Vissa frågor om personlig assistans och om kostnadsansvar för insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade

Betänkande 1994/95:SoU7

Socialutskottets betänkande 1994/95:SOU07

Vissa frågor om personlig assistans och om kostnadsansvar för insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motioner
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1994/95

SoU7

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1994/95:77
Vissa frågor om personlig assistans och om kostnadsansvar för
insatser enligt lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade, och fem motionsyrkanden med anledning av
propositionen.

Förslagen innebär att ekonomiskt stöd eller
assistansersättning avseende assistans som ges av en person som
den funktionshindrade lever i hushållsgemenskap med lämnas
endast om den funktionshindrade låter assistansen ordnas genom
kommunens, ett kooperativs eller annat fristående organs
försorg. När den enskilde själv är arbetsgivare föreslås vidare
att assistansersättning inte skall lämnas för arbetstid som
överstiger vad som är tillåtet enligt lagen om arbetstid m.m. i
husligt arbete. Vidare öppnas en möjlighet för ett landsting/en
kommun att för en viss person träffa avtal med det landsting/den
kommun inom vars område personen numera är bosatt om
kostnadsansvar för boende i bostad med särskild service för
barn, ungdomar och vuxna eller för boende på vårdhem eller
specialsjukhus.

Utskottet tillstyrker propositionen med den ändringen att
tidpunkten för ikraftträdandet av bestämmelserna som rör
personlig assistans föreslås bli den 1 februari 1995. Motionerna
avstyrks.

I en reservation (m, c, fp, mp, kds) föreslås ett
tillkännagivande till regeringen när det gäller frågan om
avveckling av vårdhemmen.

Propositionen

I propositionen 1994/95:77 Vissa frågor om personlig assistans
och om kostnadsansvar för insatser enligt lagen om stöd och
service till vissa funktionshindrade föreslår regeringen
(Socialdepartementet) -- efter hörande av Lagrådet -- att
riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till

1. lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade,

2. lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning,

3. lag om ändring i lagen (1993:388) om införande av lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,

4. lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i
husligt arbete.
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga.

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

1994/95:So2 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den enskildes rätt att välja sin
personliga assistent,

2. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om komplettering om vårdhemmens fortsatta existens i 6
§ lagen om införande av lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade.

1994/95:So3 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att regeringen bör återkomma till
riksdagen om de föreslagna ändringarna avseende assistans leder
till försämringar av funktionshindrades rätt att välja den
assistent som han/hon finner vara bäst,

2. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om komplettering i 6 § lagen om införande av lagen om
stöd och service till vissa funktionshindrade.

1994/95:So4 av Susanne Eberstein (s) vari yrkas

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att möjlighet öppnas för landsting eller
kommun att träffa avtal om kostnadsansvar även för barn
placerade i familjehem.

Utskottet

Propositionen i huvuddrag

I propositionen föreslås vissa ändringar i främst lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
(LSS) och lagen (1993:389) om assistansersättning (LASS).
Förslagen innebär att ekonomiskt stöd enligt LSS eller
assistansersättning enligt LASS avseende assistans som ges av en
person som den funktionshindrade lever i hushållsgemenskap med
lämnas endast om den funktionshindrade låter assistansen ordnas
genom kommunens, ett kooperativs eller annat fristående organs
försorg. Vidare föreslås att när den enskilde själv är
arbetsgivare eller uppdragsgivare, ekonomiskt
stöd/assistansersättning inte skall lämnas för arbetstid som för
en viss assistent överstiger vad som är tillåtet enligt lagen
(1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete. I anslutning
härtill föreslås en komplettering i den senare lagen, vilken
därmed kommer att gälla också för personliga assistenter som
tillhör arbetsgivarens familj.

Slutligen föreslås i propositionen att möjlighet öppnas för
ett landsting att, för en enskild person som tidigare varit
bosatt inom landstingsområdet, i vissa fall kunna träffa
avtal med det landsting inom vars område personen i fråga numera
är bosatt om kostnadsansvar för boende i sådan bostad eller
sådant vårdhem eller specialsjukhus som avses i lagen om stöd
och service till vissa funktionshindrade och dess införandelag.
Förutsättningen är att boendet har inletts före den 1 januari
1996. Motsvarande möjlighet föreslås även beträffande en kommun
som av landstinget övertagit ansvaret för gruppbostäder eller
vårdhem. Förändringen föranleder ett tillägg i lagen (1993:388)
om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till
funktionshindrade.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.

