Vatten- och luftvård

Betänkande 1993/94:JoU3

Jordbruksutskottets betänkande 1993/94:JOU03

Vatten- och luftvård

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motioner
• Utskottet
• Hemställan

1993/94
JoU3

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande ett antal motioner om
vatten- och luftvård. Flertalet av motionerna tar upp problem
som behandlats av utskottet under innevarande valperiod. I
enlighet med etablerad praxis i jordbruksutskottet avstyrks de
därför utan närmare sakbehandling.

Tre motioner, om eutrofiering m.m. resp. miljöadministrationen
i Skåne, tas upp för sakgranskning. De avstyrks med hänvisning
till att frågorna är föremål för åtgärdsprogram eller utredning.

Motioner

1992/93:Jo613 av Hugo Bergdahl och Britta Bjelle (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det angelägna i att Sverige driver på
förhandlingarna med Ryssland för att få till stånd en minskning
av utsläppen från den starkt förorenade industrin på Kolahalvön.

1992/93:Jo617 av Gunnar Nilsson och Bo Bernhardsson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en ändring av miljöskyddslagen
för att möjliggöra rening av dräneringsvatten från åkermark.

1992/93:Jo620 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av stöd till forskning om och
förebyggande skydd av Vättern som natur- och kulturområde och
som dricksvattentäkt.

1992/93:Jo623 av Lars Sundin och Elver Jonsson (fp) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en avvecklingsplan för
miljöfarliga stabila organiska ämnen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det arbete som pågår inom ramen för
det s.k. begränsningsuppdraget påskyndas.

1992/93:Jo626 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om miljöproblemen i och kring Mälaren.

1992/93:Jo638 av Sonia Karlsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av forskning och fortsatta
undersökningar av miljöpåverkan av Vätterns ekosystem,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av specialdestinerade medel för
forskning i de stora sjöarna.

1992/93:Jo649 av Owe Andréasson m.fl. (s) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kalkning i Hallands län.

1992/93:Jo676 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
skyddet av Mälaren skall förstärkas genom att restriktioner
införs för kemikalieanvändning på tillrinningsområden av
särskild betydelse.

1992/93:Jo678 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om statligt ekonomiskt ansvar för
genomförandet av miljöövervakningen i Vättern.

1992/93:Jo679 av Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om resurser till svenska miljöinsatser i
Murmanskområdet och Kolahalvön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om möjligheter att utnyttja kunskaper och
kontakter som knutits mellan de regionala miljömyndigheterna på
Nordkalotten.

1992/93:Jo683 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motion 1992/93:A470 om miljön i Skåne.

1992/93:Jo691 av Max Montalvo (nyd) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att det skall vara ett avgastest som avgör om ett fordon blir
godkänt i besiktningen, oavsett vilken motorfamilj och teknisk
utrustning fordonet har.

1992/93:A416 av Elver Jonsson och Lars Sundin (fp) vari yrkas

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande
av miljöskyddsområde för Göta älvdalsbäckenet.

1992/93:A417 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för att minska
vattenföroreningarna i Stockholms skärgård.

1992/93:Sk621 av Sten-Ove Sundström och Jarl Lander (s) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om slopande av dispensavgiften för
amatörfordon.

Utskottet

Utskottet behandlar i detta betänkande ett antal motioner från
allmänna motionstiden i januari 1993 om vatten- och luftvård. I
enlighet med utskottets tidigare principbeslut om planeringen av
motionsärenden inom valperioden behandlas flertalet av
motionerna på ett förenklat sätt. Inledningsvis tar utskottet
för sakgranskning upp tre motionsyrkanden, nämligen motionerna
Jo617, A417 yrkande 1 och Jo683 som rör eutrofiering m.m. resp.
miljövårdens organisation i Skåne.

Eutrofiering m.m.

Bakgrund

Eutrofiering eller övergödning utgör ett av de stora
miljöhoten i de svenska vattnen. Kväve är det begränsande
näringsämnet i flertalet kustområden men även fosfor kan under
vissa förhållanden vara begränsande. Kväveavgången till havet
från Malmöhus län var i början av 1800-talet troligen ca 500 ton
om året enligt Statens naturvårdsverk (SNV Rapport 4137). Nu är
motsvarande siffra 14 000--16 000 ton. Ökningen av
fosforutsläppen var påtaglig i början av 1900-talet. Den
fortsatte fram till 1970-talet då den bröts genom en utbyggnad
av reningsverk med fosfatreduktion.

