Verksamheten inom Europarådet

Betänkande 1991/92:UU9

Utrikesutskottets betänkande 1991/92:UU09

Verksamheten inom Europarådet

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1991/92
UU9

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas dels redogörelse 1991/92:3 från
Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska
(rådgivande) församling samt regeringens skrivelse 1990/91:165
om verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år
1990, dels motion 1990/91:U507 (c), yrkande 1, och motion
1990/91:U525 (mp), yrkande 10, som båda föreslår en utvidgning
och utveckling av Europarådet.

Redogörelserna

Europarådets parlamentariska (rådgivande) församlings 41:a
session var fördelad på tre delsessioner, vilka samtliga hölls i
Strasbourg. Dessutom hölls en s.k. minisession i Innsbruck. Den
svenske riksdagsledamoten och medlemmen av
Europarådsdelegationen Anders Björck var församlingens president
under sessionen.

Under ett avbrott i den andra delsessionen (26--27 september)
ägde en särskild ESK-debatt rum med deltagande från den
Europeiska säkerhetskonferensens (ESK) samtliga stater utom USA.
Under denna session hölls också den sedvanliga debatten om
OECD:s aktiviteter under föregående år (1989).

Den första delsessionen inleddes med en debatt om Europarådets
allmänna politik och rådets relationer med Central- och
Östeuropa och en debatt om situationen i Östtyskland. Vidare
diskuterades relationerna under 1990-talet mellan Europa, USA
och Canada samt situationen i Andorra.

Under höstsessionen behandlades även frågan om Ungerns
medlemskap i Europarådet. Under sessionen inledde församlingen
behandlingen av Polens ansökan om medlemskap.

Vid församlingens sista delsession debatterades, med
utgångspunkt i en rapport från det politiska utskottet,
Gulfkrisen. Under denna delsession debatterades också frågan om
Tjeckoslovakiens anslutning till Europarådet samt situationen i
de baltiska republikerna. Utöver politiska frågor har
församlingens arbete berört alla de sektorer som täcks av dess
fjortonde utskott.

Ministerkommittén höll två ordinarie möten och ett extra möte
under år 1990. Ministrarnas ställföreträdare sammanträdde tio
gånger i ordinarie möte, och därtill nio gånger för att behandla
frågor rörande främst mänskliga rättigheter.

Fem ordinarie fackministerkonferenser arrangerades inom
Europarådet under året. En kulturministerkonferens hölls den
25--26 april i Palermo, en justitieministerkonferens den 5--7
juni i Istanbul, en ungdomsministerkonferens den 20--21
september i Lissabon, en miljöministerkonferens den 11--12
oktober i Bryssel och en hälsoministerkonferens den 18--19
oktober på Cypern.

Härtill kom ett informellt ministermöte om mänskliga
rättigheter den 5 november i Strasbourg. På initiativ av Finland
och Frankrike anordnades vidare, med benäget bistånd av
Europarådet, en alleuropeisk ministerkonferens om skogsskydd i
Strasbourg den 18--19 december.

Ministerkommitténs 86:e möte, som ägde rum den 10 maj 1990,
behandlade främst utvecklingen av Europarådets kontakter med
länderna i Central- och Östeuropa, Europarådets roll i
ESK-processen samt relationerna med USA och Canada.

Ministrarna hälsade med tillfredsställelse utvecklingen av
samarbetet mellan Europarådet och länderna i Central- och
Östeuropa och konstaterade att det inledda reformarbetet i dessa
länder öppnade vägen för medlemskap i Europarådet.

Ministrarna uttalade vidare sitt stöd för det pågående
reformarbetet i Sovjetunionen och uttalade en beredskap att
utveckla samarbetet med detta land. Beslut fattades att inleda
förhandlingar om villkoren för Sovjetunionens tillträde till den
europeiska kulturkonventionen.

Ministrarna konstaterade att Europarådet hade ett värdefullt
bidrag att lämna till ESK-processen, i synnerhet vad beträffade
skyddet av mänskliga rättigheter och i fråga om kultur,
utbildning och informationsfrågor.

Beslut fattades också om att upprätta en partsöverenskommelse
för att knyta den Europeiska kommissionen för demokrati genom
lag närmare till Europarådet.

