Ätstörningsvården i Region Stockholm
Interpellation 2025/26:57 av Mathias Tegnér (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-10-07
- Överlämnad
- 2025-10-10
- Anmäld
- 2025-10-14
- Svarsdatum
- 2025-10-24
- Besvarad
- 2025-10-24
- Sista svarsdatum
- 2025-10-24
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Finansministern och andra företrädare för Moderaterna har vid upprepade tillfällen gjort uttalanden om ätstörningsvården i Region Stockholm som inte överensstämmer med verkligheten. Dessa påståenden riskerar att vilseleda allmänheten och underminera förtroendet för vården.
Finansminister Elisabeth Svantesson sa i riksdagens kammare den 22 september 2025: ”Här i Stockholm […] höjer man skatten och lägger ned ätstörningskliniker eftersom man inte kan förstå att man kan prioritera och ha en skattepolitik som gynnar hårt arbetande människor.”
Det är naturligtvis så att regeringen bör ha för avsikt att representera hela landet och hela befolkningen. Denna makabra beskrivning av verkligheten riskerar att motverka flera av de uppdrag som finansminister Elisabeth Svantesson är satt att utföra.
Ett område som ligger inom ministerns uppdrag är skatter, som är en stor del av statens finansiering. Detta återfinns också i Skatteverkets regleringsbrev, som är regeringens och i stor utsträckning finansministerns kravställan på myndigheten. Frågor som förtroende, att säkerställa finansieringen av den offentliga sektorn samt att motverka brottslighet inom sitt område är centrala. Detta är kloka krav som regeringen ställer på Skatteverket. Då blir det naturligtvis uppseendeväckande när finansministern motverkar desamma.
År 2022, när Moderaterna ledde styret av Region Stockholm, beslutade regionrevisorerna att granska ätstörningsvården. Revisorerna konstaterade att ätstörningsvården präglades av långa väntetider och att det inte säkerställts tillräcklig kompetens inom vårdområdet. Detta efter en pandemi då mångas sjukdom förvärrats avsevärt.
Region Stockholm gjorde samtidigt en fördjupad granskning av ett företag som bedrev en del av ätstörningsvården i regionen. Företaget använde en egen metod där patienterna vägde sin mat och registrerade sina måltider i en app. Appanvändningen redovisades av företaget som en vårdkontakt som bolaget sedan fakturerade regionen för. Totalt har regionen behövt kräva tillbaka cirka 50 miljoner kronor för felaktigt utbetalda ersättningar och fick till slut gå till domstol för att få tillbaka dessa skattepengar.
När avtalet med detta företag löpte ut valde regionen att samla hela ätstörningsvården vid Stockholms centrum för ätstörningar (SCÄ), som bedriver nationellt högspecialiserad vård enligt Socialstyrelsens riktlinjer. Det har lett till att alla patienter nu får vård enligt evidensbaserade metoder och att tillgängligheten enligt vårdgarantin har ökat från 33 procent 2022 till närmare 100 procent 2025.
Mot denna bakgrund framstår finansministerns beskrivning som missvisande. Sådana uttalanden kan skapa oro, skada allmänhetens förtroende för skatter samt i förlängningen försämra effektiviteten i vården. Det är också anmärkningsvärt om finansministern tar ställning för ett företag som gjort sig skyldigt till vad regionen betecknat som välfärdsfusk. Detta förefaller helt oförenligt med de krav som finansministern ställer på Skatteverket.
Mot denna bakgrund vill jag fråga finansminister Elisabeth Svantesson:
1. På vilka omständigheter och fakta har ministern baserat sitt uttalande om ätstörningsvården i Region Stockholm?
2. Hur bedömer ministern att skattemoralen påverkas om det visar sig att ministern och regeringen förmedlar vilseledande information?
Debatt
(12 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:57
Webb-tv: Ätstörningsvården i Region Stockholm
Dokument från debatten
- Fredag den 24 oktober 2025Kammarens föredragningslistor 2025/26:25
Protokoll från debatten
Anf. 1 Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Fru talman! Markus Kallifatides har frågat finansministern på vilka fakta hon grundar sitt uttalande om ätstörningsvården i Stockholm och hur hon bedömer de samhällsekonomiska konsekvenserna om det visar sig att hon och regeringen förmedlar felaktig information om ätstörningsvården i Region Stockholm. Vidare har Mathias Tegnér frågat finansministern på vilka omständigheter och fakta hon baserat sitt uttalande om ätstörningsvården i Region Stockholm och hur hon bedömer att skattemoralen påverkas om det visar sig att hon och regeringen förmedlar vilseledande information.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationerna.