Naturvårdsverket har helt nyligen publicerat sitt
aktionsprogram Miljö93 -- Ett miljöanpassat samhälle -- med
angivande av vilka åtgärder som enligt verket krävs för att
Sverige vid kommande sekelskifte skall ha tagit ytterligare ett
antal betydelsefulla steg på vägen mot ett sådant samhälle.
Uttrycket miljöanpassat samhälle innebär att den samlade
miljöpåverkan från verksamheterna inom olika delar av samhället
skall rymmas inom ramarna för vad människan och naturen tål.
Programmet ansluter till Agenda 21, den omfattande
handlingsplan med sikte på nästa århundrade som antogs vid FN:s
konferens om miljö och utveckling 1992.

I programmet anges även vilka miljömål som skall ha nåtts vid
sekelskiftet. När det gäller övergödning styrs miljömålen av
halten tillväxtbegränsande ämnen, främst kväve och fosfor, i
mark och vatten. Naturvårdsverket bedömer liksom i tidigare
aktionsprogram att den antropogena belastningen på havet av
såväl kväve som fosfor snarast måste minska med 50 %. En sådan
minskning innebär att havet, åtminstone vad gäller kväve och
produktivitet, kan nå de mer gynnsamma förhållanden som rådde på
1960-talet. Det åtgärdsprogram mot läckage av näringsämnen från
jordbruket som lades fast år 1989 och utökades något 1991
beräknas vara genomfört till sina huvuddelar år 1995.
Huvudpunkterna i åtgärdsprogrammet är arealanpassad djurtäthet,
restriktioner för spridning av stallgödsel och utökade krav på
lagringskapacitet för gödseln. I södra Sverige har också införts
krav på höst- och vinterbevuxen mark. Andra inslag är
typprovning av gödselspridare och minskning av förbrukningen
av handelsgödsel. I det nya aktionsprogrammet föreslås därutöver
frivilliga skyddszoner mot sjöar och vattendrag samt ytterligare
åtgärder mot ammoniakavgång.

I Miljö93 erinras även om att stora investeringar gjorts inom
den kommunala avloppsvattenreningen under de senaste dryga
två årtiondena. I dag är praktiskt taget alla tätortsinnevånare
anslutna till reningsverk med biologisk och kemisk rening.
Normalt för sådana verk är 90--95 % reduktion av fosfor samt
organiskt och suspenderat material. Kvävereduktionen är
mestadels ca 20 %. Omprövning av tillståndsbeslut och utbyggnad
av kvävereduktion i enlighet med de mål statsmakterna angett
pågår sedan några år. I maj 1993 hade tillstånden för ca 20 verk
omprövats. När utbyggnaden är fullt genomförd beräknas utsläppen
av kväve från de kustförlagda reningsverken ha minskat med
8 000 ton/år, dvs. med drygt 50 %.

Enligt Miljö93 beräknas 35 % av den antropogena tillförseln av
kväve från Sverige till havet komma från åkerbruk och
djurhållning, och 28 % från kommunala avloppsreningsverk.
Siffrorna anger ett genomsnitt för åren 1986--1990.

Vad avser trafikanläggningars inverkan på skärgårdsmiljön
anför Naturvårdsverket i Miljö93 att fartygstrafiken inverkar
starkt på den känsliga miljön i Stockholms skärgård.
Sjöfartsverket bör begära prövning enligt miljöskyddslagen av
fartygstrafiken i detta område så att nödvändiga miljöåtgärder
kan bedömas samlat med sikte på en långsiktigt hållbar lösning.

Riksdagen uttalade våren 1993 att regeringen bör lägga fast en
tidsplan för genomförandet av farledsprojekten Rödkobbsleden,
Sandgrönnleden och Flintrännan (1992/93:TU35 s. 54, rskr. 446).

