Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Betänkande 2021/22:JuU1

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
8 december 2021

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Hela betänkandet

Beslut

63 miljarder till rättsväsendet (JuU1)

Riksdagen sa ja till justitieutskottets förslag om hur anslagen i statens budget för år 2022 inom utgiftsområdet Rättsväsendet ska fördelas. Totalt handlar det om cirka 63 miljarder kronor ur statens budget. Mest pengar går till Polismyndigheten, med cirka 33,8 miljarder kronor. Cirka 12,3 miljarder kronor går till Kriminalvården och 6,7 miljarder till Sveriges Domstolar.

Beslutet skiljer sig från regeringens förslag i budgetpropositionen för 2022 när det gäller fem av anslagen. Det gäller anslagen till Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Åklagarmyndigheten, Sveriges Domstolar och Kriminalvården. Utgiftsområdet får cirka 1,2 miljarder kronor mer än vad regeringen föreslog. När det gäller övriga anslag sa riksdagen ja till förslagen i regeringens budgetproposition. Riksdagen sa vidare nej till övriga förslag i motioner.

Riksdagen beslutar om statens budget i två steg. Först beslutas om ramarna för de 27 utgiftsområdena i budgeten. Det beslutade riksdagen om den 24 november 2021. Därefter bestämmer riksdagen i ett andra steg hur pengarna ska fördelas inom varje utgiftsområde. Det här beslutet avser steg två i beslutsprocessen.

Utskottets förslag till beslut
Riksdagen ställer sig bakom ett förslag till anslag och anslagsvillkor för utgiftsområde 4 som har lagts fram gemensamt av Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. Delvis bifall till propositionens förslag till anslag (punkt 1). Bifall till propositionens förslag om bemyndiganden (punkt 2). Delvis bifall till sex motionsyrkanden om anslag. Avslag på övriga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2021-11-30
Justering: 2021-12-02
Trycklov: 2021-12-03
Reservationer: 1
Betänkande 2021/22:JuU1

Alla beredningar i utskottet

2021-10-28, 2021-11-16, 2021-11-25, 2021-11-30

63 miljarder till rättsväsendet (JuU1)

Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger ja till utskottets förslag om hur anslagen i statens budget för år 2022 inom utgiftsområdet Rättsväsendet ska fördelas. Totalt handlar det om cirka 63 miljarder kronor ur statens budget. Mest pengar går till Polismyndigheten, med cirka 33,8 miljarder kronor. Cirka 12,3 miljarder kronor går till Kriminalvården och 6,7 miljarder till Sveriges Domstolar.

Justitieutskottets förslag skiljer sig från regeringens förslag i budgetpropositionen för 2022 när det gäller fem av anslagen. Det gäller anslagen till Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Åklagarmyndigheten, Sveriges Domstolar och Kriminalvården. Utgiftsområdet får cirka 1,2 miljarder kronor mer än vad regeringen föreslog. När det gäller övriga anslag föreslår utskottet att riksdagen säger ja till förslagen i regeringens budgetproposition. Utskottet föreslår vidare att riksdagen säger nej till övriga förslag i motioner.

Riksdagen beslutar om statens budget i två steg. Först beslutas om ramarna för de 27 utgiftsområdena i budgeten. Det beslutade riksdagen om den 24 november 2021. Därefter bestämmer riksdagen i ett andra steg hur pengarna ska fördelas inom varje utgiftsområde. Det här förslaget avser steg två i beslutsprocessen.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2021-12-07
Debatt i kammaren: 2021-12-08
Stillbild från Debatt om förslag 2021/22:JuU1, Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Debatt om förslag 2021/22:JuU1

Webb-tv: Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 41 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Fru talman! Fler än 70 straff har skärpts. Ett trettiotal gärningar som tidigare inte var straffbara har kriminaliserats. En historisk utbyggnad av hela det svenska rättsväsendet pågår. Målet om 10 000 fler polisanställda är på god väg att nås. En omfattande utbyggnad av kriminalvården genomförs, och domstolarnas kapacitet stärks väsentligt.

Rättsväsendet

Vi har lagt om svensk kriminalpolitik. Aldrig har så mycket gjorts på så kort tid. Det är ett viktigt och målmedvetet arbete som vi har bedrivit sedan vi fick väljarnas förtroende att bilda regering. Vi har gjort det som socialdemokrater. Vi har gjort det i samarbete med Miljöpartiet som regering. Vi har gjort det tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna. Detta arbete kommer vi att fortsätta även framöver som parti och som socialdemokratisk regering.

Sverige kan bättre. Vi har ett läge som är allvarligt, och landet behöver mer av samarbete, inte mindre. Det är min övertygelse som ordförande för justitieutskottet och som första talare i debatten om utgiftsområde 4.

Mycket har gjorts, men mer behöver göras. Straffen för gängrelaterad brottslighet ska skärpas ytterligare. Möjligheten att använda hemliga tvångsmedel preventivt för att förhindra allvarlig brottslighet utreds. Straffen för mened, övergrepp i rättssak och skyddande av brottsling skärps. Den som begår fler brott ska straffas hårdare. Det straffrättsliga skyddet mot psykiskt våld ska stärkas. Straffen för våld och andra kränkningar i nära relationer skärps.

Detta tillsammans med en rad andra reformer och satsningar kommer att fortsätta stärka rättsväsendet i arbetet mot såväl gängkriminalitet som mäns våld mot kvinnor. Det kommer att ge vassare och mer effektiva verktyg för våra myndigheter och steg för steg fortsätta att flytta fram samhällets kamp mot brottsligheten i vårt samhälle.

Fru talman! Fler poliser? Ja, givetvis. Strängare straff? Jajamensan. Utbyggd kriminalvård? Ja, självklart. Men är det lösningen? Nej, det är bara en del av det som vi måste klara av.

Om vi inte bryter nyrekryteringen från kön av unga killar som står på rad för att ta över när vi plockar en gängledare, om vi inte förmår att säkerställa att det första slaget aldrig sker i en relation eller inte lyckas bryta de destruktiva mansnormer som finns i vårt samhälle kommer vi aldrig att lyckas. Det är bara genom att bekämpa såväl brottsligheten som brottens orsaker som vi kommer att nå framgång.

I vår vision om det starka samhället kan alla, oavsett vem man är och var man bor, känna trygghet dygnets alla timmar. Man kan röra sig fritt på gator och torg och i sitt bostadsområde utan att känna otrygghet och oro. Man kan lita på att polisen finns där när de behövs och att de har tid och resurser att utreda brott.

Detta är ett brett arbete. Vi har kommit långt, men mer finns kvar att göra. Det starka samhället backar aldrig undan för vare sig den grova organiserade brottsligheten eller gängkriminaliteten och gör allt för att vanligt folk ska känna sig trygga. Det starka samhället backar heller aldrig från ett av våra största samhällsproblem, nämligen mäns våld mot kvinnor. I grund och botten handlar det om jämlikhet, om allas rätt till en trygg uppväxt och tillvaro oavsett var man bor eller vem man är.

Fru talman! Jag kan nog lova att i denna debatt kommer några att sjunga oppositionens eviga visa om att det är för lite och för sent, trots rätt begränsade förändringar i det man själv lägger fram.

För att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället krävs både ett effektivt brottsbekämpande arbete och ett brottsförebyggande arbete som involverar många aktörer i samhället. Det är centralt att fler brott förhindras och att fler brott klaras upp. Därför kan jag i år tycka att det mest intressanta inte är vad vårt utgiftsområde tillförs för pengar utan vilka delar av samhället som får betala kalaset.

Av de stora talen om enighet och regeringsfähighet och framförhandlandet av en alternativ budget blev det kvar en tummetott. Udden i förslagen är riktad mot vanligt folk. Arbetsmarknadspolitiken stryps. När man säger nej till extratjänster, nej till introduktionsjobb och nej till regeringens satsningar på arbetsmarknadsutbildningar stiger arbetslösheten och utanförskapet.

Investeringsstödet för hyres- och studentlägenheter slaktas. Man säger nej till att renovera våra miljonprogramsområden, när vi vet vilka behov vi har och hur segregationen kommer att öka.

Funkisskatten försvinner inte, och klimatinvesteringarna blir aldrig av. Familjeveckan går från en reform för vanligt folk till att avlövas på pengar. Kvar finns bara rätten för den som redan har råd att ta ledigt för att följa med sina barn på ett utvecklingssamtal eller vara hemma en dag när förskolan eller skolan har planeringsdag.

För mig är politik en helhet. Det krävs breda insatser för att bryta den segregation som leder till fattigdom och hopplöshet och som göder gängkriminalitet. De förändringar som de högerkonservativa gör, även om det bara handlar om 20 miljarder av 1 137 miljarder, är inte en bra politik för Sverige.

Fru talman! För att öka tryggheten i vårt land och stärka samhället måste vi mobilisera oss i kampen mot den organiserade brottsligheten. Såväl tidiga insatser för en likvärdig skola, starkare socialtjänst och välfärd som skärpt lagstiftning och effektiva verktyg för polis och brottsbekämpande myndigheter är helt avgörande i kampen mot brotten. Vi måste bekämpa brotten och samtidigt bekämpa brottens orsaker.

På det sättet hänger välfärdspolitiken och kriminalpolitiken ihop. Så hänger också vår budget ihop. Eftersom vi ser budgeten som en helhet väljer vi att följa praxis och avstå från ställningstagande när det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområdet.

(Applåder)


Anf. 42 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Det var inte så att allt som Fredrik Lundh Sammeli sa var dåligt. Det var ju en beskrivning av den verklighet som handlar om rättsväsendets långsiktiga återkomst. Det är många försummelser som har begåtts på det här området. Jag tänkte dock i min replik begränsa mig till det faktum att vi behöver satsa mer på polisen för att öka rekryteringen inom polisen.

Det är bra att vi har fem så kallade normala - vanliga - polisutbildningar på plats. Men de är ju inte belagda. Människor söker sig inte till polisen. Vi har dessutom öppnat en funktionsinriktad utbildning, vilket är välkommet. Nu börjar man också med en arbetsplatsinriktad utbildning för personer som kanske inte primärt har en annan akademisk examen. Där ska man kunna studera på halvtid. Det görs många goda insatser från myndigheten för att suga åt sig människor som är lämpliga att vara poliser och utföra detta viktiga uppdrag. Ska vi minska brottsligheten och öka tryggheten är det viktigt med fler lokalt närvarande poliser.

Vi i Liberalerna har i vårt budgetförslag, som tyvärr faller, gjort en lönesatsning på polisen för att fortsätta det som har pågått under mandatperioden och som regeringen utelämnade. Vi tror att det handlar om lön och ledarskap. Vi tror också att det handlar om arbetsmiljön. Även där behöver vi göra mer. Poliser ska inte skändas, förnedras och hatas på sitt jobb. Vi måste markera att det finns en gräns för detta. Detta sammantaget måste vi vidta åtgärder mot. Nu pratar vi om budgeten. Vi har resurser avsatta till detta, men regeringen valde att avstå från att satsa på polisernas löner. Varför?


Anf. 43 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Fru talman! Jag delar ledamoten Pehrsons engagemang när det gäller polisfrågor. Det är viktigt att myndigheten får möjlighet att växa och att vi inte gör om de historiska misstagen när regeringar har skurit ned på polisutbildningen. Det är viktigt att vi håller målet om 10 000 fler polisanställda och att politiken inte stannar där. Det handlar om att både rekrytera och bibehålla och att jobba med attraktiviteten i yrket, som ledamoten Pehrson också pekade på. Det kan man göra på olika sätt, exempelvis med funktionsutbildningar och en möjlighet för människor som jobbar civilt i myndigheten att läsa vidare till polis.

Polismyndighetens budgetäskande har regeringen mött i den här budgeten. Polisen är en myndighet som har fått historiska tillskott med många miljarder under de här åren. Jag är helt övertygad om att attraktivitet handlar om utbildning, karriärmöjligheter, lön, arbetsmiljö och mycket mer. Jag tycker att detta är ett viktigt arbete för parterna i den svenska modellen att hantera, och jag tycker att det även med den budget som regeringen lägger fram finns möjlighet att satsa på attraktivitet.


Anf. 44 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Om det vore så väl att det räckte! Det är ändå så att Polismyndigheten själv har sagt att det är en stor lucka efter de här lönemedlen, som man vill fortsätta med. Förhandlingarna med polisfacket pågår de facto just nu. De efterlyser detta. Ni vill inte leverera. Vi ville leverera. Jag anser att majoriteten nu också delvis har levererat på detta. Det är mycket bra.

Men vi måste se den verklighet som återigen innebär att fler och fler poliser lämnar yrket. Vi har en ökande kurva. Då måste vi möta detta. Det är otillständigt låg lön för den som börjar som polis. Vi måste öka attraktiviteten och få rätt personer som söker sig till polisyrket. Vi vill ju ha poliser som kan vara monologpoliser när det behövs men dialogpoliser i början, så att man kan minska brottsligheten på plats och avbryta pågående brott på bästa sätt men också klara av att gripa folk. Det är sorgligt att regeringen inte vill satsa på polislönerna.


Anf. 45 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Fru talman! Regeringen satsar stort på Polismyndigheten, har gjort det under många år och kommer även att göra det framöver. Polislönerna är en viktig del av attraktiviteten. Jag utgår från att Polismyndigheten med den budget man har jobbar med de frågorna framöver, på samma sätt som vi tillsammans, socialdemokrater och liberaler, under tiden för januariöverenskommelsens samarbete pekade på att det här är viktigt.

Sedan tror jag att man också i politiken behöver vara ärlig. Det kan låta väldigt bra att säga att vi satsar stora pengar på polislöner. Samtidigt är Polismyndigheten själv tydlig med vilka problem det skapar internt när politiken försöker styra i detalj. Jag tror på den svenska modellen. Jag tror på parterna och att de bäst hanterar de här frågorna. Polismyndigheten får pengar.

(Applåder)


Anf. 46 Andreas Carlson (KD)

Fru talman! Jag noterade att Fredrik Lundh Sammeli tog upp en hel del andra områden, som ligger utanför utgiftsområde 4. Det kan noteras att man varje dag möts av uppgifter om skjutningar när man tittar i sin telefon och så fort man öppnar en tidning. När vi nu debatterar budgeten för rättsväsendet blir det lite magstarkt att hävda att vi från budgetalternativpartiernas sida lägger fram en politik som gör att arbetslösheten stiger. Hur vore det i stället om Fredrik Lundh Sammeli tog sig tid att rannsaka den egna politiken på det här området de senaste sju åren? Målsättningen var att ha EU:s lägsta arbetslöshet. Resultatet av den förda politiken är att vi nu ligger i toppen och har den högsta arbetslösheten. Det är en parentes - jag tycker att vi behöver fokusera debatten på utgiftsområdet, fru talman.

Jag vill ställa en fråga kring begreppet "en tummetott", som Fredrik Lundh Sammeli använde. Polislönerna låg tidigare under 30 000 kronor för en fjärdedel av poliserna i yttre tjänst. De 360 miljonerna i riktade lönesatsningsmedel för poliser har nu inneburit att det bara är 4 procent som är kvar under 30 000 kronor. Poliser i yttre tjänst och poliser i kärnverksamheten, i utredningsverksamheten, behöver få högre löner med tanke på vilka risker de utsätts för när de upprättar ordning och trygghet.

Därför är det så anmärkningsvärt att Fredrik Lundh Sammeli beskriver de här satsningarna, som för enskilda poliser handlar om tusenlappar i lönekuvertet varje månad, som en tummetott. Det duger inte om man menar allvar med att vi ska göra allt för att stå upp för svensk polis och se till att de har de villkor och befogenheter men också löner som de förtjänar. Varför är Socialdemokraterna emot det och beskriver det som en tummetott?


Anf. 47 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Fru talman! Jag utgår från att ledamoten Carlson hörde hela anförandet. Jag kom med kritik mot den högerkonservativa budgetförändringen. Ja, det är en tummetott. Man gör en stor affär av en regeringsduglighet och enighet. Man säger att man är redo att ta över styret av Sverige, men förhandlar väldigt länge. Fem i tolv levererar man någonting som inte innebär så väldigt mycket förändringar.

Man ska ha klart för sig, både i den här budgetdebatten och i alla andra budgetdebatter, att den absolut största delen - över 98 procent, tror jag - av statsbudgeten, även på vårt område, i grunden utgörs av politik som en socialdemokratisk regering lagt fram tillsammans med Miljöpartiet. Det är fråga om förändringar i de mindre kategorierna.

På vårt område handlar det om 1 miljard av 63. Visst innebär det förändringar. Det kommer att leda till en möjlighet till fortsatta riktade lönesatsningar. Men Polismyndigheten är inte själv helt övertygad om att det avsmalnande och det fokus ni har gått fram med i budgetalternativet är framgångsrikt.

Det skapar nya bekymmer när politiken pekar på en del av polisen och inte ser att det är hela Polismyndigheten som behöver ha de möjligheterna. Min bild efter den beredning som vi har haft i utskottet är ändå att det har blivit tydligt för ledamoten Carlson och övriga att de förändringarna inte var ett bra förslag.


Anf. 48 Andreas Carlson (KD)

Fru talman! Det stämmer inte. Vi har breddat skrivningarna utifrån den beredningsprocess vi har haft i justitieutskottet. Polislönesatsningen ska gå till poliser i yttre tjänst men också till att stärka polisyrkets attraktivitet och intensifiera arbetet mot den grova brottsligheten. Det har jag uppfattat att det finns ett stort stöd för.

Fru talman! Jag har avslutningsvis en fråga. Det handlar om att Fredrik Lundh Sammeli i debatten har sagt att Polismyndigheten fick de medel den efterfrågade. Men Polismyndighetens egen ekonomichef har framför något annat. De lyfte fram tydligt i budgetunderlaget behovet av att fortsätta den satsning på polislöner som de har påbörjat under 2019-2021 eftersom de ser det som en viktig komponent för att bli framgångsrika i sitt tillväxtarbete.

