Vissa punktskattefrågor med anledning av budgetpropositionen för 2010

Anf. 2 Christin Hagberg (S)

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation nr 4. Jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för att vinna tid i kammaren yrkar jag bara på reservation 4. I måndags inleddes det två veckor långa klimatmötet i Köpenhamn. Våra förväntningar på att detta möte ska mynna ut i ett nytt klimatavtal är stora. Jag minns 1997 när Kyotoavtalet diskuterades. Det var inte enkelt att få till stånd, men man lyckades. Det omfattade endast de så kallade i-länderna, och det var ett litet men dock ett steg mot att ta tag i utsläppen av växthusgaser. Den här gången är förutsättningarna helt annorlunda. I stort sett alla världens länder och deras regeringar vet att de måste få ett nytt avtal som kan följa efter när Kyotoavtalet går ut 2012. Vi har ännu några år på oss att vända utvecklingen så att det inte blir varmare på jorden. De stora utsläppsländerna som Kina och USA spelar en avgörande roll. Kina har förstått att de inte kan fortsätta att i en rasande fart förbruka resurser som de gjort de senaste åren utan att ta hänsyn till de konsekvenser som detta för med sig. Vad gäller USA försöker den nya administrationen få fram politiska beslut som går i rätt riktning, men hittills har senaten fegat ur och ser hellre till sin egen vinnings skull än att ta ett gemensamt ansvar för utvecklingen i världen. De afrikanska länderna vädjar till i-länderna att ställa upp. Öarna i Söderhavet som håller på att försvinna gör detsamma. Vi från de industrialiserade länderna har hittills använt 90 procent av resurserna trots att vi bara är 10 procent av jordens befolkning. Vi har ett stort gemensamt ansvar att se till att det blir ett nytt bindande avtal i Köpenhamn, där vi får ut de stora kraven på reducering av utsläppen. Vi måste också se till att det skapas finansiering så att u-länderna klarar att införa olika tekniker som minimerar utsläppen av växthusgaser. Fru talman! Det betänkande som nu ligger på riksdagens bord borde vara mer framåtsyftande. Sverige har länge räknats som ett föregångsland inom detta område men är det inte längre. I propositionen framkommer det klart att man inte avser att fortsätta att ligga i framkant när det gäller klimatpolitiken. Vi från oppositionen beklagar detta. Vi vill att Sverige ska fortsätta omställningen genom att föreslå skatteändringar som gör det lönsamt att göra rätt miljöval. Vi vill höja koldioxidskatten så att den behåller sin styrande effekt. Vi vill göra ändringar inom energiskatteområdet. Vi vill investera i ny teknik och forskning. Vi måste se till att det finns pengar för att bygga om och energieffektivisera fastigheter som inte klarar dagens krav. Vi har lagt fram ett stort fordonspaket som bland annat föreslår beskattning av fordon som verkar till att vi ska ställa om till en fordonspark som släpper ut mindre växthusgaser för att stimulera fordonsindustrin att snabbare ställa om till en produktion av miljösmarta bilar. Svensk fordonsindustri är fortfarande trots sina problem en central del i den svenska ekonomin. Det är av stor vikt att vi ger den förutsättningar att vara med i den omställning som nu sker världen över mot bilar som går på alternativa drivmedel eller drar mycket mindre drivmedel. Vad gör då den borgerliga regeringen med finansministern i spetsen? Man sänker koldioxidskatten. När jag läste propositionen insåg jag efter ett tag att denna är skriven av ekonomer. Det finns ingen tillstymmelse till miljötänk i den. Det är väl de fyras gäng på finansen som har skapat denna produkt. Har ni inga ambitioner alls på det här området? Ska vi få en omställning av fordonsparken och en minskning av utsläppen från transporter måste det göras en hel del. Regeringen säger att den vill minska utsläppen i Sverige med 30 procent till 2020. Det är tio år dit. Hur har ni tänkt göra det? Vi föreslår en höjning utöver den borgerliga regeringens på 6 öre på koldioxidskatten. Detta motsvarar en höjning av bensinpriset på 15 öre. Men detta är bara en början. Samtidigt vill vi göra en massa annat till exempel på fordonssidan som syftar till att minska utsläppen. Vi har massor av bra förslag från oppositionen. Men vad vill ni? Kom med förslagen från talarstolen i dag! Jag får inte er politik att gå ihop. Ni för en stuprörspolitik som gör att miljö-, klimat- och skattepolitik inte går ihop. Varje område ligger i ett stuprör utan förbindelser emellan. Det blir tydligare för varje dag. Man tar bort förbränningsskatten trots att flera remissinstanser menar att den tjänat sitt syfte, nämligen att förbättra återanvändning och återvinning som enligt avfallshierarkin är helt korrekt. Då kommer frågan. Ni har under hela mandatperioden sagt att ni vill plocka bort förbränningsskatten. Men varför har ni då inte tagit tag i frågan och presenterat andra lösningar så att mer kan återanvändas eller återvinnas i stället för att mer nu kommer att skickas till förbränning? Under hela mandatperioden har ni inte presenterat någonting på avfallsproblematikområdet. Ni tycker förstås att det beslut som fattades 2003 var väldigt bra. Men det har ju hänt så mycket på detta område sedan dess. Eller ska man tolka det så att ni tycker att avfallshierarkin är förlegad och att det är bättre att elda upp avfallet? Jag utgår från att regeringen återkommer med ett förslag, dels för att utjämna konkurrensvillkoren mellan de som förbränner avfall och de fjärrvärmeverk som använder förnybart material, dels för att förbättra den nuvarande politiken inom området totalt sett. Fru talman! Jag vill avsluta med att beröra borttagandet av skatt på handelsgödsel. Detta berör ett annat av de stora miljöproblem som vi har att hantera. Regeringen har under denna mandatperiod till och med lagt fram en proposition om att förbättra havsmiljön. Inte minst den problematik vi har i Östersjön har lyfts fram. Ett av de riktigt stora problemen ligger i det läckage som sker från våra jordar, främst kväve och fosfor. När man då tar bort skatten på handelsgödsel som kan leda till att användningen av handelsgödsel ökar verkar det som att den ena handen inte vet vad den andra gör. Stuprörspolitik igen. Dessutom har pengarna som vi har tagit in på skatten på handelsgödsel förts tillbaka till näringen för att man till exempel ska kunna arbeta med områden som Greppa näringen som har till syfte att informera och vidareutbilda lantbrukare att bli bättre på att använda sig av näringstillförsel på ett bra sätt. Nu försvinner de pengarna, och då minskar också arbetet med den kompetensutveckling som man har kunnat ge för dessa pengar. Fru talman! Det finns naturligtvis en del som är bra i den här propositionen också, men helheten ger ett intryck av att miljöpolitiken helt sköts av ekonomer som bara ger förslag som går att räkna fram. Miljöpolitiken är större än så, och det krävs både morötter och piskor för att nå resultat. Jag måste säga att jag saknar både det gröna miljövänliga Centerpartiet och de gröna liberalerna i detta betänkande. Det är bara det blå högerpartiet som gör sin stämma hörd. Jag vill avsluta med ett ord på vägen: Var inte rädd för att ta ett stort steg när det är nödvändigt. Du kan inte ta dig över en klyfta med flera små hopp. (Applåder)

Marie Engström (V)

Anf. 3 Marie Engström (V)

Fru talman! Med klimatmötet i Köpenhamn som inramning är det en väldigt viktig debatt vi har här i kammaren i dag. Vi tycker att det är viktigt att ställa våra krav högt. Det är mycket som ska genomföras och mycket som vi måste tvinga oss till att uppnå. De globala utsläppen måste minska med minst 80 procent fram till 2050, anser vi. Då måste i-länderna stå för den absolut största delen. Sveriges utsläpp av växthusgaser anser vi måste reduceras med upp till 45 procent till år 2020 och 90 procent i förhållande till 1990. Rika länder måste också kunna stödja fattiga länder med ett nytt klimatbistånd. Det måste finnas ett bistånd utöver det nuvarande biståndet till fattiga länder. Vi som är lagstiftare måste kunna se till att det ska vara lönsamt att vara miljövänlig. Genom att låta förorenaren betala premieras ju goda miljöval. Klimatfrågan handlar också väldigt mycket om rättvisa. Det måste också finnas ett jämställdhetsperspektiv. Vi vill gärna prata om klimaträttvisa. Det är världens rika länder som utarmar jordens resurser och orsakar klimatförändringarna. I Australien till exempel är utsläppen av växthusgaser över 20 ton så kallade koldioxidekvivalenter per person. I Sverige är det drygt 6 ton och i Bangladesh mindre än 1 ton. Detta talar sitt tydliga språk. Industriländerna har stått för 80 procent av växthusgasutsläppen, medan utvecklingsländerna kommer att få bära ca 80 procent av de skador som klimatförändringarna förorsakar. Det finns också ett jämställdhetsperspektiv i den här frågan. Män har större klimatpåverkan än kvinnor i både rika och fattiga länder. Ett exempel på det är att män oftare väljer bil framför kollektivtrafik. Det får ett stort genomslag i statistiken. Fru talman! År 2000 inledde vi, nuvarande opposition och dåvarande regering med samarbetspartier, en så kallad skatteväxling. Mellan 2000 och 2006 ökade vi skatten på miljöfarlig verksamhet med ca 17 miljarder kronor. Samtidigt sänkte vi skatten på arbete genom sänkt inkomstskatt och sänkta arbetsgivaravgifter. Vi var ett av de absolut första länderna som över huvud taget gjorde en sådan här skatteväxling. Vi fick väldigt mycket kritik. I varenda debatt här i kammaren fick vi hård kritik från nuvarande allianspartierna för det vi gjorde, men när vi efter några år utvärderade våra höjningar av koldioxidskatt, energiskatt och så vidare visade det sig att det hade haft effekt. Det ledde faktiskt till en viss omställning, framför allt när det gällde uppvärmning och val av miljövänliga alternativ. Fru talman! Under de åren var det kanske i första hand andra sektorer än just transportsektorn som vi inriktade oss på. Vi gjorde vissa begränsade höjningar av drivmedelsskatter, men skatterna höjdes främst på andra områden. Vänsterpartiet har en rad reservationer i det här betänkandet, och flera av dem rör just därför transportområdet. Vi tycker att det finns mycket övrigt att göra där, och vi tycker inte att regeringens förslag är tillräckliga. Bland annat föreslår vi en höjning av drivmedelsskatter, vilket innebär att bensinpriset skulle höjas med 19 öre och dieselpriset med 17 öre nästa år. Vi vill också ta in en komponent för att gynna människor som bor i glesbygd. Vi vill samtidigt satsa på en utbyggd kollektivtrafik. Vi vill också göra fordonsskatten mer miljöinriktad än vad regeringen föreslår i propositionen. Vi diskuterar en miljöbaserad försäljningsskatt. Tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet har vi också i höstens budgetproposition tagit fram ett gemensamt miljöfordonspaket. Det anger också väldigt tydligt inriktningen på vår politik: att beskattningen ska vara mer miljöstyrande. Vi vill satsa mer på investeringar i ny teknik, både vad gäller fordon, drivmedel och bränslen. Vi menar att det också behövs en skrotningspremie. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 4, men jag står naturligtvis bakom Vänsterpartiets samtliga reservationer i betänkandet.

