Utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv
Betänkande 2006/07:AU1
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 20 december 2006
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Förslaget om anslag till arbetsmarknad och arbetsliv skickas tillbaka till utskottet (AU1)
Riksdagen skickade tillbaka budgetförslaget om arbetsmarknad och arbetsliv till arbetsmarknadsutskottet för ytterligare behandling. I förslaget ingår att flertalet arbetsmarknadsåtgärder avskaffas, som plusjobb, akademikerjobb, utbildningsjobb och statligt finansierade feriearbeten. Datortek, interpraktikstipendier och friår försvinner också. I stället ska matchning av arbetssökande och lediga arbeten prioriteras. Ams (Arbetsmarknadsstyrelsen) och länsarbetsnämnderna avvecklas som egna myndigheter vid årsskiftet 2007/2008. Även Integrationsverket avvecklas, som ett led i arbetet med att omforma integrationspolitiken. Vidare får Arbetsmiljöverket ett förändrat och begränsat uppdrag och Arbetslivsinstitutet avvecklas.
- Utskottets förslag till beslut
- Delvis bifall till proposition 2006/07:1 utgiftsområde 13 punkt 13. I övrigt bifall till propositionen. Avslag på motioner.
- Riksdagens beslut
- Återförvisat.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2006-11-14
Justering: 2006-12-14
Trycklov: 2006-12-14
Trycklov till Gotab och webb: 2006-12-15
Trycklov: 2006-12-15
Trycklov till Gotab och webb: 2007-09-04
Justering: 2006-12-14
Trycklov: 2006-12-14
Trycklov till Gotab och webb: 2006-12-15
Trycklov: 2006-12-15
Trycklov till Gotab och webb: 2007-09-04
Reservationer: 27
Betänkande 2006/07:AU1
Betänkande 2006/07:AU1
Alla beredningar i utskottet
2006-11-14
Anslag till arbetsmarknad och arbetsliv (AU1)
Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till budgetförslaget om arbetsmarknad och arbetsliv. Förslaget innebär att flertalet arbetsmarknadsåtgärder avskaffas, som plusjobb, akademikerjobb, utbildningsjobb och statligt finansierade feriearbeten. Datortek, interpraktikstipendier och friår försvinner också. I stället ska matchning av arbetssökande och lediga arbeten prioriteras. Ams (Arbetsmarknadsstyrelsen) och länsarbetsnämnderna avvecklas som egna myndigheter vid årsskiftet 2007/2008. Även Integrationsverket avvecklas, som ett led i arbetet med att omforma integrationspolitiken. Vidare får Arbetsmiljöverket ett förändrat och begränsat uppdrag och Arbetslivsinstitutet avvecklas. Arbetsmarknadsutskottet har i ett annat betänkande (se 2006/07:AU3) föreslagit att den successiva sänkningen av arbetslöshetsersättningen ska gälla från och med den 5 mars i stället för den 1 januari som regeringen föreslagit. Senareläggningen innebär att ersättningen till arbetslösa blir 285 miljoner kronor högre än beräknat. För att finansiera detta tas motsvarande belopp från det anslag som ska användas för köp av arbetsmarknadsutbildning. Utskottet förutsätter att regeringen ser till att denna minskning av medel inte påverkar utrymmet för yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning eller andra prioriterade insatser.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2006-12-20
Debatt om förslag 2006/07:AU1
Webb-tv: Utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv
Dokument från debatten
- 2006-12-20Protokoll 2006/07:44
Protokoll från debatten
Anf. 129 Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Vi kommer nu här i kammaren att få höra en debatt som behandlar regeringens budgetförslag för två olika utgiftsområden. Det är utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv.
Även i denna debatt deltar ett statsråd. Denna gång är det Nyamko Sabuni, som har ansvar för integrations- och jämställdhetsfrågor.
Fru talman! I arbetsmarknadsutskottets betänkande finns också motionsyrkanden som har väckts under den allmänna motionstiden tidigare i höst. Sammanlagt är det ca 60 stycken, och det är främst motioner som har budgetanknytning.
Andra motioner som har väckts under den allmänna motionstiden och som tar upp exempelvis jämställdhet, integration, arbetsrätt, diskriminering och arbetstid kommer att behandlas senare, i andra betänkanden under mandatperioden.
Fru talman! Utgiftsområde 13 omfattar arbetsmarknadspolitik och numera även integrationspolitik och storstadspolitik. Anslagen inom detta utgiftsområde hänför sig främst till kontantstöd vid arbetslöshet och till deltagande i arbetsmarknadsprogram. Ramen för området uppgår till 66,7 miljarder kronor.
Utgiftsområde 14 omfattar politikområdena arbetsliv och jämställdhet. Ramen för detta område uppgår till 1,4 miljarder kronor.
Fru talman! I anslutning till utskottets beredning har information lämnats och uppvaktningar gjorts av ett antal myndigheter och organisationer. I det betänkande som nu finns i kammaren finns utskottets förslag till ställningstagande och oppositionens reservationer i de fall man inte gillar budgetförslaget. Det är dessa olika förslag som ska ligga till grund för debatten som nu kan börja.
Anf. 130 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservationerna 1, 5, 8, 20 och 23.
När man läser den moderatledda regeringens budgetförslag på de här områdena kan man bli fundersam över vad syftet är bakom de förslag som har lagts fram. Jag tror att grundtanken, som det diskuterades mycket om i den valrörelse som ligger bakom oss, var de skattesänkningar som var viktiga att göra.
Det var viktigt att sänka fastighetsskatten på höginkomsttagarnas tomter i Danderyd. Det var oerhört viktigt att få ned förmögenhetsskatten. Jobbavdraget var också viktigt. Det gällde att finansiera det. Hur skulle man gå till väga?
Tittar vi på hela regeringens budget ser vi att en stor del av finansieringen kommer från arbetsmarknadsområdet, utgiftsområdena 13 och 14. A-kassan, som vi har debatterat tidigare, är en stor del. Man tar in pengar i storleksordningen 10 miljarder genom ökade avgifter på a-kassan. Regelförändringen ger mellan 4 och 8 miljarder kronor till statskassan. Alltså ger bara de förändringarna en finansiering i storleksordningen 14-18 miljarder kronor.
Till detta kommer ytterligare dråpslag mot mycket av befintlig verksamhet på svensk arbetsmarknad. Jag kan börja med att nämna den forskning som bedrivs vid ALI, Arbetslivsinstitutet. Carl B Hamilton sade tidigare att han saknade forskningsinsikterna hos de nuvarande socialdemokraterna och hyllade de förra. Det var ingen som hyllade de förra socialdemokraterna heller när det begav sig. Socialdemokrater blir alltid bättre ju äldre de blir, i borgerlighetens ögon.
Här visar den borgerliga regeringen verkligen vad man vill med forskningen. En världsledande forskning på arbetsmarknadsområdet läggs helt enkelt bara ned och försvinner. Man är inte heller ärlig. När frågorna kommer om vad som ska hända - vi har fått massiva mejlbombningar från hela världen där man oroar sig för detta; jag tror inte att det har undgått någon och definitivt inte oss i arbetsmarknadsutskottet - svarar man att forskningen ska vara kvar och läggas ut på universiteten.
Jag tycker att man ska vara ärlig i sin politik. Om ni tar bort forskningen, erkänn det och förklara varför ni gör det. I stället säger ni att den ska vara kvar. Det finns inget universitet i detta land som tar sig an det här om man inte får resurser till det. Det ni säger är ju lögn! Ljuger ni medvetet, för att slå blå dunster i ögonen på svenska folket, eller är ni så fulla av er egen retorik så att ni tror på det ni säger om att forskningen blir kvar?
Det som händer framgår av Rapports rapport: Detta läggs ned. Det är inget universitet som tar sig an denna forskning. Jag såg den verklige kämpen för ALI - centerpartisten och professorn som har jobbat för detta hela tiden. Han mår väl illa av det här beslutet. Han finns inte här nu. Jag tycker att det är anmärkningsvärt.
Den andra delen som jag vill ta upp är neddragningarna vid Arbetsmarknadsverket - hela resursen för miljö i arbetslivet. Det kommer naturligtvis att påverka myndigheten. Det värsta är väl kanske inte att några får sluta på myndigheten, även om det är tråkigt för dem, utan det besvärliga är att detta får verkningar på hela det svenska arbetslivet. Det påverkar hela Arbetsmarknadsverket, Ams och arbetsförmedlingarna och så vidare.
Neddragningarna när det gäller arbetsmiljö är det som oroar mig mest. När jag reste i valrörelsen besökte jag många callcenter, som är en del av den nya tjänstesektorn och omhuldas på många sätt. Jag säger inte att det på något sätt är fel att jobba på callcenter. Det har gett många ungdomar möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Det har varit bra. Men det är klart att jag oroar mig för arbetsmiljön när jag ser detta.
Ungdomarna - pojkar och flickor i 20-årsåldern - sitter som i forntidens syfabriker på rad. Enda skillnaden är att symaskinerna har blivit dataapparater i stället. Så ringer de på provision och ska kränga teleabonnemang eller annat till svenska folket. Det är vad det går ut på. Helst ska man ringa mitt i middagen, som vi säger, men det är en annan sak.
Vad ger detta för skador på kroppen? Hur kommer det att påverka arbetsmiljön? Jag tror att det skulle vara bra med forskning på det här området också. Är det framtidens förtidspensionärer som vi ser, med utslitna nackar, axlar och så vidare? Detta oroar jag mig mest för.
Nedläggningen av ALI kommer väl inte att märkas nästa år eller året därpå, men det kommer med all säkerhet att märkas i det svenska arbetslivet om tio år. Det är jag helt övertygad om. Och det är allvarligt.
Vi socialdemokrater har blivit anklagade för att inte ha någon arbetslinje. Det är ett påhopp som är inte bara frustrerande utan ren lögn. Carl B Hamilton läste upp vad vi sade på vår kongress. Det är precis efter detta vi har levat och försökt se till att vi också får en rimlig sysselsättning i det svenska samhället.
Jag håller med om att det är för många som är arbetslösa. Men den nuvarande regeringen har klippt där man har kunnat ta resurser, där det har kliat mest på den borgerliga kroppen och där det har funnits motioner. Det handlar om att öka egenavgifterna i a-kassan och om att se till att regelverket blir sämre. Det är precis det som har sagts tidigare i debatten.
Det ger inga nya jobb. Därmed oroar jag mig när antalet arbetsmarknadsutbildningar dras ned och antalet praktikplatser dras ned. Volymen under föregående år på 165 000 ska dras ned till 90 000. Då säger någon att 90 000 är ganska många platser att fördela. Men 70 000 är redan upptagna. Det finns 20 000 att fördela till alla dem som nu blir utstämplade eller får avbryta arbetet på sina praktikplatser ute i det svenska samhället.
Vad är det för besked vi ger dem? Det duger inte. Möjligtvis kan man från denna kammares talarstol säga: Det är tråkigt att du, Lisa Nilsson, blir arbetslös. Men du ingår i ett stort system där allting blir bättre när det får verka så småningom. Det är svaret som borgerligheten ger.
Vilket besked ger man till henne när hon får sin sänkta ersättning och hon fortfarande inte har fått något jobb? Det är ju vad som kommer att hända framöver. Om det vore så enkelt att man kunde säga: Ja, vi växlar ut din sämre a-kassa mot att du får ett jobb, skulle jag kunna säga att det är bra. Men det är inte vad som sker i det svenska samhället. Vilket besked är det?
Jag har fått ett antal mejl bara den senaste veckan från människor som är förtvivlade. Jag har fått mejl från Metallklubbens ordförande Bernt Olovsson i Stockholm där Volvo flygmotor lägger ned och 450 blir uppsagda. Det är klart att de är oroliga för de nya a-kassereglerna. Vad innebär det för oss?
Vad säger vi till Kristina Nilsson i Eksjö och hennes 19 studiekamrater som tvingas avbryta sina studier till följd av regeringens beslut att stoppa alla nya utbildningsvikariat? De hade en förväntan på att utbildningen skulle ge dem en bättre position i samhället.
De hade kanske kunnat ta ett jobb som ger lite mer lön och kunnat känna lite mer styrka. Jag har mer på mig. Jag kanske kan byta jobb. Jag kanske kan utveckla mig. De får gå tillbaka till sina gamla jobb, i bästa fall. Men de som fanns på deras jobb under tiden blir förmodligen arbetslösa. Det är vad som händer. Är det en bra politik?
Eller vad säger vi till George Oldrati i Västerås som hade en praktikplats i projekt Vallbybron som blev avbrutet? Han kan inte fortsätta, eftersom regeringen har dragit in pengarna. Han går tillbaka till öppen arbetslöshet och säger: Det var min chans som invandrare i det svenska samhället att förkovra mig, få in en fot och faktiskt få en fast anställning.
Den andra myten som borgerligheten sprider är att vi inte ska låsa in människor i åtgärder. Tänk om det vore så enkelt att människor får jobb när vi tar bort åtgärderna! Det är väl ingen som har varit inlåst i åtgärder. En åtgärd har kunnat avbrytas omedelbart om det är så att någon har fått ett jobb.
Det är väl så människor har gjort. Det är väl ingen som har gått kvar i sin åtgärd, därför att det har varit kul, om de har blivit erbjudna ett jobb eller fått napp på den ansökan som de har gjort. Då har de väl gått till det jobbet. Det är väl ingen som har varit inlåst där. Det är en myt som sprids på något sätt så att man till sist tror på det själv.
Var i stället ärlig och säg som det är. Det ska finansiera skattesänkningarna. Det var lättast att göra det på arbetsmarknadsområdet. Det berör dem som är svagast i samhället. Det berör inte oss. Det berör inte våra väljare så mycket. Vi ska se till att leverera de löften till dem som vi har talat om på alla dessa möten om sänkta fastighetsskatter och allt annat. Det är de som ska ha leverans, och de andra får betala. Det är så det ser ut i det svenska samhället.
Det är ganska intressant med extrasammanträdet i arbetsmarknadsutskottet som var tidigare och som gällde justeringen av sänkningen med två månader. Jag tror att det var Ulf Holm som också pekade på det. Det kostar nästan 300 miljoner kronor. Det är 300 miljoner kronor som nu går till de svagaste i samhället under två månader men som riksdagen sedan drar tillbaka genom sin majoritet. De hamnar någon annanstans rätt över på den andra sidan i välståndsligan i samhällsapparaten. Det är en klassisk omfördelning av resurser i samhället.
Det jag oroar mig för är att otryggheten som detta kommer att sprida också kommer att göra människor mindre benägna att våga, våga röra på sig och våga byta jobb. Vi brukar tala om
flexicurity
med Danmark som något slags mönsterexempel som man gärna ofta pekar på. Jag har också varit på några sådana debatter och deltagit i diskussioner.
Det som ofta glöms bort i det danska exemplet är att man har en hög ersättningsnivå mellan två jobb. Framför allt träffar det system de har ungdomar väldigt väl. Det gör att människor är väldigt benägna att byta jobb och växla över.
Kanske någon som har en utbildning har ett jobb som inte riktigt räcker till för den utbildningen. Den personen kanske kan ta ett bättre jobb. Det dyker upp ett sådant, personen lämnar jobbet, och någon annan får jobbet. Så får man den goda cirkulationen på arbetsplatsen där alla så småningom också kommer rätt i systemet och får ett jobb som motsvarar den utbildning man har, och man får den lön som man faktiskt har utbildning för.
Det är då signalen visar att det faktiskt lönar sig att utbilda sig. Det har varit värt slitet och studieskulderna. Det har funnits en cirkulation på arbetsmarknaden så att jag har fått mitt jobb. Om ingen törs cirkulera, utan människor låser sig kvar i jobb därför att de vet att om de blir arbetslösa blir det en katastrof för dem, hur påverkar det hela arbetsmarknaden? Hur kommer det ytterst att påverka i fråga om tillväxt och vad som händer? Det vet vi ingenting om. Mycket är fortfarande prognoser för hur man tror att det ska bli.
Det sista jag ska säga är också väldigt slående. Åtgärderna mot dem som är mest utsatta klarar man i princip av från den 1 januari, med liten förskjutning för några till den 5 mars. Det gjorde man direkt under galgen när man insåg att det skulle bli en total katastrof om man genomförde det tidigare. Det var därför man lyssnade på SO i sista stund. I princip sade SO redan vid första träffen: Det här kommer inte att fungera. Men precis i sista stund tog man in det.
Det var mycket speciellt. Nu har arbetsmarknadsministern gått från kammaren. Han får skylla sig själv, för jag tar upp det i varje fall. Han påminner om sagan jag läste som barn om den ståndaktige Konrad, som alltid hade rätt, alltid kunde allting och alltid visste allting. Littorin lyssnar inte. Han står upp och genomför det här, eftersom det är bra för Sverige.
De 250 000 LO-medlemmar som har skrivit på listor och de som har varit på Mynttorget har alla fel. De förstår inte sitt bästa. Det är bättre med lägre a-kassa. Ni blir lyckligare av det, eftersom det blir bättre för Sverige.
Jag tror på en bra nivå som ger trygghet i samhället. Jag tror på en arbetsmarknadspolitik där det faktiskt finns åtgärder, utbildning och insatser för dem som kommer ut på arbetsmarknaden och behöver komma ut på arbetsmarknaden.
Vi vet att morgondagens arbetsmarknad kräver mer av varje individ. Kan vi inte utbilda, kan vi inte ge stöd, kan vi inte bygga upp det vet vi också att det säkert blir flera som kommer att fastna i utanförskapet som ni så hemskt gärna talar om.
Utanförskapet är intressant. Jag deltog i en skattedebatt för 14 dagar sedan, eller om det var förra veckan. Då var det 1 ½ miljon som var utanför. I dag var det 1 miljon i början av debatten, och helt plötsligt var det bara ½ miljon. Det går snabbt nedåt i utanförskapet i sysselsättningsutvecklingen, måste jag säga, åtminstone från denna kammares talarstol.
(Applåder)
I detta anförande instämde Ann-Christin Ahlberg, Luciano Astudillo, Patrik Björck, Lars U Granberg, Lars Lilja, Sylvia Lindgren, Jennie Nilsson, Kristina Zakrisson, Karin Åström och Maria Öberg (alla s) samt Torbjörn Björlund (v).
Anf. 131 Josefin Brink (V)
Fru talman! Eftersom riksdagen redan har fattat beslut om ramarna för budgeten har inte Vänsterpartiet reserverat sig mot anslagen på utgiftsområdena 13 och 14 utan bara lämnat ett särskilt yttrande. Västerpartiet har däremot ett antal andra reservationer i betänkandet som jag självfallet står bakom. Men för att spara kammarens tid yrkar jag endast bifall till reservationerna 12, 17 och 26.
Mina partikamrater Torbjörn Björlund och Kalle Larsson kommer senare i debatten att lyfta upp arbetsmiljöfrågorna respektive integrationspolitiken. Jag ska uppehålla mig vid arbetsmarknadspolitiken och jämställdhetspolitiken i detta anförande.
Fru talman! Alliansregeringen vann valet på att tala om jobben, brukar det sägas. När regeringen nu har lagt fram sin första budget börjar det bli tydligt vad det var för slags vision om jobben som detta tal egentligen inrymde.
Först och främst kunde vi återigen i dag i den tidigare debatten om a-kassan konstatera att arbetsmarknadsministern vidhåller sin konsekventa vägran att ställa upp ens ett ynka litet delmål för sysselsättning och arbetslöshet. Kanske kan man förklara det med att regeringen faktiskt inte vill göra väljarna uppmärksamma på att full sysselsättning inte alls är målet med regeringens politik.
Det står mycket tydligt uttalat i budgetpropositionen att inflationsmålet ligger kvar och att inflationsbekämpningen till varje pris ska vara överordnad arbetslöshetsbekämpningen även framöver. Vi kommer alltså att få leva med hög arbetslöshet även de kommande fyra åren. Frågan är bara: Hur hög?
I en bilaga till finansplanen beräknar regeringen att dess politik kommer att leda till fullt resursutnyttjande i ekonomin år 2009. Vid den tidpunkten beräknar regeringen att arbetslösheten ska ligga på 5,8 %. Eftersom vi inte har fått höra något annat mål formuleras skulle jag gärna vilja att någon företrädare för allianspartierna svarar på om 5,8 % arbetslöshet framöver ska tolkas som synonymt med full sysselsättning i alliansens Sverige. Om det inte är så skulle jag gärna vilja ta emot en förklaring av vad som menas med fullt resursutnyttjande i ekonomin.
Fru talman! Sverige befinner sig i ett läge med stora finansiella överskott i statsbudgeten och historiskt höga vinster i det privata näringslivet. Samtidigt är arbetslösheten hög och förslitningen av de anställda har lett till långa sjukskrivningsperioder. En logisk strategi i det läget vore att förverkliga målet om full sysselsättning och minskad ohälsa genom att investera överskotten i gemensam välfärd.
Vänsterpartiet har i sin budgetmotion föreslagit ett omfattande jobbpaket med bland annat satsningar på miljöomställning och bostadsbyggande som skulle skapa många nya jobb. Den allra största satsningen ligger dock på att få flera jobb i den gemensamma välfärdssektorn. Under den treårsperiod som budgeten omfattar skulle vår politik förstärka förskolan, skolan, sjukvården, äldreomsorgen och andra eftersatta verksamheter med 150 000 nya anställda. Det är finansierat och klart.
Det här är inte bara en satsning på flera jobb och bättre välfärd. Det är också en långsiktig satsning på bättre arbetsvillkor för de anställda som fått ta konsekvenserna av de enorma nedskärningarna under 1990-talet. För dessa anställda, av vilka en majoritet är kvinnor, har förslitningsskador, psykisk ohälsa och långtidssjukskrivningar länge varit ett växande problem. Genom denna satsning vill vi göra en kraftinsats mot den arbetsrelaterade ohälsan och för att på ett mycket konkret sätt förbättra kvinnors arbetsmarknad och arbetsvillkor.
Trots detta omfattande jobbpaket landar Vänsterpartiets utgifter för arbetsmarknadspolitik betydligt högre än regeringens. Det beror inte på att regeringens budget skulle minska arbetslösheten mer än vår - tvärtom. Det beror på att vi har andra mål med arbetsmarknadspolitiken än regeringen.
Vänsterpartiets mål är nämligen att ett jobb ska vara något mer än motsatsen till arbetslöshet. Vi anser att jobbet ska vara en meningsfull och utvecklande del av livet och att löner och arbetsvillkor ska förbättras genom solidarisk omfördelning av det vi gemensamt producerar. Ett sådant arbetsliv ska eftersträvas i ett klimat där nedläggningen av en verksamhet inte behöver betyda katastrof vare sig för den enskilde eller för det omgivande samhället, utan där goda möjligheter till omställning, ny verksamhet och nya arbetsuppgifter i stället inger framtidstro.
För det krävs en aktiv arbetsmarknadspolitik, ett medvetet arbetsmiljöarbete, effektiva satsningar på integration, jämställdhet och ökat inflytande i arbetslivet, förstärkt arbetsrätt och inte minst starka fackföreningar och hög kollektivavtalsteckning.
I allt väsentligt går regeringens politik på arbetsmarknadsområdet i rakt motsatt riktning. Den politik regeringen föreslår är i stället inriktad på att skapa en arbetsmarknad där ökad konkurrens om varje jobb ska pressa löner och arbetsvillkor, där såväl forskning om som tillsyn över arbetsvillkor och arbetsmiljö ska minimeras, där arbetstagarnas inflytande och trygghet ska minska genom flera kortvariga anställningar och där de fackliga organisationernas möjligheter att ta till vara medlemmarnas intressen urholkas.
Allra snabbast kommer de stora nedskärningarna av a-kassan och på de arbetspolitiska programmen att få konsekvenser medan det kommer att ta lite längre tid för de övriga effekterna att få genomslag. Men riktningen råder det inga tvivel om.
Fru talman! Vi har länge debatterat regeringens förslag till försämringar i a-kassan här i dag. Jag tänker inte stå och upprepa den kritik som har framförts i den debatten. Självfallet avvisar Vänsterpartiet hela paketet av försämringar i a-kassan, som sammantaget kommer att leda till en sämre, mer orättvis och betydligt mindre heltäckande försäkring.
Vi avvisar också de enorma nedskärningarna på Ams och på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Den helt hysteriska bantningen av arbetsmarknadspolitiska program innebär att man går från 155 000 platser i dag till 90 000 platser nästa år och till endast 65 000 platser år 2008.
Denna nedskärningspolitik kommer ofelbart att göra flera människor öppet arbetslösa. Människor som annars hade fått en chans att omskola sig eller skaffa ny och aktuell arbetslivserfarenhet genom praktik eller med hjälp av anställningsstöd får nu i stället klara sig bäst de kan med de förutsättningar de har. Med kraftigt försämrad ersättning från a-kassan med sig kommer många av dem att mot sin vilja bli en del av den armé av anspråkslösa arbetssökande som ska bidra till att dämpa både löneanspråk och krav på meningsfulla och utvecklande jobb.
Fru talman! Även Vänsterpartiet anser att det finns anledning att se över delar av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Det finns ingen anledning att stå och hyckla och säga att varenda åtgärd och vartenda program som Ams genom åren har erbjudit har varit meningsfulla och utvecklande. Men till skillnad från regeringen vill vi satsa på att förbättra och förstärka arbetsmarknadspolitiken, och inte rasera den. Vi vet att en aktiv arbetsmarknadspolitik är nödvändig för att säkra en anständig arbetsmarknad där konkurrenskraften upprätthålls med hög kompetens och omställningsförmåga, och inte genom låglönekonkurrens och segregerade subarbetsmarknader i den privata tjänstesektorn.
Till skillnad från regeringen vill vi satsa mer på de åtgärder som vi vet fungerar bra. Det handlar om anställningsstöden för personer som har varit borta från arbetslivet mycket länge och som måste skaffa aktuell arbetslivserfarenhet för att över huvud taget ha en chans att komma tillbaka. Det handlar om arbetsmarknadsutbildningarna som behöver öka framöver, och inte minska, om vi ska kunna klara kraven i det framtida arbetslivet.
Flaskhalsproblem är ett faktum redan i dag. Många arbetsgivare kan helt enkelt inte hitta personal med rätt utbildning trots att de vill anställa. Sådana problem kan bara förebyggas om det finns goda möjligheter för människor att omskola sig snabbt och utan för stor personlig ekonomisk risk. Därför vill vi utöka antalet platser i arbetsmarknadsutbildningar. Vi vill också även framöver hålla öppet för att utbildning på högskolor och universitet kan finansieras som arbetsmarknadsåtgärder och arbetsmarknadsutbildningar om det är motiverat.
Slutligen vill vi skapa utrymme för flera arbetsförmedlare i stället för färre. Vad regeringen än påstår om att det är byråkratin inom Ams som man vill minska så kommer de minskade anslagen till Ams i praktiken att betyda färre arbetsförmedlare på landets arbetsförmedlingar.
Vi anser att det är helt galet att skära ned antalet arbetsförmedlare om man samtidigt har som ambition att öka effektiviteten i förmedlingsverksamheten. Vi anser att det behövs mer kompetent personal för att klara den uppgiften på ett betydligt bättre sätt än vad som hittills varit fallet.
Vi avvisar det förslag som regeringen har lagt fram om att konkurrensutsätta arbetsförmedlingen. Om vi ska få den effektiva samordning av förmedlingsverksamheten som arbetsmarknaden kräver måste det finnas en sammanhållen organisation med ett nationellt och ett regionalt helhetsansvar. Det är också mycket tvivelaktigt att lägga ut myndighetsutövning, som Ams faktiskt ägnar sig åt, på privata aktörer. Det riskerar att urholka rättssäkerheten för de arbetssökande.
Sammantaget har regeringen en hel del att förklara när man påstår att kraftigt minskade resurser ska leda till bättre verksamhet inom Ams.
Fru talman! Finansministern har hävdat att budgetpropositionen innebär en storsatsning på jämställdhet eftersom man utökar anslaget för särskilda jämställdhetsåtgärder med 400 miljoner kronor. Det kan verka imponerande. Men om man skärskådar den borgerliga budgeten som helhet inser man snart att denna jämställdhetspott bara är ett bevis på att regeringen saknar ambitioner på jämställdhetsområdet.
Vad denna jämställdhetspott ska användas till beskrivs mycket schematiskt och luddigt i budgetpropositionen. Inte ens i det som vid första anblicken kunde verka konkret, nämligen den nationella handlingsplanen mot våld mot kvinnor, visar det sig över huvud taget finnas någon substans och inte ens en tidplan för genomförandet.
(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag vill bara erinra om att den anmälda talartiden har överskridits med 50 %.)
Fru talman! Det är svårt att frigöra sig från intrycket att eftersom allianspartierna aldrig ens hade jämställdhetsfrågorna uppe till diskussion före valet - man kan väl misstänka att de glömde bort dem - har de i panik samlat ihop en pott med pengar under det här anslaget för att inte stå där med rumpan bar. Men jag menar att det gör regeringen ändå. Samtidigt som man hycklar med sin jämställdhetssatsning föreslår man i resten av budgeten gigantiska ekonomiska överföringar av resurser från lågavlönade kvinnor till högavlönade män. A-kassereformen drabbar i alla sina delar kvinnor allra hårdast. Detsamma gäller försämringarna i sjukförsäkringen och av förtidspensionerna. Jobbskatteavdraget ger mest till högavlönade män och minst till lågavlönade kvinnor. Den slopade förmögenhetsskatten är en ren gåva till en liten gubbelit. Och alldeles häromdagen aviserade regeringen att man nu skrotar målet om jämn könsfördelning bland statliga chefer och så vidare.
Fru talman! Jämställdhet kan inte reduceras till ett isolerat specialområde som ligger vid sidan av och kompenserar för det man gör i resten av politiken. En jämställdhetspolitik värd namnet måste bygga på en medveten strävan att omfördela makt och resurser från män till kvinnor, och den strävan måste genomsyra hela politiken.
Vi i Vänsterpartiet har, till skillnad från regeringen, en sådan genomgående feministisk ambition med vår politik. Vi föreslår stora omfördelande reformer som individualiserad föräldraförsäkring, rätt till heltid och reformering av pensionssystemet. Vi har också ett stort antal specificerade och riktade satsningar i vår budget som ett nytt statsbidragssystem för att höja kvinnors löner i kommunsektorn, ett helt paket med insatser mot mäns våld mot kvinnor, ett nationellt resurscentrum mot prostitution samt feministiskt självförsvar i skolan, för att ta några exempel. Kort sagt genomsyrar det feministiska perspektivet i vår budget alla våra förslag.
Jag kan bara hoppas att högeralliansen så småningom förmår återkomma med något mer konkret än vad den hittills visat. En bra början vore att stödja Vänsterpartiets förslag om att inrätta en särskild jämställdhetsmyndighet som skulle kunna ta det övergripande ansvaret för samordning, kunskapsinhämtning och metodutveckling i jämställdhetsarbetet. Det skulle skicka en signal om att man ändå har en ambition att hålla trycket uppe i jämställdhetsarbetet.
I detta anförande instämde Marianne Berg och Torbjörn Björlund (båda v).
Anf. 132 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! I det här ärendet om budgeten ska jag börja med att yrka bifall till reservation 3 och reservation 10. Jag står givetvis bakom alla andra fina reservationer från oss också, men för tids vinning, som det brukar heta, är det bara dem som vi vill ha votering om.
Vi i Miljöpartiet har presenterat vårt förslag till ekonomisk politik och skattepolitik i ett antal motioner och kommittémotioner, men de har inte vunnit gehör tidigare. Vi har därför i detta betänkande framför allt ett stort särskilt yttrande, men vi har också en del motioner på andra områden.
Utgångspunkten för vår politik och våra förslag på det här området är de utmaningar som samhället står inför. Den klart övergripande frågan är givetvis klimatförändringarna. Vi satsar på en aktiv miljöpolitik som skapar arbetstillfällen i Sverige. Det passar ganska bra på arbetsmarknadsutskottets område. Den politik vi vill genomföra när det gäller klimatförändringarna, att inte bara se dem som ett hot utan också som en möjlighet, skapar arbetstillfällen inom flera sektorer. Jag konstaterar dock att den nytillträdda regeringen inte har lagt fram ett enda skarpt förslag på detta område heller. Man håller sig strikt till att sänka ersättningen i a-kassan och sänka skatterna för höginkomsttagare. Det är där man har skarpa förslag. På klimatområdet har man däremot inte lagt fram ett enda förslag hittills. Det beklagar jag djupt.
