Vatten- och luftvård
Betänkande 1993/94:JoU3
Jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JOU03
Vatten- och luftvård
Innehåll
1993/94 JoU3
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande ett antal motioner om vatten- och luftvård. Flertalet av motionerna tar upp problem som behandlats av utskottet under innevarande valperiod. I enlighet med etablerad praxis i jordbruksutskottet avstyrks de därför utan närmare sakbehandling.
Tre motioner, om eutrofiering m.m. resp. miljöadministrationen i Skåne, tas upp för sakgranskning. De avstyrks med hänvisning till att frågorna är föremål för åtgärdsprogram eller utredning.
Motioner
1992/93:Jo613 av Hugo Bergdahl och Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det angelägna i att Sverige driver på förhandlingarna med Ryssland för att få till stånd en minskning av utsläppen från den starkt förorenade industrin på Kolahalvön.
1992/93:Jo617 av Gunnar Nilsson och Bo Bernhardsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ändring av miljöskyddslagen för att möjliggöra rening av dräneringsvatten från åkermark.
1992/93:Jo620 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av stöd till forskning om och förebyggande skydd av Vättern som natur- och kulturområde och som dricksvattentäkt.
1992/93:Jo623 av Lars Sundin och Elver Jonsson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en avvecklingsplan för miljöfarliga stabila organiska ämnen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det arbete som pågår inom ramen för det s.k. begränsningsuppdraget påskyndas.
1992/93:Jo626 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöproblemen i och kring Mälaren.
1992/93:Jo638 av Sonia Karlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av forskning och fortsatta undersökningar av miljöpåverkan av Vätterns ekosystem,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av specialdestinerade medel för forskning i de stora sjöarna.
1992/93:Jo649 av Owe Andréasson m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kalkning i Hallands län.
1992/93:Jo676 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att skyddet av Mälaren skall förstärkas genom att restriktioner införs för kemikalieanvändning på tillrinningsområden av särskild betydelse.
1992/93:Jo678 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statligt ekonomiskt ansvar för genomförandet av miljöövervakningen i Vättern.
1992/93:Jo679 av Per-Ola Eriksson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser till svenska miljöinsatser i Murmanskområdet och Kolahalvön,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheter att utnyttja kunskaper och kontakter som knutits mellan de regionala miljömyndigheterna på Nordkalotten.
1992/93:Jo683 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motion 1992/93:A470 om miljön i Skåne.
1992/93:Jo691 av Max Montalvo (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det skall vara ett avgastest som avgör om ett fordon blir godkänt i besiktningen, oavsett vilken motorfamilj och teknisk utrustning fordonet har.
1992/93:A416 av Elver Jonsson och Lars Sundin (fp) vari yrkas
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av miljöskyddsområde för Göta älvdalsbäckenet.
1992/93:A417 av Pär Granstedt m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att minska vattenföroreningarna i Stockholms skärgård.
1992/93:Sk621 av Sten-Ove Sundström och Jarl Lander (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopande av dispensavgiften för amatörfordon.
Utskottet
Utskottet behandlar i detta betänkande ett antal motioner från allmänna motionstiden i januari 1993 om vatten- och luftvård. I enlighet med utskottets tidigare principbeslut om planeringen av motionsärenden inom valperioden behandlas flertalet av motionerna på ett förenklat sätt. Inledningsvis tar utskottet för sakgranskning upp tre motionsyrkanden, nämligen motionerna Jo617, A417 yrkande 1 och Jo683 som rör eutrofiering m.m. resp. miljövårdens organisation i Skåne.
Eutrofiering m.m.
Bakgrund
Eutrofiering eller övergödning utgör ett av de stora miljöhoten i de svenska vattnen. Kväve är det begränsande näringsämnet i flertalet kustområden men även fosfor kan under vissa förhållanden vara begränsande. Kväveavgången till havet från Malmöhus län var i början av 1800-talet troligen ca 500 ton om året enligt Statens naturvårdsverk (SNV Rapport 4137). Nu är motsvarande siffra 14 000--16 000 ton. Ökningen av fosforutsläppen var påtaglig i början av 1900-talet. Den fortsatte fram till 1970-talet då den bröts genom en utbyggnad av reningsverk med fosfatreduktion.