Det är vad det budgetalternativ innebär som nu går igenom. Vi kan avsätta 400 miljoner för riktade polislöner till dem som bär upp trygghet, ordning och reda. Det är ingen tummetott. Det är en viktig satsning, fru talman.


Anf. 49 Fredrik Lundh Sammeli (S)

Fru talman! Jag är glad över att det under beredningen framkom väldigt tydligt att det som låg på bordet inte var nog bra. Det hade kunnat skapa nya bekymmer även om man tillför pengar till Polismyndigheten. Den uppkomna majoriteten såg också behovet av att bredda den delen.

Som jag sa i mitt anförande är politik en helhet. Det går inte att stå här och debattera kriminalitet om man inte också ser vad priset är för de budgetförändringar som nu gjorts. Visst tillförs det mer pengar på det här området. Men det tas från andra viktiga områden.

Segregationen är ett av våra stora samhällsproblem. Det är utsatta områden som betalar ett högt pris för den kriminalitet som vi har. Men det är också en grogrund för tillförsel och nyrekrytering.


Anf. 50 Johan Forssell (M)

Fru talman! Det lackar mot jul, mina vänner. Det har inte undgått någon. Men jag tror att det för många människor i vårt land är svårt att hitta den riktiga julfriden.

Natten till i dag skedde ännu en explosion, den här gången i Malmö. Skadorna blev så stora att de påverkade husfasaderna 30 meter bort från detonationen. Natten till i dag inträffade också en skottlossning i ett trapphus i Huddinge.

Det är exceptionella händelser och saker som egentligen inte hör hemma i ett på så många andra sätt framstående och välutvecklat land som det vi har förmånen att få leda i. Men man kan ändå konstatera att de sakerna tyvärr numera inträffar så ofta att de inte ens alltid blir nationella nyheter. Det blir notiser som flimrar förbi. Man vänjer sig. Man gör tyvärr det i ett land där skjutningarna har blivit vardagsmat. De inträffar så ofta att det bara blir en notis eller kanske två.

Fru talman! De här problemen är inte nya, men de har accelererat de senaste åren. Det är skjutningar, sprängningar, rån och en otrygghet hos svenska folket som ökar och nu befinner sig på rekordnivå.

Det får konsekvenser för människor i deras vardag. De vågar inte gå ut. De kastar en orolig blick över axeln. Kan de känna sig trygga i skolan? De oroar sig för nära och kära, sina barn och sina föräldrar.

Det är inte att svartmåla. Det är att beskriva Sverige för vad det är. Om man inte ser det får man nog vara mer än vällovligt naiv, för så ser faktiskt Sverige ut 2021.

Det sätter fingret på många saker. En sådan viktig sak är att det vi ska ta ställning till här i dag, anslagen till rättsväsendet, inte bara är en rättspolitisk fråga. I grund och botten är det en väldigt ideologisk fråga.

Det handlar om vår frihet. När de kriminella gängen tar mer frihet och tar för sig gör de det på bekostnad av alla andra människor. Mer frihet för de kriminella innebär mindre frihet för alla skötsamma i Sverige.

Men det sätter också fingret på att frihet och trygghet inte är helt väsensskilda saker. De hänger faktiskt ihop. Man skulle till och med kunna gå så långt som att säga att de är olika sidor av samma mynt.

Fru talman! Det är väldigt svårt att kunna känna sig fri om man oroar sig för sin fysiska säkerhet. Men det är också väldigt svårt att vara trygg om man inte känner sig fri. Frihet och trygghet är ett begreppspar som vi kommer att behöva tala mer om hur de hänger ihop.

De senaste åren har det inträffat en mycket kraftig ökning av antalet skjutningar och sprängningar. Problemen är på många sätt allra störst i Sverige i hela Europa - i det land vi lever i, i Sverige.

Hur man än vrider och vänder på detta, hur mycket vackert-väder-politik man än vill använda för att beskriva detta, som vi hörde tidigare i inlägg här i dag, går det inte att komma ifrån att det är ett omfattande politiskt misslyckande att det ser ut på detta bedrövliga sätt i det land som på många andra sätt är så oerhört bra.

Ansvaret för det faller på regeringen i allmänhet och på justitieminister Morgan Johansson i synnerhet, som under lång tid konsekvent har förminskat problemen och gett sken av att utvecklingen går åt rätt håll. Det räcker med att öppna en tidning eller att läsa en lång rad undersökningar från till exempel Brå, eller polisens egen statistik, för att se att så inte är fallet. Regeringen har vägrat att agera och gjort det först när riksdagen har tvingat den framåt genom en lång rad olika tillkännagivanden. Den har heller inte klarat av att visa det ledarskap som dessa väldigt allvarliga tider för Sverige kräver.

Vi har hört det förut. Regeringen gör en massa saker. Det räknas upp olika saker. Men politik är inte bara att hålla pressträffar. Det är inte så att flest pressträffar vinner. Det handlar inte ens om att lägga fram flest propositioner. Det handlar om resultaten, mina vänner. Det är kärnfrågan här. Resultatet är följande: Fler skjutningar, fler sprängningar och större otrygghet. Där, fru talman, finns resultatet av sju års rödgrön politik.

Det är lätt att stå i den här talarstolen och räkna upp ett antal saker man har gjort. Det är lätt att stå här och verka tuff och säga: Nu ska det bli ordning; nu ska vi krossa kriminaliteten; det här är oacceptabelt. Det svåra är att göra det. Jag tror att svenska folket är trött på politiker som står i den här talarstolen och talar tufft men som i verkligheten är väldigt svaga och som konsekvent har misslyckats att vända den väldigt bekymmersamma utvecklingen med fler skjutningar, fler sprängningar och större otrygghet.

Fru talman! Mitt i mörkret finns det också hopp. Riksdagen kommer i eftermiddag att fatta beslut om en budget för rättsväsendet som innebär stora resursökningar till egentligen hela rättsväsendet nästa år. Det är klart att den här budgeten för det här enskilda året inte löser alla problem och inte ställer alla saker till rätta. Likväl är det ett viktigt kliv framåt, fru talman.

Bara till poliserna anslås nästa år ytterligare 850 miljoner kronor. Det är pengar som kommer att få stor effekt. Det har också Polismyndigheten bekräftat. Det handlar till exempel om en kraftig ökning av antalet polisiära övervakningskameror. Vi vet att dessa kameror fungerar. Vi vet att de skänker människor en känsla av trygghet. Vi vet att de stör ut de kriminella. Vi vet att de gör det enklare att lagföra kriminella när de begår brott. Med den budget som vi har lagt fram kommer det att bli en mycket stor kraftsamling för just fler kameror.

Men det handlar också om höjda löner till våra poliser, till dem som befinner sig där ute och som egentligen är hela svenska folkets hjältar i den här allvarliga situationen. De kommer med budgeten från Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna inte bara att få den vanliga löneuppräkningen, utan de kommer också att få en riktad lönesatsning. Och det är inte första gången, utan en sådan har vi gjort en gång tidigare också.

Den lönesatsningen ville inte regeringspartierna bygga vidare på. De sa: Nu räcker det! Polisen ska inte ha mer pengar. Det ska inte bli en krona till i riktad lönesatsning. Vi ska lägga pengarna på någonting annat. Vi har en idé om mer semester i stället. Låt oss lägga fokus på det!

Då sa vi: Stopp, det där tänker vi inte göra! Våra poliser är hjältar. De ska få de löneanslag och de löner som de faktiskt förtjänar, och det kommer de att få med denna riktade lönesatsning. Den är dessutom inte bara på ett eller två år, utan den är treårig. Och det handlar inte om några småsummor.

När det sedan gäller exakt hur medlen ska fördelas blir det naturligtvis en fråga för arbetsmarknadens parter, precis som vanligt. Men det är bra mycket lättare att fördela pengar om man har några pengar att fördela, och det får man med vår budget. Med regeringens budget blir det noll kronor i riktad lönesatsning; det är en väldigt viktig konsumentupplysning i den valrörelse som vi snart går in i.

Men, fru talman, det handlar inte bara om att se till att poliserna får de löner som de faktiskt förtjänar. Det handlar också om att göra polisyrket mer attraktivt. Glädjande nog finns det nu en samsyn i kammaren om att vi behöver fler poliser. Men det är återigen så att det inte räcker att säga det; man måste också ha reformerna för att ta sig dit.

Det är bekymmersamt när man talar med unga poliser och hör att de väljer att lämna polisyrket i förtid. Ingen söker sig till det här yrket för att bli miljonär, för det blir man inte. Men det är tråkigt att höra från personer att de ger polisyrket några år och sedan avbryter sitt arbete och väljer ett annat yrke just därför att de annars inte får ekonomin att gå ihop.

Men det handlar inte bara om polisen. Även Säkerhetspolisen, åklagarna, domstolarna och Kriminalvården kommer med vår budget att få de resurstillskott som vi tror är nödvändiga för att få ordning på situationen. Vi lägger mer pengar på detta än vad regeringen gör just eftersom det är så oerhört högt prioriterat.

Jag ska dock samtidigt säga, fru talman, att det inte bara är Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna som fokuserar på rättsväsendet. Även Centerpartiet och Liberalerna lägger mer pengar i sina budgetar. Det tycker jag är viktigt att få fört till kammarens protokoll. Även Vänsterpartiet gör det. Med all respekt - det parti som man normalt sett kanske inte förknippar med att satsa mest på rättsväsendet lägger mer pengar i sin budget än vad regeringen gör. Det säger ändå någonting om Vänsterpartiet i dag - något bra.

Men det säger också en hel del om regeringen att oavsett vilket annat parti vi än tittar på här i kammaren lägger alla mer pengar än vad regeringen gör. Då kan man stå och säga att man ska vända på alla stenar. Det får man väl gärna göra, men till syvende och sist handlar det om vad man lägger fram på riksdagens bord och vad man är beredd att prioritera. Där finns en bred politisk samsyn, förutom från regeringen, om att här behöver vi göra väldigt mycket mer.

Med den budget vi kommer att fatta beslut om här i dag lägger vi ett grundfundament för att vända utvecklingen och se till att inte bara tala tufft om de kriminella utan också genomföra de förändringar som krävs för att vända den utveckling som man har låtit bita sig fast under alla dessa år. Det är mörker, men det finns också hopp.

(Applåder)


Anf. 51 Linda Westerlund Snecker (V)

Fru talman och Johan Forssell! Vi måste vara ärliga och säga att M:s, KD:s och SD:s budget har skapat en del oreda för Polismyndigheten och polisen. Så blir det när det kommer sådana här sena ändringar.

Vi är helt överens om att polislönerna måste höjas; det är inget tvivel om det. Men jag är ganska kritisk till det här sättet att tillskjuta pengar, för det har visat sig skapa ganska stora slitningar inom Polismyndigheten och framför allt mellan poliser. Av poliserna kommer 50 procent antagligen att få ett ganska bra lönepåslag och vissa kanske ingenting alls.

Vad som skulle behövas om vi vill höja polislönerna på riktigt är ett rejält påslag i RALS, alltså den ordinarie löneförhandlingen. Det är därför det blir så underligt när Moderaterna driver på en lönesättning genom justitieutskottets möten där ändringar sker i sista sekunden och poliserna inte vet när utbetalningen ska göras. Det har hänt nu att man dels har fått påslag genom den vanliga löneförhandlingen, dels en utbetalning senare. Det är ingen ordning och reda när det här sker. Det känns och upplevs inte som något seriöst även om förändringarna i lön måste ske.

Lena Nitz, ordförande i Polisförbundet, har sagt i Polistidningen att en uppvärdering av polisyrket måste inkludera hela poliskåren. Nu justerades detta i sista sekunden, men vi måste från politikens sida se till att inte splittra poliskåren. Om vi gör det kommer polisyrket aldrig att bli det attraktiva yrke som vi vill att det ska bli.


Anf. 52 Johan Forssell (M)

Fru talman! Tack, Linda Westerlund Snecker, för frågan! Vi har lagt fram och berett den här politiken enligt gängse rutiner i både justitieutskottet och finansutskottet. Jag förstår inte riktigt vad som skulle vara det konstiga med detta. Har man problem med att oppositionen lägger fram egna budgetalternativ? I så fall är det lite konstigt, för det är en del i demokratins kärna.

Det var så turligt att det den här gången fanns ett stöd för vår budget. Det är också demokrati. Demokrati är inte att en regering bara ska kunna skicka en budget till riksdagen och sedan få igenom den utan att anstränga sig eller bry sig om huruvida det finns ett stöd. Regeringen hade inte gjort sin hemläxa, och då var det vårt budgetalternativ som vann. Det är inte konstigare än så.

Om vi fördjupar oss just i den riktade lönesatsningen ser vi att detta inte är någon ny fråga, utan i grund och botten är det här samma system som har gällt sedan 2018. I stället för att säga att utgångspunkten skulle vara att det här är någonting som ska tillföras kan man fråga sig varför regeringspartierna med stöd av Vänsterpartiet ville avbryta det som har gällt sedan 2018.

Vi lägger oss inte i den exakta fördelningen av detta. Så har det aldrig varit. Vi anslår medel i den extra riktade lönesatsningen, och sedan blir det upp till arbetsmarknadens parter att fördela dem. Det sker enligt gängse rutiner.

Vi har valt att bredda skrivningarna lite grann i år. Fokus 2018 var mycket på poliser i yttre tjänst. Det fanns en anledning till det, för många valde att söka sig från yttre tjänst in till andra, i och för sig viktiga, uppgifter men inte yttre tjänst. Den här gången har vi breddat formuleringarna lite grann, och det kommer att möjliggöra att till exempel satsa på väldigt erfarna utredare. Jag har goda förhoppningar om att det kommer att bli ett väldigt bra resultat.

Linda Westerlund Snecker har rätt i att det blir lite osäkert under en period. Men man ska veta en sak: Om regeringspartierna med stöd av V hade fått igenom sin budget skulle det inte ha blivit några pengar alls. Det är egentligen det enda vi vet. Nu blir det i alla fall pengar, och det är enklare att fördela pengar man har än pengar man inte har.


Anf. 53 Linda Westerlund Snecker (V)

Fru talman! Nej, det här är inte en fråga om demokrati. Alla partier får lägga fram sina budgetförslag, och det vet Johan Forssell mycket väl. Det här är en fråga om huruvida man vill urholka den lönemodell som vi har i Sverige i dag eller om man vill behålla den.

Det är inte politiken som ska peka ut vilka arbetsgrupper som ska få ett lönepåslag. Det är fackförbunden tillsammans med arbetsgivarna som ska göra det. Det är OFR som ska sätta centralt RALS beroende på märket i industrin. Det är just där den fackliga förhandlingen sker.

Johan Forssell driver på en förändring på det här sättet när det gäller att ändra löner. Jag välkomnar som sagt en lönehöjning, och jag tycker att alla inom statlig förvaltning ska ha betydligt högre löner. Men det här sättet gör att man urholkar det fackliga engagemanget, som är väldigt starkt inom polisen. Man urholkar Polisförbundet, och man splittrar poliskåren. Jag tycker inte att det är en bra strategi. Men polisen ska ha högre löner.


Anf. 54 Johan Forssell (M)

Fru talman! Jag vet inte om jag förstår Linda Westerlund Snecker rätt, men jag tror att detta är lite symtomatiskt inte bara för Vänsterpartiet utan även för Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Man säger ungefär så här: Polisen ska ha högre löner, men det ska bli noll kronor i riktad lönesatsning. Försök ringa en kompis, den som förstår innebörden i det! Det handlar ju inte om att bara säga saker; man måste också göra det i verkligheten.

Vi har haft kontakt med Polisförbundet. De har varit väldigt tydliga med att det var den här budgeten som innehöll den riktade lönesatsningen. De har varit positiva till den. Vi kan också konstatera att Polismyndigheten har äskat de här pengarna, men det blev inga pengar i regeringens budget. Vi har också hört från många poliser hur mycket detta faktiskt betyder för dem.

Vi tror alltså att detta är ett viktigt steg på vägen, både för att uppvärdera polisyrket och ge våra poliser den ersättning som de faktiskt förtjänar och för att få bukt med attraktivitetsproblemen och det faktum att väldigt många i dag tyvärr väljer att söka sig från yrket. Då handlar det inte bara om ord utan till syvende och sist också om kronor i lönekuvertet.


Anf. 55 Johan Hedin (C)

Fru talman! Att säkra människors trygghet är statens viktigaste uppgift och att skydda landets innevånare från inre och yttre hot dess främsta intresse. Lyckas man inte med detta är ingenting annat särskilt mycket värt.

Vi har under en längre tid saknat det ledarskap som behövs för att säkra tryggheten för alla som bor i vårt avlånga land. Regeringen har misslyckats med att vända den negativa utvecklingen, och människor känner i dag en betydligt större risk att drabbas av brott än kanske någonsin tidigare. Tyvärr verkar intresset vara större för att skylla ifrån sig, lägga ansvaret på någon annan, än för att faktiskt åstadkomma resultat.

Det är möjligt, och till och med troligt, att många av de förslag som bereds och som har kommit på plats kommer att ha goda effekter, men dessa förslag har i huvudsak tillkommit på initiativ från riksdagen genom tillkännagivanden och inte som en del av en strukturerad plan baserad på en tydlig färdriktning, en idé om vad man vill med rättspolitiken i Sverige.

Fru talman! Svensk rättspolitik präglas av en hel del tjafs, när vi vet att samarbete tar oss längre. Tyvärr verkar alltför få förmå att se bortom de tillfälliga opinionsvinsterna, lägga partiprestigen åt sidan, kavla upp ärmarna och göra det som krävs för att vända utvecklingen. För den går att vända. Men det kräver att vi arbetar tillsammans för Sveriges bästa och att vi ägnar tiden åt sådant som verkligen med stor sannolikhet kommer att ha reella effekter på den brottsbekämpande förmågan.

Vi behöver söka svaren i forskning och främja metoder som har gott stöd i evidens och beprövad erfarenhet. Vi behöver också ge våra rättsvårdande myndigheter arbets- och planeringsro så att de kan fokusera på sin, bokstavligt talat, livsviktiga uppgift. Vi behöver en rättspolitik präglad av långsiktighet.