Anf. 4 Helena Leander (Mp)

Fru talman! Just nu sitter världens ledare samlade i Köpenhamn och ska försöka förhandla fram ett nytt klimatavtal. Det är ingen liten uppgift de har. Vi har inte många år på oss för att vända den globala utsläppstrenden från ökning till minskning. Lyckas vi inte hålla temperaturökningen under 2 grader riskerar vi att utlösa självförstärkande återkopplingsmekanismer som får till följd skenande klimatförändringar bortom vår kontroll. Den som inte tycker att det låter illa nog kan fundera lite på Sternrapporten. Den kom fram till att kostnaderna för klimatförändringarna, om vi inte gör någonting, skulle landa på 5, kanske uppemot 20 procent, av vårt välstånd årligen för all framtid. Om vi däremot vidtar kloka åtgärder kan kostnaderna stanna på 1 procent av världens bnp 2050. Det är i och för sig en ansenlig summa, men betydligt lägre än om vi inte gör någonting. Valet borde vara enkelt: Vi måste agera, och vi måste agera nu. Hur dyra åtgärderna blir beror förstås på vilka åtgärder man väljer. Regeringen argumenterar i den här propositionen väldigt vackert för att väl avvägda ekonomiska styrmedel kan vara ett samhällsekonomiskt effektivt sätt att uppnå klimatmålen. Faktum är att det är så vackert skrivet att jag skulle vilja läsa upp en liten bit: En viktig utgångspunkt för miljöpolitiska styrmedel är att de, i möjligaste mån, ska utformas så att förorenaren betalar för sin miljöpåverkan. De ska i största möjliga utsträckning vara kostnadseffektiva, teknikneutrala och administrativt enkla. Styrmedlen bör utformas med hänsyn till medborgarnas förutsättningar, vilket innebär att fördelnings- och övergångseffekter inte ska bli oskäliga. Om justeringen av miljöskatter leder till betydande fördelningseffekter är det generellt sett bättre att hantera fördelningsproblematiken med andra åtgärder än att avstå från att justera miljöskatterna. Genom höjda miljöskatter kan det dock skapas ett offentligfinansiellt utrymme att sänka andra skatter. En sådan förändring kan mildra negativa fördelningseffekter. Utgångspunkten är att ett hushåll eller ett företag som belastar miljön förhållandevis mycket också betalar förhållandevis mycket i miljöskatter. Fru talman! Majoriteten kanske inte är van vid att jag har högläsning ur deras propositioner för att lyfta fram det som är bra. Men jag tycker att vi som politiker ska kunna vara ärliga och lyfta fram när vi tycker att andra politiker gör bra saker. Och sedan har jag i ärlighetens namn en liten baktanke. Det här som jag läste upp - och annat som jag inte hinner läsa upp - är precis samma saker som jag stått och tjatat om när jag försökt försvara Miljöpartiets skatteförslag. Det är skatteförslag som ni sedan röstat ned. Men nu när ni argumenterar så himla bra för våra förslag kan ni väl inte rösta ned dem en gång till? Nu hävdar majoriteten kanske att den här fina retoriken är tänkt att hänga ihop med de förslag man lägger fram, men jag tycker att det haltar en del. Man gör visserligen bra saker. Man strukturerar upp energibeskattningen så att den ska svara mot energiinnehållet i bränslen, och man minskar på en del nedsättningar som bland annat den lätta industrin har. Det enda olyckliga med de här förändringarna är att koldioxidskattehöjningen på naturgas och gasol som används som drivmedel riskerar att försvåra utbyggnaden av en infrastruktur för biogas. Därför skulle det kunna vara klokt att fasa in just den klimatskattehöjningen lite långsammare. Däremot ser jag ingen anledning till att generellt vara så långsam med att införa klimatskatter och de förändringar man pratar om. Man föreslår att det ska ske efter nästa val. Det kanske är smart väljarstrategiskt, men om vi vill uppnå någonting måste vi agera nu. Ärligt talat tror jag inte att eventuella fördelningseffekter och omställningseffekter blir så mycket mindre då. Det blir en annan regering förhoppningsvis, en rödgrön regering, som får ta eventuell kritik. Är det inte lite fegt? En ännu större feghet är att man inte vågar använda sig av de styrmedel man lyfter fram som det mest direkta och träffsäkra sättet att minska koldioxidutsläppen, nämligen koldioxidskatten. Vi gröna tror visserligen att det kan behövas kompletterande styrmedel när internationella aspekter lägger krokben för att fullt ut beskatta koldioxidutsläppen, till exempel genom en flygskatt och en kilometerskatt på lastbilar. Men i övrigt håller vi helt med om att koldioxidskatten har en stor fördel jämfört med andra styrmedel, för att den går direkt på grundproblemet, utsläppen av koldioxid. Men i motsats till regeringen föreslår vi att vi också ska använda oss av detta ypperliga styrmedel. Vi föreslår en höjning på 60 öre de närmaste tre åren. Regeringen skriver vidare i propositionen: "För att åstadkomma en samhällsekonomiskt effektiv klimat- och energipolitik är oftast generella ekonomiska styrmedel att föredra framför riktade styrmedel i form av subventioner." Nu ser vi att det generella styrmedlet koldioxidskatt skulle man inte använda sig av. Däremot ser vi subventioner till människor som ska köpa bil. För relativt bränslesnåla bilar ska man slippa fordonsskatt i fem år. Och det låter kanske som en trevlig uppmuntran, men däremot kan miljönyttan starkt ifrågasättas. Bilbranschen själv säger att det inte leder till någon ytterligare stimulans till marknaden för miljöbilar. Såväl miljöorganisationer som Skatteverket lyfter fram att det här är ett förslag som gynnar de relativt sett mer bränsleslukande miljöbilarna mer än de relativt snåla. Redan i dag är den fordonsskatt som vi har koldioxidrelaterad. Tar man bort den gynnar man de bränsleslukande bilarna och inte de smarta som vi vill gynna. Alltså riskerar förslaget att rent av bli kontraproduktivt. Skulle man följa regeringens resonemang om koldioxidskatten fullt ut skulle vi inte behöva mixtra med fordonsskatten över huvud taget. Nu påpekar regeringen att det kan finnas skäl att komplettera koldioxidskatten med styrmedel som verkar direkt vid själva köptillfället. Det kan förvisso vara en poäng. Vi kanske inte är så rationella som människor som vi enligt ekonomisk teori ska vara. Kanske räknar man inte så noga på bränslekostnaden när man ska köpa ny bil. Kanske räknar man på det bensinpris som gäller då och inte tänker på att bensinpriset kan komma att stiga i framtiden om vi ska klara klimatförändringarna, om inte stigande råoljepriser gör jobbet åt oss. Det kan kanske behövas ekonomiska drivkrafter som verkar just när man står där hos bilhandlaren. Men i så fall finns det betydligt bättre idéer än skattesubventioner till bilinköp som genom sin utformning riskerar att bli direkt kontraproduktiva. Norge, Danmark och Finland har lyckats minska koldioxidutsläppen från nya bilar genom en koldioxidrelaterad registreringsavgift för alla bilar som säljs. I Frankrike har man i stället ett system som kombinerar en registreringsavgift och en registreringsbonus. Man har en skala av koldioxidutsläppen på bilarna. De bilar som släpper ut mycket får betala en avgift, högre ju större utsläppen är, och de bilar som har små utsläpp får en bonus som är högre ju mindre utsläppen är. På det här sättet har man lyckats förbättra bränsleprestandan och miljöprestandan generellt i bilparken. Ett sådant system skulle vi kunna ha i Sverige om vi ville ha ett kompletterande styrmedel som verkligen ger till resultat en omställning av nya bilar och inte bara gav en image av att vi försöker göra något. Slutligen kan jag inte låta bli att fråga varför man tar bort skatten på konstgödsel. Naturvårdsverket, Jordbruksverket, ett antal andra myndigheter och miljöorganisationer framhåller vikten av gödselskatten för att minska övergödningen genom att minska kväveutlakningen från jordbruket. Dessutom ska vi inte förneka att gödslingen också har en icke försumbar effekt på klimatet dels genom att det går åt mycket energi för att framställa konstgödsel, dels genom att riklig kvävetillförsel ökar avgångar av lustgas från jordbruket. Lustgas är en väldigt kraftig växthusgas. Särskilt konstigt framstår det att man vill ta bort kadmiumdelen av gödselskatten. Det är en skatt som har varit effektiv för att minska kadmiumtillförsel till jordarna utan att därmed nämnvärt påverka jordbrukets konkurrenskraft. Regeringen säger att själva poängen med att ta bort gödselskatt är att man vill stärka jordbrukets konkurrenskraft och kompensera för att man inför andra skatter för jordbruket. Men det blir ingen vidare miljöstyrning om man kompenserar höjningar av en miljöskatt med sänkningar av en annan. Det finns bättre sätt att lösa fördelningsfrågorna. Fru talman! Jag hade en liten baktanke med min högläsning i början. Jag vill helt enkelt visa att regeringen med sina åtgärder inte lever upp till de principer man ställer upp i propositionen. Det styrmedel som lyfts fram som det mest effektiva, koldioxidskatten, vågar man inte använda sig av. I stället använder man sig av riktade subventioner med tveksam miljönytta. Trots att man säger att det är bättre att hantera eventuella negativa fördelningseffekter med andra åtgärder än att avstå från att använda i övrigt välmotiverade styrmedel slopar man skatten på konstgödsel. Fru talman! Trots en många gånger förstklassig retorik hos regeringen känner jag mig tvingad att yrka bifall till reservation 3. Där föreslår vi det som regeringen bara snackar om.

Anf. 5 Lena Asplund (M)

