Vissa räddningstjänstfrågor

Betänkande 1992/93:FöU1

Försvarsutskottets betänkande 1992/93:FÖU01

Vissa räddningstjänstfrågor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1992/93
FöU1

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande nio motioner som väckts
under den allmänna motionstiden 1992. Motionerna hänför sig till
fyra ämnesområden, nämligen s.k. restvärdesräddning,
ansvarsförhållanden inför rasrisker, transport av farligt gods
och sotningsverksamhet.

I en motion förordas att åtgärder vidtas för att förbättra
restvärdesräddningen i samband med bränder. Utskottet anser
att restvärdesräddningen kan effektiviseras utan någon
riksdagens åtgärd. Motionen bör därför inte bifallas.

I en annan motion föreslås att en utredning tillsätts för att
klarlägga ansvarsförhållandena inför rasrisker och
naturolyckor. Denna fråga bör enligt utskottets mening
behandlas först sedan arbetet i den s.k. Skredkommissionen
avslutats. Inte heller denna motion bör bifallas.

Tre av motionerna angående transport av farligt gods
föreslår olika åtgärder för att öka säkerheten vid miljöfarliga
transporter genom Stockholms skärgård, Stockholm, Södertälje och
Mälaren. Förslag ges även om förbättrad information om farliga
transporter till de lokala räddningskårerna. Utskottet har
nyligen behandlat delvis likartade yrkanden och gör i dessa fall
nu ingen ny bedömning. Motionsyrkandena bör därför avslås. Ett
förslag om anmälningsplikt vid transport av farligt gods genom
Öresund anser utskottet bör föranleda ett riksdagens
tillkännagivande till regeringen. Utskottet efterlyser
avslutningsvis en samlad redogörelse av läget beträffande
arbetet med att höja säkerheten i samband med transport av
farligt gods, vilket är i linje med en tidigare efterfrågad
erfarenhetsredovisning.

Motionerna om sotningsverksamheten innehåller förslag om
ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102) med innebörd att det
nuvarande kommunala sotningsmonopolet avskaffas. Utskottet
föreslår avslag på dessa motioner med hänvisning till tidigare
ställningstaganden i frågan och kommande behandling av
regeringens proposition (1992/93:43) om ökad konkurrens i den
kommunala verksamheten.

Motionerna

1991/92:Fö701 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i
räddningstjänstlagen så att bestämmelserna om sotning utgår, i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1991/92:Fö702 av Anders Svärd och Ingbritt Irhammar (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i räddningstjänstlagen att enskild fastighetsägare i
framtiden av skorstensfejarmästare kan ges rätt att utföra
sotning av egen fastighet.

1991/92:Fö703 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (s) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om restvärdesräddning vid brandsläckning.

1991/92:Fö705 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär ett åtgärdsprogram för
att öka säkerheten vid miljöfarliga transporter genom Stockholms
skärgård, Stockholm, Södertälje och Mälaren,
2. att riksdagen begär att regeringen låter utreda överförande
av en del av de miljöfarliga transporterna i Stockholmsområdet
till pipelines och i första hand en pipeline för olja mellan
Nynäshamn och Stockholm.

1991/92:Fö706 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbättrad säkerhet vid miljöfarliga
transporter.

1991/92:Fö707 av Kenth Skårvik och Elver Jonsson (fp) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts med uppgift att klargöra ansvarsförhållandena för
berörda parter vid rasrisker och naturolyckor.

1991/92:Fö708 av Inger René (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
sotning.

1991/92:Fö709 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att i internationella fora verka för att
överenskommelser träffas om plikt att anmäla transport av
farligt gods genom Öresund och andra regler som främjar
sjösäkerheten i området.

1991/92:Jo690 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att miljöfarliga transporter genom
huvudstaden bör begränsas.