Däremot har man avbrutit den skatteväxling som vi i den förra majoriteten införde. Den innebar att om man handlar miljövänligt ska det vara billigt och skitar man ned i naturen ska det vara dyrt. Man kan också kompensera genom att sänka arbetsgivaravgifter, vilket skapar flera arbetstillfällen. Det har man nu avbrutit totalt.
Vi tror också att människan är en kreativ varelse, det vill säga att man vill och kan vara delaktig i samhället och till exempel skapa arbete. Det är vår uppgift i riksdagen att skapa förutsättningar för detta. Vi tror framför allt på de små och medelstora företagens goda möjligheter att utvecklas. Därför är det viktigt att vi satsar på dem också.
Förändringar i samhället kan ibland leda till spänningar. Det måste vi vara medvetna om. Det är inte skoj att det företag man jobbar på går omkull. Det är ingenting att sticka under stolen med att i Miljöpartiets Sverige kommer vissa företag inte att överleva, framför allt inte de som skitar ned naturen. Vi måste skapa nya företag som lever för framtiden och som är bra för miljön.
I den här omställningen av samhället kräver vi en god trygghet i samhället. Tyvärr raserar nu den borgerliga regeringen dessa förslag genom att sänka ersättningen i a-kassan. Det skapar otrygghet i samhället. Då blir det också svårare att genomföra de nödvändiga reformer som är viktiga framöver.
Vi i Miljöpartiet menar att det är viktigt att värna lika rättigheter för alla människor och ge människor den hjälp och det stöd de vill ha för att komma vidare i livet. Jag beklagar att den nya borgerliga regeringen inte delar den grundsynen.
Jag tänker kommentera några av de förslag vi har på de olika områdena inom arbetsmarknadsutskottets beredningsområde. Det första gäller aktörerna på arbetsförmedlingarna. Det finns i dag ett stort missnöje med hur arbetsförmedlingarna fungerar. Det finns också utvärderingar som menar att det inte alltid är arbetsförmedlingarna som är bäst på att matcha arbetslösa med arbeten. Det finns andra aktörer också, till exempel sociala arbetskooperativ och bemanningsföretag, som har skärpt till sig de senaste tio åren. Jag var själv väldigt kritisk mot bemanningsföretagen för tio år sedan, men de har skärpt sig och kan nu bättre än arbetsförmedlingen förmedla jobb, framför allt till ungdomar och till personer med utländsk bakgrund. Det skulle därför vara bra om man också såg till att de fick verka på denna marknad.
Men det finns också nya områden. Varför får inte fackföreningar vara med och förmedla arbetstillfällen? De om någon borde känna till arbetsplatserna, arbetsgivarna och dem som vill ha arbete. Ge fackföreningar och andra aktörer möjlighet att verka, och så skapar vi förutsättningar för detta. Nu sitter den borgerliga sidan här och hurrar. Varför gör ni det? Ni har inte lagt fram ett enda förslag om detta. Nej, det har ni inte, och det beklagar jag mycket. Det enda ni har förberett i två års tid är att sänka ersättningen i a-kassan för de sämst ställda. Hade ni börjat med att se till att vi fick en bättre matchning av arbetsförmedlarna skulle det kanske vara lite enklare att diskutera frågan om a-kassan. Men ni har inga andra skarpa förslag än sänkt ersättning i a-kassan. Jag hade önskat att vi hade kunnat ha andra aktörer på arbetsmarknadsområdet.
En annan sak som den borgerliga regeringen var snabb med att ta bort var friåret. Man kan börja undra varför det är så dåligt om det nu är så att en person som jobbat i 10-15 år på sin arbetsplats inte riktigt vågar byta jobb. Vi har ju till exempel LAS-regler och annat som är en trygghet för många, men som i vissa fall också kan ge inlåsningseffekter. Då har vi friåret för att ge en person möjlighet att i tre-tolv månader göra någonting annat - starta ett företag, utbilda sig eller vila upp sig - samtidigt som en arbetslös person får gå in på exakt det arbetet under de aktuella månaderna och göra samma jobb.
Vad är det för fel på det? Skapar inte det större rörlighet på arbetsmarknaden? Skapar vi inte därmed en förutsättning för en arbetslös att komma in på arbetsmarknaden, att få in en fot på arbetsmarknaden?
Gjorda undersökningar visar att de flesta som haft friårsvikariat senare har fått arbete medan de som varit friårslediga har kunnat ladda batterierna. Vissa har startat ett företag och inte återvänt till sitt jobb. Därmed har vi fått ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Samtidigt har vi behållit de viktiga turordningsreglerna. Vi har alltså inte tagit bort den trygghet som många människor känner genom turordningsreglerna. Dessa har vi alltså inte rört.
Friåret är en fantastisk idé, men den skrotar ni på ett bräde. Det tycker jag är väldigt synd.
Ni tar också bort andra områden i arbetsmarknadspolitiken, till exempel detta med gröna jobb. Tyvärr kan jag inte ta åt mig äran för att det är Miljöpartiets förslag. Men det var ett jäkla bra initiativ som togs i och med den arbetsmarknadssatsning på gröna jobb som hjälpt många personer som har haft svårt att komma in på arbetsmarknaden.
Vidare tycker vi att arbetsmarknadspolitiken bör utökas när det gäller programmet för start av näringsverksamhet. Det är mycket bra resultat bland dem som deltagit. Framför allt är könsskillnaderna små. Det är ungefär lika många män som kvinnor som deltar i detta arbetsmarknadspolitiska program. Därför borde detta ges mer resurser, inte mindre resurser. Vi ska ju satsa på det som har varit bra, inte ta bort det.
Integrationsverket vill den borgerliga regeringen avveckla. Jag säger faktiskt inte emot. För oss i Miljöpartiet får det gärna avvecklas. Men det finns vissa bitar inom Integrationsverkets arbetsområde som måste behållas i någon form. Det gäller då att hjälpa till med nyanlända flyktingars etablering i Sverige. Det måste finnas något stöd för detta. Men detta kan göras i annan regi; det behöver inte vara Integrationsverket. Men då måste vi avsätta resurser och ge stöd till kommunernas flyktingmottagande och så vidare. Tyvärr kan vi inte se något sådant i regeringens budget.
Stödet till lokalt antidiskrimineringsarbete vill vi också utöka med några miljoner. Också detta är ett område som behöver ökat stöd, inte en neddragning av stöd. Om vi pratar om att få bort utanförskapet måste vi också sätta in resurser som visat sig vara väldigt bra. Antidiskrimineringsarbetet via antidiskrimineringsbyråerna har visat sig vara väldigt lyckosamma satsningar.
Också när det gäller kommunersättningar vid flyktingmottagandet - vi fick ju under förra mandatperioden igenom lagstiftningen om tillfällig asyl - måste vi ha resurser. Vi måste säkerställa att det fortsätter åren 2007, 2008 och 2009. Detta kommer att kosta ett antal miljoner. Tyvärr har regeringen inte lagt till något där.
ALI, Arbetslivsinstitutet, vill regeringen bums lägga ned. Jag förstår inte det. ALI gör ett väldigt viktigt långsiktigt arbete. Däremot har vi i Miljöpartiet inte låst oss vid att det måste vara samma organisation som i dag. Där är vi öppna för förändringar, men vi vill absolut inte lägga ned verksamheten. Tyvärr är det vad som tycks bli resultatet av den borgerliga regeringens förslag nu. Man har ju inte avsatt några pengar. Man har inte berett ärendet, utan först tar man bort pengarna och sedan får man se vad som händer. Vi i Miljöpartiet vill särskilt markera detta.
Detsamma gäller Arbetsmiljöverket. Man vill sänka ersättningarna med ett antal miljoner kronor. Trots att vi vet att det finns väldigt farliga arbetsplatser och trots att vi vet att vi behöver göra mer för att stärka arbetsmiljöarbetet väljer regeringen att i stället dra ned på anslaget.
Vi i Miljöpartiet tycker till exempel att alltför få arbetsmiljöbrott leder till straffansvar. Det vore en väldigt naturlig utveckling att någon tar ansvar för att arbetsmiljön inte fungerar. Då måste man göra regeländringar här. Man måste också se till att Arbetsmiljöverket får resurser till att jobba med de här frågorna. Inte minst är företagshälsovård och motsvarande därför väldigt viktigt.
Slutligen vill jag säga att vi i Miljöpartiet är förvånade över att HomO inte får utökade medel. Vi vet ju att hatbrotten mot homo-, bi- och transsexuella ökar i samhället och att det blir mer och mer av konflikter på detta område. Trots att vi har en bra lagstiftning är andelen hatbrott fortfarande stor. HomO har ändå inte fått utökade resurser, något som vi tycker vore en naturlig del framför allt när det gäller skolverksamhet etcetera.
Med dessa ord avslutar jag mitt inlägg.
Anf. 133 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Efter ett val - det har vi alla konstaterat - är tiden för budgetarbete väldigt knapp, i synnerhet när det är byte av regering. Trots det har vår nya regering gjort något så udda i svensk politik som att faktiskt leverera en budget som innehåller förslag om det som vi talade om före valet.
Vår främsta utmaning - i går och i dag - är hur flera människor ska komma i arbete och få komma till sin rätt.
Kort sagt: Alla som vill och kan jobba ska kunna få göra det. Det ska även löna sig att arbeta jämfört med att inte göra det. Arbetslinjen måste återupprättas.
Vi kommer aldrig att vara "stolta men inte nöjda" så länge alltför många mot sin vilja står utan jobb. Alla kom inte med när vänsterregeringen sist körde.
Fru talman! I fråga om oppositionens retorik påstås det nu att vi inför en politik som kommer att innebära ökade klyftor, minskad jämställdhet och en större utslagning av människor. Vi påstås, kort uttryckt, gynna de rika på de svagas bekostnad. I dag är de i oppositionen emot en sådan politik. Men i går var det, med facit i hand, just den politik som de själva stod för.
Faktum är att andelen fattiga hushåll kraftigt ökade under den förra vänsterregeringen. Enbart gruppen ensam man med barn blev lite mindre fattig. I dag är de mot ökade klyftor. I går var det den egna politiken.
Det är knappast troligt att vänsterns förslag för år 2007 skulle leda till annat än en fortsatt negativ utveckling för enskilda personer.
Fru talman! För att verkligen kunna jämföra våra olika budgetar måste det finnas förslag att jämföra med.
I går hade Socialdemokraterna finansministerposten. I dag kan de inte ens tala om hur anslagen ska fördelas. Det finns inte en enda siffra. Det är bara budgettext.
När vi satsar på att göra det mer lönsamt att arbeta vill vänsteroppositionen förstärka bidragslinjen och bygga ut utanförskapet. De vill fortsätta med att satsa mer på arbetsmarknadsåtgärder men orkar inte närma sig frågan om hur nya jobb skapas. Samtidigt räknar de hem de samlade effekterna av regeringens jobbpolitik.
Jobb är en förutsättning för att människorna ska känna en ekonomisk trygghet. Det tror jag att alla håller med om. Just därför är vår prioritering jobb. Vi anklagas av vänsteroppositionen för att värna de rika och trampa på dem som redan har det tufft, som Patrik Björck brukar uttrycka sig. Därför lät vi riksdagens utredningstjänst jämföra alliansens förslag med Socialdemokraternas i den mån det gick, främst för att se hur det slår om skatten på jobb sänks eller inte. Analyser visar att de flesta som jobbar tjänar mer på regeringens samlade skatte- och utgiftsförslag än vad de skulle göra med vänsteroppositionens förslag.
Socialdemokraterna använder nästan 40 % av sina samlade skatter till att subventionera de personer vars månadslön överstiger 38 800 kr. Två tredjedelar går till den tredjedel som tjänar allra mest. Yrkesgrupper som lokalvårdare, förskollärare, metallarbetare och sjuksköterskor förlorar på deras förslag. Ett LO-hushåll får nästan 1 500 kr mer i månaden med alliansens politik än om vänsteroppositionens politik skulle genomföras.
I dag föreslår ni en politik som slår mot dem med låga inkomster. I går sade ni tvärtom. Visste LO-hushållen om detta?
Fru talman! Saker och ting spelar faktiskt roll, och som jag försökt visa i inledningen spelar det roll att helheten fungerar. Varje detalj kan inte verka ensam eller synas eller ifrågasättas ensam. Tidigare i dag har vi debatterat a-kassan och dess förändringar. Det är lätt att vara retorisk och säga att vi inte vet vad vi gör eller att vi hastar fram. Men vi vet vad vi vill uppnå, och vi gör prioriteringar, men de måste ses i perspektivet av en helhet.
I lägen med högkonjunktur ska inte lika många arbetsmarknadspolitiska åtgärder behövas, och de som finns ska vara mer effektiva och fokusera på att leda till arbete. Därför minskas anslagen. Samtidigt införs nystartsjobben som är en bredare möjlighet för många flera. Därutöver anser vi att matchningen mellan dem som söker arbete och dem som har arbetstillfällen måste bli mycket bättre. Detta ska utgöra fokus för arbetsförmedlingarna. Arbetsförmedlarna ska dessutom kunna kompletteras med andra som förmedlar jobb. Vi tror att det kommer att gynna arbetssökande, särskilt dem som stått långt från arbetsmarknaden alldeles för länge.
Också verk och institutioner inom utgiftsområdet har fått begränsade anslag. Några läggs ned men har kanske fortsatt verksamhet i annan form. Vi minskar administrationen till förmån för en mer tydlig jobbpolitik.
Fru talman! I går var Socialdemokraterna väldigt tydliga med vart pengarna skulle gå. I dag har de inte angett ett anslag utan bara en textmässig budgetmotion. Jag skulle vilja sammanfatta det som mycket snack och lite verkstad. I dag är vänsteroppositionen mot det mesta som vi vill genomföra för att få flera i arbete. I går hade de chansen, men alltför många hamnade i utanförskap och fattigdom. I går fanns åtminstone en liten gemenskap inom vänsteroppositionen, men när jag läser deras förslag i dag är det knappast gemenskap som gäller. Det vi möter är knappt ens en samlad opposition. Senast hade de tolv år på sig, men var finns självkritiken? Nu tar vi i alliansen chansen att under de kommande åren växla utanförskap till gemenskap. Det tjänar både människor och Sverige på.
Mina allianskolleger kommer, tillsammans med statsrådet, att i sina anföranden komplettera det som jag nu sagt. Jag vill dock redan nu yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Samtidigt vill jag, fru talman, villkora ett annat yrkande. Under förutsättning att kammaren kommer att votera om och yrka bifall till en återremiss av det förra ärendet vill jag att även detta budgetbetänkande ska återremitteras till utskottet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Désirée Pethrus Engström (kd).
Anf. 134 Josefin Brink (V)
Fru talman! Det låter ju jättebra när man säger att verksamheten blir mycket bättre om man skär ned på Ams och på de arbetsmarknadspolitiska programmen. Då inställer sig frågan: Hur kan 10 000 nystartsjobb, med en subventionsgrad på 32 %, vara bättre än, eller ett fullgott alternativ till, 40 000 platser med anställningsstöd där subventionen ligger på minst 50 % och ända upp till 100 %? Hur man än vänder och vrider på det blir det en mellanskillnad på sisådär 30 000, som faktiskt försvinner. På vilket sätt blir det bättre än tidigare för de långtidsarbetslösa som behöver stöd för att kunna komma tillbaka på arbetsmarknaden?
I senaste numret av tidningen Arbetsmarknaden intervjuades ett antal företrädare för utbildningsföretag som anordnar arbetsmarknadsutbildningar. De har bråda tider med att säga upp personal eftersom de vet att beställningarna på arbetsmarknadsutbildningar kommer att minska som ett resultat av de stora neddragningarna på anslagen till arbetsmarknadsutbildningar. Är de fel ute? Är de felinformerade? Kommer det att bli flera platser, så att de avskedar folk alldeles i onödan?
Amschefen Bo Bylund, som tydligen kommit in i värmen igen efter att under lång tid ha varit ett hatobjekt för den borgerliga alliansen, har sagt att det kommer att bli aktuellt att se över frågan om att dra in arbetsförmedlingar. Det kommer att finnas färre arbetsförmedlare som ett resultat av besparingarna på Ams. På vilket sätt kommer arbetsförmedlingsverksamheten att bli mer effektiv när man drar in tjänster för arbetsförmedlare? Det återstår att förklara. Jag skulle därför mycket gärna vilja ha svar på dessa frågor.
Anf. 135 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Om vi börjar med det sista har generaldirektören för Ams, Bo Bylund, också sagt att han inte avser att minska antalet arbetsförmedlare. Däremot har han fört ett resonemang om hur man skulle kunna samordna och hitta bättre samverkan med andra myndigheter, till exempel med Skatteverket och Försäkringskassan. De tror själva att det skulle vara bättre att göra en sådan samordning. Det behöver ju inte innebära att flera arbetsförmedlare försvinner. Där vill jag lägga till att jag tror på inriktningen att vi, förutom att ha de arbetsförmedlingar som finns i dag, också behöver kompletterande arbetsförmedlare.
När det gäller Ams och de åtgärder som vi drar ned anslagen på handlar det även om att se till att de åtgärder som finns i dag blir mer effektiva och att det blir ett tydligare fokus på matchning. Dessutom anser Ams att regeringens förslag om endast en myndighet i stället för dagens 21 myndigheter skulle innebära att de fick större frihet att själva prioritera det som de tycker är viktigt. Det är därför vi tar bort länsarbetsnämnderna. Det gör att arbetsförmedlarna får mycket större frihet och verkligen kan förmedla arbeten i stället för åtgärder.
Slutligen framförde Josefin Brink, både i sin fråga och i sitt anförande, kritik mot oss för att vi drar ned på arbetsmarknadsåtgärderna. Jag skulle därför vilja ställa en motfråga: Hur många arbetsmarknadsåtgärder är det befogat att ha i en högkonjunktur, Josefin Brink?
Anf. 136 Josefin Brink (V)
Fru talman! Svaret på den frågan är att det behövs åtminstone så pass många åtgärder att man täcker upp det utanförskap som ligger någonstans mellan en halv och en och en halv miljon, som vi i varierande grad fått höra i dag. Det måste finnas tillräckligt många åtgärder för så många personer som behöver hjälp och stöd fortsättningsvis för att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden.
Det finns hyfsade beräkningar på hur många de långtidsarbetslösa är. Tyvärr tog jag med mig fel papper, men vi har angivit exakta siffror för det. Vi anser att det behövs färre platser än tidigare, men vi anser att det behövs lika bra insatser som tidigare, inte så mycket färre som ni anger och absolut inte så mycket sämre som ni anger.
Du har fortfarande inte besvarat frågan: Finns det bara 10 000 personer som är i behov av åtgärder? Det är ju inte bara långtidsarbetslösa utan även personer som har varit långtidssjukskrivna och som har haft förtidspension som ska bli aktuella för nystartsjobben. Jag lovar att 10 000 platser, hur man än vänder och vrider på det, är färre än 40 000 platser. Vi menar att det nog behövs någonting i den storleksordningen och att de kan trappas ned så småningom.
När det gäller att insatserna ska bli mer effektiva och att man ska satsa på de insatser som är mer effektiva håller vi med. Vänsterpartiet har varit kritiskt till ineffektiva insatser. Vi tycker att det är fel att sprida ut en massa insatser på arbetslösa om de inte ger effekt.
Men just arbetsmarknadsutbildningarna är ju de mest effektiva åtgärderna och det är de åtgärderna som kommer att behövas allra mest om vi ska klara framtidens arbetsmarknad, under förutsättning att vi vill bygga konkurrenskraften på att ha en högutbildad arbetskraft och en hög omställningsförmåga. Där drar ni ned något alldeles enormt på platserna. De utbildningsföretag som säljer ut anställda bekräftar det, trots att ni på något vis försöker hävda att det ska vara lika många platser. Det kommer inte att bli lika många platser. Färre personer kommer att gå i arbetsmarknadsutbildning framöver.
Anf. 137 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Det är bra att Josefin Brink och jag är överens om att de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som finns ska vara effektiva. Det är också vår uppfattning att de fortsatt ska vara det och att de också fortsatt ska finnas kvar.
Vi står ändå i en situation där mycket av de anslag som finns är låsta i redan påbörjade friår och påbörjade plusjobb. Vi har sagt att har man påbörjat detta ska man också få slutföra det. Däremot ska det inte tecknas några nya sådana avtal. Det är klart att det också begränsar. Samtidigt är det lite intressant att vi befinner oss mitt i en högkonjunktur, och tanken är att detta också ska mötas upp med de nya jobben.
Josefin Brink nämnde de långtidsarbetslösa. Ja, det är det vi har kunnat konstatera. Det är ett problem att alldeles för många människor under en alldeles för lång tid har varit i detta utanförskap. Där kommer som en nysatsande åtgärd, om man vill kalla det för det, våra nystartsjobb som just riktar sig till den här kategorin människor som får en chans som de hittills inte har haft att komma tillbaka i arbete.
Avslutningsvis, fru talman, när jag frågar hur många åtgärder som kan behövas för att täcka upp behovet under en högkonjunktur får jag, förvisso lite ironiskt, till svar från Josefin Brink att det behövs åtminstone en till en och en halv miljon beroende på vad vi säger för att täcka upp alla dem som står utanför. Min fråga tillbaka, om jag hade haft den möjligheten, hade mer uttryckligt varit: Varför inte erbjuda dem ett arbete? Det är inte det som är fokus för oss men arbetsmarknadsåtgärder kommer att behöva finnas kvar. Vi tar inte bort allihop. Men vi har ett större fokus än vänsteroppositionen på att faktiskt se till att skapa nya arbeten.
Anf. 138 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Flera ska komma i arbete, säger Catharina Elmsäter-Svärd. Naturligtvis, det hoppas jag ju. Det syftar alla till. Men vi har också en grupp som har väldigt svårt att komma in på arbetsmarknaden. Frågan är hur samhället ska kunna stödja dem.
Det har funnits flera olika sätt. Vi har olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att försöka höja kompetensen så att människor kan ta sig in i arbetsmarknadslivet och känna på det och ta stegen sakta men säkert. Vart ska de människorna ta vägen nu?
Samtidigt har vi hört tidigare i dag att det finns ett stort behov av kompetent arbetskraft i företagen. Men om de inte kan hitta de här personerna därför att vi inte har några arbetsmarknadspolitiska program som hjälper till med matchningen, hur ska det då gå till?
Jag saknar fortfarande ett förslag på när vi kan få lite flera aktörer när det gäller att hjälpa arbetslösa personer att matchas mot företag eller offentlig sektor som behöver arbetskraft. Där finns inga förslag utan bara en allmän skrivning i propositionen.
Sedan är jag väldigt bekymrad över skrivningarna om Arbetsmiljöverket och Arbetslivsinstitutet. Ni skriver att ni vill minska byråkratin. Jag tycker att det är ganska föraktfullt att säga att svensk arbetsmiljöpolitik handlar om byråkrati. Det är att värna att inte människor ska bli skadade på arbetet. Det är det grundläggande. Och det kallar ni byråkrati. Jag förstår inte vilken syn man har på de här sakerna.
Arbetsmiljöverket måste få mer resurser för att kunna förhindra arbetsolyckor och förbättra arbetsmiljön. Jag kan inte begripa varför ni vill skära ned ytterligare på detta.
Anf. 139 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Jag kan inte annat än hålla med Ulf Holm. Det är ett stort problem för de människor som befinner sig långt från arbetsmarknaden och som av olika skäl har haft svårt att kunna komma in på den, oavsett om det har varit på grund av sjukdom eller funktionshinder eller av den enkla anledningen att man kommer från ett annat land. Det finns många skäl som har gjort att människor inte kommit in.
Det vi säger är att vi ska ha fortsatt arbetsmarknadsutbildning för att höja kompetensen om det är en väg för dem att komma in. Det andra är den bättre matchningen. Men också nystartsjobben finns med som en del.
Vi tar ju inte bort de åtgärder som finns med lönebidrag och Samhall, som har en fortsatt viktig funktion. Vi vill dessutom utveckla lönebidraget till att inte gälla bara den som är anställd utan faktiskt se över möjligheten att man skulle kunna få det i egenföretagandeform. Det tror jag också är ett förslag som Miljöpartiet uppskattar.
När det gäller avsaknaden av förslag i budgeten för att få in flera aktörer som kan vara arbetsförmedlare har Ulf Holm rätt i att det inte finns något skarpt förslag. För den som undrar vad vi tycker kan jag säga att på s. 55 i budgetpropositionen står det mycket tydligt att regeringen ska återkomma för att påskynda den utveckling som behövs för kompletterande av arbetsförmedlingen. Då känns det tryggt och bra att här i dag kunna konstatera att när det förslaget väl kommer hit kommer vi också att ha stöd från Miljöpartiet.
Anf. 140 Ulf Holm (Mp)
Fru talman! Jag vet inte vem som ger stöd till vem. Jag har för mig att det var borgarna som gav stöd till Miljöpartiet under förra mandatperioden så att vi kunde få en vågmästarvotering i den frågan. Men vi behöver inte fördjupa oss i den saken.
Det jag saknar är ett skarpt förslag. Ni borde ha kunnat förbereda den frågan också. Vissa frågor förbereder ni tydligen utan att berätta så mycket om innebörden av dem.
Det är jättebra att ni vill satsa på nystartsjobb. Om det heter plusjobb eller nystartsjobb måste jag säga att jag trots allt inte bryr mig så mycket om. Problemet som jag ser det är att det är färre personer och mindre resurser. Det är det som är det avgörande. Samtidigt som ni säger att det är flera personer som ska kunna få dem ger ni mindre resurser. Det är en ekvation som inte går ihop. Ni borde öva lite mer räkning innan ni lägger fram ett förslag om detta.
Det viktiga är trots allt att man ger ett stöd till de människor som behöver det. Där är det framför allt fråga om satsningar på dem som står långt från arbetsmarknaden i dag. Ni säger att ni givetvis ska fortsätta med de satsningar som har gått bra, men då begriper jag inte varför ni tar bort försöket med gröna jobb. Och jag förstår ännu mindre varför ni tar bort friåret. Det har blivit en sådan klang i det där friåret att man knappt vågar säga det förrän en del sprutar eld ur öronen och munnen, framför allt folkpartister, men även moderater. Men faktum är att det har varit ett väldigt populärt försök just för att ge människor en chans att komma ut och göra någonting annat under en begränsad tid samtidigt som en arbetslös får chansen att komma in på arbetsmarknaden. I många fall har de också fått jobb senare. Vad är det för fel på ett sådant försök, som kostar minimalt för samhället?
Anf. 141 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Låt mig börja med det som Ulf Holm just sade: Om det heter plusjobb eller nystartsjobb bryr jag mig inte om.
Jag tror att jag förstår vad Ulf Holm egentligen menar. Men för tydlighetens skull ska jag ändå påpeka att det är en ofantligt stor skillnad mellan de två exempel som Ulf Holm nämnde. Ett plusjobb är en mycket tillfällig åtgärd med en begränsad lön och ger inte anställningstrygghet eller pensionsgrundande inkomst. Däremot är nystartsjobbet ett riktigt jobb med avtalsenlig lön, där LAS gäller och som ger pensionsgrundande inkomst. Dessutom är nystartsjobben inte tillfälliga, och vänder sig till väldigt många fler än vad plusjobben gjorde. I det sammanhanget tror jag inte att Ulf Holm, om han hade haft möjlighet att yttra sig igen, skulle ha sagt att han inte brydde sig.
När det gäller de andra frågorna om friåret är det klart att vi ibland har kunnat raljera och sagt att arbetsförmedlingar inte ska förmedla ledigheter utan de ska förmedla arbeten. Jag kan förstå den känsla som har uppstått hos många människor när de har varit lediga från ett många gånger stressigt arbete där de ibland har känt att livet inte går ihop. Men frågan är om det är rätt åtgärd för att tillgodose de behov som finns hos människor.
Det som jag tycker är tragiskt är att människor i dag för det första inte har ett arbete och för det andra när de har ett arbete inte kan tjäna så pass mycket pengar efter skatt att de har råd att spara för att själva när de vill kunna ta sig den lediga tid som de också behöver.
Det går inte att jämföra direkt med friåret, men så ser situationen ut för många människor i dag, och det är det som vi vill ändra på.
Anf. 142 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Det var ett intressant inlägg som Catharina Elmsäter-Svärd hade här. Hon påstod att den socialdemokratiska regeringen hade gynnat de högavlönade mest och redogjorde för något exempel.
Var det i förvissning om detta som ni klippte till direkt med att ta bort fastighetsskatten för vissa, ta bort förmögenhetsskatten och sedan sänka a-kassan för de svagaste? Var det för att rätta till den snedsitsen? Var det den åtgärd som vidtogs omedelbart av den moderatledda regeringen? Det klingar väl ganska illa med tanke på det påstående som Catharina Elmsäter-Svärd gjorde när hon angrep oss?
Det som jag tycker är sämst med den här debatten, som jag sade tidigare, är att ni inte står för de beslut som ni faktiskt fattar. Erkänn att ni lägger ned ALI och att forskningen försvinner. Det är ju det som händer. Erkänn att när ni tar bort gröna jobb så blir de som jobbar med detta och de som är arbetsledare uppsagda. Erkänn att när ni drar ned på arbetsförmedlingen blir det färre som kan serva de arbetslösa. Ni låtsas som om ni inte tar bort detta, och sedan säger ni att det inte påverkar.
Jag såg ett exempel där Catharina Elmsäter-Svärd själv uttalade att man försöker ordna detta med gröna jobb. Det stod i ett mejl som vidarebefordrades till mig. Varför kan man inte vara ärlig och säga att de är borta? Om de är bra så måste man behålla dem. Och då måste man ha resurserna. Man kan inte först äta upp kakan och sedan säga att den är kvar.
Det är detta som är så falskt i den borgerliga politiken. Ni må ha vilken politik ni vill. Det bestämmer ni. Men stå för den då, och gå inte ut och informera svenska folket som om det är någon annan politik som gäller. Det är ju det som blir så falskt i hela debatten. Förr eller senare krackelerar den kakan. Det vet vi i och för sig.
Jag tycker att politik ska vara ärlig. Gör man någonting, så får man säga det och stå för konsekvenserna. Man kan inte låtsas att ingenting händer. Jag tycker att det som borgerligheten för fram på detta område är väldigt falskt.
Anf. 143 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Det är inte jag, Sven-Erik Österberg, som har hittat på att klyftorna ökade under den tid som den tidigare vänsterregeringen satt vid makten. Det är inte jag som har hittat på att fattigdomen har ökat hos i stort sett alla människor utom i gruppen ensamstående män med barn. Det finns faktiskt andra som tittar på sådant. Dessutom är det inte jag som har hittat på att förslagen om sänkt maxtaxa, slopad förmögenhetsskatt för de allra rikaste och fryst fastighetsskatt gynnar i huvudsak höginkomsttagare - förslag som har genomförts av Sven-Erik Österbergs parti.
Fastighetsskatten är lätt att använda i retoriken som ett slag gentemot de arbetslösa. Men fastighetsskatten har kommit att bli en orättfärdig skatt även för många som inte har höga inkomster och som kanske tvingas att gå från hus och hem. Och det har väl även Socialdemokraterna nu insett eftersom de i sista minuten bestämde sig för att frysa fastighetsskatten. Men ingenting sägs om vad som händer efter den frysningen när issmältningen börjar gå hårt åt de människor som faktiskt bor kvar i sina hus och hem.
Det är riktigt att man ska vara ärlig och tydlig, Sven-Erik Österberg. Jag tycker ändå att vi försöker vara det. När det gäller till exempel Arbetslivsinstitutet, som går denna framtid ganska hastigt till mötes, vill jag säga att det inte är så ofta som institutioner, myndigheter och verk läggs ned med en sådan hastighet som vi faktiskt föreslår den här gången. Men det innebär faktiskt inte, som Sven-Erik Österberg här säger, att forskningen försvinner. Mycket av den forskning som bedrivs är erkänt bra, men vi tycker att den ska bedrivas i konkurrens med annan forskning, och det finns möjligheter för den att finnas kvar i annan form och på andra ställen.