Jag vill inledningsvis tacka Markus Kallifatides och Mathias Tegnér för deras engagemang i frågan om vård för personer med ätstörningsproblematik. Det är en viktig fråga som jag anser att vi behöver fokusera mycket mer på.
Dagens vård vid olika ätstörningar varierar mycket, såväl mellan som inom regionerna. Det finns goda exempel men också bristande kvalitet och långa väntetider till behandling. Även behandlingsmetoderna varierar, och vissa patientgrupper får inte vård för sin ätstörning, bland annat på grund av resursbrist. Det saknas också tillräckliga kunskaper om olika ätstörningar i flera delar av hälso- och sjukvården, samtidigt som den högspecialiserade vården är underutnyttjad. Detta är bara några av de brister som Socialstyrelsen tar upp i bland annat de nationella riktlinjerna för vård och stöd vid ätstörningar. Här finns ett stort behov av förbättringar.
Regeringen har tagit flera viktiga initiativ för att stödja regionerna i utvecklingen av vården för personer med ätstörningsproblematik. På uppdrag av regeringen har Socialstyrelsen tagit fram redan nämnda nationella riktlinjer för vård och stöd vid ätstörningar som syftar till att förbättra vården och göra den mer jämlik. Regeringen har vidare gett Socialstyrelsen i uppdrag att sprida och bidra till implementering av riktlinjerna och tillhörande kunskapsstöd för att ge praktiskt stöd till professioner inom hälso och sjukvård, tandvård och socialtjänst som möter personer med en ätstörning.
Regeringen har vidare gett Socialstyrelsen i uppdrag att inrätta nationella utvecklingsteam som ska ge regionerna handfast stöd i deras utveckling av psykiatrin för ökad kvalitet, tillgänglighet och effektivitet.
Socialstyrelsen har vidare beslutat att viss vård vid svårbehandlade ätstörningar ska utgöra nationell högspecialiserad vård. Denna vård bedrivs vid fem enheter för vuxna och tre enheter för barn.
Därutöver har överenskommelsen mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Regioner, Ökad tillgänglighet till barn- och ungdomspsykiatrin 2025–2026, kraftigt förstärkts under mandatperioden och uppgår till 1 miljard kronor 2025, detta samtidigt som en riktad satsning på primärvårdens arbete med psykisk ohälsa genomförs.
Detta är mer än vad någon annan regering har gjort tidigare, och då har jag nämnt den riktade satsningen på 50 miljoner kronor under 2025 som genomförs för att öka tillgängligheten till barn- och ungdomspsykiatrin och korta köer med särskilt fokus på vården vid ätstörningar, till exempel genom att främja övergång till andra vårdformer med mer tillgänglig kapacitet såsom högspecialiserad vård. I budgetpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:1) föreslår regeringen en fortsatt riktad satsning på ätstörningsvården som uppgår till 100 miljoner kronor 2026 och beräknas uppgå till 100 miljoner kronor per år 2027 och 2028.
För att dessa initiativ ska ge resultat behöver regionerna, oavsett politisk färg, intensifiera sina insatser för att skapa förutsättningar för en god vård och omsorg vid ätstörningsproblematik. Här finns det all anledning för regionerna att vara självkritiska.
Regeringen prioriterar ätstörningsvården. Nu är det upp till varje region att göra detsamma.
Anf. 2 Markus Kallifatides (S)
Fru talman! Tack, socialministern, för svaret!
Denna interpellation handlar alltså om uttalanden som bland annat finansminister Elisabeth Svantesson har gjort och som jag har angett i min interpellation.
Elisabeth Svantesson i riksdagen den 22 september 2025: ”Här i Stockholm … höjer man skatten och lägger ned ätstörningskliniker eftersom man inte kan förstå att man kan prioritera och ha en skattepolitik som gynnar hårt arbetande människor.”
Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall här i riksdagens kammare den 18 september 2025: ”Vi ser att det finns regioner som av ideologiska skäl stänger ned väl fungerande ätstörningskliniker.”
Ledamoten Merit Frost Lindberg här i riksdagens kammare den 16 december 2024: ”Inte minst drar man drastiskt ned vårdvalen inom kvinnosjukvården, framför allt inom gynekologiska verksamheter och ätstörningsvård, av ideologiska skäl.”
Det är de uttalandena min interpellation handlar om.
