Utvärdering av Riksgäldskontorets upplåning och skuldförvaltning budgetåren 1993/94-1998

Betänkande 1998/99:FiU26

Finansutskottets betänkande 1998/99:FIU26

Utvärdering av Riksgäldskontorets upplåning och skuldförvaltning budgetåren 1993/94-1998 (skr. 1998/99:104)

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Utskottet
• Hemställan

1998/99

FiU26

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar finansutskottet
regeringens skrivelse 1998/99:104 om utvärdering av
Riksgäldskontorets upplåning och skuldförvaltning
budgetåren 1993/94-1998.

Finansutskottet gör i allt väsentligt samma
bedömningar som regeringen i utvärderingen av
Riksgäldskontorets upplåning och skuldförvaltning.
Utskottet konstaterar att det inte är alldeles
enkelt att dra entydiga slutsatser främst med hänsyn
till de problem som föreligger vid bedömningen av
resultatet för upplåningen på den inhemska nominella
marknaden. Enligt utskottet kommer den nya modell
för statsskuldsförvaltningen som infördes den 1
januari 1999 att successivt skapa bättre
förutsättningar för en utvärdering av
Riksgäldskontorets upplåning och
statsskuldsförvaltningens resultat. Till detta
bidrar såväl den ändrade målformuleringen som det
helhetsperspektiv som präglar den nya modellen.

En motion om upplåningen på hushållsmarknaden
avstyrks av utskottet.

Till betänkandet har fogats en reservation av
företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet
liberalerna.

Regeringens skrivelse

I skrivelse 1998/99:104 lämnar regeringen
(Finansdepartementet) en utvärdering av
Riksgäldskontorets upplåning och skuldförvaltning
budgetåren 1993/94-1998.

Motionen

1998/99:Fi44 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inriktningen av
Riksgäldskontorets framtida arbete med upplåning på
den inhemska hushållssparandemarknaden.

Bakgrund

Ny beslutsmodell

Riksdagen beslutade våren 1998 (prop. 1997/98:154,
bet. 1997/98:FiU29, rskr. 1997/98:253, SFS 1998:659)
om en ny ansvarsfördelning och beslutsordning för
statens upplåning och förvaltningen av statsskulden.

Med den nya modellen har en tydligare
ansvarsfördelning skapats. Riksdagen har i lagen
(1988:1387) om statens upplåning och
skuldförvaltning fastställt statsskuldspolitikens
övergripande mål. Regeringen har i uppgift att, med
hänsyn till det mål som riksdagen slagit fast, ange
riktlinjer avseende hela statsskuldsportföljen, dvs.
inte enbart för valutaupplåningen som tidigare var
fallet. Riksgäldskontorets styrelse ansvarar
därefter för att de övergripande målen och
riktlinjerna omsätts i operativa riktlinjer och
delmål. Riksgäldsdirektören ansvarar sedan för den
löpande verksamheten, dvs. upplåningen och
skuldförvaltningen.

Genom den nya ansvarsfördelningen är det möjligt
för regeringen att anlägga ett helhetsperspektiv vid
beslut som rör statsskuldsportföljen och att ange
total risknivå i statsskuldsportföljen. Vidare finns
nu möjlighet att fördela den totala portföljen
mellan olika skuldslag på grundval av den förväntade
kostnaden i relation till en ändrad risknivå.

För att de penningpolitiska aspekterna av
statsskuldsförvaltningen skall beaktas bereds
dessutom Riksbanken möjlighet att ge synpunkter
inför regeringens beslut. Detta sker genom att
Riksbanken ges tillfälle att yttra sig över
Riksgäldskontorets förslag.

Riksdagen har i olika sammanhang pekat på vikten av
att resultatet följs upp och utvärderas och att
resultatredovisningen till riksdagen utvecklas.
Genom den nya modellen lyfts utvärderingen av
statsskuldsförvaltningen fram. Från och med
innevarande år skall regeringen göra en utvärdering
i form av en skrivelse till riksdagen, vilken skall
lämnas senast den 25 april.