Anf. 144 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Jag vill återkomma till följande. Om det var så uppseendeväckande för Moderaterna att klyftorna hade ökat och om det fanns stor anledning att göra någonting åt detta, är det då en bra åtgärd att sänka fastighetsskatten så att den begränsas till 5 000 kr på tomter? Det gynnar just de människor som har de dyraste fastigheterna. Det gäller också förmögenhetsskatten. Sedan sänker man a-kassan.
Det är ju falsk politik, Catharina Elmsäter-Svärd. Det här står inte för det som ni säger. Ni driver en helt annan politik. Sedan försöker du vältra över bördan på oss genom att säga att vi har gynnat dessa grupper när vi har försökt skapa ett samhälle som har varit hyggligt för de flesta människorna, där man ska bära bördor lika. Det är ju det som det handlar om.
Vad tänker ni då göra för att begränsa klyftorna i framtiden, eftersom detta är något som upprör Catharina Elmsäter-Svärd? Är det då bra att näringsministern går ut och säger att statliga chefer ska ha bonusar? Vi ser hur borgerligheten reser sig i samhället nu när man har fått en regering som går deras ärenden. Man vill höja styrelsearvodena ute i näringslivet. Michael Treschow var ute och talade om det här. Industriledare säger nu att man måste hålla tillbaka de lägsta lönerna. Annars kommer detta att gå ut över arbetslösheten och så vidare. Om den politiken verkställs, kommer den då att minska klyftorna? Nej, det gör den inte.
Catharina Elmsäter-Svärd, redovisa vilka åtgärder den borgerliga regeringen tänker vidta för att stävja de påfund som har kommit nu och som vi vet ökar klyftorna, om du är så orolig över ökade klyftor i samhället.
Anf. 145 Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Fru talman! Jag är oroad för obefogade klyftor i samhället, där människor framför allt inte har chansen att förflytta sina positioner och att kunna göra skillnad utan är fastlåsta i ett utanförskap som alldeles för många människor har varit under alldeles för många år.
När Sven-Erik Österberg ställer förslaget om fastighetsskatten mot förslaget om sänkningar i arbetslöshetsförsäkringen, så tycker jag att han undviker att tala om de förslag som vi har i övrigt. Den här regeringen har bättre och mer effektiva resurser, åtgärder och förslag för en bättre skola, så att människor tidigt får kunskap. Det handlar också om att människor ska få rätt vård i rätt tid. Alldeles för många människors ohälsa har påverkats under för lång tid på grund av att de inte har fått det. Regeringen gör en satsning för att människor ska få en ökad rättstrygghet. Många människor känner en osäkerhet när vi inte har en rättsstat som fungerar.
Jag tycker också att Sven-Erik Österberg glömmer, medvetet eller ej, att tala om den jobblinje som vi har i fokus som innebär att människor faktiskt ska få ett arbete. Och när de har ett arbete ska de också kunna få mer kvar i plånboken.
Jag kan bara konstatera det som sades i den tidigare debatten om det betyg som nu kommer från Konjunkturinstitutet och som handlar om att den ekonomiska tillväxten blir högre, att arbetslösheten blir lägre, att sysselsättningen ökar och inflationshotet blir mindre jämfört med om den här politiken inte hade genomförts. Det tror jag är en bra framtid för människor och för att man också ska kunna minska de klyftor som den tidigare vänsterregeringen faktiskt skapade.
(Applåder)
Anf. 146 Annika Qarlsson (C)
Fru talman! Det är en lång dag för arbetsmarknadsutskottet i dag. Det var en ännu längre dag för socialförsäkringsutskottet i går. Jag ser att de ska försöka fylla upp med sin debatt senare i kväll, efter oss. Jag ska därför försöka respektera den tid som jag har anmält till debatten.
Det här området täcker många olika frågor. Arbetsmarknad och arbetsliv är självklart två stora tunga delar, men vi har också två andra viktiga områden. Det handlar om integration, och det handlar om jämställdhet.
Vi har en satsning när det gäller jämställdhetsfrågorna som känns väldigt bra. Den ser lite annorlunda ut än Vänsterpartiets satsning. Vi ser att sådana frågor som tidigare inte har varit uppmärksammade över huvud taget faktiskt finns med på dagordningen.
Jag ska bara kort dra några av de saker som jag vet kommer att landa in under nästa år.
Det handlar om en handlingsplan för hur vi på alla olika områden ska jobba för att motverka mäns våld mot kvinnor. Det handlar också om hur vi ska se till att satsa på att få flera kvinnor att faktiskt starta och driva företag. Det handlar både om rådgivning och om tillgången på riskkapital. Vi kommer att tillsätta en utredning för att se över hur vi ska genomföra jämställdhetsbonusen. Det handlar om att vi med incitament ska försöka få en jämnare fördelning av uttaget av föräldraledighet. Det kommer också att starta ett arbete när det gäller löneskillnader. Vi ser också över diskrimineringslagstiftningen och en sammanslagning av de olika ombudsmännen till en myndighet. Vi kommer också att titta över hur sammansättningen i Arbetsdomstolen ska se ut just när diskrimineringsmålen ska upp. Vi har ju sett att det har varit väldigt svårt att komma till resultat där.
Det är saker på en mängd olika områden som tillsammans kommer att skärpa det här och göra livet bättre - så småningom.
Jag ska lyfta en annan del i den här budgetdebatten. Jag tänker gå in på det myndighetsraseri som pågick under den förra mandatperioden. När jag hade suttit i ungefär tre år i riksdagen gick jag faktiskt in och kollade hur många myndigheter jag hade varit med om att inrätta, om än motvilligt - eller jag hade kanske till och med försökt avslå. Och jag tror att det tre år in på den mandatperioden redan var 22 myndigheter. Jag tror att jag sedan har sett någon siffra om att det var 29 myndigheter som inrättades under den förra mandatperioden.
Man kan ju fundera på vilket sätt vi styr vårt samhälle. Är det med mer starka myndigheter, som har betydligt starkare reglerat vad det är de faktiskt ska genomföra? Eller är det med en mängd små myndigheter som har var sitt litet område som sedan ska följas upp? Man kan fundera över vad det faktiskt innebär för förändringar eller, tvärtom, vad det faktiskt inte innebär för förändringar.
Det var en sak som vi var överens om i alliansen, att se över just de här bitarna. Vi var också tydliga med, innan vi gick till val, att det kommer att ske förändringar på det här området. På vårt utgiftsområde ser vi att det är ett par stycken som helt och hållet läggs ned och någon som får minskade anslag.
Det är klart att det så här i en brytningstid kan vara svårt. Det kan vara jobbigt. Man kan fundera på vad det ska bli av det här. Slänger vi ut alltihop? Gör vi ingenting av det? Då gäller det att fundera.
Om vi ser på Arbetslivsinstitutet ser vi, när det gäller arbetslivsforskning, att fyra femtedelar av all forskning pågår någon annanstans än där. Det är inte så att vi slår undan benen för all forskning. Vi kommer dessutom, med den utredare som nu är tillsatt, att se till att en del forskning landar på andra universitet eller högskolor. Detta tar då vägen någonstans och fortsätter där. Men det är klart att allt inte kommer att finnas kvar. Självklart är det så, Sven-Erik.
Men vi kan också se att det i de här satsningarna ligger ett uppdrag att försöka landa in det som vi tycker är värdefullt. Men det handlar också om den satsning som vi gör på att utöka ramen när det gäller forskning i sin helhet. Och det handlar om att sedan hitta en nystart för den här forskningen och om att se till att det också framöver kommer medel till det här. Självklart behövs det. Med en kvarts miljon sjukskrivna, med en tredjedels miljon arbetslösa och en halv miljon förtidspensionärer är det klart att det här är ett område som fortsatt kommer att vara viktigt. Men vi vill också att den typen av forskning ska ske i konkurrens med olika forskare.
Det som är ett väldigt stort område i det här är självklart arbetsmarknadsåtgärder och arbetsmarknadspolitik och arbetsförmedling. Och det här är lite intressant att fundera på. Vi är ju mitt i en högkonjunktur. Och under hela valrörelsen, för att inte säga under hela året fram till valet, hade vi en minister som talade om hur bra det gick för Sverige. Hjulen rullade, och det gick så bra för Sverige. Samtidigt ökade arbetsmarknadsåtgärderna något alldeles kopiöst.
Man har försökt framställa det som att vi totalt kapar - och nu blir ingenting kvar. Det vi faktiskt gör är att vi går tillbaka till 2003 års nivå. Den katastrofala nivån är det vi ska ha nästa år.
Jag har mött många arbetsförmedlare som har varit bekymrade. Det är nämligen inte helt enkelt när man ska ut och prata med företag och försöka visa vad det är för någonting man kan erbjuda och vad det finns för dem som ska in på arbetsmarknaden. Man har haft en lista på över 20 olika åtgärder och försökt hålla koll på vilken som är bäst, vilken som blir bra, vilken som passar här och vilken som passar där.
I vårt betänkande och i regeringens proposition pekar vi ut ett fåtal förslag. Vi väljer att säga att vissa saker inte ska fortsätta för vi tycker inte att det har rätt inriktning. Men i övrigt lämnar vi fältet fritt för Ams när det gäller att faktiskt se över på vilket sätt vi använder de här pengarna bäst och mest effektivt. Det är en prioritering på att man ska coacha, se till att hjälpa folk i arbete. Men man ska också prioritera dem som står längst ifrån arbetsmarknaden och de utbildningar som faktiskt leder till jobb. Det är de riktlinjer som man har med sig.
Det vi nu gör är att gå från den här mängden av åtgärder till en generell åtgärd som faktiskt riktar sig till många flera och som leder till att det inte är arbetsförmedlaren som ska sitta och försöka få fram ett arbete. Vi lämnar det till företagen, och vi lämnar det till personer som faktiskt är på väg ut i arbetslivet. Det handlar om att hitta den här dynamiken, att hitta det här samröret där det finns jobb som behöver göras och förutsättningar för personer att faktiskt komma ut i arbete. Och vi frigör resurser för arbetsförmedlare så att de kan bli just arbetsförmedlare.
Vi har i dag fått ett intressant pressmeddelande. Jag tog upp det i en replik förut. Jag tycker att det är så bra, så jag tar upp det lite kort igen. Konjunkturinstitutet har sett över regeringens politik. De analyserar i första hand effekten av jobbavdraget, de sänkta nivåerna i a-kassan och färre Amsprogram. De bedömer att de här faktorerna gör att arbetskraftsutbudet på lång sikt ökar.
Vi gjorde en prognos i höstas som visade att det troligtvis skulle bli fler öppet arbetslösa. Vi har redan i dag kommit fram till att det troligtvis inte kommer att bli så, eftersom sysselsättningen stiger med ungefär 55 000 personer, enligt Konjunkturinstitutet. Så det känns att vi är på rätt väg.
(Applåder)
I detta anförande instämde Erik A Eriksson (c).
Anf. 147 Josefin Brink (V)
Fru talman! Jag tycker nästan lite synd om Annika Qarlsson som ska stå här och försvara den fina jämställdhetssatsningen. Det enda hon kan komma fram till är att det kommer en handlingsplan mot våld. Ja, det har vi redan konstaterat. Men vad ska den innehålla, och vad finns det för tidsplan för genomförandet? Finns det ingenting som de borgerliga allianspartierna visste före valet, om vad som behöver göras för att motverka mäns våld mot kvinnor? Varför inte direkt lägga ut satsningar på konkreta åtgärder i stället för att lägga pengar i en hög och säga att det så småningom kommer en handlingsplan? Finns det någonting konkret att säga om denna handlingsplan? Har ni några konkreta idéer över huvud taget om vad man ska göra för att motverka mäns våld mot kvinnor?
Sedan var det lite företagsstöd. Det är jättebra, tycker jag. Vi i Vänsterpartiet har alltid uppmuntrat satsningar för att underlätta kvinnors företagande. Det har vi inga som helst problem med.
Sedan var det jämställdhetsbonusen som ju är en fullkomlig halvmesyr där man ska ge skattereduktion, som är den borgerliga alliansens favoritmetod, till kvinnor för att deras män ska pallra sig hem och ta ansvar för barnen.
Vad som inte nämndes i sammanhanget är att man samtidigt lanserar ett vårdnadsbidrag som motsvarar en summa som kommer att bli ungefär lika stor som skattereduktionen och som ju är ett rent inlåsningsbidrag för att kvinnor ska bli hemma och leva på sina män. Så de åtgärderna tar väl ut varandra ungefär.
Man ska slå samman ombudsmännen, vilket i praktiken innebär att man ska avskaffa JämO. Och så vill man ändra sammansättningen av Arbetsdomstolen.
Jag tycker inte att det är ett jätteimponerande paket för jämställdhet. Jag undrar hur de 400 miljoner kronorna fördelar sig på de grejer som du har beskrivit i uppräkningen.
Anf. 148 Annika Qarlsson (C)
Fru talman! Det kan hända att Josefin Brink inte är imponerad. Jag kan bolla tillbaka och säga att jag inte är imponerad av den förra regeringens arbete med sina samarbetspartier. Om vi tittar på den första delen som du tar upp, när det gäller handlingsplanen för att motverka mäns våld mot kvinnor, kan vi se att så här långt finns det en handlingsplan som riktar sig mot ekonomisk brottslighet. Det var vad den förra regeringen med Vänsterpartiet klarade av att prestera.
Ekonomisk brottslighet är något som drabbar staten. Mäns våld mot kvinnor drabbar individer, drabbar kvinnor och barn och drabbar konkret. Det är intressant att se vad man hade för prioritering.
Det arbetet kommer vi att jobba med under året. Det är ett förebyggande arbete. Det handlar om att starta tidigt. Långt och länge har man väldigt ofta fokuserat på tjejer och kvinnor, vad de ska göra eller vad de inte ska göra. En väldigt viktig bit är faktiskt att fokusera på den andra parten i det här. Vi kan se att det behöver styras upp en del när det gäller rättsväsendet och polisens och socialens arbete. På många ställen jobbar man ihop på ett bra sätt, men det behövs bättre strukturer och att man tar lärdom av ställen där man har utvecklat det här och jobbar på ett bra sätt.
Vi kan se att i Sverige finns det på väldigt få ställen någonstans att ta vägen för den man som slår. Det behöver komma dithän att han är dömd och hamnar i finkan i stort sett. Det finns några ställen runtom i landet som jobbar med det här, men det är något som behöver utvecklas mycket mer. Norge har ett intressant jobb som pågår som heter Alternativ till våld.
Det handlar också om att stärka stödet till kvinnojourerna.
Anf. 149 Josefin Brink (V)
Fru talman! Det var inte så att det inte hände någonting under den förra mandatperioden. Vänsterpartiet satt inte i regeringen, men vi hade en hel del inflytande och fick igenom en del saker när det gäller jämställdhet. Till exempel inrättades ett nationellt kunskapscentrum om mäns våld mot kvinnor under den mandatperioden som har insamlat kunskaper och som nu finns till hands för alla myndigheter och andra som arbetar med den här frågan och som också har klinisk verksamhet. Det var ett väldigt stort och bra beslut.
Kvinnojourerna fick också kraftigt förhöjt stöd, ofta ute i kommunerna mött av kraftfullt motstånd från företrädare för borgerliga partier som fick tuppjuck - ursäkta mitt språk, fru talman - som fick panik när en dokumentärfilm visades i tv där det sades att man på kvinnojourerna var livsfarliga manshatare. Då fick man panik i en del kommuner och ville inte ge några mer pengar från de borgerligas sida för att man tyckte att man inte kunde understödja sådan verksamhet.
Jag ser tendenserna nu i den nya regeringen, att man på olika sätt försöker fjärma sig från feministisk maktanalys. Man vill inte prata om könsmaktsordning och mäns våld mot kvinnor. Man pratar mer om våld mot kvinnor och försöker över huvud taget att stuffa undan det feministiska perspektivet och analysen bakom. Det oroar mig när ni ska börja med det här arbetet.
Det är lustigt att ni inte ser att det finns saker som har prövats tidigare och som nu är mogna att byggas ut och sättas i gång att arbeta med direkt. Vänsterpartiet har avsatt pengar just för att kunna bygga ut framgångsrika verksamheter som speciella familjevåldsenheter med specialåklagare, socialtjänsten inkopplad och alltihop. Vi har satsat pengar på framgångsrika behandlingsmetoder för män. Vi satsar pengar på resursjourer för funktionshindrade kvinnor och kvinnor med psykiska problem som har svårt att komma intill på de andra kvinnojourerna. Vi satsar pengar på kompetenshöjning inom rättsväsendet, socialtjänsten, skolan och sjukvården.
Vi vet ju att de här åtgärderna behövs. Vad är det ni behöver fundera på så länge?
Anf. 150 Annika Qarlsson (C)
Fru talman! Jag kan lova Josefin Brink att vi inte ska fundera länge. Vi kommer att komma med skarpa förslag. Det är spännande och intressant att du tar upp en mängd olika förslag, men det har inte funnits någon struktur och någon konkret linje som har genomsyrat alla verksamheter att dra åt samma håll. Det är det som en handlingsplan ska medverka till.
Det ni inrättade var ett antal miljoner, som vi också självklart var med och stödde, men som blev projektpengar. Kvinnojourerna som går på knäna och behöver verksamhetspengar för att få det hela att gå runt får ansöka om projekt. Ursäkta mig, jag tycker att det blev en cynisk behandling av kvinnojourerna. För de behöver ha ett utökat ekonomiskt stöd. Jag vet att det var några kommuner, men det var inte över hela linjen som du försöker göra gällande.
Det här är den ena delen. En annan del som aldrig har nämnts över huvud taget när jag har lyssnat på Vänsterpartiet och pratat om jämställdhet handlar om kvinnors företagande. Någonstans i det här handlar det om kvinnors ekonomiska makt. Det finns en vit fläck där man inte berör det över huvud taget. Om man tittar på det arbete som skedde under den borgerliga regeringen 1991-1994 så satte man in åtgärder för att se till att det fanns tillgång till riskkapital och stöd och rådgivning som såg till att stötta upp det hela. Det ledde till att vi hade flera kvinnor som startade och drev företag en period efter det.
Det är det som vi nu försöker bygga upp igen, och vi försöker knyta till oss de kvinnor som finns runtom i landet för att se på vilket sätt vi ska jobba med de här frågorna. Det är ett enormt viktigt område. Kopplat till kvinnors företagande finns det en syn att kvinnor mår bäst av att ha offentlig sektor som arbetsgivare. Där utmanar vi också strukturerna och säger att kvinnor inte alltid bara vill ha en arbetsgivare.
Anf. 151 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Det finns ett ordspråk som säger att tomma tunnor skramlar mest, och det är väl det intrycket jag får när jag lyssnar på Annika Qarlsson när hon försöker tala om vad man ska göra på jämställdhetsområdet. Det är mest floskler om vad som ska komma, det ska bli några handlingsplaner och så vidare. Det är precis det som jag tycker är fel i den borgerliga politiken här. Det går inte att köra något slags politik där det man förlorar på gungorna tas igen på karusellerna. Det hjälper inte med en handlingsplan för mäns våld mot kvinnor. Vad hjälper det den kvinna som jobbar halvtid och inte får a-kassa enligt de nya reglerna? De flesta kvinnor är dessbättre inte misshandlade.
Det finns ett individansvar i politiken. Det går inte att skyffla undan de problem som uppstår med a-kassesystemet som vi debatterade tidigare här och som är ett hårt slag just mot kvinnorna med att säga att man gör en handlingsplan i den linje som Annika Qarlsson driver. Så fungerar inte politiken i praktiken. Det svaret kan Annika Qarlsson inte själv ge om hon träffar på en kvinna som blir utan a-kassa efter jul någon gång, eller när det nu inträffar. Då hjälper ju inte det svaret. Då måste man ta individansvaret. Hur hjälper man den personen?
När det gäller riktade stöd slår borgerligheten sig för bröstet och säger att det är så brett med nystartsjobben. Det är väl inget fel på nystartsjobbsinsatsen i sig. Vi har lämnat ett förslag som vi tycker är bättre av det skäl att vi vet att om man ska komma åt och få ut dem som är svårast arbetslösa räcker det inte med en subventionsgrad på den nivå som regeringen har föreslagit. Då går det åt större resurser för att hjälpa. Risken med bredden är att det subventionerar jobb som inte skulle behöva vara subventionerade. Vi vet hur arbetsmarknaden fungerar. Om det finns ett stöd använder man sig av det. Hur många av de nystartsjobb som blir subventionerade skulle ha kommit till även om man inte hade haft det? Den frågan återstår också att analysera. Det tycker jag är en brist i det breddade förslaget. Åtgärderna måste vara riktade till dem som har störst behov.
Anf. 152 Annika Qarlsson (C)
Fru talman! Det är självklart att jag inte kommer att svara den kvinna som jobbar halvtid och undrar om a-kassan att vi inrättar en handlingsplan för att motarbeta mäns våld mot kvinnor. Jämställdhet är dock också en del som ingår i vårt utgiftsområde, och därför hade vi den diskussionen.
Det är klart att det finns ett individansvar i vår politik. Det var det vi förut debatterade i sex timmar. Trots att det nu har gått någon timme sedan jag var uppe och debatterade det förslaget har jag inte landat i någon annan uppfattning än den jag hade då. Detta handlar inte om a-kassan i sig utan om en ojämställd arbetsmarknad som behöver en hel del åtgärder.
En stor del av detta handlar om sådant som har dolts bakom a-kassan. Det är klart att vi måste rikta in åtgärder. Jag tror också att du och jag har ett ansvar internt i våra partier. I många fall är det kommuner och landsting som är ansvariga arbetsgivare och emellanåt inte erbjuder de bästa arbetsvillkoren, varken när det gäller tjänstgöringsgrad eller när det gäller arbetsmiljöfrågor. Det ligger alltså i
den
delen. Jag har inte ändrat uppfattning sedan a-kassedebatten här på förmiddagen.
Det är klart att nystartsjobben kan ses som bredd. Skulle det bara gälla dem, om vi tog bort allt annat, hade jag kunnat förstå om du stått här och varit bekymrad. Fortfarande har vi dock i nästa års budget 90 000 arbetsmarknadsåtgärder. Ams har fortfarande ett uppdrag att nå dem som står allra längst ifrån arbetsmarknaden, som kanske behöver coachning eller hjälp på vägen för att komma dithän att ett nystartsjobb kan vara en del. Vi gör dessutom en satsning på lönebidrag, något som kan vara en del för dem som står väldigt långt ifrån arbetsmarknaden och kanske inte klarar av att ta sig tillbaka.
Anf. 153 Sven-Erik Österberg (S)
Fru talman! Detta med hela jämställdheten är också intressant. Ni har ju avvisat förslag om att införa rätt till heltid och så vidare. Det kan man alltid diskutera.
Om detta ligger Annika Qarlsson så varmt om hjärtat som hon säger kan man ju fundera. Nu senast har vi sett en stor expansion ske uppe i Haparanda. Jag såg där att man på Ikea bara anställer kvinnor på deltid. På Onoff och sådana ställen anställer man grabbar på heltid. Det är det som sker i Sverige just nu. Vad tänker Annika Qarlsson göra åt det? Vad tänker regeringen göra åt det? Ska detta fortgå? Ska arbetsgivarna få fortsätta på det sättet? Det var ju precis det vi var missnöjda med.
Detta förhållande finns överallt. I vartenda köpcentrum runt varenda stad kan du gå in i dambutiken, om man får säga så, och där jobbar kvinnorna deltid. I butikerna med hårda varor jobbar grabbarna heltid. Så ser det ut.
Detta ska inte Annika Qarlsson tro löser sig av sig självt på något sätt. Arbetsgivarna har all möjlighet i världen att se till att kvinnorna får heltid, men de gör inte det. Jag hörde till och med en arbetsgivare i Västerås - jag ska inte säga vilket företag det gällde - för flera år sedan säga: Vi vill att kvinnorna ska vara fräscha den tid de jobbar, och därför kan de inte jobba heltid.
Så ser arbetsmarknaden ut. Här finns något att bita i, Annika Qarlsson, du som har ett sådant jämställdhetspatos. Det har jag upplevt tidigare här i kammaren, inte minst när du ställt interpellationer.
När det gäller myndigheter såg jag att regeringen just nu inrättar ett havsmiljöinstitut samtidigt som man lägger ned ALI. Någon vitsig person mejlade mig och sade: bättre med friska fiskar än med friska arbetare. Det är så regeringen gör.
Visst bildas det myndigheter nu också, och visst är det oerhört viktigt att peka på och diskutera myndighetsstrukturen. Men vad ni gör är att ni lägger ned dem blint utan att bry er om vilka uppgifter de har. Ni skickar inte med några pengar - Integrationsverket likadant, ALI likadant - och så hoppas ni att forskningen ändå ska vara kvar. Din kollega Elmsäter-Svärd står och säger: Jo, det blir forskning i framtiden. Samtidigt säger universiteten: Vi kan inte ta hand om detta utan pengar.
Anf. 154 Annika Qarlsson (C)
Fru talman! Det är intressant att Sven-Erik Österberg tar affärer som utgångspunkt. Jag är nu tjänstledig från mitt jobb på Ica i Sollebrunn. Där har vi haft en arbetsledning som målmedvetet jobbat för en hyfsat jämn könsfördelning. Det är rätt ovanligt inom handeln. Precis som du säger brukar butiker ha antingen flest män eller flest kvinnor. Hos oss har jag aldrig upplevt detta. Jag inser att jag är lyckligt lottad. Jag har aldrig fått till svar: Nej, du kan inte få mer timmar för då ser du inte fräsch ut. Tvärtom har man hela tiden varit mån om att se oss arbetstagare som en viktig resurs för att butiken ska ha nöjda kunder.
När man drar upp dessa exempel hamnar det lätt i antingen svart eller vitt. Jag tror att det finns enormt många goda arbetsgivare som är måna om att se till att ha arbetstagare som trivs, utvecklas och tillför någonting. Självklart finns det också arbetsgivare som inte gör detta.
Som jag ser det riskerade förslaget om heltid att bli ett förslag om nolltid. Det hade blivit fel i den frågan. Jag har inget bra svar här i dag, men jag tror att detta är en fråga som kommer att bli tydligare och som är viktig att fortsätta diskutera. Jag tycker inte att det lagförslaget var ett bra lagförslag. Däremot tycker jag att detta är någonting som kanske kan komma in i diskrimineringslagstiftningen.
(Applåder)
Anf. 155 Annika Qarlsson (C)
Fru talman! Det finns en orsak till allt. Det finns flera orsaker till att svenska folket valde bort den gamla socialdemokratiska minoritetsregeringen - skolans försämring, energibrist och skyhöga elpriser för våra företag, stora brister i vård och omsorg, höga pålagor och krångliga regelverk för våra företag och så vidare.
Den enskilt viktigaste orsaken var dock förmodligen vänsterkartellens oförmåga att skapa jobb eller förutsättningar för jobb. Den gamla s-regeringen har i Sverige, i en mycket stark och väldigt långvarig högkonjunktur, inte förmått att skapa flera jobb. Det har resulterat i ett utanförskap som är enormt. Över en miljon människor står i dag utanför arbetsmarknaden i olika former. Det är oacceptabelt, och det är därför hela politiken måste reformeras, så också arbetsmarknadspolitiken.
Kärnan i vår arbetsmarknadspolitik är att flera ska slussas in på arbetsmarknaden, att flera ska arbeta och att färre ska lämna arbetsmarknaden i förtid i förtidspensioneringar och så vidare. Det innebär att det måste löna sig att arbeta. Det måste vara mindre kostsamt att anställa, mindre krångel för företagen och mer lönsamt att driva företag och skapa arbeten åt andra. De välståndsbildande krafterna, fru talman, måste och
skall
återupprättas.
Vi reformerar nu myndighetsstrukturen på området, som vi tidigare har talat om här. Arbetsmarknadsverket reformeras. Ams och länsarbetsnämnderna avvecklas - som egna myndigheter, märk väl; uppgifterna finns ju kvar. Arbetsförmedlingens verksamhet inriktas på att matcha arbetslösa med de jobb som nu stadigt växer fram, inte att gömma undan människor i statistik och låsa in dem i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är nu som de arbetslösa ska ha jobb!
Detta är kärnan i det misslyckande som Socialdemokraterna lämnar efter sig. Den gamla s-regeringen har inte lyckats styra Ams och arbetsförmedlingen som man borde ha gjort.
Just arbetsförmedlingen har ganska nyligen varit föremål för olika granskningar. I juni kom till exempel Riksrevisionen med sin rapport
Arbetsförmedlingen och de kommunala ungdomsprogrammen
. Granskningen visade att det finns flera brister i arbetsförmedlingens verksamhet. Bland annat stöder man inte ungdomarnas arbetssökande under tiden som de är i programmen, vilket riskerar att påverka ungdomarnas möjlighet att snabbt komma ut i arbete eller en reguljär utbildning. Andra brister som framkom var att ungdomarna inte behandlas på ett likvärdigt sätt eller att man får vänta alldeles för länge på hjälp.
I augusti i år publicerade Riksrevisionen rapporten
Den offentliga arbetsförmedlingen
. Riksrevisionens granskning avsåg effektiviteten, produktiviteten och rollen i matchningsprocessen. En av Riksrevisionens slutsatser var att arbetsförmedlingens sätt att fungera har mycket stora brister och att det finns en stor potential - underdrift - för en ökad effektivitet. Enligt Riksrevisionens bedömning finns det inte heller någonting som tyder på att matchningsprocessen har förbättrats
under de senaste decennierna
, fru talman. Samtidigt konstaterade man att arbetsförmedlingens betydelse i matchningsprocessen har minskat sedan början av 1990-talet. Av rapporten framgår också att huvudparten av matchningarna på arbetsmarknaden sker utan inblandning av arbetsförmedlingarna och att förmedlingen främst prioriterar arbete med arbetsmarknadspolitiska program och friår.
Riksrevisionens samlade bedömning är att bristerna är så omfattande att regeringen måste genomföra en övergripande översyn av hela arbetsförmedlingen. Även den här rapporten har Riksrevisionens styrelse översänt till riksdagen.
Fru talman! Det här är en förödande kritik av den gamla regeringens politik och sättet att sköta den här oerhört viktiga verksamheten.
Vi måste helt enkelt förbättra träffsäkerheten i arbetsförmedlingens verksamhet. Vi vill att det ska finnas en individuell handlingsplan för alla arbetslösa inom en månad, och vi vill också se arbetsförmedlingen göra det man vill och kan, nämligen att matcha och coacha sin arbetssökande. Vi måste också komplettera arbetsförmedlingen med andra arenor och aktörer. Det kan vara, som vi har sett tidigare i dag, branschvisa eller privata bemanningsföretag, eller, som Ulf Holm klokt sade tidigare, varför inte fackföreningarna. Regeringen kommer att återkomma till detta inom kort. Det är ett löfte.
Regeringen introducerar, som ni har hört tidigare, nystartsjobb. Några har väl förfasat sig över att de inte redan är i gång. Den retoriska frågan har varit: Varför kommer de inte samtidigt som nedskärningarna i a-kassan och så vidare? Men det gör de. De kommer den 1 januari. De kan inte komma snabbare än så. Den här regeringen har varit verksam i åtta nio veckor, och det är nästan rörande, fru talman, att se vilken otrolig tilltro man har till den borgerliga regeringens effektivitet att allt ska lösas på åtta veckor som den gamla regeringen inte lyckades med under tolv år! Fru talman! Jag är rörd!
(Applåder)
Som jag sade kommer regeringen att introducera nystartsjobb. De ger en ny chans för dem som under lång tid har varit långt från arbetsmarknaden. Nystartsjobben är konstruerade som en rättighet för de arbetssökande som uppfyller villkoren. En arbetssökande är berättigad till nystartsjobb oberoende av hur arbetet har förmedlats. Lagen om anställningsskydd kommer att gälla, som ni har hört tidigare, för dem som faktiskt anställs i nystartsjobb.
För plusjobben gällde inte lagen om anställningsskydd. Plusjobben hade också en begränsad tid, och plusjobben fanns i ett begränsat antal. Inget av detta finns med i regeringens nystartsjobb.
Fru talman! Vi har redan talat om nystartsjobb för långtidsarbetslösa. Där kan man få en subvention för lika lång tid som man har varit frånvarande från arbetslivet - dock i högst fem år.
