp. Sverige är också ett av de i-länder som har de lägsta utsläppen av klimatpåverkande gaser.
Jag tycker därför att det är märkligt att regeringen ändå verkar vara fast besluten att överge den produktionsstrukturen för att i stället i praktiken öka koldioxidutsläppen - utsläpp som resten av världen i övrigt är i full färd med att bekämpa - senast genom beslutet att stänga Barsebäck. Det är inte den kontrollerade utfasning av kärnkraften som Mona Sahlin talar om i sitt svar.
Vid det behov av el som kommer att uppstå blir Sverige tvunget att importera el bland annat från kolkraftverk i Danmark. Sverige stänger därmed kärnkraftverk för att utnyttja kolkraft som smutsar ned vår miljö. Då måste jag fråga: Vari ligger miljövinsten med detta?
Sverige har i dag problem med elkapaciteten och produktionskapaciteten i vissa lägen, exempelvis efter stormen i Sydsverige. Då känns det inte bra att man driver en linje som innebär att befintlig produktion ska ställas av. Det slår bland annat mot den elintensiva industrin. Landets viktiga skog- och stålföretag är också oroade.
Mona Sahlin säger i sitt svar att de förnybara energikällorna utvecklats mycket starkt de senaste 20 åren, och visst har de utvecklats. Men faktum är att till exempel vindkraften stod för endast 0,9 terawattimmar av Sveriges energiförsörjning år 2004, att jämföra med vattenkraften som stod för 59,5 terawattimmar och kärnkraften som stod för 75 terawattimmar. Mer än hälften av den el som användes i Sverige kom alltså från kärnkraften.
Sandviks vd sade när riksdagens näringsutskott nyligen besökte företaget att den stora frågan för industrin är vad som ska ersätta kärnkraften när kärnkraftsreaktorerna i Sverige blir noll.
Den osäkerhet och tveksamhet som industrin i dag känner inför landets energipolitik gör att investeringar i Sverige stoppas. Sandviks vd såg att det av konkurrensskäl inte finns några möjligheter att ta ut de ökade energikostnaderna för en fortsatt kärnkraftsavveckling på kunderna via prisökningar. Vad han efterlyste var en tydlig signal om att kärnkraften blir kvar i 40 år. Med andra ord efterlyste han en långsiktig, förutsägbar energipolitik. Det är vad industrin efterfrågar. Industrins oro är uppenbarligen inte stillad av att stängningen av Barsebäck skjutits upp i fyra år.
Mona Sahlin säger att hon är övertygad om att det svenska näringslivet behöver långsiktighet och stabilitet i energipolitiken. Jag vill därför fråga Mona Sahlin om hon inte har noterat att det svenska näringslivet anser att en stängning av kärnkraftverk utan att det finns hållbara alternativ är raka motsatsen till en långsiktig och stabil energipolitik.
Det vore också intressant att höra när Mona Sahlin anser det vara rimligt att uppnå slutmålet noll kärnkraftverk i Sverige och vilka miljövänliga energikällor hon då tror har vuxit fram för att ersätta kärnkraften.
Anf. 60 Axel Darvik (Fp)
Fru talman! Det är väldigt bra att Hans Backman har ställt den här interpellationen och att Mona Sahlin är här i dag och svarar på den, för den här debatten måste definitivt komma framåt. Det har den inte gjort på väldigt länge.
Jag är 22 år och en del av den lagstiftande församlingen riksdagen. Den folkomröstning som Mona Sahlin gång på gång hänvisar till är av betydligt äldre datum än jag. Under snart en kvarts sekel har den lagt en död hand över hela elenergidebatten. Det tycker jag är synd, för här skulle det behövas betydligt mer av sunt förnuft i stället.
