Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Utgiftsområde 5 Internationell samverkan

Betänkande 2011/12:UU1

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
30 november 2011

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Tillfälligt problem
För vissa betänkanden kan det saknas bilagor på huvuddokumentets sida. Bilagorna går att hitta via sökfunktionen. Vi arbetar med att åtgärda problemet. Vid frågor, kontakta riksdagsinformaion telefon: 020-349 000, e-post: riksdagsinformation@riksdagen.se

PDF
Utgiftsområde 5 Internationell samverkan(pdf, 176 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2011/12:1 Utgiftsområde 5 Internationell samverkan

Beslut

Pengar till internationell samverkan (UU1)

Riksdagen sa ja till regeringens förslag i budgetpropositionen om drygt 2 miljarder kronor till internationell samverkan för 2012. Mest pengar går till avgifter för internationella organisationer, drygt 1,4 miljarder. Riksdagen gav regeringen rätt att besluta om ramanslag mellan 2013-2017 för samarbete inom Östersjöregionen.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 12
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2011-11-15
Justering: 2011-11-22
Trycklov till Gotab och webb: 2011-11-23
Trycklov: 2011-11-23
Reservationer: 3
Betänkande 2011/12:UU1

Alla beredningar i utskottet

2011-10-05, 2011-10-25, 2011-11-08, 2011-11-15

Pengar till internationell samverkan (UU1)

Utrikesutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag i budgetpropositionen om drygt 2 miljarder kronor till internationell samverkan för 2012. Mest pengar går till avgifter för internationella organisationer, drygt 1,4 miljarder.

Utskottet föreslår även att riksdagen ger regeringen rätt att besluta om ramanslag mellan 2013-2017 för samarbete inom Östersjöregionen.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2011-11-30
Stillbild från Debatt om förslag 2011/12:UU1, Utgiftsområde 5 Internationell samverkan

