Arbetsmiljöverket
Interpellation 2013/14:160 av Hultqvist, Peter (S)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2013-11-22
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad:
- 2013-11-22
- Svar fördröjt anmält:
- 2013-12-05
- Sista svarsdatum:
- 2013-12-06
- Besvarad:
- 2013-12-13
Interpellationen
den 22 november
Interpellation
2013/14:160 Arbetsmiljöverket
av Peter Hultqvist (S)
till arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Sverige hade 2012 ca 260 arbetsmiljöinspektörer vilket motsvarar 0,6 inspektörer på 10 000 anställda. Det innebär en minskning och försämring. I Norge var motsvarande siffra 1,85 och i Danmark 1,78. FN-organet ILO rekommenderar 1,0 inspektörer på 10 000 anställda. Samtidigt kan vi konstatera att Sverige hamnat i en uppåtgående trend när det gäller antalet anmälda arbetsolyckor som resulterar i sjukfrånvaro. Och nu ska Arbetsmiljöverket omorganiseras med större distrikt som riskerar att öka avståndet mellan verket, företagen och de fackliga organisationerna. Det innebär bland annat att regionkontoret i Falun omvandlas till filialkontor under ett nytt regionkontor i Örebro.
Min fråga till ministern är:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att den nu föreslagna omorganisationen inte resulterar i försämrade möjligheter att driva ett framgångsrikt arbetsmiljöarbete och bekämpa den stegrande trenden mot ett ökat antal arbetsolyckor som leder till sjukfrånvaro?
Debatt
(18 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2013/14:160
Webb-tv: Arbetsmiljöverket
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 47 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Olle Thorell har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att minska risken för ohälsa och olycksfall i arbetslivet nu när kraftiga nedskärningar har genomförts inom arbetslivsområdet, till exempel genom att Arbetsmiljöverkets kontor i Västerås läggs ned.
Raimo Pärssinen har frågat mig hur arbetet för att alla ska få en bättre arbetsmiljö på våra arbetsplatser främjas av mindre resurser.
Lars Mejern Larsson har frågat mig om jag anser att minskade resurser till Arbetsmiljöverket bidrar till att förhindra och minska antalet arbetsplatsolyckor och dödsfall.
Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att den nu föreslagna omorganisationen inte ska resultera i försämrade möjligheter att driva ett framgångsrikt arbetsmiljöarbete och bekämpa den stegrande trenden mot ett ökat antal arbetsolyckor som leder till sjukfrånvaro.
Jag väljer att besvara dessa fyra interpellationer samlat.
Självklart bygger regeringens arbetsmiljöpolitik inte på något antagande om att mindre resurser skulle ge bättre arbetsmiljö. Det är emellertid inte heller så enkelt att arbetsmiljöproblem går att lösa enbart genom att tillföra mer resurser till Arbetsmiljöverket. Frågorna är mer komplexa än så, och det tror jag att både Raimo Pärssinen och Lars Mejern Larsson är väl medvetna om.
Regeringens främsta prioritering är en politik för arbete och för att bryta utanförskapet. Denna satsning krävde omprioriteringar i budgeten, och effektiviseringar och besparingar gjordes inom ett stort antal områden inom statsförvaltningen. Detta berörde även Arbetsmiljöverket.
Arbetsmiljöverket har sedan 2007 effektiviserat sin verksamhet och sänkt sina driftkostnader väsentligt. Det innebär att det i dag utförs fler inspektioner per inspektör än för några år sedan. Antalet krav i tillsynsbesluten har ökat, vilket tyder på att verkets arbete med urvalsmetoder för att identifiera de mest riskutsatta arbetsställena har gett resultat.
Att information och kunskap om arbetsmiljöfrågorna når ut till arbetsplatserna har en stor betydelse för att arbetsmiljöarbetet ska bedrivas på ett bra och effektivt sätt. Den satsning som gjorts för att stärka Arbetsmiljöverkets arbete i denna del är därför viktig.
Som jag har svarat i tidigare interpellationssvar i fråga om Arbetsmiljöverkets organisation är det myndighetens ledning som bestämmer hur myndigheten ska organiseras. Det centrala för regeringen är att myndigheten bedriver sin verksamhet på ett effektivt sätt som svarar mot deras uppdrag. Jag har stort förtroende för att myndigheten även fortsättningsvis kommer att klara detta.
Det är naturligtvis viktigt att Arbetsmiljöverket bedriver sin verksamhet på ett effektivt och välfungerande sätt. Det får dock inte glömmas bort att det är arbetsgivaren som har ansvar för arbetsmiljön och för att lagar och regler inom området följs. Även arbetstagarna, de fackliga organisationerna och skyddsombuden har en viktig del i att arbetsmiljön på de enskilda arbetsplatserna utvecklas på ett positivt sätt.
Jag har i flera skriftliga svar på riksdagsfrågor samt vid tidigare debatter här i kammaren lämnat ytterligare exempel på insatser som görs såväl på lagstiftningsnivå som på myndighetsnivå. Jag kommer att fortsätta att följa utvecklingen i nära dialog med Arbetsmiljöverket och med arbetsmarknadens parter.
Anf. 48 Olle Thorell (S)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. I och för sig tycker jag inte att det var så mycket till svar. Men det är ett svar som är tämligen typiskt för det nymoderata språkbruket. Det är vackra ord. Man säger något så att det låter bra. Kopplingen till verkligheten är inte det viktigaste. Det viktigaste är att det låter bra. Man säger till exempel att man värnar den svenska modellen när man samtidigt monterar ned den. Man tricksar med sysselsättningsstatistiken och nämner bara att fler arbetar men låter bli att nämna att andelen sysselsatta är lägre. Man säger att man satsar stort på utbildning och skola när man väljer att satsa 20 gånger mer på skattesänkningar. Man gör först en massiv nedskärning på ett område, till exempel vuxenundervisning, för att några år senare återställa en liten del av detta och har mage att kalla det för en storsatsning.
Detta är en visa som vi har hört förut, och den upprepas nu. Ärligt talat börjar det bli rätt tjatigt.
Fakta är följande: Arbetsmiljöverkets resurser minskar. I dag har man 20 procent mindre pengar att röra sig med än 2006. De minskade resurserna påverkar faktiskt verksamheten. Det är klart att alla myndigheter måste effektiveras och att de måste utveckla sina metoder. Men det finns en gräns då effektiviseringen i stället ersätts av utarmning, lägre kvalitet på arbetet och negativa effekter på arbetsmiljöarbetet i stort. Det blir helt enkelt sämre när man skär ned resurserna radikalt och utarmar organisationen.