Utskottet

Restvärdesräddning i samband med bränder

Motion Fö703 (s) behandlar s.k. restvärdesräddning i samband
med bränder. Motionärerna pekar på de mycket stora samhälleliga
förlusterna årligen för brand- och vattenskador och hävdar att
kostnaderna kan reduceras avsevärt genom en effektivare
restvärdesräddning. De anser att det vid räddningsskolorna inte
förekommer tillräcklig utbildning för att räddningspersonalen
rätt skall förstå restvärdesräddningens betydelse och
möjligheterna att redan under släckningsskedets olika faser
utföra olika skadebegränsande åtgärder. Utbildningen i
restvärdesskydd bör enligt motionärerna således förstärkas och
53 § räddningstjänstlagen (1986:1102) ändras med innebörd att
räddningsledaren redan när en räddningsinsats påbörjas åläggs
ett ansvar för restvärdesskydd och sanering. Mot denna bakgrund
föreslås att riksdagen ger regeringen i uppdrag att se över
behovet av utbildning och materiel samt räddningsledarens
direktiv för akutskedet av en olyckshändelse.

Utskottet vill inledningsvis hänvisa till att
huvuduppgiften för räddningstjänsten är att skydda liv och
miljö. Räddning av egendom ingår också i uppgiften. Insatser
skall genomföras så att minsta möjliga skada uppstår på egendom.
Utskottet anser att åtgärder för restvärdesräddning och
restvärdesskydd är väsentliga och kan spara stora värden. I
utbildningen av brandpersonal ingår också, enligt uppgift från
Räddningsverket, användningen av metoder och teknik som skall
begränsa skadorna på byggnader och egendom och som därmed
minskar behovet av restvärdesräddning.

Restvärdesskyddet är primärt ett ansvar för egendomsägaren
eller dennes försäkringsbolag. Räddningsledaren är enligt 53 §
räddningstjänstlagen (1986:1102) skyldig att vid behov
underrätta ägaren eller innehavaren av den drabbade egendomen om
behov av bevakning, restvärdesskydd, sanering och återställning.
Utskottet anser inte det lämpligt att genom en lagändring, som
motionärerna föreslår, utöka det kommunala ansvaret för att
skydda egendom. Det bör vara ett gemensamt intresse för
egendomsägare, försäkringsbolag och räddningstjänst att åtgärder
vidtas för att minimera skadorna i samband med bränder och andra
olyckshändelser. Utskottet utgår från att berörda, utan något
särskilt beslut eller uttalande från riksdagen, tar erforderliga
initiativ och samverkar med detta syfte för ögonen. Motion Fö703
(s) bör därför inte bifallas av riksdagen.

Ansvarsförhållanden inför rasrisker

Motion Fö707 (fp) tar upp vissa problem för kommuner och
enskilda i samband med en risk för jordskred eller ras.
Motionärerna anser att frågan om ansvar och
ersättningsmöjligheter vid sådan konstaterad risk inte synes
vara adekvat beskriven vare sig inom försäkringsskyddet eller
inom det som brukar benämnas "den kommunala kompetensen". De
hävdar t.ex. att kommuner vägrar att lösa in fastigheter utsatta
för rasrisk, och som fått utrymmas, eftersom stöd för en sådan
åtgärd saknas i lagen. Det sägs vara lättare att få ut
ersättning när ras ägt rum och huset drabbats. Statsmakterna
bör, enligt motionärerna, därför genom att tillsätta en
utredning ta initiativ till att klargöra de otydliga
ansvarsförhållandena i ärenden som föranleds av rasrisker och
därmed jämställda naturolyckor.

Utskottet har erfarit att de problem som motionärerna
pekar ut delvis har behandlats i Räddningstjänstkommitténs
delbetänkande (Ds Fö 1983:2) "Geotekniska undersökningar och
förebyggande åtgärder mot skred". Vidare har
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) tillsatt en kommission --
Skredkommissionen -- som bl.a. redovisat rapporten (1:90)
"Ansvars- och ersättningsfrågor vid ras och skred".
Kommissionens arbete är enligt uppgift inte slutfört.

Utskottet anser att det är angeläget att de i motionen
beskrivna problemen får en tillfredsställande lösning. Innan en
eventuell utredning tillsätts enligt motionärernas förslag, bör
dock Skredkommissionen ges möjlighet att slutbehandla frågan så
att erfarenheterna från kommissionen kan utnyttjas. Motion Fö707
(fp) bör med hänsyn härtill avslås av riksdagen.

