Vissa ändringar i aktiebolagslagen

Betänkande 1991/92:LU10

Lagutskottets betänkande 1991/92:LU10

Vissa ändringar i aktiebolagslagen

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motioner väckta under den allmänna motionstiden
• Utskottet
• Hemställan

1991/92
LU10

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet dels förslag från regeringen (proposition
1990/91:198) om vissa ändringar i aktiebolagslagen (1975:1385), dels elva
fristående motioner med aktiebolagsrättslig anknytning som väckts under den
allmänna motionstiden vid riksmötet 1990/91.

Förslagen i propositionen innebär skärpningar av aktiebolagslagens regler om
upprättande av kontrollbalansräkning i likvidationssituationer. Vidare innebär
förslagen att en styrelseledamot eller verkställande direktör som har försummat
sin skyldighet att inge årsredovisningshandlingar till patent- och
registreringsverket i vissa fall skall kunna bli personligen betalningsansvarig
för förpliktelser som uppkommer för bolaget.
Någon motion har inte väckts med anledning av propositionen, och utskottet
tillstyrker att riksdagen antar lagförslaget.

De frågor som tas upp i motionerna rör bl.a. åtgärder mot ekonomisk
brottslighet, översyn av revisorsrollen, aktieägares personliga
betalningsansvar för bolags böter och skadestånd, miljöredovisningar,
aktieägandets offentlighet, minimigräns för aktiekapitalet,
röstvärdesdifferentiering, s.k. erbjudandeplikt, patent- och
registreringsverkets uppgifter samt förbud mot registrering av vissa firmor och
varumärken.

Utskottet avstyrker bifall till samtliga motionsyrkanden.

Propositionen

I proposition 1990/91:198 föreslår regeringen (justitiedepartementet) efter
hörande av lagrådet att riksdagen antar ett i propositionen framlagt förslag
till lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385).

Lagförslaget återfinns i bilaga till betänkandet.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden

1990/91:L202 av Rune Evensson m.fl. (s) vari hemställs att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådana ändringar i ovan berörd lagstiftning att
möjligheterna till ekonomisk brottslighet försvåras och förhindras.

1990/91:L205 av Bengt Harding Olson (fp) vari hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av
revisorsrollen.

1990/91:L206 av Anders Björck (m) vari hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av reparativa
åtgärder för den som drabbats av en "felaktig" registrering vid myndighet.

1990/91:L207 av Per Gahrton m.fl. (mp) vari hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av
bestämmelserna om firmanamn i aktiebolagslagen m.fl. lagar som rör juridiska
personer att i firmanamn inte får användas bokstäverna a eller o, då det
uppenbarligen är fråga om ändrad stavning av ett vanligt svenskt ord som
innehåller å, ä eller ö,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
varumärkeslagen och andra lagar som gäller produktidentifikation att i
varumärke eller annat särskilt kännetecken för produkt som har sitt ursprung i
Sverige och som marknadsförs här inte får användas bokstäverna a eller o, då
det uppenbarligen är fråga om ändrad stavning av ett vanligt svenskt ord som
innehåller å, ä eller ö.

1990/91:L208 av Martin Olsson och Stina Eliasson (c) vari hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
utvidgning av patent- och registreringsverkets uppgifter vad gäller granskning
av aktiebolagens redovisningshandlingar.

1990/91:L210 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgade
direktiv för aktiebolagsutredningen.

1990/91:L211 av Marianne Andersson i Vårgårda och Kersti Johansson (c) vari
hemställs att riksdagen hos regeringen begär en översyn och förslag till
lagregel som klargör att hinder inte föreligger att fastställa skatt eller
avgiftsskylighet för juridisk person trots att denna upplösts samt att hinder
inte föreligger för att aktiebolag eller annan juridisk person försätts i
konkurs trots att den juridiska personen upplösts enligt särskild regel.

1990/91:L214 av Lars Norberg och Gösta Lyngå (mp) vari hemställs

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i aktiebolagslagen att principen
lika röstetal för alla aktier införs,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att allt
aktieägande skall vara offentligt i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att aktieägare
skall bli direkt ansvarig för bot eller skadestånd som ådöms aktiebolaget,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att aktiebolag
skall vara skyldigt att avge ett miljöbokslut i sin årsberättelse,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att aktiekapitalet
i aktiebolag bör höjas i enlighet med vad som anförs i motionen.

1990/91:L216 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) vari hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
miljöredovisning bör bli en obligatorisk del av företagens redovisning så snart
som möjligt.

1990/91:L217 av Carl Frick m.fl. (mp) vari -- med hänvisning till vad som
anförts i motion 1990/91:Fi718 -- hemställs att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändiga ändringar i
aktiebolagslagen och andra lagar för att komplettera årsredovisningarna med
miljöredovisning med materialbalans hänförliga till företagens verksamheter.

1990/91:L311 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari -- med hänvisning till vad
som anförts i motion 1990/91:Fi610 -- hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbud mot
röstdifferentiering vid börsnoterat företags nyemission på börsens A I- och A
II-listor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om retroaktivt avskaffande av differentierad rösträtt för aktier,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagstiftning som i
motionen anförts om stärkande av den enskilde aktieägarens rätt vid offentliga
uppköpserbjudanden.

Utskottet

1 Inledning

Som en allmän bakgrund till förslagen i propositionen och motionerna vill
utskottet erinra om att aktiebolagsrätten sedan början av 1970-talet varit
föremål för ett fortlöpande reformarbete. Ett första steg togs år 1973 då
betydande förändringar vidtogs i 1944 års aktiebolagslag i syfte att trygga
aktiebolagens kapitalförsörjning och stärka skyddet för bolagets egna kapital.
Reformen innebar också att minimigränsen för aktiekapitalet höjdes från 5 000
kr. till 50 000 kr. År 1975 ersattes 1944 års aktiebolagslag med en ny
aktiebolagslag (1975:1385). Lagstiftningen innebar i huvudsak en genomgripande
teknisk översyn av aktiebolagsrätten. Den nya aktiebolagslagen (ABL) tillkom
efter samnordiskt utredningsarbete och trädde i kraft den 1 januari 1977.

Ändringar i ABL har därefter fortlöpande genomförts under åren 1980--1990.
Bland ändringarna kan nämnas att bestämmelserna om skyldighet för aktiebolag
att träda i likvidation då aktiekapitalet gått förlorat skärptes år 1984.
Reglerna om revision ändrades år 1982 så att det numera krävs en auktoriserad
eller godkänd revisor i varje aktiebolag. År 1987 infördes bestämmelser i syfte
att stärka minoritetsskyddet i samband med beslut om riktade emissioner och vid
tilldelning av aktier.