Fru talman! Skatter är ett svårt och komplext område. Därför gäller det att lägga dem på en nivå som människor kan förstå och acceptera. Det är även viktigt att de är transparenta och inte alltför tillkrånglade. När det gäller styrande skatter, som de flesta punktskatter är, gäller det att de verkligen blir styrande och inte kontraproduktiva eller enbart uppfattas som fiskala. Vi är alla medvetna om den globala uppvärmningen och hotet om vi släpper ut för stora mängder koldioxid. Nästan varje dag kan vi läsa reportage från olika delar av världen om hur det till exempel förekommer olika former av väderrelaterade katastrofer. Många av dessa länder hör inte till de allra rikaste och har inte de bästa förutsättningarna att klara de här hoten. Till exempel i delar av Vietnam har översvämningar blivit en del vardagen. Det är vi i de rika delarna av världen som måste gå före med åtgärder. Därför hoppas jag verkligen på att Köpenhamnsmötet kan komma fram till något som även USA och Kina kan ställa sig bakom. När man lyssnar på föregående talare skulle man kunna tro att Sverige är den som bestämmer och styr allt i världen. Bara vi har koldioxidskatterna och går före så fungerar allt, och så sänker vi koldioxidutsläppen. Men man får inte glömma att vi står för 0,2 procent av alla utsläpp. Därför måste vi ha med oss alla. Christin, man kan inte ta det där jätteklivet över klyftan. Det är väldigt lätt att de andra ramlar ned i klyftan i stället. Då har det inte hjälpt alls. Det kanske är bättre om vi är lite försiktiga och bygger en bro över klyftan, så att vi kan komma över och hjälpas åt allihop. Det finns förvisso de som tvivlar på orsakerna till den globala uppvärmningen. Vi har läst om det de senaste dagarna. Men jag anser att försiktighetsprincipen gäller här. Skulle det nu mot förmodan visa sig att nästan alla experter har fel, då har vi inte gjort någon skada. Det vi har gjort är att göra världen lite mindre olje- och kolberoende, och det är bara positivt. Jag tänker inte stå här uppe och nämna allting som finns i propositionen, som jag tycker är utmärkt, utan ska koncentrera mig på några större förändringar. Fru talman! Personbilar med bättre miljöegenskaper kommer att befrias från fordonsskatt under en tidsperiod av fem år från det att bilen tagits i bruk. Vad gäller då för att få denna skattebefrielse? Jo, de måste uppfylla avgaskraven i miljöklass 2005 eller miljöklass El samt ha koldioxidutsläpp som inte överstiger 120 gram per kilometer eller ha en begränsad förbrukning av drivmedel eller elektrisk energi. Det är inte alls som Helena Leander står här och säger, att stora bilar ska kunna släppa ut avgaser och få skattebefrielse. Det är inte stora bilar som släpper ut 120 gram per kilometer. Mercedes, BMW och de här ligger uppemot 170-180 gram. De kommer inte att få någon skattebefrielse. Från den 1 januari 2011 måste personbilarna uppfylla de strängare avgaskrav inom EG som benämns Euro 5 för att skattebefrias. Skattebefrielsen träder i kraft den 1 januari 2010 och de skärpta avgaskraven alltså den 1 januari 2011. Skattebefrielsen gäller upplysningsvis för bilar som tagits i bruk första gången efter den 1 juli 2009. Det är en bra morot för att köpa en miljövänligare bil. Det sporrar även fordonsindustrin att satsa på ännu fler miljövänliga bilar. Men Miljöpartiet tycker inte om bilar, så det har ingen betydelse. Om de släpper ut 0 gram tror jag inte att de tycker om det ändå, för alla ska åka kollektivt. Vidare innehåller propositionen även en del redan aviserade mindre förändringar i beskattningen av dieselbilar. Miljöfaktorn görs om till ett fast miljötillägg. Vidare sänks den så kallade bränslefaktorn till 2,55 den 1 januari 2011 och till 2,4 den 1 januari 2013. Det är definitivt ett steg i rätt riktning, anser jag, eftersom fordonsbeskattning ska vara teknikneutral och bara baseras på utsläppen. Fru talman! Socialdemokraterna och Vänsterpartiet föreslår en höjning av skatten på fossilfri el. De vill höja fastighetsskatten på vattenkraft och föreslår även en höjning av skatten på termisk effekt i kärnkraftverk. Detta föreslås med motiveringen att kraftbolagen under lång tid gjort stora vinster. Min fråga till Christin Hagberg och Marie Engström blir: Vilka mer företag vill ni belägga med högre skatt för att de gör stora vinster? Oppositionen med socialdemokraten Tomas Eneroth i spetsen har hela tiden sedan fordonskrisens början slagit på stora trumman och menat att regeringen ska gå in med stöd. Staten ska tydligen stödja de bolag som gör jätteförluster, men de som gör vinster lägger man en straffskatt på. Detta är planekonomi av rent kommunistisk kaliber. Socialdemokraterna skriver i sin motion att de vill använda hälften av de skatter de tar in från vattenkraft och kärnkraft till att renovera miljonprogramsområdena. Vi ska med andra ord beskatta fossilfri el ännu högre för att renovera bostäder som misskötts av fastighetsägarna. I de flesta fall är det kommunala bostadsbolag. Fru talman! Oppositionen vill i sina reservationer höja skatten på drivmedel, lite olika mycket dock - Socialdemokraterna minst, Miljöpartiet mest: med närmare 2 kronor fram till 2012, om jag har räknat rätt. Helena nickar, så det stämmer nog. Jag skulle vilja att ni förklarar för väljarna: Om olyckan nu skulle vara framme och ni vinner valet 2010, hur stora bensin- och dieselskattehöjningar kan då svenska folket vänta sig? Är det Socialdemokraternas eller Miljöpartiets förslag som ska genomföras? Blir det 2 kronor? Blir det 2:50? Blir det 1 krona? Man kanske vill veta förutsättningarna. Hur mycket vi än höjer bensinskatten kommer det inte att hjälpa mot den globala uppvärmningen. Vi måste ta det lite försiktigt och använda andra medel också. Folk måste kunna åka och handla, hämta barn på dagis och ta sig till och från jobbet. Det är viktigt, glöm inte det! Ni springer fram alldeles för fort. Fru talman! Den 1 juli 2006 infördes på Miljöpartiets initiativ en skatt på avfallsförbränning för den fossila delen av hushållsavfallet som förbränns. Den fossila delen ansåg man uppgick till 12,5 procent. Det har dock visat sig att denna skatt inte haft någon som helst miljömässig konsekvens utan varit en rent fiskal skatt som ökat hushållens kostnader. Skatten har även medfört regelkrångel och ökade administrativa kostnader för berörda företag och Skatteverket. Skatten har beräknats ge staten en inkomst på ca 226 miljoner netto. För att kompensera för skattebortfallet höjer vi nu koldioxidskatten med 1 öre i stället. Det är en skatt som är mer träffsäker och styrande. Det har dessutom visat sig att skatten kan öka transporterna på grund av att verksamhetsavfall som inte beskattas många gånger transporteras till värmeanläggningar medan hushållsavfall transporteras till kraftvärmeanläggningar. Det var väl inte det som var meningen - att vi skulle transportera avfall på vägarna. Det är inte alldeles enkelt med styrmedel i avfallspolitiken. Ekonomiska incitament som påverkar volym och vikt kan ge upphov till olämplig eller illegal förbränning eller dumpning av avfall. En indikation på detta är att där man infört viktbaserade taxor i ett villaområde har avfallet minskat med ungefär 20 procent utan att övrigt registrerat avfall ökat. Då kan man undra: Vart har det tagit vägen? Vi moderater anser att man ska göra det så enkelt som möjligt för enskilda människor att göra miljöbra saker. Den enskilda människan ska även uppfatta att det de gör har miljömässig påverkan. Därför ska miljöskatter verkligen vara miljöpåverkande och inte dolda fiskala skatter.

Anf. 6 Christin Hagberg (S)

Fru talman! Lena Asplund inleder som vanligt när det gäller Moderaterna med att Sverige inte är ensamt i världen. Nej, det är vi inte. Det är därför vi har internationella avtal när det gäller klimatfrågan. Det inleddes med Riomötet 1992, som följdes av Kyotoavtalet, som nu förhoppningsvis följs av Köpenhamnsavtalet. Men vi har också ett ansvar. Vi har kunnat visa att man kan sänka koldioxidutsläppen och ändå ha en växande ekonomi. Ska vi inte fortsätta på den vägen, tycker du? Vad är det du vill ha sagt med det där? Du säger att man inte ska trilla ned i klyftan och att ni vill bygga en bro. Men det är ju det man har gjort. Vi har internationella avtal som vi jobbar med stenhårt, vilket jag utgår från att även den moderatledda regeringen gör. Jag tycker att det känns lite tråkigt att Andreas Carlgren ska sitta på Köpenhamnsmötet och försöka förhandla fram ett bra avtal när det gäller klimatet med de förutsättningar som ni för fram i argumentationen. Du ställde ett antal frågor. Jag fick inte svar på mina, men jag kan ändå försöka svara på dina om du sedan lovar att återkomma till mina frågor. Ja, vi lägger fram ett förslag på att höja skatten för kraftvärmeanläggningar och kärnkraftsanläggningar. Pengarna ska användas för ombyggnad. Det finns massor av åtaganden, bland annat att rusta upp byggnader från miljonprogrammet. De behöver verkligen restaureras och göras energieffektiva. Vi behöver bostäder i det här landet.

Anf. 7 Lena Asplund (M)

Fru talman! Jag kommer inte ihåg vilka frågor du ställde, Christin Hagberg, från talarstolen. Jag är ledsen för det. Du kanske kan ta dem en gång till. Visst ska miljonprogrammet rustas upp, men ska vi betala det med sådana skattepengar? Är det inte ägarna av bostäderna som bör göra upprustningen? Många har faktiskt rustat upp sina bostäder. Det finns många bra och stora bostadsområden som är antingen privatägda eller kommunalt ägda. Det finns exempel på det i bland annat Alingsås. Vid upprustningen har husen gjorts miljövänliga. Ska vi ta dessa pengar och hjälpa dem som inte har tagit sitt ansvar? Jag tycker att det är viktigt att ta sitt ansvar. Det är en av anledningarna till att vi har infört ett ROT-avdrag för bland annat privatpersoner så att de kan ta sitt ansvar och rusta upp sina hus. Under den förra regeringen fanns en fastighetsskatt. Då hade ni en straffskatt när man gjorde miljöbra saker på sina hus. Då ökade taxeringsvärdet, och då fick man betala ännu mer fastighetsskatt. Det var väl inte speciellt miljösmart? Då är det bättre att - som vi har gjort - ta bort fastighetsskatten och införa en fastighetsavgift. Då kan man rusta upp sin bostad och göra den miljömässigt bättre utan att straffas för det. Det måste vara bättre än era förslag.

Anf. 8 Christin Hagberg (S)

Fru talman! Jag ska upprepa mina frågor. Varför sänker ni koldioxidskatten? Vi har ett problem framför oss som vi behöver ta tag i. Vi har till dags datum drygt 10 procents minskningar av koldioxidutsläppen. EU kommer förmodligen att klara sina 8 procent fram till 2012. Ni säger 30 procent, och vi säger 40 procent. Vi behöver inte diskutera procentsatsen, utan det handlar om hur vi går vidare. Till 2020 har vi sagt att vi ska minska med 30 procent. Det är kort tid. Vi har ungefär tio år på oss. Då måste vi ta tag i och försöka lösa problemen. Vi vet till exempel att transportsektorn inte har minskat sina utsläpp utan att de tvärtom har ökat. Det är klart att vi måste lägga fram förslag som ger långtgående effekter. Er argumentation går ut på att handeln med utsläppsrätter och koldioxidskatten ska lösa alla problem. Varför sänker ni då skatten? Hur tänkte ni med handelsgödselskatten? Samtidigt säger ni att det är oerhört viktigt att ta tag i frågorna, bland annat se till att Östersjön åter blir ett levande hav. Det finns problem med algblomning och fiskbestånden. Hur tänkte ni när ni föreslog att man skulle ta bort handelsgödselskatten? Man kan läsa sig till att det ska vara en kompensation för att koldioxidskatt drabbar lantbruket. Inte går det väl att kompensera en miljöåtgärd genom att ta bort den på en annan så att miljön förvärras?

Anf. 9 Lena Asplund (M)

Fru talman! Nu har jag skrivit upp frågorna! Vi sänker egentligen inte koldioxidskatten. Vi höjer den 1 öre, men sedan justeras den genom konsumentprisindex. Eftersom konsumentprisindex har gått ned går den biten ned också. I fjol gick konsumentprisindex upp, och då höjdes koldioxidskatten. Det är väl okej. Om man har sagt att skatten ska följa konsumentprisindex ska den göra det. När konsumentprisindex går upp höjs skatten. Men om man inte sänker skatten när konsumentprisindex går ned är man inte speciellt konsekvent. Vi sänker egentligen inte koldioxidskatten utan den justeras efter konsumentprisindex. Sedan var det frågan om handelsgödseln. Det gjordes en utredning under den förra regeringens tid, SOU 2003:9 Skatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel? , och där uppgavs att priset på handelsgödsel inte har stor betydelse för användandet av handelsgödsel. Det finns andra anledningar till att handelsgödsel används. Varför ska då en skatt läggas på den? Då blir det en fiskal skatt. Då blir det inte en styrande skatt eftersom priset inte verkar ha någon betydelse. Då kan skatten lika gärna plockas bort och andra skatter kan justeras i stället. Det var så jag resonerade innan. Det gäller att skatter ska styra på rätt sätt och att de har en legitimitet där de finns. Vi kan inte ha miljöskatter som är rent fiskala. Då tappar man tron på att skatterna är bra. Därför tar vi bort skatten på handelsgödsel eftersom den inte har haft någon betydelse.

Anf. 10 Helena Leander (Mp)

Fru talman! Jag hade haft förhoppningar om att hinna ställa frågor till Lena Asplund, men jag är glad om jag hinner bemöta allt. Lena Asplund säger som vanligt att Sveriges utsläpp bara utgör 0,2 procent av koldioxidutsläppen. Det spelar ingen roll vad vi gör här. Nähä, men hur många procent av befolkningen i världen utgör vi? Så länge vi i Sverige har koldioxidutsläpp som är bra mycket högre än det globala snittet och bra mycket högre än vad som är ekologiskt hållbart är det vår förbannade skyldighet att minska våra utsläpp. Lena Asplund pratar om de stora bilarna. Det här är inget som jag hittar på. I remissammanställningen från propositionen framgår att Skatteverket, Gröna Bilister, Nature Associates och Naturskyddsföreningen pekar på att de miljöbilar som har högst klimatpåverkan gynnas mest medan de med lägst påverkan endast gynnas marginellt. Den fordonsskattelättnad som ni har valt är alltså tämligen trubbig. Lena Asplund tar upp frågan om övervinster i kraftindustrin. Det är lite intressant. Egentligen skulle det kräva ett ganska långt resonemang. Det handlar om en nationalekonomisk term vi kallar windfall profits - vinster som trillar ned från himlen. I det här fallet handlar det om handel med utsläppsrätter som har inneburit stora vinster för just vattenkraften och kärnkraften. Vad man än kan säga om dem i övrigt har de åtminstone inte några direkta koldioxidutsläpp. I en fri marknad brukar det innebära att fler aktörer söker sig till de sektorerna, och då får man ned vinsterna på normala nivåer. I och med att vi av miljöskäl har sagt att vattenkraften och kärnkraften inte ska byggas ut ytterligare - ni har andra idéer, men det är i alla fall så det ser ut i dag - innebär det att man kan hålla vinsterna på en konstgjort hög nivå. Det är inte rimligt att kraftbolagen utan att egentligen ha gjort något skördar vinsterna. Jag tycker då att det är rimligt ta ut en lite högre skatt för att kompensera. Det innebär inte att det ska vara någon allmän extra vinstbeskattning på företag som råkar vara lönsamma.