Personlig assistans

Bakgrund

I propositionen anförs att assistansreformen är ett komplext
system med flera ansvariga myndigheter. Många områden berörs
utöver det socialpolitiska området. Det gäller t.ex. frågor som
rör arbetsmiljö, avtalen på arbetsmarknaden,
arbetstidsregleringen, skatter och socialavgifter.

Riksförsäkringsverket har i en första rapport (RFV anser
1994:4) i juni 1994 om assistansersättningen visat att
funktionshindrade personer som är berättigade till
assistansersättning och som själva vill ta på sig
arbetsgivarrollen, i inte oväsentlig utsträckning önskar anhörig
eller annan som de lever i hushållsgemenskap med som personlig
assistent. I rapporten pekas på ett antal i huvudsak
arbetsrättsliga och skatterättsliga problem som uppstått i dessa
situationer i den praktiska tillämpningen. Det har bl.a. gällt
tvekan om huruvida den ersättning som den personliga
assistenten, dvs. familjemedlemmen eller den samboende, uppbär
för sin arbetsinsats utgör skattepliktig inkomst enligt
kommunalskattelagen (1928:370). Osäkerhet i tillämpningen råder
också i fråga om huruvida det skall utgå sociala avgifter på
ersättningen.

Skattemyndigheterna i vissa län lär tillämpa reglerna för
beskattning av inkomst så att den ersättning som en anhörig
eller en samboende uppbär av den funktionshindrade, som han
lever i hushållsgemenskap med, för sitt arbete som personlig
assistent inte anses utgöra beskattningsbar inkomst. Det innebär
att den närstående i praktiken uppbär skattefri ersättning. Det
leder också till att den funktionshindrade inte skall betala
sociala avgifter för vad han betalar till sin assistent i dessa
situationer. Ersättningen grundar därmed inte heller rätt till
sjukpenning eller allmänna pensionsförmåner enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Som grund för denna tillämpning
anges att sådan ersättning för uppgifter som utförs som ett led
i en hushållsgemenskap eller i ett föräldraansvar enligt
skatterättsliga principer inte är beskattningsbar.

Skattemyndigheterna i några andra län har emellertid en annan
tillämpning av skattereglerna. De har genom förhandsbesked
meddelat att det är arbetstagarens (assistentens) skattsedel som
helt avgör om en arbetsgivare skall göra skatteavdrag och betala
in sociala avgifter. Om en person har A-skattsedel skall en
utbetalare av ersättning för arbete göra skatteavdrag och betala
sociala avgifter.

Propositionen

I propositionen anförs att det medför så stora olägenheter om
enskilda funktionshindrade själva är arbetsgivare för personliga
assistenter som de lever i hushållsgemenskap med, att en
inskränkning i bestämmelserna om ersättning för personlig
assistans i dessa situationer är motiverad.

I propositionen föreslås att ekonomiskt stöd till skäliga
kostnader för personlig assistans enligt LSS och
assistansersättning enligt LASS inte skall ges om den
funktionshindrade personen själv som arbetsgivare/uppdragsgivare
anlitar någon som han eller hon lever i hushållsgemenskap med
som personlig assistent. Om en funktionshindrad person som är
berättigad till ekonomiskt stöd/assistansersättning önskar ha
någon som han eller hon lever i hushållsgemenskap med
(familjemedlem eller annan samboende) som personlig assistent,
föreslås att han eller hon i stället får begära att assistansen
ordnas genom kommunens eller ett fristående organs försorg.

Ekonomiskt stöd/assistansersättning föreslås, när den
ersättningsberättigade själv är arbetsgivare/uppdragsgivare till
en personlig assistent, inte heller ges för arbetstid som för
assistenten överstiger vad som kan accepteras enligt lagen
(1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete. Därutöver
föreslås den senare lagen bli tillämplig på personliga
assistenter även i de fall de är familjemedlem till
arbetsgivaren.