Under senare år har flera utredningar slutförts som har direkt anknytning
till några av de i ärendet aktuella motionsspörsmålen. Sålunda har
röstvärdeskommittén i betänkandet (SOU 1986:23) Aktiers röstvärde övervägt
frågan om röstvärdesdifferentiering. Ägarutredningen har i sitt huvudbetänkande
(SOU 1988:38) Ägande och inflytande i svenskt näringsliv bl.a. analyserat
frågor om minoritetsskyddet för aktieägare. Värdepappersmarknadskommittén, som
tillkallades efter begäran av riksdagen (bet. NU 1986/87:4), har i sitt
betänkande (SOU 1989:72) Värdepappersmarknaden i framtiden behandlat frågor om
bl.a. skyldighet för förvärvare av viss väsentlig andel av ett bolags aktier
att på samma villkor erbjuda sig att köpa övriga aktier i bolaget, s.k.
erbjudandeplikt. De nämnda betänkandena övervägs för närvarande inom
regeringskansliet.

Inom EG har sedan länge pågått ett intensivt arbete på bolagsrättens område,
vilket resulterat i ett flertal rättsakter. De rättsakter som för närvarande
bildar EGs bolagsrätt utgörs av en förordning och elva direktiv. Avsikten är
att avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES-avtalet) skall
omfatta de nämnda rättsakterna. Vidare har EG-kommissionen lagt fram förslag
till ytterligare ett antal rättsakter på bolagsrättens område.

Mot bakgrund av utvecklingen inom EG påbörjades i Sverige, Finland och Norge
sommaren 1990 ett utredningsarbete genom nationella kommittéer som syftar till
en utvärdering av uppnådda resultat och pågående arbete inom EG på
bolagsrättens och värdepappersrättens område. I kommittédirektiven (dir.
1990:46) för den i Sverige tillsatta utredningen, aktiebolagskommittén, anges
att kommittén skall göra en översyn av ABL och därvid föreslå de lagändringar
som erfordras med hänsyn till den pågående europeiska integrationen samt vidare
överväga bl.a. frågor som rör aktiebolagens kapital och finansiella instrument,
aktiebolagets organisation och aktieägares minoritetsskydd.

Betalningsansvarskommittén tillkallades hösten 1984 på begäran av riksdagen
(bet. LU 1982/83:16) med uppdrag att utreda frågor om betalningsansvar för
skulder i aktiebolag och ekonomiska föreningar m.m. Kommittén avlämnade sitt
betänkande (SOU 1987:59) Ansvarsgenombrott m.m. i december 1987 och föreslog
därvid bestämmelser i ABL som innebär att en delägare i ett aktiebolag i vissa
undantagssituationer skall kunna bli solidariskt betalningsansvarig för
bolagets skulder (ansvarsgenombrott). För ansvarsgenombrott förutsätts enligt
förslaget att bolaget inte kan uppfylla sina förpliktelser samt att detta beror
på att delägaren har begagnat sitt inflytande över bolaget på ett otillbörligt
sätt. En motsvarande regel föreslogs även gälla ekonomiska föreningar.

Betalningsansvarskommittén framlade också förslag till vissa andra ändringar
i ABL. Dessa förslag rör frågor om revisorsgranskning av s.k.
kontrollbalansräkning, skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning efter det
att ett aktiebolag har befunnits sakna utmätningsbar egendom samt underlåtenhet
att sända in årsredovisning till patent- och registreringsverket (PRV).

Våren 1991 beslutade regeringen att inhämta lagrådets yttrande över förslag
till ändringar i ABL och lagen om ekonomiska föreningar som i huvudsak byggde
på betalningsansvarskommitténs betänkande. I sitt yttrande över lagrådsremissen
anförde lagrådet att förslaget till bestämmelser om ansvarsbrott inte borde
genomföras. En lagreglering av ansvarsgenombrott borde enligt lagrådets
uppfattning föregås av en fördjupad utredning om vilka företeelser som borde
träffas av en sådan lagreglering. Övriga förslag föranledde inte någon erinran
från lagrådets sida.

I propositionen läggs fram förslag till ändringar i ABLs bestämmelser om
kontrollbalansräkning och årsredovisning, som grundas på
betalningsansvarskommitténs betänkande i dessa delar. Något förslag beträffande
ansvarsgenombrott läggs däremot inte fram. Med hänsyn till lagrådets
inställning har departementschefen inte varit beredd att föreslå regler om
ansvarsgenombrott. Enligt propositionen skall dessa frågor i stället utredas
vidare i syfte att förutsättningarna för ansvarsgenombrott -- om möjligt --
skall preciseras ytterligare. Regeringen har den 12 september 1991 i enlighet
med vad som förutskickas i propositionen beslutat tilläggsdirektiv till
aktiebolagskommittén (dir. 1991:89).

I det följande behandlar utskottet i skilda avsnitt först regeringens förslag
till lagändringar samt därefter de olika frågor som aktualiserats motionsvägen.

2 Kontrollbalansräkning och årsredovisning

2.1 Regeringens förslag till lagändringar

I 13 kap. 2 § ABL finns regler om tvångslikvidation av aktiebolag när
bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet.
Enligt lagrummet har styrelsen i ett aktiebolag skyldighet att ofördröjligen
upprätta en särskild balansräkning -- s.k. kontrollbalansräkning -- så snart
det finns skäl att anta att mer än halva aktiekapitalet förbrukats. Visar
balansräkningen att så är fallet skall styrelsen snarast möjligt till
bolagsstämman hänskjuta frågan om bolaget skall träda i likvidation. Bolaget
kan undgå likvidationsplikt om det på bolagsstämma som hålls inom åtta månader
efter hänskjutandet godkänns en balansräkning som utvisar att det egna
kapitalet uppgår till det registrerade aktiekapitalet. Sådan balansräkning
skall avse bolagets ställning vid tiden för stämman. Om bolagsstämman inte
beslutar om likvidation eller godkänner en kontrollbalansräkning i enlighet med
det nyss sagda åligger det styrelsen att ansöka hos rätten om att bolaget
försätts i likvidation. Ansökan kan också göras av styrelseledamot,
verkställande direktör, revisor eller aktieägare.