Jag ska ge lite bakgrund. Under 2022 initierades en fördjupad uppföljning av ett avtal inom Region Stockholm med ett specifikt företag som bedrev specialiserad ätstörningsvård.
Vid den fördjupade granskning som Hälso- och sjukvårdsnämnden genomförde framkom mycket allvarlig kritik både mot Hälso- och sjukvårdsnämndens tidigare handhavande och mot detta företag. Det handlade om felfakturering och felaktigt bokförda och registrerade vårdbesök. Det handlade om ej legitimerad personal, i stor utsträckning, inom verksamheten. Det handlade om att behandlingar av ibland mycket sköra patienter inte individualiserades i tillräcklig utsträckning, med mera. Samtidigt med detta pågick en av den dåvarande moderatledda majoriteten under mandatperioden 2018–2022 initierad omorganisering av hela vårdområdet ätstörningsvård i Region Stockholm.
Summa summarum: Detta enda företag fick inte något nytt avtal med Region Stockholm om att bedriva ätstörningsvård. Företagets specifika behandlingsmetod har också senare, 2024, förklarats inte vila på tillräckligt vetenskaplig grund i de av socialministern omnämnda nationella riktlinjerna på det här området.
I dag har tillgängligheten inom ätstörningsvården i Region Stockholm ökat från omkring 33 procent av patienterna inom vårdgarantins tidsgränser till närmare 100 procent. Vården bedrivs inom första linjens psykiatri, vuxenpsykiatri och barn- och ungdomspsykiatri men också vid Stockholms centrum för ätstörningsvård, som är ett nationellt kunskapscentrum på området.
Min interpellation handlar alltså om faktabakgrunden till finansministerns och även socialtjänstministerns och ytterligare en riksdagsledamots uttalanden om denna viktiga hälso- och sjukvårdsverksamhet. Mot den bakgrunden och socialministerns inledande svar vill jag upprepa den första frågan. Vad var faktaunderlaget för dessa påståenden?
(Applåder)
Anf. 3 Mathias Tegnér (S)
Fru talman! Tack, socialministern, för svaret!
Jag skrev den här interpellationen i någon form av återhållet vredesmod över att finansminister Elisabeth Svantesson, som jag ofta brukar lyfta upp som en kapabel finansminister, även om vi ofta tycker olika, sällade sig till kön av ministrar som faktiskt förleder och hittar på när det gäller vården i Region Stockholm.
Som stockholmare vänder jag mig mot att regeringen förefaller behandla oss som ett politiskt slagträ. Därför ställde jag en interpellation till finansministern efter det att hon vid flera tillfällen uttalat sig uppenbart felaktigt om Region Stockholm och ätstörningsvården i Region Stockholm. Det jag vill få svar på är hur dessa felaktigheter riskerar att påverka skattemoralen. Det är ju ett område som finansministern är ansvarig för.
Jag menar att det är bedrägligt att säga som finansministern gjorde, nämligen att Region Stockholm lägger ned ätstörningskliniker därför att man inte kan prioritera. Det är inte sant. Det är inte en rimlig beskrivning av sanningen. Det har också ledamoten Kallifatides tydligt klargjort.
Jag är personligen extremt ödmjuk inför hur svår ätstörningsvård är. Jag är själv inte sjukvårdspolitiker, men jag kan läsa en rapport. Därför vänder jag mig mot att ätstörningsvården i Stockholm förefaller ha blivit ett politiskt slagträ och att man helt verkar bortse från det som har hänt i verkligheten.
Det som har hänt är, precis som ledamoten Kallifatides sa, att ett företag vars avtal har löpt ut, som uppenbarligen har felfakturerat Region Stockholm och som inte följer Socialstyrelsens riktlinjer för ätstörningsvård inte har kunnat fortsätta med sin verksamhet. Det är inte samma sak som att säga att politiker i Region Stockholm inte kan prioritera.
Fru talman! När en finansminister står här i Sveriges riksdag och sprider något som är felaktigt riskerar det att skada förtroendet för vården men också för viljan att betala skatt. Därför ställde jag interpellationen till finansministern kring hur hennes ord riskerar att påverka skattemoralen. Men i stället för att hon kommer hit och står för sina ord eller förklarar bakgrunden till dem och förklarar kunskapsunderlaget, som är det vi har bett om, kommer socialministern hit för att sopa upp resterna av uttalandena.
Socialministern är en mycket duglig politiker och skicklig retoriker, men jag tycker likväl att det är anmärkningsvärt och faktiskt ovärdigt att finansministern inte svarar på dessa frågor. Finansministern är inte bara en politisk röst bland andra. Hon är ansvarig för skattesystemet. Hon skriver regleringsbrev till Skatteverket som handlar om att upprätthålla skattemoralen i vårt land.