Den funktionshindrade personens önskemål om att ha en
familjemedlem eller annan samboende som personlig assistent bör
emellertid så långt som möjligt tillgodoses av kommunen eller
det fristående organet, som därmed blir ansvarig/t för
anställnings- och uppdragsförhållandet. Detta följer enligt
propositionen redan av befintliga regler i LSS (se 6 § och s.
171 och 174 i proposition 1992/93:159). Vidare markeras
betydelsen av att den funktionshindrade personen ges frihet att
själv välja den personliga assistent som skall ge det stöd och
den hjälp som behövs i olika situationer. Genom förslaget rubbas
denna valfrihet inte i någon väsentlig mening. Valfriheten
hänger enligt propositionen inte i någon nämnvärd grad samman
med att den enskilde själv är arbetsgivare. Det framhålls dock
att i andra situationer än de nu nämnda är det den enskilde som
själv väljer om han eller hon skall vara
arbetsgivare/uppdragsgivare för assistenten och därmed också
självständigt ansvara för förhållandet.

Förslaget föranleder ändring i 9 § LSS, 10 § LASS och 1 §
lagen om arbetstid m.m. i husligt arbete.

Motioner

I motion So2 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om den enskildes rätt att välja sin personliga
assistent (yrkande 1). Motionärerna anser att förändringen
av möjligheten att anställa en nära anhörig som assistent
absolut inte får innebära att den enskildes suveräna rätt att
välja den eller de assistenter han eller hon vill undergrävs.

I motion So3 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) förs ett
liknande resonemang och begärs ett tillkännagivande innebärande
att regeringen skall återkomma till riksdagen om det skulle visa
sig att de föreslagna ändringarna avseende assistans leder till
försämringar av funktionshindrades rätt att välja den assistent
som han/hon finner vara bäst (yrkande 1).

Utskottets bedömning

Utskottet delar inställningen i propositionen att det medför
stora olägenheter om enskilda funktionshindrade själva är
arbetsgivare för personliga assistenter som de lever i
hushållsgemenskap med och att en ändring av bestämmelserna är
motiverad.

Utskottet delar samtidigt bedömningen i propositionen och i
motionerna So2 (m) yrkande 1 och So3 (kds) yrkande 1 att det i
situationer av mycket privat karaktär är angeläget att behovet
av hjälp kan tillgodoses av en person som den funktionshindrade
har förtroende för. Syftet med assistansreformen är att den
enskilde skall kunna välja antingen att få insatser genom
kommunens försorg eller att få ekonomiskt bidrag för att själv
kunna anställa assistent eller anlita något annat organ som
arbetsgivare för assistenten. Enligt utskottets mening rubbas
inte denna valfrihet i någon väsentlig mening med förslagen till
ändring i 9 § LSS, 10 § LASS och 1 § lagen om arbetstid m.m. i
husligt arbete. Utskottet utgår ifrån att den funktionshindrades
önskemål om att ha en familjemedlem eller annan samboende som
personlig assistent så långt som möjligt tillgodoses av kommunen
eller det fristående organ som därmed blir ansvarig
arbetsgivare. Utskottet tillstyrker lagförslagen.
Motionsyrkandena avstyrks.

De nya bestämmelserna bör enligt utskottet träda i kraft den 1
februari 1995 och tillämpas på insatser som personliga
assistenter utför fr.o.m. denna tidpunkt. Utskottet anser det
angeläget att den praktiska tillämpningen noga följs även
fortsättningsvis. Syftet med motionerna i denna del är därmed
tillgodosett.

Kostnadsansvaret för boende i bostad med särskild service,
vårdhem eller specialsjukhus

Propositionen

Kommunaliseringen av omsorgsverksamheten och avvecklingen av
vårdhemmen får till följd att kostnadsansvaret för personer som
bor på ett vårdhem i ett annat landsting än ursprungslandstinget
överförs från ursprungslandstinget, som tidigare enligt en
rekommendation av Landstingsförbundet haft kostnadsansvaret
för allt vårdhemsboende, till den nya hemkommunen. På samma sätt
övergår också kostnadsansvaret för personer som tidigare bott på
vårdhem utanför sitt ursprungslandsting men som flyttat till
t.ex. en gruppbostad i det nya landstinget, till den nya
hemkommunen.

Vidare innebär bestämmelserna i kommunallagen (1991:900) att
ett ursprungslandsting/en ursprungskommun inte har någon laglig
möjlighet att ta på sig kostnadsansvaret för vård eller omsorg
som ges åt någon som är bosatt i ett annat landsting/en annan
kommun. Detta kan i en del fall komma att leda till avsevärda
kostnadsökningar för de kommuner dit omsorgsverksamheten av
historiska skäl koncentrerats. Effekterna av detta blir enligt
propositionen tydligast i en liten kommun i vilken ett större
vårdhem är lokaliserat. Då vårdhemmet avvecklas och kommunen
efter en kommunalisering får ansvaret för insatserna enligt LSS
för de personer som bott på vårdhemmet, kan detta resultera i
stora ekonomiska påfrestningar för kommunen.