Vi har ett allvarligt problem i klimatfrågan. Temperaturen på det här jordklotet har ökat; det är nu vetenskapligt belagt. Det får också i förlängningen allvarliga konsekvenser för vår miljö. Då duger det inte att som en struts sticka ned huvudet i sanden och hoppas att problemen bara försvinner. Vad man gör är att köra vidare med kolkraft i stället, även om det går i ledningar under Öresund över till Danmark och Tyskland.
Sverige klarar sig inte utan den energi som kärnkraften står för. Vi har en stor elintensiv industri, vår basindustri. Den basindustrin är inte någon modeindustri som man kan avvara till andra länder. Svart på vitt har jag sett när jag varit ute på arbetsplatser att basindustrin många gånger är mycket högt utvecklad. Det är en mycket hög investeringsnivå i den, och dyra maskiner som är absolut i hightechsfären.
Den utfasning av kärnkraften som vi ser baseras på den folkomröstning som är äldre än vad en del av ledamöterna i riksdagen är. Jag tror att många medborgare faktiskt förväntar sig mer från oss folkvalda än att bara falla tillbaka på den omröstningen.
Mycket har hänt på 25 år. 25 år är en ganska så lång tid. Det har hänt mycket vad gäller säkerheten i våra kärnkraftverk. Det har skett en oerhört kraftig utveckling där. Det har skett en utveckling vad gäller effektiviteten och den förväntade livslängden på kärnkraftsreaktorerna. Det har också hänt en hel del vad gäller miljöpåverkan. I alla delar har det gått i positiv riktning och definitivt stärkt kärnkraften som en viktig aktör i fråga om vår framtida energiproduktion.
Mona Sahlin säger att samma bedömning som Sveriges regering har gjort kommer från flera andra länder. Jag skulle göra en helt annan analys. Jag ser att det är flera länder som faktiskt har övergett den ståndpunkt som Mona Sahlin gav uttryck för. Närmast har vi naturligtvis vårt grannland Finland, där det nu pågår en byggnation av ytterligare en ny reaktor.
Vad jag efterlyser i dag är sunt förnuft för att vi ska kunna ha produktion i Sverige, för att vi ska kunna uppnå de viktiga miljömål som vi har satt upp och också för att vi ska kunna behålla jobb i Sverige och inte skicka i väg dem till andra länder.
Tiden har sprungit ifrån folkomröstningen för länge sedan. Jag hoppas att det kan komma mer av sunt förnuft av den här debatten.
Anf. 61 Ingegerd Saarinen (Mp)
Fru talman! Jag blir alltid lika förvånad när jag hör Folkpartiet debattera energifrågor. Det som förvånar mig mest är den här otroliga defaitismen om framtiden. Det verkar som att Folkpartiet inte ser möjligheterna med teknikutveckling. Det sker ändå en väldigt stark teknikutveckling på marknaden nu, men Folkpartiet ser inte möjligheterna med den.
Man ser inte heller möjligheterna om vi skulle genomföra en elmarknadsreform. Det här är en sak som vi har diskuterat väldigt mycket i näringsutskottet - möjligheterna med en elmarknadsreform. Det är nu en väldigt osund marknad, men den är till nytta för elproducenterna, de stora bolagen, på vår marknad. De tjänar mycket pengar på att marknaden inte är avreglerad på ett riktigt optimalt sätt. Men Folkpartiet har varit fullständigt ointresserat av att diskutera den här frågan.
Saken är den att om vi skulle göra så med effekten att den kostade konsumenterna lika mycket som effekten kostar i verkligheten, skulle vi kunna få ned behovet av ny kraft oerhört mycket. Det här hör man inte Folkpartiet diskutera. Varför? Det är ändå en fråga som debatteras väldigt mycket och som Folkpartiet bara slår ifrån sig. Varför är ni så intresserade av en marknad där elbolagen egentligen - det är vad som händer - i onödan förser sig på konsumenternas bekostnad?
