Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Vuxenutbildning

Betänkande 2003/04:UBU8

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
2 april 2004

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

DOC
Vuxenutbildning(doc, 179 KB)
PDF
Bilaga: bet_200304_ubu_8(pdf, 488 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2003/04:8 Vuxenutbildning

Beslut

Översyn av den eftergymnasiala yrkesutbildningen (UbU8)

Riksdagen anser att den eftergymnasiala yrkesutbildningen behöver ses över. Arbetsmarknadsverket, kommunerna, högskolorna, studieförbunden, folkhögskolorna och privata utbildningsanordnare erbjuder yrkesutbildningar till personer med gymnasiekompetens. Det är i dag svårt att få ett helhetsgrepp över alla eftergymnasiala yrkesutbildningar som finns. Riksdagen vill därför att regeringen gör en översyn av de eftergymnasiala yrkesutbildningarna.
Utskottets förslag till beslut
Delvis bifall till två motioner med tillkännagivande om översyn av eftergymnasial yrkesutbildning. Avslag på resten av motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottet
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 39

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2004-02-12
Justering: 2004-03-18
Trycklov: 2004-03-22
Trycklov: 2004-03-23
Trycklov till Gotab och webb: 2004-03-25
Reservationer: 20
Betänkande 2003/04:UBU8

Alla beredningar i utskottet

2004-02-12

Översyn av den eftergymnasiala yrkesutbildningen (UbU8)

Utbildningsutskottet anser att den eftergymnasiala yrkesutbildningen behöver ses över. Arbetsmarknadsverket, kommunerna, högskolorna, studieförbunden, folkhögskolorna och privata utbildningsanordnare erbjuder yrkesutbildningar till personer med gymnasiekompetens. Utskottet anser att det i dag är svårt att få ett helhetsgrepp över alla eftergymnasiala yrkesutbildningar som finns. Utskottet vill därför att regeringen gör en översyn av de eftergymnasiala yrkesutbildningarna.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2004-04-02
Stillbild från Debatt om förslag 2003/04:UBU8, Vuxenutbildning