Dessutom finns nystartsjobb för äldre. Om personen är äldre än 55 år kan subventionen ges under dubbelt så lång tid som han eller hon har varit frånvarande från arbetslivet - högst tio år.
När det gäller nystartsjobb för ungdomar räcker det för dem mellan 20 och 24 år att ha varit arbetslös eller ha deltagit i arbetsmarknadspolitiska program i minst sex månader för att delta i detta. Det är mycket generösa och bra regler.
Dessutom ska vi göra en särskild satsning mot ungdomsarbetslösheten genom att arbetsgivaravgiften för unga halveras. Det kommer att införas en jobbgaranti för ungdomar under 25 år under 2007. Jag tar med detta eftersom det tidigare i debatten har talats om att vi inte har konkreta förslag och att det inte kommer något. Men det hör ni att det gör.
Detta kommer att hjälpa många, och vi kommer att lägga fram flera förslag. Nystartsjobben ska också omfatta asylsökande - jag vill minnas att Ulf Holm talade om det tidigare, men det var ett antal timmar sedan - som har fått uppehållstillstånd, kvotflyktingar och dessa gruppers anhöriga. Detta kommer att hjälpa en del, men vi avser att återkomma med ytterligare åtgärder, till exempel lärlingsintroduktion och arbetsplatsintroduktion som förhoppningsvis kommer att permanentas.
Fru talman! Vi har talat om andra saker som finns som hjälp för arbetslösa som behöver komma in på arbetsmarknaden. Vad gör vi då? Vi har till exempel kvar lönebidrag. Ett av syftena med bidragen är att de ska underlätta för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga. Många människor som har svårt att få en reguljär anställning på grund av sitt funktionshinder får chansen att delta i arbetslivet med hjälp av lönebidrag. Det är mycket bra. Den högsta bidragsgrundande lönen för lönebidrag och skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare kommer att höjas den 1 januari 2007 från 15 200 kr till 16 700 kr. Detta är mycket bra. Regeringen kommer också att pröva förutsättningarna att vidga lönebidragen så att arbetssökande funktionshindrade personer som startar och driver eget företag också ska kunna bli berättigade till lönebidrag. Det är också mycket bra nyheter.
Fru talman! "Utanförskapets karta" som Folkpartiet tog fram för ett antal år sedan visar på en skrämmande verklighet där utanförskapet och klyftorna växer i samhället. Vi hörde tidigare Mauricio Rojas tala om det. Någon beskrev det som cancer i den svenska kroppen. Det är ett allvarligt sätt att formulera sig på, men jag förstår vad man syftar på.
År 1990 kunde bara tre bostadsområden klassas som utanförskapsområden. År 2002 var det 130 områden som kunde definieras på det viset. Det som 1990 var ett undantag hade tolv år senare omvandlats till en verklighet som präglade ett stort antal svenska städer och regioner. Bakom utanförskapets explosiva utbredning låg ett fullkomligt sysselsättningssammanbrott i Sverige. År 1990 fanns det bara nio områden där sysselsättningen låg under 50 %. År 2002 fanns det 91 områden som hade en sysselsättningsgrad under 50 %. Fram till 2004 hade det blivit 104 områden. Detta är en explosiv ökning och en tickande bomb som den nya regeringen måste ta itu med.
Kartläggningen visade tydligt att ett nytt socialt landskap tyvärr har vuxit fram i Sverige under de senaste decennierna. Det är präglat av utestängningen från arbetsmarknaden, bostadssegregation, bidragsberoende, fattigdom, skolmisslyckande, maktlöshet och sårbarhet. Det handlar om människor i bostadsområden vars liv till en stor del präglas av villkor som på ett markant sätt skiljer sig från oss i samhället i övrigt. Det var med andra ord en mycket tragisk utveckling som redovisades i den första rapporten från 2004, inte minst mot bakgrund av att beskrivningen handlar om ett rikt land som upplevt en rekordlång högkonjunktur. Allt under överinseende av en liknöjd gammal socialdemokratisk regering.
Integrationsverket har sedan det inrättades 1998 haft en nyckelroll inom integrationspolitiken. Invandrare som flyttat till Sverige efter de tidiga barndomsåren, liksom invandrare med utomeuropeisk bakgrund, löper särskilt hög risk att drabbas av ett bestående utanförskap. Detta tyder på att integrationspolitiken är fortsatt mycket viktig men behöver ges en helt ny inriktning.
I Riksrevisionens styrelses framställning till riksdagen framförs att de statliga insatserna vid den kommunala introduktionen varit mycket bristfälliga. Riksrevisionen konstaterar brister i den tidigare regeringens styrning av insatser för introduktionen. Den påtalar bland annat att varken ansvarsfördelningen eller villkoren för samverkan mellan myndigheterna Integrationsverket, Migrationsverket och Arbetsmarknadsverket har tydliggjorts av den gamla regeringen. Granskningen visar också att Integrationsverket inte prövar om berörda kommuner har introduktionsplaner och därigenom inte heller kommunens rätt till ersättning.
Fru talman! Det innebär också att Integrationsverket har handlat i strid med förordningen om statlig ersättning för flyktingmottagande med mera.
Vi ser mycket allvarligt på bristerna och det som Riksrevisionen har upptäckt, och vi välkomnar därför regeringens aviserade förslag till ny organisation av hela integrationspolitiken. Under hösten initieras en analys för att avgöra vilka av de uppgifter som Integrationsverket har i dag som bör föras över till andra organ och vilka som faktiskt kan avvecklas helt.
(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag vill erinra om att den anmälda talartiden har överskridits med 50 %.)
Fru talman! Jag är strax färdig.
En särskild utredare har utsetts för detta ändamål. Jag noterar med stor tillfredsställelse att regeringen nu höjer schablonersättningen - Ulf Holm - för mottagande av nyanlända flyktingar och skyddsbehövande i övrigt. Höjningen uppgår till 6 % utöver den årliga uppräkningen.
Fru talman! Sverige framställs ofta som ett jämställt land, men fortfarande återstår mycket att göra. Regeringen gör därför en historiskt stor satsning på jämställdhet genom att tiofaldiga resurserna till jämställdhetspolitiken. Politikområdet är sektorsövergripande och beroende av insatser inom andra politikområden. Därför föreslås också en rad jämställdhetsåtgärder på andra områden, till exempel sänkt skatt på hushållsnära tjänster, jämställdhetsbonus och olika åtgärder som ger kvinnor större förutsättningar till ekonomisk självständighet samt insatser, som vi har hört tidigare, för att minska såväl mäns våld mot kvinnor som så kallat hedersrelaterat våld. Regeringen kommer också att göra en samlad översyn av utredningarna på området och initiera reformer av betydelse för jämställdheten. Jag vet att Nyamko Sabuni kommer att återkomma till detta i sitt anförande om en pytteliten stund.
Min personliga mening är att vi måste gå från ord till handling på detta område. Det pågår just nu ett antal intressanta diskussioner som kommer att resultera i konkreta förslag.
Fru talman! Politiken är en helhet där de olika delarna måste samverka för att resultatet ska bli bra. Politik är att vilja, att kunna prioritera och att göra rätt sak i rätt tid. Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets lösning är att ropa efter mer av den gamla, misslyckade politik som har fört oss till den situation vi har i dag, med massarbetslöshet. Men väljarna var klokare än så. De insåg att vi behövde en förändring och valde en regering med förmåga att blicka framåt i stället för bakåt.
Nu ska vi genomföra allt det vi lovade att göra. Vi vet att oppositionen gör sitt bästa för att smutskasta eller förlöjliga denna politik. Det spelar mindre roll. Vi har tillsammans med det svenska folket bestämt oss. Lagt kort ligger.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner.
(Applåder)
I detta anförande instämde Hans Backman och Mauricio Rojas (båda fp).
Anf. 156 Eva Flyborg (Fp)
Herr talman! Skapa arbeten vill vi givetvis alla, eller åtminstone skapa förutsättningar för det. Men jag undrar var Eva Flyborg har varit de senaste åren. Vi har ju haft en lång diskussion om
jobless growth
, det vill säga att det finns en tillväxt som inte skapar arbetstillfällen. Har du missat hela den diskussionen?
Vi har också varit lite förundrade när vi har sett tillväxten ta fart i Sverige, och det har tagit så lång tid för de nya arbetstillfällena att komma. De kommer förstås nu, och det är lite trist att de kommer till er och inte när vi i s, v och mp var i majoritet.
(EVA FLYBORG (fp): Det är ingen tillfällighet.)
Det är en ren tillfällighet. Era förslag har ju inte klubbats än, och de ska tidigast börja gälla den 1 januari. Det kan inte ha med saken att göra.
Eva Flyborg nämnde att det ska bli enklare för småföretag. Varför tar man då bort den 5-procentiga nedsättningen för småföretagen? Den är ju ett sätt att gynna småföretagen och få dem att våga anställa.
Vidare sade hon att ni ska titta på länder med låg arbetslöshet och lära av dem. Då kan man titta på Danmark, som har låg arbetslöshet. Där har man en stor rörlighet på arbetsmarknaden. Men en sak som ni tycks ha missat totalt är att man också har väldigt hög omställningsförsäkring. Man har en högre a-kassa än vi har i Sverige i dag, innan era förändringar har trätt i kraft. Hur kan det vara möjligt? Hur kan Danmark lyckas med höga ersättningsnivåer när ni säger att det absolut inte kommer att fungera i Sverige och att nivåerna måste sänkas radikalt? Är skillnaden mellan Danmark och Sverige så stor? Det är fullständigt obegripligt.
Det låter så enkelt när ni säger att det ska vara lätt att matcha. Ja, när det finns mycket jobb är det lätt med matchningen, men vad händer vid lågkonjunkturer då det inte finns några jobb att matcha de arbetslösa med?
Anf. 157 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Ulf Holm, trots vad vänsterkartellen ofta framför i debatten är företagare också människor. Socialdemokratin och vänsterrörelsen har i alla år kunnat gynna storföretag. De liknar ganska mycket institutioner - jag är själv tjänstledig från ett sådant, så det kan jag säga - men man har inte vågat eller velat gynna de små företagen eller företagarna.
Människor som driver företag måste ha egna incitament för att vilja och våga driva företag. Detta vet Ulf Holm, och Miljöpartiet har, tycker jag, resonerat bra om detta genom åren. Det handlar om att våga och vilja anställa, att satsa hela sin tid. Man satsar kanske sitt hus och sin bil och sätter allt i pant för att förverkliga en idé som sedan kan ge jobb åt många människor. Man måste ha individen i sikte hela tiden och inte tro att man genom stora övergripande program med de stora företagen kan skapa jobb. Det är fel.
Just detta att företagen inte har velat anställa beror självklart på flera saker. Vi har till exempel ett Krångel-Sverige med en regelhysteri som gör att småföretagarna har tvingats bli byråkrater, och vem vill vara det?
Företagare är människor som vill förverkliga en idé och för all del tjäna pengar på det också. Det är jättebra. Men de vill inte vara byråkrater.
70 miljarder per år kostar det våra företag att administrera den hysteriska byråkrati som socialdemokrater och vänsterpartister har hittat på, ibland i gott samarbete med Miljöpartiet, Ulf Holm. 140 miljarder kostar detta samhället varje år därför att man drar sig för att göra investeringar, till exempel miljöinvesteringar, vilket också Ulf Holm vet. Det är för krångligt och det tar för lång tid att få tillstånd. Där har du två av anledningarna.
Anf. 157 Eva Flyborg (Fp)
Herr talman! Ulf Holm, trots vad vänsterkartellen ofta framför i debatten är företagare också människor. Socialdemokratin och vänsterrörelsen har i alla år kunnat gynna storföretag. De liknar ganska mycket institutioner - jag är själv tjänstledig från ett sådant, så det kan jag säga - men man har inte vågat eller velat gynna de små företagen eller företagarna.
Människor som driver företag måste ha egna incitament för att vilja och våga driva företag. Detta vet Ulf Holm, och Miljöpartiet har, tycker jag, resonerat bra om detta genom åren. Det handlar om att våga och vilja anställa, att satsa hela sin tid. Man satsar kanske sitt hus och sin bil och sätter allt i pant för att förverkliga en idé som sedan kan ge jobb åt många människor. Man måste ha individen i sikte hela tiden och inte tro att man genom stora övergripande program med de stora företagen kan skapa jobb. Det är fel.
Just detta att företagen inte har velat anställa beror självklart på flera saker. Vi har till exempel ett Krångel-Sverige med en regelhysteri som gör att småföretagarna har tvingats bli byråkrater, och vem vill vara det?
Företagare är människor som vill förverkliga en idé och för all del tjäna pengar på det också. Det är jättebra. Men de vill inte vara byråkrater.
70 miljarder per år kostar det våra företag att administrera den hysteriska byråkrati som socialdemokrater och vänsterpartister har hittat på, ibland i gott samarbete med Miljöpartiet, Ulf Holm. 140 miljarder kostar detta samhället varje år därför att man drar sig för att göra investeringar, till exempel miljöinvesteringar, vilket också Ulf Holm vet. Det är för krångligt och det tar för lång tid att få tillstånd. Där har du två av anledningarna.
Anf. 158 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Jag noterar att Eva Flyborg svarade på första frågan. Hon svarade inte på hur det kan gynna småföretag att man tar bort den nedsättning av arbetsgivaravgiften som har funnits och som har upplevts som mycket positiv av småföretagarna. Hon svarade heller inte på frågan om Danmark, där man har väldigt låg arbetslöshet men väldigt höga ersättningsnivåer. Har Eva Flyborg inte tittat på Danmark? Det är inte så långt borta, och det tillhör också EU, så det borde väl vara okej att titta på det landet också. Jag noterar att du inte har några svar på dessa frågor.
Eva Flyborg talar om att tro på människan. Det låter jättefint. Sedan snurrar hon in på någon konstig diskussion som jag inte riktigt hängde med i på slutet. Men tron på människan gäller alltså inte friåret. Om man som ni hittills har sagt inte vill göra några förändringar i turordningsreglerna, är då inte friåret väldigt bra för att den som har ett fast arbete ska våga ta steget, göra något nytt och bli småföretagare, satsa på vidareutbildning eller göra något annat under en begränsad tid? Är det inte ett jättebra sätt att få människor att våga ta steget men ändå behålla tryggheten med det trygghetssystem vi har med turordningsregler etcetera? Det är väl en utmärkt idé, där man tror på människan och ändå har tryggheten kvar.
Folkpartiet brukar prata om utanförskapet. Jag tog upp det tidigare när vi diskuterade a-kassan. Det nya för med sig en osäkerhet för det stora arbetarkollektivet. Man vågar inte och känner oro: Vad händer om jag förlorar jobbet? Och vad händer i en lågkonjunktur när det inte finns några nya jobb som kan matcha arbetslösheten?
Anf. 159 Eva Flyborg (Fp)
Herr talman! Jag ska försöka svara på allt som Ulf Holm frågar om, men det är inte lätt för det är många frågor.
Arbetsförmedlingen tog Ulf Holm också upp i förra repliken. Det handlade om matchningen och om varför man inte hade gjort någon sådan. De har ju fått ägna sig åt andra saker, och det var just det jag sade i mitt anförande.
Den rapport som Riksrevisionen lade fram för ett tag sedan visar klart och tydligt att de på arbetsförmedlingarna inte har fått göra sitt jobb därför att regeringen har sagt åt dem att placera folk i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, hålla på med friår och så vidare. Det är ju detta som är kontentan av hela rapporten. De har inte fått lov att göra sitt jobb. Därför är det ingen idé att fråga varför de inte har matchat - de har ju inte fått lov eller tid att göra det. Så enkel är sanningen. Det är bara att läsa rapporten. Detta är inget som jag ensam påstår. Det är Riksrevisionen som säger detta, och den är faktiskt oberoende.
Jag ser ofta på Danmark. Där ser man hur utsläppen försurar våra sjöar och smutsar ned hela Skåne med olika utsläpp på grund av att vi stänger av den rena, svenska kärnkraften. Det kan Ulf Holm kanske fundera lite grann på.
Jag vill gärna återkomma till detta med
jobless growth
. Företagarna sade bara för någon vecka sedan att nu, för första gången på mycket länge, anställer småföretagen. Just nu har man börjat göra det. Man ser att det finns en regering med vilja att underlätta. Vi ser inte småföretagarna som potentiella kriminella. Vi ser dem som en oerhört viktig resurs.
Småföretagen är vår tids hjältar, sade Mona Sahlin för tio år sedan. Det är faktiskt så det är. De måste få förtroendet från oss att förverkliga det de vill göra med sina företag och inte vara byråkrater. Därför kommer nu jobben.
Visst kommer jobben också på grund av en högkonjunktur. Jag har aldrig sagt något annat, tvärtom. Men man måste också tro på framtiden, och har man en regering som verkligen tror på företagarna så vågar företagarna också satsa.
Anf. 160 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Eva Flyborg slog sig för bröstet och sade att borgerligheten vann valet på grund av jobben. Det är möjligt att det var så, men Folkpartiet gjorde inget bra val. Det kan man ju säga. Vad det berodde på kan man diskutera. Men ni fick vara med ändå. Det är väl sanningen, om man ska analysera det.
Eva Flyborg talar väldigt mycket om nystartsjobben. Det var nästan så att jag somnade när hon räknade upp allt vad de skulle räcka till. Det var invandrare som hade svårt att komma ut på arbetsmarknaden. Det var de som var långtidsarbetslösa. Dessutom kunde det gälla för andra som varit kort tid i Sverige.
Det handlar om 10 000 jobb. Jag vet inte om Eva Flyborg har noterat det. Det handlar här om en volym på 10 000. Samtidigt drar ni ned på arbetspolitiska åtgärder från 165 000 till 90 000 platser varav 70 000 redan inbokade under hela nästa år. Det finns 20 000 platser att spela med som arbetsförmedlingarna ska ha. Det kanske inte går åt så många arbetsförmedlare då. Det är i linje med politiken.
Det är ett ständigt tal om massarbetslösheten. Det förs fram vid olika tillfällen. Jag har noterat att regeringen gör allt för att gräva startgroparna så djupa som möjligt så att den ska kunna peka på var den startade någonstans när man når slutet av mandatperioden.
Det finns redan en oro. Vad säger man om arbetslösheten är 3,9 % när man går in i valåret 2010? Är det fortfarande massarbetslöshet då, eller är det någon annan vokabulär som ska användas av de borgerliga munnarna vid det tillfället?
Är det därför ni hela tiden förtalar landet och pekar på rapporter och så vidare? Man kan se vad som sägs samstämmigt i välfärdsrapporter som FN och OECD har gjort och också i Lissabonprocessen. Där ligger Sverige i toppskiktet tillsammans med några andra. Det gäller hur vi tar hand om våra medborgare i socialt hänseende och ur välfärdssynpunkt, och så vidare.
Det innebär inte att det inte finns brister. Men det får vara någon måtta på förtalet av sitt eget land, tycker jag.
Anf. 161 Eva Flyborg (Fp)
Herr talman! Var ska jag börja? Förtala sitt eget land. Jag kommer ihåg när jag som en relativt nybliven riksdagsledamot hörde Göran Persson stå i den här kammaren och säga: Vi ska brännmärka dem som talar illa om Sverige utomlands. Det är lite samma sak i dag. Det har tydligen inte hänt så mycket inom socialdemokratin. Dessutom är det väl inte att förtala landet om man upprepar vad den självständiga myndigheten Riksrevisionen har kommit fram till i en rapport.
Herr talman! Detta är kärnan i felet inom socialdemokratin i dag. Möjligtvis kan ni få hjälp av en ny partiledare. Men då får ni lägga om hela politiken samtidigt. Ni tål inte den minsta kritik över huvud taget av det som ni har varit med om att bygga upp. Det är synd.
Om ni hade behållit en del av de goda förslagen, om ni hade kunnat lyssna på vad verkligheten, oppositionen och alla andra sade runtomkring er, kunde det ha blivit ett mycket bättre val än det historiska nederlag som ni nu smärtsamt fick genomlida.
Att baktala en myndighet, som är vad Riksrevisionen är, är grymt. Det är i själva verket vad Sven-Erik Österberg gör.
När vi har regerat de första fyra åren ska vi säga till väljarna: Titta på vad vi har gjort. Titta på hur arbetslösheten sjunker. Titta på alla de goda förslag som vi nu har genomfört. Sedan är det upp till väljarna, Sven-Erik Österberg, och inte dig eller mig.
Vi återkommer till Amsåtgärderna, eftersom Socialdemokraterna älskar statistik i alla dess former. De 90 000 platserna är samma nivå som det var år 2003. Vad är det för fel på det i dag? Vi är i en högkonjunktur då dessutom jobben kommer. Företagarna anställer dessutom nu under den borgerliga regeringen, till skillnad mot när ni satt i regeringen.
Anf. 162 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Först och främst, Eva Flyborg, har jag inte baktalat någon myndighet. Jag sade att det finns en rad olika rapporter från FN och OECD. Det är välfärdsrapporter som pekar på att Sverige ligger i topp tillsammans med de andra länderna. Jag har inte nämnt Riksrevisionen. Det är Eva Flyborg själv som fört in den i resonemanget.
Vi kan väl säga att det är ganska trista rapporter. De ser ungefär likadana ut, oavsett vad som ska avhandlas. De gånger som Riksrevisionen själv har blivit granskad har det inte varit hedrande för myndigheten. Varje rapport kostar tre fyra miljoner kronor att ta fram. Det är sanningen när man har tittat på Riksrevisionen själv.
Om de negativa rapporterna fortsätter under den nuvarande mandatperioden, kommer ni då att lägga ned Riksrevisionen som ni har gjort med ALI när budskapet är fel? Just nu passar budskapet från Riksrevisionen.
Det var en lång hallelujaföreställning som Eva Flyborg hade här i sitt anförande över Riksrevisionen. Det finns olika ingångar i detta, och jag vill också peka på det.
Jag ser strategin. Man vill försöka att svartmåla läget när man tog över regeringsmakten i Sverige för att ha ett bra utgångsläge när man ska analysera i slutet av mandatperioden. Det är vad strategin går ut på.
Det kommer nu jobb, och arbetslösheten är nere på 3,9 %. Det finns inte ett enda beslut i denna riksdag som har manat fram denna jobbutveckling. Det är ett resultat av den förda ekonomiska politiken under den föregående mandatperioden.
Vi kommer nu in i ett läge där er politik ska ge effekt. Vi är ivriga, Flyborg, eftersom ni har varit så fruktansvärt ivriga under den tidigare mandatperioden att tala om hur det skulle gå till.
Nu sitter ni vid spakarna! Styr nu och visa hur det ska gå till, och så ska vi analysera resultatet. Det är vad som kommer att hända under de kommande åren i den här mandatperioden. Då ska vi se hur politiken lyckas.
Men ni har startat med att försämra för dem som redan har det svårast i samhället. Ni drar ned på a-kassan, ökar avgifterna och pungslår dem på medel. Det är vad ni har gjort.
När ni talar om att ni ska införa jobbavdrag och säger att det gynnar dem som har det sämst ställt är det faktiskt en ren lögn, skulle jag vilja påstå.
Anf. 163 Eva Flyborg (Fp)
Herr talman! Sven-Erik Österberg har fel i det mesta han säger, och det är lite trist. Jag väntade mig mer av Sven-Erik Österberg, som också själv har suttit i den regering som har skapat den här situationen.
Det blev inga jobb. Det var vad vi konstaterade. Det handlade om
jobless growth,
om Sven-Erik Österberg hörde tidigare replikskifte. Jobben kommer nu.
Företagarna känner att de har en regering som litar på dem. Den lägger nu fram förslag - och de vet att den kommer att lägga fram ännu flera förslag - som kommer att gynna hela situationen att vara småföretagare och att driva och äga företag. Det är bra. Jobben är här.
Påhoppet på Riksrevisionen är ganska trist. Sven-Erik Österberg har varit med så pass länge att han vet att det som står i tidningen inte nödvändigtvis måste vara helt sant. I stort sett allting i den artikeln var fel. Ingen annan inom medierna tog upp det, och ingen annan följde efter, eftersom det var påhittat från början till slut.
Herr talman! Jag undrar vem som sprider sådant om Riksrevisionen? Det är väl den frågan man i så fall måste ställa sig. Det är i varje fall inte Riksrevisionens vänner, som tycker att vi måste en självständig revision av staten och inte en som lyder under staten själv. Den ska lyda under riksdagen, som vi har det nu.
Herr talman! Socialdemokraterna blev beskyddare av själva systemet och strukturer. Men ni glömde och ni gömde människorna i statistiken över arbetslösheten. Det är en hård, grym och fullständigt känslokall politik. Den har svenska folket brutit med. Nu blir det nya tider.
Herr talman! Jag har inte så mycket talartid kvar. Den räcker inte till att rätta alla felaktigheter som Sven-Erik Österberg vräker ur sig. Jag kan bara konstatera att vi har en svensk i rymden, och snart nere välbehållen på jorden hoppas jag. Men en svensk socialdemokrat kan inte se bristerna och katastrofen med sin egen politik.
(Applåder)
Anf. 164 Désirée Pethrus Engström (Kd)
Herr talman! Tiden går, men jag tror att det är viktigt att alla partier ändå får göra en markering av var de står i olika frågor. Även jag vill tala lite om hur vi i Kristdemokraterna ser på den budgetproposition som har kommit som berör utgiftsområdena Arbetsmarknad och Arbetsliv och som vi i utskottet har behandlat, och debatten om betänkandet har vi här i dag.
Den politik som den tidigare socialdemokratiska regeringen förde ledde fel. Det ansåg väljarna i årets val och gav därför över ansvaret att leda landet till alliansen. Den politik som den tidigare regeringen drev ledde mot ökad arbetslöshet och ökat utanförskap.
Vänsterkartellen vill i mediedebatten framstå som de svagas försvarare. Men vad de har glömt bort är hur de förtidspensionerade människor på löpande band. Syftet var att få ut dem ur sjukskrivningsstatistiken, för de hade heller ingen politik för de sjukskrivna.
En halv miljon svenskar är i dag förtidspensionerade. Många behöver och ska vara det. Men många har också mer eller mindre tvingats in i detta utanförskap.
En stor andel personer med invandrarbakgrund kände sig särskilt svikna och övergivna av Socialdemokraterna. De hörde fagra löften som "Alla ska med", men såg ingenting konkret som skulle kunna ge dem hopp om en bättre framtid. Många invandrare berättar att de ansågs värdiga ett bidrag men inte ett jobb. Jag mötte många invandrare i valrörelsen som sade att de var trötta på åtgärder och bidrag. De ville ha ett riktigt jobb.
En kvinna med invandrarbakgrund har mejlat till mig. Hon beskriver det hela så här: "Men regeringens alternativ var att jag fick gå på en ny förnedrande åtgärd - 'plusjobb' som inte leder någon vart."
Från oppositionen har man framfört kritik mot att vi tar bort plusjobb och andra arbetsmarknadsåtgärder. Men frågan man måste ställa sig är: Varför? I budgetpropositionen står beskrivet hur det under 2005, när ekonomin vände uppåt, inte hände någonting på sysselsättningssidan. Man kunde ständigt i tidningarna läsa om
jobless growth
, som vi har varit inne på här. Trots att ekonomin gick bra kom inte jobben.
Nu vänder det, och det går snabbt. Enligt det som jag tidigare nämnde i ett TT-telegram från den 5 december beskriver Ams hur sysselsättningsökningen i år och nästa år på nästan 175 000 personer bara har överträffats två gånger tidigare under de senaste 50 åren.
Därför är det viktigt att vi inte låser in människor i arbetsmarknadsåtgärder utan tillgång till de riktiga jobben. Det har nämligen visat sig att människor som är i åtgärder minskar sitt sökande efter jobb medan de är i åtgärder. Att då som vänsterblocket säga helt nej till att dra ned på arbetsmarknadsåtgärder är högst oansvarigt enligt min mening.
Vänsterpartiet säger dessutom att man vill skapa 40 000 nya jobb i offentlig sektor under nästa år, 50 000 ytterligare 2008 och 60 000 till under 2009. Visst behöver vi personal i vården, och därför lägger vi mer pengar till kommuner och landsting i vår budget. Men att de nya jobben ska komma enbart i offentlig sektor verkar mer som en ideologisk låsning.
Miljöpartiet vill i stället satsa på friåret, och står nu ensamma i den frågan. Vi ska ge människor möjlighet att få ihop sina livspussel, men inte genom att samla ihop hela detta behov i ett enda år.
Många arbetsförmedlingar har klagat på att de nu får sitta och administrera friår i stället för riktiga jobb. Men det tar tid även att administrera alla andra åtgärder. Vad jag förstår finns det minst 47 åtgärder som arbetsförmedlingarna administrerar i stället för att matcha människor med riktiga jobb.
Det vi nu gör är att minska antalet åtgärder för att ge arbetsförmedlingarna den tid och det fokus som de vill och behöver ha, nämligen att matcha arbetslösa med riktiga jobb.
Herr talman! Vi i majoriteten anser, som vi beskriver i betänkandet, att Arbetsmarknadsverket behöver reformeras. Riksrevisionen, som vi har varit inne på här, har granskat arbetsförmedlingarna och funnit stora brister. Riksrevisionens samlade bedömning är att bristerna är så omfattande att man har uppmanat regeringen att genomföra en övergripande översyn av arbetsförmedlingen. Det arbetet ska nu påbörjas. Vi vill också öppna för alternativa arbetsförmedlingar, vilket jag med glädje har noterat att även Miljöpartiet ser som en möjlighet.
Herr talman! Med hänvisning till ovanstående resonemang anser jag det ganska klart var vi kristdemokrater står i frågan om att dra ned antalet arbetsmarknadsåtgärder. Vi ser med förhoppning på flera riktiga jobb redan under nästa år. Men det förutsätter också att vi marknadsför den nya anställningsformen som regeringen verkar för, nämligen nystartsjobben. Nystartsjobben innebär att den enskilde tar med sig en skatterabatt på 32 % på den totala lönekostnaden till en potentiell arbetsgivare. Det gäller för ungdomar som har varit arbetslösa i sex månader. Det gäller för alla som har varit arbetslösa i ett år. För dem som är över 55 år ger vi en extra bonus så att de får dubblerad tid med skatterabatten. Har de varit arbetslösa i två år får de alltså en tid på fyra år. Det här ger en chans för personer att marknadsföra sig själva hos arbetsgivare i stället för att sitta och vänta på en åtgärd, som tidigare.
Det bästa av allt är att det är ett riktigt jobb man kommer in i. Man kommer in i LAS, lagen om anställningsskydd, och man får delta i arbetslivet på samma grunder som alla andra med ökad anställningstrygghet. Det är alltså ingen tillfällig åtgärd, utan ett riktigt jobb.
Herr talman! En annan grupp som ofta glöms bort är de personer som har ett arbetshandikapp och som behöver så kallat lönebidrag. Många vill och kan på ett bra sätt bidra på arbetsmarknaden. Vi ska se till att de här personerna ska få en bra ingång och möjligheter att fortsätta sin lönebidragsanställning. De som kan ska naturligtvis fasas ut på den ordinarie arbetsmarknaden.
Jag besökte nyligen den verksamhet som organisationen Hela människan bedriver i Heby. Där fanns personer som kom via arbetsförmedling, försäkringskassa och socialtjänst. Alla hade det gemensamt att de nästan hade setts som hopplösa fall. De arbetar i den sociala verksamheten som finns, i ett kafé, en second hand-butik och liknande med lönebidrag. En man skulle nu lämna den anställningsformen för att börja ett jobb som fastighetsskötare här i storstaden. Det är klart att han och alla i hans närhet var glada och stolta. Han skulle få ett riktigt jobb, men det gick via lönebidraget.
Vi föreslår i vår budget att posten för Samhall och lönebidrag höjs med 1 miljard. Det innebär att lönenivån för lönebidraget äntligen höjs, vilket är mycket glädjande. Dessutom föreslår vi att personer som har lönebidrag också ska ha möjlighet att starta eget, som Catharina Elmsäter-Svärd var inne på tidigare. Vi vill uppmuntra entreprenörsanda, och vi tror att även den här gruppen kan utveckla detta.