Inom det svenska näringslivet är man sedan gammalt van vid att gå i armkrok med elbolagen. Det svenska näringslivet hade en period då elkraften byggdes ut med hjälp av kärnkraft till ett mycket stort överskott i Sverige. Under den perioden vande sig näringslivet och alla andra vid att få elen till ett mycket billigt pris. Man vande sig vid att man inte behövde effektivisera. Alla som hade andra idéer, nya teknikidéer, vande sig vid att det inte fanns något intresse i samhället för sådana idéer därför att vi hade ett överskott och att det inte fanns någon marknad för ny el, ny energi.
Vi står i princip där nu också. Jag som "energiperson" i mitt parti nås av otroligt många människor som har goda idéer om hur man ska kunna utöka kraften i Sverige på olika sätt. Men problemet handlar om att få en finansiering av nya idéer. Det är det stora problemet i Sverige. Det är inte möjligheten att få fram ny kraft. Jag skulle önska mig att Folkpartiet mer tittade på den biten än bara försvarade gamla förstelnade strukturer och en miljöförstöring som vi har på grund av de gamla energikällorna. Den stora potentialen för näringslivet ligger i en förnyelse, där vi i Sverige skulle kunna exportera ett miljökunnande, ett effektiviseringskunnande, nya tekniker. Där ligger jättemöjligheter.
Anf. 62 Mona Sahlin (S)
Fru talman! Axel Darvik säger att han är 22 år nu och inte var född när folkomröstningen var. Det var så väldigt länge sedan. Men jag var 22 år gammal när folkomröstningen ägde rum och tycker inte att det där är så förskräckligt länge sedan. Men det intressanta att fundera över är: Finns det ett bäst-före-datum på folkomröstningar, Axel Darvik? Gäller det högertrafiksomröstningen eller medlemskapet i EU? Eller är folkomröstningen något som vi här sedan har till uppgift att förverkliga resultatet av med den kunskap, som förvisso också Axel Darvik var inne på, att tider förändras och ny kunskap kommer? Det är farligt om vi börjar resonera om att när en viss tid har gått räknas inte folkets vilja längre. Vi ska också komma ihåg att Folkpartiet är väldigt ensamma både i maktalliansen och verkligen här i riksdagen om att ens prata om att bygga ny kärnkraft. Hur ska energipolitiken se ut om olyckan skulle vara framme och Folkpartiet ingå i regeringsunderlaget? Det kan vi fortsätta att diskutera.
Det som Hans Backman öppnade med att säga är en väldigt stor missuppfattning. Han sade att valet var: Bygga kärnkraft eller öka koldioxidutsläppen. Hallå, häng med på att det har hänt en del på den allra senaste tiden! Vi kan inte öka koldioxidutsläppen. Vi har handelssystemet med utsläppen. Vi har ett tak för koldioxidutsläppen. Det valet finns inte, inte för vårt land och inte för något annat land.
Vi ska också avveckla kärnkraften i den takt som det går att ersätta den med miljövänlig energi. Det har uttryckts och det har visats i stängningen av Barsebäck, och så måste det ske också i fortsättningen.
Det är ändå viktigt att påminna om att det inte bara är kol och olja som icke är förnybara, utan det gäller också uran. Uran är en ändlig energikälla som förr eller senare måste ersättas. Ju tidigare länder som är moderna, framtidsinriktade och som har omsorg om industri och välfärd inser detta och börjar omställningen, desto mer kommer det i förlängningen - precis som Ingegerd Saarinen var inne på i slutet av sitt anförande - att gagna vår industri, inte bara i dag utan också för framtiden.
Jag tycker också att debatten visar att Folkpartiet verkligen inte alls har hängt med i den utveckling som har skett under de allra senaste åren - inte bara årtiondena - av bioenergi, vattenkraft, vindkraft, solenergi och av energieffektivitet som metod.