Ändrad målformulering

I det mål för statsskuldsförvaltningen som gällde
t.o.m. 1998 angavs ingen restriktion kring önskvärd
risknivå. Staten har emellertid ett intresse av att
undvika att man, på grund av ett alltför stort
risktagande i statsskuldsförvaltningen, drabbas av
kraftiga ökningar i kostnaderna för statens
upplåning. Det finns till exempel olika ränte- och
valutarisker som är förknippade med upplåningen.
Till detta kommer att en alltför stark koncentration
till ett instrument, marknadssegment eller
löptidssegment innebär ökade specifika risker. Det
ansågs därför lämpligt att till
statsskuldspolitikens mål foga en restriktion som
anger risken i statsskuldsförvaltningen.

Målet är fr.o.m. den 1 januari 1999 att statens
skuld skall förvaltas så att kostnaden för skulden
långsiktigt minimeras samtidigt som risken i
förvaltningen beaktas. Förvaltningen skall ske inom
ramen för de krav penningpolitiken ställer.

Den första utvärdering som fullt ut avspeglar den
nya ansvarsfördelningen och målformuleringen kommer
att äga rum våren 2000.

Utvärderingen våren 1999

Skrivelsen

I skrivelsen 1998/99:104 utvärderar regeringen
Riksgäldskontorets upplåning och skuldförvaltning
under budgetåren 1993/94-1998. Årets utvärdering av
Riksgäldskontoret avser förvaltning enligt den
ansvarsfördelning och målformulering som var
gällande t.o.m. 1998. Utvärderingen följer därför i
stora drag de utvärderingar som tidigare gjorts i
samband med regeringens budgetproposition.

Regeringen har i regleringsbrevet för
Riksgäldskontoret för budgetåret 1998 fastställt att
utvärderingen skall ske över rullande perioder av
fem budgetår. Underlaget för utvärderingen har
främst utgjorts av Riksgäldskontorets
årsredovisningar.

Motionen

Med anledning av skrivelsen har motion Fi44 väckts
av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inriktningen av
Riksgäldskontorets framtida arbete med upplåning på
den inhemska hushållssparandemarknaden.

Utskottet

1 Principer och metoder för
resultatutvärdering

Skrivelsen

I skrivelsen framhålls att riktmärkesportföljen inte
fångar upp alla aspekter av Riksgäldskontorets
förvaltning och att den därför har vissa svagheter
som utvärderingsinstrument. Detta gäller främst på
den inhemska nominella marknaden. Exempelvis fångas
inte effekterna av marknadsvårdande åtgärder upp.
Regeringen har trots bristerna behållit
riktmärkesportföljen som utvärderingsinstrument
under hela utvärderingsperioden. Detta innebär att
inte alltför långtgående slutsatser bör dras med
anledning av utvärderingens kvantitativa resultat.

Riksgäldskontoret kan besluta ändra den faktiska
skuldens risknivå, t.ex. att minska skuldens
refinansieringsrisk. Medför åtgärden exempelvis en
högre förväntad kostnad skall detta uppvägas av en
lägre risk. Verktyg för att väga kostnaden mot
risken saknas emellertid i dag. Sådana åtgärder
måste därför bedömas kvalitativt.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet anser att väl fungerande marknader för
svenska statspapper kan bidra till att reducera de
likviditets- och riskpremier som staten tvingas
betala för sina lån, vilket direkt påverkar
kostnaderna för statsskulden. Marknadsvård är därför
enligt utskottet ett naturligt inslag i strävandena
att minimera de långsiktiga kostnaderna för statens
upplåning. Väl fungerande och likvida finansiella
marknader bidrar indirekt till att stärka
samhällsekonomin genom att exempelvis underlätta
kapitalförsörjningen till företag och
privatpersoner.

I proposition 1997/98:154 om en ny
ansvarsfördelning och beslutsordning för statens
upplåning och förvaltning av statsskulden som låg
till grund för riksdagens beslut om den nya
beslutsordningen och målformuleringen gjorde
regeringen emellertid bedömningen att det inte är
lämpligt att statsskuldsförvaltningen utöver
kostnadsminimeringsmålet skall ha ett särskilt
marknadsvårdsmål. En anledning till detta ansågs
vara bl.a. att resultatet av marknadsvårdande
insatser kan vara svårt att utvärdera. Att
introducera ett marknadsvårdsmål skulle därtill
försvåra styrningen av Riksgäldskontorets verksamhet
eftersom två sidoordnade mål skulle komma att
finnas. Dock bör Riksgäldskontoret, utan att
åsidosätta kostnadsminimeringsmålet, ha möjlighet
att främja de finansiella marknadernas funktion. I
det fall Riksgäldskontoret bedömer att en
marknadsvårdande operation ändå bör genomföras trots
att den medför ökade kostnader för staten, bör
Riksgäldskontoret begära särskilda medel för detta
ändamål hos regeringen. Regeringen får därefter väga
denna insats mot andra statliga insatser inom ramen
för den sedvanliga statliga budgetprövningen.