Herr talman! När det gäller integrationsarbetet finns det mycket att göra för att rätta till brister från tiden med den förra regeringen. Det behövs en ny integrationspolitik. Regeringen har aviserat att man ska ta ett helhetsgrepp på integrationspolitiken och återkomma till riksdagen om detta. Inriktningen ska vara att människor som kommer till vårt land ska känna att de snabbt kommer in i samhället och ges verktyg för ett självständigt liv.
Många delar behöver förändras. Bland annat läggs Integrationsverket ned under nästa år. Dess uppdrag kan göras annorlunda. Nu pågår ett arbete på departementet som innebär att man analyserar hela verksamheten och ser vad som kan föras över till andra organ och vilka uppgifter som kan avvecklas helt.
Nedläggningen stöds, vad jag kan förstå, av både Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Miljöpartiet vill dock senarelägga det hela.
Herr talman! Arbetslivsinstitutets framtid har diskuterats flitigt den senaste tiden med anledning av att vi föreslår en nedläggning av just det institutet nästa år. Det innebär dock inte att vi vill lägga ned forskningen på något sätt. Arbetslivsinstitutet bedriver intressant forskning om arbetslivet. Det kommer vi också att ta till vara.
Vårt utskott hanterar också frågor som berör hur arbetslivet ser ut. Regeringen har aviserat flera viktiga insatser på arbetslivsområdet som ska bidra till ett bättre och mer hälsosamt arbetsliv. Det gäller satsningar på rehabilitering och företagshälsovård. Det gäller diskrimineringsfrågor, där vi ser fram emot en sammanslagning av alla diskrimineringsombudsmännen. Vi ser också fram mot en ökad satsning på äldre personer som vill vara kvar en längre tid i arbetslivet, vilket många önskar.
Ett område där vi gör en särskild satsning är jämställdhetsområdet. Över 400 miljoner kronor satsas i syfte att öka jämställdheten. Pengarna ska användas brett i forskning om kvinnors hälsa och till en handlingsplan för att minska våldet mot kvinnor. Jag noterar att Vänsterpartiet avslår dessa medel.
Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till utskottets förslag till beslut.
(Applåder)
Anf. 165 Josefin Brink (V)
Herr talman! Jag måste få ta tag i en tråd här. Det råder en missuppfattning om Vänsterpartiets politik. Vem är det som har sagt att Vänsterpartiet tycker att jobben enbart ska komma i offentlig sektor, som Désirée Pethrus Engström nämnde här?
Självfallet ska inte jobben endast komma i den offentliga sektorn. Men Vänsterpartiet har lagt fram ett konkret förslag om att investera en del av de enorma finansiella överskott som nu finns i svensk ekonomi i att anställa flera inom sjukvården, inom äldreomsorgen, inom barnomsorgen och inom andra områden i välfärdssektorn där det behövs personal. Désirée Pethrus Engström sade alldeles nyss att det är så.
Vad är det som är så orimligt med att i ett läge där vi har stora överskott, stora behov i välfärdsverksamheterna och många personer som är arbetslösa se till att lösa den ekvationen genom att anställa människor på ställen där de gör stor nytta?
Vi menar dessutom att det är ett sätt att få fart på ekonomin. Den offentliga sektorn investerar hundratals miljarder varje år i privata företag. Man beställer varor och tjänster från privata företag. Vi ser detta som en konkret jobbsatsning i ett läge när det har varit väldigt svårt att få fart på jobben. Vi ser det som en klok investering i en bättre välfärd för framtiden. Dessutom leder det till bättre arbetsvillkor och en bättre arbetsmiljö, framför allt för de många kvinnor som i dag sliter ut sig i de här verksamheterna.
Om nu 150 000 i välfärdssektorn är för många, hur många nya jobb i välfärdssektorn är lagom? Hur många nya jobb behövs det över huvud taget? Är det en halv miljon nya jobb, en miljon nya jobb eller en och en halv miljon nya jobb? Varför är det så orimligt att 200 000 av de här nya jobben kommer i den offentliga sektorn oavsett om det är en halv, en eller en och en halv miljon nya jobb som behövs?
Anf. 166 Désirée Pethrus Engström (Kd)
Herr talman! Jag tror att perspektiven skiljer sig mellan våra partier. Jag tror i och för sig inte att Josefin Brink har stöd av något annat parti när det gäller att sätta upp den här typen av definitiva målsättningar med det exakta antalet jobb i offentlig sektor. Vårt perspektiv är att om vi satsar på att få jobb i den privata sektorn får vi pengar över till kommuner och landsting att verka för. Skatteintäkterna ökar, och kommunerna kan själva styra över sin ekonomi. Jag vet inte om det är rimligt att centralstyra över 40 000 jobb hit och 40 000 jobb dit i den offentliga sektorn. Vi ska skapa goda förutsättningar för att kommunerna ska få en bra ekonomi. Det ska vi göra genom att folk är ute i arbetslivet och betalar skatt. Då får kommunerna in sina pengar och kan öka andelen anställda. Så ser vi på det hela.
Anf. 167 Josefin Brink (V)
Herr talman! Jag vet inte varför det är så himla konstigt att siffersätta hur många nya jobb man tycker att det behövs. Nu pratar vi om utanförskapet, och jag skulle för det första vilja veta om det är en halv miljon människor, en miljon människor eller en och en halv miljon som befinner sig i utanförskap i dagens Sverige. Man måste ju också kunna säga att motsvarande antal nya jobb måste komma till om detta utanförskap ska brytas och vi ska ha full sysselsättning. Då borde det vara rimligt att komma med en siffra och säga att så här många jobb behövs.
Vi anser att behoven i den offentliga sektorn är väl dokumenterade. Det jobbar i runda slängar 200 000 personer färre i den offentliga sektorn i dag jämfört med 1990. Och behoven har vuxit något alldeles enormt sedan dess, framför allt inom äldreomsorgen som jag vet är ett område som Kristdemokraterna brukar bry sig om. Allt flera äldre nekas i dag den hjälp och det stöd som de behöver samtidigt som det finns pengar i statskassan och samtidigt som det finns många arbetslösa som behöver jobb. Varför är det så omöjligt att tänka sig att de jobben ska komma just där de som bäst behövs? Varför kan man inte se att också personer som är anställda i kommuner och landsting faktiskt betalar skatt? Det är också en vinst och en tillväxtfaktor att människor arbetar och betalar skatt i stället för att vara arbetslösa.
Anf. 168 Désirée Pethrus Engström (Kd)
Herr talman! Man kanske inte ska bli så särskilt förvånad över Vänsterpartiets perspektiv när det gäller hur pengarna till de här jobben ska komma fram. Var ska resurserna för att skapa de här jobben tas?
Josefin Brink pratar om att vi ska satsa på åtgärder i kommunerna och på arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Men det är någonting som saknas, och det är hur jobben ska komma i den privata sektorn och hur vi ska få in de skatteintäkterna. Vilka åtgärder föreslår Josefin Brink för att göra satsningar på företagen? Jag har absolut ingenting emot att vi får stora satsningar på kommuner och landsting om kommunerna tycker att man har råd. Vi i majoriteten gör redan i dag satsningar genom att vi skickar mer pengar till kommunsektorn för nästa år.
Anf. 169 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Jag blev lite förvånad över Désirée Pethrus Engströms inlägg och attacken på friåret. Är det något parti på den borgerliga kanten som har varit positivt inställt till idén om friåret är det faktiskt Kristdemokraterna som har stött en liknande motion i riksdagen tidigare. Ni har en förståelse för problemet med att få ihop livspusslet. Du säger att man ska få betalt för att göra ingenting. Nej, man får inte betalt för att göra ingenting. Man får inte samma lön. Man får 85 % av a-kassenivån. Det innebär att man gör en personlig uppoffring för att under en begränsad tid göra någonting annat i livet, till exempel skaffa sig en ny utbildning eller starta ett jobb. Är det inte det vi vill att människor ska kunna göra, starta jobb, våga ta chansen? Människan ska vara en kreativ och aktiv person som vill ta chansen och göra detta. Samtidigt behåller vi trygghet i och med att turordningsregler och så vidare inte rubbas. Då har vi fått det bästa av det goda. Jag förstår inte att just Kristdemokraterna är sådana fanatiska motståndare till friåret.
Dessutom säger ni att det är fel att arbetsförmedlingen ska hålla på med detta. Jag trodde ju att arbetsförmedlingen just skulle förmedla arbeten och få in arbetslösa på en arbetsplats. Erfarenhetsmässigt har också de som fått friårsvikariat fått arbete senare. Då har man ju lyckats med hela projektet.
Anf. 170 Désirée Pethrus Engström (Kd)
Herr talman! Även här, precis som jag sade tidigare till Vänsterpartiet, tror jag att Miljöpartiet fortfarande står väldigt ensamt när det gäller friåret. Vårt resonemang har gått ut på att vi tycker att livspusslet inte bara handlar om ett år. Man kan inte samla ihop livspusslet och få ihop det under bara ett år. Vi ska skapa ett arbetsliv som gör att människor håller hela arbetslivet. Det måste vara syftet.
Jag förstår att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inte stödde detta, eftersom de inte har det i sitt förslag nu. Jag hörde en sak i tv när det hade gått igenom. Jag tror att det var Yvonne Ruwaida som sade: Ja, det kan vara jättebra för kvinnor som är slut på arbetsmarknaden.
Om man är trött och sliten ska man försöka göra något åt det och se till att få en hållbar arbetsmarknad. Alla ska inte samla ihop detta och vara lediga under ett år, och sedan är allting bra. Så har man inte skapat något bättre hälsoläge på arbetsplatserna.
Anf. 171 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Vi ska hålla livet ut. Är det därför som den nya regeringen föreslår att Arbetsmiljöverket ska få mindre pengar? Arbetslivsinstitutet ska läggas ned, fast forskningen ska ändå behållas på något obegripligt sätt som ingen har kunnat svara på hittills. Ni har faktiskt tagit bort pengarna helt och hållet. Finns det inga pengar blir det ingen forskning. Sedan kan man bara hoppas att någon annan kommer på att man ska göra det i stället. Hittills har vi inte sett någonting av detta. Hur ska du då få ett arbetsliv där du håller livet ut? Det är helt omöjligt. I hela den diskussion som har förts i samhället har friåret varit en liten möjlighet för några att göra någonting. Och den tar ni också bort nu.
Du gick igenom jämställdheten väldigt snabbt. Många av dem som har tagit friår är kvinnor. Man kanske inte ska säga att friåret är en jämställdhetssatsning. Det är väl ändå att ta i. Där får jag ge mig redan nu, märker jag.
Men jag skulle däremot vilja veta vad ni gör när det gäller jämställda löner. Många av resonemangen går ut på att kvinnor ska ha ekonomisk makt. Men varför gör ni ingenting när det gäller jämställda löner? Vi i den förra majoriteten gjorde ett väldigt omfattande arbete och lade fram en skrivelse som nu har försvunnit någonstans.
Anf. 172 Désirée Pethrus Engström (Kd)
Herr talman! Låt mig börja bakifrån med detta med jämställda löner. Det verkar inte som om ni har kunnat lösa detta med att få jämställda löner under den tid som ni har samregerat med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Det beror väl på att det är ganska svårt att centralstyra här från riksdagen exakt hur det ska gå till. Det sker mellan arbetsmarknadens parter i samtal och också tillsammans med den enskilda arbetsgivaren. Det har visat sig att när enskilda, framför allt kvinnor, förhandlar med sin arbetsgivare har deras löner blivit högre än när man har gått in i kollektivet och gjort det genom facket.
Det handlar alltså om att vidta flera åtgärder för att öka kvinnors andel på arbetsmarknaden. Det gör vi. Kvinnor ska vara mer på arbetsmarknaden och kunna ta för sig. Detta ingår i vår jobbpolitik. Men det handlar också om att kvinnor ska kunna få ett bättre förhandlingsläge ute på arbetsplatserna. Det är ju det som är tanken. Men jag tror inte att vi kan lösa detta med jämställda löner i ett enda svep.
Vi har haft samtal med jämställdhetsministern och diskuterat just jämställda löner. Det gäller att försöka göra saker, att försöka bryta ordningen att endast kvinnor jobbar deltid - det är alltid kvinnor som gör det - och att öka kvinnors entreprenörskap. Det gäller också att få flera kvinnliga företagare och att få kvinnor att komma högre upp på karriärskalan. Jag tror att det är enda sättet att bryta det här med ojämställda löner, naturligtvis vid sidan av den del som är ren diskriminering. Men då ska vi jobba med jämställdhetslagen som maktmedel.
Anf. 173 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Det börjar på att närma sig slutet när det gäller dem som kanske kan svara och som har varit med i det här arbetet. Jag återkommer till den fråga som Ulf Holm tog upp. Det gäller då ALI. Man lägger ned hela den myndigheten och tar bort pengarna. Samtidigt säger man att forskningen ska vara kvar.
Vi har fått rapporter från universiteten. Man säger: Visst kan vi ha det här, men då måste vi också ha resurser. Vad ska man då svara? Det är som jag hela tiden har sagt: Ni står inte för den politik som förs, utan ni svarar och låtsas som att ingenting ska hända. Likadant är det med neddragningen beträffande köp av arbetsmarknadspolitiska insatser och det senaste beslutet vi tog i arbetsmarknadsutskottet. Där rör det sig om 285 miljoner. Det ska inte påverka verksamheten. Men vem tror att 285 miljoner inte påverkar verksamheten i en myndighet? Det är väl naivt att tro det. Då är det väl bättre att säga att det gör det och att det var den prioritering som gjordes. Sedan får man ta konsekvenserna av det. Det är väl en ärlig politik att säga så.
Sedan gäller det Integrationsverket. Är det en bra politik att börja med att lägga ned myndigheten och att sedan börja fundera på vem som ska ta hand om verksamheten och sköta det här? Integrationsverket är väl inte på något sätt heligförklarat för all framtid.
Men om man vill ha en annan tidens ordning, vore det då inte bra att presentera hur den skulle se ut och att sedan säga att arbetsuppgifterna ska skötas på det och det sättet och att man i och med det lägger ned befintlig myndighet? Det tycker jag är rätt ordning just för att kunna ge alla dem en trygghet som är beroende av denna verksamhet och som också vet att det i verksamheten har gjorts ett mycket bra arbete. Det har ni ju också sagt. Inte minst har ni tidigare berömt dess chef.
Vore det inte en bättre politik än att starta i en annan ände och skapa en massa oro när man inte vet? Vad tycker Désirée Pethrus Engström om det?
Anf. 174 Désirée Pethrus Engström (Kd)
Herr talman! Jag kan hålla med om att det har blivit en rivstart med den nya regeringen och med många förslag. Det kan kännas som att det går fort, men delvis beror det på det vi här tidigare har varit inne på, nämligen att det var nödvändigt att göra budgeten på två veckor.
Ska vi titta på hur vi ändå kan fortsätta att jobba i utskotten så är det här vi kan fortsätta att följa det regeringen har sagt, göra justeringar och förändringar och följa upp.
Vi har fått löften om att ALI och den verksamheten också kan bedrivas i andra former. Ett arbete pågår på departementet. Jag litar på att man tar till vara det goda arbete som ALI gör.
ALI blev lite grann som en verksamhet som man skickade ut. Man lade ned en annan verksamhet och startade upp ALI. Jag vet inte om det var så oerhört genomtänkt varje gång man under den förra regeringen satte i gång med nya verksamheter med ALI.
Men, som jag tidigare har sagt, tycker jag att det är en oerhört viktig forskning som bedrivs på ALI och att väldigt mycket kan användas i diskussionerna om arbetsmarknadspolitiken. Jag förutsätter att regeringen återkommer med förslag om hur det här ska lösas.
Som någon här tidigare var inne på är det inte bara ALI som bedriver den här typen av forskning. Också det får man väl titta på.
Att starta med att lägga ned Integrationsverket hänger, tror jag, kanske mer samman just med hur snabbt vi var tvungna att lägga fram en budget. Alla var överens, och i alliansen hade det också förts diskussioner om den här åtgärden så i och för sig var det ingen nyhet. Det här är något som regeringen också återkommer till. Hur hela integrationspolitiken ska se ut får vi alltså, herr talman, anledning att återkomma till.
Anf. 175 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Jag skulle vilja fråga Désirée Pethrus Engström vem det är som har gett löftet om att ALI:s verksamhet ska vara kvar. Är det den borgerliga regeringen som har gett det löftet till ledamöterna i arbetsmarknadsutskottet? Är det den kommunikation man har haft? Det är i alla fall ingenting som vi på något sätt har hört. Man är ju då väldigt intresserad av hur det hela ska gå till när resurserna är borta. Ska regeringen återkomma om det också? Är det nya pengar som ska tas fram till det här, eller vad ska hända? Det tycker jag att det är väldigt viktigt att peka på.
En annan sak som Désirée Pethrus Engström tog upp i sitt anförande var myten kring förtidspensioneringen. Tidigare i debatten handlade det också om det. Någon frågade tidigare här i talarstolen - jag minns inte vem: Varför blev det inget liv när förtidspensioneringarna kom och så vidare? Man jämförde med det väsen som varit kring neddragningarna i a-kassan. Jag tycker att man noga ska analysera också det och titta på vilka det är som är förtidspensionerade.
Vi kan alltid tycka att det är för många, framför allt yngre, som blir förtidspensionerade. Det är jag den förste att ställa upp på. Men den vanligaste förtidspensionerade personen är en kvinna som är runt 60 år och som har ett 40-årigt arbetsliv bakom sig. Hon är utsliten i nacken och har utslitna axlar. Det är klart att hon inte för mycket väsen kring detta. Hon ser ju att hon efter ett långt arbetsliv får en ganska hygglig situation när hon är skadad kroppsligt, fysiskt. Sedan får hon det här.
Vad ni gör är ju att ni klämmer till de här människorna en gång till och säger att det här påverkar ålderspensionen från 65 år. Det är vad ni skickar in när det gäller den här gruppen, oftast kvinnor i nämnda ålder. Så ser bilden ut. Det är väldigt tydligt när man tittar på stocken.
Sedan finns det naturligtvis ett antal yngre i sammanhanget. Där tycker jag att man ska sätta in alla resurser och se till att inte yngre, för det är aldrig bra, blir förtidspensionerade om det nu inte finns alldeles särskilda skäl - att man är gravt handikappad eller någonting sådant och man bedöms sakna arbetsförmåga. Detta tror jag att det är väldigt viktigt att peka på.
Sedan har vi
jobless growth
. Vi ser att det har skett en oerhörd effektivisering i svenskt näringsliv. Det ska vi inte vara ledsna för eftersom det är precis det som ligger till grund för att vi också kan klara att hålla konkurrenskraften uppe. Det tror jag är
ett
resultat av att jobben har kommit så pass sent i högkonjunkturen som de faktiskt har gjort.
Anf. 176 Désirée Pethrus Engström (Kd)
Herr talman! Frågan om ALI ska vara kvar har Littorin haft flera interpellationsdebatter om. Där har han svarat att ALI inte kommer att vara kvar i nuvarande form men att forskningen kommer att finnas kvar. Vi får väl lita på det som ministern säger från talarstolen här i kammaren.
Förtidspensioneringarna har jag lite grann tittat på inför den här debatten. De talen för, tror jag, gruppen 24-29 år har ökat dramatiskt, så det gäller inte bara äldre kvinnor.
I dag har det - tack och lov! - kommit siffror som visar att antalet förtidspensionärer för första gången på många år inte ökar. I november beviljades 23,2 % förtidspensioneringar färre än för ett år sedan. Detta är glädjande.
Just nu kommer jobben, och vi får färre förtidspensionärer. Det är oerhört glädjande att det nu börjar hända någonting i Sverige. Jag vet inte vad det är - om det är så att alla tar glädjeskutt därför att vi har fått en ny regering. Vi får väl hoppas att vår politik ger människor ett hopp. Kanske ger den även Försäkringskassan och arbetsförmedlingen ett hopp om att här finns det en ny politik som kan gynna dem som stått utanför.
Poängen med att jag tar upp just förtidspensioneringen var att det inte heller på rehabiliteringssidan har funnits någon politik. Innan jag kom in i riksdagen har jag jobbat med rehabiliteringsfrågor. Därför vet jag att det har varit otaliga utredningar. Men ingenting konkret har egentligen hänt på rehabiliteringssidan. Den politiken är så misslyckad att människor har tvingats in i förtidspensionering i stället för att återföras i jobbet på den tidigare arbetsplatsen eller i annat jobb. Det är bara att beklaga alla dem som tvingats till förtidspensionering under den socialdemokratiska regeringen.
Anf. 177 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Det är trevligt att inta denna talarstol igen. Ännu trevligare är det att integrationsfrågorna flyttats till arbetsmarknadsutskottet, att de gjorts till arbetsmarknadsfrågor. Integrationspolitiken måste fokusera på jobb, och då är det ett mycket lämpligt utskott.
För att svara på Sven-Erik Österbergs fråga, den som han hela tiden ställer om ALI, vill jag säga att ja, det kommer att finnas pengar till den forskningen. Fyra femtedelar av arbetslivsforskningen sker utanför ALI. Regeringen satsar 200 miljoner extra på forskningsanslaget, vilket gör att de som vill forska vidare om arbetslivsrelaterade frågor kommer att kunna ta del av dessa pengar på samma villkor som alla andra.
Jag tror egentligen inte att Sven-Erik Österberg är intresserad av att lyssna på svaren och ta dem till sig. I stället tror jag att han tänker att det finns människor där ute som lyssnar och faktiskt kan börja tvivla på regeringens ambitioner när det gäller denna forskning. Det skulle inte vara naturligt att till exempel säga att eftersom Integrationsverket läggs ned kommer vi inte att ha en introduktionspeng. Det skulle ingen tro på. Men att säga att vi inte kommer att ha någon forskning på detta område eftersom ALI läggs ned kan vara lite lättare att tro på trots att det inte är sant. Självklart kommer forskningen att fortsätta även om myndigheten läggs ned. Det är inte forskningen som läggs ned utan myndigheten.
Nu har du fått svar, Sven-Erik Österberg. Det finns pengar till forskning.
Inriktningen på alliansens integrationspolitik sammanfattas i en mening i budgetpropositionen: Sverige ska vara ett land med möjligheter för alla. Det betyder att ingen ska diskrimineras på grund av hudfärg, religion eller kultur. Det betyder att ingen ska låsas i arbetslöshet, maktlöshet, utanförskap för att det inte finns några jobb. Det betyder att det offentliga ska respektera människor som individer med egna resurser, inte se dem som ett homogent kollektiv eller som värnlösa objekt som behöver omhändertas. Det betyder att offentliga insatser ska syfta till att riva hinder och öppna nya dörrar. Och det betyder att möjligheterna för en individ aldrig ska begränsas av hot eller våld.
Alla ska med - så enkelt är det. Så lät Socialdemokraternas slogan i 2006 års valrörelse. Det är en fin och solidarisk ambition. Men det fanns ett stort problem. Det fanns inte plats för alla att åka med när det socialdemokratiska tåget skulle gå. Den krassa verkligheten är att resultatet av socialdemokratins långa regeringsinnehav varit förödande för de mest utsatta i vårt land. Socialdemokraterna fick förvalta den längsta högkonjunkturen i modern historia och misskötte uppgiften kapitalt. I slutet av den långa konjunkturuppgången, som nådde sin höjdpunkt 2001-2002, fanns det fler människor i utanförskap än någonsin tidigare under en liknande period.
Ett nytt socialt landskap har vuxit fram i Sverige under de senaste decennierna, präglat av utestängning från arbetsmarknaden, bostadssegregering, bidragsberoende, fattigdom, skolmisslyckande, maktlöshet och sårbarhet. Det handlar om människor i bostadsområden vilkas liv till stor del präglas av socioekonomiska villkor som på ett markant sätt skiljer sig från samhället i övrigt, det samhälle som Sven-Erik Österberg och hans kolleger i dag lever i. Vi kan konstatera att det är de redan utsatta som lämnats efter och blivit än mer utsatta under det socialdemokratiska regeringsinnehavet.
Herr talman! Kampen mot utanförskapet kommer att gå som en röd tråd genom regeringens arbete under hela mandatperioden. Integrationspolitiken ska fokusera på utanförskapet, inte på invandrarskapet. Säråtgärder som riktar sig till invandrare som grupp ska efter den första tiden i Sverige inte längre förekomma. Integration skapas inte av utredningar, inte heller av en myndighet med namnet Integrationsverket. Integrationen handlar om nya jobb, goda förutsättningar för företagande, kunskapsskola och trygghet för alla. Det handlar om att nyanlända ska ges möjligheter till en snabb etablering i arbete och utbildning, att diskriminering aldrig kan accepteras och att människor som bor i Sverige respekteras som individer oavsett bakgrund.
Kampen för att bryta utanförskapet är lång och snårig. Under de två månader som alliansen regerat har vi tagit några viktiga steg i rätt riktning. Viktigast är att vi inlett övergången från en arbetsmarknadspolitik som administrerar massarbetslöshet till en politik som skapar och förmedlar jobb. Att människor har jobb och egen försörjning är inte detsamma som integration, men det är den i särklass viktigaste enskilda förutsättningen för att bryta utanförskapet. Våra förslag om nystartsjobb, jobb- och utvecklingsgaranti och jobbavdrag kommer att spela stor roll för många av de människor som inget hellre vill än att gå från bidrag till arbete. Genom en ny syn på företagare och enklare regler för företagande, sänkning av arbetsgivaravgifter samt av tillväxt- och arbetsfientliga skatter kan många nya arbeten uppstå.
I en ekonomi där sysselsättningen knappast växer blir kampen om de befintliga jobben mycket hård. Diskrimineringen och diskriminerande attityder får därmed en förödande effekt. Det är oacceptabelt att man i Sverige sållas bort från arbetsmarknaden på grund av hudfärg eller etniskt ursprung. Vi ska ha en effektiv diskrimineringslag, och det ska kosta att diskriminera. Diskrimineringslagarna har successivt byggts ut, och vi har först på senare år fått en lagstiftning som någorlunda täcker de viktiga samhällsområdena och de olika diskrimineringsgrunderna. Dessvärre har lagstiftningen därmed också kommit att bli något av ett svåröverskådligt lapptäcke av lagar för olika områden och olika grunder. Därför går vi nu vidare till att skapa en samlad diskrimineringslag och en samlad ombudsmannamyndighet. Under den tid som det arbetet pågår förstärker vi anslaget till DO med 13 miljoner kronor, bland annat för att flera ska få upprättelse och för att förbättra tillsynen över lagstiftningen.
Flera motioner tar upp frågan om ansvarsfördelningen mellan stat och kommun vid mottagande av nyanlända och utformandet av dagens system med kommunersättningar. Jag håller med om att dessa frågor är i behov av översyn. Det är dock fråga om komplicerade system som omsätter stora belopp, både för staten och för kommunerna. Därför behöver regeringen lite mer tid än de två månader vi hittills haft på oss för att överväga olika alternativ. Under tiden ger vi schablonersättningar med 6 %, utöver den normala årliga uppräkningen, till kommunernas flyktingmottagare.
Herr talman! Sverige brukar framställas som världens mest jämställda land, och kanske är det så. Allt är dock relativt, vilket betyder att det finns mycket kvar att göra också i vårt land. De redovisningar som lämnas i bilagan till budgetpropositionen om fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män talar sitt tydliga språk. Också Statistiska centralbyråns statistik för år 2006 visar att den könssegregerade arbetsmarknaden och löneskillnaderna består liksom att kvinnor är starkt underrepresenterade som chefer i den privata sektorn.
Att det brister i fråga om jämställdheten bekräftas på många olika sätt. Institutet för arbetsmarknadsutvärdering visar att kvinnor diskrimineras när de söker arbete. Statens folkhälsoinstitut påtalar att mäns våld mot kvinnor utgör ett omfattande men försummat folkhälsoproblem. Kvinnor bär fortfarande ofta huvudansvaret för barnen när de är små och yrkesarbetar därmed en kortare tid av livet, vilket påverkar lönerna. Låga löner och höga skatter för människor med låga och medelhöga inkomster gör att många kvinnor är beroende av bidrag för att få ekonomin att gå ihop.
Det hedersrelaterade våldet utgör en av de grymmaste formerna av förtryck som framför allt drabbar kvinnor.
Regeringen ser allvarligt på dessa problem och gör därför en historiskt stor satsning på jämställdhetsområdet genom att tiofaldiga resurserna till jämställdhetspolitiken. 400 miljoner kronor ska satsas på jämställdhetsarbetet, bland annat på forskning om kvinnors hälsa och på en handlingsplan mot mäns våld mot kvinnor. Därtill har satsningen på arbetet mot hedersrelaterat våld förlängts och förstärkts med ytterligare 20 miljoner, utöver den förra regeringens satsning på 20 miljoner, alltså totalt 40 miljoner. Medlen kommer bland annat att användas till förebyggande arbete, till skyddade boenden och till kompetensutveckling hos myndigheter som arbetar på området.
Det är en jämställdhetsfråga att arbete ska löna sig framför bidrag. Regeringens förslag på skatteområdet gör att marginaleffekterna kommer att sjunka procentuellt, allra mest för personer som arbetar deltid. Eftersom kvinnorna är överrepresenterade i den gruppen kommer sänkningen av marginaleffekten att i genomsnitt bli större för kvinnor än för män.
En sänkt skatt på hushållsnära tjänster skapar förutsättningar att kunna kombinera arbete och familjeliv. Det skapar också flera arbeten för såväl kvinnor som män. Förslaget om jämställdhetsbonus ökar familjernas möjligheter att få del av föräldraledigheten och ger kvinnor möjlighet att förvärvsarbeta mer. Det förbättrar förutsättningarna för jämställdhet och stärker barnens relation till bägge föräldrarna.
Herr talman! Efter att allt detta är sagt menar jag att det finns anledning att reflektera över det pluralistiska mångkulturella samhälle som vi lever i. För mig är det viktigt att poängtera att mångfalden måste bejakas. Med växande mångfald ökar dock samtidigt betydelsen av en gemensam värdegrund att bygga vår samvaro och samexistens kring.
Mångfald och det mångkulturella samhället är begrepp som blivit mycket populära det senaste decenniet. Vad som innefattas i dessa begrepp, vad som är den förenande nämnaren och mångfaldens gemensamma kitt har dock inte diskuterats. Jag tror att detta har försvårat integrationen. Därför vill jag gå i bräschen för en integrationspolitik som bejakar mångfalden men utgår från en gemensam demokratisk värdegrund baserad på universella mänskliga fri- och rättigheter.
Integrationspolitiken bygger på tre mål. Lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund, en samhällsgemenskap med samhällets mångfald som grund samt en samhällsutveckling som kännetecknas av ömsesidig respekt för olikheter inom de gränser som följer av samhällets grundläggande demokratiska värderingar och som alla, oavsett bakgrund, ska vara delaktiga i och medansvariga för.
Jag menar att vi behöver utveckla politiken kring det tredje målet. Regeringen har med sin första budget stakat ut den politiska inriktningen för hur vi ska bryta utanförskapet. Vi kan dock inte luta oss tillbaka i och med det. Ska vi på allvar arbeta för integration och se till att människor som kommit till vårt land identifierar sig mer som svenskturkar eller afrosvenskar snarare än invandrare återstår det mycket att göra.
En viktig del i detta arbete är att markera en tydlig skiljelinje och ta avstånd såväl från Sverigedemokraterna och andra främlingsfientliga partier som från dem som inte erkänner att individen kan förtryckas i religionens och kulturens namn.
Under de två månader jag har varit statsråd har jag upprepade gånger fått frågan om inte regeringen gör saker i bakvänd ordning. Jag får frågor även här i kammaren om varför vi avvecklar Integrationsverket, stoppar den integrationspolitiska kommittén och avbryter stödet till Centrum mot rasism.
Mitt svar är att det inte är alliansregeringen som gör saker i bakvänd ordning. Den tidigare regeringens integrationspolitik, dess organisation, genomförande och resultat tillhör de bäst utredda statliga verksamheterna någonsin i Sverige. Då jag tillträdde som integrationsminister tog jag över en rad utredningsbetänkanden, utvärderingar, statistikrapporter, effektrevisioner och forskningsuppsatser om integrationspolitiken. Ett massivt beslutsunderlag har pekat på bristerna och på behoven av utveckling. Den tidigare regeringen ville bakvänt nog fortsätta utreda det som redan var utrett, formulera nya ambitioner innan de gamla hade genomförts, utfärda nya löften innan de gamla hade infriats.