Motionerna

I motion Jo617 (s) begärs ändring av miljöskyddslagen för att
möjliggöra rening av dräneringsvatten från åkermark.
Motionärerna framhåller med exempel från Eslövs kommun att ett
åtgärdsprogram med dammar och våtmarker ger en effektiv
kväverening till en förhållandevis låg kostnad. Ett mera
konsekvent genomförande kräver dock att miljöskyddslagen ändras
så att den ger tillsynsmyndigheten möjlighet att vid behov
ålägga markägaren ett genomförande. Likaså bör en eventuell
fördelning av kostnadsansvaret mellan markägarna och de lokala
och regionala tillsynsmyndigheterna regleras, anförs det i
motionen.

I motion A417 (c) yrkande 1 yrkas att riksdagen gör ett
tillkännagivande om åtgärder för att minska vattenföroreningarna
i Stockholms skärgård. Särskilt viktigt är det enligt motionen
att snabbt bygga ut kväverening i Stockholmsregionens
reningsverk, och resurser härför bör ställas till förfogande
inom ramen för regeringens infrastrukturprogram. Förslaget om
att spränga en ny farled över Rödkobbsfjärden måste avvisas,
anser motionärerna.

Utskottets överväganden

Utskottet delar i hög grad motionärernas mening att åtgärderna
mot kväveläckagen från jordbruket måste intensifieras. Icke
minst är detta en fråga av hög aktualitet i de skånska
jordbruksbygderna. Dessutom anser utskottet att åtgärderna mot
utsläppen från trafiken bör intensifieras. Många olika metoder
finns som tillsammans kan ge betydande effekter. Som framgår av
bakgrundsbeskrivningen föreslås i Miljö93 att åtgärdsprogrammet
utvidgas med bl.a. införande av frivilliga skyddszoner mot sjöar
och vattendrag.

Den metod som anvisas i motion Jo617 är enligt utskottets
bedömning av betydande intresse. Under de senaste 100--150 åren
har det svenska jordbrukslandskapet utarmats på öppna vattenytor
och olika typer av våtmarker. Genom att återskapa sådana ytor
har det bedömts möjligt att begränsa flödet av näringsämnen från
åkermark via vattendrag till kustzonen. Våtmarker kan öka
vattnets transporttid till sjöar och hav och utgöra gynnsamma
miljöer för att eliminera eller lägga fast näringsämnen.
Särskilda förhoppningar knyts till våtmarkernas möjligheter att
avlägsna kväve. Enligt Länsstyrelsen i Hallands län kan man
åstadkomma en kostnadseffektiv reduktion av kvävetransporten
till Lahomsbukten genom att restaurera våtmarker inom
tillrinningsområdet, i första hand inom den kustnära regionen
(lst. medd. 1989:10). Vid försök som genomförts i
Snogerödsbäckens vattensystem i Skåne har metoden också visat
sig effektiv under "idealiska" förhållanden. Dock innebär
klimatet ett problem. Södra Sveriges jordbruksbygder har milda
vintrar med relativt hög nederbörd och avrinning. Det betyder
enligt Miljö93 att de största mängderna näringsämnen rinner av
under vinterhalvåret då viktiga biologiska processer har låg
verkningsgrad. Återskapande av våtmarker måste därför kombineras
med andra åtgärder för att man skall kunna minska
kvävebelastningen på sjöar och kustområden.

Utskottet delar således den slutsats som framförs i Miljö93
att etablering av våtmarker i många jordbruksbygder kan vara ett
bra komplement till andra åtgärder. I dessa bygder är nya
våtmarker också positiva med hänsyn till den biologiska
mångfalden och i de flesta fall landskapsbilden. Det finns
därför anledning att uppmuntra restaurering av våtmarker och
dammar i starkt eutrofierade områden där anläggning av
vattenytor kan beräknas få god effekt. Information i dessa
frågor bör meddelas av berörda kommunala och regionala
myndigheter. När det gäller finansieringen har utskottet erfarit
att vissa medel fortfarande torde finnas kvar inom ramen för
anläggningsstödet. I den programplanering som pågår inför en
eventuell anpassning till EG:s miljöstöd förutses även att
bidrag skall kunna utgå till anläggning av våtmarker. Anläggning
av våtmarker kan även ge ekonomisk vinst genom förbättrad jakt
och eventuellt genom kräftodlingar.

Utskottet har inte funnit anledning att förorda införande av
nya tvångsmedel av det slag som föreslås i motionen. Om
särskilda skäl föreligger kan länsstyrelsen förordna om bildande
av naturreservat. Med det anförda avstyrks motion Jo617.