Årets redovisning visar att det inte är enkelt att
kvantifiera och bedöma värdet av de marknadsvårdande
insatserna och att de kanske inte heller påverkar
resultatet i förhållande till riktmärkesportföljen
eftersom allmänna räntenivån förändras samtidigt.
Utskottet vill dock mot denna bakgrund framhålla att
det är angeläget att metoder utvecklas för att även
värdera effekterna av marknadsvårdande insatser. I
annat fall försvåras möjligheterna att göra
utvärderingar av kostnadsminimeringsmålet.

Skälet till att resultatet vissa år blivit negativt
sammanhänger med att kontoret valt att arbeta med en
annan risknivå än den som kommer till uttryck i
riktmärkesportföljen. Riksgäldskontoret beslutade
således under 1995/96 att förlänga den faktiska
statsskuldens löptid. Detta kan antingen ses som att
kontoret inte delade uppfattningen att
marknadsräntorna skulle fortsätta att sjunka och att
det därför var kostnadsmässigt motiverat att
förlänga skuldens löptid, eller att det inte var
möjligt för kontoret att ge statsskulden samma
sammansättning som riktmärkesportföljen. I sin
årsredovisning säger kontoret att
riktmärkesportföljen den aktuella perioden inte var
replikerbar. I det sistnämnda fallet måste man dra
slutsatsen att riktmärkesportföljen inte fungerar
tillfredsställande varken som ett styr- eller
uppföljningsinstrument. Det är därför angeläget att
formerna för styrning utvecklas på så sätt att även
risknivån beaktas. I enlighet med den nya ordningen
bör det ankomma på regeringen att ange riktlinjer
för skuldförvaltningen som även innefattar en
riskavvägning. En lämplig ordning kan vara att
regeringen, på förslag av Riksgäldskontoret som
belyser konsekvenserna av olika risknivåer,
fastställer riktlinjer för skuldförvaltningen
inklusive riskavvägningar.

2 Upplåningen på den inhemska nominella
marknaden

Bakgrund

Upplåningen och skuldförvaltningen på den inhemska
nominella marknaden uppvisar sammantaget för hela
perioden ett negativt resultat på ca 5,4 miljarder
kronor.

Skrivelsen

I skrivelsen konstateras sammanfattningsvis att
Riksgäldskontoret formellt ej har uppnått det
uppställda målet för upplåningsverksamhet på den
nominella marknaden i kronor. Under
utvärderingsperioden har dock Riksgäldskontorets
marknadsvårdande åtgärder bidragit till lägre
räntenivåer och därmed lägre kostnader för
statsskulden, vilket ej påverkat det uppmätta
resultatet. Någon kvantifiering av dessa effekter är
svåra att göra anförs det i skrivelsen, och det går
därför inte att konstatera om det negativa
resultatet uppvägs av denna besparing. Vidare har
kontoret vidtagit åtgärder som minskat
refinansieringsrisken i statsskuldsportföljen till
priset av ett negativt resultat. I vilken mån det
negativa resultatet uppvägs av en lägre risknivå är
svårt att avgöra på grund av avsaknaden av verktyg
för sådan analys. Av samma orsak är det vanskligt
att bedöma Riksgäldskontorets beslut att förlänga
riktmärkesportföljens löptid, vilket gjordes i samma
syfte. Bedömningen av det kvantitativa resultatet
försvåras dessutom av de brister som
riktmärkesportföljen varit behäftad med. Det är
därför enligt regeringen svårt att dra några
bestämda slutsatser av det negativa resultatet.