Utvecklingen har också varit väldigt stark under de senaste åren, inte minst när det gäller vindkraftsutbyggnaden, vattenkraftseffektiviseringen och inte minst de mycket spännande försök som pågår nu med vågkraften och undervattenskraften. Där har Sverige och Ångströmslaboratoriet en världsledande ställning. Solceller står nu inför sitt riktigt kommersiella genombrott. Svartlutsförgasningen erbjuder enorma möjligheter också för elproduktion. Inte minst bioenergin fortsätter att växa.
Allt detta ska hanteras inom en nordisk elmarknad som fungerar mycket bra. Jag vill återigen betona - häng med i vad som hänt - att ibland är Sverige, som vi var förra året, nettoimportör, men oftare är vi nettoexportör. Se vad som har hänt med elcertifikatssystemet som tillsammans med utsläppshandeln gör att det som är farligt för miljön blir dyrare. Det som är gott för miljön, det förnybara, blir billigare.
Så här formar vi en ansvarsfull energipolitik för framtiden både för oss som är 22 år nu och var 22 år då och framför allt för industrin.
Anf. 63 Hans Backman (Fp)
Fru talman! När det gäller Miljöpartiet är vi lika förvånade över er kärnkraftspolitik som ni är över vår. Vi tror även på teknikutveckling inom kärnkraften. Ingegerd Saarinen sade att vår industri inte är tillräckligt effektiv. Det tycker jag närmast är en förolämpning. Jag bor själv i en ort som Horfors där man har stålverket Ovako Steel, och de är verkligen effektiva. Så detta överensstämmer inte med verkligheten, såsom jag ser det.
Det är klart att visst har vindkraften utvecklats, men fortfarande uppgår den till 0,9 terawattimmar jämfört med kärnkraften som står för hälften av vår energiförsörjning, 75 terawattimmar. Så det är enormt långt kvar.
Att i det läget börja att avveckla i förtid ser jag som väldigt oroväckande, och även industrin är orolig. Det kan ju näppeligen vara för industrins skull som samhällsbyggnadsministern driver den här frågan.
Vi ska avveckla kärnkraften med förnuft i den takt som man kan ersätta den med nya energislag, men det lyckas man ju inte med. Just nu räddas avvecklingen av kärnkraften med att de kärnkraftverk som vi har kvar har blivit effektivare. Det är ju det som löser problemet med energitillförseln i Sverige, i alla fall enligt de forskare som jag har läst, och de är trovärdiga personer.
Stödet för svensk kärnkraft ökar också. Det är 64 % av folkopinionen som vill behålla kärnkraften. Mona Sahlin sade att vi måste lita på folkviljan, men den har förändrats över tid, och i en sådan här fråga är det viktigt att ta hänsyn till den. När folkomröstningen hölls var den stora frågan och det stora debattämnet: Vad händer vid en olycka? Jag fick inte rösta då eftersom jag var ett år för ung, men jag kommer ihåg att den debatten fördes på vår gymnasieskola och i många andra skolor.
I dag är debatten en annan. I dag är vi oroliga för miljön och koldioxidutsläppen. Därför oroar det mig att man vill avveckla kärnkraften utan att man har några alternativ som kan fylla upp direkt. Det är det som jag är ute efter.
Om man avvecklar kärnkraften före år 2005 och ersätter den med exempelvis gas, som också är ett fossilt ämne, skulle koldioxidutsläppen öka med 35 miljoner ton per år, och det är en jätteökning med 65 %. Då säger Mona Sahlin att vi inte får använda fossilt bränsle i framtiden. Men vad ska man i så fall använda? Är det vindkraft? Det är ju så lite i det stora hela att det inte är realistiskt.
Mona Sahlins och regeringens resonemang går ut på att vi ska ha en kontrollerad utfasning av kärnkraft i den takt som den kan ersättas med förnybar energi. Men det är inte fråga om det. Nu offrar man skattemedel för att stänga Barsebäck 2. Vid de behov som kommer att uppstå kommer man möjligen att använda sig av kol, men enligt Mona Sahlin får vi ju inte det. Då återstår att vi ska importera kärnkraftsel från exempelvis Finland. Det innebär att vi stänger svensk kärnkraft och köper finsk.