Jag kan nämna ytterligare fakta. År 2006 fanns det 381 arbetsmiljöinspektörer. Nu finns det 280. År 2006 gjordes 40 000 inspektionsbesök. Nu har antalet inspektioner minskat med en fjärdedel.
ILO har rekommendationer som innebär att det bör finnas en arbetsmiljöinspektör per 10 000 anställda. Efter dessa neddragningar har Sverige 0,6 inspektörer per 10 000 anställda. Det är sämst i Norden. Det duger inte.
En av de första sakerna som regeringen gjorde när den kom till makten var att lägga ned Arbetslivsinstitutet. Där skar man bort 400 miljoner på ett bräde. Effekten är att vi på ett område där vi tidigare har varit världsledande nu står i skamvrån som ett av bara två länder i Europa som inte har en sammanhållen nationell arbetslivsforskning.
Regeringen har skurit ned på anslaget till företagshälsovården och dragit ned på medlen till utbildning av skyddsombud. Som lök på laxen har nu en omorganisation lanserats som ytterligare kommer att försvåra det viktiga arbetsmiljöarbetet. Verket krymper sin organisation, distrikten blir färre och lokalkontor läggs ned, bland annat i Västerås. Jag har varit på Arbetsmiljöverkets kontor i Västerås och talat med dem som jobbar där. De är lojala tjänstemän som utför sitt uppdrag på bästa möjliga sätt med de resurser som de har. Det kommer de att fortsätta göra, även om kontoret flyttas till Örebro. Men budskapet från dem till mig var tydligt, och jag ska nu förmedla det till arbetsmarknadsministern. De sade: Det är klart att det kommer att bli sämre.
Jag upprepar därför min fråga. Vilka åtgärder ämnar ministern vidta för att minska risken för ohälsa och olycksfall i arbetslivet när kraftiga nedskärningar nu genomförs på området?
Anf. 49 Raimo Pärssinen (S)
Herr talman! Nu har vi återigen en debatt här i kammaren som handlar om arbetsmiljöfrågor och vilken organisation och vilka verktyg staten har för att verkligen se till att det blir en bättre arbetsmiljö här i Sverige.
Då svarar arbetsmarknadsministern att detta självklart inte bygger på vilka resurser Arbetsmiljöverket har utan att det är mer komplext. Vad menas med detta? Finns det ytterligare ett svar bakom begreppet att det är mer komplext?
Sanningen är, precis som Olle Thorell och andra har berättat, att Arbetsmiljöverket 2006 hade en budget som låg på nästan 560 miljoner kronor. År 2014 får Arbetsmiljöverket 520 miljoner kronor. Men om man räknar om pengarna från 2006 till dagens penningvärde blir det 663 miljoner kronor. Det är alltså en massiv nedskärning av Arbetsmiljöverkets resurser.
Min fråga var ganska enkel: På vilket sätt främjar det arbetsmiljöarbetet i Sverige att man sänker Arbetsmiljöverkets resurser? Då svarade ministern att det är en komplex fråga som inte bara handlar om resurser.
Då har jag ytterligare en fråga: Vad mer ligger i det komplexa? Det är klart att resurser spelar roll.
För ni moderater samma resonemang när det gäller skolan, alltså att det inte handlar om hur många lärare vi har? För ni samma resonemang när ni talar om rättsvårdande myndigheter, alltså att det inte handlar om hur många poliser vi har?
Man kan alltså minska antalet arbetsmiljöinspektörer. Det är också precis det ni gör nu.
Elisabeth Svantesson har lagt fram en plan för Arbetsmiljöverket som innebär att de ska ned till 200 inspektörer 2017. Det handlar tydligen inte om resurser utan om mer komplexa saker. Då kan vi väl ta upp den diskussionen här? Vad är det som är mer komplext?
Ja, det går att skratta åt frågan, Elisabeth Svantesson, om man är arbetsmarknadsminister. Det visar bara på det totala ointresset och på nonchalans.
Jag kan ta upp det andra begreppet som ni använder, nämligen att ni var tvungna att spara på Arbetsmiljöverket för att bekämpa utanförskapet. Har ni hört?
Var sker det en stor utslagning av människor om inte i arbetslivet? Belastningsskadorna kostar 50 000 kronor i minuten. Alla dessa människor tvingas lämna arbetslivet i förtid samtidigt som ni moderater för ett samtal om att vi borde jobba längre. Dessutom skär ni ned på resurserna till arbetsmiljön och på forskningen kring arbetsmiljön därför att ni ska bekämpa utanförskapet.
Jag hade en interpellationsdebatt för någon vecka sedan med Stefan Attefall som försökte beslå kammaren med lögn. Han sade att Arbetsmiljöverket har fått mer resurser, och han sade att olycksfallsstatistiken går åt rätt håll. Om det är någonting som gör mig upprörd så är det när man försöker slå blå dunster i ögonen på riksdagsledamöter och Sveriges befolkning.
Det är det här som är det undanglidande svaret. Låt oss ta då en djup diskussion om det som är komplext! Handlar det om att Arbetsmiljöverket inte kan ersätta specialkompetens som ska hantera kemikalier och arbetsmiljömedicinska saker? Handlar inte det också om resurser? Jag hoppas verkligen att vi kan få en seriös diskussion om verkets roll, om resursers roll och om kunskaps roll, Elisabeth Svantesson - eller om hur utanförskapet bekämpas. Görs det genom att vi försämrar möjligheterna till ett gott arbetsmiljöarbete i Sverige? Kan vi få svar på den frågan?
Anf. 50 Lars Mejern Larsson (S)
Herr talman! Författaren och skribenten Anneli Jordahl konstaterar att Dagens Nyheter har skrivit mer om att sprängningen för Citybanan i Stockholm har orsakat skador på stadens kyrkor än om att fem byggnadsarbetskamrater har fått sätta livet till under arbetets gång. Vad är det som händer i Sverige? Vi har en situation som är ohygglig. Det avlider ungefär en person i veckan på arbetsplatserna runt om i Sverige. Det är någonting som är svårt att ta till sig.