Det är klart att om man säger uppenbart felaktiga saker om den skattefinansierade vården riskerar det också att påverka skattemoralen och påverka tilliten till staten. Därför ser jag det som väldigt allvarligt att finansministern agerar på det här sättet och dessutom inte kommer hit. Därför upprepar jag den fråga jag ställt till finansministern, men nu ställer jag den till socialministern. Hur bedömer socialministern att skattemoralen påverkas om det visar sig att finansministern och regeringen förmedlar vilseledande information om skattefinansierad verksamhet?
(Applåder)
Anf. 4 Anna Vikström (S)
Fru talman! Tack, socialministern, för svaret!
Region Stockholm har i stort sett inga väntetider till ätstörningsvården hos Stockholms centrum för ätstörningar. Första halvåret 2025 fick 100 procent av patienterna påbörjad behandling inom vårdgarantins 90 dagar. Det är en markant förbättring sedan 2022 när Moderaterna styrde och bara 33 procent fick vård i tid.
Från Socialdepartementet har det kommit uttalanden om att det finns regioner som av ideologiska skäl stänger ätstörningskliniker, med hänvisning till Region Stockholm. Det stämmer inte.
Numera bör ätstörningsvården ingå i övrig psykiatrisk vård av patienter med flera samtidiga psykiska sjukdomar, det vill säga samsjuklighet. Att vården organiseras med tillgång till vård för samsjuklighet finns med i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för ätstörningsvården. Så var inte den specialiserade ätstörningsvården organiserad tidigare i regionen.
På vilka grunder påstås det att ätstörningsvården, där samsjuklighet kan behandlas inom psykiatrin om det finns behov av det, är sämre? Orden som har använts är att ätstörningsvården är nedmonterad.
Jag tycker, fru talman, att det finns anledning att vara väldigt ödmjuk när det gäller ätstörningsvården generellt sett på grund av komplexiteten och patienternas stora behov och också med tanke på Socialstyrelsens nationella riktlinjer om ätstörningsvård och komplexiteten i olika diagnoser, vårdformer och behandlingar och att det vetenskapliga stödet för behandlingsformer för enstaka diagnoser ibland inte är tillräckligt starkt över huvud taget. Men det har inte hindrat ministrar i regeringen från att uttala sig tvärsäkert om hur ätstörningsvården ska utformas och organiseras just i Stockholm – ibland också vad den ska innehålla.
Det är mycket förvånande att ministrar från olika håll i regeringen – även från Socialdepartementet – kommer med felaktiga påståenden om att köerna växt i Stockholm och att det är längre väntetider till första besök och behandling när i stort sett alla patienter nu påbörjar behandling inom garantitiden jämfört med att bara 33 procent fick ätstörningsvård i tid under tidigare regim.
Kort sagt har Region Stockholm inga väntetider till ätstörningsvården numera. Regionen har nu organiserat ätstörningsvården så att den ingår i överpsykiatrisk vård. Därmed blir det enklare för patienter med flera diagnoser att få sin vård på samma ställe.
Jag vill också kommentera uppgiften i socialministerns svar om regeringsuppdraget om nationella riktlinjer för ätstörningsvård. Lena Hallengren gav detta uppdrag till Socialstyrelsen den 22 december 2021. Det framgick inte riktigt av socialministerns svar att uppdraget kom från den förra regeringen.
I övrigt ansluter jag mig till Markus Kallifatides och Mathias Tegnérs frågor.
(Applåder)
Anf. 5 Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Fru talman! Jag vill tacka interpellanterna och övriga deltagare för debatten.
Först lite formalia: Vem som svarar på interpellationer regleras av de lagar, förordningar och föreskrifter som gäller. Man svarar på det som bedöms ligga inom ens ansvarsområde. Så fungerar det, och det är därför jag är här och svarar på dessa interpellationer. Man kan förstås diskutera om de är rätt utformade. Men skälet till att jag är här och besvarar dem styrs av de regler som Regeringskansliet har att rätta sig efter.
Så till frågeställningen. Min uppfattning är att ätstörningsvården i Sverige inte fungerar tillräckligt väl i dag, och det är jag tvärsäker på. På många ställen görs ett gott arbete, men alltför ofta använder man inte de bästa tillgängliga metoderna. Man bedriver inte verksamheten enligt den kunskap och beprövade erfarenhet som har växt fram, och man följer inte Socialstyrelsens riktlinjer i tillräckligt hög utsträckning.