Finansutskottets ställningstagande

Som framgått har upplåningen och skuldförvaltningen
på den inhemska nominella marknaden uppvisat ett
negativt resultat på ca 5,4 miljarder kronor. Därmed
har Riksgäldskontoret formellt inte uppnått det av
regeringen uppställda målet för denna verksamhet.
Det finns, som framhålls i skrivelsen liksom i
motionen Fi44 (m), emellertid skäl att beakta
omständigheterna vid sidan av det uppställda målet.
Under utvärderingsperioden har Riksgäldskontoret
vidtagit marknadsvårdande åtgärder, vilka påverkat
såväl riktmärkesportföljens kostnader som den
faktiska skuldförvaltningen. Åtgärderna har enligt
regeringens bedömning bidragit till en lägre allmän
inhemsk räntenivå och därmed till lägre kostnader
för statsskulden. Någon kvantifiering av åtgärdernas
effekter är svår att göra, och det går därför inte
att konstatera om det negativa resultatet uppvägs av
denna besparing. Under perioden har även förlängning
av skuldens löptid vidtagits i syfte att minska
refinansieringsrisken i statsskuldsportföljen,
vilket medfört högre förväntade kostnader. Då
verktyg saknas för att väga en ökning av förväntade
kostnader mot en lägre risk anser regeringen att det
är svårt att avgöra i vilken grad merkostnader för
denna åtgärd uppvägts av en minskad risknivå. Det
skall även noteras att riktmärkesportföljen för den
inhemska nominella skulden varit behäftad med vissa
svagheter som utvärderingsinstrument, något som
regeringen i tidigare utvärderingar påpekat, varför
det enligt utskottet är svårt att dra några bestämda
slutsatser av det negativa resultatet.

Som utskottet anfört är det angeläget att metoder
utvecklas för att kunna bedöma effekterna även av
marknadsvårdande åtgärder. Med nuvarande ordning och
ansvarsfördelning framgår inte om skälet till
avvikelsen beror på ändrade bedömningar under året
eller om Riksgäldskontorets styrelse har en annan
uppfattning än den som kommer till uttryck i den
faktiska skuldens sammansättning. En ändring i
bedömningen av refinansieringsrisken bör enligt
utskottet komma till uttryck i utformningen av
riktmärkesportföljen eller framgå av de riktlinjer
som regeringen fastställer.

3 Upplåningen på den internationella
kapitalmarknaden

Bakgrund

Under budgetåren 1993/94-1998 har Riksgäldskontorets
strategier baserade på den förväntade
ränteutvecklingen gett ett positivt bidrag till
resultatet på ca 5,1 miljarder kronor.

Skrivelsen

Regeringens sammantagna bedömning är att
Riksgäldskontorets upplåning och skuldförvaltning på
den internationella kapitalmarknaden har bedrivits
framgångsrikt. Förutom att Riksgäldskontoret uppnått
ett positivt resultat har kontoret dessutom
presterat ett bättre resultat än de externa
förvaltare som Riksgäldskontoret anlitat samtidigt
som risktagandet varit lägre. Regeringen bedömer
även att Riksgäldskontorets nyupplåning på den
internationella kapitalmarknaden bedrivits
ändamålsenligt. Avslutningsvis noteras att det inte
ur resultatet går att utläsa om en annan
riktmärkesportfölj skulle ha gett upphov till andra
kostnader.

Finansutskottets ställningstagande

Skuldförvaltningen på den internationella
kapitalmarknaden uppvisar ett positivt resultat på
5,3 miljarder kronor. Resultatet är här mer
otvetydigt. Dels har Riksgäldskontoret en möjlighet
att på de internationella marknaderna bedriva en
aktiv förvaltning av skulden utan samma grad av
hänsyn till marknadsvårdande åtgärder. Dels kan
Riksgäldskontorets resultat jämföras med resultatet
för de externa förvaltare som på uppdrag av kontoret
förvaltar en mindre del av skulden. I denna
jämförelse har Riksgäldskontoret uppnått ett bättre
resultat samtidigt som den uppmätta risken varit
lägre.

Utskottet delar således regeringens uppfattning att
Riksgäldskontorets upplåning och skuldförvaltning på
den internationella kapitalmarknaden har bedrivits
framgångsrikt.