Fru talman! Det krävs pengar för att lösa de problem som vi står inför. Redan innan vi började bereda detta betänkande stod det klart att vårt utgiftsområde, rättsväsendet, skulle dra runt mer än 60 miljarder nästa år - en rekordsiffra.

Vi måste dock vara beredda att gå längre. Från Centerpartiets sida föreslog vi en satsning på ytterligare 7 miljarder under ramperioden, varav 400 miljoner i år. Med den budgetmotion som nådde majoritet tickar vi upp ytterligare 800 miljoner till totalt 63 miljarder.

De 7 miljarder som Centerpartiet vill tillföra handlar om några viktiga saker, exempelvis synlig närvaro. Polisen måste finnas där i gathörnet och på torget, inte bara i dag, utan i morgon och i övermorgon, om ett år, om tio år. Polismyndigheten måste kunna mobilisera inte bara för kortsiktiga insatser utan för att uthålligt möta hoten mot människors säkerhet i vardagen, bygga förtroende och etablera relationer som leder till tillit, som gör att det känns självklart att anmäla och som gör att det känns tryggt att berätta för polisen om sådant man utsätts för.

Det har skett en snabb ökning av antalet poliser i de utsatta områdena, men samtidigt ser vi att det fortfarande är brist på områdespoliser och generellt på poliser i yttre tjänst. Många områdespoliser arbetar stora delar av tiden med andra saker och skrivbordsarbete, vilket bland annat konstateras i Riksrevisionens rapport om polisens arbete i utsatta områden.

Fru talman! Alla partier är nu ense om att polisen ska byggas ut med 10 000 fler polisanställda till 2024. Men tyvärr kommer det antagligen inte att räcka. Det finns en rent praktisk begränsning i hur många poliser som hinner utbildas, men vi måste också använda våra poliser bättre.

Därför vill vi bland annat höja polisernas löner och förbättra deras arbetsvillkor, så att fler kommer in i yrket och fler lockas tillbaka. Vi vill också utöka det försök som har gjorts i minst ett polisområde, nämligen att anställa polisstödsassistenter för att avlasta polisen administrativa uppgifter. Dessutom ska polisen i samverkan med kommunerna kunna se till att det kommer fler trygghetsvärdar till de särskilt utsatta områdena som kan ge svar på frågor om trygghet, rättigheter och hur man går till väga för att få hjälp om man blir utsatt för brott.

Vi vill stärka samverkan mellan socialtjänst, skola och polis i vardagen så att ungdomar på glid fångas upp och skiljs från destruktiva miljöer.

Nationellt forensiskt centrum måste få stärkta resurser för att möta det ökade trycket på snabb teknisk analys, samtidigt som hela rättskedjan, från bevissäkring till åklagare och domstolar, rustas för att kunna åtala och döma skyldiga. Där vill vi att alla äskanden från rättsväsendets myndigheter ska mötas.

Centerpartiets budgetmotion, även utanför justitieutskottets specifika beredningsområde, lägger fokus på att lyfta de utsatta områdena genom att öka ungas och utsattas möjligheter att få arbete, på att underlätta småföretagande och på att stärka skolan - det som kan ge områdena hopp.

Fru talman! Man kan inte hålla ett anförande i en rättspolitisk budgetdebatt utan att nämna en speciell brottskategori - en som drabbar tiotusentals människor varje dag, där lidandet är stort och mörkertalen enorma. En av de viktigaste anledningarna, kanske den allra viktigaste, till att vi måste stärka rättsväsendet är att vi behöver bryta ned det enorma samhällsproblem som vi kallar våld i nära relationer.

Vi har kommit en bit på väg, och i våras fick vi upp ett rejält momentum i frågan. För någon månad sedan debatterade vi också och lagstiftade kring en rad åtgärder som kommer att ha effekt. Men vi får inte släppa taget nu. Faran är långt ifrån över.

För dig som lyssnar på detta och känner någon som är drabbad, eller kanske är drabbad själv, vill jag påminna om att det finns hjälp att få. Situationen går att lösa. Det kanske inte blir lätt, men det finns goda krafter som inget annat vill än att försöka bidra till att du ska få den trygghet du förtjänar och börja bygga det liv du vill ha.

Numret till Kvinnofridslinjen är 020-50 50 50. Samtalet kostar ingenting och syns inte på telefonräkningen. Du förbinder dig inte på något sätt till något, men där kan du få en första hjälp att komma vidare. Det finns hopp, och du är inte ensam.


Anf. 56 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Centerpartiet och Liberalerna har under den här mandatperioden dragit tillsammans för att driva regeringen mot mer hållbara satsningar på rättsväsendet. Det är gott så. Nu avslutades ju det samarbetet i somras när fyra partier sänkte januariöverenskommelsen och den upphörde. Nu har vi lagt fram egna budgetar, och då har det varit viktigt för Liberalerna att gå fram med satsningar på polisen för att öka attraktionen och få fler att söka sig till detta uppdrag.

Vi vet att behoven är enormt stora. Vi har 61 områden som är utsatta; det var tidigare 60. Vi vet att skjutningarna, sprängningarna och mördandet fortsätter och ligger på i stort sett oförändrad nivå. Vi ser vilka enorma utbredningar klan- och gängmiljöerna tar sig och hur de ersätter den svenska rättsstaten med en annan rättsordning i de utsatta områdena.

För att möta detta behöver vi ha fler poliser. Inte minst handlar det om det som Johan Hedin från Centerpartiet tog upp sist och som också Liberalerna brinner för, nämligen att möta mäns våld mot kvinnor. Där är det centralt att det finns poliser som kan utreda, gripa gärningsmän och i slutändan ta dem till rättegång så att de döms och hamnar i fängelse.

Det måste fram fler poliser, men det är tomt på många håll på polisutbildningarna. Vi måste öka attraktionskraften. Då är min fråga hur Centerpartiet ser på Liberalernas särskilda och riktade lönesatsning. Det behövs lagstiftning, men det behövs också pengar i plånboken. Vi vet också att det är en central del av demokratin att polisen har våldsmonopolet och att detta inte överlåts på andra.

Hur ser Centerpartiet på den här satsningen?


Anf. 57 Johan Hedin (C)

Fru talman! Det är naturligtvis en väldigt vällovlig satsning. I vår budgetmotion tar vi också höjd för stärkta polislöner i de 7 miljarder som vi anslår till ökad attraktivitet för rättsväsendet. Men lön är en del; det finns flera saker som vi behöver göra för att utveckla yrkets attraktivitet.

Det handlar väldigt mycket om arbetsmiljö, och arbetsmiljö kan i sin tur vara många olika saker. Men det kanske allra viktigaste, tror jag, är att vi när vi går till jobbet känner att det finns en god chans, om vi anstränger oss, att göra ett bra jobb. Jag tror tyvärr inte att alla poliser känner det i dag.

Någonting måste till i form av ledarskap och organisation, och effektiviteten i hur man arbetar måste styras upp väldigt mycket. Polisstödsassistenter, som vi har föreslagit i vår budgetmotion, är en viktig del i detta och kan avlasta polisen från administrativa uppgifter så att man kan fokusera på sitt absolut viktigaste arbete, nämligen att säkra tryggheten ute i lokalsamhället.

En annan detalj i det hela som jag tror att vi måste ta in i den här ekvationen för att öka attraktiviteten och dessutom få rätt personer att söka till polisen är att lägga in den sista pusselbiten för att göra polisutbildningen till en akademisk utbildning. Där tror jag att väldigt mycket håller på att hända.

Centerpartiet är tydligt gällande den frågan, och jag vill gärna ställa motfrågan till Johan Pehrson från Liberalerna om de är med på det tåget nu. Det lät faktiskt så när vi diskuterade det här med Polisförbundet i en debatt i våras, och jag hoppas att vi kan vara överens om det. Det skulle vara en viktig del i det hela.

Sedan vill jag passa på att gratulera Liberalerna till ett fantastiskt klokt beslut som de fattade på sitt landsmöte häromsistens om att man inte längre ska driva frågan om visitationszoner, som vi nu borde vara överens om är en skadlig metod som inte alls kommer att ha några särskilt positiva effekter utan däremot gräva diket djupare mellan rättsvårdande myndigheter och lokalbefolkningar runt om i hela vårt avlånga land. Tack för det!


Anf. 58 Johan Pehrson (L)

Fru talman! När det gäller frågan om akademisk utbildning är Liberalerna nöjda med att det ändå de facto erbjuds som extra tillägg på de flesta polisutbildningar. Den som tycker att detta är viktigt och tror att det är vägen fram för fler poliser kan nu göra detta. Det är så att säga frihet på riktigt. Fortsätt så, inga problem!

När det gäller visitationszoner kom en utredning här i dagarna som innebär visitationszoner efter hela svenska gränsen - vi får se hur Centerpartiet ser på den frågan - för att stoppa den enorma utförsel av stöldgods ur vårt land som pågår. Den gränsöverskridande kriminalitet som finns måste också Centerpartiet titta på. Liberalerna kommer att titta på den. Men vi gör det i ljuset av vårt landsmöte som bestämmer vår politik.

Liberalerna vill se en polistäthet på Europanivå. Det betyder att vi efter årsskiftet 2024/25 har uppnått 26 300 poliser i Sverige och ökar med ytterligare 5 000 poliser. Då måste polislönerna upp. Jag hoppas att Centerpartiet är en stark spelare i detta framöver.


Anf. 59 Johan Hedin (C)

Fru talman! Jag ska försöka vara en så stark spelare som Johan Pehrson är. Hans arbete i de här frågorna är naturligtvis väldigt imponerande. Jag har lärt mig mycket av Johan Pehrson genom åren och hoppas få fortsätta göra det länge framöver.

Jag ska svara på frågan om visitationszoner och visitationer. Det är på inget sätt så att vi kan vara emot visitationer. Visitationer är ett utomordentligt viktigt verktyg för polisen att använda, men det ska finnas en misstanke. Polislagen går ganska långt i 19 § och 20 § när det gäller polisens möjligheter att genomföra visitationer. Problemet är att man inte gör det i tillräckligt stor utsträckning för att det ska kunna skydda Sverige från att det kommer in illegala vapen i landet. Det är en utomordentligt viktig uppgift som tullen och polisen måste ta på ännu större allvar. Där måste visitationer naturligtvis genomföras.

Även när det gäller utgående stöldgods, där tullen har fått utökade befogenheter, måste vi bevaka detta mycket noggrant så att man fullföljer det.

Jag är glad över beskedet om visitationszoner och gratulerar till att den politiska mitten har blivit något lite bredare.


Anf. 60 Linda Westerlund Snecker (V)

Fru talman! I sju år har regeringen lagt fram straffhöjning efter straffhöjning och gett polisen flera sätt att övervaka och ta in hemlig underrättelse, och i dag sitter många gängledare inne på långa straff och både häktena och anstalterna är överfyllda.

Ändå minskar inte skjutningarna. De kriminella gängen blir inte färre och får heller inte svårare att utöva våld. Och tryggheten har inte ökat. Ändå fortsätter regeringen på samma spår. Om och om igen skryter justitieministern över antalet straffhöjningar - 70 sådana, eller fler, har skett.

Men justitieministern skryter inte om att våldet minskar. Det är för att straffet och antalet tvångsmedel inte är den enda lösningen. Visst behövdes vissa straff höjas, och visst behövde vissa personer som gick omkring med vapen på stan omedelbart häktas. Men löser det problemet med skjutningarna i Sverige? Nej, uppenbarligen inte.

Det är för att det krävs helt andra lösningar för att stoppa gängkriminalitet. Det är som rikspolischefen säger: Polisen ensam kan inte lösa situationen. Problemet med gängkriminaliteten har aldrig handlat om längden på straffen utan om att vi har ett samhälle som har accepterat att vissa unga grabbar i socioekonomiskt utsatta områden tycker att det är mer lockande att börja deala narkotika än att plugga.

Hade samhället inte accepterat det här skulle sociala insatser med socialsekreterare, lärare och polis för länge sedan ha stoppat den utvecklingen. Men Sverige har blivit ett land där vissa ska vara fattiga, utanför och inte en del av samhället medan andra ska kunna stå i Sveriges riksdag och ropa på längre straff.

Insatserna inom rättsstaten är enorma just nu. Polisen gör ett bra arbete med att stoppa de aktivt kriminella. Men rekryteringsbasen är oändlig, och det är där som insatserna måste ske.

Det som behövs är sociala insatsgrupper i varje kommun och att socialtjänsten aldrig behöver spara och dra ned på sitt uppsökande och stödjande arbete. Och det är där Vänsterpartiet lägger sina budgetsatsningar: på att minska klyftorna och på att ge alla en chans. Det är inte budgetposter som finns i justitieutskottets område, men det är där som skillnaden mellan en skenande otrygghet och ett tryggt samhälle kan göras.

Vänsterpartiet satsar också på det tysta våldet, på våldet mot kvinnorna, på att rättsväsendets resurser och kompetens måste höjas, på att våldtäktsanmälningar inte ska läggas på hög och på att kvinnor inte får svikas för att kontaktförbudet inte används på det sätt som är nödvändigt.

Vänsterpartiet föreslår därför ett femicidpaket för hela rättsväsendets myndigheter för att mäns våld mot kvinnor, sexköp och människohandel ska hanteras med ökad våldskompetens, rättssäkerhet och seriositet i hela rättskedjan.

Fru talman! Vänsterpartiets budgetmotion ska ses som en helhet, och vi avstår från yrkande.


Anf. 61 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Vi har nu att fastställa budgeten för rättsstaten, för rättsväsendet. Det är något som inte bara påverkas av utgiftsområde 4. Liberalerna fokuserar mycket på polisen, och det hänger ihop med att vi tror att det är bra med fler poliser. Det bästa med fler poliser är att de kan hindra att brott begås. Genom fler områdespoliser och fler poliser nära medborgarna kan brott förhindras, och det är bättre att en polis är väldigt reaktiv och hindrar tio brott om dagen än försöker jaga personer som har begått tio brott om dagen. Båda behövs såklart.

Vi kan konstatera att regeringens förslag gick på pumpen. Det gjorde Liberalernas förslag också. Det var väl då det näst bästa förslaget som vann med Moderaternas, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas alternativ, och det har vi redan kommit en bit i debatten om.

Då vill jag säga: Var det verkligen så att Liberalerna inte hade mest pengar? Vi vill se det här som en helhet. När vi träffar poliser ute i verksamheten och möter de poliser som ansvarar till exempel för utvecklingen och för att bekämpa och motverka grovt våld, gängkriminalitet och det fasansfulla skjutandet och mördandet säger de att de har väldigt svårt att göra det här via bara polisen. De säger: Vi klarar inte att reda ut de 331 olösta morden och mordförsöken bara i Region Stockholm just nu.

Tänk! Även om hela riksdagen skulle sitta och reda ut alla dessa skulle man inte komma framåt ändå. Tack och lov är det väldigt professionella människor inom polisen som jobbar med detta. Men de är för få. En av de ansvariga cheferna på Nationella operativa avdelningen berättade att det tillkommer ungefär 1 000 nya unga rekryter per år i den grova organiserade brottsligheten. Man menar att det måste jobbas brett med tidiga och tydliga insatser.

I en annan budget, som hade kunnat antas i den här kammaren, satsar Liberalerna i samma process, där vi före jul ska fastställa statens budget, enormt mycket på skolan. Vi satsar 14 miljarder på skolan över de tre år som diskuteras, såklart 2022 men också 2023 och 2024. Det gör vi därför att det börjar i skolan. Vi vet att godkända resultat i årskurs 6 och årskurs 9 och att ha avslutat gymnasiet är det bästa vaccinet mot att dras in i denna miljö av död och elände, som drabbar en själv, ens familj, ens område och hela övriga samhället. Det hänger ihop; det är förebyggande. Det är så vi långsiktigt, tillsammans med insatser inom inte minst socialtjänsten, måste attackera och möta detta problem.

Vi är också tydliga med, vilket jag har nämnt i några repliker, att det måste finnas fler poliser på plats. Avhoppen börjar öka igen. Fler poliser börjar återigen lämna sitt viktiga uppdrag. Det handlar om ersättning för det jobb man gör. Och det handlar om ledarskap och arbetsmiljö. När det gäller det sistnämnda har vi i riksdagen mängder av förslag att ta tag i, som att se till att folk inte kan stå och i praktiken skrika poliser i ansiktet och vara totalt respektlösa mot dem och deras uppdrag. Gäng av alla möjliga konstiga människor kommer fram till, ställer sig runt och uppträder hotfullt mot poliser som ska göra ett ingripande.

Jag gillar förresten en sak som vår statsminister Magdalena Andersson sa i sin regeringsförklaring: "Alla som kan jobba ska jobba." Då undrar jag varför de där männen som dyker upp när polisen gör ingripanden inte är på en arbetsplats. Det vill jag gärna höra från justitieminister Morgan Johansson, företrädaren för regeringen. "Alla som kan jobba ska jobba." Men var är de då? Det måste finnas något de människorna kan göra. De kan stå och skrika åt en vägg och få betalt för det. Men de ska inte stå och skrika åt polisen.

Det handlar även om att kunna känna att man gör ett viktigt arbete, bortom ingripandesituationerna. Poliserna upplever det som fruktansvärt tröstlöst att gång på gång, för trettiosjunde gången, gripa en drograttfyllerist; men ingenting händer. Man ser detta rabattsystem som ger enorma rabatter på sexualbrott och på tillgreppsbrott. Och man ser att saker ska skrivas av, att de inte ska utredas eller att förundersökningar begränsas. Ingenting händer, och de kriminella kommer ut igen och står och flinar åt polisen. Det är klart att vi måste bemöta detta om vi ska rekrytera fler poliser.