Anf. 11 Lena Asplund (M)

Fru talman! Om jag har läst er reservation på rätt sätt har ni inte skrivit något om vinsterna i elkraftsindustrin, det vill säga vattenkraft och kärnkraft. Tydligen tog du åt dig ändå, men det var inte dig jag gick på. Det var dina kolleger som hade skrivit så. Helena Leander säger att jag går tillbaka till hur litet Sverige är. Men faktum är att Sverige är det. Det är därför det är så viktigt att hjälpa andra länder att sänka koldioxidutsläppen. Det är så vi kan komma framåt. Givetvis måste vi visa att Sverige gör saker som är bra. Det gör vi hela tiden. Vi gör många bra saker, bland annat att sänka fordonsskatten för bilar med lägre utsläpp. Sedan var det frågan om vad Gröna Bilister och Naturskyddsföreningen tycker. Jag kan förstå Gröna Bilister, men jag tänker inte kommentera det i kammaren. 120 gram är inte speciellt stora utsläpp. Hur ska vi komma framåt? Vi måste ta det lite försiktigt så att människor kan ha en vardag och kan leva. Jag kommer från Sollefteå. Om man bor i Näsåker och jobbar i Sollefteå har man fyra mil till jobbet. Det finns inga allmänna kommunikationer. Hur ska man göra då? Ska man gå arbetslös i stället? Är det inte bättre att jobba? Vi tycker att jobblinjen är viktig, och då måste man få ta sig till jobbet. Det hjälper inte om du höjer bensinpriset till 40 kronor per liter, för folk kommer att åka ändå. Man måste ju ta sig till jobbet.

Anf. 12 Helena Leander (Mp)

Fru talman! Här återkommer alltså igen detta häpnadsväckande påstående att bensinpriserna inte spelar någon som helst roll för koldioxidutsläppen och bensinförbrukningen. Det är ett påstående som går helt emot all etablerad ekonomisk vetenskap. Det går emot era egna expertmyndigheter som till exempel Statens institut för kommunikationsanalys, som ändå hittar en priskänslighet vid 0,8, och det går emot allt ni skriver i propositionen om att ekonomiska styrmedel ger resultat. Ni skriver dessutom i propositionen att om man ser negativa fördelningseffekter - och det kan man faktiskt göra i det här fallet, ute på landet - får man lösa det på annat sätt. Miljöpartiet har aldrig hävdat att alla i hela Sverige ska åka kollektivt, vilket du påstod tidigare. Om man bor långt ute i buskarna är det klart att man inte ska åka i en tom buss, utan då är det bättre att man tar sin bil, att man har en miljöeffektiv bil som går på någon form av biobränsle som är framställt på ett sjyst sätt. Det där kan vi prata jättemycket om. Alla behöver inte åka kollektivt. Men vi behöver de ekonomiska styrmedlen för en utveckling där vi får de här bättre fordonen och de som har möjligheten, till exempel här i Stockholm, åker kollektivt, cyklar, går eller vad man nu gör. Och den negativa fördelningseffekten - det skriver ni ju själva - får man hantera på annat sätt. Förra mandatperioden införde vi i den rödgröna majoriteten ett glesbygdsavdrag för människor i glesbygd för att kompensera för de högre transportkostnaderna för dem som bor långt ute på landet. Det skulle man kunna göra. Eller är det så att Lena Asplund inte står bakom de principer som hennes egen regering lägger fram i den här propositionen?

Anf. 13 Lena Asplund (M)

Fru talman! Det är klart att jag står bakom dem, men jag försöker åskådliggöra att man faktiskt måste kunna ta sig till jobbet. De incitament som du använder är rätt trubbiga instrument. Glesbygdsavdraget får ju alla. Det har ingen betydelse om du har 50 meter eller två kilometer till jobbet och kan gå dit, alla får glesbygdsavdraget, så det är ett trubbigt instrument. Man måste hitta ett instrument som fungerar bättre, och just nu finns det inget. Det finns också de som bor i Stockholm som måste ta sig i bil till jobbet. Om du bor innanför tullarna finns det ingen anledning. Där kan man faktiskt gå, åka tunnelbana eller buss. Men om du bor i Stockholms län och har en bit in till stan kanske du måste ta dig till närmaste kollektivtrafikmedel. Hur ska du komma dit? Du kanske måste använda bilen då också. Vi måste på något sätt kunna ha en vardag och leva fram till dess att vi får bilarna helt fossilfria, för meningen är väl att de inte ska släppa ut någonting sedan. Vi ser väl alla framför oss bilar med noll utsläpp. Det kan vara elhybrider, olika biobränslen och biogas, som vi pratade om innan och som jag också tycker är bra om vi kan använda. Nu har vi lite distributionsproblem med det i hela landet, men det finns annat. Det är viktigt att vi tar det här i en takt som människor kan klara av, att de känner att det här är okej och sjyst och inte att de straffbeskattas bara för att vi ska gå så långt före och hoppa över den där klyftan så att alla ramlar ned i den.

Marie Engström (V)

Anf. 14 Marie Engström (V)

Fru talman! Jag ska försöka svara på några av de frågor som Lena Asplund ställde i sitt anförande, så kanske jag kan få svar på mina frågor sedan. Du pratar om att vi från oppositionen föreslår höjda drivmedelsskatter. Jag tror att det finns en acceptans i dag hos människor för att vi måste använda den typen av styrmedel för att ställa om. Vi menar att det måste finnas sätt att kompensera människor som bor i glesbygd. Vi måste också kunna satsa på kollektivtrafik, mycket mer utbyggd kollektivtrafik. Det handlar om att fatta modiga politiska beslut för att kunna ställa om samhället. Sedan pratade du om detta med planekonomi. Det är andra som har redogjort för detta, att marginalprissättningen på el i dag bidrar till stora vinster i de stora elbolagen samtidigt som olika styrmedel, till exempel handel med utsläppsrätter, också har bidragit till de stora vinsterna. Att då använda pengarna i en viktig miljöomställning tycker jag nog är en ganska klok politik. I mitt anförande hann jag inte ta upp frågan om att skatten på handelsgödsel tas bort. Jag måste fråga Lena Asplund: Hur har regeringen tänkt minska jordbrukets inverkan på övergödningen när man genomför en sådan här åtgärd?

Anf. 15 Lena Asplund (M)

Fru talman! Jag gav svaret till Christin Hagberg att priset på handelsgödsel inte verkar ha någon betydelse för påverkan, och då ska man inte ha kvar skatten på det. Man ska ju styra en skatt så att den tar som den ska. Kollektivtrafik i glesbygd - ja, Marie du kommer ju från Värmland, och det är också glesbygd. Jag tror att varken du eller jag kommer att uppleva att vi i glesbygden har bussförbindelser med samma intervall som i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Kollektivtrafik i glesbygd - ja, i viss mån kommer det att fungera mellan stora orter och där vi får utbyggd järnväg. Jag hoppas att det kommer att börja fungera rätt bra i mitt län nu med Botniabanan och Ådalsbanan, att vi kommer att kunna få ökade arbetskraftsområden när vi kan åka kollektivt. Många föredrar att göra det, speciellt på vintern. Då är det väl jättetrevligt att kunna sätta sig på ett tåg i stället för att sitta i sin bil och ligga bakom snöröken. Men det kommer inte att fungera överallt, och det inser du också. Det är klart att det inte kommer att fungera med kollektivtrafik i Junsele, Ramsele, Torsby och andra orter i Värmland och även småorter i Norrbotten, så vi måste använda bilen. Jag tycker att vi måste ta det lite försiktigt och långsamt så att folk hinner ställa om och köpa miljövänliga bilar, annars blir det någonting som straffar människor som har lite sämre ekonomi och inte har råd att på en gång köpa en ny och dyrare bil som ger mindre utsläpp.

Marie Engström (V)

Anf. 16 Marie Engström (V)

Fru talman! Nej, man kan naturligtvis inte ersätta bilen med kollektivtrafik överallt. Det faller på sin egen orimlighet. Jag tycker att det är så självklart att vi inte behöver ha den diskussionen. Människor som bor i glesbygd är beroende av bil, punkt slut. Så är det naturligtvis. Det är därför vi har lagt fram förslag för att kompensera dem för den extrakostnad de kommer att få när vi höjer drivmedelsskatten, precis som jag sade. Men hand i hand med den åtgärden är det jätteviktigt att satsa också på kollektivtrafik, självklart. Jag märker att Lena Asplund glider undan svaret när det gäller skatten på handelsgödsel. Lena Asplund säger bara att den inte är verksam, utan att vi måste göra någonting annat. Min fråga var: Hur tänker alliansregeringen minska jordbrukets inverkan på övergödningen? Ni kan inte bara säga att ni anser att handelsgödselskatten inte är bra. Nej visst, ni har tagit bort den. Men vad tänker ni göra i stället?

Anf. 17 Lena Asplund (M)

Fru talman! Vi går tillbaka till det här med prissättningen på elen. Visst, det handlar om utsläppsrätter och att bolagen gör stora vinster. Men tycker man det måste man komma med förslag som ändrar på det i stället för att bara säga att de gör så stora vinster, så då tar vi ut högre skatt. Det är det resonemanget som jag hakar upp mig på, för det är planekonomi. Har man för stora vinster i privata bolag, då höjer vi skatten. Då finns det ju en bakomliggande orsak, och då ska man ta itu med den i stället för att höja skatten. När det gäller handelsgödsel igen: Det här är skatteutskottets betänkande, och vi pratar om skatter och styrande skatter. När det i övrigt gäller handelsgödsel måste jag hänvisa till mina kolleger i miljö- och jordbruksutskottet. Du får väl ta den diskussionen med Sofia Arkelsten, eftersom jag tyvärr inte kan det, annars skulle jag gärna ha gjort det. Det har visat sig att skatten inte haft någon påverkan, och då tar vi bort den. Eftersom skatten inte har haft någon påverkan lär det inte ha någon betydelse för övergödningen. Man lär inte köpa mer gödsel nu. Skulle det bli så får vi titta på vad man kan göra i stället. Men det vi debatterar nu är en skattefråga. Den andra frågan får man diskutera i miljö- och jordbruksutskottet.