4 Upplåningen på den inhemska marknaden
för realränteobligationer

Bakgrund

Regeringens mål för Riksgäldskontorets upplåning
genom realränteobligationer är att denna upplåning
långsiktigt skall medföra en billigare finansiering
än upplåningen på den nominella
obligationsmarknaden. Beräkningar pekar på att
Riksgäldskontorets totala upplåning via
realränteobligationer sedan starten 1994 gett en
besparing gentemot nominell upplåning på 4,9
miljarder kronor.

Skrivelsen

Regeringens sammantagna bedömning är att
Riksgäldskontoret uppnått det av regeringen
uppställda målet för upplåningen genom
realränteobligationer. Regeringen anser att
realränteobligationer fyller en viktig funktion i
statens skuldportfölj. Regeringen anser det därför
som viktigt att Riksgäldskontoret fortsätter arbetet
med att utveckla denna marknad.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning.

5 Upplåningen på den inhemska
hushållsmarknaden

Bakgrund

Det av regeringen uppställda målet för upplåningen
på den inhemska hushållsmarknaden är att kostnaden
för denna upplåning under en femårsperiod skall
understiga kostnaden för den alternativa upplåningen
på den nominella värdepappersmarknaden i kronor.
Under de fem senaste budgetåren har upplåningen på
hushållsmarknaden medfört ca 1,7 miljarder kronor
lägre kostnader jämfört med upplåning genom
statsobligationer och statsskuldväxlar. Under 1998
visar en motsvarande jämförelse att
hushållsupplåningens kostnader blev 195 miljoner
kronor lägre. Riksgäldskontoret har därmed uppnått
regeringens mål. Enligt regleringsbrevet skall dock
även kostnaden för varje enskilt instrument
understiga kostnaden för den alternativa
upplåningen. De utestående volymerna i lånen på den
inhemska hushållsmarknaden har dock under de senaste
åren minskat kraftigt. Följden har blivit en lägre
lönsamhet i absoluta tal. De minskade volymerna
beror i huvudsak på avvecklingen av allemansspar,
men även på att Riksgäldskontorets marknadsandel på
hushållsmarknaden minskat. Kostnaderna för
Riksgäldskonto och Riksgäldsspar har de senaste åren
legat över kostnaderna för den alternativa inhemska
upplåningen, vilket framgår av nedanstående tabell.

Tabell. Hushållsupplåningens resultat fördelat på
respektive sparform under budgetåren 1993/94-1998.

Miljoner kronor.
---------------------------------------------------
1993/941994/951995/96 1997 1998Totalt
---------------------------------------------------
Allemansspar 352 242 253 102 34 983
---------------------------------------------------
Premieobligationer56 43 126 245 186 656
---------------------------------------------------
Riksgäldskonto 10 85 -11 -2 0 82
---------------------------------------------------
Riksgäldsspar -20 -25 -45
---------------------------------------------------
Totalt 418 370 368 325 195 1
676
---------------------------------------------------
Skrivelsen

Sammanfattningsvis bedömer regeringen att
förutsättningar finns för att Riksgäldskontoret i
framtiden skall kunna bedriva en kostnadseffektiv
och lönsam verksamhet inom hushållsupplåningen.
Ytterst är emellertid Riksgäldskontorets förmåga att
identifiera kundernas efterfrågan och möta denna som
skapar förutsättningar för en framtida positiv
utveckling. Inte minst ur perspektivet att det inom
de närmaste åren förfaller stora belopp av såväl
premieobligationer som Riksgäldsspar är det av vikt
att Riksgäldskontoret kan vidmakthålla sin position
på sparmarknaden. Regeringen finner det därför
angeläget att Riksgäldskontoret fullföljer den
påbörjade satsningen på att återvinna
marknadsandelar på hushållsmarknaden genom att
aktivt bearbeta marknaden.

Motionen

I motion Fi44 av Lars Tobisson m.fl. (m) ifrågasätts
Riksgäldskontorets hushållsupplåning och regeringens
ambitioner att Riksgäldskontoret skall satsa på att
återvinna marknadsandelar på hushållsmarknaden.
Denna upplåning är enligt motionärerna svår att
bedriva utan betydande marknadsföringsinsatser och
utan ett eget kundnära kontorsnät. Det skulle enligt
motionärerna vara en olycklig och principiellt
tveksam utveckling. Riksgäldskontoret bör inte
utveckla nya sparinstrument riktade till den
konkurrensutsatta hushållssparmarknaden.
Riksgäldsspar bör därför avvecklas.