Liberalernas vision är att vi vid årsskiftet av 2024/25 ska nå 26 300 poliser. Vi har nått antalet civilanställda. Nu är det poliser som ska fram. Vi ser behovet av att nå upp till ett europeiskt snitt, inte mer och inte mindre. Vi måste nå ett europeiskt snitt för antalet poliser för att man ska kunna jobba förebyggande och för att områdespoliser i nära samarbete med skola, socialtjänst, företag och organisationer ska kunna bygga det samhället och se till att unga, framför allt unga pojkar, inte dras in i detta meningslösa våld och dödande. Jag brukar beskriva det som i det närmaste en total mental istid. Här krävs långsiktiga satsningar. Men polisen är helt central.

Jag tror också att vi behöver diskutera hur vi i justitieutskottet ska bemöta det och se till att polisen kan samarbeta bättre med just skolan och socialtjänsten, för att få till tidiga och tydliga insatser. Jag gläds åt att höra förslag och tankar om att börja kunna gripa in tidigare och tydligare. Liberalerna har alltid hävdat att det är lättare att stämma i bäcken än i ån. Det är ett känt uttryck.

I den här mentala istiden, med den fantasifattigdom och hopplöshet som man upplever och den de facto kriminalitet som ungarna dras in i, måste man reagera tidigt. Samhället måste gripa in om det inte finns konsekvenser från första linjens chefer, det vill säga föräldrar som på olika sätt inte är kapabla - vi ska göra dem så kapabla vi kan, men om det inte sker måste samhället gripa in. Första brottet ska vara det sista brottet. Det är helt centralt. Då krävs det också poliser som jobbar nära.

Det krävs också att vi tar bort denna enorma, meningslösa sekretess. Det är jättebra att det finns sekretess inom myndigheterna i Sverige. Men mellan myndigheterna bör det inte finnas någon. Sekretessen från polisen till skolan och socialtjänsten och tillbaka gäller för den information man skickar vidare. Det är inte på det sättet att justitieutskottets ordförande, ledamoten Lundh Sammeli, ska få fri insyn i allt. Men myndigheterna som ser till att förebygga och bekämpa brott måste få det.

Fru talman! Vi i Liberalerna har i vårt särskilda yttrande redovisat att vi hade ett annat alternativ. Men vi ser fram emot att under våren leverera på det utrymme som budgeten ger och ser fram emot ytterligare viktiga lagstiftningsändringar för ett tryggare och friare Sverige.


Anf. 62 Rasmus Ling (MP)

Fru talman! Partiet Liberalerna hade för några veckor sedan landsmöte. Det var intressant för alla politiskt intresserade att följa, åtminstone för mig. Det framkom här att det under landsmötet togs en hel del beslut som åtminstone jag tyckte var bra, Johan Pehrson.

Ni bejakade enprocentsmålet för bistånd. Ni sa nej till det förslag som har drivits om språkkrav för permanenta uppehållstillstånd. Det togs också något beslut om att den principiella inställningen eller liknande för permanenta uppehållstillstånd är det man ska sträva efter. Ni sa ja till genuspedagogik i förskolan, vilket på sikt är viktigt för att komma åt brottsligheten. Och ni sa ja till skydd för public services och kulturens oberoende med mera. På rättsområdet sa ni nej till visitationszoner och till anonyma vittnen.

Hur tänker ni att ni ska genomföra de sakerna tillsammans med Jimmie Åkesson?


Anf. 63 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Både Miljöpartiet och Liberalerna bör väl avvakta valresultatet. Men jag är helt övertygad om att det, när vi går till val nästa höst, finns ett starkt utrymme hos svenska folket för ett tydligt liberalt parti.

Rasmus Ling redovisar nu ett antal frågor som är viktiga för oss liberaler. Jag har inte varit i riksdagen i 20 år av en slump. Jag har velat vara här och slåss för liberala idéer, och jag är helt övertygad om att det finns ett starkt stöd för ett liberalt parti som vill byta regering, efter så här långt sju och snart åtta år av navelskådande och konstigheter. Jag kan räkna upp alltifrån energipolitiken till massarbetslösheten, vårdköerna och ett pensionssystem som inte levererar till de mest utsatta, även om viktiga insatser gjordes i slutet av vårt samarbete inom januariöverenskommelsen.

Fru talman! På vårt landsmöte antogs viktiga politiska förslag om ett förortslyft och om en politik för att bygderna i hela Sverige ska kunna leva. Vi har ett nytt skolprogram. Vi har en modern energipolitik, som inte gör att vi får elräkningar som är som rymdraketer. Och vi har levererat nya förslag på rättsområdet.

I ett liberalt parti är det på det sättet att det inte är någon ensam som bestämmer, utan vi har en bred och viktig debatt. Vi fick stöd för fler poliser. Det betyder i praktiken 10 000 fler poliser. Vi fick stöd för en rejäl straffrättsreform, så att vi slutar med detta meningslösa rabattsystem. Livstidskriminella ska mötas av en progressiv straffökning. Vi tog stora steg för att kunna förverka brottsvinster. De flesta som begår brott gör ju inte det för att de per definition är sadister utan för att de inte vill eller kan jobba och då begår de i stället brott.

Vi antog nya förslag om att skydda kvinnor från våld, och vi tog även enorma steg för att jobba mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket.

Detta kommer att generera ett brett stöd i valet. Och jag kan för övrigt prata med alla partier.


Anf. 64 Rasmus Ling (MP)

Fru talman! De liberala idéer som Johan Pehrson talar om framstår mest som flyktiga tankar snarare än något långsiktigt ideologiskt. Det är jättebra att även Liberalerna tillämpar medlemsdemokrati, men när man inte bara byter ställning på marginalen utan från en vecka till en annan skiftar 180 grader finns det inte någon riktig hållbarhet i det hela.

Det var inte länge sedan Liberalerna skrev en debattartikel tillsamman med M, KD och SD om ett antal förslag på rättsområdet. Nu står Liberalerna som parti inte längre för det. Det gäller exempelvis visitationszoner och anonyma vittnen.

Fru talman! Min fråga till Johan Pehrson blir därför: Kan Johan Pehrson verkligen säga att Liberalerna är tydliga på detta område?


Anf. 65 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Liberalerna söker stöd för en ny regering i vilken vi vill ingå och vara ett liberalt mittenankare. Det blir en regering som måste ta tag i de problem som inte minst Rasmus Lings parti, Miljöpartiet, har orsakat.

Jag vet inte om ledamoten Rasmus Ling någon gång har fått en elräkning. Han skulle i så fall bli överraskad, särskilt om han bor i ett radhus, ett låghus eller en villa. Han kommer att få en chock, något som drabbar många svenskar utanför denna sal.

Apropå vårt samarbete: Vi tycker inte likadant som Moderaterna eller Kristdemokraterna i allting, och vi tycker definitivt inte likadant som Sverigedemokraterna i allting. Men det finns ett antal åtgärder som behöver vidtas med en ny regering. För detta navelskådande, självförhärligande och verklighetsförnekande som inte minst Miljöpartiet står för måste få ett slut för Sveriges, för människorna i Sveriges och för riksdagens hederlighets skull.

(Applåder)


Anf. 66 Rasmus Ling (MP)

Fru talman! Trygghet är en förutsättning både för individuell frihet och för tillit mellan människor och solidaritet i samhället. Utvecklingen det senaste decenniet med ett ökat antal skottlossningar på öppen gata måste brytas.

Dödligt våld har dessvärre alltid förekommit i Sverige, men några saker som sker nu skiljer sig från hur det var tidigare. En sådan skillnad är att de gärningsmän som begår dessa brott är yngre. Det grova våldet och annan kriminalitet i de här miljöerna är oerhört farligt. Ledare för kriminella gäng använder barn som rekryteras för att begå brott.

Det behöver göras många saker för att vända på detta. Jag är väldigt glad över att en utredning tillsatts som ska titta på påföljder för unga gärningsmän, det vill säga de som döms enligt lagen om sluten ungdomsvård. Den borde ha tillsatts tidigare, men det är väldigt bra att den har tillsatts nu. Inte minst behöver socialtjänsten ökade befogenheter. Den behöver tillräckliga resurser runt om i landet.

Skolan är också något som vi aldrig får glömma i detta sammanhang. Mellan dem som har gått ur grundskolan och dem som inte har gjort det - eller ännu mer mellan dem som har gått ut gymnasiet och dem som inte har gjort det - är skillnaden oerhört stor vad gäller risken för att man bland annat kommer in i kriminalitet.

Fru talman! En annan sak som skiljer sig från hur det var tidigare är att dåden sker i publik, öppen miljö, det vill säga på gator och torg. Tidigare skedde morden vanligtvis i ett stängt rum där man kan få teknisk bevisning. Det är mycket svårare på öppen gata. Det gör också att våldet blir mycket mer påtagligt i människors vardag och närhet.

Fru talman! En aspekt av detta är den hårda och strikta tystnadskulturen i de här grupperna. De som befinner sig i dessa miljöer vittnar inte, och det här sprider sig. Jag har talat med poliser som berättat om när de har träffat skottskadade unga på väg till ambulansen. De klarade sig den gången, men inte ens då pratar de med myndigheterna. Detta är farligt. Många vågar inte vittna, och andra gör det inte på grund av den kultur som finns. Det här är farligt om det dessutom sprider sig.

Fru talman! Man kan diskutera straff och höja straff. Vi har haft både diskussionen och gjort något åt verkställigheten åtskilliga gånger i debatten och kammaren, och det kommer alldeles säkert mer. Problemet är när gärningsmän som har begått brott inte åker fast och döms. Då spelar straffskalan ingen roll. Att få fast fler är därför det viktigaste fokuset. Det är det vi måste prioritera allra mest.

I detta sammanhang är verktygen och resurserna för de ansvariga myndigheterna avgörande. Polisen har fått fler befogenheter, och ytterligare befogenheter utreds. Även andra myndigheter har fått detta. Myndigheterna växer, och det ska de fortsätta att göra. Men detta är inte något bara för polisen, utan hela samhället måste kraftsamla runt detta för att bekämpa brottsligheten.

Fru talman! Nästa år kommer Sverige att styras med en budget som Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna står bakom, även om den ska administreras av en socialdemokratisk regering. Detta är den elfte budgeten under de senaste 16 åren som är borgerlig. Vid två av dessa tillfällen har S- och MP-regeringen i hög utsträckning kunnat ändra detta genom ändringsbudgetar. Det skedde 2015 och 2019. Ingen av ändringsbudgetarna gjorde att anslagen till myndigheterna inom utgiftsområde 4 sänktes. Det tycker jag att man ska ha med sig, eftersom det gör att ansvaret för situationen inte bara ligger på ett eller två partier utan på flera. Den här utvecklingen har skett under lång tid.

Under de senaste åren har rättsväsendet stärkts. Mycket resurser har tillförts, men det har skett från en alldeles för låg nivå.

Mitt eget parti är som sagt inte undantaget från ansvar, men det är heller inte till exempel Moderaterna, Socialdemokraterna och Kristdemokraterna.

Med detta, fru talman, vill jag hänvisa till Socialdemokraternas och Miljöpartiets särskilda yttrande i betänkandet.


Anf. 67 Tobias Andersson (SD)

Fru talman! Lag och ordning utgör den fråga som är av störst vikt för de svenska väljarna. Det är en fråga som sannolikt upptar en majoritet av de diskussioner som äger rum vid fikabord, frukostbord och middagstillställningar runt om i landet.

I dag debatterar vi budgetfördelningen inom ramen för det utgiftsområde som berör denna stora fråga. Som bekant har vi lyckats få gehör i utskottet för Sverigedemokraternas, Moderaternas och Kristdemokraternas budgetreservation, vilket innebär att såväl Miljöpartiet som Socialdemokraterna och ett par andra partier i stället har särskilda yttranden.

Jag har en fråga angående det. Låt mig citera ur Socialdemokraternas och Miljöpartiets särskilda yttrande: "För att betala för satsningarna skär Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna ner på områden som är viktiga för att stoppa nyrekryteringen till kriminalitet, liksom på klimatsatsningar som är avgörande för ett effektivt klimatarbete."

Det är möjligt att det finns någon uppenbar koppling mellan att förhindra nyrekrytering och att göra klimatsatsningar. Den är inte uppenbar för mig. Frågan blir därför: På vilket sätt riskerar vi nu att nyrekryteringar in i gängmiljöer tilltar som en konsekvens av att vi från Sverigedemokraternas, Moderaternas och Kristdemokraternas sida inte bejakar den typ av symbolpolitik på klimatområdet som man har från regeringssidan?


Anf. 68 Rasmus Ling (MP)

Fru talman! På detta område finns det en skillnad mellan det som regeringen lade fram för riksdagen och det som sedan gick igenom. Det har sagts även tidigare i ett par replikskiften här.

800 miljoner till polisen är absolut pengar. Det är en stor budget, men det är absolut en skillnad.

Man kan konstatera att alla myndigheter fick det som de hade äskat i processen, när de talade om för regeringen vad de ansåg att de behövde för att klara sina uppdrag. Myndigheterna fick alltså de resurser som de begärde. Sedan har oppositionen gjort en egen reservation, som gick igenom, och där var det en ökning. Det finns förstås ingen myndighetschef som tackar nej till mer pengar.

Sedan gäller det saker som har tagits bort. Det är i huvudsak på andra områden. Att Tobias Andersson, fru talman, kallar det för symbolpolitik förvånar inte, eftersom vi vet vilken inställning man har till miljö- och klimatpolitik. Man förnekar över huvud taget att klimatförändringarna sker och bryr sig inte om de frågorna över huvud taget. Detta var otroligt dålig politik. Jag beklagar oerhört mycket att man fick igenom det och gjorde de stora nedskärningarna på exempelvis skydd av värdefull natur.

Men i det förslag som vi hade gav vi som sagt rättsväsendets myndigheter de anslag som de begärde.


Anf. 69 Tobias Andersson (SD)

Fru talman! Det kan väl konstateras att det råder delade meningar kring huruvida man verkligen gick Polismyndighetens äskanden till mötes eller inte.

Rasmus Ling apostroferar oppositionen, kanske av gammal hävd. Men nu för tiden är han en del av den. Vi är faktiskt båda en del av oppositionen, enligt våra båda partier, åtminstone stundvis.

Men det jag frågar om är hur klimatsatsningar kan vara viktiga för att stoppa nyrekrytering till gäng. Det är ju vad ni skriver i ert särskilda yttrande. Jag ser inte kopplingen däremellan. Jag ser inte att det finns personer ute i samhället som nu riskerar att falla in i gängkriminalitet, som av en slump, för att vi från M:s, KD:s och SD:s sida inte går fram med att staten ska köpa privata markägares skog. Jag förstår inte vilka som är i farozonen för att nu bli grovt kriminella för att vi inte vill köpa privata markägares skog. Kan du förklara det, Rasmus Ling, för detta återfinns i ert särskilda yttrande?


Anf. 70 Rasmus Ling (MP)

Fru talman! Ja, det var en del av oppositionen som fick igenom sin budget. Det var inte alla oppositionspartier. Inte heller Vänsterpartiet var med på den budgetreservation som blev beslutad. Det var just M, KD och SD. Sedan var det några andra partier som lade ned sina röster.

Men det stämmer att vi nu är en del av oppositionen, och vi kommer att verka som oppositionsparti. Det kommer också att märkas på olika sätt.

Fru talman! När det gäller det särskilda yttrandet var det en beskrivning av budgetalternativen som helhet. Det är oerhört dålig politik att skära ned på skydd av värdefull natur på det sätt som man gjorde, och på energieffektivisering, vilket många har varit inne på i fråga om energiområdet. Det är en otroligt dålig politik. Men detta var en beskrivning av hela budgeten och de alternativ som fanns.


Anf. 71 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Jag ska citera från en intervju: Jag tror att många skulle känna igen sig i min historia. Det börjar med att skolan inte fungerar, redan från tidig ålder. Man går bort från skolan, och då träffar man dem som också har gått bort från skolan. Det blir en ond cirkel.

Det är ett citat från en intervju med en ung människa, tillika känd artist, som nyligen mördades på öppen gata i en central del av Stockholm. Det finns mängder av unga män men också kvinnor och andra som har skadats. Det är barn som har blivit utsatta. De drabbas av det fruktansvärda våld som har brett ut sig och bitit sig fast under de senaste åren, då Rasmus Ling har varit ansvarig för den politik som har förts.

Jag vet, fru talman, att Rasmus Ling delar min och Liberalernas uppfattning att satsningar på skolan är väldigt viktiga och att det är det bästa vaccinet. Det finns vaccin mot covid. Men det finns också vaccin mot elände, brottslighet och död, och det bästa vi har är avklarad skolgång.

En sak som kom ganska tidigt under denna mandatperiod var 34-punktsprogrammet. Då, Rasmus Ling, som företrädare för Miljöpartiet, var det verkligen så att man inte skulle vidta några tuffare åtgärder för att preventivt kunna avlyssna misstänkta kriminella. Man skulle inte ta bort straffrabatten annat än för mord om det gällde unga personer under 21 år som hade begått gärningen. Man ville inte se särskilt många straffskärpningar. Miljöpartiet bromsade regeringen på område efter område när vi andra försökte hitta en bred överenskommelse. Då föll det samman. Sedan har regeringen återkommit. Det är bra så. Men hur vill Rasmus Ling utreda 331 ouppklarade mord och mordförsök i Stockholm?


Anf. 72 Rasmus Ling (MP)

Fru talman! När jag höll mitt anförande pekade jag på ett delat ansvar där många partier tidigare borde ha gjort betydligt mer. Liberalerna verkar inte vilja göra någon sådan bekännelse, utan man pekar friskt på andra och vill inte se sin egen del. Så är det, fru talman, trots att Liberalerna faktiskt är det parti som har stått bakom flest budgetar i Sveriges riksdag de senaste 16 åren.

Johan Pehrson har, förutom att han har suttit i riksdagen i 20 års tid, också varit djupt involverad i det samarbete som vi har haft under denna mandatperiod.