Nästan ännu svårare att ta till sig är att den sittande regeringen samtidigt för en arbetsmarknadspolitik som leder till
fler
arbetsplatsolyckor. Dessutom bantar man och monterar ned delar av Arbetsmiljöverket, som kanske är ett av samhällets viktigaste verktyg i kampen för en bättre och säkrare arbetsmiljö. Vi har också en minister som inte tänker ge mig ett svar på min fråga om huruvida mindre resurser ger en positiv effekt på antalet dödsfall och olyckor på landets arbetsplatser.
Herr talman! Det hör väl till god ton, så jag vill ändå tacka för det korta och koncisa svaret. Det visar klart och tydligt att ministern, precis som när det gäller andra områden i regeringens politik, är övertygad - nej, jag vill påstå att ministern är
fanatiskt
övertygad - om att skattesänkningar är den enda lösningen på alla problem.
I sitt svar säger ministern så här: "Självklart bygger inte regeringens arbetsmiljöpolitik på något antagande om att mindre resurser skulle ge bättre arbetsmiljö." Det är ett intressant svar, måste jag säga - "självklart bygger inte regeringens arbetsmiljöpolitik på något antagande om att mindre resurser skulle ge bättre arbetsmiljö". Innebär detta att regeringen medvetet minskar anslagen till Arbetsmiljöverket för att få sämre arbetsmiljö och fler arbetsplatsolyckor? Eller ska slutsatsen vara att skattesänkningar går före resurser till att upprätthålla en god arbetsmiljö på landets arbetsplatser?
Det jag hade hoppats skulle ge mig en klarare bild av regeringens politik i arbetsmiljöfrågan har tyvärr inte gett mig någon vägledning alls. Min slutsats så här långt är att ministern vill sopa problematiken med olycksfall på landets arbetsplatser under mattan.
Herr talman! För mig är det självklart: Ingen ska dö eller skadas på jobbet. Att någon dör på jobbet är något som bara inte får hända. För mig är regeringens svar - eller icke-svar - beklämmande. Därför frågar jag om mina slutsatser utifrån det svar jag har mottagit är riktiga, nämligen att regeringen medvetet minskar anslagen till Arbetsmiljöverket för att få sämre arbetsmiljö och fler arbetsplatsolyckor. Eller ska slutsatsen vara att skattesänkningar går före resurser till att upprätthålla en god arbetsmiljö på landets arbetsplatser?
Anf. 51 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag tackar ministern för svaret.
År 2010 hade vi 28 386 arbetsplatsolyckor med efterföljande sjukfrånvaro. År 2012 låg vi på 29 071. Det är alltså en trend som har börjat gå uppåt efter att tidigare ha gått ned. Det måste naturligtvis bero på någonting; det är inte så att det kommer bara av sig själv. Den utveckling vi har haft inom området, med först nedläggning av Arbetslivsinstitutet och sedan nedskärningar inom Arbetsmiljöverket, har naturligtvis effekter.
Sverige har i dag 0,6 inspektörer per 10 000 anställda. I Norge har man 1,85 inspektörer per 10 000 anställda och i Danmark 1,78 inspektörer per 10 000 anställda. ILO har rekommendationen att man ska ha 1,0 inspektörer per 10 000 anställda. Vi ligger alltså under ILO-rekommendationen. Det här är ett område där Sverige tidigare låg i framkant. Vi uppfattades som väldigt offensiva, och vi drev ett omfattande utvecklingsarbete.
Att vi har sjunkit när det gäller antalet inspektörer beror på de nedskärningar som har gjorts och som Olle Thorell tidigare har beskrivit. Som en effekt av regeringens politik finns det också inom Arbetsmiljöverket en ständigt pågående och långsam neddragning av verksamheten som tar sig det uttrycket att endast 40 procent av pensionsavgångarna bland personalen tillsätts på nytt. Endast 40 procent av pensionsavgångarna tillsätts på nytt. Det innebär att det ligger ett latent tryck på att hela tiden minska personalstaben, och det är klart att det får effekter för arbetet.
Ministern säger i sitt svar att man nu har fler inspektioner per inspektör än för några år sedan. Det säger egentligen rätt lite om verksamhetens helhet, men jag kan gå igenom hur det ser ut när det gäller inspektioner per inspektör. Genom att sätta ökad press på varje inspektör och genom att dra ned på personalen har man ökat från tidigare 100-105 förrättningar per år till kanske 130 förrättningar per år. Man koncentrerar sig på de snabbare och kortare insatserna, men däremot läggs många gånger förebyggande arbete åt sidan. Sådant som tar tid läggs åt sidan; det får träda tillbaka.
Tittar man sedan på verksamheten som helhet noterade Olle Thorell att det var 40 000 tillsynsbesök på de inspektörer som fanns 2006 och att en fjärdedel av det har försvunnit. Omsätter man det i regelrätta inspektioner kan man se att vi låg på 25 784 inspektioner 2006. År 2011 låg vi på 21 853. Hittills i år är det 18 645 gjorda, och det är inte mycket kvar av året. Den reella inspektionsverksamheten har alltså minskat som en effekt av detta.
Jag tror inte att den omorganisation som nu sker inom Arbetsmiljöverket - alltså att man kommer att lägga ned regionkontoret i Falun och göra om det till filial samt koncentrera verksamheten till Örebro och låta den omfatta fem län i stället för som tidigare två - kommer att leda till någon förbättring av arbetsmiljöarbetet. Effekten är i stället att avståndet kommer att öka mellan Arbetsmiljöverket, de fackliga organisationerna och arbetsplatserna.
Min fråga är: Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att den nu föreslagna omorganisationen inte resulterar i försämrade möjligheter att bedriva ett framgångsrikt arbetsmiljöarbete och bekämpa den stegrande trenden med ett ökat antal arbetsolyckor som leder till sjukfrånvaro?
Anf. 52 Katarina Brännström (M)
Herr talman! Nu står vi här igen och diskuterar arbetsmiljö. Det tycker jag är bra, för det är ett viktigt område.
Av den anledningen har jag låtit utredningstjänsten här i riksdagen ta fram en rapport om arbetsplatsolyckor som är ganska färsk. Den gjordes i november. Det är ganska intressant att studera vad man har kommit fram till där. Det som våra kära socialdemokrater som har skrivit dagens interpellationer påstår här i talarstolen stämmer inte.