Regeringen har med den här budgeten, som vi lade fram tidigare i höst, inlett det viktiga och nödvändiga arbetet för att genomföra och fullfölja de löften vi har gett väljarna. Att bryta utanförskapet är en av vår tids viktigaste utmaningar. Regeringen kommer inte att svika dem som har gett oss förtroendet att göra det. Därför yrkar jag bifall till förslagen i betänkandet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Mauricio Rojas (fp).
Anf. 178 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Statsrådet, jag tycker att det är väldigt trevligt att du är närvarande i debatten, inte minst för att integrationen har blivit ett nytt ämne för arbetsmarknadsutskottet, vilket jag tycker är bra. Jag tror att det är bra att vi fokuserar mer på arbetsmöjligheten än ser integrationen som ett problem kopplat till socialbidrag, som det tidigare tyvärr oftast har varit. Jag tycker att det är väldigt bra.
Jag ska börja där statsrådet började, med ALI. Jag blir inte klok på det, för det kommer nya varianter av vad som egentligen är regeringens politik. I betänkandet står det att ni ska återkomma längre fram med besked. Sedan är det lite olika. Det är egentligen det som är fel. Först fattar ni beslut om att ALI ska läggas ned. Sedan ska ni komma på hur man ska göra för att behålla en del av forskningen. Borde man inte först bereda ärendet och ta reda på vad det är som ska finnas kvar och på vilket sätt vi skulle kunna behålla det och vad vi vill ta bort, om det är myndigheten? Ni gör det i fel ordning. Det är det som är så obegripligt.
När det gäller integrationsområdet sade du väldigt noggrant: Vi ber att få återkomma med förslag inom de här områdena. Det är helt rätt att göra på det sättet. Jag har full respekt för att den nya regeringen vill göra lite nya satsningar och att man bereder ärendet. Det lyckades ni inte med när det gäller ALI, men ni lyckas på integrationsområdet. Vad är skillnaden?
Anf. 179 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Vad jag vet har vi fattat beslut om att lägga ned ALI. Men det är väl inte borta ännu. Man fattar ett beslut och sedan har vi tillsatt en utredare som ska lägga fram förslag på hur avvecklingen ska gå till. Det är på precis samma sätt som med Integrationsverket. Om du håller med om vårt sätt att jobba när det gäller nedläggningen av Integrationsverket borde du inte heller ha problem med nedläggningen av ALI eller reformeringen av Ams. Vi fattar beslut om vad vi vill göra så att ni vet, så att andra som lyssnar vet vad vi avser att göra. Nu har vi tillsatt utredare som faktiskt lägger fram en rapport till oss om hur vi också ska gå till väga för att göra det. Svårare än så är det inte.
Anf. 180 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! När det gäller Integrationsverket har vi från Miljöpartiet en helt annan idé och den har vi lagt in i vårt budgetförslag. Det finns ett särskilt yttrande, tror jag att det är, om det. Vi har i alla fall ett förslag på hur vi vill att det ska se ut.
Problemet när det gäller ALI är att ni inte vet exakt vad det är ni vill, men ni är säkra på att ni ska lägga ned myndigheten. Sedan får ni se hur ni löser det. Det är svårt.
När det gäller jämställdheten, som också ligger på statsrådets bord, skulle jag vilja ha svar på frågan: Vilka blir konsekvenserna för jämställdheten av beslutet att ändra a-kassereglerna? Där skriver regeringen själv i sin proposition att ni erkänner att det blir problem, men ni får se längre fram på vilket sätt man kan göra. Det finns inga andra förslag i regeringens proposition om det här.
Ni säger att ni har en jämställdhetssatsning på 400 miljoner. Tack för plåster på såren för allt det ni tar bort, därför att sänkt a-kasseersättning kommer att drabba kvinnor i högre utsträckning.
Ni har heller inga förslag på jämställda löner. Vad hände med den skrivelse som s, v och mp formulerade i våras? Kommer ni att fortsätta det arbetet?
Ni har sagt nej till kvotering i bolagsstyrelser. Ni har inget förslag vad gäller hur deltidsarbetande ska få rätten att gå upp till heltid, som också är en jämställdhetsfråga i stor utsträckning, därför att det är kvinnor i större utsträckning än män som har deltidsarbete.
Tryggare anställning är också en fråga som handlar om jämställdhet i och med att det är flera kvinnor med otrygga anställningar än det är män. Vad finns på förslag på detta område?
Det är dessa som är de viktiga områdena för att komma till rätta med den strukturella diskrimineringen, jämställdhetsdiskrimineringen, som finns i samhället i dag. Då räcker det inte med att bara lägga lite pengar och säga att detta är en jättestor jämställdhetssatsning, även om jag tycker att det är jättebra att pengar går till mäns våld mot kvinnor så att vi får bort det. Inget fel i det. Men det är lite.
Anf. 181 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Vi kan börja med kvinnor och a-kassan. Jag tror ärligt talat att kvinnor hellre vill ha jobb än a-kassa. Hela den politik regeringen lägger fram går ut på att skapa flera jobb. Det är klart att vi skulle kunna administrera arbetslösheten och betala ut a-kassa. Vi skulle kunna göra det. Men då kommer vi att komma tillbaka till den här kammaren och undra: Varför har vi inte 150 anställda inom den offentliga sektorn? Men pengarna måste ju komma någonstans ifrån. Därför måste man se till att stimulera så att det kommer flera jobb.
Vi måste se till att det lönar sig att arbeta, se till att det är enkelt att anställa, se till att det är enkelt att starta och driva företag. Det är det som det handlar om. Företagarna, arbetsgivarna, måste känna tillit till den regering som finns för att våga anställa.
De kvinnor som är arbetslösa ska in i jobb. Det är det de vill. De kvinnor som jobbar deltid ska kunna gå upp i arbetstid utan att pengarna försvinner i marginaleffekter. Det är det jobbavdraget handlar om.
Den här budgeten är ju bättre för kvinnor än för män om vi ska ta helheten. Men, självklart, om du vill dra ut vissa bitar kan vi dra en annan bit av denna budget och se att den slår lite snett när det gäller männen. Vi kan dra en annan del och säga att det slår lite snett när det gäller landsbygden och så kan vi ta en annan del, men det slår lite fel när det gäller storstaden. Tar du ut enskilda delar ur en helhet kommer du, Ulf Holm, att hitta fel, absolut.
Men tanken är att vi ska se till helheten, och tanken är att det ska skapas jobb så att alla friska vuxna som vill och kan arbeta ska kunna arbeta. Det var det som den förra regeringen misslyckades med, och då blir det väldigt viktigt med ersättningsnivåer i a-kassan. Men om man har jobb har man 100 %. Då är det inga problem. Då behöver vi inte diskutera a-kassan. Människor ska in i arbete, kvinnor och män. Det är det som det handlar om.
När det gäller de 400 miljonerna är det bra att det finns pengar. Pengar kan åstadkomma mycket. Och jag har varit verksam som statsråd i drygt åtta veckor, och jag har fyra år på mig. Och jag lovar dig att det inte kommer att vara svårt att hitta saker att använda dessa 400 miljoner till.
Anf. 182 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Jag måste säga att jag nästan tar mig för pannan. Det är ju den här debatten som är så himla trist. Man måste ju se individen. Borgerligheten säger: Vi ser individen. Och jag har hört det flera gånger här.
När det gäller frågan om hur man ser på hur kvinnor drabbas av de nya a-kassereglerna och a-kasseersättningarna, är det klart att vi tycker att det är bättre att kvinnor har jobb. Och jag har aldrig någonsin betvivlat att kvinnor hellre vill ha jobb än att vara arbetslösa. Men nu handlar det om dem som är arbetslösa och deras situation. Det går ju inte att så att säga ta igen på gungorna det som man förlorar på karusellen, som jag sade tidigare. Det håller inte. Det finns ju ett individansvar. Och där finns också jämställdhetsperspektivet som man också måste ta ansvar för. Men jag tror att det är viktigt att hyfsa till debatten lite grann på detta område.
Jag är tacksam för att statsrådet Sabuni har fortsatt det arbete som jag startade med avidentifierade jobbansökningar. Jag fick ganska mycket kritik för detta när jag drog i gång det. Men det har nu accepterats av borgerligheten, och man tycker att det är bra. Jag tror att det är en väg som är ganska viktig. Den betyder inte allt, men den betyder lite grann.
När det gäller jämställdheten är det säkert inte lagen som det är fel på utan det är attityderna i samhället. Så är det överallt. Varför får inte personer med invandrarbakgrund jobb när de har ingenjörsutbildning och så vidare? Det är en fråga som har ältats väldigt länge och som är oerhört svår. Men det är väl där som man måste gå in och se till att man får bort dessa attityder hos arbetsgivare, hos myndighetsföreträdare och vad det kan vara som hellre ser till personens yttre än det som finns inom denna person.
Det är väl det som är nyckeln till att vi får bort de attityder som finns i det svenska samhället och som är väldigt trista. Jag har många exempel på detta från resor i landet. Men det finns inte tillfälle att redogöra för dem nu.
Anf. 183 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Ja, det är viktigt att arbeta bort attityder. Men precis som Sven-Erik Österberg vet är det ingenting som man gör i en handvändning. Vi kommer nog att fortsätta leva med dessa attityder. Men då är det viktigt att faktiskt komma åt enskilda personers beteende och hur de handlar i vissa situationer. Och där bli lagen viktig, och där blir också ersättningen till den som blir kränkt viktig. Det ska inte vara möjligt för en arbetsgivare till exempel att räkna med hur mycket man tjänar på att diskriminera om man skulle få betala 30 000-40 000 kr och tycka att det är värt det. Det måste kosta att diskriminera, så där är vi överens.
Vi är också överens om avidentifierade ansökningar. Jag vet inte vem på den borgerliga sidan som kritiserade er för detta. Men vi i Folkpartiet tyckte att idén var bra, och vi hade också det förslaget på vårt landsmöte.
Jag har precis fått en rapport från ILO som visar att diskrimineringen i Sverige inte sker när man ringer angående ett jobb eftersom man då får möjlighet att skicka en ansökan. Diskrimineringen sker inte heller så mycket när man väl har träffat arbetsgivaren eftersom arbetsgivaren får se personen i fråga, och då är det också lättare att se att vi inte är så olika som man tror, utan diskrimineringen sker när man har skickat in en skriftlig ansökan. Då är det lätt för arbetsgivare att sortera bort utifrån namn och annat. Därför blir dessa avidentifierade ansökningar viktiga. Men jag tror inte att det räcker med detta, utan vi måste göra mer.
Jag avser att återkomma i denna fråga. Och jag hoppas att ditt parti och övriga partier här i riksdagen kommer att medverka i detta arbete eftersom det är viktigt. Diskriminering är en kränkning av mänskliga rättigheter, och vi måste komma åt den så mycket som vi bara kan.
Anf. 184 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Jag ska återvända till forskningen. Jag blev precis som Ulf Holm inte lugnad av det svar som statsrådet gav här. Det blev ett icke-svar. I realiteten kommer myndigheten att läggas ned i och med de beslut som fattas här.
Generaldirektören för myndigheten har för utskottet väldigt tydligt pekat på vad som händer i och med nedläggningsbeslutet. Han måste börja avveckla för att kunna klara det under ett halvår. Resurserna finns inte i budgeten.
Visst bedrivs det forskning på andra håll, men inte med denna kompetens, spets och kvalitet. Till den finns det inga resurser. De extra forskningsanslag som statsrådet pekar på är inte öronmärkta för detta. De kommer att sugas upp av den allmänna forskningen. Det var också detta som många refererade till när frågan ställdes till de personer som svarade på detta i arbetsmarknadsutskottet.
Det är nog på det sättet att mycket av denna forskning försvinner om det inte tillförs nya resurser, vilket kommer att skada arbetsmarknaden och arbetsmiljön på sikt. Den här forskningen tror jag är väldigt viktig inte minst för att se till att vi undviker framtida förtidspensioneringar i arbetslivet. Detta tror jag alla vill peka på.
Jag ska återigen säga något om begreppet massarbetslöshet, som även statsrådet använder. Jag har ställt denna fråga flera gånger tidigare men har inte fått svar på den. Om 3,9 % öppen arbetslöshet är massarbetslöshet, kommer det då att heta massarbetslöshet om den ligger på den nivån när vi närmar oss slutet på denna mandatperiod också? Eller är detta ett led i att skapa en position som innebär att man ska kunna säga att man har gjort en förbättring utifrån en vokabulär där man beskriver hur verkligheten ser ut?
Jag brukar inte gärna återvända till detta, men jag måste ändå säga följande. Det hände någonting i Sverige mellan 1991 och 1994. Då fick vi massarbetslöshet. Många av dem som då hamnade utanför arbetslivet finns fortfarande kvar där. Det har vi sett. Det är väldigt svårt att få tillbaka dem till arbetslivet. Jag tror inte att man ska blunda för det när man pekar på de problem som finns i samhället i dag.
Anf. 185 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Jag har väldigt svårt att förstå varför arbetslivsforskningen skulle försvinna när fyra femtedelar av all den forskning som finns på området faktiskt redan tidigare har skett utanför ALI. Låt oss säga att en femtedel försvinner. Det är det som du kan vara orolig för. Men säg inte att all forskning försvinner. Myndigheten läggs ned, men forskarna på myndigheten måste väl finnas kvar? Och forskarna på myndigheten måste väl, som alla andra forskare, ha intresse av att ansöka om pengar för att forska? Vi ökar anslaget till forskningen med 200 miljoner. Så det är väl bara att ansöka om dessa pengar och forska om de frågor som man tycker är intressanta. Det finns alltså ingen anledning för Sven-Erik Österberg att vara orolig. Det kommer att fortsätta forskas på området.
Nej, 3,9 % arbetslöshet är inte massarbetslöshet. Men om vi räknar med dem som är sjukskrivna och som vill rehabiliteras men inte har fått rehabilitering, om vi räknar med de sjukskrivna som skulle kunna utföra något annat arbete men som inte får möjlighet att göra det på grund av den rigida arbetsmarknad som vi har, och om vi räknar med dem som befinner sig i arbetsmarknadsåtgärder och som gärna vill komma ut på arbetsmarknaden så hamnar vi på gränsen till massarbetslöshet. Och jag hoppas verkligen att vi ska kunna se hela arbetslösheten och inte bara det som kallas för öppen arbetslöshet.
Det finns också många studenter som skulle vilja jobba. Men det finns inga jobb, och därför studerar de. Det är jättebra med utbildning, men det är också bra att vi har människor i arbete. Med den demografiska verkligheten som vi har framför oss så kommer flera att behöva jobb. Och då måste vi se till att det finns jobb så att flera också kan arbeta.
Anf. 186 Josefin Brink (V)
Herr talman! Nyamko Sabuni redogjorde väldigt sakligt för den skeva fördelningen av resurser mellan män och kvinnor i det svenska samhället. Då återkommer vi till det problem som jag tog upp i mitt inledningsanförande, nämligen att fördelningen av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män blir mer ojämn med den politik som regeringen föreslår. A-kassereformen i alla sina delar drabbar kvinnor allra hårdast. Detsamma gäller försämringarna i sjukförsäkringen. Det handlar om de försämrade villkoren för förtidspensioner när de ska gå i pension. Det beramade jobbskatteavdraget som man gärna talar om i procent ger ju i pengar väsentligt mer till högavlönade män än till lågavlönade kvinnor. Det är de som får minst. Den slopade förmögenhetsskatten är ju en gåva bara till förmögna män. 99 % av dem som kommer att få nytta av det är män och så vidare.
Man kan som sagt var inte hitta på att man har en jämställdhetspolitik som är någonting annat än den politik som man bedriver. Man kan inte tala om att man ska förflytta resurser från män till kvinnor och sedan göra precis tvärtom och säga att vi har ett avdrag för hushållsnära tjänster till exempel.
Det är ju också bara en stor överföring av gemensamma resurser till en liten samling förmögna hushåll som ska köpa sig fria från städningen i sina egna hem. Och vilka är det som ska göra den städningen? Ja, det är lågutbildade, lågavlönade kvinnor.
Jag vill till och med minnas att Folkpartiet i ett program som man presenterade för inte så länge sedan hade det här med avdrag för hushållsnära tjänster under integrationspolitik. Det vill säga att det är invandrade kvinnor som ska ha de här arbetena. Det är alltså skattepengar som man då ska använda för att ge till redan förmögna personer för att de ska slippa städa hemma. Och det kallar man en jämställdhetsåtgärd.
Anf. 187 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Det är så tråkigt när man diskuterar viktiga frågor att det vulgariseras på det sätt som nu Josefin Brink faktiskt är inne på att göra.
Ja, hushållsnära tjänster fanns i integrationsprogrammet. Hushållsnära tjänster fanns i tillväxtprogrammet. Hushållsnära tjänster fanns i jämställdhetsprogrammet. Det fanns i många olika program därför att det är tillväxten vi fokuserar på.
Vulgarisera inte de andra partiernas politik!
Jag har inte hört ett enda förslag från dig om hur du vill lösa problemen med jämställdhet. Och vi kan inte stå här i retoriken och lura medborgarna där ute med att det här är någonting som skulle kunna fixas på en gång. Det kan det inte. Vi anstränger oss alla på olika sätt. Den här regeringen säger att den satsar på jobben, och det är det som vi kommer att satsa på.
Om du vill satsa på a-kassan och om du vill satsa på sjukersättning är det er politik. Vi satsar på jobben. De sjuka ska rehabiliteras och komma tillbaka till arbete för att de riktigt sjuka som absolut inte kan rehabiliteras, som inte kan komma tillbaka till arbete, faktiskt ska kunna få sina ersättningar. Att vi över huvud taget börjar diskutera neddragningar av ersättningar beror ju på att vi har för många människor med ersättningar. Det har vi för att den regering som ni har stött er på inte har skapat de jobb som människor behöver och för att den regering som ni har stött er på inte har satsat tillräckligt mycket pengar på vården, så att människor kan rehabiliteras. Det är det som det handlar om.
Du står här och beskyller oss för saker som du och de andra, i regeringen, tidigare har åstadkommit. Men vi sätter stopp för det. Människor ska rehabiliteras. Människor ska ut i arbete. Arbetslösa ska in i jobb. Det är det som det handlar om.
Man vill inte ha 80 %, inte 60 %, inte 50 %. Man vill ha 100 %, och det kan man bara få om man arbetar. Det är det här vi erbjuder väljarna. Det är detta vi fick mandat att utföra när vi vann valet.
Anf. 188 Josefin Brink (V)
Herr talman! Det är festligt att det hela tiden framställs som att antingen satsar vi på bidrag och sjukersättning och generell välfärd eller så satsar vi på jobb. Det är ju inte så. Man kan satsa på både-och. Man kan faktiskt se den generella välfärden som någonting sammanhållet, som omfattar generösa ersättningar från socialförsäkringen, generösa ersättningar i a-kassan och en stor och väl fungerande offentlig sektor med bra sjukvård, bra barnomsorg, bra äldreomsorg och goda arbetsvillkor för dem som jobbar där.
Den kombinationen står vi för med vår politik genom att vi vill satsa på nya jobb i den offentliga kvinnodominerade sektorn och samtidigt bibehålla trygghetssystemen. Det finns ingen som helst motsättning i det, och de jobb som vi har föreslagit är fullt ut finansierade. Det finns ingen som helst tvekan om det. Det skulle var och en veta om de hade gjort sig besväret att läsa vår budgetmotion. Vi har ju suttit och lusläst budgetpropositionen. Det vore ju trevligt om också majoritetspartierna läste de förslag som oppositionen lägger fram innan de börjar påstå att saker och ting inte går att finansiera.
Vi har mängder med konkreta förslag på hur man ska åstadkomma jämställdhet, inte över en natt, men det är väl riktade åtgärder som vi vet skulle förändra maktförhållandena ganska snabbt. Kvinnor vill, som sagt, gärna jobba hellre än att vara arbetslösa. Men en av nyckelfaktorerna i det sammanhanget är ju vad kvinnor vill ha. Det är fasta jobb på heltid, och det vill vi arbeta för med vår politik. Borgarna, däremot, vill inte lagstifta om rätt till heltid. Man vill utöka möjligheterna att anställa folk på otrygga, korta visstidsanställningar, och där är kvinnor överrepresenterade. De här personerna är inlåsta i arbeten där de är tvungna att utnyttja a-kassan med jämna mellanrum. Och den a-kassan sänker ni nu utan att lösa de problem som gör att de är hänvisade till a-kassan.
Anf. 189 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Ja, det där var nästan nyckelorden: De är hänvisade till att använda a-kassan med jämna mellanrum. Ja, använder man den med jämna mellanrum, det vill säga att det är in och ut på en fungerande arbetsmarknad, behöver man faktiskt inte oroa sig. För a-kassan är under 200 dagar 80 %. Kommande 100 dagar är den 70 %. Det är väldigt många dagar som det handlar om. Människor ska inte vara arbetslösa längre än ett år. Och när de har varit arbetslösa ett år säger vi att det är nystartsjobb. För oss är det då alldeles för lång tid. Människor ska in i arbete fortare än så. Och då får de ersättningar på den nivå som vi talar om.
Men, herr talman, det kan ju inte behövas en ekonom för att man ska fatta att det inte går att satsa på allt. Det går inte att säga att vi ska ha sex timmars arbetsdag, vi ska ha friår, vi ska ha ersättningar till dem som vill, vi ska ha bidrag, och samtidigt ska vi ha pengar att satsa på vård, skola, omsorg. Det går inte, Josefin Brink. Matematiken är enkel. Man måste se till att det finns människor som producerar tjänster och varor för att vi ska få pengar. De pengarna används bland annat till den offentliga sektorn. Ju flera som betalar skatt till kommuner och landsting, desto mer kan faktiskt landstingen och kommunerna anställa. Det är det som det handlar om. Att betala skatt på skattepengar genererar inte nya pengar. Att de som jobbar inom offentlig sektor också betalar skatt betyder inte att det är nya pengar. Nya pengar kan bara komma från dem som arbetar i privat näringsliv, och de pengarna använder vi till den offentliga sektorn. Det är det som vi ska satsa på. Vi måste ha mer pengar till den offentliga sektorn.
Anf. 190 Lars Lilja (S)
Herr talman! Jag ska ägna det här anförandet åt ALI, och det gör jag till stora delar trots att frågan har varit uppe under dagens debatt. Anledningen till att jag gör det är helt enkelt att ALI ska läggas ned. Något annat framgår inte av den budget som regeringen har presenterat, oavsett vad som har sagts här i dag, och det är utifrån de förutsättningarna som vi för den här debatten.
Herr talman! Sedan den moderatledda regeringen tillträdde för knappt två och en halv månader sedan har troligtvis tio elva personer omkommit på sitt arbete. Med största sannolikhet är det människor i typiska arbetarklassyrken som fått sätta livet till på sitt arbete. Dessutom tillkommer tusentals som skadas på arbetet, som får ryggbesvär, nackbesvär, vibrationsskador, hörselskador, stressrelaterade sjukdomar med mera. Allra farligast är det att jobba på ett stål- eller metallverk. Där är risken att skadas fem gånger så stor som om man jobbar i ett genomsnittsyrke.
Jag ska inte skylla på den moderatledda regeringen att människor skadas eller dör på sitt arbete, inte ännu i alla fall. Men det finns en himmelsvid skillnad mellan den tidigare socialdemokratiska regeringens ambitioner när det gäller arbetsmiljöarbetet och forskning kring arbetslivets villkor och den nuvarande regeringens ambitioner. När det gäller forskning kring arbetslivets villkor måste jag konstatera, oavsett vad som har sagts här i dag, att regeringens ambitioner går från 378 miljoner till 0 på sex månader genom Arbetslivsinstitutets nedläggning per den 1 juli 2007.
Som motiv för nedläggningen anges att det är en av de kraftiga åtgärder som regeringen avser att genomföra för att minska den statliga byråkratin. För en regering som säger sig sänka a-kassan på vetenskapliga grunder, om än grumliga sådana, och värna om kunskapen i utbildningsväsendet ter det sig märkligt att forskning helt plötsligt har blivit byråkrati.
När regeringen pressas på den här punkten säger man att statliga myndigheter inte ska syssla med forskning. Förutom det faktum att universitet och högskolor också är statliga myndigheter måste man ställa sig frågan: Vilka andra myndigheter kommer att läggas ned för att de sysslar med forskning? Är det Brottsförebyggande rådet, Väg- och transportforskningsinstitutet eller kanske Totalförsvarets forskningsinstitut?
Herr talman! Arbetslivsinstitutet är ett nationellt kunskapscentrum. ALI sysslar bland annat med forskning som rör nyföretagande, regional tillväxt, rörlighet på arbetsmarknaden, lärande och kompetensutveckling, ungas villkor i arbetslivet, ledarskapets betydelse samt vad som skapar långtidsfriskhet i arbetslivet.
Detta är områden som den så kallade alliansen har pekat ut som nyckelområden för att Sverige ska bli ännu framgångsrikare än vad det redan är.
Vill inte alliansen ha de här kunskaperna, eller anser man att det är fel kunskaper som produceras?
ALI är dessutom Sveriges kontaktorgan i internationella sammanhang som rör arbetslivsforskning. När ALI läggs ned blir Sverige i stort sett det enda land i Europa utan ett institut av det här slaget. Detta har väckt stor förvåning internationellt, eftersom Sverige anses ligga i framkant när det gäller forskning kring arbetslivets villkor. ALI kommer att bli tvunget att bryta ett stort antal samarbeten med europeiska universitet och institut.
Ohälsan på arbetsplatserna är ett stort samhällsproblem och ett ännu större problem för den individ som drabbas av ohälsan. ALI:s forskning om vad som orsakar ohälsa på arbetsplatsen är en viktig kunskap som bland annat används för att utbilda skyddsombud. Denna kunskap och utbildning riskerar nu att försvagas kraftigt.
Dessutom riskerar Arbetslivsbiblioteket att skingras. Det är ett nationellt ansvarsbibliotek med en publikt tillgänglig databas med årtionden av dokumentation kring arbetslivet. Biblioteket utgör en unik nationell kunskapsresurs som inte återfinns exempelvis vid universitetsbiblioteken.
Herr talman! En av Arbetslivsinstitutets enheter finns i mitt hemlän, närmare bestämt i Umeå. Ca 45 personer, därav många kvalificerade forskare, blir arbetslösa den 1 juli nästa år. I Umeå är man specialiserad på den fysiska arbetsmiljön. Det handlar om sådana saker som vibrationer, buller, elektromagnetiska fält, kemiska ämnen i arbetsmiljön, byggnadsrelaterad ohälsa, så kallade sjuka hus med mera. Dessutom bedrivs ett antal arbetsplatsprojekt inom skogs- och träindustrin, gruvor, koks- och smältverk, sjukvården och skolan, för att ta några exempel. Kunskapsförmedlingen av denna forskning är en tredjedel av enhetens verksamhet. Den sker genom återkommande utbildningar, temadagar, seminarier, utbildningsmaterial, nyhetsbrev och webbinformation.
ALI i Umeå försöker dessutom fylla kunskapsluckorna och inte bara studera de traditionellt manliga arbetsmiljöerna. Byggnadsrelaterad ohälsa drabbar kvinnor i betydligt högre utsträckning än män. Där pågår flera forskningsprojekt, bland annat en flerårig studie av kontorsarbetets kemiska exponering i relation till hälsoeffekter. Flertalet av de över 200 personerna som ingår i studien är kvinnor. Allt detta riskerar nu att gå förlorat.
Herr talman! I likhet med i det i dag tidigare debatterade ärendet om arbetslöshetsförsäkringen riktar vi socialdemokrater när det gäller nedläggningen av Arbetslivsinstitutet kraftig kritik mot regeringens slarviga eller snarare obefintliga beredning av ärendet. Ingen som helst konsekvensanalys har genomförts. Inga idéer finns om hur avvecklingen ska kunna ske på ett förnuftigt sätt utan att alltför mycket kunskap går förlorad.
Regeringen menar att universiteten kan ta över en del av ALI:s forskning. Detta kan universiteten göra, men då krävs att de får ekonomiska resurser för det. Några sådana medel finns inte i budgeten.
Det sägs att medel till arbetslivsforskning ska fås i konkurrens med andra forskare. Problemet är att det inte finns några medel att konkurrera om. 350 miljoner försvinner från ALI, och 34 miljoner tillförs Fas som
bland annat
finansierar arbetslivsforskning.
I Umeå sysslar ALI i stor utsträckning med tillämpad forskning, och när det gäller den finns i princip inga medel att söka från forskningsfinansiärer. Och universiteten har inget långsiktigt uppdrag att syssla med tillämpad forskning. Tillämpad forskning måste finansieras på annat sätt.
Herr talman! Det är uppseendeväckande att inför en så extraordinär åtgärd som att lägga ned ALI ville regeringen inte ens veta hur ALI fullgjorde sitt uppdrag. Den socialdemokratiska regeringen gav i september i fjol Statskontoret i uppdrag att utvärdera ALI:s verksamhet. Uppdraget skulle redovisas den 15 januari nästa år. I november i år får Statskontoret sitt uppdrag återkallat samt order om att uppdraget inte ska redovisas. Det kan inte tolkas på annat sätt än att genomförandet av nedläggningen är viktigare än att forskningen får en chans att fortsätta.
Avslutningsvis kan jag konstatera att regeringen i alla fall är konsekvent i sin attack mot arbetsmiljöarbetet. Arbetsmiljöverket får sina anslag minskade med 50 miljoner nästa år, 100 miljoner 2008 och 155 miljoner 2009, även detta som ett led i att minska den statliga byråkratin.
För Västerbottens del innebär det att antalet inspektörer i princip halveras under 2008. Det betyder 800 färre besök vid länets arbetsplatser. Sverige kommer 2009 att ha det lägsta antalet inspektörer per miljon anställda i Norden.
Vi socialdemokrater avvisar nedläggningen av Arbetslivsinstitutet och neddragningar på Arbetsmiljöverket.
I detta anförande instämde Ann-Christin Ahlberg, Luciano Astudillo, Patrik Björck, Lars Mejern Larsson, Sylvia Lindgren, Jennie Nilsson, Marina Pettersson, Britta Rådström, Anneli Särnblad, Tommy Ternemar och Maria Öberg (alla s).
Anf. 191 Torbjörn Björlund (V)
Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till de reservationer som finns och som har lyfts av min partikamrat Josefin Brink, reservationerna 12, 17 och 26.
Jag ska fylla på det som Lars Lilja så förtjänstfull drog här. Jag kommer att redovisa Vänsterpartiets synpunkter när det gäller arbetsmiljöarbete och Arbetslivsinstitutets nedläggning.
Det görs kraftiga neddragningar i regeringens budget just på arbetsmiljöarbetet. 30 % dras ned på Arbetsmiljöverket, och Arbetslivsinstitutet läggs ned. Det är ett antal hundra miljoner som man ska spara på det. Syftet är naturligtvis att vi ska få utrymme för skattesänkningar. Men det finns också andra syften som jag återkommer till och som jag tror kanske är viktigare för den här regeringen.
De senaste åren har arbetsmiljöarbetet i alla fall till viss del varit framgångsrikt. En undersökning från Arbetsmiljöverket om hur många som har besvär på grund av arbetsmiljön visar på en vikande trend. Det är på nedgång. Det blir bättre. Det är alltså färre människor i dag som drabbas av lidanden som orsakas av en dålig arbetsmiljö.
Det är god samhällsekonomi. Vi sparar pengar på det genom att färre människor går sjukskrivna och lider av dålig arbetsmiljö. Det är viktigt att den trenden får fortsätta.
Med regeringens nedskärningar blir bevakningen av riskfyllda arbeten sämre, kunskapen om faror i arbetslivet minskar, och risken att råka ut för någon olycka eller att drabbas av en farlig arbetsmiljö ökar. Det vet vi. Det är också viktigt att kunskapen om de arbetsmiljöproblem som ändå ökar i dag, som framför allt stress och psykosociala problem, blir bättre. De sista åren har Arbetsmiljöverket ökat sin kompetens på just de här områdena som har varit aktuella.
Den kompetensen riskerar nu att försvagas igen. Vi kanske får problem på de här områdena framöver i sådana fall.