Något som jag finner stötande och djupt ovärdigt Sveriges ätstörningsvård är att vi har kapacitet i den nationella högspecialiserade vården, som finns på fem platser i Sverige, som är underutnyttjad. Människor får inte tillräckligt bra vård och behandling för att regionerna inte remitterar till den bästa ätstörningsvården i Sverige. Jag tycker att det är förbluffande och mycket allvarligt.
Bland annat därför gör nu regeringen en riktad satsning på ätstörningsvården för att för det första se till att implementera riktlinjerna på ett bättre sätt och för det andra se till att vi nyttjar den kapacitet vi har i landet för att ge mycket sköra och utsatta människor med ofta väldigt svåra problem bättre vård och behandling. Där ligger mitt fokus: att få det hela att fungera bättre och att fler personer ska få rätt hjälp i rätt tid. Då spelar tillgänglighet och kvalitet en stor roll.
Jag har själv besökt Stockholms centrum för ätstörningar. Det var inte särskilt länge sedan jag var där. Jag fick ett gott intryck av verksamheten och hur man bedriver den. Det gäller inte minst att man arbetar med det som Anna Vikström beskriver, nämligen med samsjuklighet, och att man i samband med vården också försöker hjälpa vid andra psykiatriska tillstånd och diagnoser. Sedan är det här inte alltid enkelt. En del personer är mycket sköra och utsatta. Ibland kan det här vara svårt att genomföra i praktiken, men icke desto mindre är det viktigt att man har ambitionen att följa de riktlinjer som finns.
Vad gäller Stockholm får jag dock också signaler från en del medarbetare i verksamheten som hör av sig till mig om att de inte tycker att det fungerar tillräckligt väl. Det finns också en levande diskussion i Region Stockholm om vårdens innehåll och omfattning. Huruvida den har förändrats på olika sätt när man har ökat sin tillgänglighet är en bra och viktig diskussion som behöver föras.
Vad gäller väntetiderna är det bra att tillgängligheten i ätstörningsvården i Region Stockholm har ökat. Det har gått relativt snabbt på slutet att kraftigt öka tillgängligheten, vilket är väldigt bra. För ett par år sedan var det i stället mycket långa väntetider. Personer som skrevs ut från ätstörningsvården kunde få vänta länge innan de fick komma tillbaka i den mån de behövde det. Att öka tillgängligheten är helt avgörande.
I det avseendet kan man rikta kritik mot ledningen. Den genomförde detta utan att ha en tydlig plan för hur tillgängligheten skulle komma på plats.
Anf. 6 Markus Kallifatides (S)
Fru talman! Tack, socialministern, för inlägget och svaret!
Jag påminner igen om vad mina frågor i denna interpellation var. Den första frågan handlade om faktabakgrunden till uttalanden här i riksdagens kammare om ätstörningsvården i Stockholm från finansministern, socialtjänstministern och en namngiven moderat riksdagsledamot.
Jag tar mig friheten att utveckla vad som framkommit om det enda privata vårdföretag som inte längre har avtal om att bedriva specialiserad ätstörningsvård i Region Stockholm i den rapport som hälso- och sjukvårdsförvaltningen tagit fram. Det är en så kallad fördjupad uppföljning från januari 2023.
I den uppmanas företaget i fråga att säkerställa att medicinska bedömningar görs av legitimerad personal. Företaget uppmanas att genomföra insatser för att höja kvaliteten på journalföring, suicidriskbedömningar och vårdplaner. Företaget bör förbättra sina interna rutiner gällande remittering av patienter. Företaget bör i högre grad systematisera arbetet med dokumentation, utredning och sammanställning. Jag skulle kunna fortsätta ännu längre.
Hälso- och sjukvårdsförvaltningen uppmanar i sin tur sig själv att vidta åtgärder med anledning av de felaktiga rapporteringarna av vårdbesök, kodning av vårdbesök med mera. Man uppmanar sig själv att följa upp hur just det här företaget bedriver medicinsk och psykologisk behandling för de sköra patienterna i denna målgrupp.
Det här är mitt faktaunderlag. Jag är inte sakkunnig på området vård eller ätstörningsvård, men jag kan läsa dessa rapporter. Jag har ställt en fråga om faktabakgrunden till finansministerns, socialtjänstministerns och en moderat riksdagsledamots uttalanden om ätstörningsvården i Region Stockholm. Jag ger gärna socialminister Jakob Forssmed ytterligare en chans att besvara den. Fanns det något sådant faktaunderlag, och i så fall vilket? Det är jag intresserad av att få svar på.