Antalen arbetsplatsbesök var både 2008 och 2010 väldigt höga. Jag kan ta 2002 som jämförelse. Då var de drygt 26 000. År 2008 var de 33 000, år 2010 var de 33 000. Antalet gick ned något 2012 till knappt 32 000. Likaså var olyckorna och dödsfallen i arbetet betydligt fler förr när Arbetsmiljöverket hade en mycket större budget, som ni påstår.
Det finns alltså ingen relation mellan hur stor budget Arbetsmiljöverket har och hur många olyckor och dödsfall som sker på arbetet. Det är helt andra faktorer som spelar in. Därför tycker jag att det är viktigt att vi tittar på verkligheten, på den statistik som finns, och inte bara kommer med påståenden.
Det som är glädjande med det som har gjorts är att Arbetsmiljöverket på ett gott sätt har effektiviserat sitt eget arbete. Man arbetar på ett modernare sätt, man har ny teknik och framför allt använder man en betydligt större del av sin verksamhet till kunskapsspridning.
Det är inte antalet inspektörer som gör en god arbetsmiljö i Sverige. Ansvaret ligger hos arbetsgivarna. Det är jätteviktigt att man då informerar arbetsgivarna om vilka regler som gäller och ser till att man följer de lagar och regler som gäller.
Kraften ska läggas på rätt ställe. Man ska ta reda på vilka branscher som är mest riskfyllda. Man ska också kontrollera de arbetsplatser där det sker olyckor och naturligtvis se till att arbetsgivarna där skärper sig. Det är ingen idé att man kontrollerar goda arbetsgivare på samma sätt som man kanske gjorde tidigare.
Framför allt är det att använda ett modernare och bredare arbetssätt och en bredare kunskapsspridning som är Arbetsmiljöverkets nya roll. Här visar statistiken väldigt tydligt år efter år att det går åt rätt håll. Det har skett en liten ökning sedan 2009, och Arbetsmiljöverket ska nu utreda vad det kan bero på. Det vet ingen ännu.
Jag kan alltså säga som sammanfattning att ingenting när det gäller arbetsmiljön var bättre förr. Allting blir bara bättre och bättre, och det tycker jag att vi ska glädjas åt. Vi ska vara glada över att i fjol var det år med näst minst döda på arbete. Kanske får vi ett nytt rekord i år.
Den skräckpropaganda som har spridits i medier, av fackföreningsrörelse och framför allt av socialdemokrater är ohederlig. Den stämmer inte med verkligheten.
Vi ska glädjas åt att färre människor drabbas av olyckor. Men vi ska också oroa oss över att det finns en del områden, till exempel där kvinnor arbetar, där sjukskrivningarna ökar. Det har Arbetsmiljöverket fått ett särskilt uppdrag att titta på.
Kraften ska läggas där den behövs och inte på att räkna pinnar för att man gör antal inspektioner på ställen där det kanske inte är lika nödvändigt.
Anf. 53 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Herr talman! Jag tackar för interpellationerna.
Jag börjar med att konstatera att det finns ett stort engagemang för arbetsmiljöfrågorna här i riksdagen. Den 5 november svarade jag på tre interpellationer om arbetsmiljö. Den 22 november svarade jag på ytterligare två interpellationer om arbetsmiljö, och flera av er var här då, även Raimo Pärssinen som efterfrågar en seriös debatt. Jag tycker att vi har en seriös debatt om de här frågorna. Även om Raimo Pärssinen inte alltid får de svar som passar honom tycker jag verkligen att vi har en seriös debatt. Jag har även skriftligen svarat på fyra frågor - två av frågeställarna är här nu - som handlade om arbetsmiljö och Arbetsmiljöverket. Vi hade också en debatt i kammaren den 3 december.
I alla svaren de senaste veckorna har jag redogjort för min och regeringens syn på arbetsmiljöpolitiken. Därför blir dagens svar detsamma som i tidigare debatter.
Arbetsmiljöpolitikens främsta mål är att skapa en god arbetsmiljö på de svenska arbetsplatserna. Vi vet att arbetsmarknaden förändras och arbetsplatserna likaså.
I regeringens arbetsmiljöpolitiska handlingsplan har vi lyft fram att arbetsmiljöarbetet kommer att fortsatt behöva anpassas utifrån nya förutsättningar som finns på arbetsmarknaden i dag och som kommer att finnas på arbetsmarknaden i morgon. Det är därför som jag här gång på gång, både i den här debatten och tidigare, lyfter fram att det är viktigt med tillsyn men att det också är viktigt med information och kunskapsspridning. Informationen och kunskapsspridningen måste också anpassas efter ändrade förhållanden, så att ingen ska behöva skadas eller dö på jobbet.
När det gäller just Arbetsmiljöverkets organisation, som flera av er har frågat om, är det upp till varje myndighet att organisera arbetet så att det sker på bästa sätt. För regeringen är det centrala att myndigheten bedriver sin verksamhet på ett effektivt sätt som svarar mot uppdraget.
Jag kan vända på frågeställningen: Menar Socialdemokraterna att det är vi politiker som ska avgöra var Arbetsmiljöverkets kontor ska ligga i Sverige? Jag har full tillit till att Arbetsmiljöverket självt, i egenskap av expertmyndighet, bäst kan göra den bedömningen.
När det så gäller resurserna är det sant, precis som jag sade i svaret, att de första åren gjorde vi flera neddragningar i statsförvaltningen, bland annat på Arbetsmiljöverket. Men det är också sant att anslaget har ökat igen, speciellt för insatser för kunskapsspridning och information. När man lyssnar här i kammaren kan man lätt tro att Arbetsmiljöverket är det som står för god arbetsmiljö i Sverige. Nej, det är ute på arbetsplatserna som goda arbetsmiljöer växer fram. Arbetsgivarna har det ansvaret tillsammans med parterna. Jag har ofta talat i kammaren om samverkan, hur viktigt det är att vi politiker samverkar men också att man samverkar på arbetsplatserna.
Arbetsmiljöverket har en otroligt viktig funktion på svensk arbetsmarknad i arbetsmiljöarbetet när det gäller tillsyn men också kunskap och informationsspridning. Speciellt när det gäller små och mindre företag som tycker att det är svårt att veta hur man gör rätt tror jag att just information och kunskapsspridning är så viktigt.