Jag skulle gärna vilja höra vad samhällsbyggnadsministern ser för vinst med det. Någonstans måste vi ta vår energi ifrån. Annars blir den elintensiva industrin och därmed samhällsekonomin tillsammans med miljön i slutändan den stora förloraren.
Jag vet också att Mona Sahlin ska delta i OECD:s vårmöte i Paris och bland annat diskutera världens energibehov. En av de stora frågorna vid det mötet är hur världen ska säkra tillgången på effektiv och miljövänlig energi. Det är samma sak här. Ni ska diskutera hur vi ska göra, och då måste jag fråga: Är det inte olämpligt att vi i Sverige avvecklar den svenska kärnkraften innan vi vet hur vi ska ersätta den? Annars finns det en uppenbar risk för att vi blir tvungna att ersätta den med saker som är mindre miljövänliga eller att vi måste importera kärnkraftsel från Finland eller kanske från öststaterna som har mycket osäkrare kärnkraftverk än vad vi har.
Anf. 64 Axel Darvik (Fp)
Fru talman! Miljöpartiet undrar om vi inte ser möjligheterna med teknikutveckling. Då skulle jag vilja ställa frågan: Vem är det som ser möjligheterna egentligen? Jag ser många möjligheter, framför de som har dykt upp i och med den effektivisering av kärnkraften som har skett och som har gjort den säkrare.
Frågan är vem det är som kör med skygglappar. Miljöpartiet har ju bedrivit en ideologisk inkvisition mot kärnkraften under många år, och det har definitivt inte fört den här frågan framåt. När det börjar att dyka upp realistiska alternativ välkomnar jag dem också.
Vi har en basindustri i Sverige. Den har en investeringscykel på ungefär 20-25 år innan man måste förnya sina anläggningar. Då måste Sverige som land kunna erbjuda konkurrenskraftiga förutsättningar för basindustrin. Råder det en stor osäkerhet kring hur det ska gå med Sveriges energiproduktion och vilka förutsättningar som ska gälla för den, ja, då är det klart att frågan om vi kan behålla basindustrin dyker upp.
Vad vi ser nu är att Sverige exporterar stora mängder pengar som i stället borde investeras i det här landet. Det är ett tecken på att basindustrin inte vågar att investera i nya anläggningar. Gör man inte det kanske man passerar bäst-före-datum och tvingas kanske att lägga ned.
Vindsnurror och solpaneler i alla ära, Mona Sahlin, men på 25 år har de inte lyckats att åstadkomma mer än några tusendelar av det energibehov som Sverige har. Jag vill inte att man i stället ska bygga ut fossila bränslen. Jag vill att man ska kunna behålla produktionen, jobben och miljömålen i Sverige och ge förutsättningar för att de ska kunna uppnås.
Anf. 65 Ingegerd Saarinen (Mp)
Fru talman! Sverige använder 2,6 gånger mer el än de 15 EU-länder som var medlemmar i unionen till 2001. Det är ganska mycket. Det är inte försvarbart att tro att Sverige ska behöva ha en sådan konsumtion som skiljer sig så markant från omgivande länder.
Sverige har också mest kärnkraft per capita i världen. Om alla länder betedde sig som Sverige skulle urantillgångarna i världen inte räcka särskilt långt. Enligt World Nuclear Forum räcker uranresurserna till 50 års förbrukning med dagens kostnader för uran. Om alla länder skulle bete sig som Sverige och ha en sådan förbrukning av kärnkraft skulle uranet i stället ta slut på tre år.
Axel Darvik pratade om den säkra kärnkraften. Jag skulle vilja veta vilka informationer detta handlar om. Sverige har flest incidenter av INES-2-karaktär av alla länder över huvud taget. Jag skulle vilja få dokumenterat hur Folkpartiet kan veta att den svenska kärnkraften är så säker.