Jag vill också gärna få svar på min andra fråga, nämligen hur ministern bedömer de samhällsekonomiska konsekvenserna av att ledande företrädare på riksnivå kommer med, som jag ser det, direkt vilseledande information om viktig vårdverksamhet i en stor region i Sverige. Jag oroar mig för att effektiviteten i verksamheten försämras precis som möjligen skattemoralen i förlängningen undergrävs, som Mathias Tegnér har fokuserat på. I värsta fall kan det leda till att enskilda inte känner tillit till den vård de själva undergår eller är i behov av.
Dessa frågor vill jag hemskt gärna ha svar på. Jag hoppas få det i denna debatt.
Anf. 7 Mathias Tegnér (S)
Fru talman! Tack för svaret, socialministern!
Som jag sa i mitt förra inlägg är socialministern en duglig politiker och en skicklig retoriker. Debatten hittills har varit klargörande i så måtto att ministern faktiskt inte svarar på de frågor som vi har ställt.
Ministern började själv i det formella, och både regeringsformen och riksdagsordningen hanterar ju det kontrollansvar som riksdagen har i förhållande till regeringen. Därför är det anmärkningsvärt att vi inte får svar på våra frågor.
Sedan tycker jag fortfarande att det är anmärkningsvärt att finansministern inte svarar på detta. Jag uppfattar det som en tolkning av reglerna att det skulle vara socialministern som är ansvarig för att svara på huruvida skattemoralen påverkas negativt av finansministerns vilseledande uttalanden.
Flera av de frågor som socialministern lyfter upp är dock relevanta. Det är extremt viktigt att prata om ätstörningsvården. Men just i den här debatten blir det delvis ett sätt att inte svara på de frågor som faktiskt är ställda: Vilka faktaunderlag hade finansministern när hon uttalade sig om ätstörningsvården? Hur påverkar det skattemoralen om finansministern uttalar sig oriktigt om vården i Region Stockholm?
Att vi inte får några svar tyder på att det faktiskt inte finns några ordentliga underlag. Moderaterna i Regeringskansliet verkar ha bestämt sig för att prioritera det egna partiet framför verkligheten – att hitta en konflikt mellan Stockholm och regeringen, oavsett om detta är baserat på verkligheten eller på saker som är konstruerade.
Då hamnar vi i min andra fråga, som handlar om skattemoralen och om den påverkas när regeringen skarvar med sanningen. Detta är ett område som finansministern ansvarar för. I regleringsbrev ber finansministern Skatteverket att just vårda skattemoralen. Då är det naturligt att finansministern svarar på den fråga som jag har ställt. Hur påverkas skattemoralen när finansministern skarvar med sanningen? Om det nu är socialministern som ska svara på den frågan väntar jag på svaret, socialministern.
När finansministern använder osanningar som ett politiskt slagträ, dessutom här i Sveriges riksdag, och sedan inte bemödar sig om att komma hit urholkas förtroendet. Jag tycker att detta inte bara är dålig stil utan också riskerar att vara skadligt för vår demokrati.
Jag hade gärna hört finansministern förklara hur hon tror att skattemoralen påverkas av att en finansminister inte är precis när hon uttalar sig här i Sveriges riksdag. Men nu är hon inte här, och återigen: För mig säger det allt. Därför ställer jag på nytt frågan till socialministern: Hur tror socialministern att finansministerns vilseledande information påverkar skattemoralen?
Anf. 8 Anna Vikström (S)
Fru talman! Tack återigen, socialministern, för svaret!
Region Stockholm har kortat vårdköerna och har numera i stort sett inga köer till ätstörningsvården, vilket är en stor förbättring jämfört med 2022, under det tidigare moderatledda styret. Den vård som ges gör att det är enklare för patienter med en eller flera ytterligare psykiatriska diagnoser att få vård på samma ställe, samtidigt som vi är väl medvetna om att det rör sig om väldigt komplexa behov. Man ska vara väldigt ödmjuk när man diskuterar dessa patienters behov och hur vården ska organiseras.
Det framgår av de nationella riktlinjerna från Socialstyrelsen att det finns en bra anledning att organisera vården på så sätt att man har tillgång till vård vid samsjuklighet. Då ska inte en minister eller riksdagsledamot komma med tvärsäkra påståenden om vilka behandlingsmetoder som är bäst vid olika diagnoser, särskilt om dessa påståenden inte följer de nationella riktlinjerna. När till och med ministrar från Socialdepartementet sprider felaktig information om vårdköer i Stockholm når detta också patienter och anhöriga, som får en felaktig bild, liksom andra vårdgivare runt om i hela Sverige. Detta är oseriöst och kan orsaka skada. Det borde vara en fråga för socialministern som chef för Socialdepartementet att felaktig information sprids från departementet.