Naturvårdsverket har helt nyligen publicerat sitt aktionsprogram Miljö93 -- Ett miljöanpassat samhälle -- med angivande av vilka åtgärder som enligt verket krävs för att Sverige vid kommande sekelskifte skall ha tagit ytterligare ett antal betydelsefulla steg på vägen mot ett sådant samhälle. Uttrycket miljöanpassat samhälle innebär att den samlade miljöpåverkan från verksamheterna inom olika delar av samhället skall rymmas inom ramarna för vad människan och naturen tål. Programmet ansluter till Agenda 21, den omfattande handlingsplan med sikte på nästa århundrade som antogs vid FN:s konferens om miljö och utveckling 1992.
I programmet anges även vilka miljömål som skall ha nåtts vid sekelskiftet. När det gäller övergödning styrs miljömålen av halten tillväxtbegränsande ämnen, främst kväve och fosfor, i mark och vatten. Naturvårdsverket bedömer liksom i tidigare aktionsprogram att den antropogena belastningen på havet av såväl kväve som fosfor snarast måste minska med 50 %. En sådan minskning innebär att havet, åtminstone vad gäller kväve och produktivitet, kan nå de mer gynnsamma förhållanden som rådde på 1960-talet. Det åtgärdsprogram mot läckage av näringsämnen från jordbruket som lades fast år 1989 och utökades något 1991 beräknas vara genomfört till sina huvuddelar år 1995. Huvudpunkterna i åtgärdsprogrammet är arealanpassad djurtäthet, restriktioner för spridning av stallgödsel och utökade krav på lagringskapacitet för gödseln. I södra Sverige har också införts krav på höst- och vinterbevuxen mark. Andra inslag är typprovning av gödselspridare och minskning av förbrukningen av handelsgödsel. I det nya aktionsprogrammet föreslås därutöver frivilliga skyddszoner mot sjöar och vattendrag samt ytterligare åtgärder mot ammoniakavgång.
I Miljö93 erinras även om att stora investeringar gjorts inom den kommunala avloppsvattenreningen under de senaste dryga två årtiondena. I dag är praktiskt taget alla tätortsinnevånare anslutna till reningsverk med biologisk och kemisk rening. Normalt för sådana verk är 90--95 % reduktion av fosfor samt organiskt och suspenderat material. Kvävereduktionen är mestadels ca 20 %. Omprövning av tillståndsbeslut och utbyggnad av kvävereduktion i enlighet med de mål statsmakterna angett pågår sedan några år. I maj 1993 hade tillstånden för ca 20 verk omprövats. När utbyggnaden är fullt genomförd beräknas utsläppen av kväve från de kustförlagda reningsverken ha minskat med 8 000 ton/år, dvs. med drygt 50 %.
Enligt Miljö93 beräknas 35 % av den antropogena tillförseln av kväve från Sverige till havet komma från åkerbruk och djurhållning, och 28 % från kommunala avloppsreningsverk. Siffrorna anger ett genomsnitt för åren 1986--1990.
Vad avser trafikanläggningars inverkan på skärgårdsmiljön anför Naturvårdsverket i Miljö93 att fartygstrafiken inverkar starkt på den känsliga miljön i Stockholms skärgård. Sjöfartsverket bör begära prövning enligt miljöskyddslagen av fartygstrafiken i detta område så att nödvändiga miljöåtgärder kan bedömas samlat med sikte på en långsiktigt hållbar lösning.
Riksdagen uttalade våren 1993 att regeringen bör lägga fast en tidsplan för genomförandet av farledsprojekten Rödkobbsleden, Sandgrönnleden och Flintrännan (1992/93:TU35 s. 54, rskr. 446).