Debatterna här i kammaren har handlat väldigt mycket om inspektioner. Inspektionerna är viktiga, och nu har Katarina Brännström så föredömligt redogjort för hur utvecklingen har varit. Men jag tror att man också måste se att det finns en bredare uppgift som Arbetsmiljöverket har och som regeringen fokuserar på. Jag säger, som jag har sagt förut, att det behövs en bredd av arbetsmiljöpolitiska åtgärder. Arbetsmiljöverket är
en
del av detta, men det stora ansvaret finns hos arbetsgivarna som ska verka för en god arbetsmiljö.
Anf. 54 Olle Thorell (S)
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Som väntat är jag inte helt tillfreds med svaret, men jag får väl upprepa min fråga igen och kanske komma med någon ytterligare som ministern kan svara på.
Jag tycker att ministern för ett bakvänt resonemang. Om det nu vore så att resurserna för Arbetsmiljöverket inte spelade någon roll och om förbättringar av arbetsmiljön skedde någon annanstans kunde man ju lägga ned hela verket. Då löser det sig i alla fall. Man kan ju skicka ut reklambroschyrer till företag, så löser det sig ändå. Jag tycker att det är ett helt bakvänt resonemang.
Jag vill ta tillfället i akt att berätta vad vi socialdemokrater vill göra på arbetsmiljöområdet, för vi vill göra saker på riktigt, inte bara prata om hur viktigt det är med en god arbetsmiljö. Vi vill också göra något åt det.
Arbetsplatsolyckorna ökar för tredje året i rad. Sjukskrivningarna ökar i snabb takt. Trots att 65 000 personer har utförsäkrats är sjuktalen tillbaka på samma nivåer som när regeringen skärpte reglerna 2008.
Vi vill förändra verkligheten. Vi vill inte bara hyfsa till bilden av verkligheten, som är den moderata strategin.
Vi har lanserat tio punkter för ett hållbart arbetsliv, och de lyder som följer:
För det första vill vi öka anslagen till Arbetsmiljöverket, så att fler inspektioner kan utföras, och prioritera nya arbetsmiljöproblem inom det moderna arbetslivet. Här vill vi satsa 100 miljoner kronor mer än regeringen.
För det andra vill vi införa en nollvision för dödsolyckor.
För det tredje vill vi satsa stort på forskning om arbetsliv och arbetsmiljö och samla den i ett nationellt centrum.
För det fjärde vill vi inventera förekomsten av hot och våld i arbetslivet och utveckla sätt att hindra mobbning och trakasserier.
För det femte vill vi införa ett beställaransvar för att säkerställa god arbetsmiljö hos entreprenadföretag.
För det sjätte vill vi kartlägga och hitta strategier för att minska förekomsten av det obetalda övertidsarbetet, som är ett jätteproblem i modernt arbetsliv.
För det sjunde vill vi att tillsvidareanställningar ska vara den huvudsakliga anställningsformen och att rullande visstidsanställningar inte ska kunna staplas på varandra utan gräns. Heltidsarbete ska vara norm på hela arbetsmarknaden.
För det åttonde vill vi stärka de regionala skyddsombuden genom statligt stöd till avancerad utbildning.
För det nionde vill vi införa en skyldighet för arbetsgivare att rapportera in alla tillbud och arbetsplatsolyckor.
För det tionde och slutligen vill vi skapa en kvalitetssäkrad företagshälsovård som finns nära arbetsplatserna och där parterna har ett gemensamt inflytande. Där vill vi satsa 200 miljoner kronor.
Herr talman! Så kan man också välja att prioritera - prioritera att förändra verkligheten, inte bara hyfsa till bilden av verkligheten.
Vi socialdemokrater vet vikten av ett hållbart arbetsliv. Vi har kämpat för ett mänskligt arbetsliv sedan vi bildades som parti. Att arbetstagare inte ska utnyttjas och slitas ut finns i vårt partis dna - lite grann kanske som att skattesänkning finns i Moderaternas dna.
Vi vet att den verkliga arbetslinjen måste vara hållbar och mänsklig. Vi är ett rikt land, men vi har inte råd med att människor slits ut i förtid. Får vi makten kommer vi att ta krafttag.
Jag undrar igen: Vilka åtgärder ämnar statsrådet att vidta för minska risken för ohälsa och olyckor i arbetslivet när nu kraftiga nedskärningar har gjorts på området?
Anf. 55 Raimo Pärssinen (S)
Herr talman! Vad var då svaret på det komplexa? Var det kunskapsspridningen?
När det var massiv kritik mot att regeringen lade ned den samlade arbetslivsforskningen i Sverige och omvärlden reagerade starkt tvingades dåvarande arbetsmarknadsminister Hillevi Engström att tillsätta en utredning om behovet av samlad forskning. Utredningen kom givetvis fram till att det fanns stort behov av det.
Då klämde regeringen ur sig ett par miljoner kronor till Arbetsmiljöverket och sade: Var så goda, här har ni. Börja med kunskapsinsamling och kunskapsspridning.
Det var en fjutt av egentligen ingenting.
Att man lade ned den främsta forskningen som fanns och ersatte den med så kallad kunskapsspridning visar på ett totalt ointresse, och jag tror att jag vet förklaringen till det.
Låt mig gå in på det komplexa, Elisabeth Svantesson. Det finns en högnivågrupp i Europa som leds av herr Stoiber. Det handlar om
smart
regulation
. För att underlätta och förenkla regelarbetet har gruppen föreslagit att mindre företag ska få en lägre skyddsnivå på arbetsmiljöreglerna.
Herr Stoiber föreslog också tidigt att man skulle börja skära ned på arbetsmiljöverken för att underlätta för företagen, vilket regeringen gjorde. Skälet var att man skulle bekämpa utanförskapet.
Finns det något intelligent i det resonemanget, Elisabeth Svantesson? Det kan man fråga sig.
Herr talman! Behovet av att Arbetsmiljöverket finns i EU-samarbetet är stort. Behovet av expertis för att kunna möta och förhindra de idéer som växer fram från marknadsliberaler i Europa om att mindre företag ska få lägre skyddsnivå på arbetsmiljöreglerna. I Europa drar man gränsen för mindre företag vid 250 anställda, och det är 97 procent av företagen i Sverige. Då finns det ett stort behov av att Arbetsmiljöverket kan ha experter med för att stoppa detta.