I samband med att omsorgsverksamheten kommunaliseras genomförs
en skatteväxling mellan landstinget och de kommuner som ingår i
landstingsområdet. Vid växlingen omräknas de kostnader
landstinget haft för omsorgerna till kronor och ören per
skattekrona. Därefter minskar landstinget sin skattesats med
överenskommet belopp medan kommunerna kan höja sina
skattesatser. På detta vis överförs resurser motsvarande
landstingets kostnader till kommunerna.

Regeringen har enligt propositionen erfarit att vid kommande
skatteväxling resurser för de totala kostnader landstinget haft
för omsorgsverksamheten avses ingå, dvs. även kostnaderna för
gjorda utomlänsplaceringar. Däremot ingår inte kostnaderna för
personer som bor i landstinget men för vilka andra landsting
haft kostnadsansvaret i enlighet med Landstingsförbundets
rekommendation i skatteväxlingsunderlaget. Resurser för dessa
personer tillfaller i stället efter skatteväxling kommunerna i
det landsting som gjort placeringarna. Om dessa kommuner inte
fortsätter att ge nuvarande hemkommuner ersättning för
insatserna blir de i princip överkompenserade. Däremot kommer de
nuvarande hemkommunerna inte att få över tillräckliga resurser
för att täcka de kostnader som redan tidigare gjorda placeringar
medför.

Några kommuner med vårdhem inom sina områden har enligt
uppgift tillskrivit regeringen och anfört att man inte kan
träffa överenskommelser med sitt landsting om övertagande av
omsorgsverksamheten innan frågan om kostnadsansvaret för
personer som bor på vårdhem, eller har bott på vårdhem men nu
flyttat till gruppbostad, utanför den ursprungliga
hemkommunen/hemlandstinget fått en tillfredsställande lösning.

Regeringen föreslår att en möjlighet bör öppnas för ett
landsting att, för en enskild person som tidigare varit bosatt
inom landstingsområdet, träffa avtal med det landsting till vars
område personen i fråga flyttat om kostnadsansvar för boende i
bostad med särskild service för barn, ungdomar och vuxna eller
annan särskilt anpassad bostad enligt LSS, samt boende på
vårdhem eller specialsjukhus enligt införandelagen till LSS. Som
förutsättning föreslås gälla att flyttningen skett före den 1
januari 1996, dvs. innan kommunaliseringen av omsorgerna skall
vara helt genomförd. Möjligheten föreslås även avse en kommun
som av landstinget övertagit ansvaret för gruppbostäder eller
vårdhem. Ett sådant avtal bör även få omfatta kostnadsansvar för
andra insatser enligt 9 § LSS som ges till den enskilde.

Möjligheten att träffa avtal av detta slag är enligt
propositionen en viktig förutsättning för att kommuner som
övertagit ansvaret för omsorgsverksamheten -- och inom vars
områden det under flera år tillbaka byggts upp omfattande
omsorgsverksamhet -- skall kunna fortsätta att driva verksamhet
enligt LSS. Regeringen förutsätter mot den bakgrunden att
kommunerna/landstinget kommer att träffa avtal med den
inriktning som angetts.

Den föreslagna förändringen förutsätter tillägg i 4 och 10 §§
införandelagen.

I propositionen gör regeringen den bedömningen (s. 21) att
totalt knappt 1 000 personer för närvarande bor på vårdhem eller
i gruppbostäder utanför sina ursprungliga hemlandsting. I
samband med avvecklingen av vårdhemmen och utflyttningen från
dessa till bostäder med särskild service eller i andra särskilt
anpassade bostäder kommer i många fall omsorgstagarna att välja
att bo kvar i den kommun där vårdhemmet var beläget. Detta är
naturligt då den personliga anknytningen till den nya
hemkommunen i många fall är starkare än anknytningen till den
gamla hemkommunen, i vilken man kanske inte bott på många år.
Vad beträffar kostnadsansvaret för personer som bor på ett
vårdhem i ett annat landsting än ursprungslandstinget får
kommunaliseringen av omsorgsverksamheten och avvecklingen av
vårdhemmen till följd att kostnadsansvaret överförs från
ursprungslandstinget, som ju tidigare enligt
Landstingsförbundets rekommendation haft kostnadsansvaret för
allt vårdhemsboende, till den nya kommunen.