För styrelseledamöter gäller att de svarar solidariskt för bolagets
förpliktelser om de underlåter att fullgöra vad som åligger dem i de angivna
avseendena. Också andra bolagsfunktionärer och aktieägare kan under vissa
förutsättningar bli betalningsskyldiga för bolagets förpliktelser. Den som
visar att underlåtenheten inte beror på försummelse från hans sida går dock fri
från betalningsansvar.

I propositionen föreslås att det skall införas en skyldighet att upprätta
kontrollbalansräkning också vid ett resultatlöst utmätningsförsök. Om bolaget
vid utmätningsförsöket befinnes sakna utmätningsbara tillgångar skall det
således enligt förslaget åligga styrelsen att upprätta kontrollbalansräkning på
samma sätt och med samma risk för personligt betalningsansvar som när det finns
skäl att anta att mer än halva aktiekapitalet har förbrukats.

Vidare föreslås att en kontrollbalansräkning alltid skall granskas av
revisorerna. Den obligatoriska revisorsgranskningen skall gälla dels den
kontrollbalansräkning som skall upprättas när det finns skäl att anta att
bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet
eller då bolaget vid utmätningsförsök befunnits sakna utmätningsbar egendom,
dels den kontrollbalansräkning som skall underställas bolagsstämman.
Underlåtenhet från styrelsens sida att låta revisorerna granska en
kontrollbalansräkning skall enligt förslaget medföra risk för personligt
betalningsansvar på samma sätt som om någon kontrollbalansräkning över huvud
taget inte upprättats.

I ABL finns bestämmelser som syftar till att bolagets intressenter skall
kunna få upplysningar som är av betydelse för bedömningen av bolagets
ekonomiska förhållanden och utvecklingsmöjligheter. Av 9 kap. 5 § och 11 kap.
3 § ABL följer att avskrift av årsredovisningen och revisionsberättelsen senast
nio månader efter räkenskapsårets utgång skall insändas till
registreringsmyndigheten, dvs. PRV. Sedan årsredovisningen och
revisionsberättelsen kommit in till PRV är de offentliga. Om
redovisningshandlingarna inte insänts till PRV, eller om de är ofullständiga,
kan PRV vid vite förelägga styrelseledamot eller verkställande direktör att
fullgöra sin skyldighet. Efterkoms inte föreläggandet får vitet utdömas av PRV.
I de fall bolaget inte sänt in årsredovisning för något av de senaste två
räkenskapsåren skall allmän domstol besluta om att bolaget skall träda i
likvidation. Anmälan till rätten av fråga om likvidation får göras av bl.a.
PRV. Beslut om likvidation skall emellertid inte meddelas om det styrks att
åtminstone en av de felande årsredovisningarna inkommit under ärendets
handläggning i tingsrätten.

I propositionen föreslås skärpta regler beträffande underlåtenhet att inge
årsredovisning. Om verkställande direktören och styrelseledamöterna underlåter
att inom femton månader från räkenskapsårets utgång inge årsredovisning och
revisionsberättelse till PRV, skall de enligt förslaget drabbas av ett
personligt betalningsansvar för bolagets därefter uppkommande förpliktelser.
Något betalningsansvar skall dock inte drabba den som visar att underlåtenheten
inte beror på försummelse av honom (13 kap. 2 § fjärde stycket ABL).

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.

2.2 Utskottets överväganden

Utskottet vill understryka att det -- sett särskilt med utgångspunkt i
borgenärernas intressen -- inte är försvarligt att aktiebolag under en längre
tid får driva verksamhet trots att det saknas full täckning för aktiekapitalet.
Reglerna om tvångslikvidation i 13 kap. 2 § ABL fyller en viktig funktion som
skydd mot att bolag, vars egna kapital urholkats, fortsätter sin verksamhet.
Som framhålls i propositionen begränsas emellertid effektiviteten i den
nuvarande regleringen av bl.a. att det är svårt att i efterhand fastställa vid
vilken tidpunkt det fanns skäl att anta att aktiekapitalet var förbrukat till
hälften. Inte ens om det vid försök till utmätning hos bolaget visat sig att
det saknar utmätningsbara tillgångar kan det i praktiken slås fast att
styrelsen haft anledning att anta att aktiekapitalet helt eller delvis gått
förlorat. Detta trots att ett misslyckat utmätningsförsök är ett tecken på att
bolaget förbrukat en betydande del av aktiekapitalet. Utskottet vill peka på
att likvidationsreglerna i detta avseende är mera generösa mot företaget än vad
som gäller i konkurssammanhang. Enligt konkurslagen skall nämligen en gäldenär
som visats sakna utmätningsbara tillgångar antas vara på obestånd och kan då
försättas i konkurs. På grund av det anförda anser utskottet att det är befogat
att styrelsen åläggs en skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning efter ett
resultatlöst utmätningsförsök.

Utskottet kan också ansluta sig till departementschefens uppfattning att en
kontrollbalansräkning som upprättas enligt 13 kap. 2 § ABL bör granskas av
företagets revisorer. Med hänsyn till kontrollbalansräkningens betydelse när
det gäller bolagets likvidationsskyldighet och styrelsens personliga
betalningsansvar får nämligen avsaknaden av en regel om revisorsgranskning ses
som en brist i ABL. Det lämnar utrymme för en mindre nogräknad bolagsstyrelse
att på olika sätt manipulera med kontrollbalansräkningen. Även i de fall där
det inte finns anledning att misstänka att styrelsen vill upprätta en oriktig
kontrollbalansräkning kan revisorsgranskningen enligt utskottets mening utgöra
en för styrelsen och bolagsstämman värdefull kontroll av uppgifterna i
balansräkningen.

Som redovisats ovan föreskrivs i 13 kap. 2 § ABL att den
kontrollbalansräkning som skall föreläggas bolagsstämman skall avse
"ställningen vid tiden för stämman". Under ärendets behandling har utskottet
uppmärksammats på att det är förenat med svårigheter att upprätta och i tid
till bolagsstämman framlägga en kontrollbalansräkning som skall avse
förhållandena på själva stämmodagen. Än svårare blir det om revisorerna också
skall hinna granska balansräkningen före stämman.

Enligt vad utskottet erfarit har den nuvarande bestämmelsen i praxis tolkats
på så sätt att den balansräkning som stämman föreläggs avser förhållandena vid
en tidpunkt som ligger något före stämmodagen. Det nu framlagda förslaget
innebär inte att denna praxis behöver ändras. Utskottet vill emellertid
understryka vikten av att uppgifterna i kontrollbalansräkningen fortfarande har
aktualitet då bolagsstämman skall ta ställning till likvidationsfrågan. Det
innebär att balansräkningen inte får avse förhållanden som ligger alltför långt
tillbaka i tiden. Några mera generella riktlinjer för vad som bör vara en
godtagbar tidsrymd mellan dagen för kontrollbalansräkningen och stämmodagen
anser sig utskottet dock inte kunna ge. Den frågan får i stället avgöras med
utgångspunkt i omständigheterna i det enskilda fallet. Det ligger i sakens
natur att exempelvis balansräkningens komplexitet är en faktor som härvidlag
bör ha betydelse.