Debatt om förslag 2011/12:UU1

Webb-tv: Utgiftsområde 5 Internationell samverkan

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Bodil Ceballos (MP)
Anf. 1 Bodil Ceballos (MP)
Fru talman! I det senaste numret av tidningen Riksdag & Departement kan vi läsa att vapenexporten till fattiga och odemokratiska länder drar ned det blågula betyget i tankesmedjan Center for Global Developments index, ett betyg som annars i synnerhet tack vare det svenska biståndet ändå hamnar väldigt högt. Med tanke på de ständiga rapporter, och förslag, som kommer från den svenska tankesmedjan Timbro - som ständigt beskriver hur dåligt det svenska biståndet är - är det bra att veta att i andra delar av världen har det svenska biståndet ett väldigt gott renommé. Enligt Center for Global Development är Sverige när det gäller bistånd världsledande oavsett om man mäter kvantitet, kvalitet eller grad av bundet bistånd. Vi ska vara stolta över det svenska biståndet - inte tvärtom. Fru talman! Sverige har som sagt gott renommé i världen, men glansen har börjat falna sedan några år tillbaka. Regeringens inställning till vapenexport är en av de frågor som bidrar till att reducera det tidigare goda ryktet. Enligt den tidigare nämnda tankesmedjan är det få rika länder som har en högre andel vapenexport riktad till fattiga och odemokratiska länder än vad Sverige har. Sedan alliansregeringen tillträdde har den svenska vapenexporten klättrat snabbt på listan av länder som utmärker sig för att sälja vapen till icke-demokratiska och fattiga stater. I synnerhet är det exporten till Pakistan som ifrågasätts. Det är också så att det har inrättats en vapenexportmyndighet, och som namnet antyder har den en enda uppgift - att sälja vapen. Det är en mycket märklig konstruktion i ett land som varje år har mänskliga rättigheter som honnörsord i regeringens utrikespolitiska deklarationer. Den svenska frihandelsministern har sedan hon tillträdde genomfört många dörröppnare-för-företagen-resor till diktaturer runt om i världen. Vid ett flertal tillfällen har ministern främjat vapenexport till stater där det förekommer omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter. Frågan är varför inte demokratiska länder är intressanta att besöka och "öppna dörrar" i. Vi har väl annat att sälja än vapen i det här landet, grön teknik till exempel. Men inte heller när det gäller att främja tekniköverföring för fredliga ändamål till fattiga länder hör Sverige till de bättre länderna - till skillnad mot vad man skulle kunna tro när man hör regeringspartierna prata miljö, klimat och näringslivssatsningar här i kammaren till exempel. Tack och lov är vi ju åtminstone bra på bistånd. Och nu när riksdagen beslutat att införa ett skärpt demokratikriterium för krigsmaterielexport kan det förhoppningsvis bli en förändring även vad gäller den. Men hittills har vi inte sett några tydliga tecken på att så är fallet. Fru talman! Som jag nu beskrivit hänger regeringens politik inte ihop. Redan 2003 beslutade Sveriges riksdag att all politik som Sverige bedriver, såväl miljöpolitik, handelspolitik som försvarspolitik, ska främja fattigdomsbekämpning och stärka mänskliga rättigheter. Riksdagsbeslutet om politik för global utveckling innebär krav på en förändrad politik som ger alla ministrar och departement liksom statliga myndigheter uppdraget att i alla sammanhang fatta beslut och agera på ett sätt som stämmer överens med utvecklingsmål som tar sin utgångspunkt i fattiga människors perspektiv och genomsyras av mänskliga rättigheter. I Sverige ska politiken för global utveckling, PGU, styra alla verksamhetsområden. Regeringen har ett stort ansvar för reglering av de aktörer som ägnar sig åt diplomati, statlig utlåning, exportstöd och satsningar för att främja svensk export. Om de inte underställs tydliga och transparenta styrinstrument finns det stor risk att affärer genomförs som krockar med målet att svensk politik i alla sammanhang ska bidra till minskad fattigdom i världen och stärka respekten för mänskliga rättigheter. Det har alla partier ställt sig bakom. Men även PGU ifrågasätts nu av tankesmedjan Timbro som i dagarna lagt fram förslag om förändringar av den svenska PGU:n. Frågan är om regeringen kommer att ansluta sig till Timbros förslag eller om den står fast vid det en enig riksdag en gång ställde sig bakom, eller åtminstone låter en eventuell förändring passera en parlamentarisk utredning. Det rimmar nämligen illa med PGU att satsa på vapenexport och samtidigt minska de medel som går till fredsarbete. Till exempel har den så kallade fredsmiljonen, som organisationer som arbetar med fredsfrämjande och nedrustning kunnat söka medel från under de senaste åren, minskat. I Miljöpartiets budget lägger vi 5 miljoner kronor mer till fredsmiljonen jämfört med regeringens förslag. Vi menar att civilsamhället är en viktig aktör i både bistånds- och fredsarbete och en aktör som når ut i svårtillgängliga miljöer dit stater och institutioner många gånger har svårt att nå. Sipri, Stockholm International Peace Research Institute, drabbades också för några år sedan av en besparing på 5 miljoner kronor och gavs i uppdrag att öka ansträngningarna för att hitta externa finansiärer. Det har de också lyckats göra, men vi menar att det är mycket angeläget att fredsforskningen har en stabil finansiering och inte hänvisas till att arbeta i projektform. Vid det möte utskottet hade med Sipri underströk institutet vikten av stabil grundfinansiering för sin forskning. Också Sipris anslag vill vi öka med 5 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Medlen tar vi från försvarsbudgeten, där vi bland annat drar ned på försvarsexportmyndigheten. Fru talman! Inte bara fredsarbetet behöver ökade medel inom vårt utgiftsområde. Vi menar att den nordiska dimensionen och Östersjösamarbetet är två fundament för vår säkerhet och att det också här behövs ökade resurser. Bland annat bör Sverige ta initiativ till att det byggs upp en oljeskyddsberedskap i anslutning till planerade rutter för oljetrafiken, och det bör ske i samverkan med övriga strandstater. Det ekonomiska samarbetet och handelsutbytet förväntas öka betydligt i vårt närområde och därmed också sjötransportsystemet. Vi anslår därför 10 miljoner mer till det nordiska samarbetet. Arktis och Barents hav har en särställning och får en allt större strategisk betydelse för oss. I takt med att isarna smälter öppnar sig både nya möjligheter och nya hot. Om hoten eller möjligheterna blir störst har vi olika synpunkter på i olika länder. Flera ser möjligheterna att exploatera som något mycket positivt och lukrativt. Jag ser samma möjligheter som ett mycket stort hot - inte bara på grund av eventuella konflikter med urbefolkning och mellan länder i området, utan på grund av att alla nya möjligheter att exploatera olja är ett ytterligare hot inte bara mot isarna och isbjörnarna i Arktis utan också mot hela mänskligheten. Men oavsett hur det blir är det viktigt att vi står rustade att möta de nya utmaningarna och att vi också är beredda att prioritera samarbetet allra längst i norr. Vi vill därför anslå 10 miljoner extra utöver regeringens budget. Medlen för det nordiska samarbetet och Östersjösamarbetet samt Arktis och Barents hav flyttar vi också från försvarsbudgeten. Eftersom vi inte kan yrka på våra förslag här som är en del av hela den stora budgeten lämnar vi våra förslag i ett särskilt yttrande. Fru talman! Under de senaste åren har det talats allt oftare om mänsklig säkerhet, till skillnad från territoriell säkerhet. Det är positivt, för vad ska vi med territoriell säkerhet till om vi människor inte är säkra på det territorium som säkras? De vars säkerhet drabbas värst i de flesta konflikter är kvinnor, men också barn. Därför bör både genus- och barnperspektiv finnas med i analyserna av säkerhetsläge och säkerhetsbehov. När det gäller genusperspektiv på situationer och länder i konflikt är Sverige ett av de bättre länderna. Det innebär inte att vi inte kan göra mer. Det är känt att systematiska våldtäkter och massvåldtäkter alltid har använts i väpnade konflikter. Kongo är ett av många exempel där kvinnor har fått utstå de allra grövsta sexuella brotten. Massvåldtäkter och systematiska våldtäkter bör bedömas som krigsförbrytelser, det är vi nog alla överens om. PGU är vi också överens om. Men vi utvisar ändå kvinnor som utsatts för just krigsförbrytelser från Sverige tillbaka till hemländerna och tillbaka till förövarna. Det rimmar illa med PGU. Frågan är därför om allianspartierna menar allvar med allt vackert tal om kvinnors säkerhet och resolutionerna 1325 och 1820. Eller är kvinnors säkerhet viktig bara så länge kvinnorna inte råkar befinna sig i Sverige och inte befinner sig i Sverige utan uppehållstillstånd? Sverige undervisar både kvinnor och män som ska tjänstgöra i fredsbyggande insatser i resolutionerna 1325 och 1820. Det är bra, men det bör kompletteras med en handlingsplan för att förverkliga de ovan nämnda resolutionerna i alla samarbetsländer. Inte minst har vi möjlighet att verka för att EU ska upprätta handlingsplaner för genomförande av resolutionerna 1325 och 1820 och att det i EU:s säkerhetsstrategi skrivs in en politisk förpliktelse att leva upp till resolutionerna. Det räcker inte att tala om säkerhet, man måste också agera. Jag yrkar därför bifall till reservation 3.
Julia Kronlid (SD)
Anf. 2 Julia Kronlid (SD)