Anf. 18 Karin Nilsson (C)

Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. De miljöutmaningar vi står inför i dag är gränsöverskridande. Alliansregeringen har flyttat fram positionerna inom miljöpolitiken och då särskilt inom klimatpolitiken. I dagens debatt låter det som att det inte finns några styrande klimatskatter, men visst innehåller förslaget sådana. Ambitionen är att Sverige ska vara ledande vad gäller hållbar utveckling både på hemmaplan och internationellt. Alliansregeringens miljöpolitik grundar sig på internationellt samarbete och på att ta vara på de möjligheter som finns till miljöförbättringar. Miljöminister Andreas Carlgren sliter just nu med avtalet i Köpenhamn. I betänkandet finns ett antal förslag till styrande förändringar av punktskatter med målsättningen att minska utsläpp av växthusgaser, bidra till målen för andelen förnybar energi och uppnå effektivare energianvändning. Förslagen ingår i budgetpropositionen för 2010 och i 2009 års klimatproposition. Betänkandet innehåller den lagtext på skatteområdet som behövs för att förverkliga de tidigare beslutade förslagen i budgetpropositionen och klimatpropositionen. Punktskatterna är alltså en konsekvens av redan fattade beslut. Det visar på kompromissviljan och enigheten inom alliansregeringen för att åstadkomma en trovärdig politik på miljöskatteområdet. Oppositionens tre partier utgör med sina 13 olika yrkanden ett mycket spretigt alternativ. Socialdemokraterna föreslår att koldioxidskatten ska höjas 6 öre mer än i regeringens förslag, vilket påverkar bensinpriset motsvarande en höjning med 15 öre utöver budgetförslaget för 2010. Vänsterpartiet föreslår en skattehöjning på bensin med 75 öre under tre år och att koldioxidskatten ska höjas med 19 öre mer än i regeringens förslag, vilket påverkar bensinpriset motsvarande en höjning med 57 öre utöver budgetförslaget 2010. Lägger man samman det med de 75 örena blir det ungefär 1:30 på tre år. Miljöpartiet föreslår att koldioxidskatten höjs med 12 öre 2010, 43 öre 2011 och 5 öre 2012, vilket innebär en ökning av bensinpriset med runt 1:80 till 2012. Att klara ut vad som skiljer regeringens politik från de tre olika oppositionspartiernas 13 olika reservationer, som alla var för sig innehåller en mängd olika åtgärdsförslag med kronor och ören, låter sig inte göras på ett begripligt sätt i ett debattinlägg. Fru talman! Jag har ändå valt att belysa en av punkskatterna särskilt. Utöver de skatter i betänkandet som har direkt koppling till växthusgaserna, koldioxidskatt, energiskatt och fordonsskatt, finns ett förslag i betänkandet om att ta bort skatten på handelsgödsel. Denna fråga har en indirekt koppling till klimatskatterna. Även här är det en fråga om att se politiken i ett globalt perspektiv. Frågan om handelsgödsel hänger samman med frågan om koldioxidskatt. Regeringen har som målsättning att använda skatten som styrmedel även inom jordbruksnäringen för att påskynda omställningen till förnybara drivmedel och komma bort från beroendet av fossila drivmedel och utsläpp av växthusgaser. Det anser jag vara en rimlig princip att hålla fast vid trots att Sverige redan i dag har högre drivmedelsskatter inom jordbruket än konkurrensländerna. Denna omställning är besvärlig nog som den är. Som jag också sade bör handelsgödselfrågan liksom klimatfrågan ses i ett globalt perspektiv. Sverige är ett av endast två länder i världen som har en beskattning av gödsel. Denna skatt försämrar svenska lantbrukares konkurrensvillkor utan att ha någon större effekt på användandet av gödselmedel. Svenska bönder har en pressad konkurrenssituation och har inte pengar att gödsla med. Gödsel innebär pengar även utan en snedvriden beskattning. Sverige har en strängare miljölagstiftning än många konkurrerande länder vad gäller spridning av gödsel och bekämpningsmedel och val av grödor. Det är bra; det ska vi fortsätta ha. Men det är också viktigt att Sveriges bönder får ekonomiska villkor att producera och sälja de livsmedel som vi har stiftat dessa lagar för. Sverige har på område efter område en strängare lagstiftning än andra länder. Trots grisdebatten kan vi konstatera att vi har hårdare bestämmelser än andra. Men hur bra det än är kan allt bli bättre. Frågan som alla bör ställa sig är om vi som lagstiftare vill se ett svenskt lantbruk. På handelsgödselområdet är det, som jag ser det, tämligen enkelt att göra förändringar så att svenskt jordbruk stärks. Det är meningslöst att ställa hårdare krav på vårt eget jordbruk om den svenska konsumenten sedan köper importerade produkter från andra länder för att de är billigare. Med lagen om offentlig upphandling inom EU, där priset ofta är den avgörande faktorn, kan det innebära att kommuner och landsting upphandlar mat till våra skolbarn och äldre som transporteras över såväl land och vatten för att nå fram. Det är inte så klimatsmart. Dessutom vill vi se Sverige som ett matland som kan exportera livsmedel till kunder utanför Sverige. Fru talman! I mitt hemlän Kronoberg har Centerpartiet stort politiskt inflytande. Där har landstinget och de flesta kommuner tagit beslut om att upphandlingen av livsmedel ska innehålla minst 25 procent ekologiska varor. Men även de konventionella jordbruken behövs för att förse oss med bra livsmedel och för att hålla landsbygden levande. Även om jag gärna ser en utökning av det ekologiska jordbruket är Vänsterpartiets inställning i frågan rent hämmande för svensk livsmedelsproduktion. Vänsterpartiet förespråkar nämligen i sin reservation en höjning av skatten på handelsgödsel och bekämpningsmedel med 20 procent. Det handlar alltså inte om att bromsa upp att vi vill ta bort denna beskattning, utan Vänsterpartiet vill dessutom lägga på ytterligare 20 procent. Ett sådant förslag öppnar för mer import av jordbruksprodukter som odlats med gödsel och gifter. Min uppfattning är att borttagandet av handelsgödselskatten i Sverige inte leder till någon nämnvärd ökad miljöpåverkan men att frågan om miljöskadliga gödningsämnen och bekämpningsmedel i livsmedelsproduktionen i större utsträckning bör vara en global fråga som ska behandlas på en internationell politisk arena som till exempel EU-parlamentet. Men Vänsterpartiet delar väl inte den åsikten eftersom man är det enda parti i Sveriges riksdag som uttalat är motståndare till EU. Fru talman! Jag yrkar som sagt bifall till utskottets förslag.

Anf. 19 Helena Leander (Mp)

Fru talman! Jag tror att vi alla delar uppfattningen att det är viktigt att vi har ett livskraftigt och starkt svenskt jordbruk som kan producera produkter av hög kvalitet med så låg påverkan som möjligt på miljö och djur. Men om vi tar bort alla miljö- och djurskyddskrav tappar det svenska jordbruket en av sina starkaste konkurrensfördelar. Det är inte den väg vi ska gå. Vi ska behålla hårda krav både på miljöstyrning och på djurskydd i det svenska jordbruket. Gödselskatten är en sådan del. Karin Nilsson tror inte att den har någon effekt, men Finansdepartementets egen promemoria säger att den har det. Tack vare gödselskatten har vi minskat kväveutsläppet med 1 500 ton per år. Olika remissinstanser framhåller vikten av den här skatten. Sveriges lantbruksuniversitet till exempel säger att man tycker att fördelarna överväger nackdelarna, och man säger att gödselskatten är ett relativt billigt sätt att minska utsläppen av växthusgaser. Det handlar ju inte bara om övergödning. Det tycks finnas många goda skäl till att gödselskatten har en miljöstyrande effekt. Om man känner att man ändå behöver kompensera jordbruket på något sätt kanske man ska fundera över om man kan göra det på andra sätt. Regeringen skriver ju i propositionen att eventuella fördelningseffekter bör kunna hanteras på annat sätt. Skulle någon form av stöd för jordbrukare som inte är kopplat till ökad gödselanvändning kunna vara en idé? Man kan också undra varför man tar bort kadmiumdelen av gödselskatten. Den har i praktiken haft den effekten att man använder sig av gödselmedel som har lägre kadmiuminnehåll så att man inte behöver betala så mycket av den skatten. Det har egentligen inte påverkat jordbrukets konkurrenskraft nämnvärt. Varför tar man bort den också när man är i farten? Varför tar man bort skatten på avfallsförbränning? Det är en annan skatt som man nu bara plockar bort. Det har förvisso funnits problem med utformningen av den, men man kanske skulle börja med att titta på utformningen och inte bara säga att den inte har fungerat optimalt och att man därför tar bort den. Det är ganska slött.

Anf. 20 Karin Nilsson (C)

Fru talman! Vi tar bort alla krav på jordbruket, sade Helena Leander. Det handlar definitivt inte om att ta bort alla krav på jordbruket. Det här är ett förslag om att ta bort en skatt. Det är en skatt som bara ett enda land utöver Sverige har. Av det skälet tycker jag definitivt att det är en konkurrenshämmande faktor. Att i stället införa ett stöd till jordbrukare som bara skulle omfatta vårt eget land tror jag inte att vi har möjlighet att åstadkomma inom en europeisk gemenskap. Då handlar det om något som liknar den bilindustri som man stöder på olika håll i världen. Jag har svårt att tro att sådana protektionistiska idéer skulle vara hållbara när det gäller jordbruket i Sverige. Det är tillåtet att införa skatter inom de fristående staterna, däremot inte ekonomiska stöd. Genom denna åtgärd skulle vi kunna göra det mer jämställt på den konkurrensutsatta marknaden. Det tycker jag är en enkel åtgärd för att vårt förhållandevis rena jordbruk ska kunna få ut sina produkter på likvärdiga villkor.

Anf. 21 Helena Leander (Mp)

Fru talman! Jag tror givetvis inte att ni menar att man ska ta bort alla krav på jordbruket. Jag menar bara att om man drar resonemanget till sin spets tror jag inte att det får positiva effekter. Vi ska arbeta för att svenska livsmedel ska konkurrera genom sin goda kvalitet och genom en positiv inverkan på omvärlden, inte nödvändigtvis genom att vara billigast i världen för då tror jag inte att vi kommer att vinna racet över huvud taget. Frågan om stöd till jordbruket är intressant. Som Karin Nilsson säger kan man ju inte bara pytsa ut stöd hur som helst. Med den gödselskatt som man har haft har det funnits ett sätt att återföra pengarna till näringen genom något som kallas Greppa näringen. Det har inneburit att man har gett stöd på olika sätt för att jordbrukare ska kunna minska sin gödselanvändning och kväveutlakning. Det har varit positivt för jordbrukare. Om man kan minska gödselanvändningen genom att sprida gödsel mer effektivt minskar det ju kostnaderna. Om man genom olika åtgärder kan minska utlakningen är det ju också positivt. Det är en åtgärd som man kan använda sig av. Jag tycker att man skulle fundera mer på det och inte bara ta bort gödselskatten. Samma sak gäller avfallsförbränningsskatten, som Karin Nilsson inte nämnde i sitt svar. Man kan fundera över utformningen. Nu beskattas till exempel träavfall, trots att det egentligen är att betrakta som biobränsle, däremot inte industriavfall. Sådana saker skulle man kunna rätta till. Om man är orolig för avfallstransporter kanske man ska fundera över att inte ha en energipolitisk styrning i form av differentierade skatter beroende på om det förbränns i kraftvärmeverk eller i vanliga värmeverk. Man skulle kunna fundera över om det går att göra avfallsförbränningsskatten mer effektiv och inte bara ta bort den utan att ha någon som helst styrning för hur man vill minska avfallsförbränningen och se till att avfallet i större utsträckning går till återvinning och biologisk behandling.

Anf. 22 Karin Nilsson (C)

Fru talman! Det finns ju regler för gödselhanteringen även utan den här beskattningen. Det finns regler för när, hur och var man får sprida gödsel - till exempel för våtmarker - och annat för att skydda naturen. Den forskningen har gått framåt och gjort nytta. Gödselskatten har självklart haft effekt i ett initialt skede. Gödsel kostar oavsett om den beskattas eller inte. Man har ju inte för mycket pengar så att man tvunget måste sprida ut dem på markerna. Man gödslar, som sagt, inte gärna bort sina pengar. Det här är en möjlighet att hålla ned priserna på sina varor så att man får ut dem på marknaden. När det gäller miljöforskningen och de åtgärder som skatten har använts till står det ingenting i förslaget om att den delen ska tas bort för att man gör den här förändringen. Avfallsförbränningsskatten går in under koldioxidbeskattningen. Därmed finns det en beskattning i en ände. Nu har man haft dubbel beskattning - man har både beskattat avfallet och koldioxidutsläppet. Det är väl rimligt att man ser över det. Vi tittar också på energiinnehållet i beskattningen. I resonemanget låter det som om vi inte gör någonting från regeringens sida. Det är definitivt fel. Det vi tar ställning till i dag är ekonomiska styrmedel för en bättre miljö, för en bättre energihushållning och för att få en styrande effekt mot de mål vi har inom alliansregeringen för att åstadkomma en skillnad i klimatpolitiken.