Debatt om förslag 2003/04:UBU8

Webb-tv: Vuxenutbildning

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Tobias Billström (M)
Anf. 19 Tobias Billström (M)
Fru talman! Först ska jag be att få yrka bifall till den moderata reservationen nr 6. Vi står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer i det här ärendet även om vi av tidsskäl avstår från att yrka bifall till dem. Fru talman! De senaste åren har fokus alltmer satts på otillräckligheten i landets yrkesutbildningar. Det är framför allt på två punkter det finns anledning att notera problematiken - dels för människor som har ett behov av vidareutbildning vid sidan av den som kan erbjudas inom ramen för de vanliga universiteten och högskolorna i landet, dels för människor som har gedigna yrkeskunskaper men saknar den teoretiska grunden. På bägge de här punkterna kan vi notera hur utbildningarna i dag inte fungerar. Det märks extra tydligt när man gör genomlysningar av arbetsmarknadsutbildningarna i landet. De levererar helt enkelt inte vad de lovar. Ett mycket stort skäl till detta är avsaknaden av flexibilitet. Det märks tydligt när vi studerar betydelsen av sådana utbildningar i framtiden. Man är helt enkelt för trögrörlig inom ramen för systemet. Jag skulle också lite grann vilja diskutera utskottets majoritets analys av den här frågan. När man tittar i betänkandet kan man konstatera att den i vissa delar är mycket besynnerlig. Å ena sidan hävdar man att den kvalificerade yrkesutbildningen skulle ha särdrag som gör att den inte skulle gå att inlemma i en sådan yrkeshögskoleexamen som ett antal av de borgerliga partierna pläderar för, bland dem mitt eget. När man å andra sidan räknar upp dessa särdrag - jag kan till exempel nämna obligatoriska inslag av lärande i arbetet, förankring i det lokala arbetslivet, den stora flexibiliteten i utbildningarna samt, naturligtvis, att den vetenskapliga kopplingen har formen av tillämpning i produktionen - kan jag inte notera något som på ett avgörande sätt skulle förhindra eller försvåra inrättandet av mer varierade utbildningsformer med målet att skapa större insikter och kunskaper om arbetslivet och alla dess branschkunskaper. Vår linje ligger alltså fast i detta avseende. Vi vill se en sammanhållen yrkeshögskola, och vi tänker kämpa för det. Fru talman! Jag vill också säga ett par ord om svenska för invandrare. Den allvarliga kritik som under senare år riktats mot landets sfi-undervisning borde ha föranlett åtgärder från staten långt tidigare än vad som varit fallet. Ändå är det fortfarande i dag så att i princip all undervisning på det här området äger rum i kommunal regi. Trots alla rapporter om undermålighet och kvalitetsbrister håller alltså regeringen fast vid sin felaktiga politik i det här avseendet. Från moderat sida vill vi individualisera och intensifiera undervisningen i svenska för invandrare. Det är fullständigt självklart att grunden för att kunna integreras i det svenska samhället är att man har goda svenskkunskaper. Vi vill bland annat se en sfi-check med möjlighet att välja utbildningsanordnare. Man ska helt enkelt själv kunna bestämma vem som ska vara lärare och undervisa en i det svenska språket. Vi har också tilltro till att människor själva kan göra de här valen utan pekpinnar från kommunala tjänstemäns sida. Med fler alternativ blir det också större möjligheter till jämförelse och större möjligheter till konkurrens mellan olika utbildningsanordnare. Vi betonar från vår sida invandrarnas eget ansvar. Det är viktigt att göra det. Det är viktigt att säga att varje individ själv har ansvar för att inhämta sina kunskaper. Ingen kan fördela kunskap, men vi kan möjligen fördela medlen för hur denna kunskap ska kunna inhämtas. Det är precis vad vi tänker göra. Fru talman! Efter det borgerliga maktskiftet 2006 kommer vi att sjösätta en stor och bred reform med målet att se till att få ordning och reda på området svenska för invandrare en gång för alla.
Ana Maria Narti (Fp)
Anf. 20 Ana Maria Narti (Fp)
Fru talman! Jag tror att vi alla är överens om en punkt när det gäller vuxenutbildningen, nämligen att den är en mycket viktig del av kunskapssamhället. Sedan har vi ganska många olika uppfattningar om hur vuxenutbildningen behöver fungera. Från Folkpartiet liberalernas synpunkt är det väldigt viktigt att vuxenutbildningen är en riktig skola för den som under ungdomen inte har hunnit hämta in alla kunskaper, men också ett ständigt förnyande ställe där man arbetar med yrkeskunskap både för den som inte har ett jobb och för den som befinner sig mitt i yrkeslivet och ständigt behöver förnya sina kunskaper och bredda sin horisont. Om man ser på vuxenutbildningen på det sättet ser man att det finns några egenskaper som är absolut nödvändiga. Det viktigaste är flexibiliteten. Man kan inte lösa vuxenutbildningens grunduppgifter genom tröga, enhetliga modeller. Man behöver ha en stor öppenhet för förnyelse och förändring och en möjlighet att snabbt anpassa sig till de studerandes behov. Sedan är det väldigt viktigt att den som studerar kan välja det som passar honom eller henne och kan påverka verksamheten på ett avgörande sätt. Där kan man diskutera väldigt mycket det som händer i dag. Det är därför vi har lagt fram flera reservationer om att utöka den studerandes möjlighet att direkt påverka utbildningens utformning. Den tredje mycket viktiga egenskapen hos vuxenutbildningen är en mycket stor lyhördhet gentemot arbetslivets behov. Också där har vi synpunkter som skiljer sig från majoritetens bedömning i utskottet. Jag ska nu bli lite personlig för att illustrera vad jag har sagt. Jag är själv en produkt av vuxenutbildningen i Sverige. Jag lärde mig svenska på svenska för invandrare, fast det hette inte sfi på den tiden. Jag lärde mig svenska på ABF. Jag är fortfarande en stor beundrare av den tid som jag tillbringade på ABF. Men vi hade alla möjligheter på 70-talet att välja den kurs som passade oss. Kommunerna hade inte blivit tempel för avgöranden på vuxenutbildningens nivå. Vi som kom utifrån och som hade ett enormt behov av att lära oss språket mycket fort hamnade på en arena där det fanns studieförbund och folkhögskolor. Man kunde välja precis det som passade en själv. Man kunde gå sex timmar om dagen på ABF och lära sig svenska på ett halvt år om man hade den energin och den lusten. Jag måste säga att just svenska för invandrare räddade mig från förtvivlan på den tiden, därför att jag hade någonting mycket viktigt att göra. Jag hade bra lärare. Jag hade en bra lärande miljö. Jag kunde på så sätt fylla min dag med meningsfullt arbete. Det var väldigt viktigt. Det var den bästa terapi jag kunde ha fått. Sedan har jag under de här 34 åren sett hur man har minskat antalet timmar, hur man har monopoliserat inom kommunerna och hur man har skapat tunga system som inte passar grupper och individer. Framför allt har elevens möjlighet att välja blivit ordentligt reducerad. Då är det inte förvånande att folk går in och ut ur sfi, kommer tillbaka men lär sig ingenting. Okej, det hänger också ihop med att atmosfären i samhället har blivit mycket sämre. Det hänger också ihop med att människorna några veckor efter att de kommit till Sverige fått bilden: Men du kommer aldrig att få ett jobb. Har man fått den bilden präglad på sig redan från inledningen av sitt liv i Sverige är det väldigt svårt att samla energi för att lära sig språket. Jag har sett människor i invandrarbefolkningen som har så svårt med en kurs till i svenska, fast deras språk inte fungerar tillräckligt bra. Det finns en total desperation, en känsla av hopplöshet som motverkar all utbildning. Vill vi gå till en skapande verksamhet på området måste vi absolut utöka den vuxnes möjlighet att välja den utbildning som passar den personen. Det är därför vi vill ha en sfi-peng. Det är därför vi på alla möjliga sätt vill utöka den studerandes inflytande över verksamheten. Vi tycker också att yrkesutbildningarna i mycket högre grad borde utvecklas inom vuxenutbildningen. Det finns i betänkandet motsägande påståenden. Man talar om individers behov som ska utforma och styra både innehåll och former. Samtidigt säger man att om man utökar antalet fristående studieanordnare fråntar man kommunerna inflytandet. Frågan är: Är vuxenutbildningen till för kommunerna eller är vuxenutbildningen till för den som behöver studera? Med det ska jag yrka bifall till reservation 16 under punkt 14. Självklart står jag bakom alla våra reservationer.
Torsten Lindström (Kd)
Anf. 21 Torsten Lindström (Kd)