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservationer 1 och 2. Sverigedemokraterna ser positivt på att Sverige deltar i internationella samarbeten. Det är viktigt att vi inledningsvis slår fast detta. Vi anser till exempel att FN och Europarådet utgör viktiga samarbetspartner. Vi sätter också stort värde på det nordiska samarbetet. Det är dock precis lika viktigt att slå fast att man bör ha en vägledande bild för sina samarbeten och att man låter de avtal man ingår styras av detta. Ett gott samarbete med andra länder och andra parter bör kunna ske genom ett ömsesidigt förtroende och gemensamma intressen. Av denna anledning finner vi i Sverigedemokraterna att vi måste ifrågasätta fler av de så kallade samarbeten som Sverige har ingått eftersom vi frågar oss vilken relevans de egentligen har. Fru talman! Låt mig ta ett exempel. Under en följd av år har Sverige ingått i ett samarbete med Ryssland där vi för miljonbelopp har bidragit till finansieringen av reningsverk längs med Östersjön. Nu ifrågasätter vi inte behovet av reningsverk och rent vatten i Östersjön, och det är möjligt att det fanns ett behov av stöd för ett antal år sedan i Ryssland. Jag måste dock säga att jag har svårt att se varför Ryssland i dag inte själva skulle kunna bära kostnaden för dessa reningsverk. Trots den bitvis bristfälliga ekonomi som vår granne i öst uppvisar är Ryssland fortfarande en av världens stormakter, och med stora inkomster från gas och olja innehar Ryssland helt andra ekonomiska muskler än vad lilla Sverige har. Det framstår som orimligt att vi fortfarande ska betala dessa reningsverk. Vi kan som sagt förstå att det har funnits ett behov av att stötta Ryssland till en positiv utveckling efter Sovjetunionens fall, men nu har det gått lång tid, och efter över 15 år av svenskt miljö- och demokratistöd till Ryssland är det enligt vår mening nu dags för en avslutning. Vi anser att Ryssland bör ta ansvar för finansieringen av sina egna reningsverk i Östersjöregionen, och vi anser det inte försvarbart att ansvaret ska ligga på svenska skattebetalare. Vi vill gärna se ett gott samarbete med Ryssland genom ett ömsesidigt förtroende och gemensamma intressen men inte genom bistånd till ett land som enligt OECD:s, DAC:s, kriterier inte räknas som ett utvecklingsland. Fru talman! Dessa reningsverk är dock inte det enda projekt som Sverige finansierar i Ryssland. Vi bedriver också vissa typer av jämställdhetsarbete via Sida inom ramen för Östersjöarbetet. Enligt Sidas årsredovisning har pengar som gått via dessa anslag använts bland annat till att ordna pappautbildningar för ryska män i Moskva för att förändra könsroller. Jag kan förstå att det finns en vilja att verka för jämställdhet i andra länder, men jämställdhetspolitik av detta slag borde vara en verksamhet som faller inom det enskilda landets ansvar, särskilt när Ryssland inte räknas som ett utvecklingsland. Rimligen borde regeringen i stället till exempel ta mer ansvar för en värdig äldreomsorg i Sverige. Med hänvisning till det anförda vill vi bland annat minska samarbetet när det gäller Östersjön med 83 miljoner. Fru talman! Vi ställer oss däremot positiva till samarbete inom Visbyprogrammet och Östersjöteamet på områden som handlar bland annat om att samverka mot skogsbränder och mot trafficking och att ha ett utbyte inom forskning och utbildning. Där skulle vi gärna se ett ännu närmare samarbete med våra baltiska grannländer. Fru talman! Vi har dessutom en motivreservation i föreliggande betänkande där vi har en annan motivering än majoriteten. Som tidigare har anförts är Sverigedemokraterna inte principiellt emot internationella insatser i andra länder. I flera fall anser vi det vara viktigt att bidra till fred och stabilitet. Däremot kan vi inte instämma i utskottets positiva inställning till utvecklingen av EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik samt EU:s gemensamma utrikestjänst, EEAS. Sverigedemokraterna är kritiskt inställda till EU:s gemensamma försvars- och säkerhetspolitik eftersom vi ser med oro på att Sverige alltmer engagerar sig i internationella militära insatser som har en begränsad förankring hos det svenska folket och som riksdagen har begränsade möjligheter att få inflytande över. Vi ser även kritiskt på EU:s gemensamma utrikestjänst eftersom det ofrånkomligen urholkar svenska utrikespolitiska intressen när mycket av vår utrikespolitik överlåts åt EU. Avslutningsvis yrkar jag återigen bifall till våra reservationer 1 och 2.
Bodil Ceballos (MP)
Anf. 3 Bodil Ceballos (MP)
Fru talman! Jag blev lite undrande när Julia Kronlid talade om biståndet till Ryssland under behandlingen av just detta betänkande eftersom vi nu talar om internationell samverkan och inte om biståndsbudgeten. Det som Julia Kronlid tog upp handlade väl mer om biståndsbudgeten.
Julia Kronlid (SD)
Anf. 4 Julia Kronlid (SD)
Fru talman! Jo, jag är mycket väl medveten om att vi inte talar om bistånd i dag. Men Sverige har under många år gett bistånd till Ryssland. Nu anser jag att det enda som man har gjort är att man har flyttat detta till ett annat utgiftsområde och inte längre kallar det bistånd utan grannsamverkan. Men vi ger fortfarande stora medel till Ryssland som självt har stora möjligheter att stå för dessa kostnader. Då anser jag att särskilt dessa reningsverk är någonting som Ryssland självt ska kunna ta ansvar för. Jag anser därför att vi fortfarande ger bistånd till Ryssland. Vi har bytt namn på det.
Bodil Ceballos (MP)
Anf. 5 Bodil Ceballos (MP)
Fru talman! Då kan jag konstatera att det egentligen inte är de medel som Julia Kronlid talar om just nu som vi diskuterar i dag, utan detta tillhör biståndsbudgeten som vi kommer att diskutera lite senare. Om man tittar på det som har skett med det bidrag som har getts för miljöåtgärder i Ryssland måste vi tänka på att det faktiskt gynnar oss själva också och den gemensamma Östersjön som vi på något sätt måste skydda. Även om Ryssland har de ekonomiska medlen hjälper inte det om Ryssland inte har den politiska viljan. Vi kommer inte att få ett renare Östersjön så länge Ryssland självt inte vill. Därför är det bra att Sverige arbetar med att rena Östersjön och med att hjälpa våra grannländer att också rena Östersjön. I och för sig tror jag inte att det är så att vi fortfarande betalar för ryska reningsverk. Vi har tidigare gjort det, men jag tror inte att det är så nu.
Julia Kronlid (SD)
Anf. 6 Julia Kronlid (SD)
Fru talman! Jag vill klargöra att det i årets budget från regeringen klart och tydligt står att 35 miljoner går till reningsverk i Ryssland. De pengar vi i dag talar om finns under detta anslag. 35 miljoner går också till olika andra projekt i Ryssland - jag ser detta som det som förut har varit biståndsarbete men som nu flyttats till utgiftsområde 5, som vi i dag diskuterar. Inom det området föreslår vi bland annat en minskning med 83 miljoner. Apropå detta med att Ryssland inte har ekonomiska möjligheter och måhända inte vill ta sitt ansvar: Ja, det må vara så. Men jag tycker kanske inte att Sveriges svar ska vara: Okej, ni vill inte ta ansvar, så vi betalar i stället. Kanske borde det finnas andra vägar att påverka Ryssland. Till exempel har Ryssland byggt en gasledning genom svenska vatten. Vi tycker väl att man borde ha ställt upp tydligare villkor: Ska ni få bygga en gasledning genom våra vatten bör ni också kunna ta er del av ansvaret för ett rent Östersjön.
Urban Ahlin (S)
Anf. 7 Urban Ahlin (S)
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet. En lång rad år har vi socialdemokrater haft en egen motion och egna förslag om kostnader inom utgiftsområde 5, Internationell samverkan, härrörande sig från att regeringen hela tiden skurit ned på Sipri, det institut som är en av världens mest ansedda tankesmedjor för fredsforskning. I den budget som regeringen nu lagt fram ser vi att man inte fortsätter att göra sådana neddragningar. Över det är naturligtvis vi socialdemokrater väldigt glada. Därför har vi inte lagt fram något förslag i det avseendet. Dock är det ledsamt att jag inte kan svära mig fri från misstanken att detta har att göra med vem som är ordförande för Sipri. Så länge ordföranden hette Rolf Ekéus var det besparingar. Men när en före detta moderat riksdagsledamot blev ordförande i Sipri slutade regeringen med sin besparingsiver beträffande detta institut. Det är det värt att notera. Jag är alltså lite ledsen över att jag inte kan svära mig fri från nämnda misstanke. När det gäller det utgiftsområde vi nu diskuterar handlar det om vad det är för institutioner och organisationer som Sverige i en internationell samverkan ger stöd. Vi socialdemokrater har under en lång tid hävdat att Sverige återigen måste vara ett av de ledande länder som hanterar medling och förhandlingar i olika konflikter ute i världen. Går man tillbaka i historien ser man att Sverige är ett av de länder som alltid haft medlare och som varit duktigt med att delta för att bringa ordning i konflikter runt om i världen. Är det någon som kan peka på någon som är utsedd till att vara medlare och förhandlare i några av världens konflikter i dag? Nej, Sverige har helt fallit undan i detta avseende! I dag är det norrmän som är med. Det är Martti Ahtisaari från Finland och andra som är betydligt mer aktiva. Det är synd att det är så. Sverige har lång tradition, god kunskap och ett utrikesdepartement med väldigt dugliga personer. Tyvärr finns det inget intresse från regeringens sida. Det syns tydligt också i det här förslaget. Det är tråkigt. Här borde man anstränga sig ännu mer. Jag vill ändå ge en eloge till vår delegation nere i Genève under ledning av ambassadör Jan Knutsson som mycket aktivt deltar. Också Sverige ger där stöd till olika think tanks som finns runt FN-högkvarteret i Genève som i sin tur arbetar med att delta i medlingar och fredsförhandlingar i världen. Det är gott, men Sverige skulle kunna vara betydligt mer aktivt på detta område. Jag vill ta tillfället i akt att också säga att när vi nu diskuterar internationell samverkan finns det även en annan del som så att säga ska vara med i alla dessa samarbeten - Bodil Ceballos tog tidigare upp detta - nämligen detta med kvinnors roll i fredsarbetet vid konflikter när det gäller att bygga säkerhet. Där finns det två FN-resolutioner, 1325 och 1820, som bidrar till detta. I allt som regeringen gör och föreslår när det gäller internationell samverkan borde det vara "mainstreamat" att detta ska vara en röd tråd i all verksamhet. Också om det hade man kunnat skriva betydligt mer i den budgetproposition som vi i dag behandlar. Julia Kronlid menar att vi inte ska ha något som helst samarbete med Ryssland därför att Ryssland självt klarar av att betala sitt. Jag tycker att det är helt rätt. Ryssland har rejält med pengar; det råder ingen tvekan om det. Därför ska vi inte bidra till infrastrukturinvesteringar, till vägar, reningsverk och så vidare. Det kan landet självt betala. Den förändringen av stödet har faktiskt skett. Vad det nu handlar om är att bidra till en modernisering av den ryska samhällsapparaten, om att i olika projekt kunna påverka för att man ska få en mer demokratisk attityd och för att man ska lyssna på sina egna medborgare och öppna upp sitt samhälle för mer tänk - ungefär som här i Sverige. Det tycker jag är högst rimligt, så i den meningen försvarar jag regeringen. Det bistånd som förr fanns till Ryssland har förändrats till att nu mer vara ett systemförändrande stöd, något som jag ställer upp på och tycker är bra. Det är rimligt att vi finns med för att ge Ryssland impulser till att modernisera sitt arbetssätt. Med detta yrkar jag ännu en gång bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Karin Enström (M)