Anf. 23 Christin Hagberg (S)

Fru talman! Karin Nilsson och Centerpartiet säger att skatterna ska vara styrande. Det är vi naturligtvis helt eniga om. Vi har också sagt att det finns en del saker som är bra i propositionen. Du ägnar en ganska stor del av ditt anförande åt lantbruket och handelsgödsel. Jag har en del frågor om det. Om man tar bort skatten finns en risk för att användandet ökar. Det är ni som har lagt fram ett betänkande när det gäller havsmiljöpolitiken och framför allt Östersjön. Om man väljer att ta bort handelsgödselskatten, vilket ni har gjort, är det väl rimligt att man i ett annat läge lägger fram förslag om hur man ska jobba med frågan för att ytterligare förbättra havsmiljön. Jag tycker att det är ett rimligt krav. Vi tycker att handelsgödselskatten har haft en styrande effekt. Det får vi stöd för av remissinstanserna, bland annat två tunga, nämligen Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket, som tycker att skatten har haft en styrande effekt. Man tycker att det är olyckligt att den tas bort. Du får gärna kommentera vad man vill göra i stället. Centerpartiet har varit drivande när det gäller avfallsförbränningsskatten. I mitt anförande frågade jag vad ni i stället vill göra för att minska förbränningen av avfallet och förbättra återanvändning och återvinning.

Anf. 24 Karin Nilsson (C)

Fru talman! Detta är styrande skatter. Det är också styrande skatter när det gäller handelsgödsel. Vi har kommit fram till övergripande beslut inom EU när det gäller kemikalieanvändningen inom livsmedelsindustrin och andra industrier. Jag hoppas att vi ska kunna gå vidare på den vägen för att få likhet i användningen av bekämpningsmedel och när det gäller att få en ökad tillväxt i jordbruket - eller hålla uppe tillväxten i jordbruket. Gödsel har givetvis en funktion. Det kan vi inte bortse från. Sedan har vi dem som jobbar inom de alternativa näringarna, inom ekojordbruk. På det sättet tillför de näring och binder utsläpp på ett annat sätt. Jag hoppas mycket att det ska vara en framtid för många. Men det kommer det inte att vara för all verksamhet inom jordbruket, så denna problematik återstår. Samtidigt har vi nu haft en prövotid sedan vi beslutade att införa handelsgödselskatter, och det finns givetvis många lantbrukare som har dragit lärdom av den period som har varit och ser vilken nivå som de kan lägga sig på för att det ska finnas en ekonomi i detta utifrån det beslut som vi har fattat. Nu kommer de att få en lättnad när det gäller just detta eftersom vi kommer att öka kostnaden för deras klimatpåverkande del i fråga om drivmedel med energibeskattningen. Vi kan inte bara ha kostnadsökningar i vårt land. Vi har även på drivmedelsområdet en betydligt högre skatt för våra jordbruksmaskiner än vad man har i konkurrerande länder. Någonstans måste vi lätta på trycket. Detta är den enda möjlighet som jag ser om vi ska få en styrning i fråga om energi.

Anf. 25 Christin Hagberg (S)

Fru talman! Vi har reagerat på att detta nog får en helt annan effekt. Lantbrukarna får i och med denna proposition kompensation för andra åtgärder när man höjer koldoxidskatten. Man tar bort handelsgödselskatten för lantbruket som en kompensation. Jag tycker inte att det hänger ihop. Jag är fortfarande inne på att det är en stuprörspolitik. Man ser inte hur det hänger ihop. En annan problematik som också lyfts fram från remissinstanserna är när man höjer koldioxidskatten så att det drabbar exempelvis trädgårdsnäringen, det vill säga växthusodlingen. Det innebär att vi får ett koldioxidläckage eftersom importen av tomater etcetera kommer att öka, och då får vi precis den effekt som man är rädd för när jordbruket i andra delar är konkurrensutsatt i och med att man betalar handelsgödselskatt. Jag fick inte svar på frågan om avfallsförbränningsskatten. Vad vill man göra i stället? Avfallsförbränningsskatten var inte en skatt som var tänkt bara för koldioxidutsläppen utan också för att jämställa de värmeverk som använder sig av sopförbränning eller avfallsförbränning och andra kraftvärmeverk som till exempel använder sig av förnybara råvaror. Då måste man också titta på hur man skattemässigt eller med andra åtgärder kan göra förbättringar så att det inte återigen blir så att avfallsförbränningsbolagen tjänar stora pengar på att bränna sopor i stället för att vi återanvänder och återvinner dem.

Anf. 26 Karin Nilsson (C)

Fru talman! Man får ändå säga att avfallsförbränning också är någon form av återvinning. Det är en energiåtervinning av något som man annars skulle ha varit tvungen att ta hand om. Jag tycker därför att det är fel att säga att detta inte är en återvinningsprodukt. Jag vill återvända till frågan om jordbruket. Jag håller envist fast vid att vi måste kompensera. Det låter som om Christin Hagberg anser att det är fullständigt fel att låta den ena kostnadsökningen kompenseras av att man minskar kostnaderna någon annanstans. Men om vi inte gör detta lyfter vi ut jordbruket från Sverige och säger att vi får tillverka våra livsmedel någon annanstans där man kan hålla andra priser och där man kan ha en mindre strikt lagstyrd verksamhet. Där kanske man inte sköter sina grisar på samma sätt som vi gör här. Jag tror i så fall inte att det skulle bli till det bättre. Christin Hagberg säger att koldioxidskatten drabbar växthusnäringen. Där skulle man alltså inte öka koldioxidskatten. Jag tycker precis tvärtom. Ett växthus står still. Om man jämför det med ett fordon som kör runt är det betydligt enklare att växla över till ett alternativt uppvärmningssystem i fråga om en värmekälla som kan ordnas på en stationär plats. Där har vi stor erfarenhet från alla möjliga lösningar med uppvärmning. Där får det verkligen en styrande effekt om man höjer koldioxidskatten.

Lennart Sacrédeus (Kd)

Anf. 27 Lennart Sacrédeus (Kd)

Fru talman! Å Kristdemokraternas vägnar yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på oppositionens 13 reservationer. Sverige och många länder står inför stora utmaningar inom klimat- och energiområdet, inte minst med anledning av hotet om en global uppvärmning och det överutnyttjande som vi ser av jordens ändliga resurser. Dessa utmaningar måste tacklas solidariskt, gemensamt, effektivt och utan dröjsmål. Miljöskatter och andra ekonomiska styrmedel är därför av central betydelse för att framtida mål på klimat- och energiområdet ska kunna nås. Olika ekonomiska styrmedel ger olika och varierande effekter och incitament för att vara effektiva. Därför måste de samordnas. En angelägen utgångspunkt för miljöpolitiska styrmedel är att de i möjligaste mån utformas så att förorenaren betalar för sin miljöpåverkan. Fru talman! En av de bärande pelarna i den kristdemokratiska ideologin utgörs av förvaltarskapstanken. Den innebär att människan och mänskligheten har ett långsiktigt ansvar att bruka, bevara och förvalta skapelsen i stället för att slita, slänga, förbruka och leva kortsiktigt. Allt vi gör påverkar både samtid och de efterkommande. Detta gäller samhällets alla områden, kanske framför allt synen på samhällsekonomin och miljön. Kristdemokraterna vänder sig därför mot de avigsidor i konsumtionssamhället som lett till en materialistiskt inspirerad slit-och-släng-filosofi där det långsiktiga och det själsliga lätt glöms bort. Detta har lett till en oansvarig hushållning med förgiftning av luft, vatten och mark och ett resursöverutnyttjande som följd. Fru talman! Jag tänkte vara lite personlig och berätta om hur man som ledamot i denna kammare kan uppleva hur det är att byta en mobiltelefon när man får beskedet att den som man har efter tre års innehav är otroligt gammal och att mobiltelefonen bör bytas var nionde eller var artonde månad. När vi håller våra mer eller mindre retoriskt skickliga tal - detta tillhör väl de retoriskt mindre skickliga talen - i kammaren kan vi ändå ställa frågan till oss själva hur vi lever och hur vi som riksdagsledamöter lever och om riksdagen på denna punkt med ständiga mobiltelefonbyten visar att den är en god förebild eller dess motsats. Fru talman! Förvaltarskapsprincipen är en värdefull politisk ledstjärna i det politiska arbetet för det gemensammas bästa och för ett gott samhälle. Jag tänkte nu gå över till det som ärendet handlar om, nämligen punktskatter. Vi har dem av två olika skäl. Först och främst ska de ge staten och det allmänna inkomster så att alla medborgare kan få den vård, omsorg och trygghet som de efterfrågar och så att man kan göra de infrastrukturinvesteringar och annat nödvändigt som behövs i vårt samhälle. Det kan också kallas den fiskala delen av punktskatterna. Men vi använder också punktskatterna för att påverka konsumtionen av en viss vara i en viss önskvärd riktning. Vi tror eller önskar åtminstone från politisk sida att vi kan påverka människors beteendemönster inklusive vårt eget. Den grundläggande kristdemokratiska filosofin baseras på människans ofullkomlighet. Ingen är ofelbar. Alla begår vi misstag. Detta gäller även politiska partier och regeringsalliansen, likaväl som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Alla partier är ofelbara. Det ska vi påminna oss om. Nej - jag märker att ni reagerar - alla partier är inte ofelbara. Alla partier är felbara. Inga människor och inga partier är ofelbara. Jag hoppas att det blir rätt i protokollet på denna punkt. Det var bra att ni signalerade att ni lyssnar på talets innehåll, även ni som sitter längst fram här i kammaren. Därför är det av central vikt för oss kristdemokrater att solidariskt stötta, hjälpa och ibland faktiskt hindra människor från att skada sig själva. Detta kallas ofta för moralism och för överhetssamhälle - att man ger sig på enskilda människors livsstil. Den kritiken är många gånger befogad, men också lika många gånger obefogad. Man kan inte bara säga att all beskattning med vilken man försöker styra livsstilen är klåfingrig. Fru talman! Regeringen har aviserat vissa strukturella förändringar i skattesystemet på klimat- och energiområdet - förändringar som syftar till någonting gott, till att göra skattesystemet mer träffsäkert och mer ändamålsenligt. Med utgångspunkt i detta har regeringen aviserat ett antal förslag till åtgärder som bedöms minska utsläppen av växthusgaser samt bidra till att målen för andelen förnybar energi och för en effektivare energianvändning kan uppnås. En majoritet av remissinstanserna är positiv till syftet i promemorian: att öka skatteeffektiviteten på klimat- och energiområdet. Man instämmer i de allmänna principer som bör gälla i fråga om att utforma effektiva skatter på klimat- och energiområdet. Fru talman! Jag tror inte att det undgått någon här i kammaren att det län jag representerar, Dalarnas län, är mig kärt. Dock kan jag inte tala det vackra tungomål som de som är födda i Dalarna talar. Länet är ett turistlän men har också en stor och tung industrisektor. Denna är viktig och behövs i framtiden. Samtidigt präglas stora delar av Dalarna av glesbygd och landsbygd. Frågan om bilens användning är därför självklart en fråga som berör människorna i länet. Befolkningsunderlaget är långt ifrån alltid tillräckligt för att etablera en busslinje och än mindre spårbunden trafik som räcker till för att de miljövänliga kollektiva transportmedlen ska kunna kännas realistiska för alla. Länstrafikens blåvitröda bussar är vackra men går kanske två tre gånger per dag. För att cykla är avstånden ofta för långa, och många gånger är väderförhållandena kärva, så bilen behövs. För den som försöker få vardagspusslet att gå ihop spelar därför bilen rollen som något som det är svårt att ersätta. Det kan gälla resor till jobbet, till dagis, till barnets fotbollsträning, till innebandyn, till matbutiken eller till träffar med släkten. Vikten av att kunna överbrygga avstånd och skapa regionförstoringar betonas återkommande i den forskning som finns när det gäller att skapa möjligheter för jobb på landsbygden. Gemenskapstanken är viktig. Människor behöver också kunna vårda sina nära och kära och behöver kunna möta släkt och vänner. Fru talman! Jag ser att jag är på väg att passera den anmälda talartiden. Redan i förväg beklagar jag detta. Jag ska bara kort sammanfatta några delar som jag tycker bör lyftas fram i samband med det betänkande som vi nu är på väg att anta. Inte minst vill jag lyfta fram att vi föreslår skattebefrielse för personbilar med bättre miljöegenskaper. Vidare föreslår vi att lätta bussar och husbilar inordnas under den koldioxidrelaterade fordonsskatten och att fordonsskatten sänks för tunga elhybridbussar. Jag vill också lyfta fram det som debatterats i denna kammare och understödja tidigare argumentering från Moderaternas och Centerpartiets sida i fråga om avskaffandet av gödselmedelsskatten. Bedömningen från alliansregeringens sida och från alliansen här i kammaren är att gödselmedelsskatten ska avskaffas därför att den har inneburit en konkurrensnackdel för vårt svenska lantbruk och för de jobb som finns inom jordbruks- och livsmedelssektorn. Dessutom har gödselmedelsskatten inte visat sig vara särskilt effektiv när det gäller att få en minskad användning av gödselmedel. Vidare tycker jag och vill gärna lyfta fram att det är positivt att vi genom ett skatteavdrag genomför skattefrihet för biogas - i praktiken blir det på det sättet en skattefrihet. Allra sist, fru talman, vill jag lyfta fram vår hållning när det gäller flygets koldioxidutsläpp. Vi inser att detta måste hanteras på Europanivå. Jag förstår dock oppositionens engagemang för att få detta snabbare, men vi måste ta det i det europeiska sammanhang där det hör hemma, så vi får bida tiden till 2012. Kanske får en föreningsmänniska som jag också säga att det är klokt att inte höja tillbaka lotteriskatten. Att den ligger kvar på 35 procent är också viktigt för Föreningssverige.