Fru talman! Jag tycker att det 34-punktsprogram som lades fram hösten 2019 var bra. Det var många åtgärder. Det rörde höjda straff. Det rörde fler verktyg. Det rörde åtgärder för att komma till rätta med tystnadskulturen. Det var ett starkt program, som i hög utsträckning har genomförts. Men det finns fortfarande saker kvar.

Men, fru talman, bara för att någon har en idé om en lösning betyder det inte att den idén är bra. Alla förslag är inte det. Det fanns sådana exempel i de diskussionerna.

De exempel som Johan Pehrson nu tar fram fanns faktiskt delvis med i 34-punktsprogrammet. Flera av dem har nu också blivit av. Vi har exempelvis tagit bort straffreduktionen för unga vuxna som begår allvarlig brottslighet.


Anf. 73 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Självklart har jag och Liberalerna varit med och fattat beslut som inte alltid har blivit perfekta. Vi vet allting när vi tittar i backspegeln, men tittar vi framåt vet vi inte.

Just nu diskuterar vi bristen på svenska poliser. Vi är överens om att det akut saknas 5 000 poliser. Det är en brist. Man fyller inte polisutbildningarna. Man hittar på en massa andra, förvisso bra, insatser för att få fler att komma till polisen, men det är tomt nu. Det är det som är frågan.

Den enorma polisuppbyggnad som gjordes när alliansregeringen fick ta över ledde till enormt mycket fler poliser. Det misstag som begicks var att man då drog ned på polisutbildningsplatserna. Det var ett misstag. Det var fel av mig. Men jag hörde aldrig Rasmus Ling protestera, kan jag säga. Du får visa mig det protokollet i så fall.

Men nu är det 331 ouppklarade mord och mordförsök. Det saknas 5 000 poliser - det är vi överens om. Jag menar att vi saknar 10 000 poliser. Varför vill inte Rasmus Ling höja deras löner, så att det rekryteras fler?


Anf. 74 Rasmus Ling (MP)

Fru talman! Vi vill gärna att de polisanställda ska ha högre löner. Jag har inte uppfattat att det föreligger skilda meningar i den frågan här i riksdagen. I fråga om man ska göra det enligt den svenska modellen, som faktiskt har tjänat och alltjämt tjänar Sverige väldigt väl, eller om man ska göra det genom att ändra på anslag i kammaren tycker vi olika. Men det viktigaste för dem som är ute och jobbar är ju vad som faktiskt finns i lönekuvertet sedan.

Jag är glad, fru talman, att Johan Pehrson är självkritisk när det handlar om hur man drog ned på utbildningsplatser. Från Miljöpartiet i Malmö skrek vi under de här åren efter att få en polisutbildning till Malmö men fick nej av Johan Pehrson och hans allianskompisar.

Jag är glad att en sådan under de senaste åren har kommit till stånd och att vi nu kan utbilda poliser som är beredda att gå ut och jobba på gatorna. Det var synd att det inte kom tidigare, för det tar tid att stärka upp en sådan myndighet.


Anf. 75 Tobias Andersson (SD)

Fru talman! "Kriminaliteten och otryggheten breder ut sig i Sverige. Rättsväsendet står underfinansierat och under lång tid bortprioriterat. En ansvarslös, kravlös migrations- och integrationspolitik har skapat än större segregation. Tilltron till polis- och rättsväsendet blir allt mindre. Samtidigt skapar radikalism och extremism runt om i världen nya problem, där terrorister enklare rör sig över landsgränser och med ny teknik hotar det som tidigare varit tryggt. Statens kärnuppgift, att värna medborgarnas trygghet, står hotad."

Så inledde vi vår utgiftsområdesmotion för rättsväsendet. Sedan den skrevs har mycket hänt. Det har varit två väldigt händelserika månader inom den svenska politiken. Denna turbulens nådde sin kulmen när Sverige den 24 november fick sin första kvinnliga statsminister någonsin men blev av med henne inom loppet av sju timmar.

Orsaken till denna oreda, vilken sannolikt är något svår för många att hänga med i och fullt ut greppa, är budgeten. Det var i sig någonting nytt och ett stort steg framåt för Sverigedemokraterna när vi för första gången 2014 röstade på Moderaternas budgetalternativ efter att vårt förslag fallit och vi därigenom utgjorde tungan på vågen för ett budgetbeslut.

Sedan dess har mycket skett, och i dag skulle ett sådant agerande inte anses utgöra någon större framgång för oss som parti.

Vad vi däremot lyckades åstadkomma denna höst kan inte ses som någonting annat än en av de främsta framgångarna för oss som parti. Vi har förhandlat fram en SD-M-KD-budget och fått gehör för den i denna kammare. Det betänkande vi i dag ska debattera och fatta beslut om har därför justerats så att förslaget till beslut inte utgörs av regeringens budgetproposition utan av det gemensamma budgetförslaget från Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna.

Nu har det kanske hittills i detta anförande låtit som om detta i sig är den stora segern för Sverigedemokraterna. Även om det är en sådan är den största vinnaren i detta rättsväsendet, som nu får väsentliga tillskott till sin verksamhet.

För precis som jag inledde mitt anförande med att konstatera befinner sig Sverige i ett ytterst allvarligt läge. Sverige är inte längre det trygga land vi en gång var så stolta över. Sverige har förändrats och försummats av styrande politiker under lång tid. Sverige har bland den lägsta polistätheten i Europa men beskrivs samtidigt internationellt som ett av Europas farligaste länder.

Sverige förtjänar bättre än så, och det var mot den bakgrunden som Sverigedemokraterna, likt tidigare år, riktade ordentliga satsningar på rättsväsendet i vår budgetmotion. Allt som allt rörde det sig om 4,5 miljarder utöver regeringens anslag för 2022, och en majoritet av satsningen skulle tillfalla Polismyndigheten.

Genom 1,5 miljarder i särskild lönesatsning skulle vi främja att medarbetare vill stanna kvar vid myndigheten samt skapa incitament för att återrekrytera poliser som för närvarande arbetar med annat.

Genom 870 miljoner i satsning på betald polisutbildning skulle vi ytterligare stärka attraktionskraften i yrket och underlätta för dem som i dag går i tankar att söka sig till Polismyndigheten men som inte har råd att återvända till skolbänken.

Genom 200 miljoner i satsning på Nationellt forensiskt centrum säkerställer vi att deras sedan länge underdimensionerade och underfinansierade verksamhet kan få de resurser som krävs för att utgöra ett ovärderligt verktyg i utredandet av brott.

Fru talman! Vi har ytterligare satsningar på Polismyndigheten i vår budgetmotion, men även annat återfinns. Sverigedemokraterna inser att det finns andra delar av rättskedjan som också behöver utökade befogenheter och resurser, varför vi även riktar medel till exempelvis Säkerhetspolisen, Åklagarmyndigheten, Sveriges Domstolar och Kriminalvården.

I symbios med de policyförslag som vi driver hade dessa budgetsatsningar på riktigt kunnat bidra till att vända utvecklingen i Sverige. Med en sådan politik hade vi på sikt kunnat garantera ett tryggare land.

Riktigt så bra blev det dock inte. Man kan inte få allt man önskar. Vi har förhandlat med Moderaterna och Kristdemokraterna, och vissa av våra satsningar har fått stå tillbaka.

I praktiken innebär det dock att vi nu har enats om någonting som utgör ett markant bättre förslag i relation till regeringens budgetproposition. I vårt gemensamma budgetalternativ tilldelas rättsväsendet inte 4,5 miljarder som Sverigedemokraterna hade önskat 2022 men 1,5 miljarder, vilket nu blir verklighet givet att det vunnit gehör i såväl utskottet som senare i dag riksdagen.

Jag är stolt över att vi tre, mer eller mindre, konservativa partier har kunnat sitta ned tillsammans och överlägga, förhandla och landa i ett helhetsförslag till statsbudget innehållande markant bättre prioriteringar än förra regeringens. Rättsväsendet blir den stora vinnaren.

Genom att avstå från typiskt socialdemokratiskt valfläsk som familjeveckan och typisk miljöpartistisk symbolsocialism som att köpa skog från privata markägare fanns det resurser över för oss att satsa på rättsväsendet - den politiska fråga som väljarna anser vara viktigast och ett av de områden som negligerats mest av tidigare statsministrar. Det är jag stolt över.

Jag är stolt över att riksdagen redan har röstat bifall till en SD-M-KD-budgetram och nu i dag kommer att rösta bifall till SD-M-KD:s förslag på fördelning inom flertalet utgiftsområden, inte bara detta.

Fru talman! Jag ser fram emot att se det samarbete som nu växer fram tillta och på riktigt verka för att få Sverige på rätt kurs. Med detta sagt ska jag göra någonting jag är ovan vid, nämligen yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.


Anf. 76 Andreas Carlson (KD)

Fru talman! Sverige är mitt i en pandemi. Men vi har också en epidemi - en epidemi av skjutningar och sprängningar. Brottsutvecklingen i Sverige kan bara beskrivas som extrem. Den grova organiserade brottsligheten kopplar ett allt hårdare grepp om samhället. Stad efter stad sätts i skräck. Statistik från Brå visar att Sverige ligger i den absoluta Europatoppen när det gäller dödligt skjutvapenvåld per capita.

Polisen har 331 pågående utredningar gällande mord och mordförsök bara i Stockholm, kopplat till skjutningar och sprängningar. Situationen är synnerligen allvarlig.

Oppositionen har genom justitieutskottet och riksdagen fört regeringen framför sig i fråga efter fråga. Vi har haft denna regering på plats i sju år, det vill säga vi har haft sju år av rödgrön politik. Det gäller att titta på verkligheten. Har det blivit bättre eller har det blivit sämre under åren?

För Kristdemokraternas del är det tydligt att mer behöver göras när det kommer till det förebyggande arbetet. Vi har i vår budget också - som vi inte diskuterar i dag - en avsevärd satsning på ett föräldrastödsprogram som ska vara tillgängligt i hela landet för att stärka stödet till föräldrar så att de kan ta sitt givna föräldraansvar. Det är en av de allra viktigaste förebyggande åtgärderna.

Men när vi diskuterar utgiftsområde 4, fru talman, handlar det också om en mycket tydlig prioritering av rättsväsendet. Där är vi överens med Moderaterna och Sverigedemokraterna. Totalt tillskjuts på området 1,2 miljarder mer. Det är bara genom att skapa ordning och trygghet på gator och torg som friheten kan öka för var och en att leva sitt eget liv. Kvinnor och män ska känna sig trygga att gå ut i sitt kvarter. Föräldrar ska kunna släppa ut sina barn för att leka. Tidningsutdelare ska inte behöva använda överfallslarm. Butiksägare ska inte behöva lägga ned därför att de utsätts för hot och utpressning. Hårt arbetande människor ska inte terroriseras av kriminella, men våldet begränsar i dag medborgares livsutrymme - och barn hamnar i skottlinjen.

Vi ser också hur människor inte vågar vittna i gängkriminalitetens spår. Tjänstemän, både kommunala och statliga, upplever obehag när de utför sina jobb och drar sig för att anmäla brott. Genom detta eroderas både rättsstaten och demokratin underifrån. Gängkriminaliteten är ett gift i vårt samhälle. Den utgör just nu det största hotet mot tryggheten i samhället, och den måste bekämpas med full kraft. Det innebär både avsevärt skärpta straff för gängkriminella och resurser som möter rättsväsendets behov av att bekämpa brottsligheten.

Fru talman! Det här handlar också om att all annan brottslighet samtidigt måste stävjas: våldtäkter, våld i nära relation, misshandel, inbrott, bedrägerier, rån eller andra brott mot person. Omfattande åtgärder behöver vidtas för att bekämpa den vardagsnära brottsligheten och för att öka tryggheten för medborgarna i hela Sverige.

Samtliga myndigheter inom utgiftsområde 4, de större myndigheterna i rättsväsendet, får tillskott. Polismyndigheten får 850 miljoner kronor mer nästa år. Säkerhetspolisen får 50 miljoner kronor mer. Åklagarmyndigheten får 80 miljoner kronor mer. Domstolarna får 50 miljoner kronor mer, och Kriminalvården får 200 miljoner kronor mer.

Jag tänkte gå igenom varje myndighet för sig. Polismyndigheten får det mycket stora och behövliga tillskottet på 850 miljoner kronor. Närmare hälften av de miljonerna går till en riktad polislönesatsning, som redan har debatterats en del i kammaren. Det handlar om att öka antalet poliser i yttre tjänst men också om att stärka polisyrkets attraktivitet och intensifiera arbetet mot den grova organiserade brottsligheten.

Tillskottet trappas upp med 400 miljoner år ett, 2022, 800 miljoner kronor 2023 och 1,2 miljarder 2024. Vi ser det som helt nödvändigt för att nå målet om 10 000 fler polisanställda och för att uppvärdera yrket och ge poliserna den lön de förtjänar när de vecka ut och vecka in, pass ut och pass in, gör sitt yttersta för att säkra tryggheten på våra gator.

Det räcker förstås inte med ökade polislöner. Vi behöver också se till att det straffar sig hårdare om man ger sig på poliser, skriker okvädingsord och glåpord efter poliser och kränker poliser. I dag är det en högre ribba för fällande domar. Här behöver brottet missfirmelse mot tjänsteman införas igen, vilket Kristdemokraterna har föreslagit. Vi hoppas också att få stöd för detta - men längre fram, fru talman, inte vid dagens votering eftersom frågan inte ligger på bordet.

Fru talman! Jag tänkte lägga några minuter på övriga delar av rättsväsendet. Det blir ofta så att vid satsningar på Polismyndigheten blir det den myndighet som debatteras mest. Åklagarmyndigheten tillskjuts med dagens beslut 80 miljoner kronor mer. Det är mycket pengar för Åklagarmyndigheten. Jag vill påminna kammaren och åhörarna om att förra året glömde regeringen bort tillskottet på 49 miljoner kronor som man hade äskat, vilket då riskerade att få stora konsekvenser för åklagarna.

Vad kan då 80 miljoner kronor leda till? Jo, enligt Åklagarmyndigheten, som besökt justitieutskottet under beredningsprocessen, innebär detta att det går att rekrytera fler åklagare, ge mer stöd till åklagare med hjälp av beredningsjurister, analytiker och åklagarresurser. Man kan säkra att erfarna åklagare stannar genom att göra lönesatsningar på åklagare. Nödvändiga it-satsningar kan genomföras, och man kan också stärka säkerheten för åklagare. De 80 miljonerna är oerhört viktiga för att dimensioneringen av rättsväsendet ska hänga ihop. När vi förstärker Polismyndigheten måste också Åklagarmyndigheten förstärkas.

Likaså får domstolarna 50 miljoner kronor mer nästa år. Denna summa byggs ut till 100 miljoner kronor mer i ramhöjningar för åren som kommer därefter. Det här har redan förberetts och ska fördelas ut till domstolarna, vilket ger större möjligheter att anställa och att säkra verksamheten.

Vi tillskjuter 200 miljoner kronor mer till Kriminalvården för att ytterligare förstärka och skynda på den nu planerade kapacitetsutökningen för häkte, anstalt och frivård.

Den budget som i dag ser ut att vinna riksdagens bifall, som lägger 1,2 miljarder mer på hela rättsväsendet, är en kraftig förstärkning. I termer av vinnare i budgeten är såklart rättsväsendet vinnaren. Men det gäller också hela svenska folket, som nu får en budget som ger rättsväsendet starkare muskler att bekämpa gängkriminalitet och den vardagsnära brottsligheten så att Sverige blir tryggare. Vi kan nu få bukt med problemet med kriminaliteten.

Fru talman! Återigen är det riksdagen som tar klivet före och skjuter regeringen framför sig genom att tillskjuta de medel som krävs för att ta kampen på allvar.


Anf. 77 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Jag tackar för en intressant debatt så här långt, även om jag måste säga att jag inte har hört så värst mycket nytt från oppositionen. Det är samma överbudspolitik som man har kört med i sju års tid. Man låtsas inte om de mycket stora satsningar som regeringen har drivit igenom, trots att varenda människa som följer frågorna vet att vi har haft en oerhört hög reformtakt på området.

Detta beror på att vi lade om svensk kriminalpolitik i grunden när vi tillträdde. Moderaterna hade ägnat det här politikområdet ett mycket förstrött intresse under sina regeringsår. Det var nästan inga straffskärpningar, inga stora projekt för att sätta upp kameror, en våt filt över datalagringsfrågan, så gott som inga förbättrade avlyssningsmöjligheter och ingen förstärkt terroristlagstiftning. Inte ens terrorresorna kunde ni förbjuda, trots att det restes som värst till Syrien under åren 2013-2014. Inte ens det orkade Moderaterna klara ut under sin regeringstid.

Jag skulle kunna göra listan hur lång som helst med frågor som den moderatledda regeringen då inte brydde sig om. Ni satt och sov under er regeringstid.

När det verkligen gällde, när pengarna tog slut i statskassan, vad var det då som fick stryka på foten? Det var polisutbildningen. På två år drog ni ned på polisutbildningen med över 90 procent - för att ni skulle finansiera era skattesänkningar. Så gick det till när Moderaterna styrde i Sverige.

Vem var det som gjorde detta? Jo, det var bland annat Johan Forssell. Forssell jobbade faktiskt i Regeringskansliet under alliansåren.

Detta vill Johan Forssell knappt kännas vid nu när man pratar med honom. Snart har han väl raderat från sitt cv att han ens har varit i Regeringskansliet under de här åren och jobbat för Reinfeldt, men så var det. Min fråga till Forssell är därför: Hur tänkte ni när ni drog ned på polisutbildningen med 90 procent? Förstod ni de långsiktiga effekterna av detta?

I sitt inlägg talade Johan Forssell med mig om ledarskap, men nej, Johan Forssell - när det gäller ledarskap tar jag inga lektioner av dig. Det är lätt att i opposition stå i talarstolen, göra sig bred och hacka på regeringen med det allt tröttare budskapet om för lite och för sent - och sedan bara lova än det ena, än det andra. Medborgarna vet dock att högern aldrig levererar. När det är skarpt läge går nämligen skattesänkningar alltid före rättsväsendet för Moderaterna.