Fru talman! Utbildning är som kärlek - blir inte sämre för att den når ut till fler. Det är ett talesätt mer aktuellt än någonsin, för vi lever ju i ett kunskapssamhälle. Det blir allt viktigare att lära, lära om och lära nytt. Det handlar om alla typer av kunskap: teoretiska och praktiska, lokala och globala. Ytterst handlar det också om ett djupt mänskligt värde, att våga mogna och att berikas av nya erfarenheter, att inom ramen för de goda värderingarnas etik ge utlopp för den nyfikenhet som varit karakteristisk för människan sedan historiens gryning. Därför går det inte längre att begränsa utbildningsdebatten till att handla om barn och ungdom. Utbildning handlar också om vuxna. Ingen av oss blir någonsin för gammal för att lära nytt. Vi kristdemokrater vill se en rad insatser för att bygga upp och förändra vuxenutbildningen. Det handlar till viss del om högskoleutbildning, men faktiskt till stora delar också om andra typer av kunskap, inte minst om yrkeskunskaper. Behovet av yrkeskunskap är i dag skriande stort. Det är så stort att de svenska småföretagen uppger att bristen på personer med rätt kunskap är ett av de enskilt största hindren för företagets utveckling - för den tillväxt som det plötsligt blivit så populärt att prata om från socialdemokratiskt håll. Eftersom det är de små företagen som i första hand har potential att i framtiden skapa utrymme för välfärden är detta alarmerande. När småföretagen - främst företag inom traditionellt praktiska sektorer som byggbranschen, tillverkning, hotell och restaurang - ropar efter arbetskraft är det en varningssignal som borde leda till reaktion och aktion. Det går inte att fortsätta vara passiv. Det har inte Sverige råd med. Socialdemokraterna och deras stödpartier måste vakna upp ur den handlingsförlamning som verkar hemsöka Utbildningsdepartementets båda statsråd och partikollegerna i denna kammare. Med tanke på det är det glädjande att alla partier i utbildningsutskottet i dagens betänkande uttalar att den eftergymnasiala yrkesutbildningen behöver ses över. Utskottet anser att det är svårt att få ett helhetsgrepp över alla eftergymnasiala yrkesutbildningar. Arbetsmarknadsverket, kommunerna, högskolorna, studieförbunden, folkhögskolorna och privata utbildningsanordnare är exempel på aktörer som erbjuder yrkesutbildning till personer med gymnasiekompetens. Ett enigt utskott vill i dag att regeringen gör en översyn av de eftergymnasiala yrkesutbildningarna. Det är bra, om än en omvändelse under galgen, då det är Socialdemokraternas smått nedvärderande syn på yrkeskunskaper som under gångna år hindrat vårt land från att få en väl fungerande yrkesutbildning. I ett pressmeddelande nyligen meddelade utbildningsministern plötsligt omvärlden att han vill införa en lärlingsutbildning i gymnasiet. Det var en sen men välkommen kovändning. För att den nya lärlingsutbildningen ska bli bra krävs att den utformas lokalt i nära samarbete med näringslivet. Det återstår att se hur detta kommer att utformas om eller kanske när en gymnasieproposition så småningom kommer till riksdagen. Men vi kristdemokrater nöjer oss inte med att få en bra lärlingsutbildning, som vi har arbetat för i många år. Vi vill också att en ny yrkeshögskola växer fram, gärna i samarbete med eller integrerad med den reguljära högskolan. I en yrkeshögskola får även direkt yrkesinriktad utbildning en kvalitetsmärkning med en antagen examensordning. Det blir hög kvalitet, och det blir status på yrkesutbildningen. Därmed blir den också attraktiv för fler studerande. Yrkeshögskolan skulle innebära att vi bygger vidare på den kompetens och erfarenhet som kommit med den kvalificerade yrkesutbildningen. Den skulle vända sig till dem som gått lärlingsutbildning i gymnasiet eller till dem som genom validering av verkliga kunskaper fått behörighet. Yrkeshögskolan ska bedriva eftergymnasial utbildning som möter de behov som finns i arbetslivet, leda till ett yrke och utformas och genomföras i nära samarbete med arbetslivet, branschorganisationer och arbetsgivare. Då skulle vi på ett nytt sätt kunna möta de behov som verkligen finns. Fru talman! En framtidsfråga är hur vi kan ta till vara de kunskaper som människor skaffar sig utan att ha formella papper på det. Vi kristdemokrater vill se en utökad användning av validering. Vi vill ha en kontinuerlig och bra struktur för valideringen. Det behövs för många, alltifrån de vårdbiträden som genom år av hårt arbete tillägnat sig undersköterskekunskaper och behöver få papper på det för att öka tryggheten och utvecklingsmöjligheterna till de många utländska akademiker som i vårt land inte får arbeta utan i stället tvingas till passivitet och sysslolöshet. Att sedan som Socialdemokraterna inbilla sig att en lösning heter en ny myndighet - den valideringsdelegation som sent omsider tillsattes - inger föga förtroende utan visar bara än en gång hur Socialdemokraterna regerat sig själva sönder och samman så att den enda lösningen på ett bekymmer kallas en ny myndighet. I stället behövs ett enhetligt, tydligt, kvalitativt och rättssäkert system för validering som kan gälla för hela landet. Kunskapssamhället fordrar också att utbildningen är organiserad på nya sätt. Vi vill se mer av distansutbildning och lärcenter. Det måste bli naturligt att lära också i Ytterån, Färna och Gärdslösa, inte bara i Uppsala och Lund. Lärcenter bidrar till att utbildningen kommer närmare människorna. För att travestera ett gammalt uttryck, kan inte Muhammed komma till berget så får berget se till att komma till Muhammed. Lärcenter och distansutbildning bidrar till att nå nya studerandegrupper som kan läsa åtminstone delar av sin utbildning i van hemmiljö med hjälp av modern teknik. Det underlättar också för alla de studerande som har familj att ta hänsyn till och ansvar för. Fru talman! För att möta kunskapssamhället fordras insatser. Vi kristdemokrater vill se en inriktning på vuxenutbildningen där utbildningen finns nära människor, där det finns yrkesutbildning av hög kvalitativt snitt och där validering är en rättssäker och väl använd metod för att ta vara på människors verkliga kunskaper. Det är en inriktning som ter sig mer nödvändig än någonsin. Slutligen vill jag säga att jag naturligtvis står bakom Kristdemokraternas samtliga reservationer i betänkandet, men att jag för tids vinnande yrkar bifall endast till reservation nr 8.
Britt-Marie Danestig (V)
Anf. 22 Britt-Marie Danestig (V)
Fru talman! Vänsterpartiet menar att det vore naturligt att kommunerna i högre grad samverkade, inte bara kring gymnasieskolan utan även kring vuxenutbildningen i en region, både den på gymnasial nivå och den för regionens tillväxt så viktiga eftergymnasiala yrkesutbildningen. Vi anser att de regionala tillväxtavtalen bör innehålla tydliga mål för både vuxenutbildningen och den eftergymnasiala yrkesutbildningen. Men för att en ökad samverkan ska vara genomförbar krävs politiska beslut som innebär att ansvaret för vuxenutbildningen i högre grad än nu decentraliseras till kommunerna och att staten övertar en större del av finansieringen. Vi tycker också att samarbetet mellan högskolan och kommunerna behöver stärkas och finna nya former. I samband med Kunskapslyftet växte utifrån lokala och regionala behov ett stort antal lärcentrum fram. Enligt Glesbygdsverkets rapport erbjuder lärcentrumen en neutral arena för bred samverkan kring vuxenutbildningen med mål att förverkliga en infrastruktur för vuxnas lärande där utbudet i hög grad är behovsstyrt. Lärcentrumen erbjuder i dag utbildning på alla nivåer, från grundläggande vuxenutbildning till högskoleutbildning. Men tyvärr drivs den här verksamheten ofta som tidsbegränsade projekt, och det skapar osäkerhet, otrygghet och brist på kontinuitet. Vänsterpartiet menar att verksamheten vid lärcentrumen bör få möjlighet att utvecklas och få en betydligt fastare form. Vi tror att flera kommuner bör kunna samarbeta om en gemensam infrastruktur med ett större lärcentrum i en större kommun som nav och med olika mindre lärcentrum i angränsande mindre kommuner som lättillgängliga satelliter, något som man har mycket god erfarenhet av i Storbritannien. Men då krävs det faktiskt att ytterligare medel tillförs. Vi menar att regeringen borde utreda möjligheterna att hitta just en mer hållbar finansiering av lärcentrum som permanenta miljöer. Här har Kristdemokraterna, som också talade varmt för lärcentrum, en stor möjlighet att stödja Vänsterpartiets reservation nr 18, som jag härmed yrkar bifall till. När det gäller högskolestudier finns det klart formulerade politiska mål om att 50 % av en årskull ska ha påbörjat en högskoleutbildning före 25 års ålder. Det finns också en plan för hur utbildningsnivån ska kunna höjas när det gäller både gymnasie- och högskoleutbildningarna. Men när det gäller den stora grupp av ungdomar som efter avslutat gymnasium inte väljer att studera vidare på högskola finns det egentligen inte någon genomtänkt struktur, trots att de har samma behov av fördjupad utbildning. Bilden av den eftergymnasiala yrkesutbildningen är i dag både svåröverskådlig och besvärlig att få ett helhetsgrepp om. Det finns väldigt många utbildningsanordnare: Arbetsmarknadsverket, kommunerna, högskolarna, KY-myndigheten, folkhögskolorna, studieförbunden och också privata utbildningsanordnare. Alla dessa erbjuder kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningar. Men hur de här utbildningarna ska kunna inordnas i utbildningsstrukturen, hur de ska kunna meritvärderas och hur de finansieras är fortfarande oklart. Jag menar att det saknas en genomtänkt och väl sammanhållen politik för de eftergymnasiala yrkesutbildningarna i Sverige. Därför är vi glada att ett enigt utskott, med anledning av motioner från Vänsterpartiet och Centerpartiet, har ställt sig bakom ett tillkännagivande till regeringen om en översyn av den eftergymnasiala yrkesutbildningen. Man ska överväga vilken utbildningsform respektive utbildning som passar bäst beroende på dess karaktär, vilka likheter och skillnader det kan finnas mellan yrkesutbildningar inom högskolan och utanför och också på vilket sätt de eftergymnasiala yrkesutbildningarnas kvalitet ska kunna stärkas och ett mer systematiskt utvecklingsarbete kunna bedrivas. Enligt vår mening finns det flera eftergymnasiala yrkesutbildningar som borde bedrivas inom högskolans ram och leda fram till yrkeshögskoleexamen. Jag vill bara nämna ett par tänkbara yrkesutbildningar som jag hoppas att man tittar på vid översynen. Barnskötar- och tandsköterskeutbildningarna är två sådana. De här utbildningarna måste kunna vara påbyggbara för att man ska kunna läsa en tandsköterskeutbildning, en kortare sådan, och sedan vara ute och jobba och kunna tillgodoräkna sig det, gå vidare till tandhygienistutbildning, jobba och kanske gå vidare till tandläkarutbildning. Man ska kunna se den här vägen genom utbildningssystemet. Jag har sagt det förut, att de kvalificerade yrkesutbildningarna måste vidgas, byggas ut och förstärkas. Vi menar också att det finns brister i dag som inte enbart är orsakade av brist på resurser. Exempelvis tycker vi att KY-myndigheten tar väldigt lite ansvar för det pedagogiska utbildningsarbetet. Det finns en mängd olika utbildningar på väldigt många olika platser. En så grundläggande sak som handledarutbildning förekommer praktiskt taget inte, trots att en tredjedel av utbildningstiden ska vara förlagd ute på arbetsplatser, vilket vi menar är väldigt bra. Men det krävs också att handledarna på arbetsplatserna får en adekvat pedagogisk utbildning. Det är ett viktigt led i att kunna utveckla de här utbildningarna ytterligare. Vi tror faktiskt att KY-förbundet, som är en intresseorganisation för anordnare, skulle kunna ansvara för den här uppgiften på ett bra sätt. Vi menar att regeringen borde se över hur det här praktiskt skulle kunna lösas. Med detta yrkar jag bifall till vår reservation nr 5, som jag givetvis står bakom. I dag läggs det ned ett väldigt stort arbete när man ska söka till en kvalificerad utbildning och ta fram underlag till ansökan. Kostnaden för det arbetet beräknas till mellan 200 000 och 300 000 kr. Då kan man fråga sig: Är det här verkligen ett effektivt utnyttjande av resurserna? Vi tror att om de regionala parterna, alltså länsstyrelser, regionala samverkansorgan, länsarbetsnämnder och kommuner, i stället fick ta ett större ansvar skulle resurserna kunna användas på ett bättre sätt, och de för ekonomin och tillväxten så viktiga lokala och regionala arbetsmarknadsbehoven skulle tillgodoses bättre. Vi vill också peka på att det i dag finns behov av kvalificerad yrkesutbildning även inom branscher där kravet på 30 % arbetsförlagd utbildning inte kan tillgodoses. Jag kan som exempel nämna modist- och sadelmakarutbildningar och andra hantverksutbildningar. Därmed vill jag också säga att jag givetvis står bakom reservation nr 4, som är en gemensam reservation från Centerpartiet och Vänsterpartiet.
Sofia Larsen (C)
Anf. 23 Sofia Larsen (C)
Fru talman! Kraven på en hög utbildningsnivå är i dag större än någonsin tidigare. En treårig gymnasieskola är i stort sett ett minimikrav för alla som söker sig vidare i arbetslivet. Både den nationella och den internationella utvecklingen har visat på en ökande betydelse av utbildnings- och bildningsnivå hos människor och befolkningar i sin helhet. Krav på kompetensutveckling, livslångt lärande och vuxenutbildning är alltså viktigt för att vi ska kunna ha en bra arbetsmarknad och också en god tillväxt i landet. Vi kan fortfarande i dag se stora skillnader i utbildningsnivå mellan olika kategorier av arbetstagare, mellan befolkningen i olika regioner i landet och också mellan män och kvinnor. Under 90-talet blev utbildningens betydelse mer synlig, kanske, än någonsin tidigare då de med den kortaste utbildningen var de som först blev arbetslösa och de som sist fick ett nytt arbete när konjunkturen sedan vände. Den kommande utbildningspolitiken måste inriktas på att stärka den enskilda så att man, vare sig man är arbetslös eller har ett arbete, får möjlighet till en bra vidareutbildning, till att stärka sig själv på marknaden. Kraven på utbildning och kunskap kommer alltså inte att minska utan snarare att bli större och större. Ska en människa ha rimliga chanser på arbetsmarknaden krävs det ju framför allt grundläggande utbildning, och också gärna en vidareutbildning, men också att jag som människa inom arbetslivet känner att det finns möjligheter, att det finns ekonomi för, att ständigt kunna vara i en vidareutbildning. Därför krävs det också satsningar på vidareutbildningen och inte neddragningar, som regeringen har valt att göra de senaste åren. För kommunernas del har ju de här neddragningarna inneburit att man fått mindre pengar. Man har i viss mån också förändrat fördelningsprincipen för vuxenutbildningen. Många kommuner har sedan i sin tur valt att dra ned på vuxenutbildningen. Ibland kan det till och med ha varit så att man har tagit tillbaka en del som man har haft på entreprenad till den kommunala sektorn för att kunna säkra pengarna. Konkurrensen har minskat. Vuxenutbildningen har minskat. Därmed har också valfriheten och möjligheten för vuxna som vill vidareutbilda sig och studera minskat. Kvalificerad yrkesutbildning, fru talman, tycker jag är ett mycket bra exempel på hur vi kan hantera detta med utbud och efterfrågan. Det handlar om att ge människor möjlighet att få en utbildning och ett arbete men också om att företag ser att här finns det människor som jag ser att jag kan anställa. KY har ju visat sig mycket lyckad på många ställen i landet. En kommun eller en del av en region kan utbilda människor efter den efterfrågan som finns. I vissa fall har det gjort det mycket lättare för en del att gå in inom utbildningens värld. Man ser att läser jag nu ett eller två år inom den här utbildningen ger det mig ett arbete. Man ökar motivationen för den som går in i själva utbildningen. Det har också på många håll varit bra för tillväxten lokalt. Man stimulerar företagens utveckling. Men för det krävs ju att man ger utbildningsinsatserna av typen kvalificerad yrkesutbildning mer stimulans och att den finns kvar. Det är också viktigt att kvalificerad yrkesutbildning och vuxenutbildning, oavsett vad det handlar om, alltifrån sfi till KY, är tidsmässigt flexibel och individuellt anpassad. Tyvärr fungerar systemen inte så i dag. Därmed, fru talman, vill jag yrka bifall till reservation 5 under punkt 5. Avslutningsvis vill jag också, precis som Britt-Marie Danestig, säga några glädjens ord om något som vi har krävt och funderat på under ett flertal år. I dag när man går ut efter den gymnasiala utbildningen eller ska in i vuxenutbildningen är det ju väldigt många olika anordnare av vuxenutbildningen. Det kan vara svårt med valideringen. Det kan vara svårt för mig som student att veta vad den utbildning som jag väljer att gå eller har gått är värd. Det kan också vara svårt att kombinera de här sakerna. Nu har vi ju ett förslag, bland annat från oss, som säger att vi vill ha en översyn för att göra det lättare och enklare och framför allt för att göra det bra för den som studerar. Jag ska veta vad utbildningen är värd och vad jag kan gå vidare med. Jag tycker att det är väldigt kul att utskottet har gått med på att vi också kommer att få en sådan översyn.
Nils-Erik Söderqvist (S)
Anf. 24 Nils-Erik Söderqvist (S)