Europarådets 87:e ministerkommittémöte ägde rum den 6 november
1990 i Rom. Mötet föregicks den 5 november av ett informellt
möte om mänskliga rättigheter med anledning av 40-årsjubileet av
den Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.

Diskussionen vid mötet kom främst att kretsa kring
förberedelserna för ESK-toppmötet i Paris senare samma månad och
förutsättningarna för Europarådet att bidra till ESK-processen.
Utvecklingen i länderna i Central- och Östeuropa diskuterades
också, liksom möjligheterna att bistå dem i det fortsatta
reformarbetet.

Det konstaterades att Europarådet, genom att göra sina
kunskaper och erfarenheter tillgängliga för ett allt större
antal länder, hade en väsentlig roll att spela i det bredare
europeiska samarbetet, i synnerhet i frågor rörande mänskliga
rättigheter, lagstiftningsarbete, kultur, utbildning och
informationsutbyte. Europarådet borde därför beredas möjlighet
att aktivt delta i och bidra till ESK:s möten rörande den s.k.
mänskliga dimensionen. En bred beredskap uttrycktes också att
öppna delar av Europarådets verksamhet för deltagande av andra
ESK-stater.

Ministrarna välkomnade parlamentariska församlingens initiativ
att bjuda in alla 35 ESK-staterna till en ESK-debatt. De
uttalade sitt stöd för upprättandet av ett parlamentariskt forum
inom ESK-processen och betonade att Europarådets parlamentariska
församling härvid kunde erbjuda ett viktigt stöd. Ministrarna
konstaterade med tillfredsställelse att flera östeuropeiska
länder snart skulle kunna inträda som medlemmar i Europarådet.

Ett extra ministerkommittémöte ägde rum i Lissabon den 23 och
24 mars 1990. Mötet hade kallats för att diskutera utvecklingen
av Europarådets förbindelser med länderna i Central- och
Östeuropa och Europarådets roll i det framtida europeiska
samarbetet.

Större delen av mötet ägnades åt en allmän diskussion om
förutsättningarna för en vidareutveckling av Europarådets
förbindelser med länderna i Central- och Östeuropa. I detta
sammanhang berördes också Europarådets roll i ESK-processen och
behovet av att utveckla förbindelserna med USA och Canada.

Den önskan att ansluta sig till Europarådet som uttalats av
flertalet östeuropeiska stater välkomnades som ett bevis för
deras vilja att på kort tid nå upp till de krav på demokrati,
mänskliga rättigheter och rättssäkerhet som finns inskrivna i
Europarådets stadga. Samtidigt underströks vikten av att inte
sänka eller undergräva dessa krav för att underlätta medlemskap.

Ministrarna gav generalsekreteraren i uppdrag att utarbeta
förslag om utvidgning av de samarbetsprogram som inletts med
länderna i Central- och Östeuropa. Därvid pekades speciellt på
behovet av stöd i samhällsadministrativa och lagstiftande
frågor.

Det rådde bred enighet om att de nya samarbetsmöjligheter som
hade skapats genom det ändrade politiska klimatet i Europa så
långt som möjligt skulle utvecklas inom ramen för existerande
institutioner. Europarådet erbjöd ett lämpligt forum för de
frågor som ryms inom ESK:s s.k. tredje korg. För att undvika
dubbelarbete och tendenser till konkurrens borde därför en
närmare samordning eftersträvas genom bl.a. deltagande från
Europarådet i relevanta ESK-möten.

Motionerna

1990/91:U507 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utvidgning och utveckling av Europarådet.

1990/91:U525 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige i Europarådet bör verka för att detsamma snarast
utvidgas till att omfatta hela Europa.

Utskottet

Utskottet har tagit del av redogörelserna från
Europarådsdelegationen och regeringen och konstaterar med
tillfredsställelse att Europarådet behandlat en rad frågor av
central politisk, ekonomisk, social, kulturell och rättslig
betydelse. Europarådet fyller en viktig funktion i skyddet av de
mänskliga rättigheterna och utgör ett ovärderligt forum för
diskussionerna om bl.a. det nya Europas utformande.

Det är inom Europarådet som ett regelverk för skyddet av de
mänskliga rättigheterna i Europas stater har utarbetats.
Väsentligt arbete på detta område utförs också i ESK, men det är
enligt utskottet av vikt att detta arbete inte leder till en
dubblering av Europarådets verksamhet.