Man kan också fundera över om ministrarnas återkommande kritik av Region Stockholms ätstörningsvård och felaktiga utsagor om köer påverkar hur många patienter som remitteras till nationell högspecialiserad vård i Stockholm. Det är, som ministern har sagt, bekymmersamt att för få remitteras. Jag hoppas att detta inte påverkar.
(Applåder)
Anf. 9 Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Fru talman! Tack till ledamöterna för den fortsatta debatten kring dessa frågor!
Det ankommer inte på mig som socialminister att utvärdera enskilda aktörer i Region Stockholm på det sättet. Men jag kan konstatera att det är otroligt angeläget att vården förbättras i alla regioner och att de nationella satsningar som nu görs kommer patienterna till del.
Vad gäller remittering till nationell högspecialiserad vård, som Anna Vikström var inne på och som jag själv lyfte i mitt anförande, gäller detta tyvärr inte bara Region Stockholm. Denna kapacitet finns på flera ställen i Sverige, men regionerna väljer att inte remittera. Jag tycker att det är anmärkningsvärt och faktiskt ovärdigt. Man kan verkligen fundera på vad det gör med skattemoralen om man inte nyttjar denna kapacitet för att ge hjälp och stöd till personer som tillhör de mest utsatta i vårt land. De får inte bästa möjliga vård och behandling när multiprofessionella team står redo att ge just detta. Jag tycker att vi behöver hitta sätt att se till att detta nyttjas i mycket större utsträckning.
Jag håller med om att det är viktigt att diskutera också samhällsekonomi och skattemoral i relation till dessa frågor. Det är otroligt viktigt att det fungerar tillräckligt väl och att detta nyttjas på bästa möjliga sätt när vi samlar in skatter från medborgarna, och särskilt när vi höjer skatter. Det här är viktiga diskussioner att föra – jag tycker inte att det är konstigt att man gör det. Men vi ska naturligtvis göra det ordentligt och på ett bra sätt.
Ätstörningsvården i Sverige är i behov av förbättringar. Ledamoten Kallifatides lyfter ett antal citat ur en rapport som riktades till en enskild aktör, som jag väljer att inte recensera ytterligare. Men de utsagorna om den enskilda aktören kan i större utsträckning riktas mot ätstörningsvården i Sverige – det visar Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Den bedrivs inte i tillräcklig utsträckning med utgångspunkt i kunskap och beprövad erfarenhet. Den typen av invändningar kan riktas mot ätstörningsvården generellt i Sverige. Mitt huvudsakliga uppdrag är att försöka få den att fungera bättre.
Jag är glad för att tillgängligheten i Region Stockholm har ökat rätt dramatiskt på senare tid jämfört med inte bara 2022 utan även 2023 och 2024, då väntetiderna var mycket långa. Det är bra att tillgängligheten ökar.
Jag noterar samtidigt en diskussion om innehållet i vården. Men jag tycker också att det är bra att den bedrivs med fokus på samsjuklighet och att det finns möjlighet till insatser när det gäller bakomliggande orsaker till ätstörningar. Det kan i många fall handla om olika typer av psykiatriska tillstånd eller diagnoser som behöver behandlas samtidigt. Det är bra när så kan ske.
En allmän reflektion kring det här ämnet är också att vi, enligt Bris rapport, sedan 2016 har ungefär 400 procent fler samtal till Bris som rör ätstörningar. Här finns en stor och viktig debatt att föra i vårt land. Vad är det för ideal som unga människor matas med, timme ut och timme in, som gör att de leds in i alltmer destruktivt innehåll? Ätstörningar har ofta många och komplexa orsaker, men det går inte att blunda för att de oerhört skeva skönhets- och kroppsideal som via sociala medier ofiltrerat sprids till våra barn, timme ut och timme in, är en stor bov i detta drama. Vi kan inte bara diskutera vården vid ätstörningar utan måste också prata om vad som orsakar ätstörningar.