Anf. 66 Mona Sahlin (S)
Fru talman! Får jag börja med att rätta till två missförstånd. Vi kan kalla det så, även om man ibland tenderar att inte vilja släppa det man själv tror och tycker. För det första är det inte vindsnurror, som Axel Darvik lite teknikfientligt kallar det, som ska ersätta all kärnkraft. Hans Backman var också inne på det. Det är inte bara vind. Det är vind, vatten, energieffektivitet, bio, solceller och det som vi i dag inte ser.
Vi ska komma ihåg en sak. Vi kan backa de 25 år som har gått sedan folkomröstningen. Hur många såg då vilken möjlighet till exempel biobränsle skulle få? Hur många hade då en aning om den utveckling som den energikällan i dag befinner sig i? Hur många såg då det som vindkraften i dag är på väg att ge? Ni ska veta att de beslut som redan är fattade om de vindkraftparker som nu är på väg att byggas kommer att mer än fördubbla den el vi får ut av vinden - till och med tredubbla den, om jag minns rätt. Se det som sker och ana det som kan ske, inom en inte alltför avlägsen framtid, med den snabba teknik som nu är på väg att utvecklas!
Sverige - svenska företag och svensk industri - är världsledande på många områden som handlar om den allra viktigaste förutsättningen för alla världens länder för att utvecklas, nämligen energi som är förnybar. Ingegerd Saarinen gör mycket viktiga påpekanden om vad som sker i världens stora utvecklingsländer, som Kina, och vad det kommer att göra inte minst med priset på uran. Det tycker jag att Folkpartiet ska gå hem och fundera på.
Även om vi gör kärnkraften effektiv, som ni uttrycker det, så blir också folkpartistisk kärnkraft någon gång gammal. Vad ska ni ersätta den med? Ju längre man stretar emot det nya, desto större blir fasan för basindustrin.
Man ska inte avveckla i förtid, säger Hans Backman. Men ska man avveckla för sent? Nej, hellre avvecklar man kärnkraften i god tid, vad ni nu kallar förtid, men inte genom att köpa finsk kärnkraft, för att återkomma till det andra missförståndet. Det energipolitiska program som genomfördes för att kunna stänga Barsebäck innehöll inte att vi skulle köpa från andra länder. Det handlar om det ansvar vi själva tog, med vår egen energipolitik med ökad elproduktion i biobränsleeldade kraftvärmeverk, vindkraftverk och minskad elanvändning som de tre viktigaste beståndsdelarna. Detta överskred gott och väl fyra terawattimmar, gott och väl det Barsebäck står för.
Sedan har vi inte alls varit inne på andra frågeställningar som man ändå får nämna: Kärnkraft är också Tjernobyl. Kärnkraft är också en stor del av de resurser som Sverige satsar i andra, fattiga länders mycket farliga och mindre säkra kärnkraft. Kärnkraft är också förvaringen av bränslet. Då pratar vi inte om 22 år utan om tiotusentals år. Vi har dessutom inte ordentligt berört vad som sker den dag när priset på uran verkligen sticker i höjden.
Vad kommer den borgerliga alliansens energipolitik att vara, mina herrar från Folkpartiet? Ska ni övertyga de andra om att bygga kärnkraftverk i massor? Det handlar om att alla länder förr eller senare måste byta till det förnybara. Ju snabbare man leder den utvecklingen, desto starkare kommer vår industri att stå. Vi i socialdemokratin kommer aldrig att riskera att den energi som behövs i industrin på något sätt skulle riskeras. Det har vi visat de 25 år som har gått sedan folkomröstningen och det kommer vi att fortsätta göra.
Anf. 67 Hans Backman (Fp)
Fru talman! Jag vill tacka samhällsbyggnadsministern för debatten.
Företrädare för våra stora stålverk säger ändå att det är precis det ni gör, ni utsätter dem för risken att tappa konkurrenskraft. Någonstans har dialogen mellan regeringen och våra elintensiva företag uppenbarligen klickat. Jag antar att Mona Sahlin också har träffat företrädare för industrin, haft en dialog med dem och hört samma sak som jag.