Utskottet föreslår att de båda redogörelserna läggs till
handlingarna.

Utskottet noterar med särskild tillfredsställelse att Ungern,
Tjeckoslovakien och Polen nu är medlemmar av Europarådet samt
att flera andra central- och östeuropeiska stater har ansökt om
medlemskap.

Efter den misslyckade statskuppen i Moskva 19--22 augusti 1991
påskyndades uppsplittringen av Sovjetunionen i suveräna stater.
En rad stater i östra Europa har förklarat sig självständiga
under 1991. Europarådet måste därför ta ställning till hur
samarbetet med dessa nya stater skall utformas. Estland,
Lettland och Litauen har redan tilldelats gäststatus i den
parlamentariska församlingen. I september 1991 beslutade
församlingen att utskottet för europeiska icke-medlemsstater
skulle ges i uppdrag att vidare överväga praktiska former för
utökat samarbete med de nya östeuropeiska staterna. Samtidigt
instruerades församlingens juridiska utskott att utarbeta
förslag till konkreta åtgärder för skyddet av de mänskliga fri-
och rättigheterna i Östeuropa. Särskild tyngdpunkt lades på de
etniska minoriteternas rättigheter.

Europarådet har tillkommit för att främja samarbetet mellan
Europas demokratier. Kraven för att bli medlem är högt satta.
Medlemskap i Europarådet kräver att en medlemsstat kan uppvisa
parlamentarisk demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna
samt ett lagbundet samhällsskick. Enligt konventionen om skydd
för de mänskliga rättigheterna kan inte bara en stat föra talan
mot en annan medlemsstat för den händelse respekten för de
mänskliga rättigheterna och demokratin sätts ur spel av den
senare, utan anmälan kan även göras av enskilda personer. En
kritisk granskning av hur medlemsländerna sköter sina
förpliktelser är enligt utskottet en väsentlig del av skyddet
för de mänskliga rättigheterna. Detsamma gäller staternas
rättighet att föra talan mot varandra, något som har utnyttjats
av Sverige vid två tillfällen (1967 mot Grekland, 1982 mot
Turkiet).

I motion 1990/91:U507 (c), yrkande 1, föreslås att Sverige bör
verka för att så många europeiska stater som möjligt kan
underteckna och leva upp till de europeiska konventionerna om
mänskliga fri- och rättigheter samt bli medlemmar i Europarådet.
I motion 1990/91:U525 (mp), yrkande 10, föreslås att Sverige
inom ramen för de medlemskrav som gäller bör verka för att
Europarådet utvidgas till att snarast omfatta hela Europa.

Utskottet uttryckte i sitt senaste betänkande om verksamheten
inom Europarådet (1990/91:UU10) att det är angeläget att de
stater som uppfyller kraven på medlemskap "så snart som det
låter sig göras upptas som medlemmar i Europarådet". Utskottet
finner ingen anledning att ändra på denna målsättning. Villkoren
för medlemskap får dock inte urvattnas. Utskottet välkomnar att
Europarådet genom aktivt stöd underlättar för nya medlemmar att
uppfylla dessa högt ställda krav. Utskottet understryker
samtidigt betydelsen av att en konsekvent övervakning av gjorda
åtaganden på de mänskliga rättigheternas område gäller samtliga
medlemsstater, såväl gamla som nya.

Därmed avstyrks yrkande 10 i motion 1990/91:U525 (mp). Yrkande
1 i motion 1990/91:U507 (c) får med det ovan anförda anses ha
besvarats.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Europarådsdelegationens redogörelse och
regeringens skrivelse
att riksdagen lägger redogörelse 1991/92:3 från svenska
delegationen vid Europarådets parlamentariska (rådgivande)
församling samt regeringens skrivelse 1990/91:165 om
verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1990
till handlingarna,

2. beträffande utvidgning och utveckling av Europarådet
att riksdagen avslår yrkande 10 i motion 1990/91:U525 samt
förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U507 besvarat med vad
utskottet anfört.

Stockholm den 20 februari 1992

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre
Schori (s), Mats Hellström (s), Maj Britt Theorin (s), Karl-Erik
Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T Svensson (s), Margareta
Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Karl-Göran Biörsmark (fp),
Kristina Svensson (s), Göran Lennmarker (m), Peeter Luksep (m),
Birgitta Hambraeus (c) och Hans Göran Franck (s).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.