Motionerna
I motion Jo617 (s) begärs ändring av miljöskyddslagen för att möjliggöra rening av dräneringsvatten från åkermark. Motionärerna framhåller med exempel från Eslövs kommun att ett åtgärdsprogram med dammar och våtmarker ger en effektiv kväverening till en förhållandevis låg kostnad. Ett mera konsekvent genomförande kräver dock att miljöskyddslagen ändras så att den ger tillsynsmyndigheten möjlighet att vid behov ålägga markägaren ett genomförande. Likaså bör en eventuell fördelning av kostnadsansvaret mellan markägarna och de lokala och regionala tillsynsmyndigheterna regleras, anförs det i motionen.
I motion A417 (c) yrkande 1 yrkas att riksdagen gör ett tillkännagivande om åtgärder för att minska vattenföroreningarna i Stockholms skärgård. Särskilt viktigt är det enligt motionen att snabbt bygga ut kväverening i Stockholmsregionens reningsverk, och resurser härför bör ställas till förfogande inom ramen för regeringens infrastrukturprogram. Förslaget om att spränga en ny farled över Rödkobbsfjärden måste avvisas, anser motionärerna.
Utskottets överväganden
Utskottet delar i hög grad motionärernas mening att åtgärderna mot kväveläckagen från jordbruket måste intensifieras. Icke minst är detta en fråga av hög aktualitet i de skånska jordbruksbygderna. Dessutom anser utskottet att åtgärderna mot utsläppen från trafiken bör intensifieras. Många olika metoder finns som tillsammans kan ge betydande effekter. Som framgår av bakgrundsbeskrivningen föreslås i Miljö93 att åtgärdsprogrammet utvidgas med bl.a. införande av frivilliga skyddszoner mot sjöar och vattendrag.
Den metod som anvisas i motion Jo617 är enligt utskottets bedömning av betydande intresse. Under de senaste 100--150 åren har det svenska jordbrukslandskapet utarmats på öppna vattenytor och olika typer av våtmarker. Genom att återskapa sådana ytor har det bedömts möjligt att begränsa flödet av näringsämnen från åkermark via vattendrag till kustzonen. Våtmarker kan öka vattnets transporttid till sjöar och hav och utgöra gynnsamma miljöer för att eliminera eller lägga fast näringsämnen. Särskilda förhoppningar knyts till våtmarkernas möjligheter att avlägsna kväve. Enligt Länsstyrelsen i Hallands län kan man åstadkomma en kostnadseffektiv reduktion av kvävetransporten till Lahomsbukten genom att restaurera våtmarker inom tillrinningsområdet, i första hand inom den kustnära regionen (lst. medd. 1989:10). Vid försök som genomförts i Snogerödsbäckens vattensystem i Skåne har metoden också visat sig effektiv under "idealiska" förhållanden. Dock innebär klimatet ett problem. Södra Sveriges jordbruksbygder har milda vintrar med relativt hög nederbörd och avrinning. Det betyder enligt Miljö93 att de största mängderna näringsämnen rinner av under vinterhalvåret då viktiga biologiska processer har låg verkningsgrad. Återskapande av våtmarker måste därför kombineras med andra åtgärder för att man skall kunna minska kvävebelastningen på sjöar och kustområden.
Utskottet delar således den slutsats som framförs i Miljö93 att etablering av våtmarker i många jordbruksbygder kan vara ett bra komplement till andra åtgärder. I dessa bygder är nya våtmarker också positiva med hänsyn till den biologiska mångfalden och i de flesta fall landskapsbilden. Det finns därför anledning att uppmuntra restaurering av våtmarker och dammar i starkt eutrofierade områden där anläggning av vattenytor kan beräknas få god effekt. Information i dessa frågor bör meddelas av berörda kommunala och regionala myndigheter. När det gäller finansieringen har utskottet erfarit att vissa medel fortfarande torde finnas kvar inom ramen för anläggningsstödet. I den programplanering som pågår inför en eventuell anpassning till EG:s miljöstöd förutses även att bidrag skall kunna utgå till anläggning av våtmarker. Anläggning av våtmarker kan även ge ekonomisk vinst genom förbättrad jakt och eventuellt genom kräftodlingar.
Utskottet har inte funnit anledning att förorda införande av nya tvångsmedel av det slag som föreslås i motionen. Om särskilda skäl föreligger kan länsstyrelsen förordna om bildande av naturreservat. Med det anförda avstyrks motion Jo617.