Finansutskottets ställningstagande

Även om Riksgäldskontorets kostnader för den totala
hushållsupplåningen under perioden blivit lägre än
kostnaden för den alternativa upplåning på den
inhemska nominella marknaden måste utskottet
konstatera att ansträngningarna att bibehålla det
hushållssparande som skedde i Allemanssparandet inte
har lyckats. Riksgäldskontoret, som saknar en egen
lokal kontorsorganisation, har inte lyckats
konkurrera med bankerna och andra sparformer på
hushållsmarknaden. Genom att etablera och utveckla
nya former för kundkontakter via telefon och
Internet som inte kräver samma lokala
kontorsverksamhet borde det emellertid vara möjligt
för Riksgäldskontoret att kunna konkurrera på
hushållsmarknaden. Det är därför inte uteslutet att
Riksgäldskontoret kan komma att återta
marknadsandelar på hushållsmarknaden. Dock bör
liksom hittills det långsiktiga målet för varje
upplåningsform på hushållsmarknaden vara att uppnå
kostnadsbesparingar i förhållande till kontorets
alternativa upplåningsformer på penning- och
obligationsmarknaden. Med det anförda avstyrker
utskottet motion Fi44 (m).

6 Sammantagen bedömning

Skrivelsen

De operationella verksamhetsmålen för upplåningen
och statsskuldsförvaltningen på den inhemska
nominella respektive internationella
kapitalmarknaden är att de faktiska kostnaderna
under en femårsperiod skall understiga
riktmärkesportföljernas kostnader. Under de senaste
fem budgetåren har de sammanlagda kostnaderna för
dessa marknader (som omfattar fem och ett halvt
kalenderår) varit i stort sett identiska med
riktmärkesportföljernas kostnader. Som tidigare
framgått skiljer sig resultatet dock mellan de två
delmarknaderna.

Med reservation för de svårigheter som föreligger i
bedömningen av resultatet inom upplåningen på den
inhemska nominella marknaden finner regeringen att
Riksgäldskontoret sammantaget uppfyllt det
uppställda effektmålet att långsiktigt minimera
kostnaden för statsskulden inom ramen för
penningpolitikens krav.

I skrivelsen konstateras att under
utvärderingsperioden har det funnits goda
förutsättningar att genomföra statsskuldspolitiken
utan att penningpolitiken påverkats. Regeringen
avstår därför från en kvantitativ utvärdering av i
vilken mån den penningpolitiska restriktionen
påverkat statsskuldspolitiken.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet gör i allt väsentligt samma
bedömningar som regeringen i utvärderingen av
Riksgäldskontorets upplåning och skuldförvaltning
under budgetåren 1993/94-1998. Utskottet konstaterar
att det inte är alldeles enkelt att dra entydiga
slutsatser främst med hänsyn till de problem som
föreligger vid en bedömning av resultatet inom
upplåningen på den inhemska nominella marknaden.
Enligt utskottet kommer den nya modell för
statsskuldsförvaltningen som infördes den 1 januari
1999 att successivt skapa bättre förutsättningar för
en utvärdering av Riksgäldskontorets upplåning och
statsskuldsförvaltningens resultat. Till detta
bidrar såväl den ändrade målformuleringen som det
helhetsperspektiv som präglar den nya modellen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande principer och metoder för
resultatutvärdering

att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

2. beträffande upplåningen på den inhemska
nominella marknaden

att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

3. beträffande upplåningen på den
internationella kapitalmarknaden

att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

4. beträffande upplåningen på den inhemska
marknaden för realränteobligationer

att riksdagen godkänner vad utskottet anfört,

5. beträffande upplåningen på den inhemska
hushållsmarknaden

att riksdagen med avslag på motion
1998/99:Fi44 godkänner vad utskottet anfört,

res. (m, kd, c, fp)

6. beträffande sammantagen bedömning av
upplåning och skuldförvaltning 1993/94-1998

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och
hemställt med godkännande lägger regeringens
skrivelse 1998/99:104 till handlingarna.