När vi tillträdde lade vi om politiken. Sedan vi tillträdde har Justitiedepartementet lagt fram över 300 propositioner till riksdagen, och alla har gått igenom. Det har gjorts över 70 straffskärpningar och nykriminaliseringar. 450 kameror har satts upp, och det har gjorts rekordstora anslagsökningar till rättsväsendets myndigheter. Det finns helt nya verktyg för att polis och åklagare ska komma åt brottsligheten, och vi har nya polisutbildningar. Också det är anmärkningsvärt: Trots det höga tonläge vi hör från höger har Moderaterna aldrig någonsin startat några nya polisutbildningar, trots att man har haft chansen.

Det var vi socialdemokrater som startade polisutbildningen i Växjö. Det var vi socialdemokrater som startade polisutbildningen i Umeå. Det här var för 20 år sedan, under Laila Freivalds tid som justitieminister. Det var vi socialdemokrater som för några år sedan startade polisutbildningen i Malmö, och det var vi socialdemokrater som för några år sedan startade polisutbildningen i Borås. De som nu står här och pratar vitt och brett om hur viktigt det är att utbilda poliser har alltså själva aldrig brytt sig om det när de har haft makten.

Något av det roligaste som finns som justitieminister är just att besöka de ställen man har varit med och beslutat om - att besöka polisutbildningarna, träffa studenterna och prata med dem om deras ambitioner och förväntningar, vandra runt i lokalerna, se övningsmiljöerna och besöka skjutbanorna. Det är politikens högtidsstunder när man med egna ögon får se vad man har varit med och beslutat om. Det där kommer Johan Forssell aldrig att kunna göra, för man kan inte vandra runt i en skattesänkning. Så är det: Det är vi som under de här åren har levererat oerhört mycket både till rättsväsendet och rent konkret.

Ni säger att alla platser på polisutbildningen inte fylls, och det stämmer. Men vi jobbar ju med en mycket större kostym än vad ni gjorde. Ni nöjde er med att mot slutet utbilda 600-700 poliser om året, och när det var som minst tog ni bara in 142 poliser på ett år. Ni nöjde er med de nivåerna, och då är det inte svårt att fylla platserna. Men när man ska upp i 2 000 platser per år, vilket är vår ambitionsnivå, blir det naturligtvis svårare.

Ska man dessutom göra det år efter år, för att få långsiktighet i polisens tillväxt, blir det naturligtvis svårare. Vi har ungefär 2 000 platser per år, och 2020 antogs 1 950. År 2021 var det något färre, bland annat på grund av en pandemieffekt, men vi jobbar på för att kunna ligga på de nivåerna. Det gör vi för att klara det uppdrag vi har, nämligen det mål vi har satt upp om att det ska bli 10 000 fler anställda i Polismyndigheten till 2024.

Så här långt pekar allt mot att det målet kommer att nås. Hittills har antalet anställda ökat med över 7 000. Många av dem har varit civilanställda hittills, ja, men det är som sagt nu de stora kullarna kommer ut från de nya polisutbildningar som vi har startat. Varje halvår kommer det alltså ut nya poliser i verksamheten, och just nu har vi över 3 000 polisstudenter i utbildning. Det är det högsta antalet någonsin.

För att sammanfatta: Vi har nu fler poliser än någonsin. Rättsväsendet har mer resurser än någonsin. Vi har bättre verktyg än någonsin. Vi har fler övervakningskameror än någonsin, och vi har hårdare straff än någonsin - åtminstone i modern tid. Dessutom ser vi hur ett rekordstort antal poliser nu utbildas, att färre poliser över tid faktiskt slutar och att fler poliser återvänder till yrket.

Detta är jag naturligtvis väldigt stolt över, men det är inte slut där - tvärtom. Vi kommer att fortsätta med den här mycket höga reformtakten, och vi har två prioriterade områden: gängkriminaliteten och mäns våld mot kvinnor. För dessa områden har vi två mycket ambitiösa program som nu rullas ut efter hand. Det är ett 34-punktsprogram mot gängkriminaliteten och ett 40-punktsprogram mot mäns våld mot kvinnor.

Jag noterade att Moderaterna inte med ett endaste ord nämnde mäns våld mot kvinnor i debatten. Johan Hedin gjorde det, och Linda Snecker gjorde det givetvis. Men från Moderaterna kom inte en enda stavelse om detta. Det är naturligtvis för att ni inte bryr er om den frågan, Johan Forssell. Ni bryr er inte om mäns våld mot kvinnor, och därför tar ni inte upp det i debatten heller. Ni brukar aldrig prata om det. Vi gör det, och detta är bara två prioriterade områden som vi arbetar med. Vi har en lång rad åtgärder, både repressiva och förebyggande, och ett arbete som spänner över breda områden på så gott som alla departement. Det är så man gör när man vänder på varenda sten.

Det kommer alltså att komma en rad nya åtgärder nu - praktiskt taget varje vecka, skulle jag säga. Förra veckan kunde jag presentera nya möjligheter att vidta tvångsåtgärder i förundersökningar, till exempel möjligheten att hämta in information lagrad i molntjänster och att beslagta sms mellan närstående. I dag på morgonen presenterade jag nya förslag där vi skärper terroristlagstiftningen och lagen om särskild utlänningskontroll när det gäller de viktiga saker som handlar om rikets säkerhet. Snart kommer hårdare straff för gängkriminella, ökade möjligheter till häktning, hårdare straff för övergrepp i rättssak, kronvittnessystem, ökade möjligheter att komma åt kriminellas pengar, hårdare straff för sexualbrott och väldigt mycket mer.

Ni kan alltså se fram emot ett hårt arbete i utskottet under den här våren, för nu kommer regeringen att vecka efter vecka leverera lagförslag efter lagförslag och initiativ efter initiativ. Jag är förstås angelägen om att få all den här viktiga lagstiftningen på plats och hoppas därför på ett bra samarbete med riksdagen för att det ska kunna bli så. Jag tror att ni är lika angelägna om detta som jag är.

Alla dessa i huvudsak repressiva åtgärder rullar på, och just därför tror jag att det blir ännu viktigare att vi nu även lyfter fram den andra viktiga delen i en modern kriminalpolitik: de förebyggande insatserna. När man talar med polisen i de utsatta områdena säger de nästan alltid tre saker. De säger att de behöver bli fler poliser på plats, och det blir de nu. Sedan säger de att de behöver bättre verktyg - mer kameror, bättre avlyssningsmöjligheter, hårdare påföljder och ökade häktningsmöjligheter. Allt detta får de också nu. Sedan säger de nästan alltid en sak till, och det är: Tänk på att det inte bara handlar om oss! Då menar de alltså polisen.

Om det här ska fungera behövs nämligen inte bara en stark polis och ett starkt rättsväsen i övrigt; det behövs också en stark socialtjänst som kan fånga upp de ungdomar som är på väg att hamna snett. Det behövs en bra fritidsverksamhet så att ungdomar som kanske inte alltid har det så lätt hemma kan få en positiv utveckling - kanske genom idrotten eller musiken hamna i andra sammanhang än de annars rör sig i och få andra förebilder, helt enkelt. Det behövs också en stark skola så att varenda unge ges de allra bästa förutsättningarna att senare komma ut på arbetsmarknaden och finna sin plats.

Detta måste vi prata mer om. Från statens sida kan vi förstås göra en del. Nu till årsskiftet börjar vi till exempel subventionera LVU-omhändertaganden så att det blir billigare för kommunerna när de måste gripa in och omhänderta ett barn eller en tonåring som far illa. Vi satsar nästan en halv miljard på det. Till våren kommer vi att lägga fram förslag till riksdagen om att kommunerna ska få ett lagstadgat ansvar att arbeta brottsförebyggande, och det är sannerligen på tiden. Det är nämligen i huvudsak kommunala verksamheter som måste stärkas - socialtjänsten, fritidsverksamheten, barnomsorgen och skolan.

Kan vi då kräva detta av kommunerna? Ja, det är klart att vi kan kräva det! Kommunsektorn gick med över 50 miljarder kronor i överskott förra året. Det är klart att vi kan kräva att en del av de pengarna ska gå till att förebygga brott. I Stockholm har vi stora problem när det gäller skjutningar och sprängningar - vi har ett Stockholmsproblem, skulle jag säga - och bara Stockholm gick med nästan 5 miljarder i överskott förra året. Visst ska vi kunna kräva att man sätter in ökade åtgärder för att förebygga brott i en sådan kommun.

Dessa överskott är framför allt pengar som kommunerna har fått av staten, men det är också överskott som växer fram som en följd av den starka tillväxt vi har i dag i ekonomin.

Det är klart att vi kan kräva att kommunerna använder en del av dessa pengar till socialtjänsten, skolan och fritidsverksamheten, i stället för att sänka skatten. Är inte det rimligt? Jag såg nu på morgonen att ett antal moderata kommuner i stället har valt att sänka skatten för de pengar de har fått av staten. Nej, stärk välfärden i stället, och var med om att förebygga brott! Det är väl trots allt viktigare.

Man måste satsa på sociala insatser. Hela samhället måste dra i samma riktning. Detta vet varenda polis, socialarbetare och lärare i de utsatta områdena. Men det fattar inte högern, i alla fall inte att döma av den politik ni nu för.

Förra gången ni fick igenom er budgetreservation - det var på hösten 2018 - gav ni er på just de statliga pengarna för att lyfta de utsatta områdena. Ni gav er på socialtjänsten, skolan och fritidsverksamheten i de utsatta områdena och tog bort dessa pengar. Denna gång ger ni er på ett annat område, vilket är minst lika allvarligt.

Men innan jag säger vilket det är vill jag först klara ut en sak. Det är när vi talar om budgetfrågan fel att påstå att vi nu kommer att styra på en högerbudget för att ni fick igenom er reservation. Det är faktiskt så att 98 procent av den budget som kommer att gälla för 2022 utgörs av de rödgröna förslagen. Ni kan få igenom förändringar som gäller mindre än 2 procent av statsbudgeten. Detta är i sig ett förhandlingsmisslyckande från er sida. Ni kunde alltså inte komma överens om mer än 2 procent av budgeten. Hur ska Moderaterna, KD och SD kunna styra Sverige när man inte ens kan komma överens om mer än 2 procent av budgeten? Det är en bra fråga att ställa.

Man kan säga att detta är illa nog. Tittar man på de 2 procent som ni rör ser man att ni systematiskt slår mot sådant som skulle kunna öka rättvisan, höja våra ambitioner inom klimatpolitiken, som vi pratade om tidigare, eller betyda mycket för vanligt folk. Ni inriktar er på just sådana förslag.

Förra gången gav ni er som sagt på skola, socialtjänst och fritidsverksamhet i de utsatta områdena. Vad är det då ni ger er på nu, som kan få betydelse för brottsligheten? Jo, det är bostadspolitiken. Ni slaktar de statliga insatserna för ökat bostadsbyggande.

Vi har lyckats få upp bostadsbyggandet till rekordnivåer. Det byggs nu mer än på 20 år, särskilt hyresrätter. Det investeringsstöd som nu finns, ungefär 4 miljarder, har bidragit till att inte bara öka byggandet utan också pressa ned hyrorna så att vanligt folk ska ha råd att bo.

Nu ger ni er på de investeringarna och avskaffar dem, och så frågar ni: Vad har det med kriminalpolitiken att göra? Då säger jag: Det har allt med kriminalpolitiken att göra. Ett av de stora problemen i de utsatta områdena är nämligen trångboddheten. Det handlar om att ett barn inte kan få en lugn vrå att läsa sina läxor i och att hemförhållandena kan vara så dåliga att ungdomar drivs ut för att i stället hänga på stan och därmed blir lätta byten för de kriminella gäng som gärna vill rekrytera dem.

Detta vet varenda polis, socialarbetare och lärare, men det vet uppenbarligen inte högern - eller också bryr ni er inte om det, helt enkelt. I de kretsar där ni rör er, de rikare samhällsklasserna, är detta nämligen aldrig något problem. Där har man ett hus i stan och ett på landet. Där har man redan lagt undan pengar till sina barn så de kan köpa en bostadsrätt när de är 20 år. Men för dem som behöver dessa investeringar för att komma bort från trångboddheten slår ni undan benen med den typen av politik. Det är ren klasspolitik, riktad rakt mot låginkomsttagarna.

Detta får naturligtvis betydelse även för brottsligheten, kanske inte direkt och omedelbart men indirekt och på sikt. Om man inte löser dessa stora socialpolitiska problem, varav trångboddheten är ett av de största, kommer man aldrig att kunna komma till rätta med brottsligheten. Detta borde faktiskt också högern lära sig någon gång.

Med detta, fru talman, ser jag fram emot en förnyad och, hoppas jag, breddad kriminalpolitisk diskussion, där vi kan fokusera på att bekämpa både brotten och brottens orsaker.

(Applåder)


Anf. 78 Johan Forssell (M)

Fru talman! Alliansregeringen genomförde viktiga saker i rättsväsendet. Till exempel ökade antalet poliser mer under de åren än vad Morgan Johansson har lyckats med under sin tid som justitieminister. Men visst, allt gjordes inte rätt där och då.

Men vad gjorde egentligen Morgan Johansson på den tiden? Det är lätt att komma nu och vara efterklok. Men när Morgan Johansson var ordförande i justitieutskottet och hade chansen kom inte ett pip i dessa frågor. Då lades inte de kraftfulla förslag fram som han nu talar om. Det är lätt att vara efterklok. Men när Morgan Johansson hade möjligheten i opposition kom inte ett pip.

Vi har nu en akut trygghetskris i vårt land. Det spelar faktiskt inte någon roll, fru talman, hur många pressträffar Morgan Johansson håller - det är resultaten som räknas. Och de resultaten nämnde inte Morgan Johansson: fler skjutningar, fler sprängningar och större otrygghet. Där ser vi resultatet av sju års rödgrön regering och sju år med den justitieminister vi har haft.

Ska vi kunna vända denna utveckling måste vi satsa på rättsväsendet på ett helt annat sätt än tidigare. Den budget som Socialdemokraterna och Miljöpartiet har lagt fram är sämst i klassen. Det finns inget parti i denna kammare som inte lägger mer än Socialdemokraterna och Miljöpartiet gör. Så vill man ha riktigt lite pengar till rättsväsendet är Morgan Johanssons alternativ ett väldigt bra val.

Men vi resonerar annorlunda, och vi prioriterar annorlunda. Vi satsar till exempel på våra poliser, vår tids hjältar, och på att de ska få mer pengar i lönekuvertet. Det är de faktiskt värda, för det arbete de gör men också för att vi ska kunna rekrytera fler. Men detta röstar Socialdemokraterna nej till. Ni röstar nej till det nu, precis som ni gjort flera år på raken.

Var, Morgan Johansson, har ni fått inspirationen till att ta pengar från rättsväsendet och satsa på höjda bidrag och mer semester, när vi lever i en akut trygghetskris? Berätta nu!


Anf. 79 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Det är en märkligt ställd fråga. Vi tar inga pengar från rättsväsendet. Vi skjuter tvärtom till mer pengar än rättsväsendet någonsin har haft. De får vartenda öre de har begärt och när det gäller polisen till och med mer än de begärt. Vi tar inga pengar från rättsväsendet; det är helt fel.

När det gäller alliansregeringen satsade ni ett år eller två på polisutbildning. Sedan tog pengarna slut i statskassan för att ni hade sänkt skatten så mycket. Då drog ni ned med nästan 90 procent. Så ryckigt kan man inte behandla statens största myndighet. Man måste ha en långsiktig utveckling och satsa långsiktigt. Det var därför vi satte upp målet om 10 000 fler anställda till 2024 - för att skapa den långsiktigheten.

Min fråga till Johan Forssell var: Hur tänkte han och de andra som jobbade på Regeringskansliet när de drog ned på polisutbildningen med 90 procent på två år? Förstod inte Johan Forssell då vad detta skulle innebära på lite längre sikt? Är det detta vi har att vänta igen om Moderaterna skulle få tillträda, denna ryckighet och att skattesänkningar prioriteras framför polisen?

När det gäller lönefrågan kan jag bara konstatera att polislönerna har stigit mer under vår tid än de gjorde under allianstiden. Genomsnittslönen för en polis ligger nu på 38 394 kronor, i augusti 2021. Den har stigit med nästan 6 000 kronor sedan vi tillträdde 2014. Polislönerna har stigit mer under vår tid än de gjorde under Johan Forssells tid i Regeringskansliet.

Jag tycker att man ska vara försiktig med lönefrågor som sådana. Det är inte riksdagen som ska bestämma vem som ska ha högre lön och hur lönerna ska se ut, för då rycker vi så småningom sönder hela partsmodellen. Därför vill inte jag att man ska gå den vägen, för till slut kommer då alla yrkesgrupper att vara föremål för diskussioner här om vem som ska ha högst lön. Då rycker vi sönder hela parts- och arbetsmarknadsmodellen.


Anf. 80 Johan Forssell (M)

Fru talman! Det stämmer att det har skett lönehöjningar de senaste åren. Och varför är det så? Jo, för att riksdagen har antagit en M-KD-budget, som ju Socialdemokraterna röstade nej till.

Det är lätt att stå här och ta åt sig äran för andras politik, men när det verkligen gäller klarar Socialdemokraterna inte uppgiften. Då tar ni pengar. Ert alternativ innebär ju mindre pengar i förhållande till den budget som nu går igenom. Då lägger ni pengar på bidrag, mer semester och en massa annat. Det är lätt att stå här och låtsas, men det som verkligen spelar roll är vad man gör.

Vad kommer att hända om det blir en borgerlig regering, undrar Morgan Johansson. Det kan jag berätta. Vi kommer att skaffa fler poliser, vi kommer att höja takten i rekryteringsarbetet och vi har ett nytt mål om 32 000 fler poliser. Under alliansregeringen tillkom fler poliser än vad Morgan Johansson har lyckats få fram. Vi kommer också se till att poliser får mer betalt.