Anf. 10 Markus Kallifatides (S)
Fru talman! Tack, socialministern, för debatten! Vad har vi nu lärt av denna debatt? Vi har lärt oss att tillgängligheten till den viktiga ätstörningsvården i Region Stockholm kraftigt har förbättrats. Vård bedrivs nu mer i enlighet med färska nationella riktlinjer än tidigare. Vi har lärt oss att socialminister Jakob Forssmed ser positivt på detta och arbetar vidare på en rad fronter för att ytterligare förbättra detta.
Det var inte detta som min interpellation handlade om. Jag konstaterar att vi av debatten har lärt oss att när finansminister Elisabeth Svantesson, socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall och ytterligare någon moderat ledamot här i riksdagen har omtalat ätstörningsvården i Region Stockholm fanns det inget faktaunderlag. Man har pratat strunt! Man har vilselett allmänheten. Detta, socialministern, anser jag är anmärkningsvärt och ovärdigt.
Detta var väl lite grann poängen med denna interpellation. Jag är glad över att det har tydliggjorts att det är där vi står. Som ett medskick vill jag säga att jag verkligen hoppas att socialministern gör sitt yttersta för att detta struntpratande om svensk hälso- och sjukvård, inklusive sjukvårdsverksamhet i Region Stockholm, upphör.
(Applåder)
Anf. 11 Mathias Tegnér (S)
Fru talman! Tack, ministern, för svaret och för debatten!
Jag vill börja med att säga att jag är extremt ödmjuk inför ätstörningsvårdens komplexitet. I grunden är jag inte sjukvårdspolitiker.
Jag uppskattar också ministerns engagemang i frågan. Jag önskar er välgång i arbetet med en extremt svår fråga. Jag kan också dela ministerns inställningar kopplat till problematiska skönhetsideal i samhället.
Men en anledning till att ministern reflekterar just över skönhetsideal och allmänt om ätstörningsvården torde ju också vara att de frågor vi har ställt är svåra att svara på. De är svåra att svara på eftersom det inte fanns några kunskapsunderlag som finansministern använde, och om det fanns några har hon uppenbarligen använt dem felaktigt.
Därför vill jag ändå tacka ministern för de sansade utsagor som har givits här, som jag uppfattar stämmer överens med sanningen, exempelvis att tillgängligheten i ätstörningsvården i Region Stockholm har förbättrats. Det finns svart på vitt att så är fallet. Därmed vet vi också att de som har hävdat motsatsen antingen har ljugit eller varit ovetande. Bägge dessa saker är ytterst allvarliga.
Jag vill avslutningsvis tacka socialministern för debatten. Jag vill också rikta ett medskick till socialministern. Den här typen av cirkulär inom Moderata samlingspartiet, där man uppenbarligen fabulerar kring Region Stockholm för att skapa politiska konflikter, måste upphöra, så att vi får en ordentlig debatt om problemen i Sverige. Det är inte värdigt Sverige att vi har en regering som arbetar på detta sätt.
(Applåder)
Anf. 12 Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Fru talman! Tack till interpellanterna för debatten!
Mitt fokus ligger på att få en bättre fungerande ätstörningsvård i Sverige. Det är därför regeringen nu gör dessa satsningar som är riktade till ätstörningsvården, för ätstörningsvården fungerar inte tillräckligt väl. Den behöver utvecklas. Den behöver bli mer kunskapsbaserad. Den behöver följa de nationella riktlinjerna. Inte minst behöver vi ta all den kapacitet som nu finns, exempelvis på Stockholms centrum för ätstörningar, i anspråk. Där hoppas jag också få hjälp från Socialdemokraterna, som sitter i ledningen för många regioner i Sverige som väljer att inte remittera patienter till den nationella högspecialiserade vården. Där behöver vi hjälpas åt och se till att använda den kapacitet som står till förfogande för att hjälpa några av de mest utsatta människorna i vårt samhälle.
Det är viktigt med tillgänglighet. Det är bra att den har ökat i Stockholm. Jag tycker samtidigt att det finns skäl för ledningen i Stockholm att rannsaka sig själv när det gäller hur övergången gick till. För inte särskilt länge sedan var det mycket långa väntetider till ätstörningsvården i Stockholmsregionen. Det skapade problem och en utsatthet för personer i den vården. Naturligtvis måste man föra en diskussion, precis som man nu gör i Stockholm, om vårdinnehåll och vårdkvalitet i den ätstörningsvård som bedrivs.
Med detta sagt uppskattar jag debattörernas engagemang för denna viktiga fråga. Vi behöver bli bättre i Sverige. Det behöver vi bli på många håll. Vi behöver nyttja den kapacitet som finns på ett bättre sätt.
Jag tackar för engagemanget och för diskussionen.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.