Stockholm den 25 maj 1999

På finansutskottets vägnar

Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Mats
Odell (kd), Bengt Silfverstrand (s), Lisbet Calner
(s), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson (s), Carin
Lundberg (s), Siv Holma (v), Per Landgren (kd), Anna
Åkerhielm (m), Matz Hammarström (mp), Lena Ek (c),
Karin Pilsäter (fp), Gunnar Axén (m), Jörgen
Andersson (s), Lars Bäckström (v) och Bo Lundgren
(m).

Reservation

Upplåningen på den inhemska
hushållsmarknaden (mom. 5) (m, kd, c, fp)

Mats Odell (kd), Lennart Hedquist (m), Per Landgren
(kd), Anna Åkerhielm (m), Lena Ek (c), Karin
Pilsäter (fp), Gunnar Axén (m) och Bo Lundgren (m)
anser

dels att finansutskottets ställningstagande i
avsnitt 5 Upplåningen på den inhemska
hushållsmarknaden bort ha följande lydelse:

Riksgäldskontorets sammantagna upplåning från
hushållen uppgick vid årsskiftet 1998 till
69,6 miljarder kronor. Det utgör endast en liten del
av den totala skuldmassan, strax under 5 %.
Merparten av hushållsupplåningen utgörs av
premieobligationer (runt 60 miljarder kronor). Efter
det att riksdagen avskaffat den sista delen av
skattegynnade sparregler för Riksgäldskontorets
hushållsupplåning har kontorets marknadsandelar på
hushållslånemarknaden sjunkit.

Riksgäldskontoret har svårigheter att utan
betydande marknadsföringsinsatser och ett eget
kundnära kontorsnät bedriva upplåning från
hushållen. I sin strävan att upprätthålla en större
andel av hushållsmarknaden tvingas Riksgäldskontoret
i frånvaro av skattefördelar styra över mer resurser
till marknadsföring. Detta skulle enligt utskottet
vara en både olycklig och principiellt tveksam
utveckling.

Upplåningen på den inhemska hushållsmarknaden är
lönsam - enligt de definitioner som används i
skrivelsen - endast därför att premieobligations-
andelen är så stor. Upplåningen via Riksgäldsspar
sker, som framgår av skrivelsen, till en högre
kostnad än för den alternativa upplåningen på
inhemska marknaden. Utskottet anser därför att
Riksgäldskontoret inte bör utveckla nya
sparinstrument riktade till den konkurrensutsatta
hushållssparandemarknaden och att Riksgäldsspar bör
avvecklas.

Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi44
(m) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha
följande lydelse:

5. beträffande upplåningen på den inhemska
hushållsmarknaden

att riksdagen med anledning av motion 1998/99:Fi44
som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

Innehållsförteckning

Sammanfattning...................................
1

Regeringens skrivelse............................
1

Motionen.........................................
1

Bakgrund.........................................
2

Ny beslutsmodell...............................
2

Ändrad målformulering..........................
2

Utvärderingen våren 1999.......................
3

Skrivelsen...................................
3

Motionen.....................................
3

Utskottet........................................
3

1 Principer och metoder för
resultatutvärdering............................
3

Skrivelsen...................................
3

Finansutskottets ställningstagande...........
3

2 Upplåningen på den inhemska nominella
marknaden......................................
5

Bakgrund.....................................
5

Skrivelsen...................................
5

Finansutskottets ställningstagande...........
5

3 Upplåningen på den internationella
kapitalmarknaden...............................
6

Bakgrund.....................................
6

Skrivelsen...................................
6

Finansutskottets ställningstagande...........
6

4 Upplåningen på den inhemska marknaden för
realränteobligationer
7

Bakgrund.....................................
7

Skrivelsen...................................
7

Finansutskottets ställningstagande...........
7

5 Upplåningen på den inhemska
hushållsmarknaden..............................
7

Bakgrund.....................................
7

Skrivelsen...................................
8

Motionen.....................................
8

Finansutskottets ställningstagande...........
8

6 Sammantagen bedömning.......................
9

Skrivelsen...................................
9

Finansutskottets ställningstagande...........
9

Hemställan.....................................
9

Reservation.....................................
11

Upplåningen på den inhemska hushållsmarknaden
(mom. 5) (m, kd, c, fp)
11