Utskottet erinrar om att tyngdpunkten i va-sektorns miljöarbete ligger på att minska närsaltbelastningen på hav och inlandsvatten. Fullföljandet av det beslutade kvävereningsprogrammet utgör därför en central del av åtgärdsprogrammet. När det gäller förslagen i motion A417 om miljön i Stockholms skärgård har utskottet erfarit att utbyggnaden av kvävereningen i de stora reningsverken Bromma och Henriksdal i Stockholm pågår och beräknas vara avslutad år 1997. Investeringarnas storleksordning är 700--800 miljoner kronor för vart och ett av de båda verken. Vid Käppalaverket som renar vattnet från nio kranskommuner kommer kvävereningen att tas i drift år 1999, och Himmersfjärdsverket (Södertälje, Haninge, Huddinge) uppfyller redan kvävereningskraven. Där pågår utbyggnad av fosforrening eftersom algernas vårblomning i dessa vatten tycks vara beroende av fosfortillgången. Vid reningsverken i Nacka, Värmdö och Österåker förbereds utbyggnad. När utbyggnaden av reningsverken i Storstockholm med dess 1,5 miljoner invånare är klar beräknas kväveutsläppen att ha minskat från drygt 5 000 ton om året till knappt 2 500 ton om året. Enligt ett nyligen framtaget program från Mälarkommittén behövs kväverening även i Mälaren.
Med anledning av motionärernas uttalade mening att den planerade farleden över Rödkobbsfjärden inte bör byggas ut får utskottet hänvisa till det inledningsvis refererade riksdagsuttalandet om en tidsplanering av projektet. Sjöfartsverket har enligt vad utskottet erfarit låtit göra en miljökonsekvensbeskrivning. Utskottet har ingen annan mening än Naturvårdsverket, att fartygstrafiken inverkar starkt på den känsliga miljön i Stockholms skärgård. Som inledningsvis framhållits har Naturvårdsverket därför föreslagit Sjöfartsverket att begära en prövning enligt miljöskyddslagen av fartygstrafiken i detta område. Därigenom kan nödvändiga miljöåtgärder bedömas samlat med sikte på en långsiktigt hållbar lösning.
Vad utskottet anfört ger vid handen att motionärernas förslag till miljövårdande åtgärder i Stockholms skärgård är på väg att genomföras resp. ligger under beredning. Någon vidare riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandet är inte påkallad.
Miljövårdens organisation i Skåne
Miljön i Skåne är föremål för ett yrkande i motion Jo683 (s). En miljödelegation bör enligt motionen inrättas för att se över östra Skånes miljöproblem på samma sätt som tidigare skett för västra Skåne. För att stödja kommunerna bör det inrättas två organ för utarbetande av förslag till lokala program och projekt, nämligen ett Skånes miljö- och naturvärn och ett Skånes havsvärn. I motionen framförs även förslag till inrättande av andra regionala institutioner såsom ett miljöregemente i Kristianstad och en regional enhet i Skåne av Naturvårdsverket.
Utskottet konstaterar att flera av de förslag som framförs i motionen tidigare ventilerats i samband med Miljödelegationens för Västra Skåne rapport (SOU 1990:93). Rapporten ingick i underlaget för regeringens miljöpolitiska proposition 1990/91:90 En god livsmiljö som behandlats av riksdagen (JoU30). Från Naturvårdsverkets och även departementets sida har uttalats att den regionala miljövårdsorganisation som finns i länsstyrelserna bör finnas kvar.
Hithörande frågor torde även komma att behandlas inom Regionberedningen (C 1992:06) vars slutbetänkande kan förväntas under våren 1994. Med hänsyn till den pågående utredningen bör motionen inte föranleda någon vidare riksdagens åtgärd.