Men jag vet att regeringen inte har något intresse av det. Därför leker man svälta räv med Arbetsmiljöverket. Man ger dem inte möjlighet att finnas med i detta arbete.
Nu måste Mikael Sjöberg organisera om och tillsätta en internationell stab, men han måste ta från andra resurser.
Ni säger att ni prioriterar arbetsmiljöfrågorna. På vilket sätt? Hur visar ni det?
Katarina Brännström ger ett ansikte åt Moderaternas arbetsmiljöpolitik. Hon lanserade vid arbetsmiljöriksdagen häromåret att de goda arbetsgivarna borde få sänkta arbetsgivaravgifter eftersom de följer lagen.
Folkpartisten Hans Backman hade ett annat förslag. För att få fler skyddsombud bör vi inrätta ett särskilt jobbskattavdrag för skyddsombud.
Man häpnar!
Vad finns det för andra förslag för att stärka detta? Arbetar regeringen för att förhindra dessa idéer i Europa? Nej, man följer med. Jag vet att näringsminister Annie Lööf är intresserad av det, och jag vet att Elisabeth Svantesson är särskilt intresserad av det. Man talar om att minska regelkrånglet, men det kommer att drabba arbetsmiljön på små företag och verksamheter. Det är förskräckligt.
Återigen: Vad är det som är komplext? Svara på den frågan! Det handlar inte bara om resurser utan om mer saker. Låt oss då höra vad det är för saker.
Anf. 56 Lars Mejern Larsson (S)
Herr talman! Jag får tacka för svaret. Jag uppfattade inte att ministern kommenterade om min slutsats var riktig, men hon kanske kan återkomma till det.
Ministern undrar om vi ska lägga oss i var kontoren ska ligga, men det handlar om att vi är oroliga för att antalet kontor ska minska, att de blir färre.
Runt om i vårt land bedrivs entreprenadarbete som många gånger är finansierade av offentliga medel. Det mest uppmärksammade under senare tid har varit Citytunneln i Stockholm. Här har svenska fackföreningar inte kunnat bedriva ett offensivt arbetsmiljöarbete, vilket minister säger att de har ansvar för, eftersom de inte har haft tillträde till arbetsplatsen. Konsekvensen är att fem byggnadsarbetare har omkommit under byggnationen, och det har skett ett antal allvarliga olyckor med invaliditet som följd för de byggnadsarbetare som har drabbats.
Nedläggning av Arbetsmiljöverkets lokalkontor ibland annat Karlstad och Västerås kommer på sikt att underminera kommer på sikt att underminera arbetsmiljöarbetet på arbetsplatser där facket inte har tillträde. Där krävs Arbetsmiljöverkets insatser, men nu avlövas myndigheten.
Jag råder ministern att skaffa tidningsurklipp från de otaliga artiklar som skrivits runt om i landet om hur sämre villkor är ett sätt att konkurrera ut företag som har svenska kollektiv avtal och följer svensk lagstiftning på arbetsmiljöområdet.
Regeringen brukar i kammaren ofta framhäva vikten av ordning och reda i finanserna. Vi socialdemokrater vill gå ett steg längre och även ha ordning och reda på svensk arbetsmarknad, men där gör regeringen halt.
Svenska kollektivavtal är ett bra stöd inte enbart för arbetsgivare och löntagare utan skulle verkligen underlätta för Arbetsmiljöverket i centraliseringens tider.
Om fackligt förtroendevalda och deras organisationer är en sådan viktig samarbetspartner i dessa frågor, varför lyssnar ministern inte på deras skildringar från vardagen på landets arbetsplatser? Eller är det så att skattesänkningar går före igen?
Kan ministern förklara varför regeringen inte ansluter sig till vårt tiopunktsprogram om ordning och reda på arbetsmarknaden, där svenska kollektivavtal på svensk arbetsmarknad är grunden för goda villkor och en bra arbetsmiljö oavsett varifrån företag och dess medarbetare kommer?
Anf. 57 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Det är inte rimligt att stå här och skönmåla tillvaron som om allt går åt rätt håll och det inte är några större problem när vi hade en dramatisk dödsolycka i Smedjebacken för några dagar sedan och två arbetare fick sätta livet till i Luleå för en tid sedan. Det här är mycket allvarliga situationer.
När vi ser en ökande trend i antalet arbetsplatsolyckor som leder till sjukfrånvaro måste vi ta situationen på djupt allvar och inse att det som sker på Arbetsmiljöverket har betydelse.
Då säger man att det är så mycket annat än inspektioner som betyder något. Ja, tanken var ju att Arbetsmiljöverket skulle ha möjlighet och tid att ägna sig åt förebyggande arbete, information, att "hjälpa arbetsgivare" - citat från ministern - och att stödja fackliga organisationer och skyddsombud. Det var tanken med det förebyggande arbetet. Men på grund av neddragningarna av antalet inspektörer och den tajta personalstab som man nu har på Arbetsmiljöverket får detta arbete stå åt sidan. Man väljer att göra de snabba och de akuta insatserna och det som är nödvändigt för att klara vardagen medan det här får stå åt sidan.
Ni ger inte en korrekt bild av hur realiteterna och verkligheten ser ut utan försöker med några snabba politiska pamfletter ta er ur en besvärlig debatt.
Sedan blandas det siffror och sägs att det görs väldigt mycket. Jag har i dag tagit fram inspektionsstatistiken från Arbetsmiljöverket. År 2006 gjordes 25 784 inspektioner, 2007 22 978, 2008 22 867, 2009 20 604, 2010 22 088 - en uppgång som berodde på att det gjordes en rekryteringsinsats - 2011 21 853, 2012 20 180 och 2013 hittills 18 645.
Så ser det ut, och det beror på att man har mindre personal. Det är klart att det får effekter. Det här är alltså kärnan i hela verksamheten, och så ser utvecklingen ut. Sedan kan man diskutera om man ska titta på uppföljningsbesök, informationsinsatser, förrättningsprotokoll, hur en utredning går till och så vidare, och man kan blanda och bläddra i statistiken. Men det här är den grundläggande realian, och den tycker jag talar sitt eget tydliga språk.
Ministern försöker komma undan genom att lite halvskojigt fråga om politiker ska avgöra var kontoren ska ligga. Problemet är bara den nya organisationen, vars problem bland annat beror på besparingarna och det ekonomiska trångmål den är i. För vår del ska det bli fem län inom samma organisation i stället för två som hittills. Det är tveksamt om det kommer att leda till ett bättre arbete.