Transport av farligt gods

Genom Stockholms skärgård och Mälaren transporteras årligen ca
5 miljoner ton oljeprodukter och 225 tusen ton kemikalier. Dessa
transporter anses i motion Fö705 vara ett allvarligt hot mot
miljön. Exempelvis skulle ett större utsläpp av ammoniak kunna
förstöra hela Mälaren som dricksvattentäkt. Konsekvenserna
skulle bli oöverskådliga och drabba hundratusentals människor.
Enligt motionärerna är det nödvändigt att hos regeringen begära
ett program med kraftfulla åtgärder för att förebygga en
miljökatastrof i samband med sjötransporter i Stockholms
skärgård och Mälaren. Skärpta krav på fartygens standard och
säkerhetsutrustning, utökad lotsplikt och restriktioner i fråga
om vilka leder som får användas nämns som exempel på vad som bör
vidtas. Vidare förordar motionärerna en utredning om
möjligheterna att överföra en del av de miljöfarliga
transporterna i Stockholmsområdet till pipelines, i första hand
mellan Nynäshamn och Stockholm.

Samma oro för miljön i Stockholmsområdet kommer till uttryck i
motion Jo690 (fp). Synen på behovet av åtgärder är likartad och
ett yrkande framförs om begränsning av miljöfarliga transporter
genom huvudstaden (yrkande 10).

Utskottet har tidigare behandlat den grundläggande frågan
om att bedöma riskerna i samband med olika transportsätt och
konsekvenserna om en olycka skulle inträffa samt att därefter
välja säkraste transportsätt. Så skedde i betänkande
1990/91:FöU1 (s. 4--7), bl.a. med anledning av likalydande
yrkanden med dem som nu framförs i motionerna Fö705 och Jo690.
Ett motsvarande yrkande som i motion Jo690 behandlades även i
betänkande 1991/92:FöU3 (s. 4). Utskottet har vid dessa båda
tillfällen framfört att det förutsätter att Räddningsverket
(SRV) och andra berörda myndigheter ger frågan om att utarbeta
en grundsyn för riskbedömning och val av transportsätt sådan
prioritet att den kan drivas vidare med kraft och leda till
resultat utan onödig tidsutdräkt. Utskottet utgick vidare från
att regeringen, med hänsyn till ärendets komplexa och
sektorsövergripande karaktär, vid behov tar erforderliga
initiativ med utgångspunkt i det underlag som myndigheterna tar
fram. Utskottet finner inte skäl för att i denna fråga ändra sin
tidigare bedömning.

De i motion Fö705 (c) föreslagna åtgärderna för att höja
säkerheten vid transport av farligt gods till sjöss, t.ex.
utökad lotsplikt och skärpta krav på fartygens standard, har
nyligen behandlats av trafikutskottet (1991/92:TU11 s. 16--17)
som bl.a. anser att Sverige inte ensidigt kan införa krav på
fartygs konstruktion och utrustning utan förankring i
internationella regler. Vidare hänvisar detta utskott till att
1981 års riksdagsbeslut om miljösäkrare sjötransporter bl.a.
innebar införandet av ett behovsanpassat lotstvång. Lotstvång
föreligger i princip också på svenskt inre vatten. Enligt
trafikutskottets mening bedrivs ett långsiktigt arbete, inte
minst i internationella fora, för att förbättra sjösäkerheten,
och det finns därför inte skäl att skärpa lotstvånget.

Mot bakgrund av det här anförda anser försvarsutskottet att
initiativ i enlighet med vad som förordas i motionerna Fö705 (c)
och Jo690 yrkande 10 (fp) ej är påkallade. Riksdagen bör således
inte bifalla dessa motioner.