Låt mig upprepa min fråga: Varför röstar regeringen nej till den riktade polislönesatsningen på högre löner för våra poliser? Varför, Morgan Johansson?


Anf. 81 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Återigen: Genomsnittslönen för en polis ligger på drygt 38 000. Den har ökat med 6 000 under vår tid. Polislönen har ökat mer under vår tid än under er tid. Grunden till det är det avtal som slöts 2018 mellan Polisförbundet och Polismyndigheten - långt innan riksdagen gick in och skulle besluta om lönerna.

Hur långt är Johan Forssell beredd att gå? Ska riksdagen även sätta lönerna för sjuksköterskor, läkare, brandmän och barnmorskor? Är de inte också hjältar i samhället?

När man går in och börjar röra i detta gör man tabbar, vilket visade sig under beredningen. Precis det gjorde Johan Forssell när han skulle låsa det till poliser i yttre tjänst och det visade sig vara fullständigt fel och han fick ändra det.

Kommer dessa pengar att gå till poliser inom Säpo och på Ekobrottsmyndigheten?

När riksdagen tar över lönebildningen från parterna stökar man till lönebildningen. Jag ser gärna högre löner till poliser, men det måste vara med ett bevarande av den svenska partsmodellen.


Anf. 82 Rasmus Ling (MP)

Fru talman! Vi har nu en socialdemokratisk enpartiregering som inte styr på sin egen ekonomiska politik. Som bekant var det budgeten från Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna som gick igenom.

Statsrådet pratar i sitt inlägg om att 98 procent av regeringens budget är intakt, och statsministern har beskrivit det som marginella justeringar. Uppenbart tolkar de partier som fick igenom sin budget inte det på samma sätt. Tvärtom har de firat och sett det som en stor sak.

Det är ett antal månader kvar till valet. Vi har en vårbudget framför oss, och just nu tyder inget på att någon annan konstellation kommer att få igenom den. Jag tror inte att mitt och statsrådet Morgan Johanssons partier skulle ha några problem att komma överens. Det har vi gjort tidigare och haft bra samarbete på många sätt. Men andra partier vill inte prata med varandra eller sitta i samma rum, det vill säga Centerpartiet och Vänsterpartiet. Skulle vi få ett valresultat med samma konstellation i riksdagen har vi inte heller då rett ut detta problem.

Fru talman! Det talas om marginella justeringar, men under en period blir det mycket. Bland annat införs ett jobbskatteavdrag. Kommer vi att ha en mandatperiod då fyra ytterligare jobbavdrag genomförs i stället för att pengarna går till skola och socialtjänst? Kommer Morgan Johansson att acceptera denna situation?


Anf. 83 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Det är 98 procent av den rödgröna budgeten som går igenom. Det är alltså 2 procent som förändras, och hälften av de pengarna handlar om en förändring av skattesänkningen. Vi ville sänka skatten också för funktionshindrade och arbetslösa medan oppositionen bara vill sänka skatten för löntagare. Man vill alltså bevara skatteklyftan och straffbeskatta arbetslösa och sjuka. Jag vill påstå att det är ett tecken på ren klasspolitik.

Reservationen rör 2 procent. Det är i sig ett rejält förhandlingsmisslyckande för högern. Att M, KD och SD satt ända in på slutet och förhandlade men inte kunde komma överens om mer än 2 procent av budgeten är ett tecken på hur Sverige riskerar att styras om det skulle gå riktigt illa.

Högern har inte heller majoritet för sina förslag. Högerns reservation gick inte igenom med majoritet utan för att man var den största minoriteten. Så ser det parlamentariska läget ut.

Hur ska vi leva med detta? Till att börja med måste vi klara av det fram till valet. När sedan väljarna fördelat sina röster vet vi hur det parlamentariska läget ser ut.

Att fortsätta att hålla inte minst högerextremismen ute från regeringen är något jag verkligen vill göra. Jag kan inte tänka mig att släppa in högerextremister i Regeringskansliet. Om alla partier som inte vill det är besjälade av detta måste vi kunna komma överens långsiktigt om hur budgetspelreglerna ska se ut så att vi kan förhandla om dem tillsammans. Jag hoppas på sådana lösningar efter valet.


Anf. 84 Rasmus Ling (MP)

Fru talman! Vi delar absolut ambitionen att hålla högerextremister utanför regeringen, men jag tycker ändå att regeringen och statsrådet tar lätt på att en regering måste kunna styra med en ekonomisk politik som man står bakom.

Statsrådet nämner åter 2 procent, och jag har inte kollat hur tidigare budgetar har skilt sig. Men vi har inte revolution vid varje regeringsskifte, utan förändring sker långsamt över tid. Det var inte det första jobbskatteavdraget 2007 som förändrade samhället utan åtta år av upprepade satsningar och fokus åt det hållet i stället för på annat.

Många av delarna i statsbudgeten är fasta. Exempelvis EU-avgiften på ett trettiotal miljarder rör man ju inte.

Fru talman! Jag tycker att statsrådet tar för lätt på detta. Man måste som regering styra på sin ekonomiska politik. Annars blir det också mycket svårt med ansvarsutkrävandet.


Anf. 85 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Jag tycker inte att jag tar lätt på det. Däremot måste man alltid tänka igenom vilka alternativ man har.

Om vi hade varit i början av en mandatperiod och en sådan här budgetreservation hade gått igenom, även om det bara rörde sig om 2 procent, hade vi fått överväga ett extra val. Det gjorde vi också 2014. I det läget var vi beredda att gå tillbaka till väljarna och säga att det blir ett extra val. Men då fick några av oppositionspartierna kalla fötter, bland annat Kristdemokraterna, som riskerade att åka ur riksdagen. Därför kom de till oss och ville göra upp, och det blev decemberöverenskommelsen. Den lyckades de inte hålla mer än några månader innan den sprack. Sådan är historieskrivningen.

Mitt korta svar är: Om det inte hade varit bara nio månader kvar till valet hade vi kanske övervägt ett extra val. Men nu är vi här och kan inte ha ett extra val i januari eller februari och sedan val igen i september. Därför måste vi regera med de ramar riksdagen har satt, och förändringen rör som sagt 2 procent av den totala budgeten.


Anf. 86 Linda Westerlund Snecker (V)

Fru talman! I 34-punktsprogrammet, som regeringen håller kärt men som alla andra överger, står det att det ska skapas ett nationellt avhopparprogram. Men den punkten verkar vara den svåraste för justitieministern att genomföra.

Precis som justitieministern sa går kommunerna med 50 miljarder i överskott. Men det är uppenbart att kommunerna inte har kapacitet att skapa det avhopparprogram som många vill ha. I dag finns avhopparprogram av olika slag, men stödet ser väldigt olika ut beroende på kommun. När SVT frågade svarade 15 av 21 kommuner att de skulle vilja ha en avhopparverksamhet men att det behöver samordnas nationellt. Ändå säger justitieministern återkommande att detta är något som regeringen inte kan hjälpa kommunerna med och som kommunerna själva måste ta ansvar för.

Samtidigt hör jag justitieministern prata i debatten om utredningen om att kommunerna ska få ett brottsförebyggande ansvar, vilket jag välkomnar. Det är verkligen toppen och något som behövs, men om kommunerna ska ha ett brottsförebyggande ansvar, varför kan de då inte också få den hjälp och det stöd de vill ha för att skaffa fram en nationell avhopparverksamhet? För mig går detta hand i hand när det gäller att se till att gängkriminaliteten knäcks. Varför vill regeringen inte genomföra ett nationellt avhopparprogram?


Anf. 87 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Vi har sagt från första början att vi ska stärka avhopparverksamheten och att den måste förbättras. Därför gav vi ett uppdrag till Kriminalvården, Socialstyrelsen, polisen och Statens institutionsstyrelse att lägga fram förslag till åtgärder som behöver vidtas. Man föreslog då inte något nationellt avhopparprogram, utan man föreslog att man på olika sätt skulle kunna stärka och stödja kommunerna.

Med detta som underlag gick vi vidare och tillsatte Stefan Strömberg som särskild samordnare för dessa myndigheter. Stefan Strömberg är van vid att göra sådant. Det var han som låg bakom hela projektet med snabbare lagföring, som nu fungerar väldigt väl. Det började i norra Stockholm, och nu sprider vi det över landet. Han har varit rikspolischef, chef för Stockholms tingsrätt och så vidare. Om det är någon som klarar av att samordna statliga myndigheter är det han. Han kommer med en rapport till mig i maj. Han har bland annat i uppdrag att se hur vi ska göra för att ytterligare stärka insatserna. Sedan vet vi att riksdagen har anslagit ytterligare pengar - jag tror att det är 50 miljoner till. Då är det bra att vi kan använda oss av dessa pengar för att kunna göra detta.

Jag menar att det måste finnas ett eget intresse hos kommunerna. När jag tittade i rapporten såg jag att det fanns 80 avhoppare i Malmö men 30 avhoppare i Stockholm. Då undrar jag vad man gör i Stockholm egentligen. Stockholm är ju ett problemställe just nu. Det är den kommun där vi har allra flest skjutningar och som driver detta, medan skjutningarna i Malmö har minskat med två tredjedelar på bara några år. Kopplat till detta finns Sluta skjut. När vi får det på plats i fler kommuner blir det krav på att ha en bra avhopparverksamhet.

Det korta svaret är: Stefan Strömberg har ett uppdrag och ska lämna en rapport till mig i maj, och vi ska stärka avhopparverksamheten.


Anf. 88 Linda Westerlund Snecker (V)

Fru talman! Jag tackar justitieministern för svaret.

Jag hoppas att utredningen utmynnar i att vi får ett nationellt ansvar och en styrning av avhopparprogrammen. Uppenbarligen mäktar kommunerna inte med att införa sådana program, oavsett om de går med plus eller minus i sina budgetar. Det finns goda exempel, och det finns dåliga exempel. De dåliga exemplen finns ofta i moderatstyrda kommuner som Stockholm.

Jag noterar att det finns ett starkt motstånd hemma i Östergötland mot att införa Sluta skjut i till exempel Linköping. Dessa saker hänger ihop. Något som jag också ser hänger ihop är inslussning och utslussning från anstalterna. Att komma ut från anstalten och in i samhället igen är en kritisk skärningspunkt som det skulle behöva läggas mer resurser på för att samverkan ska fungera bra och så att man inte återfaller i brottslighet.


Anf. 89 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Vi har ändå det kommunala självstyret att utgå ifrån. Om man vill påverka det får man ibland försöka gå lite olika vägar. Man kan gå in med pengar, och man kan gå in med olika former av nationell styrning. Det är bland annat detta som Stefan Strömberg tittar på.

Jag kan försäkra Linda Westerlund Snecker att vår ambitionsnivå är att få upp antalet avhoppare och ge dem bättre stöd i deras situation. Jag är faktiskt lite förundrad över att Stockholm inte satsar mer på det. Sluta skjut är ett sätt att lyfta fram avhopparverksamheten, för det innebär att man ökar pressen på individen och säger: "Om du lämnar gängkriminaliteten har vi ett avhopparprogram till dig som vi kan hjälpa till med. Om du väljer att stanna kvar kommer vi att jaga dig med alla samhällets till buds stående medel." Det är detta som har fungerat så bra i Malmö, och det är detta som vi vill sprida över landet. Det i sig kan innebära att vi helt enkelt pressar fram ökade satsningar på avhopparverksamhet.


Anf. 90 Tobias Andersson (SD)

Fru talman! Jag har haft förmånen att debattera med Morgan Johansson ett flertal gånger tidigare och vet av erfarenhet att det ibland kan vara svårt att få ett ja- eller nej-svar eller åtminstone ett tydligt svar på frågor.

Utifrån det som vi har att ta ställning till i dag vet vi att det alternativ som har vunnit gehör i utskottet och som förväntas vinna gehör i kammaren senare i dag, alltså Sverigedemokraternas, Kristdemokraternas och Moderaternas förslag, i praktiken innebär kraftiga satsningar på rättsväsendets olika delar. Då är frågan om Morgan Johansson, allt annat lika, anser att det kommer att underlätta, alltså att det kommer att bli bättre eller sämre för rättsväsendet. Kommer man att ha bättre förutsättningar att bekämpa eller beivra brottslighet eller inte?

Ett par av dessa satsningar är exempelvis 50 miljoner kronor till Nationellt forensiskt centrum 2022, 300 miljoner kronor till kameror och övrig teknik för Polismyndigheten 2022 och 50 miljoner kronor till ren avhopparverksamhet. Då har vi inte ens nämnt de 400 miljoner kronor som vi riktar till polislönesatsningen 2022, vilken regeringen utelämnade i sitt förslag. Vi riktar även 50 miljoner extra till Säkerhetspolisen, 80 miljoner till Åklagarmyndigheten, 50 miljoner till Sveriges domstolar, 200 miljoner till Kriminalvården och så vidare.

Då är frågan: Utifrån dessa satsningar, allt annat lika och det enda som skiljer alltså är regeringens ovilja att investera på området och den ambitionshöjning som finns hos Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna: Blir det bättre för rättsväsendet med dessa resurser, eller blir det sämre?


Anf. 91 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Jag tror faktiskt att de flesta väljare finner denna överbudspolitik rätt oseriös. Alla vet att om jag säger att jag tänker föreslår två års extra fängelse för ett brott kommer ni i oppositionen att säga tre år. Om jag föreslår tre år kommer ni med fyra år, och föreslår jag fyra år kommer ni med fem år.

Det är likadant på pengasidan. Om jag anslår de pengar som myndigheten har begärt och till och med lite till, vilket vi har gjort nu, är det klart att ni kommer och säger en krona till, någon miljon till eller lite grann till, detta utan någon egentlig koppling till budgetäskanden från Polismyndigheten. Det finns ett enda skäl: Ni vill försöka få rubriker i tidningarna. När man gör en budget måste man, för att inte slösa med skattebetalarnas pengar och för att det ska bli riktigt, utgå från myndigheternas äskanden. Här har vi som sagt gett precis det som myndigheterna äskade, till och med lite till.

Jag vet inte, men det kan vara så att en del av de pengar som nu anslås kanske inte kommer att kunna förbrukas av det enkla skälet att man inte har kapacitet att göra det. Ta till exempel det här med kameror. Jag vet av erfarenhet hur lång tid det ibland tar att göra de upphandlingar som behövs för att kunna sätta upp kameror. Nu har vi satt upp fler kameror än någon annan regering har gjort - vi är uppe i över 450 kameror - men detta är en sådan post där frågan är: Kan man verkligen göra av med dessa pengar om man ska leva upp till upphandlingsregelverket?

Det blir förstås en fråga för Polismyndigheten att försöka styra detta, men det blir lätt fel när man från riksdagen gör saker som man kanske inte riktigt har koll på. Lönesatsningen är ett typexempel på detta. Först skulle ni låsa det endast för poliser i yttre tjänst, och sedan visade det sig att det blev fel och att det måste breddas för att få med Säpo och Ekobrottsmyndigheten. Så blir det när man inte riktigt har koll på pengarna.


Anf. 92 Tobias Andersson (SD)

Fru talman! Jag förvarnade i min förra replik om att jag vet att Morgan Johansson är väldigt duktig på att aldrig svara på de frågor som ställs, och han lyckades ännu en gång att göra just detta.

Det handlar inte om någon överbudspolitik. Vad som enligt Morgan Johansson är överbudspolitik är hans egen politik ett par år senare. Detta har vi sett på en rad områden, där Morgan Johansson initialt har sagt att det är överbudspolitik och inget som man kan gå fram med. Men sedan, när opinionen kanske har tagit fart eller när han insett att Sverigedemokraterna hade rätt från början, anpassar han sin rättspolitik utifrån de förslag som vi redan har lagt fram. Då är det inte längre överbudspolitik, utan då är det regeringens välavvägda satsningar. Jag tycker att det är oseriöst.

Vi har under beredningsprocessen suttit ned med berörda myndigheter. De vet hur dessa pengar ska brukas. Lägg därför inte över skulden på dem!

Frågan jag försökte ställa var: Är det bättre eller sämre för rättsväsendet att vi föreslår 1,2 miljarder kronor ytterligare för 2022?


Anf. 93 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Det oseriösa är när man lägger fram förslag som man inte riktigt har berett och tänkt igenom. Ert löneförslag var ett typexempel på det. Först förhandlade ni jättelänge. Sedan klarade ni inte av att lösa saker och ting. Och i slutskedet slängde ni ihop någonting som nog kan funka. Ni skriver då till exempel in denna begränsning att höjningen av polislöner bara ska gälla poliser i yttre tjänst. I den fortsatta beredningen visade det sig sedan att ni inte hade tänkt på hur poliskåren splittras och vilka effekter som det faktiskt får. Då fick ni ändra det.

Vi har poliser inte bara i Polismyndigheten utan även i Ekobrottsmyndigheten och inom Säkerhetspolisen. Hur ska vi göra där? Det har ni inte heller tänkt på.

När man i slutskedet och mycket snabbt försöker styra saker som man inte har riktig koll på får vi efteråt försöka lösa detta. Det är jag övertygad om att vi kommer att kunna göra så att det blir en fungerande budget.


Anf. 94 Andreas Carlson (KD)

Fru talman! Jag konstaterar att det är en hel del antaganden och gissningar i justitieministerns resonemang. Han har ganska starka uppfattningar men är ganska dåligt påläst när det gäller Säkerhetspolisen. Vi skriver att detta tillskott till anslaget därutöver kan användas för att stärka attraktiviteten för polisyrket inom Säkerhetspolisen. Det går alltså att använda dessa medel till att höja polislöner även där.

När det gäller kamerasatsningen innebär det stora tillskottet - 300 miljoner kronor mer - att polisen kan fördubbla antalet kameror enligt Polismyndigheten. Där har vi förstås varit noggranna med beredningen både i utskottet, där Polismyndigheten har varit inbjuden för att redogöra för konsekvenserna, och i direktkontakter. Detta är alltså inte några gissningar, utan det är utifrån det behov som finns av rejäla anslagsförstärkningar i dessa delar.