Anf. 8 Karin Enström (M)
Fru talman! Temat för morgonens debatt här är utrikesutskottets betänkande om utgiftsområde 5, Internationell samverkan. Det handlar om ett ramanslag om drygt 2 miljarder kronor, vilket i det stora sammanhanget kanske är en förhållandevis liten del av budgetpropositionen som helhet. Men här är kanske inte pengarna, krontalet, det viktiga, utan här berörs områden och ställningstaganden som är helt centrala för svensk utrikespolitik. Bra med betänkandet är att det är ett utryck för den breda parlamentariska uppslutning som finns kring att Sverige ska ha och driva en aktiv utrikespolitik där frågor som rör internationell samverkan och arbetet för fred och säkerhet ska stå allra högst på dagordningen. Det är något som jag varmt välkomnar. Fru talman! Jag vill göra ett par nedslag i de delar av utskottets betänkande som jag uppfattar som särskilt viktiga. För det första tar man i betänkandet fasta på att Europeiska unionen är det centrala forumet för svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Så är det, och så kommer det att förbli. Europasamarbetet har under de senaste åren utsatts för påfrestningar genom den ekonomiska krisen. Ändå finns det nu ännu större anledning att fördjupa och förstärka vår gemensamma utrikespolitik. Det är genom ett aktivt deltagande inom EU:s utrikespolitik som vi allra bäst förvaltar Sveriges intressen. Det är då vi kan uppnå verklig skillnad genom att påverka en union som i sig består av en halv miljard människor och som utgör världens största gemensamma marknad. Därför är det också centralt att EU:s utrikespolitik fortsätter att utvecklas och att den nya utrikestjänsten får möjlighet att spela roll i det framtagandet. I utskottets betänkande välkomnas också regeringens ambition att stärka det militära och civila samarbetet mellan EU och FN. Det är en viktig signal. Det finns de som vill ge sken av att utvecklingen av en krishanteringsförmåga inom EU skulle vara någonting negativt för FN. Jag tror att det är precis tvärtom. Det är inget nollsummespel när vi arbetar för fred och säkerhet i världen. Ju fler som vill vara med och som kan ta ansvar och dra sitt strå till stacken, desto bättre! FN och dess generalsekreterare har välkomnat att EU utvecklar en ökad förmåga att hantera väpnade konflikter, inte minst för att avlasta FN:s redan hårt ansträngda fredsinsatser som i dag omfattar cirka hundra tusen soldater i ett femtontal insatser runt om i världen. Här har EU en viktig roll att spela. Vi hoppas att den rollen kan bli ännu större. För det andra, fru talman, tas i betänkandet fasta på att Sverige fortsatt ska ha ett starkt engagemang för internationell fred och säkerhet. Ett uttryck för detta är naturligtvis våra fredsfrämjande insatser i Afghanistan och på västra Balkan. Det gäller även den nyligen avslutade insatsen i Libyen. Men insatser som dessa kostar pengar. Det gör att man måste prioritera detta område om man menar allvar med sin ambition. Det är också därför anslaget inom ett annat utgiftsområde, nämligen 6, har fördubblats för de internationella insatserna den senaste mandatperioden. Att främja internationell fred och säkerhet ställer dock andra krav än att skicka ut soldater på fredsfrämjande insatser. Det handlar också om att säkra att vi har kompetens, information och forskning även inom Sverige på detta område. Sipri, som redan har varit uppe i denna debatt, spelar här en viktig roll och är världsledande på sitt område. Jag tycker att det är bra att utskottet klart och tydligt skriver i betänkandet att det är viktigt att det finns en grund, men det är också viktigt att Sipri liksom andra forskningsinstitut måste kunna attrahera andra forskningspengar. Det har man lyckats väldigt bra med, och det fick vi väldigt bra förklarat hos utskottet. Det finns med i betänkandet. För det tredje handlar det om att stå upp för och värna de mänskliga rättigheterna, och då inte minst kvinnors situation i väpnade konflikter. Här är det viktigt att fortsätta betona det engagemang som redan finns och som visar sig inför resolution 1325 och 1820. Regeringen har antagit en förstärkt handlingsplan för att försöka få stopp på sexuellt våld mot kvinnor och flickor, motverka straffrihet i dessa länder och, precis som varit uppe tidigare i debatten, stärka kvinnors delaktighet, deltagande och inflytande i att bygga fred. Min kollega Elisabeth Björnsdotter-Rahm kommer strax att tala mer om detta. Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.
Julia Kronlid (SD)
Anf. 9 Julia Kronlid (SD)
Fru talman! Vi har hört lite olika infallsvinklar, och nu tänker jag att jag skulle vilja få lite klarhet i detta med svenska skattemedel till ryska reningsverk och till en form av biståndsinsatser i Ryssland - även om det inte längre kallas bistånd inom detta utgiftsområde. I regeringens budget står det nämligen klart och tydligt att inom anslaget till Sida för Östersjösamarbetet går huvuddelen inom miljösamarbetet till att finansiera reningsverk i Ryssland. Jag undrar lite hur regeringen anser det försvarbart att man inte har råd att ta ansvar för till exempel äldreomsorgen i Sverige men har råd att finansiera reningsverk i Ryssland. Jag skulle också vilja ha ett svar på när detta kommer att avslutas, om det nu är så att man instämmer i det jag har sagt om att det är dags att avsluta. Jag skulle vilja veta när regeringen tänker avsluta denna form av bidrag.
Karin Enström (M)
Anf. 10 Karin Enström (M)
Fru talman! När man ställer olika utgifter mot varandra kan det ibland bli konstiga jämförelser. Här handlar det om att vi från Sveriges sida tycker att det är väldigt viktigt att vi som är strandländer runt Östersjön samarbetar för att försöka rädda vårt innanhav, som är väldigt känsligt. Det är känsligare än många andra hav; det är grundare, har mindre utbyte och en speciell fauna under vattnet som absolut är värd att beskydda. Därför har vi satsat mycket, och tidigare har vi hjälpt många länder runt Östersjön både med kompetens och med reda pengar för att se till att vi tillsammans får ett renare hav som vi ska kunna njuta av och fiska i. Det ska även våra barn och barnbarn kunna göra. Däremot håller vi på med en omsvängning, vilket Urban Ahlin också redovisade. Här måste man väga olika saker mot varandra. Detta är så pass viktigt både för Sverige och för de andra Östersjöländerna att vi fortsätter att prioritera detta. Jag tror att vi alla tjänar på att ha ett renare Östersjön.
Julia Kronlid (SD)
Anf. 11 Julia Kronlid (SD)
Fru talman! Jag ifrågasätter inte att vi har ett behov av ett renare Östersjön och att det absolut är viktigt. Jag kan mycket väl tänka mig att Sverige kan bidra och hjälpa länder som inte har de ekonomiska möjligheterna. Vi är till exempel - det kommer vi att ha en debatt om senare i december - positiva till att bidra med miljösatsningar i utvecklingsländer. Det jag frågar här i dag är dock varför vi ska bidra med finansiering till ett land som Ryssland, som har de ekonomiska möjligheterna att stå för detta själva. Har det inte funnits möjligheter att genom olika avtal trycka på för att Ryssland också ska ta ansvar för Östersjön och att det ansvaret inte ska ligga på svenska skattebetalare? Jag är alltså inte emot ett renare Östersjön i sak, men här är det fråga om ansvar. Sverige tar ansvar för sin del, och Ryssland tar ansvar för sin del. Sedan kan vi samarbeta i utbildning och kompetens - absolut. Regeringen har sagt ja till ett samarbete om den ryska gasledningen. Jag undrar om man inte här hade kunnat ställa vissa villkor och krav på Ryssland att ta ansvar för Östersjön när det gäller deras reningsverk. Hade detta kunnat vara en möjlighet att ställa lite krav?
Karin Enström (M)
Anf. 12 Karin Enström (M)
Fru talman! Julia Kronlid har rätt i att vi ska ställa krav, och vi ställer också krav. Länder som kan betala själva ska göra det i så stor utsträckning som möjligt. Detta har snarare handlat om att med kompetens och viss finansiering se till att vi får ordning på de stora miljöproblem som finns. Att koppla ihop detta med gasledningen tror jag är olyckligt, för det handlar om två olika typer av miljöfrågor. När det gäller gasledningen handlar det om en miljöprövning där Sverige skulle svara på frågan hur vi såg på gasledningens effekter på miljön.
Fredrik Malm (FP)
Anf. 13 Fredrik Malm (FP)