Med det anförda förordar utskottet att de föreslagna ändringarna i 13 kap.
2 § ABL genomförs.

Utskottet övergår härefter till att behandla propositionens förslag om
skärpning av sanktionerna vid underlåtenhet att inge årsredovisning. Spörsmålet
behandlades av utskottet våren 1990 med anledning av motioner. Utskottet
framhöll därvid (bet. 1989/90:LU33) att reglerna om upprättande och insändande
av årsredovisningar och revisionsberättelser tillkommit i syfte att ge
aktiebolags intressenter möjlighet att få insyn i bolagets ekonomiska
förhållanden och utvecklingsmöjligheter. Såväl aktieägarna som bolagets
borgenärer, affärskontrahenter m.fl. har, fortsatte utskottet, behov av att få
tillgång till sådana upplysningar. Särskilt för borgenärerna är det väsentligt
att de med utgångspunkt i aktuella årsredovisningar kan bedöma bolagets
ekonomiska ställning. De remissyttranden som hade inhämtats över de då aktuella
motionerna visade enligt utskottet att aktiebolagen i betydande utsträckning
underlät att sända in sina årsredovisningar inom den i ABL föreskrivna tiden.
Av landets då omkring 240000 aktiebolag var det blott hälften som lämnade
redovisningshandlingarna i rätt tid till PRV. Med hänsyn till den betydelse som
fullgörandet av årsredovisningsskyldigheten har för bolagets intressenter var
rådande förhållanden enligt utskottet självfallet inte godtagbara. För
utskottet framstod det mot denna bakgrund som uppenbart att ABLs regler inte
erbjöd tillräckliga möjligheter för att man skulle komma till rätta med
problemen. På det underlag som förelåg i ärendet var emellertid inte utskottet
berett att ta ställning till de olika förslag som hade framförts om tänkbara
lagstiftningsåtgärder utan det fick ankomma på regeringen att överväga vilka
åtgärder som lämpligen borde vidtas för att problemet med underlåtenheten att
avlämna årsredovisningar skall få en tillfredsställande lösning.
På hemställan av utskottet gav riksdagen som sin mening regeringen till känna
vad utskottet anfört.

Enligt utskottets mening kvarstår behovet av en skärpning av
sanktionsreglerna vid underlåtenhet att insända årsredovisningshandlingar. Den
av regeringen nu föreslagna lösningen innebär att bolagsledningen får en frist
på sex månader -- utöver den tidsram på nio månader som nu gäller -- för
insändande av handlingarna innan ett personligt betalningsansvar aktualiseras.
Som påpekas i propositionen ger denna frist onekligen ett generöst utrymme för
tillfälliga förseningar som beror på t.ex. tillfällig arbetsanhopning eller
sjukdom. Med hänsyn till att det är fråga om en ny sanktion som dessutom kan
bli ganska sträng anser sig utskottet dock böra godta förslaget. Skulle det i
framtiden visa sig att den nya regeln inte är till fyllest får ytterligare
skärpningar övervägas. En möjlighet som då också kan behöva övervägas är någon
form av förseningsavgift eller annan mindre ingripande sanktion mot
försummelser som varat kortare tid än sex månader. Utskottet utgår från att
regeringen noga följer den fortsatta utvecklingen och tar de initiativ till
lagändringar som kan bli påkallade. Med det sagda tillstyrker utskottet bifall
till propositionen också i förevarande del.

Utöver det anförda föranleder propositionen inte några uttalanden från
utskottets sida.

3 Åtgärder mot ekonomisk brottslighet och översyn av revisorsrollen

I tre av de elva motioner med aktiebolagsrättslig anknytning som väckts under
den allmänna motionstiden vid riksmötet 1990/91 begärs åtgärder för att bekämpa
den ekonomiska brottsligheten. I motion 1990/91:L210 av Hans Göran Franck m.fl.
(s) föreslås flera nya regler för att på ett mer effektivt sätt kunna stävja
sådan brottslighet. Sålunda föreslår motionärerna en särskild regel om
personligt betalningsansvar om inte årsredovisningshandlingar och
revisionsberättelser getts in till PRV inom viss kortare tid, möjlighet för PRV
att utse en god man eller likvidator så snart ett bolag saknar behörig
ställföreträdare, talerätt för konkursförvaltare när personligt
betalningsansvar uppkommer för styrelseledamöterna samt skärpta regler rörande
jäv för revisorer. Motionärerna anser att dessa frågor bör bli föremål för
utredning av aktiebolagskommittén.

I motion 1990/91:L202 av Rune Evensson m.fl. (s) samt motion 1990/91:L211 av
Marianne Andersson i Vårgårda och Kersti Johansson (båda c) kritiseras det
förhållandet att ett aktiebolag i regel inte kan vara svarandepart i rättegång
sedan bolaget försatts i konkurs och konkursen avslutats. Motionärerna menar
att denna rättstillämpning bl.a. gör det möjligt att undvika återvinning i
konkurs samt återbäring och personligt betalningsansvar enligt ABL. I
motionerna begärs att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till ändrad
lagstiftning.

Utskottet vill till en början framhålla att den personliga ansvarsfriheten
för delägarna i ett aktiebolag är en grundläggande princip i aktiebolagsrätten.
Ansvarsfriheten är en förutsättning för att aktiebolagen skall kunna dra till
sig kapital som behövs för verksamheten och fyller därmed en viktig funktion i
näringslivet. Samtidigt står det emellertid klart att ansvarsfriheten kan
utnyttjas i illojala och brottsliga syften. I olika sammanhang har sålunda
belysts hur bolagskonstruktioner använts i ekonomisk brottslighet för att
huvudmännen inte skall behöva stå det ekonomiska ansvaret för sina gärningar
och hur samhället och borgenärerna därigenom drabbats av betydande förluster.