Skyddsombudets roll behöver stärkas och arbetsgivarnas ansvar för rehabilitering tydliggöras framöver. Arbetslivets utformning är i dag en maktfråga. Den som har makten bestämmer vad som är problematiskt och hur eller om det ska lösas. Det är viktigt att arbetsmiljöarbetet är ett reellt skydd för människor som i dag är i beroendeställning till sina arbetsgivare. Det är det som arbetsmiljöarbetet syftar till hela tiden.
I dag har vi haft ett antal människor här utanför på Mynttorget som har protesterat. De har lämnat över protestlistor till arbetsmarknadsministern. Det är människor från Norrland som har tagit initiativet och varit här. De är väldigt engagerade i just arbetsmiljöarbetet. Vi måste lyssna på de människorna. Det är viktigt att vi har en dialog där vi tar till oss det här. Det är regeringens uppgift att lyssna på dem.
Det maktspel som jag tycker att regeringen försöker sig på kommer att få rätt stora konsekvenser för många människor ute i arbetslivet i dag. Vi i Vänsterpartiet har i vårt budgetförslag avsatt mer pengar både för Arbetsmiljöverket och för de regionala skyddsombudens arbete för tillsyn. Vi lägger i princip tillbaka de pengar som regeringen har tagit bort.
Det andra är nedläggningen av Arbetslivsinstitutet som är ytterligare ett stort misstag. För mig är det här något som inte bara handlar om pengar. Det handlar också om ideologi, om att man ideologiskt vill ta bort det här för att man är rädd för konsekvenserna av den politik man för. Jag har lyft fram det här i kammaren förut.
I tidningen Ny Teknik publicerades för några dagar sedan en artikel undertecknad av 33 professorer från hela världen som haft kontakt och samarbete med ALI och sett hur dess arbete och forskning fungerat. Jag ska ta ett par citat.
Man menar att ALI har "bidragit till den internationella kunskapsmassan och till innovativa forskningsmetoder inom alla områden av arbetslivet". Man uttrycker farhågor för att internationella nätverk som byggts upp ska raseras och den kompetens som byggts upp äventyras. Man uttrycker sig också så här: "För att skapa en uthållig konkurrenskraft, i linje med EU:s Lissabonstrategi," - vilket ju är viktigt - "i de kunskapsbaserade ekonomiernas tidevarv, utgör forskningen om teknik, arbetsorganisation och innovation en nyckelkomponent."
Utan att ge något alternativ för var denna forskning ska hamna någonstans lägger man alltså ned Arbetslivsinstitutet. Om jag nu fattade statsrådet rätt finns det alltså 200 miljoner som skulle kunna hamna på det här området. Då är min fråga hur man säkerställer den fortsatta forskningen med dessa pengar. Kommer man att öronmärka dem, eller finns de bara tillgängliga så att man får söka dem?
Varför lägger man ned ett institut som funkar bra, som har ett stort internationellt rykte och som har en bra verksamhet som man kan fortsätta med? Det är ofattbart att man lägger ned någonting som funkar bra och som har gott internationellt rykte och renommé. Detta ska man slå sönder. Om man dessutom splittrar det här biblioteket som tidigare har lyfts fram blir det väldigt svårt att begripa hur vi kan få en lika bra forskning på annat sätt.
Jag tycker inte att man behöver vara speciellt konspiratoriskt lagd för att misstänka att det finns ett annat syfte bakom nedläggningen. Med den politik som regeringen nu för kommer problemen med arbetsmiljöer att öka. Det är ganska säkert att det kommer att bli problem. Eftersom man inte vill ha genomlysning, inte vill ha en regional skyddsombudsverksamhet värd namnet, är naturligtvis syftet att mörka resultatet av den politik som kommer att föras på arbetsmarknadsområdet. Regeringen vill inte att dess klasspolitik ska synas. Det är förståeligt men också cyniskt.
I den värld där regeringen verkar är den anställde arbetaren inte lika mycket värd som företagsägaren. Makten över arbetet är inget som den anställde egentligen ska få ta del av. Med den helhetsbild som tonar fram utifrån regeringens åtgärder - a-kassans förändring med mera - kommer de framtida låglönebranscher där människor tvingas jobba inte att tåla att granskas. Alltså tar man bort forskningen och arbetsmiljöarbetet. Den arbetsmiljö som människor tvingas acceptera tål inte att synas i sömmarna. Därför måste man ta bort både Arbetsmarknadsverkets och ALI:s verksamhet. Detta är den nakna sanningen, tycker jag.
Ska nu denna forskning ut på den så kallade öppna marknaden kommer den att styras av kommersiella intressen. De som har makten och betalar för forskningen kommer att få det resultat de vill ha. Det är konsekvensen. Stora företag och institut styrda av kapitalstarka intressen kommer att dominera, och de kommer att styra forskningen, eller i värsta fall bristen på sådan, till att gynna de egna intressena.
Vi i Vänsterpartiet har i vårt budgetförslag även på den här punkten återställt regeringens sneddragning. Vår vilja är att Arbetslivsinstitutet ska finnas kvar och förändras utifrån en långsiktig planering för att möta framtida problem, ingenting annat.
Till sist tycker jag att alliansens företrädare fortfarande är oss svaret skyldiga när det gäller hur ni ska säkerställa ett bra och professionellt arbetsmiljöarbete i fortsättningen. Var forskningen kring arbetslivet kommer att finnas har ni fortfarande inte heller redovisat - om den nu kommer att finnas kvar.
I detta anförande instämde LiseLotte Olsson (v).
Anf. 192 Anna König Jerlmyr (M)
Herr talman! Den borgerliga regeringen gick till val på att flera människor ska komma i arbete. Bakgrunden var att över en miljon människor befann sig i utanförskap och inte arbetade eller arbetade mindre än de skulle vilja. Sverige stod före valet inför en situation där vi hade blivit världsledande på jobblös tillväxt. Vad regeringen nu åtagit sig är en kraftfull satsning på att skapa flera jobb. För Sveriges bästa och för oss som bor här är det viktigt att flera människor har ett jobb att gå till. Vem ska annars garantera den välfärd som vi önskar om vi inte har några som drar in skattemedel?
Jag vill klargöra att vemsomhelst kan bli arbetslös, och det ska inte ses som ett misslyckande. Det är dock viktigt att inte stanna kvar för länge i arbetslöshet eftersom man successivt kommer allt längre från arbetsmarknaden och riskerar att hamna i utanförskap - utan en förutsebar privatekonomi, utan arbetsgemenskap med kolleger och med känslan av att inte vara behövd eller efterfrågad. Det är ingen behaglig känsla.
Den förra regeringens misslyckade satsningar på att få flera i arbete kommer vi inte att fortsätta med. Väljarna gav oss mandat att göra någonting nytt för att få arbetsmarknaden på fötter igen, och det förtroendet lovar vi att förvalta.
Jag vill ta tillfället i akt att redogöra för de satsningar regeringen nu genomför för olika grupper av människor som alla är unika men som har det gemensamt att de står långt ifrån arbetsmarknaden.
Unga är en grupp där arbetslösheten är och har varit oroväckande hög. Med nystartsjobben kan unga nu bli betydligt mer attraktiva att anställa. Regeringen har också lovat att skyndsamt återkomma om en kommande jobbgaranti. Utöver det ska arbetsgivaravgifterna halveras för att öka arbetsgivares vilja att anställa unga trots att de kanske inte har någon erfarenhet.
Även långtidsarbetslösa berörs av nystartsjobben. Under 2007 aviserar regeringen en jobb- och utvecklingsgaranti.
Nystartsjobben riktas också mot sjukskrivna. Det särskilda anställningsstödet finns kvar för dem som har varit sjukskrivna i mer än två år.
Äldre över 55 får möjlighet att ta del av nystartsjobben upp till tio år, det vill säga dubbelt så lång tid som andra grupper.
Invandrare och personer med uppehållstillstånd får nystartsjobb under de första tre åren efter det att de kommit till Sverige. Försöksverksamheten med arbetsplatsintroduktion permanentas. Utöver det ska utbildning i svenska kombineras med exempelvis validering av utbildning, praktik, aktivt arbetssökande eller utbildning.
För gruppen funktionshindrade höjs lönebidraget den 1 januari 2007 från 15 200 kr till 16 700 kr i månaden. Regeringen avser även att pröva förutsättningarna för att arbetssökande funktionshindrade personer som startar och driver eget företag också ska kunna bli berättigade till lönebidrag.
Detta är några konkreta åtgärder - jag vet att de redan nämnts i dagens debatt - som regeringen genomför för att få arbetslösa tillbaka på arbetsmarknaden.
Den öppna arbetslösheten har under den tidigare regeringen hållits tillbaka genom omfattande arbetsmarknadspolitiska program. Den nya regeringens satsning på ett brett jobbprogram kommer i stället att skapa nya riktiga arbeten. Regeringen vill inte avskaffa alla arbetsmarknadspolitiska program, men vi vill rikta dem mot de människor som står längst ifrån arbetsmarknaden och satsa på de program som är mest effektiva.
När oppositionen anklagar oss för att sänka skatterna för dem som tjänar mest handlar det om ren skrämselpropaganda. Skatteavdraget kommer att märkas, mina vänner! Flera kommer att få behålla mer av sina pengar för eget bruk och använda det efter egna behov. Framför allt gäller detta låg- och medelinkomsttagare.
Vi har sett domedagsprofeterna förr. Jag minns den diskussion som fördes inför de baltiska staternas inträde i EU. Då målade den dåvarande statsministern Göran Persson upp att det minsann skulle strömma in tusentals sociala turister till Sverige och ta våra bidrag. Det blev dock aldrig så. Det kom aldrig några tusentals sociala turister. Måhända kom det en och annan balt, men det var nog bara för att vara här som turist och bidra till den svenska turistnäringen. Vi såg aldrig röken av de sociala turister som den tidigare socialdemokratiske statsministern förutspådde skulle komma och utnyttja våra bidrag.
Vad berodde då det på? Jo, det var det som var det lustiga: När man undersökte viljan att flytta bland invånarna i de nya medlemsstaterna visade det sig att de inte alls var särskilt sugna på att åka till Sverige och leva på bidrag. De ville mycket hellre i stället åka till Irland och England. Varför då? Jo, herr talman, därför att det var där jobben fanns, inte bidragen. De hade sluppit ifrån en kommunistdiktatur och var vana att leva efter politikers godtycke. Självklart var de ute efter jobb där de själva hade möjlighet att styra över sina egna pengar och i förlängningen sitt eget liv.
Människor vill arbeta. Vi måste komma ihåg att det absolut bästa för de arbetslösa är arbete och lön, inte bidrag. Därför, herr talman, välkomnar jag regeringens satsningar på att skapa flera jobb. Jag ser fram emot ett Sverige dit människor vill flytta, inte på grund av våra arbetsmarknadspolitiska program och bidrag utan för att vi har riktiga jobb för alla.
(Applåder)
I detta anförande instämde Mauricio Rojas (fp).
Anf. 193 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Jag vet inte om Anna König Jerlmyr tror att svenskar är så där värst mycket mer annorlunda än balter. Man kan få det intrycket om man tittar i det liggande budgetförslaget och vilka åtgärder som måste vidtas mot svenska arbetstagare för att de ska gå ut i jobb. Det är alltså fråga om att sänka ersättningsnivåer och på så sätt få dem att gå ifrån arbetslöshetssoffan och söka de jobb som finns. Det står i det vi debatterade tidigare.
Här säger Anna König Jerlmyr att balter hellre vill jobba än att få bidrag och a-kassa. Men det är precis det som svenskar också vill. Därför är det onödigt att ge sig på ersättningsnivåerna i en tid där det dessutom inte finns något ekonomiskt skäl att göra det. På så sätt försämras också trygghetsförsäkringen.
Läser man den tidigare debatterade texten är inriktningen att med hjälp av sänkningar går folk ut i jobb i stället för att lyfta bidrag. Det är den cyniska syn som följer den borgerliga regeringen i arbetet.
Det talades i anförandet också om att vara världsledande i jobblös tillväxt. Det behöver också hyfsas till i debatten. Man kan vara överens om att för många saknar jobb i vårt land. Jag har aldrig sagt något annat i någon annan debatt. Det är klart att vi ska jobba allt vad vi kan för att flera ska komma ut i arbete. Men vi får se oss omkring. Under hela debatten i valrörelsen talades det om en och en halv miljon, en miljon och sedan en halv miljon som stod utanför. Siffrorna har flugit fram här i luften under debatten i dag. Okej, räkna så. Då visar det sig att Sverige, Danmark, Island och Norge är de länder som har den högsta sysselsättningen.
Vi behöver inte vara nöjda med detta. Vi behöver inte svartmåla oss själva. Men det handlar om att gräva tillräckligt djupa startgropar så att analysen i slutet av mandatperioden blir positiv för regeringen. Det är väl det som är strategin.
Anf. 194 Anna König Jerlmyr (M)
Herr talman! Jag håller med Sven-Erik Österberg om att svenskarna inte vill ha bidrag utan arbete. Vi har stått inför en situation under de senaste tolv åren där vi har sett att arbetsmarknadspolitiska program har erbjudits snarare än jobb. Sveriges konkurrenskraft och attraktivitet internationellt beror på att det finns växande företag, att flera människor är i arbete och att de kan leva på sin lön.
Nu kan vi se att till exempel tjänsteföretagens arbetsgivarorganisation går ut med att mellan åren 2005 och 2008 förväntas 175 000 nya jobb skapas. Det finns en oerhörd framtidsoptimism för den nya regeringens politik. Det ser vi fram emot.
Nu tror jag återigen att flera människor från andra länder ser större möjligheter att komma till Sverige och arbeta därför att det här finns arbete åt alla och inte bara bidrag.
Anf. 195 Sven-Erik Österberg (S)
Herr talman! Jag har hört flera debattörer i dag slå sig för bröstet och säga att alla nu är så jätteoptimistiska därför att det är en ny regering. Det är därför det kommer nya tjänstejobb.
Det är fråga om strukturer som finns i botten. Det finns ingen politik i världen som kan skapa jobb. Det är med hjälp av den ekonomiska politiken där vi kan producera och sälja varor som vi skapar efterfrågan. Vi håller därmed upp konsumtionsnivån för våra invånare och det blir en inhemsk efterfrågan. Det är det som skapar jobb. Det är det som har lagt grunden till den sysselsättningsökning som finns just nu.
När tillverknings- och exportindustrin går bra skapas det också jobb i tjänstesamhället. Får människor pengar och kan konsumera, vilket en positiv reallöneutveckling har lett till under många år, den bästa på årtionden, skapas sysselsättning i tjänstesamhället.
Man ska vara lite försiktig med att slå sig för bröstet och säga att bara för att det nu är en moderatledd regering bubblar alla av glädje i samhället och att det är därför det blir jobb.
Så småningom kommer rannsakningens timme, och då får vi se om politiken verkligen bär. Vad ni hittills har presterat är att försämra ersättningsmässigt för dem som har det svårast i samhället. Sedan talar ni om riktiga jobb i stället för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Vad ni omedelbart har lyckats åstadkomma är att försämra i de delarna. Ni har inte talat om var jobben finns i samhällsapparaten. Det ska komma senare. Jobbgarantin och så vidare ska komma senare. Det ska bli intressant att se vilka brister som ska täckas upp. Den debatten ska vi återkomma till så småningom.
Anf. 196 Anna König Jerlmyr (M)
Herr talman! Regeringen aviserar långtgående planer för att underlätta för företagare, inte bara att driva och starta företag utan också att anställa. Bland annat förbättras 3:12-reglerna. Sjukförsäkringsavgifterna sänks. Revisionsplikten avskaffas. Det sker förbättringar i offentlig upphandling. Skatterna minskas totalt med 6,6 miljarder under nästa år.
Det här visar Konjunkturinstitutet. Jag skulle vilja återkomma till det. Enligt institutet får regeringens politik höga betyg. Den ekonomiska tillväxten, tack vare regeringens nya politik, förväntas bli högre, arbetslösheten förväntas bli lägre, sysselsättningen förväntas öka och inflationshotet förväntas bli lägre. Det gynnar Sverige.
Om vi ska finansiera den välfärd vi vill ha i framtiden är det bara att kavla upp skjortärmarna och börja arbeta. Det kommer aldrig några arbetsmarknadspolitiska program att lösa. Det handlar om vår framtid. Vi måste har flera i arbete, och det är det som regeringen nu gör.
(Applåder)
Anf. 197 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Det är givetvis jättebra att ni höjer beloppet för lönebidragen. Men det är lite felaktigt att säga att det är den nya regeringens förslag. Det fanns med i budgeten för ett år sedan att höja i två etapper. Det var s, v och mp som drev igenom det. Jag kommer dock inte ihåg om Moderaterna var emot detta då, men rätt ska vara rätt. Det är bra.
Är du däremot beredd att skapa flera platser så att flera personer kan få lönebidrag? Det är tyvärr många som inte kommer in på arbetsmarknaden på grund av olika funktionshinder. Därför är det efterfrågan på flera platser. Är det något som du kan tänka dig att titta över för att säkerställa att de får in en fot på arbetsmarknaden?
Jag reagerade lite på ordvalet att er politik går ut på att se till att arbetslösa inte väljer att stanna kvar i arbetslöshet. Det är väl ingen som frivilligt vill vara arbetslös? Är det verkligen den synen som finns om arbetslösa i samhället? Jag tror inte det. Däremot tror jag att det har varit problem med att de inte har hittat ett jobb som passar, att de behöver kompetensutveckla sig och att det behövs flera jobb. Men jag tror inte att en människa frivilligt väljer att vara arbetslös. Jag delar inte den synen. Jag hoppas att du inte gör det heller.
Anf. 198 Anna König Jerlmyr (M)
Herr talman! Nej, jag menar så klart inte att någon väljer att vara arbetslös. Det får inte ses som ett misslyckande. Jag tror, precis som jag har sagt tidigare, att vem som helst kan hamna i arbetslöshet. Det viktiga är att snabbt komma tillbaka i arbete.
Vi ser att det politiska program som vi har lagt fram kommer att göra det enklare och billigare att anställa. Detta ger också möjligheter för funktionshindrade, det vill säga att se över varje människas förutsättningar att komma tillbaka på arbetsmarknaden. Vi har konstaterat att den rehabilitering och de hjälpmedel som har funnits för grupperna inte har fungerat tillräckligt väl. Därför ser vi nu över företagshälsovården och annat för att stärka upp rehabiliteringsinsatserna för till exempel gruppen funktionshindrade. Vi vill att de som vill och har möjlighet att arbeta ska få göra det. Sedan får vi efter ett tag se hur många som har kommit ut på arbetsmarknaden innan det blir en ytterligare förstärkning av omfattningen av lönebidragen.
Anf. 199 Ulf Holm (Mp)
Herr talman! Det låter bra att ni har så pass positiv inställning till detta och inser att kanske inte alla människor naturligt får plats på arbetsmarknaden utan behöver olika stöd, bland annat funktionshindrade. Det är bra. Jag ser fram emot det förslag som ska komma om utökning av antalet platser. Vi påbörjade en förändring i Samhalls organisation, och jag hoppas att den nya regeringen fortsätter i den stil som s, v och mp började med.
Men någon gång i livet - kanske när vi blir utkastade från riksdagen om fyra år - behöver man en omställningsförsäkring. Då är det intressant att se på ett av våra grannländer, Danmark. Där har man väldigt låg arbetslöshet men väldigt hög ersättningsnivå. A-kassan är hög i Danmark.
Vad är det som skiljer Danmark och Sverige så mycket? Här vill ni ju göra precis tvärtom när det gäller det som på EU-språk brukar kallas
flexicurity
och som innebär stark trygghet men också en möjlighet till omställning på arbetsmarknaden. Där väljer ni en helt annan inriktning genom att ni sänker a-kassenivåerna så drastiskt.
Anf. 200 Anna König Jerlmyr (M)
Herr talman! Jag ska försöka svara på frågan om situationen i Danmark. Där kan vi konstatera att man har en hög nivå i a-kassan, men såvitt jag förstår är taket också betydligt lägre. Sedan ska vi komma ihåg att Danmark inte har satsat på sådana åtgärder som plusjobb, som inte omfattas av LAS och har ett lönetak. Jag tror att Danmark inte heller har satsat på friår och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder, utan de har satsat på incitament att få flera företagare. Vi kan se att det är många i Skåne som arbetar i Danmark just på grund av den företagsvänliga politik som man bedriver där. Jag tror att det är det viktigaste.
För att få Sverige och arbetsmarknaden på fötter igen måste vi underlätta framför allt för små och medelstora företag. Det gläder mig att Miljöpartiet har fört fram att det behövs ytterligare många åtgärder och att det inte riktigt har räckt till under den föregående regeringens styre när det gäller satsningar på småföretagare. Där har vi många förslag till konkreta åtgärder som ska underlätta för småföretagare att anställa flera. Bland annat handlar det om att man ska skapa flera företag som kan hjälpa till att matcha arbetssökande in i arbete. Vi har entreprenörskapsprogram, vi avskaffar lex Uggla och vi tar bort medfinansieringen av sjuklöneansvaret, vilket jag tror kommer att ge betydande effekter för att man ska våga anställa igen.
Detta är några saker som vi genomför. Jag ser fram emot de kommande fyra åren. Jag tror att det kommer att hända en hel del när det gäller skapande av arbete och nya företag.
(Applåder)
Anf. 201 Sylvia Lindgren (S)
Herr talman! Varje år genomförs i april månad Workers memorial day i flera länder i världen, också här i Sverige. Den firas till minne av personer som har förolyckats på sina arbetsplatser. Detta sker naturligtvis för att uppmärksamma effekterna av en dålig arbetsmiljö men också för att visa på vikten av det förebyggande arbetet - vikten av skyddsombudens arbete och inspektörernas nödvändiga krav på att arbetsgivarna tar itu med riskerna för liv och hälsa.
Nu kanske någon tror att vi i Sverige väl ändå är förskonade från dödsolyckor, men tyvärr är det inte så. Förra året, 2005, omkom drygt 50 personer på sitt arbete här i vårt land. Det motsvarar ungefär en person i veckan, exklusive de som förolyckades med anledning av stormen Gudrun. Antalet anmälda olyckstillfällen och tillbud var många flera.
Tyvärr kan vi också se en negativ utveckling när företag inför arbete på löpande band och när system med lagarbete skrotas. Effektivitet och produktivitetsutveckling är väl bra, men det har också ett pris. Ibland finns det faktiskt två sidor av samma mynt. Det måste man vara uppmärksam på.
Arbetsmiljöverkets arbete behövs för att ta itu med allvarliga samhällsproblem, som stress, psykiska påfrestningar och olika gifter och kemikalier. Då kan man inte försvara minskade resurser till denna verksamhet och den negativa utvecklingen i en föränderlig värld.
Det har alltid funnits starka kopplingar mellan otrygghet och ohälsa. De ungas otrygghet och deras situation visar sig också i ohälsostatistiken. Det är dokumenterat att unga och anställda som saknar rutin löper en ökad risk att råka ut för arbetsskador. I dag finns en utbildningsverksamhet i samhället för att utbilda skyddsombuden. Den utbildningen är nu starkt hotad.
Vikten av det förebyggande arbetet mot arbetsskador och ohälsa kan inte nog betonas. Samhället förändras och arbetsplatserna ser inte likadana ut i dag som för några år sedan. Utvecklingen går fort - mycket på gott men också en hel del på ont.
Stress, förslitningsskador är till exempel negativa faktorer som tenderar att öka. Det är ute på arbetsplatserna, i vardagsarbetet, som skyddsombudens verksamhet i huvudsak bedrivs. Självklart är utbildning för skyddsombuden i dessa frågor oerhört viktig och nödvändig. Men tyvärr finns det redan i dag många skyddsombud som saknar utbildning, för omsättningen bland skyddsombuden är stor och utbildningen måste hela tiden hållas aktuell. Utbildning är som alltid en färskvara. När partsmedlen - pengarna - till denna viktiga utbildning tas bort försvagas arbetsmiljöarbetet väsentligt.
Herr talman! Ingen ska behöva bli skadad eller sjuk i sitt arbete. Det har vi alla ett gemensamt samhälleligt ansvar för. Därför är det svårt att förstå de kraftiga minskningarna av Arbetsmiljöverkets resurser, nedläggningen av Arbetslivsinstitutet, försvårandet av det vardagliga och kontinuerliga arbetsmiljöarbetet ute på arbetsplatserna, vilket bara är några exempel på den hårdhänthet och syn på arbetskraft som högerregeringen nu genomför i sina attacker.
En bra arbetsmiljö kan underlätta arbetet med att få flera människor i arbete. Det är ett viktigt instrument i den så kallade arbetslinjen, som regeringen säger sig företräda och som har diskuterats förut i dag. Men här hänger ord och handling, som i så många andra sammanhang när det gäller arbetsmarknadsfrågor, inte ihop.
Det är förödande att minska resurser på ett sätt som försämrar arbetsmiljön och drar ned på möjligheten att följa utvecklingen på arbetsmiljöområdet, och att upphöra med medvetna satsningar på viktiga områden och då inte minst den psykosociala arbetsmiljön.
Den politik med kraftiga nedskärningar som nu genomdrivs begränsar möjligheterna för arbetslösa att få tillgång till utbildningsinsatser och andra kompetenshöjande insatser för att möta de ökande kraven på arbetsmarknaden. Och den begränsar kraftigt tillsynen över arbetsmiljön på de svenska arbetsplatserna samt försvårar det internationellt uppmärksammade forskningsarbetet som ALI bedriver.
Målet borde vara en bra och utvecklande arbetsmiljö, inte en utveckling som går tvärtemot vad som är önskvärt och rimligt i ett välfärdssamhälle. Det är olyckligt att Sverige nu ska tvingas ta steg tillbaka i arbetsmiljöarbetet.
Herr talman! Människor ska inte behöva bli sjuka eller skadas på arbetet. Därför måste det ute på arbetsplatserna bli flera arbetsgivare som arbetstagare som engagerar sig i det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Men tyvärr saknas den framsyntheten i den borgerliga regeringen, vilket budgeten är ett mycket tydligt bevis på.
I detta anförande instämde Ann-Christin Ahlberg, Ann Arleklo, Luciano Astudillo, Patrik Björck, Christer Engelhardt, Peter Jonsson, Jennie Nilsson, Ronny Olander, Jasenko Omanovic, Christina Oskarsson, Anneli Särnblad och Maria Öberg (alla s) samt Josefin Brink (v).
Anf. 202 Kalle Larsson (V)
Herr talman! En lång dags färd mot votering börjar gå mot sitt slut. Men ännu är några talare kvar på listan, och vi har nog en del att säga.
Nu börjar avslöjandena bli tydliga. Vi har sett en allians - och inte minst just Folkpartiet, i dag företrätt av ministern - som har gjort kampen mot utanförskapet till den påstått viktigaste frågan. Man har talat om utanförskapsområden. Man har sagt att detta är ödesfrågor för Sverige. Jag tror att man har rätt. Men nu börjar verkligheten krypa in under skinnet på alliansen.
Nu börjar man fråga sig vad det var för förslag man egentligen hade att presentera. Visst finns det en del förslag. Jag ska inte vara orättvis. När det gäller försämringar ser vi en rad exempel på detta. Försämringarna i a-kassan är uppenbara. De har debatterats länge här i dag. Det är förslag om sänkning av sjukersättning och sjukpenning. Det är förändringar som också berör föräldrar när det gäller pensionsrätt.
Försämringarna är ju klara. De är skarpa och tydliga. Också de kommer att kännas in på bara skinnet av den som drabbas av alliansens politik. Nedläggningar är man också ganska duktig på. Jag har sett ett antal exempel presenterade i dagens debatt. Jag tänkte nämna ett par som rör det som brukar kallas integrationsarbete.
Man lägger ned Centrum mot rasism av den enkla anledningen att man inte gillar det som Centrum mot rasism håller på med. Snacka om politisk styrning!
Man lägger ned Integrationsverket. Jag kan på sätt och vis ha en respekt för det resonemanget. Men man gör det utan att ha en aning om vart de uppgifter ska ta vägen som verket i dag bedriver. Det gör mig förvånad att den lättsinnigheten får styra när man har haft uppfattningen att det ska vara så viktigt att bekämpa utanförskapet.
När det gäller de positiva förslagen och det som skulle göra saker och ting bättre för vanligt folk i det här landet är det en annan alliansregering vi nu ser framför oss.
Då är "Det nya arbetarpartiet" plötsligt "Det nya avvaktarpartiet". Då är det "Det kristdemokratiska utredarpartiet" vi har framför oss. Det är "Folkpartiet, vi återkommer, liberalerna". Det är utredningar som presenteras. Det är resonemang om "vi tar det där sen", "vi bereder frågan på Regeringskansliet", "jag har ingen aning just nu", "vi tänkte att vi kanske får en aning i vår", och sedan kan man tolka de förslagen.
Jag tror att det är värt att också notera vad det är man slår sig för bröstet för. Först och främst står det i dagens betänkande att man vill förbättra sfi, svenska för invandrare. Det är i allt väsentligt en fortsättning på det som den tidigare majoriteten genomförde.
Det står att man vill förbättra valideringen. Också det är en fortsättning på det som den tidigare majoriteten inledde. Det är ingen ny kursändring där, fastän allt med den tidigare integrationspolitiken var så misslyckat.
Det går till och med så långt i dagens debatt att man slår sig för bröstet och gör sig stolta över att man avsätter 13 miljoner kronor till Diskrimineringsombudsmannen. Det var pengar som avsattes i vårbudgeten, inte i den budget som den borgerliga alliansen nu har lagt på kammarens bord. De avsattes i vårbudgeten som presenterades av tre helt andra partier än de fyra som nu påstår sig utgöra en allians.
Avidentifierade ansökningshandlingar är någonting väldigt positivt, fastän de fyra partierna i alliansen vid flera tillfällen har röstat ned sådana förslag i kammaren. Jag förstår att man måste greppa efter halmstrån när man har beskrivit politiken som så misslyckad och sedan har så lite att komma med själva.
Jag tror att man ändå ska granska det språkbruk som majoriteten här väljer att använda för att beskriva vad man vill åstadkomma. Man skriver i betänkandet att man vill frigöra människors inneboende kraft och bryta utanförskap. Det är så man vill arbeta när det gäller det som kallas integrationspolitik.
Det är en helt annan riktning än det som Vänsterpartiet har försökt att initiera. Det är inte så märkligt, kan man tycka. Men det sägs inte ett ord om maktdimensionerna i integrationspolitiken. Det sägs inte ett ord om kamp mot rasism och strukturell diskriminering.
Tvärtom skriver man på ett annat ställe att man ska bekämpa "etnisk bortsortering" på arbetsmarknaden. Det är ett intressant ordval: bortsortering. Det är möjligt att man bara försöker välja ett mer vardagligt språkbruk. Men det kan också vara ett exempel på att man inte vågar ta uttryck som strukturell diskriminering i sin mun eller skriva det i sina betänkandetexter.
Herr talman! När man granskar det förslag som i dag ligger på kammarens bord beträffande integrationspolitiken är det ganska uppenbart, inte att kejsaren är naken, men att förslagen är tomma. Den retorik man presenterade i valrörelsen motsvaras inte av någon verklig förändring av svensk politik.
Jag förstår att man har ont om tid. Jag ska till och med vara så pass schyst att jag säger att jag begriper att man måste återkomma med en del förslag senare och att man inte kan göra allting över en natt. Men kunde man inte ha gjort någonting mer än så här?
Kunde man inte ha gjort någonting mer än att komma med en allmän nedläggning, försämring och sedan fromma förhoppningar om att jobben kommer? Det låter för övrigt nästan som ett eko av en tidigare statsminister, en statsminister som sade: Jobben kommer ändå.
Det var illa när Göran Persson använde sig av det uttryckssättet. Det är lika illa när alliansen nu låtsas som om jobben kommer på grund av deras politik, som inte ens börjar gälla förrän tidigast den 1 januari nästa år.
Herr talman! Vi har varit kritiska mot mycket av det som alliansen har presenterat när det gäller integrationspolitik. På sätt och vis kanske man ska vara lycklig och glad över att den inte genomför mer. Men den retorik man har haft är så illa rimmande med den handling man nu uppvisar att det ändå måste kommenteras här från riksdagens talarstol. Den tomhet varmed tunnorna nu låter är öronbedövande.