Fru talman! Det finns en uppriktig uppskattning för vår vuxenutbildning runtom i detta land - också långt ned i folkdjupet. Det är en uppskattning som naturligtvis bland annat går tillbaka till den stora satsning som gjordes med start 1997 som gick under namnet Kunskapslyftet. Det var den enskilt största satsningen någonsin på vuxnas lärande. Vi vet i dag att över en miljon vuxna där fick chansen till nytt lärande. Men det är inte enbart den satsningen som har varit stor och som framför allt i dag har skapat en bestående uppmärksamhet. Vi vet att det här har pågått ända sedan 60-talet. Då lade vi fast och skapade en vuxenutbildning med extra statliga medel som med internationella mått mätt fick en oerhört framskjuten ställning i Sverige. Sedan vet vi att det dessutom finns ett långt arv av självbildning och självorganisering i det här landet. Det har naturligtvis också skapat en djup respekt i folkdjupet för vad vuxenutbildning och vuxenlärande betyder. Det är viktigt att vi också har orkat växla över från Kunskapslyftet till ett fortsatt starkt stöd till vuxnas lärande. Nu har vi faktiskt lagt oss kraftigt över den nivå vi hade före Kunskapslyftet. Det glöms ibland bort. Det är ju faktiskt så att vi ligger med över 50 000 platser i ett fortsatt lärande i framtidens vuxenutbildning. I enlighet med beslutet om vuxnas lärande, som vi fattade i denna kammare i samband med den proposition som kom för några år sedan, vet vi nu att det byggs och att vuxenutbildningen utvecklas runtom i landet. Det är inte längre en kommunal fråga att bara bedriva en egen vuxenutbildning. Parallellt med detta har det också, precis som vi skissade på när det gäller vuxnas lärande, byggts upp ett ansvar för hjälp, stöd och vägledning i vuxenutbildningen. Det är en lång rad utbildningsanordnare som hjälper kommunerna med detta. Vi ser nu mötesplatser som lärocentrum, som Britt-Marie Danestig nämnde här, som växer upp som svampar ur jorden. Flexibelt lärande stimuleras genom möten mellan kommunen, den lokala arbetsförmedlingen, försäkringskassan, arbetsmarknadens parter, högskolan på orten, yrkesutbildningar, hantverksutbildningar, folkbildningens organisationer och en mångfald av utbildningsanordnare. Detta bidrar till att ansvariga för utbildningen på det lokala planet nu blir allt styvare på att värdera det som den enskilde har med sig i ryggsäcken av tidigare kunskaper och lärdomar. Detta kan i sin tur naturligtvis leda till ett bättre vägledningsstöd som ger möjlighet att fullt ut använda sig av ett flexibelt lärande där flera studieval kan göras parallellt och på så sätt snabbare och smidigare leda fram till ett nytt arbete eller ett utvecklat arbete. Det tror jag också nu bidrar till en ökad förståelse för att just kunskap och lärande kan hämtas in på andra arenor än i det formella lärandet. Fru talman! Det är inte särskilt många nyheter i de reservationer som vi i dag ska behandla. Det betänkande vi ska ta ställning till innehåller i stort sett samma yrkanden som vi har hanterat här tidigare. Jag ska ändå kommentera några av dem. Jag börjar med kravet på rättighetslagstiftning som har kommit tillbaka flera gånger. Det gäller en rättighetslagstiftning för gymnasieutbildning. Min fråga till er som står bakom den reservationen är: Vad blir konsekvenserna och kostnaderna? Det finns inte ett ord i er reservation eller något annat material som visar hur ni ser på detta. Kravet på vuxenutbildning hos annan anordnare än kommunen är också något som har kommit tillbaka flera gånger. Ni argumenterar för att skälet skulle vara att man ska kunna lösa betygssättningsfrågan. Detta säger ni samtidigt som vi vet att Skollagskommittén föreslagit att lärare vid entreprenad får utföra myndighetsövning. Det är ett förslag som jag sympatiserar med. Det är ett problem och en svårighet som har funnits där det nu finns ett konkret förslag från Skollagskommittén. Det kan vi se fram emot. Jag tror att det också kommer att finnas med från regeringen. Vem tar ansvaret i er modell? Varför förfäktar ni fortfarande den modellen? Där skulle ju inte kommunerna längre ha det samordnande ansvaret för vuxenutbildningen. Vem ska då ha det? Jag har en fråga till Moderata samlingspartiet. Vi vet att ni inte ville ha något kunskapslyft. Vi vet att ni vill beskära folkhögskolans fria ställning genom att inrätta ett särskilt anslag för vad ni kallar vuxnas yrkeskvalificerade utbildning som skulle omfatta KY och folkhögskoleutbildningarna. När ni säger att vi satsar för mycket på icke universitetsbunden vuxenutbildning måste det väl innebära att ni egentligen tycker att vår nivå på vuxenutbildning i dag är för hög. Eller vad döljer sig bakom de orden? Jag förstår inte hur ni har tänkt er att klara framtidens rekrytering till yrkeskvalificerad utbildning, något som ju är oerhört angeläget för oss. Det har antytts i debatten från flera håll att vi inte skulle stå för detta och tycka att det är viktigt. Vi är nu på väg att klara målet varannan i en årskull in i högskolan. Samtidigt vet vi att det är väldigt få vuxna av en ungdomskull som växer upp som kan gå från ungdomsskolan ut i ett arbete. För 15 år sedan var det varannan. I dag är det kanske två av 100. Man måste alltså se till att vi vid sidan av högskoleutbildningen bygger upp och stärker yrkesutbildningarna. Men det måste finnas en rekrytering in i detta. Med tanke på det är Moderata samlingspartiets inställning märklig. Man gör gång efter annan angrepp på den breda vuxenutbildningen, som om det skulle gå att klara framtidens rekrytering med det. Så är det ju inte. Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till förslaget i betänkande UbU8 och delvis till motionerna 366 yrkande 3 och 391 yrkande 15, och i övrigt avslag på samtliga reservationer och motioner.
Tobias Billström (M)
Anf. 25 Tobias Billström (M)
Fru talman! Ett gott förslag blir ju inte sämre bara för att det upprepas flera gånger här i kammaren, snarare tvärtom. Någon gång kanske droppen urholkar stenen. Jag vill ställa en fråga till Nils-Erik Söderqvist när det gäller de invändningar mot svenska för invandrare i annan regi som man kan hitta i betänkandet. Varifrån kommer motståndet mot att ge alla människor som kommer till vårt land rätten att fritt välja vem som ska undervisa dem i svenska för invandrare? Varför avvisar ni konsekvent den tanke vi för fram på sfi-check? Jag förstår inte varför man gör detta så konsekvent. På något vis måste vi ju ta intryck av den debatt som har rasat i vårt land under de senaste åren. Vi har kunnat läsa en mängd artiklar i medierna och vi har kunnat ta del av en mängd rapporter som samfällt konstaterat att sfi-undervisningen inte fungerar tillfredsställande. Det vill jag ha svar på. När det gäller det Nils-Erik tog upp angående vår syn på Kunskapslyftet vill jag säga att det ju inte är någon hemlighet att vi inte tyckte att det var någon bra konstruktion. Det är ingen hemlighet att vi föreslog andra modeller. Vi tycker inte att det finns någon anledning att sätta upp procentmål på det sätt som Nils-Eriks parti tycker. Vi ser gärna att fler människor söker sig till högre utbildning, men att fastslå ett femtioprocentsmål är inte särskilt vettigt, anser vi. Jag vill ha svar på detta först, så kan vi ta den andra debatten sedan.
Nils-Erik Söderqvist (S)
Anf. 26 Nils-Erik Söderqvist (S)
Fru talman! Tobias Billström valde att inte svara på min fråga. Han sade bara att det inte blir sämre för att det upprepas flera gånger. Det kunde ändå vara roligt att få svar på vad det är som gör att ni har tagit den här ställningen. När det gäller sfi har vi en märklig situation. Vi har tagit ett initiativ som har lett till att vi har fått en förändring av sfi-undervisningen. Det gjorde vi i samband med Vuxnas lärande. Det gjorde vi utifrån beskrivningen av resultat och bekymmer med sfi. Vi var samfällt överens om att något måste göras. Nu finns det tre möjligheter med olika kursuppläggningar som ska möta vars och ens behov. När vi har gjort de förändringarna fortsätter ni att prata om det resultat som fanns innan. Det tycker jag är ett märkligt sätt att arbeta med de här frågorna. Vi har inte bara nöjt oss med de förändringarna. Det har fortsatt med en utredning som har varit på remiss och bereds i Regeringskansliet. Vi kommer att se ytterligare förändringar. Det vore bra att få svar på frågan vad det är som gör att ni har intagit den ställning ni har när det gäller Kunskapslyftet och vuxnas lärande. Man kan gång efter annan se i era dokument att ni vill se en lägre nivå. Hur ska ni klara rekryteringen in i yrkesutbildningen, som ni själva säger är viktig? Hur ska ni klara bristyrkena i framtiden? Utan Kunskapslyftet hade vi haft en mycket besvärligare situation i dag. Många av dem som i dag har gått via Kunskapslyftet finns i dag i högskolan eller har passerat högskolan ut i arbete just i bristyrkena.
Tobias Billström (M)
Anf. 27 Tobias Billström (M)