Utskottet erinrar om att tyngdpunkten i va-sektorns
miljöarbete ligger på att minska närsaltbelastningen på hav
och inlandsvatten. Fullföljandet av det beslutade
kvävereningsprogrammet utgör därför en central del av
åtgärdsprogrammet. När det gäller förslagen i motion A417 om
miljön i Stockholms skärgård har utskottet erfarit att
utbyggnaden av kvävereningen i de stora reningsverken Bromma och
Henriksdal i Stockholm pågår och beräknas vara avslutad år 1997.
Investeringarnas storleksordning är 700--800 miljoner kronor för
vart och ett av de båda verken. Vid Käppalaverket som renar
vattnet från nio kranskommuner kommer kvävereningen att tas i
drift år 1999, och Himmersfjärdsverket (Södertälje, Haninge,
Huddinge) uppfyller redan kvävereningskraven. Där pågår
utbyggnad av fosforrening eftersom algernas vårblomning i dessa
vatten tycks vara beroende av fosfortillgången. Vid
reningsverken i Nacka, Värmdö och Österåker förbereds utbyggnad.
När utbyggnaden av reningsverken i Storstockholm med dess 1,5
miljoner invånare är klar beräknas kväveutsläppen att ha minskat
från drygt 5 000 ton om året till knappt 2 500 ton om året.
Enligt ett nyligen framtaget program från Mälarkommittén behövs
kväverening även i Mälaren.

Med anledning av motionärernas uttalade mening att den
planerade farleden över Rödkobbsfjärden inte bör byggas ut
får utskottet hänvisa till det inledningsvis refererade
riksdagsuttalandet om en tidsplanering av projektet.
Sjöfartsverket har enligt vad utskottet erfarit låtit göra en
miljökonsekvensbeskrivning. Utskottet har ingen annan mening än
Naturvårdsverket, att fartygstrafiken inverkar starkt på den
känsliga miljön i Stockholms skärgård. Som inledningsvis
framhållits har Naturvårdsverket därför föreslagit
Sjöfartsverket att begära en prövning enligt miljöskyddslagen av
fartygstrafiken i detta område. Därigenom kan nödvändiga
miljöåtgärder bedömas samlat med sikte på en långsiktigt hållbar
lösning.

Vad utskottet anfört ger vid handen att motionärernas förslag
till miljövårdande åtgärder i Stockholms skärgård är på väg att
genomföras resp. ligger under beredning. Någon vidare riksdagens
åtgärd med anledning av motionsyrkandet är inte påkallad.

Miljövårdens organisation i Skåne

Miljön i Skåne är föremål för ett yrkande i motion Jo683 (s).
En miljödelegation bör enligt motionen inrättas för att se över
östra Skånes miljöproblem på samma sätt som tidigare skett för
västra Skåne. För att stödja kommunerna bör det inrättas två
organ för utarbetande av förslag till lokala program och
projekt, nämligen ett Skånes miljö- och naturvärn och ett Skånes
havsvärn. I motionen framförs även förslag till inrättande av
andra regionala institutioner såsom ett miljöregemente i
Kristianstad och en regional enhet i Skåne av Naturvårdsverket.

Utskottet konstaterar att flera av de förslag som framförs i
motionen tidigare ventilerats i samband med Miljödelegationens
för Västra Skåne rapport (SOU 1990:93). Rapporten ingick i
underlaget för regeringens miljöpolitiska proposition 1990/91:90
En god livsmiljö som behandlats av riksdagen (JoU30). Från
Naturvårdsverkets och även departementets sida har uttalats att
den regionala miljövårdsorganisation som finns i länsstyrelserna
bör finnas kvar.

Hithörande frågor torde även komma att behandlas inom
Regionberedningen (C 1992:06) vars slutbetänkande kan förväntas
under våren 1994. Med hänsyn till den pågående utredningen bör
motionen inte föranleda någon vidare riksdagens åtgärd.