I propositionen anförs vidare att Socialtjänstkommittén (S
1991:07) i sitt betänkande Rätten till bistånd inom
socialtjänsten (SOU 1993:30) har föreslagit en ändring i
socialtjänstlagen (1980:620) med innebörden att kommuner skall
kunna träffa avtal om vård eller boende för personer som inte
längre är folkbokförda i kommunen. Betänkandet har
remissbehandlats och bereds nu i regeringskansliet. Frågan om en
mer ingripande ändring av LSS än den som nu föreslås bör prövas
samtidigt med beredningen av Socialtjänstkommitténs betänkande,
heter det.

Motioner

I motion So4 av Susanne Eberstein (s) begärs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att möjlighet öppnas
för ett landsting eller en kommun att träffa avtal om
kostnadsansvar även för barn placerade i familjehem. Motionären
anför att kostnadsansvaret för ett barns särskilda insatser
enligt LSS, t.ex. korttidsvistelse eller personlig assistent,
åvilar den kommun där barnet är bosatt, dvs. folkbokfört. De
flesta placeringar i familjehem är enligt motionären längre
placeringar varför barnet skrivs i familjehemmet. Eftersom barn
ofta bor i familjehem i annan kommun än den placerande överförs
därmed kostnadsansvaret för särskilda insatser enligt LSS på den
kommunen. Motionären anför vidare att familjehem inte är
koncentrerade till vissa kommuner på samma sätt som andra
boendeformer enligt LSS, men enligt hennes mening placerar ofta
storstadskommunerna barn i kommuner i deras närhet. Det är dock
svårt att uppskatta hur många barn som är aktuella eftersom
tillgänglig statistik inte redovisar barns funktionshinder.

I motion So2 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att
riksdagen beslutar om komplettering om vårdhemmens fortsatta
existens i 6 § lagen om införande av lagen om stöd och service
till vissa funktionshindrade (yrkande 2). Motionärerna anför
att regeringen i propositionen skriver att vårdhemmen skall
avvecklas. Regeringen har uppenbarligen inte uppmärksammat
riksdagens uttalande i samband med beslutet. Motionärerna anser
att 6 § införandelagen bör få ett tillägg dels för att undvika
tolkningstvister, dels för att garantera vårdhemmens fortsatta
existens som ett av många boendealternativ. Tillägget i
lagtexten skulle enligt motionärerna innebära att man utifrån
varje vårdhems förutsättningar tar ställning till om det skall
läggas ned eller om verksamheten skall fortsätta.

I motion So3 av Chatrine Pålsson m.fl. (kds) framställs
ett liknande yrkande (yrkande 2).

Prop. 1994/95:94 Ändringar i folkbokföringslagen, m.m.

I rubricerade proposition anförs på s. 7 att införande av
den nya folkbokföringslagen (1991:481) har aktualiserat även
andra frågor än de som behandlas i propositionen, bl.a. om
folkbokföring av familjehemsplacerade barn. Regeringen avser att
återkomma till dessa frågor i ett senare sammanhang.

Prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa
funktionshindrade m.m.

I proposition 1992/93:159 Stöd och service till vissa
funktionshindrade föreslogs bl.a. att specialsjukhusen och
vårdhemmen för utvecklingsstörda skall avvecklas och ersättas
med andra boendeformer (6 § införandelagen).

I anledning av flera motionsyrkanden med krav på en
precisering av slutdatum för avveckling uttalade utskottet
följande (SoU19 s. 29).

Utskottet delar i huvudsak förslaget i propositionen
beträffande vårdhem och specialsjukhusen. Utskottet instämmer i
att något slutdatum för avvecklingen av vårdhemmen och
specialsjukhusen inte nu bör anges. Utskottet anser att större
institutioner bör avvecklas.

I vissa fall kan dock, enligt utskottets mening, ett litet
välfungerande vårdhem för dem som bor där utgöra en väl så god
vårdmiljö som ett gruppboende. Vårdbehov är individuella och det
är viktigt att alla vårdbedömningar utgår från den enskilde
individens behov. Huvudmännen bör därför utifrån varje vårdhems
förutsättningar under avvecklingstiden kunna ta ställning till
frågan om nedläggning eller fortsatt drift. Vad utskottet nu
anfört bör med avslag på motionerna So18 (s) yrkande 5, So19 (s)
yrkande 2, So20 (v) yrkande 10 och So29 (fp) ges regeringen till
känna.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 321).