Fru talman! Vi har i dag att debattera utrikesutskottets första betänkande under detta riksmöte. Det berör utskottets behandling av utgiftsområde 5 i budgetpropositionen, om internationell samverkan för år 2012. Utgiftsområde 5 i statsbudgeten berör Sveriges förhållanden till och överenskommelser med andra stater och internationella organisationer. Det huserar också två myndigheter under detta utgiftsområde. Det är ISP, alltså Inspektionen för strategiska produkter, och Svenska institutet. Betänkandet sträcker sig från frågor som rör forskning kring konflikter, fred och nedrustning över Sveriges engagemang för kvinnors rättigheter i exempelvis konflikter till vårt arbete inom regionala och internationella organisationer såsom Europeiska unionen, Förenta nationerna, Nordiska rådet, Nordiska ministerrådet och så vidare. Detta utgiftsområde omfattar ungefär 2 miljarder svenska kronor. Fru talman! Sverige är ett förhållandevis litet land. Vi befinner oss i centrum av globaliseringen, men vi befinner oss samtidigt geografiskt i utkanten av Europa. Vi är ett fredligt land - det vet vi. Vi är ett land med en välutbildad befolkning. Vi har många människor från andra länder som bor, lever och jobbar här. Vi har alltid haft en ekonomi som är öppen för omvärlden. Vi är ett land som bejakar demokrati och frihet men också ett land som bejakar en öppen ekonomi, kapitalistiska principer och fri handel. Detta innebär att det är viktigt för oss i Sverige att vi inte bara är väl integrerade i världsekonomin utan att vi också har ett politiskt fördjupat samarbete med andra länder i världen, inom utvecklingssamarbetet och mycket annat. Det innebär i klartext, fru talman, att Sverige bör tillhöra kärnan i det europeiska samarbetet. Vi bör vara en aktiv medlemsstat i andra internationella organisationer såsom Nordiska rådet, Nordiska ministerrådet, Förenta nationerna, WTO, OECD med flera. I Folkpartiets fall anser vi också att Sverige bör vara medlem i Nato. Det innebär att Sverige också satsar på forskning. Att vi är en del av det internationella samfundet och den globala ekonomin innebär att vi satsar på forskning inom viktiga områden såsom nedrustning, ickespridning, freds- och konfliktforskning och annat som kan bidra till att vår värld blir bättre genom en ökad stabilitet och bättre möjligheter att motverka väpnade konflikter. Fru talman! Mitt största problem här i världen är inte att Sverige hjälper Ryssland med reningsverk. Det stora problemet är att Ryssland inte har genomgått ett reningsbad efter det sovjetiska imperialistiska, reaktionära och odemokratiska styre som landet hade i sju decennier till det mycket auktoritära styre som man nu ser under Putin, som dessutom återigen äntrar scenen som Rysslands främste man, även om han alltid har haft det bakom kulisserna på olika sätt, också under Medvedev. Vi ser en utveckling i Ryssland som på ett politiskt demokratiskt plan är djupt oroväckande. Det är förstås på det vi ska fokusera om vi riktar kritik mot Ryssland. Det är betydligt viktigare att fokusera på reningsbadet än på reningsverk, tycker jag. Fru talman! Det här innebär också att Sverige måste ligga i framkant för att värna kvinnors rättigheter, och det har nämnts av flera talare här tidigare. Förenta nationernas säkerhetsråd antog år 2000 resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Resolutionen betonar vikten av att kvinnor som berörs av konflikter också deltar i lösningarna av dem och att kvinnor finns representerade som aktörer i det internationella samfundets insatser för att skapa fred. Resolution 1325 följdes upp av resolution 1820, som handlar om att stoppa sexuellt våld mot civila med utgångspunkten att kvinnor och flickor är särskilt utsatta i konflikter. Den resolutionen har sedan följts upp och konkretiserats genom andra resolutioner. Och Margot Wallström har även utsetts till särskild representant för att bekämpa sexuellt våld i konflikter, vilket vi tycker är väldigt bra. Därutöver har regeringen antagit handlingsplaner och Europeiska unionen har antagit handlingsplaner, vilket också är väldigt positivt. Sverige har också som partnerland till Nato lyckats få in detta tänk och skrivningar om detta i Natos nya strategiska koncept som man enades om i Lissabon för ett år sedan. Det här innebär att det finns en plattform att ta avstamp ifrån för att värna kvinnors rättigheter i konflikter. Problemet är bara att de länder som lite oftare än vi i Sverige går ut i krig inte alltid bryr sig särskilt mycket om de resolutioner som har undertecknats. Det är en väsentlig skillnad mellan att Sverige undertecknar resolution 1325 och vad som händer när det pågår massutrensningar och massvåldtäkter i Toroprovinsen i östra Kongo. Det finns ett enormt glapp här mellan vad vi förbinder oss till inom världssamfundet och i de internationella organisationer som vi verkar i och vad som sedan blir fallet i konfliktzoner. Därför, fru talman, är det viktigt att vi ser att det svenska arbetet för att synliggöra dessa resolutioner inte bara handlar om att vi själva ska efterleva dem bättre i till exempel internationella insatser. Det handlar också om att verka för att andra länder ska respektera kvinnors rättigheter bättre. Det är alltså i hög grad ett normativt arbete, och om Sverige sviker i detta arbete kan vi inte förvänta oss att andra länder ska leverera engagemang och resultat. Det är alltså väldigt viktigt i detta sammanhang att vi inte bara ser resolutionerna som en hemläxa för oss själva utan också som ett sätt att kunna påverka andra. Det är viktigt att fler länder följer FN:s resolutioner och att varje land gör sin hemläxa för att dessa viktiga frågor ska vara en integrerad del inom säkerhetspolitiken, försvarspolitiken, de internationella insatserna och andra områden som berör kvinnor och flickor i konfliktsituationer. Med dessa ord, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.
Abir Al-Sahlani (C)
Anf. 14 Abir Al-Sahlani (C)
Fru talman! Oavsett hur många gånger jag kommer att ställa mig här i talarstolen kommer jag att känna mig lika ödmjuk. I dag är jag extra nervös inför denna debatt eftersom det är min första utrikespolitiska debatt. Men jag känner också ett stort ansvar och en stor tacksamhet för denna möjlighet. Innan jag börjar irra i väg vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på de reservationer som finns. Detta betänkande handlar om den svenska internationella samverkan. Där anger man olika inriktningar för hur den svenska internationella samverkan ska se ut. Bland annat skriver man ganska klart och tydligt att det är just freds- och säkerhetsfrämjande insatser, jämställdhetsfrågor och genomförandet av FN:s olika resolutioner, bland annat 1325, 1820, 1888 och 1889, som ska stå i fokus för vårt arbete, liksom nedrustnings- och ickespridningssamarbetet och redovisning av Sveriges engagemang i internationella organisationer såsom EU, FN, OSSE, Europarådet med flera. Jag kommer att resonera om olika punkter i detta betänkande. Trovärdighet är oerhört viktigt i utrikespolitiken. Det är A och O, speciellt för ett land av mindre mått som Sverige är. Därför går det inte att tala om fred samtidigt som Sverige säljer vapen eller olika komponenter som kan användas i stridssyfte till olika länder med något otydlig demokratisk eller icke demokratisk agenda. Centerpartiet tog klar och stark ställning för en översyn av en ny lagstiftning om export av krigsmateriel på sin stämma i Åre i år. Därför välkomnar vi den lagstiftning som är på väg från regeringen. Det är jätteviktigt att vi inte talar med kluven tunga, att vi in till slutet orkar och vågar stå för människors rätt till demokrati och frihet. Fattigdom är ett begrepp som har flera dimensioner. Det handlar inte bara om kronor och ören. Det handlar också om brist på respekt för det enskilda livet, brist på mänskliga rättigheter och brist på frihet och demokrati. Därför kan ingen här säga att Ryssland är en demokratiskt fungerande stat. Jag kan inte påstå det, även om det finns massor av naturtillgångar och pengar. Miljöaspekten är en oerhört viktig dimension av utrikes- och säkerhetspolitiken. Denna medvetenhet kanske inte finns i Ryssland. Därför måste Sverige finnas där och stötta i miljöarbetet. Därför vill jag rikta ett ord till Sverigedemokraterna och Julia Kronlid. Om vi menar allvar med att vi vill ha rent vatten i Östersjön kan vi inte stå med armarna i kors i ett hörn och sura och säga till Ryssland: Ja, men ni har pengar. Satsa på det själva! Vi måste i stället föregå med gott exempel, och om vi föregår med gott exempel följer förhoppningsvis Ryssland efter och kan kanske så småningom börja betala sina egna reningsverk. Men Östersjön och miljön väntar inte på att Ryssland ska få denna medvetenhet. Därför är det viktigt att Sverige går före. Jag vill nu tala om ett ämne som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, nämligen det europeiska samarbetet och speciellt utrikes- och säkerhetssamarbetet. Jag ser på EU som en god stormakt. Det provocerar många när jag säger stormakt, men EU är en union av demokratiska stater, och tillsammans är vi ganska stora och mäktiga och kan göra väldigt mycket. Jag hoppas att vi så småningom genom detta gemensamma utrikes- och säkerhetssamarbete lyckas omvandla våra stora vackra ord för människans rättigheter, för individens frihet, för demokrati och fred till handling och inte bara ord. Det krävs ett enat EU. Det krävs ett starkt men också handlingskraftigt EU. Det är klart att jag hade önskat att FN var en annan typ av organisation, ett FN som var handlingskraftigt och verkligen stod upp för varje människas rättighet och varje enskild människas liv. Men där är vi inte än. FN är inte en union av demokratiska stater; FN är en union av stater som har territoriell kontroll över sina länder. That's it. Tyvärr kan inte FN agera, och det senaste exemplet på det är Syrien. FN har inte kunnat enas om ett gemensamt ställningstagande mot det lågintensiva inbördeskriget i Syrien. Jag tycker att det är en stor brist. Därför måste EU agera med sina medlemsländer, och Sverige måste höra till EU:s kärna. Jag brukar tänka på Sverige som en liten myra i sammanhanget. Vi är ett ganska litet land, men vi har ett stort förtroendekapital i utrikespolitiken. Om vi är en myra är EU en elefant, och lyckas vi pusha elefanten i rätt riktning kan vi tillsammans åstadkomma mycket för människor överallt i världen, inte bara inom unionens gränser. Fru talman! Sverige är som sagt ett litet land i sammanhanget men också ett land med stort förtroendekapital. Jag välkomnar regeringens inriktningar, bland annat vad gäller genomförandet av de olika resolutionerna om kvinnors utsatthet och situation i väpnade konflikter. Jag hoppas att vi orkar hela vägen. Jag lovar att Centerpartiet kommer att göra sitt yttersta för att få Sverige att alltid stå upp för alla människor oavsett var de är. Jag lovar också att Centerpartiet kommer att göra sitt yttersta för att få den nya lagstiftningen om krigsmateriel på plats.