Herr talman! Jag tror att man ska vara medveten om att mot detta står en helt annan politik. Det är inte en socialdemokratisk politik, som i allmänhet har låtsats som att det inte har funnits några större problem. Det är faktiskt vad den socialdemokratiska regeringen i allt väsentligt tidigare har gjort.
Det är i stället en politik som tar krafttag mot diskriminering, som bekämpar rasistiska strukturer i det svenska samhället och i den internationella politiken. Det är en generell välfärdspolitik som ger varje människa möjligheten till ett arbete, en bostad och utbildning på lika villkor. Den politiken är möjlig om man väljer den vägen. Men här väljer man att inte göra något särskilt.
Herr talman! Jag tror att vi kommer att ha en spännande vår framför oss när alla dessa förslag som utreds och väntas på ska komma.
Jag ska avsluta med att ändå notera en sak som rör dagens betänkande. Det handlar om kommunmottagandet. Vi välkomnar förstås den höjning av ersättningen för kommunmottagande som nu genomförs, men den är alldeles för liten. Vänsterpartiet föreslår mycket mer.
Man kommer inte ens med den höjning som alliansen nu föreslår för att kompensera kommunerna för de kostnader som faktiskt finns. Det är därför vi föreslår att man ska lägga till ytterligare pengar för att kompensera kommunerna bättre.
Man är inte beredd att göra någonting på den andra och kanske avgörande punkten, nämligen att göra alla kommuner ansvariga för flyktingmottagandet. Det är inte Södertälje kommun eller Malmö kommun som har undertecknat Genèvekonventionen, utan det är Sverige som nation.
Det borde vara dags att se till att alla kommuner delar på ansvaret - inte på bördan, utan på ansvaret - att se till att de internationella konventioner som Sverige har undertecknat också kan uppfyllas i verkligheten.
I detta anförande instämde Torbjörn Björlund, Josefin Brink och Jacob Johnson (alla v).
Anf. 203 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Som vanligt när Kalle Larsson talar är det mycket retorik och lite innehåll. Jag hann ändå uppfatta två saker som jag skulle vilja korrigera.
Det ena är att vi inte lägger ned Centrum mot rasism. Vi kan inte lägga ned Centrum mot rasism. Det är en ideell organisation. Det enda regeringen säger är att det inte finns någon anledning till att Centrum mot rasism ska glida fram i en gräddfil och få statsanslag direkt i budgeten. Vi kan inte hitta några argument för det. De får som alla andra organisationer som jobbar med de frågorna ansöka om medlen hos, i dag, Integrationsverket. I morgon får vi se var de medlen hamnar. Värre än så är det inte. Regeringen kan inte lägga ned ideella organisationer.
Varför går inte kommunikationen med Vänsterpartiet riktigt hem? Det handlar om den relation som den förra regeringen har haft med Centrum mot rasism. Regeringen har startat organisationen. Regeringen har bestämt hur stort anslag den ska ha utan att man har redovisat den verksamhet organisationen ska bedriva. Regeringen har godkänt detta anslag år ut och år in. De 20 miljonerna har gått åt, och man har inte krävt att få någon leverans tillbaka för de pengarna.
Det är den relation som har funnits. Men jag tycker inte att någon regering ska ha den relationen till någon organisation. Ideella organisationer ska sköta sin verksamhet själva och de ska ansöka om medel utifrån det de gör, och inte bara vad de påstår sig vilja göra. Detta var den första saken.
Den andra saken är att det måste fungera på det sättet att man inte kan börja utreda nedläggning eller avveckling av myndigheter utan att personalen på den myndigheten vet om det. Då skulle vi få se rubriker som lyder: Regeringen planerar i hemlighet nedläggning av Integrationsverket. Hur skulle det se ut? Det är klart att beslutet måste fattas och offentliggöras. Sedan kan man tillsätta en utredning som exakt kollar av hur det ska gå till. Det är så det fungerar i Regeringskansliet. Det är så det fungerade med den förra regeringen och det är så det fungerar nu. Det är också så det kommer att fungera i framtiden.
Anf. 204 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Detta är ganska kännetecknande. Statsrådet begär replik på mitt anförande där jag i ganska grova eller i alla fall ganska tydliga ordalag - det är helt riktigt - anklagar regeringen för att knappt göra någonting alls av den oerhört dramatiska situation som man tidigare i valrörelsen har beskrivit när det gäller utanförskapet. Och statsrådet väljer då att korrigera mig på några faktapunkter.
Låt oss ta den diskussionen först, då! Det är riktigt; Centrum mot rasism är en organisation som är fristående och har så varit hela tiden. Den tidigare majoriteten, och inte alls regeringen, har godkänt ett anslag. Regeringen godkänner inga anslag i budgeten, utan det gör riksdagsmajoriteten. Sabuni har tidigare inte ingått i majoritet men i alla fall i kammaren, och hon borde känna till detta. Det är inget konstigt om man vill göra särskilda satsningar och om man vill prioritera att kampen mot rasism stärks. Då markerar man detta och ger ett anslag till det här. Att dra bort anslaget är detsamma som att ge signalen att verksamheten inte är viktig och borde läggas ned.
När det gäller Integrationsverkets nedläggning kan man förstås ge signaler. Men varför denna korta tidsplan? Hur ska man kunna känna sig säker på att den forskning och det informationsarbete som ändå bedrivs och det tryck som behöver upprätthållas gentemot kommunerna för att man ska sköta introduktionen, som ju borde skötas oändligt mycket bättre än i dag, också verkligen utförs?
Har statsrådet ingenting att säga om de avgörande grundskott som jag riktar mot hela regeringens så kallade integrationspolitik? Ni är snabba med nedskärningar, nedläggningar och försämringar för vanligt folk. Men i denna ödesfråga har ni ingenting annat att åstadkomma än fromma förhoppningar om att jobben eventuellt kommer. Det handlar om några tusen nystartsjobb. Samtidigt tar ni bort ett större antal tusen som i dag finns i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Är svaret på den kritik jag riktar verkligen att korrigera faktafel?
Anf. 205 Nyamko Sabuni (Fp)
Herr talman! Kalle Larsson vill inte se vår politik därför att han inte gillar det vi beskriver. Vi talar om att skapa flera jobb på den offentliga marknaden genom de pengar som kommer från den privata marknaden. Det är ju de pengarna som kan satsas.
Kalle Larssons och hans partis förslag är att vi i stället ska anställa hundratusentals personer i den offentliga sektorn utan att förklara var pengarna ska komma ifrån.
Det är enkel matematik, Kalle Larsson! Skattemedel måste komma någonstans ifrån för att kunna användas i den offentliga sektorn. Det är därför hela budgeten och hela regeringens politik går ut på att skapa jobb. Den går inte ut på att administrera arbetslösheten eller bidragsgivningen. Friska vuxna människor ska ut i jobb.
Eftersom du inte delar uppfattningen att det ska skapas jobb och att människor behöver jobba eller delar synen på de reformer som vi genomför för att jobb ska skapas så blir det inte så mycket att diskutera. Du har din politik, och du tror inte på den politik vi har. Men när det blir konkreta faktafel vill jag gärna säga till lyssnarna att du helt enkelt har missuppfattat det här - eller också väljer du medvetet att missleda dem som lyssnar.
Den här regeringen satsar på jobben, Kalle! Det ska löna sig att arbeta. Det ska vara enklare att anställa. Nya jobb ska stimuleras genom att vi gör det enklare för företagen när det gäller de regler som kostar samhället väldigt mycket. När vi har gjort detta får vi också pengar till den offentliga sektorn som är så viktig såväl för er som för oss andra.
Anf. 206 Kalle Larsson (V)
Herr talman! Jag konstaterar återigen att det enda som statsrådet egentligen vill diskutera är eventuella faktafel.
Det politiska innehållet och den kritik som riktas mot regeringens politik i övrigt vill hon inte kommentera. Det kommer att finnas många tillfällen då Nyamko Sabuni kommer att få återkomma till att inte vilja kommentera kritik riktad mot den politik som förs.
Jag kan trots det nu säga att när det gäller satsningarna på nya jobb har vi en fullt ut finansierad budget. Det går bra att läsa den och se varifrån pengarna kommer. Då kan man konstatera att det är fullt möjligt att under de kommande tre åren anställa 150 000 personer i den offentliga sektorn. Det är också möjligt att satsa på att människor kan få anställningar inom privat sektor, men den offentliga sektorn kan vara motor i den tillväxt som vi skulle vilja se.
Här finns det möjligheter. En sak ska man vara fullständigt övertygad om - att människor för att kunna komma in i det svenska samhället behöver arbete. De behöver inte fromma förhoppningar om att företagen eventuellt nyanställer om man sänker skatten för dem. Det finns inga egentliga garantier för att det leder till några nya jobb.
Ni har ägnat en hel dag åt debatt här i kammaren - alltför lång tycker några som står längs väggarna just nu - utan att kunna presentera ett enda konkret argument för att sänkningar och försämringar i a-kassan ger ett enda nytt jobb. Ni har ägnat en hel dag här åt att försöka förklara på vilket sätt er politik skulle skapa ett enda nytt jobb, och inte lyckats. Det enda ni kommer att kunna skapa är en låglönemarknad. Vi vet mycket väl vilka det är som har de lägsta lönerna på en låglönemarknad. Det gäller att titta på vilket annat land som helst med den situationen.
Vi har all anledning att återkomma till debatten. Fortsättningsvis förväntar jag mig att vi kan få en politisk debatt och inte bara en om rena faktafrågor.
Anf. 207 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Den socialdemokratiska integrationspolitiken får till stora delar leva vidare. Det går inte att förstå detta på något annat sätt. Det gäller såväl i mål som i inriktning och intentioner.
Sverige ska vara ett land med möjligheter för alla. Den generella politiken på alla områden utformas efter människors individuella behov och inte deras bakgrund. Invandrare ska ses som individer och inte som homogena kollektiv. Huvudregeln är generella åtgärder och inte säråtgärder. Undantag ska endast komma i fråga när det gäller invandrares första tid i Sverige.
Detta menar den borgerliga regeringen är en ny integrationspolitik. Men vad i detta är nytt? Integrationsministern talar om bättre utbildning i svenska, kortare väg till arbete och ökade insatser för att motverka diskrimineringen. Men vad i detta är nytt? Det är ju socialdemokratisk integrationspolitik. Även om den nya regeringen försöker paketera integrationspolitiken som ny är det samma politik som vi har haft sedan 1997.
Ni tillsätter en storstadsdelegation i linje med den socialdemokratiska storstadspolitiken. Ni har tagit över vår politik mot hedersrelaterat våld. Sabuni har backat från alla sina grova förenklingar på området.
Ni genomför det försök med avidentifierade jobbansökningar i vissa myndigheter som den förra regeringen förberedde. Precis som vi, vill ni stärka skyddet mot diskriminering, även om jag här kan se att ni inte vågar gå lika långt som vi för att motverka diskrimineringen.
Jag kan ändå inte låta bli att bli orolig. Kritiken mot vår integrationspolitik, inte minst från borgerligheten, har varit total. Vart tog de stora orden vägen? Varför har kritiken tystnat? Var är de borgerliga domedagsprofeterna i dag?
Jag är den första att erkänna att en del av kritiken är befogad. Vi socialdemokrater tog också till oss den, men inte så mycket från de borgerliga slagorden och inte heller från den tendentiösa rapport som Folkpartiet presenterade och som de kallade för
Utanförskapets karta
. Där jämförde man siffror för förvärvsfrekvensen 1990 med 2002 och glömde att berätta om de tre borgerliga åren när utanförskapet växte något alldeles oerhört i det här landet. Det var de tre första åren på 90-talet.
Nej, det är andra rapporter som pekar på att integrationspolitiken inte fått önskat genomslag trots stora insatser. Det var därför vi tillsatte en parlamentarisk kommitté på området, Integrationspolitiska kommittén. Den skulle bland annat titta på inriktningen, samordningen och styrningen av politiken. Den har Sabuni lagt ned. Regeringen har också beslutat att lägga ned Integrationsverket och dra in stödet till Centrum mot rasism.
Den borgerliga regeringens arrogans och det agerande som den har visat hitintills är uppseendeväckande. Segregations- och utanförskapsfrågorna är en av vår tids stora utmaningar. I stort sett i varje europeiskt land brottas man med dessa problem. Vem minns inte upploppen i Frankrike? Vem oroas inte av de mord som skedde i Holland och som har lett till ett iskallt klimat i det landet? Vem räds inte högerpopulismens frammarsch i våra grannländer Danmark och Norge? Inte den borgerliga regeringen. Den agerar som om den kan och vet allt.
Granskar man de åtgärder som man vidtagit hitintills är det bara symboliska förändringar. Detta är mycket allvarligt. Andra länder som slarvat med dessa frågor har fått se konsekvenserna av det, och de har varit förödande. I så mycket som tio europeiska länder har de främlingsfientliga krafterna nått stora framgångar. I Sverige har vi hittills kunna hålla dem borta, men i det här valet var de oroväckande nära att nå hit till kammaren.
Herr talman! Sverige står inför stora utmaningar. Sverige och svenskheten har förändrats. I dag har mer än 16 % av Sveriges befolkning utländsk bakgrund. År 2010 kommer vart tredje barn som föds i det här landet att ha en eller båda föräldrarna födda i ett annat land. I min hemstad Malmö har redan 40 % så kallad utländsk bakgrund och hela 52 % av ungdomarna under 18 år har en eller båda föräldrarna födda i ett annat land. Världen har kommit till oss, och vi har blivit en del av världen. Vi svenskar talar numera ungefär 150 olika språk. I dag startas vart femte företag av någon född i ett annat land. Hälften av dem som tar ut läkarlegitimation har en utländsk utbildning, och 25 % av alla doktorander har utländsk bakgrund.
Också i politiken, näringslivet och akademin slår sig det nya Sverige fram och har blivit en självklar del av Sverige. Vi har Zlatan Ibrahimovic i idrotten, operasångaren Tito Beltran i kulturen och Mustafa Can i litteraturen. Vilken tillgång det är! Vilka möjligheter det ger oss i den globaliserade värld vi lever i.
Men samtidigt som det nya Sverige ger oss många möjligheter reses många frågor och farhågor. Vad är det sammanhållande kittet i det Mångfalds-Sverige som vi ser växa fram? Vad är det svenska i den nya globaliserade värld vi lever i? Hur går det med svenska språket och våra traditioner? Det är svåra frågor som inte har några klara och enkla svar. I Sverige måste vi politiker påbörja ett samtal om de förändringar landet genomgått och hur det påverkar oss alla.
I stället har vi en regering som lägger ned den utredning som skulle kunna vara ett bra forum för att föra ett samtal över partigränserna i dessa så viktiga frågor. I stället har vi en regering som lägger ned Integrationsverket och stödet till Centrum mot rasism. I stället har vi en regering som kan och vet allt.
Herr talman! Den borgerliga regeringen är naiv och har slagit in på en farlig väg. Tror ni verkligen att några nystartsjobb, lite bättre sfi-undervisning och tuffare tag mot diskriminering löser integrationen? Knappast! Hade det varit så lätt hade den socialdemokratiska integrationspolitiken räckt. Arbete och utbildning är viktiga förutsättningar för att bryta utanförskapet, men Sverige står inför mycket större utmaningar än så. Det är dags att börja inse detta.
Herr talman! Dessutom är den borgerliga politiken för arbete och utbildning helt feltänkt. Vi är alla överens om att arbete och utbildning är viktiga steg för att klara integrationen. Vi är också, åtminstone i retoriken, överens om att en minskning av de sociala och ekonomiska klyftorna är rätt politik mot utanförskapet. Men vad gör ni? På arbetsmarknadens område kommer ni redan vid årsskiftet att skicka ut tusentals människor i totalt utanförskap. På skolans område är ni i färd med att förstärka segregationen. På skatteområdet lägger ni fram förslag som kommer att öka de ekonomiska klyftorna i landet. På det integrationspolitiska området lägger man ned Integrationsverket, avbryter den integrationspolitiska utredningen och drar ned ambitionerna i kampen mot rasismen.
Den borgerliga regeringens budgetproposition kommer inte att bryta utanförskapet. Den kommer att leda till ökade klyftor och mer utanförskap. Detta kommer dessvärre att bli en perfekt grogrund för mer högerpopulism.
I detta anförande instämde Ann-Christin Ahlberg, Patrik Björck, Claes-Göran Brandin, Susanne Eberstein, Christer Engelhardt, Lars U Granberg, Berit Högman, Ann-Kristine Johansson, Peter Jonsson, Anders Karlsson, Lars Mejern Larsson, Lars Lilja, Sylvia Lindgren, Jennie Nilsson, Ronny Olander, Jasenko Omanovic, Christina Oskarsson, Helén Pettersson i Umeå, Leif Pettersson, Britta Rådström, Gunnar Sandberg, Hans Stenberg, Anneli Särnblad, Tommy Ternemar, Kristina Zakrisson, Maria Öberg och Sven-Erik Österberg (alla s).
Anf. 208 Mauricio Rojas (Fp)
Herr talman! Det är en lång debatt som snart är slut. Det är kanske bra med en summering, åtminstone av integrationsdelen.
Jag vill börja med att påpeka en viktig sak. Det är statsrådets närvaro under hela debatten. Kommer ni ihåg Jens Orbacks närvaro här? Vilken skillnad, mina vänner. Det är viktigt. Statsrådet markerar att det här är viktigt både för henne som person och för regeringen. Det är en mycket bra början. Tack, Nyamko!
Det andra gäller att vi egentligen inte har fått någon kritik av innehållet i den politik som Nyamko Sabuni presenterade. Vi har inte ens fått några kommentarer från oppositionen. Nyamko betonade att man nu för första gången ska ta det som beslutades 1997 på allvar, det vill säga att gå ifrån invandrarpolitik till integrationspolitik. Man ska inte göra invandrarskapet till ett problem, utan det är utanförskapet som är det verkligen problemet. Det har de socialdemokratiska regeringarna inte genomfört.
Förra året, 2005, granskades integrationspolitiken av Riksrevisionen. Rapporten hette
Från invandrarpolitik till invandrarpolitik
. Där beskrev man tydligt misslyckandet med att genomföra det som en enig riksdag hade beslutat 1997. Det är mycket viktigt och mycket stort att vi nu har en minister som inleder med att säga att vi nu ska göra det som ni inte har gjort, det som borde ha gjorts för länge sedan. Det är tio år för sent, men det är inte vårt problem. Det var ni som inte gjorde vad riksdagen hade beslutat att ni skulle göra.
Sedan har vi målsättningarna. Jobben är nummer 1 - ja. Alla säger: Javisst, det är rätt.
Vilken situation har vi ärvt från vänsterregeringen? Sven-Erik Österberg ville inte prata om massarbetslöshet. Han tyckte att det var en överdrift. Men 60 % av dem i Rosengård har inte jobb. Är inte det massarbetslöshet? Vilket ord ska vi använda för det? 60 % handlar det alltså om. I Rosengård bor 22 000 personer. Det är ett helt Landskrona, så det är inte ett litet område.
60 % av de vuxna som borde ha ett jobb har alltså inget jobb att gå till. Är inte det massarbetslöshet, Sven-Erik - var någonstans du nu är - eller Luciano? Vad ska vi kalla det för? Det gäller att kalla saker och ting vid deras rätta namn, så säg: Vi misslyckades. Vi har lämnat ett land efter oss där det finns en massarbetslöshet.
Massarbetslösheten drabbar alldeles för många människor, men det ska vi nog reparera. Det är någonting mycket stort och bra.
Kampen mot diskrimineringen är viktig och bra. Hade ni någon kritik mot att vi gick för långt eller så? Vi har gjort mer än vad ni på åtta eller tolv år har gjort. Vad gäller diskrimineringen har Socialdemokraterna varit mycket frånvarande, lika frånvarande som Jens Orback var här i kammaren.
Det sista som Nyamko betonade var att vi nu ska arbeta med den gemensamma grunden för Sverige. Vad förenar alla oss som bor här? Vad är mångfaldens grund? Det är banbrytande och bra. Det är på tiden att någon ställer den viktiga frågan. Inte heller om den saken hade ni något att säga.
(Applåder)
I detta anförande instämde Gunnar Andrén, Hans Backman och Carl B Hamilton (alla fp).
Anf. 209 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Först och främst vill jag vädja till Mauricio Rojas att inte prata om före detta statsråd - Jens Orback - som inte ens har en möjlighet att vara här och försvara sig.
Jag noterar dock att den nuvarande integrationsministern Nyamko Sabuni visserligen sitter med här. Men hon valde att inte ens ta en replik på mig alldeles nyss.
Jag kan ana en viss besvikelse i Rojas anförande. Han var den som lyfte in frågorna om segregration och utanförskap på högerkanten - först som fri debattör, sedan som moderat talesman och nu senast som folkpartistisk talesman för integration och mot utanförskap.
Han som skulle kröna detta med en statsrådspost fick se sig omsprungen av Sabuni. Eller är det kanske så att det är den borgerliga politiken som gör honom besviken? De stora, bombastiska, orden finns ju kvar. Men vad vi hittills sett Nyamko och den borgerliga regeringen föreslå på det här området motsvarar inte alls de krav som ställs för att komma åt det utanförskap som Rojas så tydligt pekar på.
Visst har vi anledning att vara självkritiska, Rojas! Det var därför som vi tillsatte utredningen utifrån den riksrevisionsrapport som du själv tog upp. Den pekade på problemet med att vi inte lyckats gå från invandrarpolitik till integrationspolitik. Men den gav inget svar om
hur
. Den sade inte till exempel hur vi skulle lägga om styrningen. Därför var utredningen så viktig, men den har den borgerliga regeringen och Sabuni valt att lägga ned - alltså den utredning som skulle ha kunnat ge oss så många svar om hur vi kunde förbättra integrationspolitiken.
Anf. 210 Mauricio Rojas (Fp)
Herr talman! Ja, i rapporten från Riksrevisionen pekar man på det som var problemet. Problemet var ni socialdemokrater som inte genomförde den politik som riksdagen beslutade om år 1997. Det kan du inte komma ifrån.
Okej, ministern kan inte vara här. Men min kritik gällde de gånger han kunde ha varit här men inte var här. Inte heller det kan du komma ifrån. Det är bara att gå till protokollet för att se om han var här.
Jämfört med det nya statsrådet är skillnaden väldigt tydlig. Det är mycket bra. Det borde också du inse.
Sedan gäller det den besvikelse som Luciano pekade på. Det är lite svårt att tolka en man som står här och försöker insinuera något sådant. Det är inte en bra stil. Jag är, Luciano, väldigt glad över att vi nu för första gången har en integrationsminister värd namnet, över att vi har en politik värd namnet och över att vi bryr oss och kommer att förändra situationen.
Det arv som ni lämnat efter er är utanförskap, frustration och problem som vi ska ta itu med. Det är det viktiga för mig. Om du tror att människor kämpar för några poster är det kanske ditt jag som talar. Så småaktig är inte jag.
(Applåder)
Anf. 211 Luciano Astudillo (S)
Herr talman! Jag noterar att Mauricio Rojas väljer att inte ens beröra den integrationspolitiska utredning som skulle se över målen för integrationspolitiken och som också skulle se över styrningen av politiken - alltså den utredning som den borgerliga regeringen och Nyamko Sabuni valde att lägga ned.
Jag vet varför han inte berörde det. Rojas som ledamot av den kommittén valde nämligen att närvara på två av fem möten. Han var inte intresserad. Då är det svårt att ta upp den diskussionen och de samtalen.
För övrigt har vi fått en sammanställning av konsekvenserna av Integrationsverkets nedläggning - det som Gunilla Bruun har utrett. Där får vi den bild bekräftad som jag känner att den här regeringen ger. Förslaget handlar om att lägga ned hela den utvärdering av främjandeverksamhet som Integrationsverket haft. Man tänker också upphöra med engagemanget i internationella forum på det här området. Detta bekräftar arrogansen. Man vill inte veta, och man vill inte kunna. Man tror att man vet och kan allt bäst själv.
Nej, visst har vi anledning att vara självkritiska och visst var det viktigt att försöka hitta svaren beträffande de svåra problem som inte bara Sverige brottas med på det här området.
Jag vill ändå passa på att fråga Mauricio Rojas, som också han verkar kunna och veta allt: Vilket annat land har lyckats med de här frågorna? Är det den borgerliga regeringen i Frankrike som har gjort det, eller är det den danska borgerliga regeringen med Dansk folkeparti som stödparti - ett högerpopulistiskt parti? Vilken modell tänker den borgerliga regeringen välja på det här området?
Anf. 212 Mauricio Rojas (Fp)
Herr talman! Nej, Luciano, jag vet inte. Sådana saker är det bara du som kan hitta på. Jag får återkomma när vi har några minuter till för att diskutera andra länders integrationsmodeller. Det vore rimligt.
Ja, den utredning som du hela tiden nämner var jag med i. Den utredningen tillsattes därför att ni inte hade en politik att genomföra. Ni gjorde som ni brukade göra. Ni utredde de saker som ni inte hade något svar om.
Vi tror inte att vi vet allt, men vi tror att vi har en politik. Vi vill genomföra den politiken. Vi vet vad vi vill göra. Det visste inte ni. Därför tillsatte ni en utredning. Det var mycket bra att den lades ned; den behövdes inte. Det som behövdes var en politik, och en sådan hade inte ni.
En gång till vill jag, Luciano Astudillo, betona: Den här gången har vi en regering som bryr sig och en minister som bryr sig. Vi har en politik. Inom några år får vi återigen diskutera. Då får vi se om vi har lyckats eller inte. Men ingen ska kunna anklaga oss för att ha varit lika likgiltiga som ni var eller för att - till skillnad från er - inte ha brytt oss. Vi ska försöka, och vi ska göra vårt bästa. Inte ens det gjorde ni. Det är mycket beklagligt.
(Applåder)
Beslut, Genomförd
Beslut: 2006-12-20
Förslagspunkter: 19
Protokoll med beslut
- 2006-12-20Protokoll 2006/07:44
Riksdagsskrivelser
Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Allmänna frågor om arbetsmarknadspolitiken
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Fi244 yrkande 23 i denna del, 2006/07:A347 yrkande 6 i denna del och 2006/07:A348 yrkande 1 i denna del.- Reservation 1 (s)
- Reservation 2 (v)
- Reservation 3 (mp)
Arbetsmarknadspolitikens mål
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2006/07:A244 i denna del.- Reservation 4 (v)
Ett reformerat arbetsmarknadsverk
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2006/07:Fi244 av Göran Persson i Stjärnhov m.fl. (s) yrkande 21 i denna del.- Reservation 5 (s)
Integrationsfrågor
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Sf223 yrkande 4 i denna del, 2006/07:Sf251 yrkande 8 i denna del, 2006/07:A239 i denna del och 2006/07:A270 yrkande 6 i denna del.- Reservation 6 (v)
- Reservation 7 (mp)
Aktörer på arbetsförmedlingsområdet
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Fi244 yrkande 21 i denna del, 2006/07:Ub255 yrkande 17, 2006/07:A247, 2006/07:A259, 2006/07:A309 yrkandena 1 och 2, 2006/07:A347 yrkande 6 i denna del och 2006/07:A348 yrkande 12.- Reservation 8 (s)
- Reservation 9 (v)
- Reservation 10 (mp)
Stöd till start av näringsverksamhet
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2006/07:A243 och 2006/07:A348 yrkande 11.- Reservation 11 (mp)
Övriga arbetsmarknadspolitiska program
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2006/07:A271 yrkande 5, 2006/07:A332, 2006/07:A347 yrkande 4 och 2006/07:A348 yrkandena 8 och 9.- Reservation 12 (v)
- Reservation 13 (mp)
Lönebidrag och Samhall
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2006/07:A294 av Jasenko Omanovic och Eva Sonidsson (båda s) och
2006/07:A348 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkande 10.- Reservation 14 (mp)
Integrations- och antidiskrimineringsarbete
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2006/07:A270 yrkande 2 i denna del och 2006/07:A348 yrkandena 3 och 5.- Reservation 15 (v)
- Reservation 16 (mp)
Kommunernas ansvar för flyktingmottagande
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Sf251 yrkande 8 i denna del, 2006/07:A239 i denna del och 2006/07:A270 yrkande 6 i denna del.- Reservation 17 (v)
Höjda ersättningar för flyktingmottagandet
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2006/07:Sf251 yrkande 9.- Reservation 18 (v)
Kommunal introduktionsverksamhet
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2006/07:Sf223 yrkande 4 i denna del.- Reservation 19 (mp)
Allmänna frågor om arbetslivspolitiken
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Fi244 yrkande 27 i denna del, 2006/07:A302 yrkande 2 i denna del, 2006/07:A319 yrkande 4 i denna del och 2006/07:A348 yrkandena 13 och 14, båda i denna del.- Reservation 20 (s)
- Reservation 21 (v)
- Reservation 22 (mp)
Arbetsdomstolens sammansättning m.m.
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2006/07:Fi244 yrkande 28, 2006/07:Ju372 yrkande 12 och 2006/07:A348 yrkande 13 i denna del.- Reservation 23 (s)
- Reservation 24 (mp)
HomO:s uppgifter m.m.
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2006/07:So463 yrkandena 7 och 13.- Reservation 25 (mp)
En ny jämställdhetsmyndighet
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2006/07:A229 och 2006/07:A238 yrkande 3.- Reservation 26 (v)
Delegation för hälsa och heltid
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2006/07:A348 yrkande 15.- Reservation 27 (mp)
Anslag på utgiftsområde 13 för 2007
Utskottets förslag:
a) Integrationsverkets avveckling
Riksdagen godkänner att Integrationsverket avvecklas per den 1 juli 2007.
b) Hemutrustningslån
Riksdagen godkänner att under 2007 lån får tas upp i Riksgäldskontoret för det samlade behovet av hemutrustningslån intill ett belopp av 1 400 000 000 kr.
c) Bemyndigande beträffande anslag 22:3
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2007 för ramanslag 22:3 Köp av arbetsmarknadsutbildning och övriga kostnader åta sig ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 1 500 000 000 kr under 2008-2011.
d) Bemyndigande beträffande anslag 22:4
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2007 för ramanslag 22:4 Lönebidrag och Samhall m.m. åta sig ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 5 900 000 000 kr under 2008-2010.
e) Bemyndigande beträffande anslag 22:6
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2007 för ramanslag 22:6 Europeiska socialfonden m.m. för perioden 2000-2006 åta sig ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst 1 400 000 000 kr under 2008.
f) Bemyndigande beträffande anslag 22:7
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2007 för ramanslag 22:7 Europeiska socialfonden m.m. för perioden 2007-2013 åta sig ekonomiska förpliktelser som medför behov av framtida anslag på högst 900 000 000 kr under 2008-2015.
g) Bemyndigande beträffande anslag 22:8
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2007 för ramanslag 22:8 Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering åta sig ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 7 000 000 kr under 2008-2010.
h) Avskaffande av anställningsstöd
Riksdagen godkänner regeringens förslag att avskaffa anställningsstöden, dock ej det särskilda anställningsstödet och anställningsstödet för långtidssjukskrivna med stödnivån 750 kr per dag.
i) Avskaffande av datortek
Riksdagen godkänner regeringens förslag att avskaffa datortek.
j) Arbetsmarknadsutbildning
Riksdagen godkänner regeringens förslag att icke-upphandlad arbetsmarknadsutbildning inte ska få förekomma inom det reguljära utbildningsväsendet.
k) Avskaffande av interpraktikstipendier
Riksdagen godkänner regeringens förslag att avskaffa interpraktikstipendier.
l) Avskaffande av friår
Riksdagen godkänner regeringens förslag att avskaffa friåret.
m) Anvisning av anslag under utgiftsområde 13
Riksdagen anvisar för budgetåret 2007 anslagen under utgiftsområde 13 Arbetsmarknad enligt vad som framgår av bilaga 2.
n) Övriga motionerAnslag på utgiftsområde 14 för 2007
Utskottets förslag:
a) Bemyndigande beträffande anslag 23:1
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2007 för ramanslag 23:1 Arbetsmiljöverket besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 18 550 000 kr under 2008.
b) Arbetslivsinstitutets avveckling
Riksdagen godkänner att Arbetslivsinstitutet avvecklas per den 1 juli 2007.
c) Anvisning av anslag under utgiftsområde 14
Riksdagen anvisar för budgetåret 2007 anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsliv enligt vad som framgår av bilaga 2.
d) Övriga motioner
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.