Anf. 28 Christin Hagberg (S)

Fru talman! Ibland strular det till sig även för dig, Lennart Sacrédeus. Du pratar mycket om konsumtionssamhället och om att miljöskatter ska vara styrande. När det gäller den typen av skatter finns det en enighet från vår sida. Även till dig måste jag få ställa en fråga om avfallsförbränningsskatten och dess borttagande. Förutom detta med exempelvis plaster och dylikt som eldas upp och en form av koldioxidskatt handlar det också om att jämställa skatteuttaget för kraftvärmeverk som eldar med annan typ av förnybar energi. Kommer man att ta till andra åtgärder? Föregående talare tyckte att också detta med avfallsförbränningen är en miljöåtgärd, och så kan det ju vara. Men i avfallshierarkin går återanvändning, återvinning, före. Enligt dem som jobbar med den här typen av frågor har man kommit väldigt långt. Då känns det lite knepigt att återigen se till att de som nu förbränner sitt avfall liksom tjänar pengar två gånger. Dels får vi från olika kommuner som skickar hushållsavfall till förbränning betala för att man tar emot det. Dessutom får man betalt när energin säljs. Nu slipper man ytterligare skatt. Det gör naturligtvis att man tycker att det är bättre att vi kör mer till avfallsförbränning, för då kan man tjäna mer pengar. Har du, Lennart Sacrédeus, någon kommentar till det, och vad kommer ni att göra för att förbättra när det gäller nämnda avfallshierarki?

Lennart Sacrédeus (Kd)

Anf. 29 Lennart Sacrédeus (Kd)

Fru talman! Jag får tacka Christin Hagberg för hennes fråga. Först en kommentar till det här med att tungan slinker. Jag talade om ofelbara partier men syftade på felbara partier och människor. Men ibland agerar vi, också jag, som om partier och människor är ofelbara. Jag syftade alltså på motsatsen till vad jag sade. Jag tackar, som sagt för frågan om avfallsförbränningsskatten. Det finns olika politiska bedömningar. Jag hoppas att jag inte låter alltför inkännande när jag säger att det självklart finns ett engagemang i botten när man kommer till en annan uppfattning. Det handlar inte bara om ett opponerande - ni befinner er ju i den positionen - men vi har landat i en annan slutsats. Jag var inte ledamot av riksdagen när skatten i fråga infördes. Men min bild av det där är att denna skatt redan från början var kontroversiell och att den då ifrågasattes. Utöver de svar som Lena Asplund och Karin Nilsson gett om denna skatt har jag inte så mycket mer att tillägga om den. Självklart står det er helt fritt att ihärdigt propagera för dess fortsättning. Men min bild är alltså - ni får väldigt gärna korrigera mig - att det redan från början ifrågasatts om denna skatt verkligen är miljöeffektiv. Vi har olika ideologiska utgångspunkter. Det är klart att ni har en större tilltro till att skatter i sig - ursäkta om jag låter spefull - leder till ett gott beteende, i det här fallet till en bättre miljö. Inom alliansen har vi - Moderaterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centern - den ideologiska traditionen att miljövänliga skatter också kan vara ett svepskäl för att helt enkelt försvåra inom en sektor. När det gäller de frestelser Lena Asplund nämnde och incitament att tjäna mer pengar: Måtte det inte bli som Christin Hagberg säger på den punkten.

Anf. 30 Christin Hagberg (S)

Fru talman! Återigen har vi i Lennart Sacrédeus svar på min fråga förstått att skatt är en målsättning för de borgerliga partierna, medan vi har det som ett medel. Jag har varken försvarat eller förkastat avfallsförbränningsskatten. Jag har ställt en fråga, och jag har upprepat den flera gånger till er alla. Vad vill ni göra för att förbättra avfallshierarkin, det vill säga skapa incitament för att återanvändning och återvinning ska gå före förbränning? Det har varit min fråga, och jag har fortfarande inte fått svar på den. Nu har du en chans till, och när Folkpartiet sedan kommer kanske jag kan få ett svar. När det gäller handelsgödselskatten, som vi också har diskuterat här, säger Lennart Sacrédeus att det handlar om konkurrensvillkor. Det är sant. Men samtidigt höjer ni andra skatter, så vad jag förstår blir det i stort sett plus minus noll för lantbruket. Då har man ju inte vunnit någonting i frågan. Jag funderade också över en annan fråga när det gällde handelsgödselskatten, men den har jag glömt nu. Du får svara på frågorna.

Lennart Sacrédeus (Kd)

Anf. 31 Lennart Sacrédeus (Kd)

Herr talman! Det står Christin Hagberg fritt att uppfatta om svaret på frågan har givits eller inte. Jag kan tillstå att Christin Hagbergs bedömning att hon inte fick svar på frågan inte är ett orimligt påstående. Jag hänvisade till andra svar, men vi har landat i olika bedömningar. Det är det svar jag kan ge. Det kan vara klokt att upprepa en fråga och se om man efter hand blir mer belåten med svaret. Christin Hagberg har en del att ta igen när det gäller Gunnar Andréns ihärdiga frågande på vilket sätt höjda inkomstskatter kommer att leda till fler sålda Volvobilar och fler jobb på Volvo i Sverige. Där kan ni två alltså räkna pinnar för hur många gånger respektive fråga är ställd. Jag vet att Gunnar Andrén fortfarande väntar på svar från socialdemokratiskt håll. Jag tycker att det ni lyfter fram med avfallshierarkin är viktigt. Det är ett perspektiv man fortsatt ska ha kvar både i den allmänna miljöpolitiken och i skattepolitiken. Jag vill faktiskt inför denna kammare säga: Samtidigt som det är otroligt viktigt att denna hierarki finns kan det naturligtvis tolkas på olika sätt hur man ska angripa den problematiken. Avslutningsvis nämnde Christin Hagberg skatten på gödselmedel och att jag lyfte fram nackdelarna för lantbruket så länge denna skatt har funnits och att det faktiskt blir förbättringar när vi nu avskaffar den. Jag uppskattar det erkännandet. Det antyder att Socialdemokraterna i framtiden inte kommer att opponera sig mot det beslut vi fattar i dag och önska att denna skatt ska återinföras. Det välkomnar vi från alliansen och från kristdemokratisk sida.

Anf. 32 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! Jag vill börja med att uttrycka min stora glädje över att så många ledamöter är i kammaren och över det stora mediala intresset för vissa punktskattefrågor med anledning av budgetpropositionen för 2010. Det är inte alltid vi har så mycket publik i kammaren när sådana här frågor diskuteras. Låt mig svara Socialdemokraterna, som har ställt två frågor om skatten på gödselmedel. Det gäller att komma ihåg att dåvarande jordbruksministern Margareta Winberg den 28 juni 2001 tillsatte en utredning om just detta. Det var kammarrättslagman Curt Rispe i Göteborg som gjorde utredningen, och precis som Lena Asplund har sagt kom den 2003 fram till att skatten hade liten påverkan. Det var det ena svaret. Jag får återkomma till det andra. Herr talman! Den svenska miljöpolitiken och punktskatterna är i ett internationellt avseende väldigt framgångsrik. Man kan förstora skillnaderna mellan partierna, men jag menar att vi vid en internationell jämförelse ser att vi i huvudsak har en mycket god miljöpolitik i Sverige. Jag tror att de flesta länder skulle avundas oss om de såg med vilken effektivitet vi har gått tillväga, till exempel genom koldioxidskatter och avgifter. Allt är dock inte bra, och därför tillsatte ministären Persson för ett antal år sedan en stor energiskatteberedning som hette Skattenedsättningskommittén. Betänkandet kom 2002 eller möjligen 2003. Tyvärr ledde det inte någonstans. Den förra regeringen orkade inte fullfölja arbetet, och man får väl lov att säga att inte heller denna regering har orkat ta tag i dessa frågor. Det mesta återstår att göra när det gäller det man kan kalla rättvisa eller rationell skattepolitik på energiskatteområdet. Likväl har det gjorts ganska mycket. Man kan i gårdagens Svenska Dagbladet läsa en artikel av Johan Myrsten om Kinas bilproduktion. Fram till den 1 oktober i år såldes 12 miljoner bilar. På fyra fem år blir det 60-70 miljoner nya bilar i Kina. Det är klart att vi i Sverige kan göra väldigt mycket åt våra 0,2 procent av växthusgasutsläppen, men om utvecklingen på andra håll fortsätter på detta sätt är det bekymmersamt - förutom det goda det för med sig att Volvo kanske kan sälja väldigt många fler bilar i Kina. Det vore ju bra för sysselsättningen i Göteborg, och det tycker jag vore en god sak. Samma sak gäller USA. Höjs inte bensinpriset kraftigt där är det klart att man inte kommer att kunna göra någonting åt den väldiga miljöförstöring som kommunikationerna och privatbilismen utgör. Därför är detta centrala delar i hur man ska göra med hela energipolitiken, och det kan vi göra lite åt. Det fanns mycket mer att säga, men låt mig bara säga att hela Miljöpartiets energipolitik och miljöpolitik precis som Lena Asplund var inne på är avpassad för den som bor vid Stureplan. Man tror att det inte bor några människor ute i landet som ska betala de jättelika skatter ni lägger på dem. Människorna runt Stureplan klarar säkert detta, men hur ska de människor i Näsåker som ska pendla in till Sollefteå varje dag klara det? Om Socialdemokraterna rakt av skulle genomföra Miljöpartiets miljöpolitik, som visserligen har goda ambitioner, skulle sysselsättningen i Sverige slås ut.