Hans Linde (V)
Anf. 15 Hans Linde (V)
Fru talman! Utgiftsområde 5 Internationell samverkan är sällan det område som skapar mest debatt i kammaren när vi debatterar budgeten. Det gör det dock inte till ett mindre viktigt utgiftsområde. Hur vi väljer att samverka med andra stater avgör många gånger hur vi uppfattas internationellt. Det är inte bara orden i de högtidliga deklarationerna som avgör hur vi uppfattas utan också vad vi gör. Inom detta utgiftsområde ryms mycket av det viktiga arbete som Sverige gör för att bidra till fred, säkerhet och konfliktförebyggande insatser. Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, Sipri, är ett tydligt exempel. Det är ett erkänt och oberoende forskningsinstitut som genom årsbok, hemsida och konferenser bedriver ett viktigt arbete i freds- och nedrustningsfrågor som inte ska underskattas och som kan påverka och har trovärdighet inte bara i Sverige utan också internationellt. Genom Sipris arbete har inte bara Sipri i sig fått trovärdighet. Även Sverige har fått ökad trovärdighet i freds- och nedrustningsfrågor. Sipri har debatterats mycket de senaste åren. Vi är många som har känt oro och varit kritiska till den skakighet som funnits i den borgerliga regeringens stöd till Sipri eftersom stödet vid tidigare tillfällen minskat. I år minskas det inte, och därför har inte Vänsterpartiet lagt fram några förslag till förändring i anslagen på utgiftsområdet. I samband med att utrikesutskottet har behandlat anslagen i utgiftsområdet har man besvarat en rad motioner, bland annat från Vänsterpartiet om kvinnor i fredsfrämjande arbete, väpnade konflikter och konflikthantering. Jag yrkar bifall till reservation 3 från Miljöpartiet. Vänsterpartiet hade också stått bakom denna reservation om jag inte missat justeringstillfället på grund av ett mycket försenat nattåg från Umeå, vilket är ytterligare en konsekvens av att vi har en borgerlig regering som nedprioriterar banunderhållet. Jag tar tillfället i akt att ta upp just frågan om kvinnor i fred och konflikter. När vi diskuterar krig och konflikter i kammaren och i internationella sammanhang, vilket vi gör tämligen ofta, är det nästan alltid utifrån mäns erfarenheter och behov. Kvinnors erfarenheter och situation osynliggörs alltför ofta, och kvinnors behov diskuteras som särintressen. Krig och internationella militära insatser är dock aldrig könsneutrala. De påverkar män och kvinnor på olika sätt och i olika utsträckning. I många av världens konflikter är mäns våld mot kvinnor, det sexualiserade våldet, en bärande del av de stridande parternas krigföring. Det ser vi tyvärr många exempel på i dag. I många konflikter är det ett massförstörelsevapen och måste betraktas som det. Det här är ett våld som ofta ignoreras av de internationella insatserna och som alltför ofta fortsätter även efter att männen lagt ned sina vapen och det formellt råder vapenvila. Från Liberia, Kongo och en rad andra konflikter har vi lärt oss att även om det formellt råder fred mellan männen fortsätter männens krig mot kvinnorna. Vi vet också att krig och konflikter får andra konsekvenser för kvinnor. Det drabbar kvinnor på sätt som det inte drabbar män. Vi vet i dag att ingenting bidrar till att öka mödradödligheten så mycket som en väpnad konflikt. Det är ingen slump att de högsta nivåerna av mödradödlighet finns bland annat i östra Kongo och Sierra Leone. Kvinnor dör i samband med missfall och förlossningar på grund av det råder väpnad konflikt. För elva år sedan kom FN:s säkerhetsresolution 1325 som tillsammans med resolution 1820 understryker vikten av kvinnors deltagande för att uppnå hållbar fred. Under dessa elva år har det skett framsteg; det kan man inte blunda för. Medvetenheten om sexualiserat våld i väpnade konflikter har ökat i Sverige och världen. Våld mot kvinnor erkänns i dag som en säkerhetsfråga. Resolutionen i sig räddar dock inga liv. Det krävs att resolutionen omsätts i handling, och det är något vi ser alldeles för sällan. Ett framgångsrikt arbete med att möta och motverka konflikter måste inkludera kvinnor. Det måste inkludera ett feministiskt perspektiv där vi ser och synliggör kvinnors situation i konfliktområden. Det handlar om att i det konfliktförebyggande arbetet inkludera kvinnor och se bristande jämställdhet som en av de faktorer som skapar konflikter. Under väpnade konflikter måste vi se och synliggöra hur kvinnor drabbas, kvinnors situation, och genomföra riktade insatser för att stödja kvinnor. I de internationella insatserna måste vi ha med både män och kvinnor, och det måste finnas kompetens och kunskap att se och förstå hur våld drabbar män och kvinnor på olika sätt. Sist men inte minst måste vi i freds- och försoningsprocesser också inkludera kvinnor. Jag vill understryka att det är viktigt att vi inte ser kvinnor i konflikter som passiva offer. Vi ser i många av världens konfliktområden och i före detta konfliktområden som befinner sig i fredsprocesser hur kvinnor spelar en helt avgörande roll. Kvinnor är inte passiva offer utan aktörer. Det understryks inte minst genom årets Nobels fredspris som ger en utmärkt signal på detta område. Min och Vänsterpartiets målsättning är att de kvinnor som kämpar för fred och säkerhet i världen ska känna att de har en tydlig allierad i Sverige. Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga något om samarbetet kring Östersjön. I och med att vårt närområde har förändrats behöver Sveriges relationer också förändras. De massiva biståndsinsatser som Sverige genomförde i Baltikum och Ryssland på 90-talet har i dag till stor del fasats ut. Att förändra samarbetet får dock inte innebära att vi vänder våra grannländer ryggen, och framför allt inte befolkningen i dessa länder. Låt mig ge ett konkret exempel på det svenska demokratistöd vi har i dag i Ryssland. Genom detta ger vi stöd till hbt-aktivister i Sankt Petersburg. Det innebär att de kan ha föreningar och ge ut informationsmaterial där de informerar allmänheten om vad det innebär att vara hbt-person i Ryssland som är ett land med mycket homofoba fördomar. Man har även haft en filmfestival och gett hbt-aktivister möjlighet att besöka Sverige. Nu diskuterar man i Sankt Petersburg, faktiskt i detta nu, att införa en lagstiftning som skulle förbjuda det man kallar propaganda för homosexualitet. Med den nya lagstiftningen är risken stor att det i framtiden inte är möjligt att till exempel ge ut informationsmaterial, kunna ha en filmfestival eller för den delen hålla den man älskar i handen när man går på stan eftersom man då riskerar fängelsestraff. I detta läge finns det uppenbarligen de som tycker att Sverige ska dra tillbaka sitt stöd, vända hbt-aktivisterna ryggen. Vänsterpartiet är inte ett sådant parti. Vi ska vara ett parti som står upp för hbt-personers rättigheter oavsett var, när och med vilka motiv de kränks och inskränks.
Désirée Pethrus (KD)
Anf. 16 Désirée Pethrus (KD)
Fru talman! Vi debatterar nu betänkandet Internationell samverkan . Det handlar om hur mycket medel vi ska anslå för konflikthantering, medling och fredsarbete inom det internationella samfundet. Medlen avser elva olika anslag på 2 miljarder och har bäring på Sveriges förhållande till och överenskommelser med andra stater och internationella organisationer. Som ett litet land är vi beroende av goda kontakter internationellt och av att kunna verka genom olika internationella organisationer - FN, OSSE, Europarådet, Nato, Arktiska rådet, Nordiska ministerrådet och EU. Vi i Sverige ser framför allt EU som en viktig arena för arbetet på det internationella området för att främja fred. EU har en särställning i Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik, och vi ser att det finns behov av att ytterligare utveckla EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Den gemensamma utrikestjänsten i EU, EEAS, har nu startat sin verksamhet och ska förhoppningsvis ge EU en starkare röst i internationella sammanhang. Som jag ser det kan EU därigenom bidra till att framför allt stärka mänskliga rättigheter i olika internationella kontakter och insatser. Vi ser behov av att i vissa fall delta i insatser för att lösa konflikter, vilket också kan bidra till att viktiga mål som fattigdomsbekämpning och stärkande av demokrati och mänskliga rättigheter genomförs. Insatsen i Libyen är exempel på en insats där fokus var på att skydda civila i en väpnad konflikt, och förhoppningsvis kan vi i förlängningen bidra till att stärka mänskliga rättigheter och demokrati i landet. Där leddes insatsen av Nato, men vi kristdemokrater välkomnar också fler insatser i FN:s regi, i form av FN:s fredsbevarande styrkor. Fru talman! I den arabiska vårens spår återstår mycket arbete på området fred och säkerhet. Här kan Sverige bidra på många olika sätt för att verka för demokrati och mänskliga rättigheter, som ju är en av våra prioriteringar i utrikespolitiken. I utgiftsområde 5, som vi nu debatterar, finns ett anslag till Svenska institutet. När vi nyligen besökte dem visade de oss ett projekt för bloggare med deltagare från Nordafrika och Mellanöstern. De kan mycket väl ha varit med och bidragit till den arabiska våren. Utrikes-, utvecklings-, säkerhets- och försvarspolitiken ska understödja varandra inom ramen för sammanhållna svenska insatser för freds- och säkerhetsfrämjande. Vi vet att folket i samband med den arabiska