Socialstyrelsen har i inledningen till föreskrifter
beslutade den 8 juni 1994 Avvecklingsplaner för vårdhem (SOSFS
1994:16) anfört bl.a. följande.

Det har inte satts någon tidpunkt då avvecklingen skall vara
avslutad. Vid behandlingen av propositionen till lagen om stöd
och service till vissa funktionshindrade (LSS) beslutade
Riksdagen, enligt Socialutskottets betänkande (1992/93:SoU19),
att det vid avveckling av mindre och innehållsmässigt
välfungerande vårdhem kan vara befogat att ta särskilda hänsyn
till den enskildes behov av vård.

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker propositionens förslag om kostnadsansvar
för boende i bostad med särskild service, vårdhem eller
specialsjukhus. Möjligheten att träffa liknande avtal för barn
placerade i familjehem torde komma att övervägas av regeringen
utan att riksdagen tar något initiativ. Utskottet tillstyrker
därmed förslaget till tillägg i 4 och 10 §§ införandelagen och
avstyrker motion So4 (s). De nya bestämmelserna bör som föreslås
i propositionen träda i kraft den 1 januari 1995.

Enligt 6 § nämnda lag skall landstingen och kommunerna
gemensamt planera för avveckling av befintliga specialsjukhus
och vårdhem. Avvecklingsplaner skall upprättas och lämnas in
till Socialstyrelsen senast den 31 december 1994. Utskottet
anser inte att bestämmelsen bör ändras och avstyrker därför
motionerna So2 (m) yrkande 2 och So3 (kds) yrkande 2.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande förslagen till lag om ändring i lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, lag
om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning och lag om
ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:So2 yrkande 1
och 1994/95:So3 yrkande 1 och med den ändringen att
ikraftträdandet bestäms till den 1 februari 1995 antar
regeringens förslag till
a) lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade,
b) lag om ändring i lagen (1993:389) om assistansersättning,
c) lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i
husligt arbete,
2. beträffande förslaget till 4 och 10 §§ lag om ändring i
lagen (1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:So4 antar
regeringens förslag till 4 och 10 §§ lag om ändring i lagen
(1993:388) om införande av lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade,
3. beträffande komplettering av 6 § lagen (1993:388) om
införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:So2 yrkande 2 och
1994/95:So3 yrkande 2.
res. (m, c, fp, mp, kds)

Stockholm den 1 december 1994
På socialutskottets vägnar

Sten Svensson

I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg
(s), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Jan Andersson
(s), Göte Jonsson (m), Hans Karlsson (s), Roland Larsson (c),
Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Barbro Westerholm
(fp), Stig Sandström (v), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson
(m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kds) och Conny Öhman
(s).

Reservation

Komplettering av 6 § lagen (1993:388) om införande av lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
(mom. 3)

Sten Svensson (m), Göte Jonsson (m), Roland Larsson (c),
Liselotte Wågö (m), Barbro Westerholm (fp), Leif Carlson (m),
Thomas Julin (mp) och Chatrine Pålsson (kds) anser

dels att det avsnitt i betänkandet på s. 9 som börjar med
"Enligt 6 §" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att vårdhemmens
fortsatta existens bör garanteras som ett av många
boendealternativ. Vårdbehov är individuella och det är viktigt
att alla vårdbedömningar, inklusive boendet, utgår från den
enskilde individens behov. För att möjliggöra vårdhemmens
fortsatta existens och undvika tvister som i dag uppstår mot
bakgrund av de skilda formuleringarna i lagtexten respektive
utskottets betänkande (1992/93:SoU19) anser utskottet att ett
tillägg bör göras i 6 § införandelagen. Innebörden bör vara att
landstingen och kommunerna utifrån varje vårdhems
förutsättningar tar ställning till om vårdhemmet skall läggas
ned eller om verksamheten skall fortsätta. Vad utskottet nu
anfört bör med anledning av motionerna So2 (m) yrkande 2 och So3
(kds) yrkande 2 som riksdagens mening ges regeringen till känna.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett
lagförslag.

dels att utskottet under mom. 3 bort hemställa:
3. beträffande komplettering av 6 § lagen (1993:388)
om införande av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:So2
yrkande 2 och 1994/95:So3 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Bilaga