Vårt stora energibehov beror bland annat på att vi är beroende av en elintensiv industri. Vi har länge byggt mycket av vår välfärd på det - stål och skog. Det har varit bra för Sverige.
Mona Sahlin räknar upp alla de energislag som ska ersätta kärnkraften på sikt. Problemet är bara att de i dag inte klarar av att ersätta en fortsatt avveckling. Det är det som regeringen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill. Ni vill ju fortsätta avveckla kärnkraftverk efter kärnkraftverk, gärna så snabbt som möjligt, enligt Miljöpartiet. Då blir det ännu omöjligare att förstå hur ni ska ersätta den energi som därmed försvinner. Det ges egentligen inga svar på det. Det finns många drömmar och visioner om vad man ska ersätta den med men inga tecken på när exakt man har lyckats finna miljövänliga ersättningar för att täcka det energibehov som finns när kärnkraften har försvunnit. Det svaret är jag fortfarande nyfiken på att få från regeringen. När kommer det? När vet ni att vi har den ersättning som behövs?
Samtidigt vill jag nämna att stormarna över Sydsverige visade hur viktig elektriciteten är för Sveriges välfärd.
Till slut vill jag säga att tillgången på elektricitet är oerhört viktig för vår industri. En kvarts miljon människor jobbar i dag inom den elintensiva industrisektorn. Den delen av vår ekonomi står för flera hundra miljarder i årliga exportinkomster. Det är enorma summor det handlar om. Det är en väldigt viktig debatt. Jag känner att vi i Folkpartiet med gott samvete kan fortsätta driva på att vi vill ha kvar kärnkraften så länge det inte finns några alternativ.
När det gäller alliansen och Folkpartiet kanske det är bättre att oroa sig för hur ni ska förklara på vilket sätt det är bra för Sverige att ni jobbar med två partier som är motståndare till tillväxt.
Anf. 68 Mona Sahlin (S)
Fru talman! Den borgerliga maktalliansen är enig om kritik. Samarbetspartierna och vi är eniga om politik. Det gäller på rätt många områden, också på detta.
Hans Backman säger avslutningsvis något som är väldigt intressant: Vi vill ha kvar kärnkraften så länge det inte finns alternativ. Men sedan då? Också kärnkraftverken i ett folkpartistiskt styrt Sverige blir gamla förr eller senare. Vi kan vänta till dess. Samtliga kärnkraftverk i Sverige byggdes under en period på 13 år. Då har basindustrin rätt att vara mycket orolig.
Vi har nu visat att vi stänger kärnkraftverk i takt med att de kan ersättas med andra och miljövänliga energikällor. Det har vi visat med Barsebäck och det kommer vi att fortsätta med. Vi är mycket noga med att vår mycket viktiga basindustri ska kunna ha inte bara god tillgång till långsiktig energi utan också stabila och låga priser. Det har Sverige i dag. Det är bara 7 länder av EU:s 25 som har lägre priser än Sverige i dag. Vi ska fortsätta den politiken. Men krampaktigt håller man fast vid att vara det enda partiet i riksdagen som ens pratar om att bygga ny kärnkraft - det är inte där framtiden ligger.
Vi gör en långsam, tydlig och bestämd avveckling men framför allt en mycket stark satsning på ny teknik och energieffektivitet, för det har vår industri visat sig mycket duktig på. Nu går vi vidare och ser hur bostadssektorn, som i dag står för 40 % av all vår energiåtgång i Sverige, ska bli lika ledande som vår industri har varit i att vara effektiv när det gäller energi. Då frigörs ännu mer energi åt just vår viktiga industri.
Så ser vår politik ut. Vi har hört hur er kritik låter, men vi har ingen aning om hur den borgerliga alliansens politik ser ut. Den kommer väl så småningom.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.