Alltsedan slutet av 1970-talet har stora insatser gjorts i olika avseenden
för att komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten. Det finns
emellertid tecken på att resultaten av de gjorda insatserna inte fullt ut
motsvarat de mål som ställts upp. När frågor om åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten behandlades av justitieutskottet våren 1991 konstaterade
utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. 1990/91:JuU23) att det
var nödvändigt med en mera övergripande översyn. Vid en sådan översyn borde
enligt justitieutskottet även gällande lagstiftning ses över särskilt med
inrikning på såväl strafflagstiftning som annan relevant lagstiftning. Mot
denna bakgrund gav regeringen i april 1991 rikspolisstyrelsen och riksåklagaren
i uppdrag att i samråd undersöka hur bekämpningen av den ekonomiska
brottsligheten skulle kunna bli mer effektiv. En första etapp av uppdraget
redovisades i början av sommaren 1991 och innehåller i huvudsak en kartläggning
av den nuvarande verksamheten på området inom polisen och åklagarmyndigheten.
Regeringen har därefter beslutat att rikspolisstyrelsens och riksåklagarens
kommande överväganden i lagstiftningsfrågorna skall redovisas till
åklagarutredningen (Ju 1990:04). Enligt vad utskottet inhämtat skall
rikspolisstyrelsens och riksåklagarens uppdrag vara slutredovisat före
årsskiftet 1991-1992.

I sammanhanget vill utskottet också hänvisa till vad justitieministern
anförde i ett interpellationssvar den 24 oktober 1991 (prot. 1991/92:15). Hon
uttalade då att regeringen är beredd att vidta de åtgärder som kan visa sig
nödvändiga för att komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten. Hon
framhöll också att det inte främst är brister i den nuvarande lagstiftningen
utan snarast bristande resurser vid polis- och åklagarmyndigheterna som gör att
brott med anknytning till konkurser inte kan beivras i tillräcklig omfattning.

Vad särskilt gäller de konkreta frågor som tas upp i motionerna vill
utskottet vidare, såsom inledningsvis redovisats, erinra om att
aktiebolagskommittén har till uppgift att lämna förslag till regler om s.k.
ansvarsgenombrott, vilka syftar till att delägare eller andra med ett
bestämmande inflytande över ett bolag skall kunna åläggas personligt
betalningsansvar för bolagets skulder i fall då de begagnat sitt inflytande
över bolaget på ett otillbörligt sätt (dir. 1991:89). Aktiebolagskommittén
beräknar avsluta sitt arbete före utgången av år 1992. Utskottet konstaterar
också att önskemålen i motion L210 delvis tillgodosetts genom förslaget i
föreliggande proposition om skärpta regler vid underlåtenhet att inge
årsredovisning till PRV.

I avvaktan på resultatet av det arbete som bedrivs dels inom
aktiebolagskommittén, dels av rikspolisstyrelsen och riksåklagaren och mot
bakgrund av justitieministerns nyligen gjorda uttalande är utskottet inte
berett att förorda att ytterligare utredningsarbete kommer till stånd i
enlighet med motionärernas önskemål. Utskottet avstyrker alltså bifall till
motionerna L202, L210 och L211.

Bengt Harding Olson (fp) begär i motion 1990/91:L205 ett tillkännagivande om
en översyn av revisorsrollen. Enligt motionären föreligger ett uppenbart behov
av att kraftfullt stärka revisorns roll.

Med anledning av motionen vill utskottet hänvisa till att
aktiebolagskommittén enligt sina direktiv (dir. 1990:46) skall -- med
utgångspunkt i bl.a. EGs åttonde bolagsrättsdirektiv från år 1984 om
auktorisation och godkännande av revisorer i public resp. private companies --
överväga revisorsrollen. I direktiven uttalas att revisorernas roll och
kontakter med företagsledningen blivit av allt större betydelse för
bolagsorganens möjligheter att balansera varandra och de olika
aktieägarintressena. Det är enligt direktiven av central betydelse att
revisorn intar en självständig ställning gentemot dem han skall granska och i
förhållande till bolagsstämman så att han kan agera opartiskt vid granskningen.
Att revisorerna skall inta en självständig ställning även i förhållande till
bolagsstämman sammanhänger med att revisorernas uppgift inte bara är att beakta
aktieägarnas intressen. Det åligger revisorerna att också ägna uppmärksamhet åt
i vad mån bolagsledningen beaktat samhällets, de anställdas och borgenärernas
intressen. Revisorerna har därutöver, framhålls i direktiven, även ett ansvar
gentemot den aktieplacerande allmänheten. Kommittén bör överväga om ABLs regler
om tillsättande och entledigande av revisorer är utformade så att de befrämjar
att revisorerna utför sina funktioner med självständighet och integritet.

Av den lämnade redogörelsen framgår att motionärens önskemål såvitt gäller
revisorer i aktiebolag redan är tillgodosett. Utskottet förutsätter att
resultatet av aktiebolagskommitténs överväganden också leder till en
förstärkning av revisorsrollen i ekonomiska föreningar och andra företag. Någon
riksdagens åtgärd med anledning av motion L205 är därför inte påkallad, och
utskottet avstyrker bifall till motionen.

4 Personligt betalningsansvar för aktieägare

I motion 1990/91:L214 begär Lars Norberg och Gösta Lyngå (båda mp)
tillkännagivande om att aktieägare skall vara personligt betalningsansvariga
för böter och skadestånd som bolaget ådöms (yrkande 3).

Utskottet kan inte se annat än att motionen bygger på en missuppfattning om
gällande rätt. Som framhållits tidigare är den personliga ansvarsfriheten för
delägarna i ett aktiebolag en grundläggande princip inom aktiebolagsrätten.
ABLs regler utgår vidare från att det är styrelsen som svarar för bolagets
organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter (8 kap. ABL). I bolag
där det finns en verkställande direktör skall denne handha den löpande
förvaltningen enligt de riktlinjer och anvisningar som styrelsen meddelar.
Behörigheten att företräda bolaget tillkommer styrelsen eller verkställande
direktören. Den enskilde aktieägaren har inte rätt att blanda sig i
företagsledningen och har således ingen möjlighet att påverka löpande beslut i
bolagets verksamhet. Mot denna bakgrund måste utskottet avvisa tanken på att
det straff- och skadeståndsrättsliga ansvaret för ett bolags verksamhet skall
åvila aktieägarna. En sådan ordning skulle dessutom innebära ett avsteg från de
grundläggande straff- och skadeståndsrättsliga principerna som innebär att
endast ett aktivt handlande eller underlåtenhet att handla när detta är
särskilt föreskrivet kan medföra straff eller skadeståndsskyldighet.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L214 yrkande 3.