våren krävt demokrati och frihet, men också jobb, utveckling och mänskliga rättigheter. Alla människor berörs på olika sätt och vill ha bostad, arbete, utbildning, mediefrihet, en rättsstat, hälsa, fria och rättvisa val med mera. Här är det viktigt att vår politik håller ihop, i den sammanhållna politik som vi beslutat om i riksdagen, det som benämns politik för global utveckling, PGU. Fru talman! Sipri besökte nyligen utrikesutskottet. De har ett stort förtroende i det internationella arbetet för forskning om fred och säkerhet. De jobbar med en bred palett av frågor. På en aidskonferens nyligen mötte jag några forskare från Sipri som studerade förhållandet mellan hälsa och säkerhet. Som vi tidigare varit inne på har vi också kopplingar mellan miljö och säkerhet, vilket jag tror behöver uppmärksammas mer i framtiden. Många frågor i politiken hänger ihop, och det är viktigt att vi stöder den forskning som kan ge oss politiker ett brett underlag. Säkerhetspolitiken har ett brett anslag; det handlar inte enbart om vapen och militära förmågor. Sverige har en lång tradition av att arbeta för fred och säkerhet. Regeringen visar i budgetpropositionen på vikten av att arbeta med nedrustning och icke-spridningsarbete. I våras beslutade vi i utskottet att ge regeringen i uppdrag att återkomma angående ett så kallat demokratikriterium vad avser vapenexporten. Det är ett viktigt steg för att markera riksdagens vilja att vapen inte ska exporteras till icke-demokratier. Det finns till stora delar redan reglerat men behöver ytterligare förtydligas. Regeringen bereder, som det står i betänkandet, för närvarande ett förslag om ny lagstiftning om krigsmateriel. Vi kristdemokrater hoppas att regeringen snarast möjligt återkommer i frågan. Fru talman! Det är viktigt att Sverige verkar på många olika områden med fredsarbete. Det är bra att vi försöker bidra till medling i olika konflikter. Där kan vi säkert bli bättre, precis som Urban Ahlin från Socialdemokraterna sade tidigare i debatten. Det är bra att vi är pådrivande för att stärka EU:s dialog och medlingskapacitet. Sverige bör fortsätta att arbeta för att det etableras ett europeiskt fredsinstitut. Även FN har en viktig roll som medlare, och där är Folke Bernadotteakademins utbildningsinsatser viktiga. Deras arbete och forskning kring FN-resolutionerna 1325 och 1820 visar på Sveriges engagemang för kvinnors utsatthet i krig och konflikter. Sverige har varit drivande i att det förra året inrättades en funktion med en särskild representant för FN:s generalsekreterare för att bekämpa sexuellt våld i krig och konflikter. Sveriges ekonomiska bidrag var viktigt för att snabbt få uppdraget på plats. Margot Wallström har ett tvåårigt mandat, och hon har gjort ett mycket bra arbete med dessa frågor. Vi vet att kvinnor drabbas mer av det sexuella våldet, och från Kongo har vi fått fasansfulla historier om massvåldtäkter som ger skador och men för livet för dem som blir utsatta. Det är en krigföring som påverkar hela samhället. Kvinnors roll i konflikter behöver uppmärksammas än mer. Det handlar naturligtvis om skyddsaspekten men även om att öka kvinnors deltagande i fredsprocesserna och i de internationella freds- och säkerhetsfrämjande insatserna för att förbättra insatsernas effektivitet och kvalitet. Regeringens politik syftar dessutom till att fler kvinnor ska delta i internationella insatser för att stärka jämställdheten ute i fält. Resolution 1325 har funnits i ganska många år, och många talar om den, men det är ofta svårt att få den att bli konkret när vi ser de olika konflikter som finns runt om i världen. I många länder är kvinnor inte en naturlig del i konfliktarbetet. Man hittar olika anledningar till att kvinnor inte behöver införlivas i arbetet. Här måste vi anstränga oss mer för att hitta smarta vägar framåt. Det gäller framför allt i kulturer som sätter stopp i ett tidigt skede. Jag hör att det ofta sker i Afghanistan där lokala ledare säger att de inte vill ha en diskussion om jämställdhet och kvinnors rättigheter. Hur tacklar vi det? Och hur kan kvinnorna i Libyen delta nu, efter kriget och konflikten? Vilka möjligheter får kvinnorna att verkligen delta? Här tror jag att vi måste göra mer för att utveckla och göra arbetet mer konkret när det gäller de viktiga resolutionerna 1325 och 1820. Fru talman! Vi har fortfarande många utmaningar framför oss vad gäller freds- och konflikthantering. Nordafrika och Mellanöstern är regioner i vårt närområde där vi bör bidra till fred och stabilitet. Vi har också områden som Afrikas horn där det mänskliga lidandet är enormt på grund av konflikter som når in i Somalia, Eritrea, Etiopien, Sudan. Där måste Sverige i både EU och FN öka ansträngningarna för att få till stånd en fredlig utveckling. Sverige ska fortsätta att ha höga ambitioner när det gäller att bidra till fred och utveckling i världen. Sverige ska arbeta i enlighet med de ambitioner som fastslås i politik för global utveckling. Det gäller konflikthanteringsinsatser i konfliktländer runt om i världen, men det gäller även andra områden. Vi ska stödja fredlig utveckling. Vårt bistånd och vår krigsmaterielexport måste verka i samma riktning. Med detta vill jag, fru talman, yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
Anf. 17 Elisabeth Björnsdotter Rahm (M)
Fru talman! Många kvinnor världen över saknar i dag makt över sitt eget liv. De förvägras grundläggande rättigheter och utbildning och utsätts för diskriminering. Även avsaknaden av kvinnligt inflytande inom politik och samhällsutveckling är på många platser i världen ett hinder för en demokratisk och hållbar global utveckling. I dag debatterar vi i kammaren betänkandet UU1, Internationell samverkan , ett betänkande som bland annat lyfter fram konflikthantering och kvinnor samt fred och säkerhet, vilket med tanke på vår omvärld känns oerhört angeläget. Under den arabiska våren spelade kvinnorna en viktig roll för den förändring som kom till stånd. Men många vittnar nu om att det är svårt för kvinnorna att vara en del av den fortsatta processen. I det civila samhället har kvinnorna inte i någon särskilt stor utsträckning kunnat vara aktiva och delta. Därför saknar både kvinnorna själva och samhället deras erfarenheter. Av denna anledning finns det inte en naturlig plattform, eftersom kvinnorna har varit både begränsade och marginaliserade. Det är därför mycket viktigt att kvinnorna nu ges utrymme. Det är avgörande för den fortsatta demokratiseringsprocessen att kvinnorna deltar fullt ut, precis som de gjorde under protesterna. Sverige har en stark tradition av att främja och stödja demokratiprocesser runt om i världen. Behovet av en tydlig svensk röst i frågor som rör mänskliga rättigheter och demokrati är fortsatt stort. Fru talman! Demokrati är en ständigt pågående process som grundar sig i människors lika värde. Varje individ har en unik rätt att leva sitt liv i frihet och att få säga, tycka och skriva vad hon vill utan risk för repressalier. Själva förutsättningen för ett lands demokratiska utveckling är att de mänskliga rättigheterna tas på allvar. Kvinnors medverkan i både civilsamhället och uppbyggandet av institutioner är avgörande för att skapa ett demokratiskt samhälle. Ett jämställdhetsperspektiv och ett särskilt fokus på kvinnors fri- och rättigheter genomsyrar Moderaternas nya utrikespolitiska plattform. Vår politik handlar om frihet och människors rättigheter. För oss är det självklart att svensk utrikespolitik ska vara en tydlig röst för frihet och mänskliga rättigheter runt om i världen. Kränkningar av kvinnors rättigheter är ett av de största hindren för demokrati och ekonomisk utveckling. Under det gångna året har vi följt revolutionerna i Nordafrika och Mellanöstern, där kvinnorna har varit en naturlig del av protesterna. I Moderaternas nya utrikesplattform lyfts FN:s resolution 1325 fram. Den handlar om kvinnor, fred och säkerhet. Resolutionen betonar vikten av att kvinnor som berörs av konflikter också deltar i lösningen av dem och av att kvinnor finns representerade som aktörer i det internationella samfundets insatser för att skapa fred. Fru talman! Sverige är ett öppet land med ett långtgående internationellt engagemang. Demokratin och de mänskliga fri- och rättigheterna utgör hörnstenarna i vår utrikespolitik. Dessa sköts bäst genom kraftfulla internationella institutioner och en stark internationell rättsordning. Vi ska medverka till frihet, fred och försoning såväl i vår egen som i andra delar av världen. Detta kräver att vi ställer tydliga krav på våra samarbetsländer. Kultur, religion och tradition kan aldrig motivera avsteg från principen om jämställdhet, icke-diskriminering och alla människors frihet och lika värde. Det är först när kvinnor i samma omfattning och utsträckning som män är delaktiga i civilsamhället, får tillgång till utbildning, förvärvsarbete och äganderätt samt kan skyddas mot övergrepp som ett lands utveckling kan ta verklig fart. Vi ska därför lägga fortsatt stor kraft på dessa områden inom såväl utvecklingsarbetet som övrigt internationellt arbete. Vi i Sverige visar vår solidaritet genom att stötta de demokratiska processerna, vara tydliga med våra krav på mänskliga rättigheter samt genom bistånd, FN-stödda insatser och icke-politiska organisationer vara på plats i världen där det händer. Därför yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på motionerna.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2011-11-30
Förslagspunkter: 5, Acklamationer: 2, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Bemyndigande för ramanslaget 1:11 Samarbete inom Östersjöregionen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2012 för ramanslaget 1:11 Samarbete inom Östersjöregionen besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 168 500 000 kr 2013-2017.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2011/12:1 utgiftsområde 5 punkt 1.
  2. Anslagen under utgiftsområde 5 Internationell samverkan