Fru talman! Jag noterar att det inte blev något svar från Nils-Erik på den här frågan. Folkhögskolorna och det nya konto som vi har tillskapat, som vi kallar Vuxnas utbildning är en teknisk konstruktion. Vi väljer att göra det därför att vi anser att det i dag finns alldeles för många olika studiemedelsformer, och det har funnits behov att klargöra hur det är konstruerat. Vi väljer därför att sammanföra dem till ett enda studiemedel som vi kallar Vuxnas utbildning. Nils-Erik undvek frågan om sfi-konto genom att hävda att man nyligen har planerat en reform av sfi. Det ger ju inte svar på det som är den grundläggande problematiken. Varför ska man fortfarande förvägra de enskilda människorna rätten att välja utbildningsanordnare? Det var det som var den springande punkten i frågan jag ställde. Det var inte konstruktionen i övrigt eller att man hela tiden ska utreda sfi. Det var den enkla frågan: Vad ligger bakom ert motstånd i den här frågan? Vi är folkhögskolornas bästa vänner, skulle jag vilja påstå. Vi anser att det är den fulländade skolpengen i verksamhet. Det är precis så vi vill ha skolan konstruerad. Vi tycker att det är ett jättebra system. Det finns ingen anledning att minska detta vare sig ekonomiskt eller till antal platser. Man måste däremot fundera över om det är rimligare att vända sig till landets befolkning, till dem som vill utnyttja denna möjlighet, och säga: Här har vi ett studiemedelssystem. Varsågod och utnyttja det bäst ni vill, men här finns i varje fall en tydlig bas. Eller är det vettigare att göra som ni gör, att hålla oss med 15 olika former, där det är väldigt svårt att se var det ena slutar och det andra börjar? Det är ett oerhört tillkrånglat system för studiemedel för vuxna som vi i dag har i Sverige.
Nils-Erik Söderqvist (S)
Anf. 28 Nils-Erik Söderqvist (S)
Fru talman! Tobias Billström ska få svar på frågan om kontona. Vi har aldrig trott att lösningen för att få bättre kvalitet i sfi-undervisningen och för att ge den enskilde ett bättre stöd skulle vara ett konto. Lösningen är naturligtvis att se till att vi får en ordentlig kvalitet på sfi-undervisningen och att vi möter vars och ens behov, precis som jag redogjorde för alldeles nyss. Sedan måste man också kunna koppla detta bättre till arbetslivet på flera olika sätt. Därför ser jag fram mot det som kommer från den utredning som har arbetat och den beredning som fortfarande arbetar. Men sfi-konton är inte lösningen. Därför skiljer sig våra uppfattningar, Tobias Billström. Så är det. Det som Tobias Billström berörde om folkhögskolan har koppling till det som fortfarande är obesvarat, alltså det märkliga ställningstagandet som ni har gjort. Ni är inne och tafsar på folkbildningens frihet, därför att vad folkbildningen står för, tillsammans med annat, är en bred kunskapssyn som skapar förutsättningar framför allt för vuxna människor att delta i växandet, vilket är så oerhört viktigt för att sedan orka gå vidare till exempelvis yrkesutbildning. Om man då ska styra detta och ta ifrån folkbildningen dess frihet, då snävar man in och eftersträvar någon sorts konstlad effektivitet som blir missriktad. Det är oerhört bekymmersamt och farligt. Men framför allt hade vi inte klarat och kommer inte att klara rekryteringen om vi inte hade haft Kunskapslyftet och om vi inte fortsättningsvis satsar så stora volymer som vi nu gör på ett fortsatt lärande.
Torsten Lindström (Kd)
Anf. 29 Torsten Lindström (Kd)
Herr talman! Den ideologiska skillnaden mellan socialdemokratin, som vill ha in alla i samma fack på samma tid, på samma sätt, på ett enda sätt och oss kristdemokrater, som i stället vill se en mångfald i utbildningssektorn även för de vuxna, är ganska tydlig. Nils-Erik Söderqvist verkar en smula brydd över att vi kristdemokrater kommer med våra uppfattningar och våra krav. Men vi har upptäckt att vi ropar, vi ropar och vi ropar, men det verkar som om ingen hör, ingen hör och ingen hör. Då kan det till slut bli så att det även hos socialdemokratin trillar ned någonting, och sedan händer det någonting. Vi ser ett exempel på det i dagens betänkande när Socialdemokraterna visserligen något motvilligt men dock är med på att det behövs någon form av översyn och någon form av åtgärd när det gäller den eftergymnasiala yrkesutbildningen. Uppenbarligen ska det ropas ordentligt för att Socialdemokraterna ska höra. Min fråga till Nils-Erik Söderqvist handlar om detta resonemang i dess förlängning när det gäller yrkesutbildning. Vi kristdemokrater vill ha en yrkeshögskola som är av högkvalitativt snitt och som samlar de erfarenheter som finns i olika yrkesutbildningar. Därför vill jag fråga om Nils-Erik Söderqvist är beredd att tänka den tanken och om han är beredd att låta yrkesutbildningen få det hem som är värdigt den.
Nils-Erik Söderqvist (S)
Anf. 30 Nils-Erik Söderqvist (S)
Herr talman! Torsten Lindström frågade mig om yrkesutbildningarna. Låt mig då först bara säga att vi anser att det är oerhört angeläget att lägga ned kraft på hur vi ska kunna forma framtidens yrkesutbildning. Men jag är angelägen om att säga att vi samtidigt ska vara klara över att det sker en oerhört stor expansion och utveckling på detta område, och den ska följas nogsamt. Man måste också veta vad det är i just friheten hos de respektive yrkesutbildningarna som måste finnas kvar. Sedan håller vi med om, vilket naturligtvis framgår av betänkandet, att det är bra att få en bild av hur det ser ut just på de punkter som vi har ställt oss bakom. Men jag tror att det är för tidigt att låsa fast exakt hur yrkesutbildningarna ska se ut. Jag tror att mångfalden och det som nu händer ger klokskap och erfarenheter som är viktiga. Torsten Lindström sade att vi lyssnar dåligt och att det är därför som han upprepar. Men jag lyssnade väldigt noga, men jag hörde inga argument för och inga förklaringar till att en rättighetslagstiftning skulle vara så väldigt bra. Inte heller hörde jag några argument för att ett samlat kommunalt ansvar skulle vara bra, inte heller hörde jag hur man skulle lösa ansvarsfrågan. Det bekymrar mig att det inte finns någon genomtänkt syn på detta.
Torsten Lindström (Kd)
Anf. 31 Torsten Lindström (Kd)
Herr talman! Det kom inget konkret svar från Nils-Erik Söderqvist på frågan om yrkeshögskola och yrkesutbildning, inte ett enda konkret ord. Vi kristdemokrater vill ha ett flexibelt system. Nu hyllar Nils-Erik Söderqvist plötsligt mångfalden. Det var en nyhet. Det ska bli oerhört intressant att se vad det leder till konkret. Vi vill ha en mångfald där människor har möjligheter att under livets gång ändra inriktning, byta väg i livet. Det ska finnas ett generöst system med en ordentlig mångfald. Men vi ska också ha en yrkesutbildning och ett utbildningssystem som svarar upp mot de behov och de krav som finns från arbetsmarknaden. Bristen på yrkesutbildad arbetskraft är ett av de största tillväxthindren, och Socialdemokraterna har plötsligt börjat tala så mycket om tillväxt även om vi som vanligt inte har sett så mycket än. Då borde till och med Nils-Erik Söderqvist kunna se att det här behövs konkreta åtgärder som vi inte bara kan sitta och vänta på, utan här måste det till något konkret och det snart. Herr talman! Validering är en nödvändig metod för att fånga upp människors kunskaper. Socialdemokraterna har löst detta genom att tillsätta en delegation. Min fråga till Nils-Erik Söderqvist är på vilket sätt han tror att en ny myndighet, inte i Stockholm eller i Hässleholm men likväl en myndighet, ska kunna hjälpa de människor som verkligen har behov av att få kunskaper validerade, beräknade på ett bra sätt så att de kan komma vidare i sina liv utbildnings- och yrkesmässigt.
Nils-Erik Söderqvist (S)
Anf. 32 Nils-Erik Söderqvist (S)
Herr talman! Torsten Lindström, jag ska börja med att besvara din sista fråga om validering eftersom du tog upp den även i ditt inledningsanförande. Myndigheten är inte det enda verktyget, långt därifrån. I mitt anförande talade jag om hur oerhört viktigt det är att man nu kan se en ökad kompetens utifrån lärcentrum och utifrån samverkan i kommunerna. Man börjar nu verkligen att ta hänsyn till det som människor har med sig i ryggsäcken från tidigare kunskaper och lärande. Det menar jag är det allra starkaste. Men vad Valideringsdelegationen framför allt ska göra är att understödja den här utvecklingen på en lång rad sätt med åtgärder. Där tror jag, och vi har andra liknande erfarenheter, att väldigt mycket kan bli positivt. Sedan ska jag också vara sjyst och försöka svara på frågan om yrkesutbildningarna och högskolan. Vi delar inte uppfattningen att man ska samordna detta under en hatt. Vi menar att yrkesutbildningarna, KY, har en oerhört bra utveckling, ett bra resultat och en bra kvalitet. Man kan bara titta på hur stor andel av dem som har deltagit i dessa utbildningar som har gått rakt in i arbete. Då ser vi att detta har varit oerhört värdefullt. Kvaliteten är bra, och det är en flexibel utbildning. Det innebär inte att man stänger dörren för andra former av yrkesutbildningar i framtiden. Vi vet också att det på högskolan har öppnats upp möjligheter för en yrkesinriktad utbildning. Det finns en stor flod av vägar och möjligheter. Att benämna det en renodlad högskoleutbildning rakt över, om vi fattat era tankar rätt, tycker vi är fel.
Ana Maria Narti (Fp)
Anf. 33 Ana Maria Narti (Fp)