Övriga motioner

Miljöproblemen i bl.a. Vättern och Mälaren var föremål för
behandling hösten 1992 (1992/93:JoU5), medan forskningsfrågor i
anknytning till insjöproblematiken avhandlades i utskottets
forskningsbetänkande 1992/93:JoU18. Miljösamarbetet kring
Barents hav har nyligen belysts i utskottets betänkande
(1992/93:JoU19) om åtgärder mot klimatpåverkan (s.36 f).
Riksdagen har även anvisat medel som ger möjlighet att
finansiera angelägna projekt som förväntas bli aktuella under
året inom Barentsområdets verksamhet (prop. 1992/93:100 bil. 4
littera G, UU16). Bestämmelserna i bilavgaslagen om
avgasrening av vissa fordon har behandlats utförligt i
betänkandet 1992/93:JoU5. Regeringen har sedermera tillsatt en
enmansutredning med uppgift att bl.a. föreslå ett förenklat
godkännandeförfarande för tillbehör avsedda för bilar som inte
har avancerad avgasrening eller som inte längre omfattas av
tillverkaransvaret. Enligt direktiven (dir. 1993:64) bör
slutredovisning av uppdraget lämnas senast den 30 juni 1994.

De problem som aktualiserats i motionerna om hälso- och
miljöfarliga ämnen har nyligen behandlats av utskottet (i bet.
1992/93:JoU14). Motsvarande gäller beträffande förslag om
inrättande av miljöskyddsområde i Göta älvdalsbäckenet (bet.
1992/93:JoU3) och kalkningsprogrammet (prop. 1992/93:100
bil. 15, JoU12). Kalkningsanslaget till sjöar och vattendrag
uppgår till 100 miljoner kronor varav 4 miljoner kronor
fördelats till Hallands län. I det skogspolitiska beslutet våren
1993 förutsätts att kalkning av skogsmark även fortsättningsvis
skall åtnjuta statsbidrag. Skogsägarna förutsätts svara för 20 %
av kalkningskostnaden. För innevarande budgetår har anvisats
sammanlagt högst 15 miljoner kronor för försöksverksamheten med
skogskalkning (prop. 1992/93:226, JoU15 s. 46).

Med hänvisning till det anförda och till vad som inledningsvis
anförts om utskottets principbeslut om planeringen av
motionsärenden inom valperioden avstår utskottet nu från att
mer utförligt i sak behandla motionerna Jo613, Jo620, Jo623,
Jo626, Jo638, Jo649 yrkande 2, Jo676 yrkande 5, Jo678 yrkande 2,
Jo679, Jo691, A416 yrkande 10 och Sk621 yrkande 1. Motionerna
avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande åtgärdsprogram med dammar och våtmarker
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo617,

2. beträffande vattenföroreningarna i Stockholms skärgård
att riksdagen avslår motion 1992/93:A417 yrkande 1,

3. beträffande miljön i Skåne
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo683,

4. beträffande miljöproblemen i Vättern och Mälaren m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo613, 1992/93:Jo620,
1992/93:Jo623, 1992/93:Jo626, 1992/93:Jo638, 1992/93:Jo649
yrkande 2, 1992/93:Jo676 yrkande 5, 1992/93:Jo678 yrkande 2,
1992/93:Jo679, 1992/93:Jo691, 1992/93:A416 yrkande 10 och
1992/93:Sk621 yrkande 1.

Stockholm den 26 oktober 1993
På jordbruksutskottets vägnar

Margareta Winberg

I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar
Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Åke
Selberg (s), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr (m), Kaj Larsson
(s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Lena Klevenås (s),
Lennart Fremling (fp), Lennart Daléus (c), Carl-Olov Persson
(kds) och Christer Windén (nyd).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Särskilt yttrande

Miljöproblemen i Vättern och Mälaren m.m. (mom. 4)

Christer Windén (nyd) anför:

Motionerna under detta moment har blivit föremål för s.k.
förenklad hantering. Jag har med anledning härav ej reserverat
mig till förmån för motion 1992/93:Jo691 av Max Montalvo (nyd)
om avgastester på fordon. Jag stöder emellertid den
uppfattning som framförs i motionen. Riksdagen borde ha kunnat
lösa denna fråga för bilar av årsmodellerna 1976--1988 på ett
enkelt sätt genom generell dispens att mäta avgaserna direkt vid
besiktningen hos ASB, där resurserna redan finns. Jag avvaktar
trots detta den pågående utredningen och ämnar vid behov
återkomma i ärendet.