Man lägger alltså ned filialkontoret i Gävle, gör en filial i Falun som man avlövar en hel del resurser, och sedan har man huvudkontoret i Örebro. Om man nu inte riktigt tror på det här, om man tycker att det är en del i trenden att försämra verksamheten på ett sådant sätt att avståndet ökar och man inte kommer att klara uppföljningen, då måste man kunna väcka den frågan. Det kanske är så att ministern ska ta sig en funderare på det.
Jag upprepar min fråga: Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att den nu föreslagna omorganisationen inte ska resultera i försämrade möjligheter att driva ett framgångsrikt arbetsmiljöarbete och bekämpa den stegrande trenden mot ett ökat antal arbetsolyckor som leder till sjukfrånvaro? Jag har ännu inte fått ett substantiellt svar.
Anf. 58 Katarina Brännström (M)
Fru talman! Jag tycker att det är oseriöst av Socialdemokraterna att sprida falska siffror och känslosamma påståenden om tragiska dödsfall som faktiskt har skett. Det är väl självklart att ingen vill att varken olyckor eller dödsfall ska ske på jobbet.
Olle Thorell sade tidigare att arbetslivet ska vara hållbart och mänskligt och att Socialdemokraterna bryr sig. Det gör vi också, men vi kanske har olika verktyg.
Jag förstår inte varför fakta inte duger åt Socialdemokraterna, varför de ska hitta på och ge helt fel information. Det är ju så att det blir bättre och bättre och sker färre och färre olyckor. Jämför 2012 och 2006 - det är en enormt stor skillnad. Tar man hänsyn till att det är fler arbetade timmar och fler människor som är ute och arbetar är det en kraftig sänkning. Alltså har arbetsmiljön blivit mycket bättre.
Det kanske är viktigare att vi diskuterar vad och hur Arbetsmiljöverket ska göra och inte bara räknar antalet inspektioner. Men det är just inspektioner de här herrarna verkar helt ha riktat in sig på, som om hela det svenska arbetsmiljölivet står och faller med antalet inspektioner. Det tror jag inte alls på. Ta på er nya glasögon och se sanningen!
Arbetsmiljöverket genomgår en omorganisation. Det kommer att resultera i ett nyare, modernare och effektivare arbetssätt som förhoppningsvis kommer att leda till allt färre olyckor. Det är viktigt. Alla verk måste utvecklas; alla verk måste bli effektivare. Det tycker jag att vi ska glädjas åt.
Sedan vill jag säga till Raimo Pärssinen: Lägg inte ord i min mun som jag inte har sagt! Jag tycker att det är glädjande, och det tycker de flesta andra också, att arbetsmiljön blir allt bättre i Sverige. Vi ska glädjas åt att vi har kanske världens bästa arbetsmiljö. Arbetsmiljön är en av Alliansens viktigaste frågor, oavsett vad Socialdemokraterna står här och talar om.
Anf. 59 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Sverige ska vara ett föregångsland när det gäller arbetsmiljöarbete. Då måste arbetsmiljöarbetet vara en viktig och naturlig del av vardagen på alla våra arbetsplatser.
A och O för att uppnå detta är samarbete och att det förebyggande arbetsmiljöarbetet funkar. Här har, som jag tidigare nämnt, partsorganisationerna en väldigt viktig roll som pådrivare för en bättre arbetsmiljö. De kan göra skillnad genom att aktivt påverka sina medlemmar att göra rätt och fokusera på betydelsen av ett hälsosamt arbetsliv.
Även Arbetsmiljöverket har naturligtvis stor betydelse i det här arbetet. Man gör betydande insatser genom att informera företag om både regelverk och hur de kan förbättra sitt arbetsmiljöarbete. Det är viktigt eftersom många upplever att det är svårt att veta vad som gäller.
Raimo Pärssinen efterlyser komplexitet. Låt mig citera vad jag sade i svaret: "Det är emellertid inte heller så enkelt att arbetsmiljöproblem går att lösa enbart genom att tillföra mer resurser till Arbetsmiljöverket. Frågorna är mer komplexa än så."
Jag har ett exempel på varför frågorna är mer komplexa än så. Om det vore så enkelt att det fanns en stark korrelation mellan resurser till Arbetsmiljöverket och färre olyckor, då skulle inte olyckstalen ha varit betydligt högre på Socialdemokraternas tid, då resurserna var större. Det är inte så enkelt.
Självklart betyder resurser mycket, men man ska rikta dem mot områden där man tror att de gör nytta. Vi tror mycket på kunskaps- och informationsspridning. Det tycker jag har varit tydligt i dag, och det har varit tydligt i tidigare debatter.
Kort om avstånd och antal kontor: Det är myndigheternas uppgift att själva organisera sig. Redan i dag inom vissa geografiska områden har Arbetsmiljöverkets inspektörer en bit att åka. De åker dit, är där några dagar och gör inspektioner. Så kommer det att bli även nu. Det är bättre att använda pengarna till människor än till lokalhyror.
Anf. 60 Olle Thorell (S)
Fru talman! Tack, ministern!
Jag vill ägna mina sista två minuter åt att sammanfatta min och Socialdemokraternas hållning i frågan.
För det första: Det har gjorts kraftiga nedskärningar på arbetsmiljöområdet, vad ministern än påstår. De nedskärningarna får effekter, vad ministern än påstår, och de effekterna är negativa, vad ministern än påstår.
För det andra: Vi socialdemokrater prioriterar arbetsmiljöarbetet på ett helt annat sätt än den borgerliga regeringen. Vackra ord och politisk spin kan inte dölja det faktum att Moderaterna och de andra regeringspartierna tycker att annat är viktigare. Som vanligt i fallet med Moderaterna förmodar jag att skattesänkningar går före - det brukar de ju alltid få göra.
För det tredje: Den omorganisation som nu lanserats kommer att göra Arbetsmiljöverkets arbete sämre. Hälsningen från personalen i Västerås är tydlig: Det kommer att bli sämre. När lokalkontor läggs ned, när resvägen blir lång till arbetsplatserna, när man inte längre kan specialisera sig inom vissa branscher, när kontinuiteten blir sämre och inspektionerna ytligare, då blir det sämre.