Herr talman! Det var en mycket blomstrande beskrivning av vuxenutbildningen vi fick från socialdemokratiskt håll. Om det är så bra och vi har det så fantastiskt vill jag först fråga: Hur kommer det sig att vi har fått reda på katastrofen med unga som står utanför? Det är en före detta socialdemokratisk partisekreterare som har utrett frågan. Han har kommit fram till en mycket dyster bild. Det finns en stor grupp ungdomar som inte arbetar, inte studerar, inte är sjuka och som inte har någon plats i samhället. Vår vuxenutbildning är stimulerande, öppen, flexibel och skapar väldigt mycket kunskap. Hur kommer det sig att vi har några tiotusen unga människor i åldern 16-24 år som hänger utanför livet?
Nils-Erik Söderqvist (S)
Anf. 34 Nils-Erik Söderqvist (S)
Herr talman! Jag vill först till Ana Maria Narti säga att jag uppfattade hennes anförande för en stund sedan i talarstolen som ett lovord till vuxnas lärande, något som vi fattade beslut om här i kammaren för några år sedan. Jag är glad för det. Ana Maria Narti talade sig varm för flexibiliteten. Hon talade sig varm för att möta vars och ens behov, och så vidare. Hon gjorde dessutom en resa och berättade om egna upplevelser av satsning på vuxenutbildning. Det är en del tankar som Moderata samlingspartiet borde ta till sig när man skriver om det ena och det andra. Sedan vill jag säga till Ana Maria Narti att det skulle vara mig främmande att vara nöjd eller slå mig till ro. Varken jag eller någon i mitt parti kommer att göra det så länge vi har någon som står utanför och inte har möjlighet att vara med i samhället. Detta sagt med tanke på det Ana Maria Narti sade om dem som inte får chansen. Det är precis just därför som vi satsade så starkt på Kunskapslyftet. Det var över 40 miljarder om man lägger till den studiefinansiering som fanns på den tiden. Det är också därför vi har lagt fast en nivå som ligger över det vi har haft tidigare på vuxnas lärande. Vi får aldrig någonsin acceptera att det finns en enda människa som står utanför samhället och som inte får chans till en ny omstart i livet. Det är bara att instämma i detta. Det gäller att gå vidare och ha en bred och ordentlig uppslutning. Herr talman! Det skulle vara glädjande om fler än Ana Maria Narti så lovordade vuxnas lärande och då inte minst från Moderata samlingspartiet.
Ana Maria Narti (Fp)
Anf. 35 Ana Maria Narti (Fp)
Herr talman! Jag tror att det föreligger ett litet missförstånd i tolkningen av mitt anförande. Jag lovordade den fantastiska alternativa utbildningsmöjligheten i Sverige på 70-talet. Jag försökte förklara att man har förlorat väldigt mycket sedan dess. En av mina förklaringar är att det har blivit trögt och stelbent när man har samlat för mycket i kommunerna. Jag är övertygad om att vi behöver en mycket öppnare arena för utbildningen för vuxna för att kunna bli så flexibla som vi behöver vara. Jag känner också mycket väl till den mycket lyckade formuleringen i den socialdemokratiska valkampanjen: Stolt men inte nöjd. Men den har blivit lite grann av ett skämt i dag på väldigt många områden när vi ser hur arbetslösheten växer och stora grupper riskerar att hamna i en utanförposition. Vi har en ganska så allvarlig situation framför oss. Jag har en sista fråga. Den senaste integrationsrapporten för år 2003 berättar att en femtedel av de utrikes födda som studerar på grundläggande nivå redan har högskoleutbildning. Vad har de att göra där på grundläggande nivå? Samma rapport säger att det finns högutbildade utrikes födda som är kvar i vuxenutbildningen efter fem-elva terminer. Tala om slöseri med människor, pengar, tid och med allt!
Nils-Erik Söderqvist (S)
Anf. 36 Nils-Erik Söderqvist (S)
Herr talman! Jag ska börja med att svara på Ana Maria Nartis sista fråga. Det är just därför jag mitt anförande talade om hur viktigt det är med validering och det som nu sker i lärcentrum och liknande. Det är klart att den som har med sig i ryggsäcken en lång rad av lärdomar och kunskaper inte ska behöva göra om det. Det var också just därför vi för några år sedan fattade beslut om vuxnas lärande. Det är en oerhört flexibel möjlighet. Du ska kunna läsa in någonting du har missat på grundskolenivå eller gymnasienivå samtidigt som du läser kanske något ämne på högskolan eller läser någon del av en yrkesutbildning. Eller varför inte kombinera det med att du jobbar delvis på något sätt? Herr talman! Den flexibilitet som Ana Maria Narti talar om ska finnas här. Det var därför vi lade fast den så tydligt. Det är därför vi i dag är rätt stolta över den ansatsen och det som vi har lagt där. Det är alldeles klart. Vi antog detta i kammaren för några år sedan. Att gå från det till att säga att det inte finns skäl att komma tillbaka och göra justeringar och utveckla det vidare är långt. Vi har sagt att vi ska göra det. Vi ska komma tillbaka. Det finns säkert anledning att göra det. Samhället förändras. Det finns skäl att ytterligare spänna bågen och göra kraftansträngningar på området.
Lars-Ivar Ericson (C)
Anf. 37 Lars-Ivar Ericson (C)
Herr talman! "Hantverkarna märks inte förrän de är borta." Denna tidningsrubrik berättar om en yrkesgrupp som håller på att försvinna. Om tio år har 100 000 hantverkare gått i pension, och vi har i dag dålig beredskap för att ersätta dem. I utskottsbetänkandet kan vi läsa om hur 3,8 miljoner avsätts för försöksverksamhet med lärlingsutbildning för vuxna inom hantverksyrken. Det är bra. Men det handlar också om att vi måste få fram en attitydförändring inom utbildningsväsendet, ja, egentligen hos hela Sveriges befolkning. Vi behöver få en allmän uppvärdering av handens kunskaper. Vi kan ta lärdom av vårt grannland Danmark där det är lika fint att vara VVS-tekniker som akademiker. Därför utfärdas varje år 30 000 gesällbrev i Danmark att jämföra med knappt 1 000 i Sverige. Det finns också några andra siffror. I Sverige är 1,7 % svenskarna i åldern 20-29 år i yrkesutbildning. Det europeiska snittet är 13 %. Ja, vi har mycket att lära av Danmarks sätt att hantera hantverksutbildningen. Detta ville Johan Linander och jag få fram genom att i vår motion peka på möjligheten att låta Skåne under tre år bli ett försöksområde för hantverksutbildning. Det är en utbildning i nära samarbete med näringsliv, branschföreträdare, parterna på arbetsmarknaden och de danska motsvarande aktörerna. Motionen avstyrks, men jag vill passa på att inbjuda riksdagens ledamöter till ett samtal kring behovet av hantverksutbildningar. Platsen är socialutskottets sessionssal onsdagen den 14 april kl. 13.00-15.30. Då kommer stiftelsen Skånes hantverks- och yrkescentrum att informera om nya spännande förslag till hantverksutbildning. Man kommer bland annat att berätta om en ny gesällutbildning som ska hjälpa skånska mjölkbönder att få tag i djurskötare. Det är en utbildning som passar bra för invandrare med jordbruksbakgrund. Nu är de första gesällerna på väg ut till gårdar som kan bli deras framtida arbetsplatser. Detta projekt omfattar 20 platser. Fyra dagar i veckan är det utbildning på gårdarna. Den femte dagen går gesällerna på något av Skånes naturbruksgymnasier. Herr talman! Filosofen Seneca sade om den tidens skola: Tyvärr lära vi icke för livet, utan för skolan. Den kritiken kan ibland passa in på vår tids hantverksyrkesutbildningar. Utan att förringa betydelsen av kunskaper i engelsk grammatik så tror jag att billackeraren och VVS-teknikern behöver annat med sig i bagaget för att klara av att utöva sitt yrke. Det behövs mer tid ute i företagen, mer kontakter mellan skola och företag och bättre stöd till handledarna på företagen. Företagen är inte ovilliga att ta emot lärlingar, men det behövs mer information från utbildningssidan. Jag ska säga något om våra invandrares hantverkskunskaper. För några år sedan kom en man till mig och sade: Jag jobbar gratis hos dig bara jag slipper ifrån alla dessa kurser som jag tvingas gå för att kunna försörja min familj. Mannen var kosovoalban. Han var utbildad ingenjör och bilmekaniker. Han hade bott i Sverige i fem år. Han talade bra svenska. Men hans vilja att arbeta och hans grundkunskaper från hemlandet hade inte tagits till vara. Tänk vilken möjlighet det finns hos alla dessa invandrare som ofta har en gedigen yrkesutbildning från sitt hemland! Här behövs praktikplatser hos hantverkare och företag. Jag tror att de går att ordna, men vem tar egentligen ansvar för detta? Är det socialtjänst, skola, arbetsförmedling eller Migrationsverket? De måste samarbeta mer. Det behövs mer av kreativitet inom hantverksutbildningen. I dag kan en murare utbilda sig till ekonom, men för en ekonom är det svårare att utbilda sig till murare. Vårt land har fina hantverkstraditioner. Ska vi kunna möta den förväntade bristen på yrkeskunnigt folk så måste vi få en gymnasieskola med lärlingsutbildning men också en vuxenutbildning som vänder sig till dem som är något äldre och vill gå in i ett hantverksyrke.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2004-04-02
Förslagspunkter: 21, Acklamationer: 17, Voteringar: 4