I motion Fö706 (s) framhålls miljöriskerna vid transport av
farligt gods på landsväg. Motionärerna anser det utomordentligt
viktigt att räddningskåren i resp. kommun är väl informerad om
sådana transporter om en olycka skulle inträffa. Möjligheten bör
därför undersökas att med hjälp av modern datateknik, och med
underlag bl.a. från Räddningsverkets informationsbank i
Karlstad, vidarebefordra sådan aktuell information om färdväg,
tidsplan, innehåll och bekämpningsmetod till räddningskåren i
varje kommun utmed färdvägen.

Frågan om att med modern datorteknik förse kommunernas
räddningskårer med fortlöpande och aktuell information om
transporter av farligt gods har utskottet behandlat i betänkande
1990/91:FöU1 (s. 11). Utskottet anförde då bl.a. att
Räddningsverkets informationsbank på sikt borde kunna ge den av
motionärerna efterfrågade informationen för de mest oroande
transporterna. Utskottet utgick från att Räddningsverket i
enlighet med sitt övergripande ansvar verkar för att relevant
information snabbt och på enklaste sätt görs tillgänglig för
räddningskårerna. I betänkande 1991/92:FöU3 (s. 7) återkom
utskottet till frågan och noterade att databasen nu var i drift
med möjlighet för berörda att ansluta sig till systemet.
Utskottet anser att utvecklingen går i linje med intentionerna i
motion Fö706 (s). Motionen bör därför lämnas utan bifall.

Öresundsområdet är miljökänsligt. Motion Fö709 pekar på att
denna region genomlöps av ett av världens mest trafikerade
sjöstråk vilket medför en uppenbar olycksrisk. En olycka var som
helst i sundet kan få ödesdigra konsekvenser för vattnet, och
livet i detta, men också för de tättbefolkade kustkommunerna.
Motionärerna framhåller samhällsansvaret för sjötrafiken genom
Öresund och menar att säkerhetsordningen där bör ses över i takt
med sjötrafikens utveckling. Anmälningsplikt bör t.ex. införas
för fartyg med last av farligt gods. Svenska myndigheter sägs
dock inte själva kunna bestämma om detta, varför ett riksdagens
uttalande förordas om att ansvariga i internationella fora
verkar för att överenskommelser träffas om plikt att anmäla
transport av farligt gods genom Öresund och om andra regler som
främjar sjösäkerheten i området (yrkande 3).

Utskottet har erfarit att på svenskt initiativ försök
under 1980-talet gjorts med ett rapport- och anmälningssystem
för fartygstrafiken genom Öresund. Systemet byggde på
frivillighet. Försöken lär emellertid inte ha slagit väl ut,
främst beroende på att Polen och dåvarande Sovjetunionen inte
medverkade. Utskottet har förståelse för att de folkrättsliga
principerna om havens frihet kan medföra svårigheter när det
gäller att bygga upp ett anmälningssystem som omfattar fartyg av
alla nationaliteter som trafikerar Öresund. De politiska
förändringarna i Östeuropa på senare tid, liksom den allt större
insikten om miljöriskerna, borde dock ha ökat möjligheterna för
att uppnå fungerande avtal av den typ som föreslås i motion
Fö709 (s). Överbefälhavaren har också i annat sammanhang uttalat
sig till förmån för en anmälningsplikt vad avser farligt gods
genom Öresund. Utskottet delar därför inte Sjöfartsverkets
pessimistiska syn på ett rapporteringssystem och utgår från att
regeringen och ansvariga myndigheter uppmärksamt följer frågan
och tar erforderliga initiativ. Vad utskottet här med anledning
av motion Fö709 yrkande 3 (s) har anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Utskottet vill sammanfattningsvis framhålla att det delar
samtliga motionärers uppfattning om vikten av att åstadkomma
största möjliga säkerhet när det gäller transport av farligt
gods. Frågorna om riskbedömning, val av säkraste transportsätt,
information och vägvalsstyrning m.m. är ofta komplicerade och
det finns kunskapsluckor. Utskottet har därför förståelse för
att det tar viss tid att få fram beslutsunderlag för olika slags
åtgärder. Utskottet har under en följd av år behandlat motioner
som från olika utgångspunkter, och utan närmare inbördes
sammanhang, framfört förslag i syfte att förbättra säkerheten i
samband med dessa transporter. Utskottet finner det nu angeläget
att riksdagen får en samlad redogörelse för läget inom det
berörda området. En sådan skulle vara i linje med den
fortlöpande erfarenhetsredovisning som riksdagen tidigare genom
tillkännagivande har begärt (1990/91:FöU1 s. 13, rskr. 18).
Redovisningen bör bl.a. innehålla en sammanfattning av pågående
arbete, större olösta frågor och vilka förväntningar som finns
på resultat. Speciellt angeläget synes det därvid vara att få
den nämnda grundsynsfrågan om riskbedömning och val av säkraste
transportsätt belyst. Utskottet vill i sammanhanget understryka
Räddningsverkets samordnande roll och helst se denna stärkt.
Utskottet utgår från att regeringen och berörda myndigheter
återkommer till riksdagen i enlighet med vad som här har
anförts.