5 Miljöredovisning

Motionerna 1990/91:L214 (yrkande 4) av Lars Norberg och Gösta Lyngå (båda
mp), 1990/91:L216 av Elisabet Franzén m.fl. (mp) och 1990/91:L217 av Inger
Schörling och Claes Roxbergh (båda mp) innehåller samtliga yrkanden om att
aktiebolag skall avge miljöredovisningar.

Hösten 1990 behandlade utskottet en motion med samma syfte som de nu
aktuella. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:LU2 konstaterade
utskottet att det då väckta motionsönskemålet rymdes inom ramen för de direktiv
som regeringen i maj 1989 gett miljöskyddskommittén (dir. 1989:32), och
utskottet ansåg sig kunna utgå från att frågan om miljöredovisning skulle komma
att uppmärksammas under utredningsarbetet. Något särskilt tillkännagivande i
saken ansågs därför inte erforderligt, och utskottet avstyrkte bifall till den
då aktuella motionen.

Miljöskyddskommittén överlämnade i början av år 1991 principbetänkandet (SOU
1991:4) Miljölagstiftningen i framtiden. I betänkandet tar kommittén ställning
till utformningen i stort av den framtida miljölagstiftningen och till vilka
väsentliga ändringar som bör genomföras i samband med en sådan ny lagstiftning.
Enligt miljöskyddskommittén bör tillsynsmyndigheterna på miljövårdsområdet med
rimliga mellanrum gå igenom de verksamheter för vilka de har tillsyn för att
bedöma behovet av omprövning av tidigare givna tillstånd. Som underlag för
sådana bedömningar bör tillståndshavarna, enligt kommitténs mening, kunna
åläggas att inför utgången av den löpande tillståndsperioden i en särskild
miljörapport särskilt redogöra för de omständigheter som kan vara av betydelse
för frågan om behovet av en villkorsomprövning. Miljöskyddskommitténs
principbetänkande redovisades våren 1991 i proposition 1990/91:90 En god
livsmiljö. I anslutning till redovisningen uttalade regeringen att kommittén
bör fortsätta sitt arbete i enlighet med de ursprungliga direktiven. Uttalandet
föranledde inte några erinringar vid riksdagsbehandlingen av propositionen
(bet. 1990/91:JoU30).

Utskottet kan inte ställa sig bakom motionärernas tankegångar om att det bör
införas bestämmelser om obligatoriska årliga miljöredovisningar för alla
företag oberoende av verksamhetens art. Inte heller kan utskottet dela
uppfattningen att sådana bestämmelser skall tas in i ABL eller annan
associationsrättslig lagstiftning, eftersom dessa lagar har helt andra syften
än att värna naturmiljön. I övrigt konstaterar utskottet att frågan om
miljöredovisningar för företag som bedriver enligt miljöskyddslagstiftningen
tillståndspliktig verksamhet är uppmärksammad inom det utredningsarbete som för
närvarande bedrivs av miljöskyddskommittén. Något särskilt tillkännagivande i
saken är därför inte nödvändigt. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till
motionerna L214 yrkande 4, L216 och L217.

6 Aktieägandets offentlighet

I motion 1990/91:L214 begär Lars Norberg och Gösta Lyngå (båda mp) ett
tillkännagivande om att allt aktieägande skall vara offentligt så att var och
en skall få möjlighet att få en förteckning över bolagets ägare (yrkande 2).

Enligt 3 kap. 7 § ABL åligger det styrelsen att föra förteckning över
bolagets samtliga aktier och aktieägare (aktiebok). För vissa aktiebolag, s.k.
avstämningsbolag, förs aktieboken av Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag
(VPC). Bestämmelser om aktieboken finns i 3 kap. 13 § ABL, som innebär att
aktieboken skall hållas tillgänglig för envar. Förs aktieboken med maskin för
automatisk databehandling eller på annat liknande sätt, skall i stället
utskrift av aktieboken på begäran tillhandahållas hos bolaget och i fråga om
avstämningsbolag även hos VPC. Utskriften får inte vara äldre än sex månader.
Envar har rätt att mot ersättning för kostnaderna få sådan utskrift av
aktieboken eller del av den. När det gäller avstämningsbolag gäller dock att
utskriften inte får innehålla uppgifter om aktieägare som har högst 500 aktier
i bolaget.

Utskottet konstaterar mot bakgrund av det redovisade att gällande rätt väl
tillgodoser motionärernas önskemål om offentlig insyn i aktiebolags
ägarförhållanden, och utskottet avstyrker därför bifall till motion L214
yrkande 2.

7 Aktiekapitalets storlek

Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att minimigränsen för
aktiekapitalet höjdes år 1973 från 5 000 kr. till 50 000 kr. I motion
1990/91:L214 av Lars Norberg och Gösta Lyngå (båda mp) begärs ett
tillkännagivande att den nuvarande lägsta gränsen för aktiekapital bör höjas
radikalt (yrkande 5).

Som utskottet påpekade redan hösten 1990 (bet. 1990/91:LU2) vid behandlingen
av ett likartat motionsyrkande har aktiebolagskommittén i uppdrag att överväga
frågan om en höjning av minimigränsen för aktiekapitalet. I utredningens
direktiv (dir. 1990:46) ifrågasätts om den nuvarande minimigränsen för
aktiekapitalet förmår säkerställa att ett aktiebolag har ett tillräckligt
ekonomiskt underlag för sin verksamhet. Vidare hänvisas det i direktiven till
att aktiekapitalet i ett s.k. public limited company inom EG skall uppgå till
minst
25 000 ECU, dvs. omkring 180 000 kr.

Med hänsyn till att frågan om minimigränsen för aktiekapitalet således är
föremål för utredningsarbete är något uttalande i saken från riksdagens sida
inte påkallat. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motion L214 yrkande
5.

8 Differentierad rösträtt

Enligt 3 kap. 1 § ABL gäller som huvudregel att alla aktier har lika rätt i
bolaget. I bolagsordningen kan dock bestämmas att aktier av olika slag skall
finnas eller komma att utges. Avser olikheten mellan aktieslagen röstvärdet,
gäller att ingen aktie får ha ett röstvärde som överstiger tio gånger
röstvärdet för någon annan aktie. För bolag som tillkommit före år 1922 gäller
särskilda regler.