Anf. 33 Christin Hagberg (S)

Herr talman! Det var skönt att även Folkpartiet kom med i debatten. Jag blev lite orolig när jag först såg talarlistan. När det gäller handelsgödselskatten, Gunnar Andrén, är det så att Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket bland annat tycker att skatten har varit styrande, och de beklagar att den tas bort. Man ser nämligen riskerna att det blir större utsläpp. Jag pratade också häromdagen med en person som är aktiv i Gröna Liberaler och fick bekräftat att han inte tyckte att det var så väl genomtänkt att ta bort handelsgödselskatten. Ur den synpunkten att vi har problem inte minst med våra vattendrag och Östersjön är det lite kontraproduktivt att ta bort handelsgödselskatten i detta läge. Den fråga jag har ställt till de andra och som är intressant att få svar på gäller avfallsförbränningsskatten. Jag vet att de i Folkpartiet som jobbar med miljöfrågor tycker att avfallshierarkin är det som ska styra, och det utgår jag ifrån att även Gunnar Andrén tycker. Då återkommer jag till frågan: Hur ska vi kunna styra mot en bättre återanvändning och en bättre återvinning i stället för en förbränning som förmodligen kommer att öka i det här läget?

Anf. 34 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! Det är alldeles riktigt att Folkpartiet i huvudsak har varit med på avfallsförbränningsskatten i motsats till Socialdemokraterna, som inte har drivit den här frågan, vilket man kan få intrycket av i den här debatten. Hela avfallsförbränningsskatten infördes som en eftergift till Miljöpartiet under den förra mandatperioden. Ni var i grund och botten emot detta. Därför fick den också en utformning som vi inte tycker har varit bra. Därför är vi med på de här ändringarna. Jag säger inte att detta är optimalt, men när man ville avskaffa den här skatten från början ville man kompensera statskassan med högre priser på elektricitet. Är det någonting som jag är emot i det här landet, så är det högre priser på elektricitet. Det är jag av sysselsättningsskäl. Därför är jag också helt emot förslaget om höjd skatt på termisk energi. Är det någonting som ni socialdemokrater borde tänka på på den punkten är det att någon ska betala denna skatt. Det är jobbarna i de tunga industrierna som gör det. Därför är det en livsfarlig skatt. Man kan inte tro att det inte är någon som betalar detta. En sådan skatt ska betalas av någon. Den ska bland annat betalas av dem som producerar Volvobilar i Göteborg. Därför ska vi inte ha någon höjning av den skatten. Christin Hagberg tog också upp den andra frågan igen, nämligen skatten på gödselmedel. Den kan man naturligtvis ha olika åsikter om, men om man följer den utredning som Margareta Winberg tillsatte och som kom 2003 hade den faktiskt ingen påverkan. Om det visar sig att vi har fel, om det blir en väldig övergödning, får man väl återinföra den här skatten på något sätt. Jag påstår inte att detta är en optimal lösning. Jag har däremot inga bra svar på Christin Hagbergs väldigt svåra fråga om vad man ska göra i stället när det gäller avfallsförbränningsskatten. Jag har inga bra förslag där, men jag vet å andra sidan att ni inte hade några förslag alls när den kom till.

Anf. 35 Christin Hagberg (S)

Herr talman! Jag tycker att det är problematiskt. De här punktskatterna är till för att bland annat förbättra miljön för att vi ska komma framåt i de frågorna. Det är naturligtvis av stor vikt att vi löser klimatfrågan, problemen med havsmiljön och minskar, som den föregående kollegan från alliansen, Lennart Sacrédeus, var inne på, den överkonsumtion som innebär att vi skapar en massa avfall som vi sedan ska ta till vara på olika sätt och göra någonting av. Det kostar också energi och förvärrar miljöproblemen. Jag tycker att det är rimligt att man också för en politik för hur vi ska göra i stället. Vi tycker inte att det fungerar bra med en handelsgödselskatt. Vi tycker inte att det fungerar bra med en avfallsförbränningsskatt. Okej, men då måste man också i rimlighetens namn ha andra förslag som gör att man kommer åt de problem som de är till för att lösa. Jag tycker att det är ett rimligt krav som jag ställer när jag ställer de frågorna. Har ni andra förslag? Hur ska vi göra i stället för att ta ut den här skatten, så att vi kan lösa de problem som har skapats i våra vattendrag, i våra sjöar och i haven? När det gäller förbränningen har vi också att ta ställning till den avfallshierarki som är beslutad på EU-nivå. Återanvändning och återvinning ska gå före förbränning. Då tycker jag att det är rimligt att jag kan ställa dessa frågor och få vettiga svar.

Anf. 36 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! Jag har svarat på den frågan och sagt att jag inte har några bra svar. Jag tror att jag har sagt det två gånger nu. Jag säger det en tredje gång. Jag har inga bra svar på den frågan. En utredning har konstaterat att skatten på gödselmedel inte hade någon sådan påverkan. Jag säger inte att detta är sant. Vi har inte prövat det som kommer nu. Det kanske inte är en optimal skatt. Men ni har bara ett alternativ, och det är förbud mot handelsgödsel. Det är möjligt att ett förbud är alternativet. Det kommer ju ändå att förekomma handelsgödsel, men om man förbjuder det blir det inte så. Är det ert förslag? Nu ska jag inte ställa den frågan, men det blir konsekvensen av detta. När det gäller avfallsförbränningsskatten tror jag att man måste gå tillbaka till det som Christin Hagberg sade från början. Hon sade att vi i den här alliansen bara ser saken i stuprör. Jag tycker att det är precis tvärtom. Jag tycker att vi ser en helhet i stället. Det är inte stuprör, utan det är en helhet. Avfallsförbränningsskatten är ett bra exempel på detta. Vi som var för införandet - jag var med och införde den - har nu sett att det finns en hel del avigsidor med den. God ved eldades upp till exempel. Jag tror inte att ni socialdemokrater tycker att det är bra. Då får vi se till att reformera den här skatten på ett bra sätt så att vi får ut det fulla värdet av den goda delen. Jag tror att vi kan komma tillbaka till det, men då måste vi gå tillbaka till den utredning som tog ett brett grepp över alla skatter. Jag håller med Göran Person, som tillsatte den här utredningen i slutet av 1990-talet, om att det behövs ett mer samlat grepp så att man inte råkar ut för det som Christin Hagberg anklagar oss för, nämligen att bara se det i stuprörsform. Jag menar att vi inte gör det med de här reformerna. Jag kommer att motsätta mig varje skattehöjning på elektricitet i det här landet för jobbens skull. Ni kanske vill ha en annan politik, men jag kommer inte att biträda det.

Anf. 37 Helena Leander (Mp)

Herr talman! Jag tycker inte att Gunnar Andrén är helt rättvis när han citerar den så kallade HOBS-utredningen som tittade på skatten på bekämpningsmedel och handelsgödsel. Man kom förvisso fram till att den miljöstyrande effekten inte var fullt så stor när det gällde handelsgödsel i och med att det var relativt prisokänsligt, men man kom fram till att det sammantaget hade haft en positiv effekt. Man föreslog därför inte någon som helst avveckling av skatten på handelsgödsel. Det är någonting som ni i regeringen har kommit på alldeles själva. Gunnar Andrén lyfter fram att de bygger en massa bilar i Kina och att de har ett lågt bensinpris i USA, och därför behöver vi inte göra så mycket här. Tror Gunnar Andrén att sannolikheten för att USA höjer sina bensinskatter ökar eller minskar om man står här i kammaren och argumenterar stenhårt för att höga bensinskatter är ett hot mot sysselsättning, välfärd och allt vi håller kärt? Vi i Miljöpartiet har fått höra att vi bara är ett parti för storstäderna och inte vet hur verkligheten ser ut utanför dem. Nu är vi till och med bara ett parti för Stureplan. Det är fascinerande. Jag vill hävda att det finns möjligheter att minska sin bensinanvändning även utanför Stureplan, men Gunnar Andrén vill ta ifrån människor den tron och säga: Det är ingen idé att ni försöker. Ni bor ju inte på Stureplan. Lägg ned det där! Det finns givetvis möjligheter att påverka sin bensinanvändning runt om i landet, men de möjligheterna ser olika ut. I städerna är möjligheterna större. Där är dessutom problemen från bilismen större. Därför är det rimligt att vi inte bara använder oss av koldioxidbeskattning utan också använder oss av till exempel trängselskatter som bara träffar storstäderna. Men vi behöver också koldioxidskatten som är basen i våra klimatskatter. Vi föreslår också åtgärder för att kompensera detta. Vi har till exempel förslag på utbyggnad av biogas, konverteringsstöd och liknande för att underlätta för människor på landsbygden. Vi har tidigare föreslagit, och en tidigare regering har också genomfört det, ett glesbygdavdrag som skulle stötta människor som bor ute på landet. Nog finns det saker för att komma runt här, men att säga att vi över huvud taget inte kan använda oss av koldioxidskatten för ju ingenstans.

Anf. 38 Gunnar Andrén (Fp)

Herr talman! Jag tycker att det som Helena Leander sade på slutet är alldeles lysande. Hon sade att man hade infört ett glesbygdsavdrag. Det var Miljöpartiets stora sak. Varför införde man ett glesbygdsavdrag? Jo, det var nödvändigt därför att man hade tvingat Socialdemokraterna att införa sådana skatter på elektricitet i första hand att det blev omöjligt att värma upp husen i hela stödområde A. Det var ni som införde detta. Ska vi ha en politik där man hela tiden måste kompensera på skattesidan? Är det något parti som står för stuprörspolitik är det Miljöpartiet. Jag håller med om att ni har mycket goda ambitioner, men om man skulle genomföra alltihop på en gång skulle sysselsättningen slås ut i hela Norrlands inland. Jag är inte med på det. Människorna vid Stureplan och däromkring skulle gå ganska opåverkade ur detta. Men mellan Näsåker och Sollefteå skulle bensinpriset stiga med 10 kronor litern eller något sådant. Det skulle påverka sysselsättningen i det området, Helena Leander. Vi ska däremot se till att vi för en energipolitik som inte är stuprörsmässig. Det innebär säkert att vi också är med och höjer bensinpriserna, men vi måste göra det på ett sådant sätt att vi inte slår ut sysselsättningen. Det är det primära för min del. Men ni struntar i sysselsättningen. Vi vill inte se någon mer skatt på termisk energi som slår ut sysselsättningen och som hotar alla pappersbruk efter hela Norrlandskusten.

Anf. 39 Helena Leander (Mp)

Herr talman! Jag skulle uppskatta lite sans och balans i debatten. Nu vill vi tydligen höja bensinpriset med 10 kronor litern och slå ut sysselsättningen i hela Norrland. Man baxnar! Till att börja med motsvarar den höjning av koldioxidskatten som vi föreslår för de närmaste tre åren en höjning av bensinpriset med 2 kronor. Höjningen av skatten på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer påverkar över huvud taget inte elpriset. Man har sådana vinstmarginaler på grund av den handel med utsläppsrätter som har införts, så det kommer inte att vara något problem för sysselsättningen. Jag tror att Gunnar Andrén kan skruva ned tonläget lite. Vi tror att vi med de åtgärder vi genomför tvärtom sätter i gång en klimatomställning av samhället som faktiskt ger jobb också. Det handlar inte bara om att vi genom skatter stimulerar en utbyggnad av smartare fordon. Vi satsar också stort på till exempel infrastrukturutbyggnad av järnväg. Det som är mest spännande är att Gunnar Andrén står här och talar mot sin egen regering. Man ska inte använda skattepolitiken för att lösa miljöproblemen och kompensera det på annat håll om så behövs, menar han. Man ska i stället avstå från att använda klimatskatterna. Det är det Gunnar Andrén står och säger trots att det regeringen säger är precis tvärtom: Vi ska inte avstå från att använda koldioxidskatter om så krävs, utan vi får i så fall kompensera det på annat håll. Visst vore det trevligt om vi kunde fasa in detta jättelångsamt någon gång efter nästa val i nästa århundrade - någon gång då i alla fall inte vi behöver ta ansvar för det. Men vi har inte den tiden. Klimatförändringarna sker nu. Vi kan inte vänta på att någon annan ska göra det någon annan gång någon annanstans.