Sotningsväsendet

Räddningstjänstlagen (1968:1102) reglerar
sotningsverksamheten. Motionären i motion Fö701 (c) anser dessa
bestämmelser med sin monopolliknande ordning vara otidsenliga
och i vissa delar kränkande för den enskilde ansvarskännande
fastighetsägaren. Sotning sägs ha en brandförebyggande betydelse
och det ligger då i fastighetsägarens intresse, och i
försäkringsbolagens, att undvika eldsvådor. Sotning bör därför
enligt motionären, i stället för att vara en kommunaliserad
verksamhet, kunna utföras av fristående skorstensfejare som
fastighetsägaren fritt kan välja eller av fastighetsägaren själv
om han har erforderliga kunskaper. Riksdagen föreslås därför av
regeringen begära förslag till ändring i räddningstjänstlagen så
att de reglerade bestämmelserna om sotning utgår.

Likartade förslag framförs i motionerna Fö702 (c) och Fö708
(m).

Utskottet har vid ett flertal tillfällen, senast i
betänkandena 1990/91:FöU2 och 1990/91:FöU10, behandlat
motionsyrkanden om en avreglering av sotningsväsendet. Utskottet
uttalade förståelse för motionärernas kritiska inställning till
den nuvarande ordningen för sotningsverksamheten och för
motionärernas strävan att förenkla reglerna. Utskottet kunde
dock inte ställa sig bakom ett avskaffande av regelverket för
sotningsverksamheten.

Frågan om en minskad reglering inom sotningsväsendet behandlas
i propositionen om ökad konkurrens i kommunal verksamhet (prop.
1992/93:43). Regeringen avser tillkalla en utredare med uppgift
att lägga fram förslag om hur ordningen med långvariga
entreprenadavtal för skorstensfejarmästare skall kunna avvecklas
och hur formerna för att utse skorstensfejarmästare kan förnyas.
Han skall också undersöka möjligheterna att öka inslaget av
konkurrens i verksamheten.

Med hänvisning till utskottets tidigare ställningstaganden i
frågan om avregleringen av sotningsväsendet och med hänsyn till
den kommande behandlingen av proposition 1992/93:43 anser
utskottet att motionerna Fö701 (c), Fö702 (c) och Fö708 (m) inte
bör bifallas av riksdagen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande restvärdesräddning i samband med bränder
att riksdagen avslår motion 1991/92:Fö703,

2. beträffande ansvarsförhållanden inför rasrisker
att riksdagen avslår motion 1991/92:Fö707,

3. beträffande transport av farligt gods
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fö705,
1991/92:Fö706 och 1991/92:Jo690 yrkande 10,

4. beträffande anmälningsplikt i Öresund
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:FöU709 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har
anfört,

5. beträffande sotningsverksamheten
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fö701, 1991/92:Fö702
och 1991/92:Fö708.

Stockholm den 22 oktober 1992

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit:Arne Andersson (m), Sture
Ericson (s), Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Barbro
Evermo Palmerlund (s), Christer Skoog (s), Robert Jousma (nyd),
Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Britt Bohlin (s), Jan-Olof
Franzén (m), Alf Egnerfors (s), Hans Lindblad (fp) och Åke
Carnerö (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.