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Rätt till gymnasial vuxenutbildning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ub367 yrkande 26 och 2003/04:Ub498 yrkande 39.
    • Reservation 1 (c, fp, kd)
  2. Vuxenutbildning hos annan anordnare än kommunen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ub490 yrkande 4 och 2003/04:Kr329 yrkande 14.
    • Reservation 2 (m, kd)
  3. Valfrihet för funktionshindrade inom vuxenutbildningen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:So575 yrkande 6.
    • Reservation 3 (fp)
  4. Översyn av eftergymnasial vuxenutbildning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen bifaller delvis motionerna 2003/04:Ub366 yrkande 3 och 2003/04:Ub391 yrkande 15.
  5. Utbudet av kvalificerad yrkesutbildning (KY)

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ub391 yrkande 14, 2003/04:Ub460 yrkande 2 och 2003/04:N288 yrkande 2.
    • Reservation 4 (c, v)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (c, v)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1210023
    m400015
    fp370011
    kd28005
    v02208
    c01705
    mp11006
    Totalt23739073
    Ledamöternas röster
  6. Pedagogisk utbildning av handledare inom KY

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:Ub366 yrkande 2.
    • Reservation 5 (v)
  7. Yrkeshögskola

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ub230, 2003/04:Ub232 yrkandena 1 och 2, 2003/04:Ub414 yrkande 6, 2003/04:Ub496 yrkandena 2, 3 och 5-8 och 2003/04:A257 yrkande 6.
    • Reservation 6 (m)
    • Reservation 7 (fp)
    • Reservation 8 (kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (m)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1200024
    m040015
    fp003711
    kd00285
    v22008
    c17005
    mp11006
    Totalt170406574
    Ledamöternas röster
  8. Utbildningssatsning på undersköterskor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:So640 yrkande 13.
    • Reservation 9 (kd)
  9. Utbildning på form- och designområdet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr230 yrkande 3.
    • Reservation 10 (m)
  10. Vuxenutbildning för vissa yrken i övrigt

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ub223, 2003/04:Ub226, 2003/04:Ub251, 2003/04:Ub255 yrkande 5, 2003/04:Ub302, 2003/04:Ub430, 2003/04:Ub464 och 2003/04:N412 yrkande 27.
    • Reservation 11 (kd)
  11. Validering

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf402 yrkande 12, 2003/04:Ub440 yrkande 2, 2003/04:Ub496 yrkande 4 och 2003/04:Ub499 yrkande 5.
    • Reservation 12 (kd)
  12. Uppläggningen av svenskundervisningen för invandrare (sfi)

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf325 yrkandena 15 och 16 och 2003/04:Sf402 yrkandena 2, 7 och 8.
    • Reservation 13 (m)
    • Reservation 14 (kd)
  13. Sfi för invandrarkvinnor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf326 yrkande 15 och 2003/04:Ub394 yrkande 2.
    • Reservation 15 (c, fp)
  14. System för att konkurrensutsätta sfi

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf325 yrkande 17, 2003/04:Sf326 yrkande 5, 2003/04:Ub243 och 2003/04:Ub367 yrkande 28.
    • Reservation 16 (m, fp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 16 (m, fp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1210023
    m040015
    fp037011
    kd28005
    v22008
    c17005
    mp11006
    Totalt19977073
    Ledamöternas röster
  15. Sex- och samlevnadsundervisning inom sfi

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So273 yrkande 4, 2003/04:Ub241 och 2003/04:Ub383.
  16. Svenskundervisning för förvärvsarbetande invandrare

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:Ub488 yrkandena 1 och 2.
  17. Sfi för synskadade

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:Ub210.
    • Reservation 17 (m, fp)
  18. Vuxenutbildning i annan kommun

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ub247 yrkande 1, 2003/04:Ub333 och 2003/04:MJ473 yrkande 16.
  19. Finansiering av lärcentrum

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:Ub366 yrkande 1.
    • Reservation 18 (v)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 18 (v)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1210023
    m400015
    fp370011
    kd28005
    v02208
    c17005
    mp11006
    Totalt25422073
    Ledamöternas röster
  20. Företagsinriktad lärlingsutbildning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:A257 yrkande 7.
    • Reservation 19 (m, fp)
  21. Kompletterande utbildning för invandrare

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:A257 yrkande 9.
    • Reservation 20 (m, fp)