Dessutom, som en parentes, blir arbetsmiljön på själva Arbetsmiljöverket sämre. Man kan ju undra vem som ska inspektera arbetsmiljöinspektörerna.
Jag oroar mig för detta. Jag konstaterar att arbetsmarknadsministern inte verkar oroas, och det oroar mig ännu mer.
Jag och mitt parti vill göra något åt det här och avsätter stora resurser för det. Vi har kämpat för en bättre arbetsmiljö sedan vårt partis bildande. Får vi väljarnas förtroende kommer vi fortsätta göra det även efter valet 2014.
Jag vill tacka mina meddebattörer för en bra debatt och passa på att önska trevliga helger framöver.
Anf. 61 Raimo Pärssinen (S)
Fru talman! Det här med resurser och samverkan är jätteviktigt. Varför kan inte regeringen och Elisabeth Svantesson bemöda sig om att ge Arbetsmiljöverket resurser till samverkan? Det är någonting som man frågar efter. Man vill samverka med andra. Man vill samverka med Skatteverket och andra myndigheter och ha en större samverkan med facken. Man vill nå ut längre. Det är det ena.
Det andra är att när det gäller inspektioner finns det en tickande bomb i och med de psykosociala arbetsmiljöproblemen. Det här är svåra inspektioner och ingenting som går på en kvart. Det här vet arbetsmarknadsministern. I Stockholm har det till och med blivit så att man inte kan gå ut och göra vissa inspektioner ensam, därför att det förekommer våld och hot mot arbetsmiljöinspektörerna. Det kräver också resurser att komma åt detta.
Betänk detta! Ni skär ned på Arbetsmiljöverket och säger att det inte bara är verket som betyder något för arbetsmiljöarbetet. Men satsa på samverkan då! Olle Thorell har läst upp vårt tiopunktsprogram. Ta efter något av det! Det vore tacknämligt.
Sedan vill jag säga till Katarina Brännström att det bara är att gå in på SVT Forums hemsida och leta fram hennes uttalande om att företag som följer arbetsmiljöreglerna borde få sänkt arbetsgivaravgift. Så var det med den saken. Jag for inte alls med osanning.
En vädjan: Låt oss gå in i julefriden med förhoppning om att det finns intresse för arbetsmiljöfrågorna, inte bara vackra ord. Skapa möjligheter att kunna jobba internationellt ute i Europa och möjligheter att kunna anställa fler experter för att nå längre ut. Ge arbetsmiljömedicin större möjligheter och satsa på arbetsmiljön för löntagarnas skull.
Anf. 62 Lars Mejern Larsson (S)
Fru talman! Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen. Arbete utgör en stor del av vår livscykel. En heltidsarbetande person tillbringar en tredjedel av sin livstid på jobbet. Det innebär att det ligger ett stort ansvar på företag och samhälle att garantera att arbetstiden förenas med en rimlig arbetsmiljö och att det är en säker arbetsplats med sjysta villkor.
Att i detta läge fortsätta nedrustningen av Arbetsmiljöverket kan enbart beskrivas som att regeringen inte har något större intresse av att satsa resurser i den omfattning som krävs. Det blir helt enkelt sämre när man skär ned resurserna så radikalt, som Olle uttrycker det.
Regeringen visar med sin framlagda budget att man inte prioriterar arbetsmiljön. Ministern har, trots två möjligheter, valt att inte kommentera min fråga om min slutsats är riktig. Min slutsats blir då att regeringen medvetet minskar anslagen till Arbetsmiljöverket för att få en sämre arbetsmiljö och fler arbetsplatsolyckor.
Fru talman! Jag kan bara konstatera att det uteblivna svaret samt det som har hänt på detta område sedan regeringen tillträdde 2006 visar på ett tydligt fortsatt ointresse för arbetstagarna när det gäller arbetsmiljön.
Anf. 63 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Min fråga var: Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att den nu föreslagna omorganisationen inte ska resultera i försämrade möjligheter att driva ett framgångsrikt arbetsmiljöarbete och bekämpa den stegrande trenden mot ett ökat antal arbetsolyckor som leder till sjukfrånvaro?
Jag tycker inte att jag har fått ett svar som är konkret, innehåller någon substans eller ger en bild av att någonting positivt skulle kunna hända från regeringens sida som bidrar till att vända den här trenden.
Det här har blivit en diskussion där man rör sig i ett ytskikt och inte vill ta till sig exempelvis ett så grundläggande faktaförhållande som att det förebyggande arbetsmiljöarbetet har tonats ned eftersom resurserna har minskat. Ni pratar här i kammaren om att man ska hjälpa till att förebygga, men det är ju det som man har fått spola.
Sedan försöker man ge en bild av att antalet olyckor inte har ökat. Om 29 071 är mindre än 28 386 har antalet olyckor minskat. Men så är det ju inte. Enligt normal matematik är 29 071 mer än 28 386.
Det här är fakta från Arbetsmiljöverket, och så har trenden sett ut de senaste tre åren. Olyckorna minskade konsekvent från 2000 fram till 2005 genom en mycket målmedveten satsning som då gjordes på att angripa problemen och skapa bättre arbetsmiljöer.
Jag får hoppas att den här debatten, om den inte har lett till något annat, leder till någon form av eftertanke och så småningom möjligen en insikt som kan vända utvecklingen.
Tack för debatten och tack för intresset!
Anf. 64 Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Jag vill tacka för debatten. Vi har haft den några gånger nu, och vi kommer att fortsätta senare i dag att debattera arbetsmiljö.
Jag ser att mycket av det som Arbetsmiljöverket gör i dag, där de fokuserar mycket på kunskapsspridning och information och man fått specifika uppdrag av regeringen när det gäller till exempel kvinnors arbetsmiljö, har varit och är viktigt. Det är en viktig del av det förebyggande arbetet.
Sedan kan jag och Peter Hultqvist och andra här i kammaren ha olika syn på hur det här förebyggande arbetet ska ske. Vi kan ha olika syn på antalet inspektörer till exempel. Men jag tycker att Arbetsmiljöverket gör ett fantastiskt jobb, och jag tror också att det är viktigt med det fokus som vi har gett Arbetsmiljöverket i de här insatserna.
Jag vill tacka för debatten och önska en glad luciadag till er som inte kommer att vara kvar i kammaren en stund till, som några av oss ska vara.