Den nuvarande möjligheten till differentierad rösträtt kritiseras i två
motioner. I motion 1990/91:L311 begär Bengt Westerberg m.fl. (fp) förslag som
går ut på att rätten för börsnoterade företag att vid nyemission utge aktier
med lägre röstvärde bör avskaffas (yrkande 1), varemot en sådan regel för redan
emitterade aktier inte skall införas (yrkande 2). I motion 1990/91:L214 yrkar
Lars Norberg och Gösta Lyngå (båda mp) att riksdagen skall besluta om sådan
ändring i ABL att principen lika röstetal för alla aktier införs (yrkande 1).

Spörsmålet om differentierad rösträtt behandlades hösten 1990 med anledning
av en motion med samma inriktning som de nu aktuella. I sitt av riksdagen
godkända betänkande 1990/91:LU2 erinrade utskottet om att frågan om
röstvärdesdifferentiering övervägts såväl av röstvärdeskommittén i betänkandet
(SOU 1986:23) Aktiers röstvärde som av ägarutredningen i betänkandet (SOU
1988:38) Ägande och inflytande i svenskt näringsliv. Röstvärdeskommittén hade i
sitt betänkande konstaterat att det inte fanns tillräckligt underlag för att ta
slutlig ställning i frågan om röstvärdesdifferentiering och att frågan borde
ställas samman med bl.a. ägarutredningens då pågående arbete. Ägarutredningen
hade å sin sida inte ansett sig vilja förorda en förändring av bestämmelserna
rörande aktiebolags möjligheter att emittera aktier med olika röstvärde.
Eftersom ägarutredningens och röstvärdeskommitténs betänkanden var föremål för
överväganden inom regeringskansliet var utskottet inte berett att genom några
uttalanden föregripa den fortsatta beredningen av spörsmålet, och utskottet
avstyrkte därför bifall till den då aktuella motionen.

Utskottet konstaterar nu att ägarutredningens och röstvärdeskommitténs
betänkanden fortfarande är föremål för överväganden inom regeringskansliet. I
anslutning härtill vill utskottet erinra om att inom EG framlagts förslag till
ett femte bolagsdirektiv rörande organisationen av aktiebolag och
bolagsorganens befogenheter och förpliktelser, som bl.a. innebär inskränkningar
i möjligheten att utfärda aktier med olika rösträtt.

Med hänsyn till det anförda samt mot bakgrund av de numera slutförda
förhandlingarna om ett EES-avtal och Sveriges ansökan om medlemskap i EG anser
utskottet att motionerna inte bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna L214 yrkande 1 samt L311
yrkandena 1 och 2.

9 Erbjudandeplikt

En fråga om minoritetsskydd tas upp av Bengt Westerberg m.fl. (fp) i motion
1990/91:L311 (yrkande 3). I motionen yrkas att riksdagen hos regeringen skall
begära regler som innebär att den som avser att förvärva så många aktier i ett
bolag att han tillsammans med sitt tidigare innehav kommer att få mer än en
tredjedel av rösterna i bolaget skall vara tvungen att lägga ett bud på
samtliga aktier (erbjudandeplikt).

Frågan om erbjudandeplikt har behandlats av värdepappersmarknadskommittén i
betänkandet (SOU 1989:72) Värdepappersmarknaden i framtiden och av
ägarutredningen i betänkandet (SOU 1990:1) Företagsförvärv i svenskt
näringsliv. Båda utredningarna har därvid ansett att det för närvarande inte
finns skäl för att införa en lagstadgad erbjudandeplikt.
Värdepappersmarknadskommittén har emellertid anfört att det är av stor vikt att
man följer utvecklingen inom EG och i andra länder som är av betydelse i detta
sammanhang. Inom EG har numera föreslagits ett trettonde bolagsrättsdirektiv om
erbjudanden om övertaganden (s.k. take over bids). I direktiven till
aktiebolagskommittén anges att kommittén mot den ovan redovisade bakgrunden bör
följa utvecklingen och utifrån denna överväga en motsvarande reglering inom den
svenska aktiebolagsrätten.

Med hänvisning till det anförda är enligt utskottets mening något initiativ
från riksdagens sida inte påkallat, och utskottet avstyrker bifall till motion
L311 yrkande 3.

10 Vidgade uppgifter för PRV

I fråga om ett aktiebolags firma, dvs. den beteckning under vilken bolaget
driver sin verksamhet, gäller dels särskilda bestämmelser i ABL, dels de
allmänna reglerna i firmalagen (1974:156). Enligt ABL skall varje aktiebolag ha
en firma. Firman skall anges i bolagsordningen och antecknas i
aktiebolagsregistret när ett nybildat bolag förs in i registret. Genom ändring
i bolagsordningen kan firman senare bytas ut mot en annan. Även ändringarna
skall registreras. Ett aktiebolags firma skall tydligt skilja sig från annan
firma som antecknats i aktiebolagsregistret. Att så är fallet kontrolleras av
PRV i samband med bolagets registrering. Finns förväxlingsrisk med en tidigare
registrerad firma skall registrering av den nya firman vägras. Skulle PRV vid
en registrering av en ny firma inte i tillbörlig mån ha beaktat
förväxlingsrisken kan enligt firmalagen allmän domstol häva registreringen av
den nya firman. Av firmalagen följer vidare att registreringen av ett
aktiebolags firma kan hävas om det föreligger förväxlingsrisk med en firma som
registrerats i föreningsregistret eller i handelsregistret eller med ett
inarbetat närings- eller varukännetecken. Motsvarande gäller beträffande
registrerade firmor för ekonomiska föreningar, handelsbolag och andra
näringsidkare. Också på grundval av ett flertal andra förhållanden kan en
firmaregistrering hävas.

I motion 1990/91:L206 yrkar Anders Björck (m) ett tillkännagivande om
skyldighet för PRV att hjälpa bolag som fått sin firmaregistrering upphävd.