Övriga motioner
Miljöproblemen i bl.a. Vättern och Mälaren var föremål för behandling hösten 1992 (1992/93:JoU5), medan forskningsfrågor i anknytning till insjöproblematiken avhandlades i utskottets forskningsbetänkande 1992/93:JoU18. Miljösamarbetet kring Barents hav har nyligen belysts i utskottets betänkande (1992/93:JoU19) om åtgärder mot klimatpåverkan (s.36 f). Riksdagen har även anvisat medel som ger möjlighet att finansiera angelägna projekt som förväntas bli aktuella under året inom Barentsområdets verksamhet (prop. 1992/93:100 bil. 4 littera G, UU16). Bestämmelserna i bilavgaslagen om avgasrening av vissa fordon har behandlats utförligt i betänkandet 1992/93:JoU5. Regeringen har sedermera tillsatt en enmansutredning med uppgift att bl.a. föreslå ett förenklat godkännandeförfarande för tillbehör avsedda för bilar som inte har avancerad avgasrening eller som inte längre omfattas av tillverkaransvaret. Enligt direktiven (dir. 1993:64) bör slutredovisning av uppdraget lämnas senast den 30 juni 1994.
De problem som aktualiserats i motionerna om hälso- och miljöfarliga ämnen har nyligen behandlats av utskottet (i bet. 1992/93:JoU14). Motsvarande gäller beträffande förslag om inrättande av miljöskyddsområde i Göta älvdalsbäckenet (bet. 1992/93:JoU3) och kalkningsprogrammet (prop. 1992/93:100 bil. 15, JoU12). Kalkningsanslaget till sjöar och vattendrag uppgår till 100 miljoner kronor varav 4 miljoner kronor fördelats till Hallands län. I det skogspolitiska beslutet våren 1993 förutsätts att kalkning av skogsmark även fortsättningsvis skall åtnjuta statsbidrag. Skogsägarna förutsätts svara för 20 % av kalkningskostnaden. För innevarande budgetår har anvisats sammanlagt högst 15 miljoner kronor för försöksverksamheten med skogskalkning (prop. 1992/93:226, JoU15 s. 46).
Med hänvisning till det anförda och till vad som inledningsvis anförts om utskottets principbeslut om planeringen av motionsärenden inom valperioden avstår utskottet nu från att mer utförligt i sak behandla motionerna Jo613, Jo620, Jo623, Jo626, Jo638, Jo649 yrkande 2, Jo676 yrkande 5, Jo678 yrkande 2, Jo679, Jo691, A416 yrkande 10 och Sk621 yrkande 1. Motionerna avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande åtgärdsprogram med dammar och våtmarker att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo617,
2. beträffande vattenföroreningarna i Stockholms skärgård att riksdagen avslår motion 1992/93:A417 yrkande 1,
3. beträffande miljön i Skåne att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo683,
4. beträffande miljöproblemen i Vättern och Mälaren m.m. att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo613, 1992/93:Jo620, 1992/93:Jo623, 1992/93:Jo626, 1992/93:Jo638, 1992/93:Jo649 yrkande 2, 1992/93:Jo676 yrkande 5, 1992/93:Jo678 yrkande 2, 1992/93:Jo679, 1992/93:Jo691, 1992/93:A416 yrkande 10 och 1992/93:Sk621 yrkande 1.
Stockholm den 26 oktober 1993 På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Åke Selberg (s), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr (m), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Lena Klevenås (s), Lennart Fremling (fp), Lennart Daléus (c), Carl-Olov Persson (kds) och Christer Windén (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Särskilt yttrande
Miljöproblemen i Vättern och Mälaren m.m. (mom. 4)
Christer Windén (nyd) anför:
Motionerna under detta moment har blivit föremål för s.k. förenklad hantering. Jag har med anledning härav ej reserverat mig till förmån för motion 1992/93:Jo691 av Max Montalvo (nyd) om avgastester på fordon. Jag stöder emellertid den uppfattning som framförs i motionen. Riksdagen borde ha kunnat lösa denna fråga för bilar av årsmodellerna 1976--1988 på ett enkelt sätt genom generell dispens att mäta avgaserna direkt vid besiktningen hos ASB, där resurserna redan finns. Jag avvaktar trots detta den pågående utredningen och ämnar vid behov återkomma i ärendet.