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen anvisar för budgetåret 2012 anslagen under utgiftsområde 5 Internationell samverkan i enlighet med utskottets förslag i bilaga 3.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2011/12:1 utgiftsområde 5 punkt 2 och avslår motionerna 2011/12:U322 yrkande 1 och 2011/12:U334.
    • Reservation 1 (SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S900022
    M920015
    MP22003
    FP17007
    C18005
    KD17002
    SD01900
    V16003
    -0001
    Totalt27219058
    Ledamöternas röster
  3. Konflikthantering, medling och fredsarbete

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2011/12:U315 yrkandena 6 och 40.
    • Reservation 2 (SD)
    Omröstning i motivfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S900022
    M920015
    MP22003
    FP18006
    C18005
    KD17002
    SD01900
    V16003
    -0001
    Totalt27319057
    Ledamöternas röster
  4. Kvinnor, fred och säkerhet

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2010/11:U236 yrkandena 1 och 2, 2010/11:U247, 2010/11:U296 yrkandena 20 och 23-25, 2010/11:U306 yrkande 38, 2011/12:U212, 2011/12:U226 yrkande 4, 2011/12:U236 yrkandena 1-3, 2011/12:U245 yrkandena 20-23 och 2011/12:U315 yrkande 39.
    • Reservation 3 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (MP)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S900022
    M920015
    MP02203
    FP18006
    C18005
    KD17002
    SD19000
    V01603
    -0001
    Totalt25438057
    Ledamöternas röster
  5. Övriga yrkanden

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.