Utskottet konstaterar att det kan innebära betydande nackdelar och
svårigheter för ett aktiebolag om registreringen av dess firma blir upphävd.
Utskottet har därför förståelse för syftet med motionen, och utskottet utgår
från att PRV i görlig mån bistår de bolag som måste byta firma på grund av
upphävd firmaregistrering. Enligt utskottets mening är det emellertid i vart
fall för närvarande inte motiverat att PRV skall åläggas en lagstadgad
serviceskyldighet i det aktuella hänseendet. Att det förekommer fall då
registreringen av ett aktiebolags firma hävs måste nämligen, såvitt utskottet
kan bedöma, ses mot bakgrund av att det i dag inte finns ett system för en
central och samordnad registrering av olika företags firmor som medger att
förväxlingsrisken kan beaktas i erforderlig mån vid inregistreringsförfarandet.
Som tidigare berörts registreras sålunda aktiebolags firmor i
aktiebolagsregistret. Andra företags firmor registreras däremot i de regionala
förenings- och handelsregistren som förs vid länsstyrelserna. Det av
motionärerna aktualiserade problemet bör därför i första hand lösas genom
förbättringar av systemet för firmaregistrering. En reform med denna inriktning
kommer inte bara aktiebolagen till godo utan medför också förbättringar för
ekonomiska föreningar, handelsbolag och enskilda näringsidkare. Utskottet ser
därför med tillfredsställelse att regeringen i proposition 1991/92:51 om en ny
småföretagspolitik tagit upp frågan om firmaregistren. I propositionen gör
regeringen den bedömningen att PRV bör utses till huvudman och ges det totala
ansvaret för verksamheten med registrering av handelsbolag och ekonomiska
föreningar. Ett rikstäckande, enhetligt och med aktiebolagsregistret samordnat
register över handelsbolag och ekonomiska föreningar avses bli infört
successivt från mitten av år 1993 till slutet av år 1995.

Med hänsyn till det anförda kan utskottet inte finna anledning för riksdagen
att ta något initiativ i den av motionären aktualiserade frågan. Utskottet
avstyrker därmed bifall till motion L206.

Som framgått tidigare är syftet med bestämmelserna om bolags skyldighet att
inge årsredovisning och revisionsberättelse till PRV att ge möjlighet för
bolagets intressenter att få insyn i bolagets ekonomiska förhållanden och
utvecklingsmöjligheter. PRVs befattning med årsredovisningshandlingarna är
således endast av formell art, och PRV gör inte självt någon egen bedömning av
bolagens ekonomiska ställning. Kostnaderna för PRVs verksamhet täcks helt av
avgifter som bolagen erlägger. Avgifterna fastställs i huvudsak av regeringen.

I motion 1990/91:L208 begär Martin Olsson och Stina Eliasson (båda c) ett
tillkännagivande om en utvidgning av PRVs uppgifter. Enligt motionärerna bör
verket vid sidan av nuvarande arbetsuppgifter även göra bedömningar av
bolagens ekonomiska ställning och agera i syfte att förhindra att bolag drivs
vidare trots att likvidationsskyldighet föreligger. Vidare bör handläggningen
av frågor om tillstånd till ändring av räkenskapsåret för aktiebolag
överflyttas från skattemyndigheterna till PRV.

Enligt utskottets mening kan det i och för sig finnas skäl att ge PRV en mera
aktiv roll, särskilt i fråga om kontrollen av att företag inte drivs vidare
trots att aktiekapitalet i betydande mån förbrukats. Ett tillgodoseende av
motionärernas önskemål skulle emellertid innebära en väsentlig utvidgning av
PRVs arbetsuppgifter och kräva betydande personalförstärkningar. Verket skulle
också behöva tillföras personal med särskild kompetens för granskningen av
årsredovisningshandlingarna. Med nuvarande system för finansiering av PRVs
verksamhet skulle detta i sin tur nödvändiggöra betydande avgiftshöjningar för
bolagen, också för sådana företag som varken har behov av eller framfört
önskemål om någon utvidgad granskning av årsredovisningshandlingarna. Den
föreslagna ordningen skulle därför knappast vara ägnad att öka bolagens
benägenhet att inge årsredovisningshandlingarna till PRV. Dessutom talar emot
motionärernas förslag att -- som redovisats ovan -- verket inom en nära framtid
avses ta över registreringen av handelsbolag och ekonomiska föreningar m.m. Det
kan enligt utskottets mening inte gärna komma i fråga att PRV bör åläggas också
andra arbetsuppgifter i enlighet med önskemålet i motionen. Med hänsyn till det
sagda bör motionen inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd. Utskottet
avstyrker således bifall till motion L208.

11 Förbud mot vissa firmor och varumärken

I motion 1990/91:L207 av Per Gahrton m.fl. (mp) yrkas att riksdagen skall
begära förslag till ändringar i ABL m.fl. lagar som innebär att juridiska
personer i sina firmor inte får använda bokstäverna a eller o när det
uppenbarligen är fråga om ett utbyte av å, ä eller ö i ett vanligt svenskt ord
(yrkande 1). Motsvarande begäran om ändringar framförs även beträffande
varumärken som registreras enligt varumärkeslagen eller andra lagar som gäller
produktidentifikation (yrkande 2).

Utskottet erinrar om att motionärerna våren 1990 väckte en motion med samma
syfte som den nu aktuella och som då behandlades av kulturutskottet. I sitt av
riksdagen godkända betänkande 1989/90:KrU24 anförde kulturutskottet att
det finns för språkvården särskilt inrättade, ansvariga organ med expertis och
sakkunskap, t.ex. Svenska språknämnden, Tekniska nomenklaturcentralen och
Svenska akademien. I den utveckling av språket som ständigt sker har dessa och
andra organ som svarar för språkvård och pedagogisk utveckling enligt
kulturutskottet en betydelsefull roll. Det är dessa organ som, fortsatte
kulturutskottet, skall svara för fortlöpande åtgärder och initiativ. Mot
bakgrund av det anförda ansåg kulturutskottet att riksdagen inte borde ta något
initiativ av det slag som yrkades i den då aktuella motionen.

Lagutskottet har ingen annan uppfattning i denna fråga än den kulturutskottet
redovisade våren 1990. I den pågående europeiska integrationsprocessen ser
lagutskottet dessutom, tvärtemot vad motionärerna gör, som angeläget att
svenska företag har frihet att välja firma eller varumärken som är lätt
uttalbara på andra språk än svenska och som är kommersiellt ändamålsenliga
också i andra länder än Sverige. Med det anförda avstyrker utskottet bifall
till motion L207 yrkandena 1 och 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande reglerna om tvångslikvidation m.m.
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
aktiebolagslagen (1975:1385),

2. beträffande åtgärder mot ekonomisk brottslighet m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:L202, 1990/91:L210 och 1990/91:L211,

3. beträffande aktiebolagsrättsligt utredningsarbete, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:L205, 1990/91:L206, 1990/91:L207,
1990/91:L208, 1990/91:L214 yrkandena 1--5, 1990/91:L216, 1990/91:L217 och
1990/91:L311.

Stockholm den 19 november 1991

På lagutskottets vägnar

Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per
Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson
(fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bertil Persson (m), Gunnar
Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Lena Boström (s), Stig Rindborg (m),
Carin Lundberg (s) och Hans Stenberg (s).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.

I proposition 1991/92:198 framlagt lagförslag

Bilaga