Problem vid rasrisk

Motion 1991/92:Fö707 av Kenth Skårvik och Elver Jonsson (fp)

Den 11 juli 1991 vid statens geotekniska institut i
Linköping gav dess automatiska larmslinga besked om
hotande ras vid Kvistrumsälven, omedelbart söder om
Munkedals samhälle i Bohuslän. Skredrisken bedömdes
som överhängande vilket ledde till omedelbar evakuering
av en familj. Detta var inledningen till ett ärende som under
lång tid åsamkat den berörda familjen obehag men också
övriga boende inom det område som kommunen har för
avsikt att rassäkra.

Munkedals kommun tillhör de områden i landet som är
mest drabbade av jordskred. Stora arbeten har tidigare
utförts, för att rassäkra områden i anslutning till älven.
Redan i början av 1991 ingav Munkedals kommun,
tillsammans med 15 andra kommuner, begäran om extra
skatteutjämningsbidrag för förebyggande av jordskred och
liknande naturolyckor. Totalt äskade kommunerna 80
miljoner kronor hos finansdepartementet som har att
fördela de tillgängliga medlen, 25 miljoner, på
kommunerna.

Det skred som instrumenten varnade för den 11 juli 1991
har dessbättre inte inträffat. Vid kommunfullmäktiges
decembersammanträde sattes punkt för
inlösendiskussionen; beslutet blev att inlösa tre fastigheter
inom det aktuella området. Ärendet är komplicerat och har
lett till vissa efterspel. Kommunens beslut innebär att
området rassäkras för 2 miljoner kronor. Kommunens
avsikt är att gå in till staten med begäran om ytterligare
anslag, utöver de 1,1 miljoner kronor man tidigare erhållit.

Under hösten 1991 har Vägverket i länet meddelat
kommunen att man inte är intresserad av att hjälpa till med
finansiering, med motivering att berörda riskområden inte
synes påverka intilliggande Europaväg 6.

Jordskredslarmet i Munkedal och därmed
sammanhängande händelser har initierat problem som
drabbar både kommuner och enskilda berörda. Frågor som
rör ansvar och ersättningsmöjligheter vid skredrisk synes
sakna en adekvat beskrivning både inom
försäkringsskyddet och inom det som benämns ''den
kommunala kompetensen''. Tolkningar av lagar och
avtalstexter komplicerar tillvaron för dem som tvingas
lämna sina hus. Det är betydligt lättare att få ut ersättning
om husen rasat. Det är rätt vanligt att familjer, som tvingats
utrymma rasriskdrabbade fastigheter, kräver att
kommunen skall lösa in husen -- men kommunen kan vägra
detta då stöd härför saknas i lagen. För den enskilde kan en
av flera komplikationer vara att tvingas betala
hyra/kostnader för en tillfällig bostad men också för den
man tvingats överge. I Munkedals fall har dock kommunen
förskotterat likvid för hyreskostnaderna.

I denna motion har återgivits den situation som gäller för
Munkedals kommun, men problemen med rasrisker finns
på många håll inte minst i Lilla Edets kommun i Norra
Älvsborg, som senast under 1991 drabbades av jordskred.

Då de frågor vi berört här har ett allmänt intresse av att
bli penetrerade ur olika aspekter, vari den rättsliga delen
inte är den minst viktiga, ser vi det som viktigt att
statsmakten tar initiativ till att klargöra ansvarsförhållanden
för såväl kommun och den enskilde som
försäkringsväsendet i ärenden som är föranledda av
rasrisker och därmed jämställda naturolyckor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts med uppgift att klargöra ansvarsförhållandena för
berörda parter vid rasrisker och naturolyckor.

Stockholm den 24 januari 1992

Kenth Skårvik (fp)

Elver Jonsson (fp)