När det däremot gäller polislönerna, som jag vill rikta min fråga till justitieministern om, gör Morgan Johansson en närmast episk piruett. Han vill ta åt sig äran för att polislönerna har höjts till de nivåer som han beskriver under den socialdemokratiska regeringens tid. Samtidigt är han kraftigt emot de riktade polislönesatsningar som först M-KD-budgeten bidrog till och som nu blir möjliga med den budget som ligger på bordet för beslut i eftermiddag. Han hänvisar till att det är parterna som ska besluta om detta och fördela dessa pengar. Så är det absolut. Vilka är parterna? Den ena parten är Polismyndigheten, där ekonomichefen beskriver att man tycker att man har varit tydlig i budgetunderlaget om behovet av att fortsätta denna satsning. Man har också framfört behov av att öka och accelerera denna satsning kommande år. Enligt Polistidningen har det sagts att det inte finns en finansiering för det. Den andra parten, Polisförbundet, är också för en riktad polislönesatsning.

Det är lättare att komma överens om det finns pengar att fördela, fru talman.


Anf. 95 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Genomsnittslönen för poliser ligger på lite drygt 38 000 kronor. Det är en ökning med nästan 6 000 kronor sedan vi tillträdde. Polislönerna har stigit snabbare under vår tid än under den tid då ni styrde Sverige. Grunden för det är faktiskt det avtal som slöts på våren 2018 mellan Polismyndigheten och Polisförbundet och som blev starten för en sådan löneökning.

Jag har hela tiden sagt att om detta avtal följs kommer vi att se till att anslå de pengar som behövs för detta.

Sedan vill ni gå in med extrapengar. Och det gör ni av rent opportunistiska skäl, skulle jag vilja säga. Det är klart att det finns en problematik som ni uppenbarligen inte vill bry er om att ens tänka igenom.

Just nu diskuterar vi att man ska ha lagstadgade minimilöner i Europa. Då säger Kristdemokraterna och övriga högerpartier: Nej, vi ska absolut inte ha några lagstadgade minimilöner eftersom politikerna inte ska gå in och styra över lönebildningen.

Detta säger ni i andra sammanhang. Men ni säger, av rent opportunistiska skäl, att just här ska riksdagen sätta löner.

Jag har ingenting emot högre löner för poliser - tvärtom. Under vår tid har polisernas löner ökat snabbare än på andra ställen. Men jag vill att parterna ska göra upp om lönerna och inte politikerna. Annars kommer vi nämligen att få en annan diskussion.

Jag ställde tidigare frågan: Är inte barnmorskorna hjältar? Är inte sjuksköterskorna hjältar? Är inte läkarna hjältar? Vilka andra yrkesgrupper skulle man också kunna säga att riksdagen ska rikta pengar till på detta sätt?

Detta gör ni, som sagt, av rent opportunistiska skäl. Låt parterna bestämma om lönebildningen på svensk arbetsmarknad. Det tycker jag är det grundläggande. Sedan ser vi till från vår sida att staten finansierar denna löneutveckling.

Men förklara gärna för allmänheten hur du, Andreas Carlson, kan få ihop detta med att vara emot lagstadgade minimilöner och samtidigt driva denna politik i denna fråga.


Anf. 96 Andreas Carlson (KD)

Fru talman! Om man inte kan berätta sanningen om sin egen politik är det lättare att berätta osanningar om sin motparts politik. Det är ingen som föreslår att riksdagen ska besluta om nivåerna på polislönerna. Det är upp till parterna. Vilka är parterna? Det är Polismyndigheten, som har varit tydlig med att det behövs medel för att kunna finansiera en riktad lönesatsning, och Polisförbundet, som har efterlyst en riktad polislönesatsning. Det är detta som det handlar om.

Det handlar om att bygga ut polislönesatsningen - 400 miljoner kronor för nästa år, 800 miljoner kronor för 2023 och 1,2 miljarder kronor för 2024. Det är för att vi vill uppvärdera polisyrket, vilket både Polismyndigheten och Polisförbundet är måna om. Ska man komma överens mellan parterna är det ett litet steg på vägen att ha pengar att förhandla om och komma överens om för att se till att få upp lönerna på nya nivåer.

Jag är stolt över att vi har lyckats få upp polislönerna med M-KD-budgeten. Och nu tar vi ett viktigt steg. Varför är Morgan Johansson mot en riktad polislönesatsning?


Anf. 97 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Nej, jag är inte emot höjda polislöner - snarare tvärtom. Under vår tid har polislönerna stigit mer än vad de gjorde under er tid. Och vi har sett till att finansiera de avtal som har beslutats och förhandlats fram.

Men Andreas Carlson svarade inte på min fråga. Hur kan han ha en linje när det gäller lagstadgade minimilöner i EU, med argumentet att politikerna inte ska lägga sig i lönebildningen, och en helt annan linje på detta område? Hur går det ihop över huvud taget? Det gör det naturligtvis inte, utan här handlar det som sagt om något slags partipolitisk opportunism som han ägnar sig åt.

Det är klart att vartenda öre av de 400 miljoner kronor som har tillförts ska gå ut i lönekuverten. Så kommer det att bli. Men om man fortsätter på denna väg, att bryta ut yrkesgrupp efter yrkesgrupp, kommer vi så småningom att ha ett mycket svårt jobb här i riksdagen att sitta och bestämma om vad olika yrkesgrupper ska få i lönekuvertet.


Anf. 98 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Det är inte alltid som man blir golvad här i kammaren. Men självgodheten, som jag ibland känner drabbar mig, vilket säkert många tycker är konstigt, exploderade i justitieminister Morgan Johanssons inlägg. Man kan få för sig att det är Lucky Luke som står bredvid mig här, snabbare än sin egen skugga. Men han vevar på som Bulten i Bo, vilket ni som kan er Emil i Lönneberga förstår.

När det gäller antalet poliser och bristen på poliser behöver vi ha 10 000 till poliser i Sverige för att nå upp till ett europeiskt genomsnitt - inte fler och inte färre men ungefär upp till det europeiska genomsnittet. En bra polis kan nämligen jobba ute i samhället och kan förebygga brott, kan interagera med skola, socialtjänst, näringsliv, organisationer och bostadsbolag och bygga det starka samhället där man vet att handlingar leder till konsekvenser. Och de mest utsatta människorna vet att de som är där för att mörda, sälja droger, utpressa och så vidare åker dit.

Jag står gärna till tjänst från Liberalernas sida om Socialdemokraterna helt plötsligt kommer till skott med nya åtgärder mot hederskultur, tidigare insatser för unga kriminella och språkkrav. Språkkrav brukade Morgan Johansson beteckna som rasism förut, så här har vi en man som åkt över hela den politiska kartan som en skridskoåkare på 10 000 meter. Vill han stå för arbetslinjen? De här vuxna männen som kan jobba men som jagar polisen, ska de jobba? Kom till Liberalerna! Vi kan prata med alla partier, för det är det som är Liberalernas ståndpunkt. Vi kan prata med alla - även med Socialdemokraterna om de mot förmodan är kloka.


Anf. 99 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Jag beklagar att Liberalerna hoppade av januarisamarbetet i somras. Annars hade vi på ett helt annat sätt kunnat fortsätta förhandla i vardagen om bland annat de här frågorna.

Det var ju många saker i januariavtalet som ännu inte var färdiga. Johan Pehrson lyfter fram hedersbrotten. Där är vi i slutskedet med en ny strafflagstiftning. Vi instiftar ett särskilt hedersbrott med en egen straffskala. Där hoppas jag att vi ska kunna fortsätta det samarbete som vi haft. Vi har ett bra samarbete med framför allt Juno Blom i de frågorna, och det kommer vi att vilja ha också när vi färdigställer den lagstiftningen, både lagrådsremissen och propositionen.

Men jag beklagar som sagt att Liberalerna valde detta, enligt min uppfattning helt i onödan eftersom samarbetet inte var avslutat. Det var bara det att vi fick en regeringskris och fick lösa den regeringskrisen. Då valde Liberalerna, helt i onödan och utan egentligt skäl, att lämna januarisamarbetet. Det tycker jag faktiskt är synd.

Jag tycker också att det är problematiskt för Liberalerna att man nu har placerat sig i en situation som är jättesvår. I realiteten jobbar Liberalerna nu för en regering som Liberalerna inte kommer att få sitta i. Det är ju inte Moderaterna och KD som avgör om Liberalerna ska få sitta i en framtida regering; det är Sverigedemokraterna som avgör det. Frågar man KD och Moderaterna om den saken får man aldrig några riktigt klara svar. Att Johan Pehrson och Liberalerna har placerat sig i läget att jobba för en regering som de själva inte kommer att få sitta i, det tycker jag faktiskt är problematiskt. Man vill ju nästan uppmana Liberalerna att fundera igenom det där en gång till, i vart fall efter nästa val om man nu är kvar i riksdagen då. Var det egentligen en särskilt klok strategi?

Återigen: Vår dörr står alltid öppen för samarbete, både i sak och långsiktigt strategiskt.


Anf. 100 Johan Pehrson (L)

Fru talman! Det här med DÖ och JÖ och nu NÖ, allt det här som går ut på att man inte ska kunna prata med andra partier, är ju ganska förlegat.

Jag vill bara understryka att för Liberalernas del tänker vi stå upp för våra liberala ideal. Det har vi gjort i hundra år här i kammaren, och vi tänkte faktiskt fortsätta i hundra år till. Men det måste ju vila på en kraftfull inriktning av politiken så att man löser rätt problem.

På det här området har man fått släpa Socialdemokraterna. När förslagen väl kommer ska vi diskutera dem. Vi kan prata med alla partier. Men ska vi komma framåt så att vi kan utvisa fler icke svenska medborgare som begår allvarliga brott och ska vi ha en mer proportionerlig straffrätt så att livstidskriminella möter relevanta straff och inte irrelevanta straff, då är vi redo.

Jag hoppas att regeringen inte ska ägna sig åt, som Aftonbladet beskriver det, tjafs, knark och extremism utan göra lite nytta fram till valet.


Anf. 101 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Vi fortsätter. Utvisning på grund av brott, den processen fortsätter vi. Jag kommer att kunna lämna förslag till riksdagen också i den frågan vad det lider, när arbetet är färdigt.

Frågan om att prata med alla partier handlar om vilken väg man vill att Sverige ska välja. Vi har varit tydliga från vår sida: Vi tänker inte släppa in några högerextremister i Regeringskansliet.

Liberalerna sa när de lämnade januarisamarbetet att de inte ville bli en dörrmatta åt Socialdemokraterna. Herregud, jag påstår att Liberalerna fick igenom mycket mer politik med oss än man någonsin fick under alliansåren. Ni var sannerligen ingen dörrmatta, tvärtom. Ni var en samarbetspartner.

Problemet nu är att ni kanske har gjort er till den dörrmatta som Sverigedemokraterna kommer att torka fötterna på när de kliver in i Regeringskansliet. Det är ett problem, och det tycker jag att också Johan Pehrson borde se.

Om Liberalerna blir kvar i riksdagen och i svensk politik: Vår dörr står alltid öppen, och vi kommer alltid att vara redo att förhandla om sakförslag.


Anf. 102 Johan Hedin (C)

Fru talman! Jag tror att det oftast är en brist men ibland kanske kan vara en liten tillgång: Jag har aldrig varit ungdomsförbundare. Jag kom in i politiken i vuxen ålder efter ganska många år i näringslivet.

Det finns en aspekt av det här uppdraget som jag ibland har lite svårt att fördra om jag ska vara alldeles uppriktig. Det är ett fantastiskt uppdrag; jag älskar att vara riksdagsledamot. Det är så givande på så många sätt, och jag känner många gånger att vi faktiskt gör riktig skillnad för verkliga människor ute i samhället. Men det är ganska mycket tjafsande för tjafsandets egen skull.

I mitt anförande uttalade jag lite kritik - ganska allmänt och brett men kanske framför allt riktat mot regeringen och regeringens representant i form av justitie- och inrikesministern - om att det finns en tendens att skylla ifrån sig, titta väldigt mycket bakåt och prata väldigt mycket om vem som gjort vad och hur dåliga de andra var. Det är möjligt att det finns en spelteoretisk effekt i det här så att det lönar sig opinionsmässigt att göra det. Men ibland, fru talman, måste vi göra saker ändå, fast de inte lönar sig.

Jag tror på samarbete. Jag tror mindre på tjafs. I den andan är jag väldigt nyfiken på att höra vad det finns för planer framöver. Jag saknar en tydlig riktning från regeringen och från justitieministern. Vad vill man egentligen med rättspolitiken?

Jag förstår att man kastas från kast till kast av alla tillkännagivanden som riksdagen riktar till regeringen, men i brist på initiativ från regeringen och i brist på en enhetlig linje blir det härifrån den politiska produktutvecklingen huvudsakligen sker. Jag tror att det är en allvarlig brist. Politiken behöver långsiktighet. Vi behöver helt enkelt en plan.


Anf. 103 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Jag uppskattar tonen som Johan Hedin alltid har i debatten. Jag tycker att den är bra.

Det var också därför, för att skapa en sådan plattform, som vi startade Trygghetsberedningen på Centerpartiets initiativ. Det var för att skapa en plattform för att mer än informellt kunna diskutera mellan alla partier vad vi behöver göra för att utveckla rättsväsendet. Mycket bra!

Sedan är det så att ibland kan enda sättet för väljarna att veta om en politiker menar allvar eller inte vara att se hur politikern har gjort tidigare. Har han eller hon levererat det som han eller hon har sagt, eller har han eller hon inte gjort det?

Nu har vi regerat i sju och ett halvt år, men det är därför vi ibland måste peka på att förra gången ni hade något att säga till om kunde man över huvud taget inte lita på er. Då måste vi faktiskt kunna säga det, också från regeringens sida, för det är viktigt för väljarna att veta om de kan lita på det en politiker säger eller inte. Brukar man leverera det man säger att man ska leverera eller inte?

Vad gäller planerna framöver kommer vi att gå vidare med straffskärpningarna. Vi kommer att gå vidare med att bygga ut rättsväsendet. Vi bygger ut så gott som allt - åklagare, domstolar, polisen och kriminalvården - i mycket snabb expansionstakt. Men vi kommer också, och det tror jag är ännu viktigare nu, att lyfta fram de förebyggande åtgärderna.

Jag sa att vi kommer att lägga fram en proposition om att alla kommuner ska ha ett lagstadgat ansvar för att förebygga brott. Vi säger, som ni också hör i debatten, att nu måste också kommunerna upp på banan här. Det kan inte bara vara staten som via sina myndigheter förstärker det här jobbet, utan det måste till skola, socialtjänst och fritidsverksamhet och arbetsmarknadsmöjligheter för de ungdomar som är på väg att hamna snett. Där måste vi lägga ökat fokus, så det kommer vi att behöva jobba oerhört mycket mer med under de kommande åren.


Anf. 104 Johan Hedin (C)

Fru talman! Jag kommer att tänka på ett citat från brigadgeneral Dwight D Eisenhower, som sedermera blev amerikansk president. Han lär ha sagt att han under sina år som general funnit att planer är värdelösa men att planering är oundgänglig.

Jag tror att justitieministern exemplifierar det problem jag försöker peka på när han lyfter fram ett antal taktiska åtgärder, ett antal metoder, för att lösa olika problem. Vad jag saknar är inte taktik. Vad jag saknar är inte metoder. Vi har massor av metoder; vi har flera hundra som vi har fattat beslut om i riksdagen. Men de måste ju sättas in i en strategisk plan som bygger på en tydlig uppfattning om vilken riktning vi vill ha i rättspolitiken i Sverige.

Vad är målen? Vad kan vi förvänta oss? Var vill vi vara om tio år? Var vill vi vara om femtio år? Var vill vi vara om ett år? De frågorna måste besvaras.


Anf. 105 Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Fru talman! Jag välkomnar naturligtvis en sådan långsiktig diskussion. Målet för vårt område är ju alltid att bekämpa brotten och att öka tryggheten - det är alltid dessa två frågor som står framför oss.

Hur gör man då detta? Jag har dragit slutsatsen att man måste skärpa en hel del lagar för att se till att de mest brottsaktiva individerna tas bort från gatorna och för att vi sedan ska kunna jobba mycket effektivare med det förebyggande arbetet. Om dessa individer får vara kvar på gatorna är risken att de saboterar det förebyggande arbetet. Detta är en bärande tanke bakom straffskärpningarna, bakom att vi bygger ut polisen, bakom kamerasatsningarna och bakom det vi gör på verktygssidan.

Men, återigen, för att vi ska nå dit måste hela välfärdspolitiken upp på banan. Då handlar det om kommunerna. Jag vill också lägga till att även näringslivet och folkrörelserna måste vara med och göra sitt i ett helhetstänkande kring det förebyggande arbetet.

Jag tar gärna ytterligare en sådan långsiktig diskussion om vart man ska.


Anf. 106 Gudrun Nordborg (V)

Fru talman! Som en del av den överenskommelse som vi i Vänsterpartiet ingick med regeringen stödde vi regeringens förslag till budget efter att vårt eget förslag hade fallit. Vänsterpartiet anser att regeringens budget hade varit mycket bättre för Sverige än vad förslaget från Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna är. Alternativen bygger på vitt skilda värderingar.

De tre partierna fokuserar starkt på gängkriminaliteten, och, ja, den är allvarlig. De kallar den epidemisk, och det finns fog för det också. Men det finns ytterligare en allvarlig och utbredd kriminell epidemi som även den riskerar att få dödlig utgång: mäns våld mot kvinnor.

Rättsväsendet

De tre skriver: "Det är bara genom att skapa ordning och trygghet på gator och torg som friheten kan öka för var och en att leva sitt eget liv. Kvinnor och män ska känna sig trygga att gå ut i sitt kvarter."

Gärna det, men den farligaste platsen för en kvinna är hemmet. Kvinnors rädsla både inomhus och utomhus är rädslan för sexuella övergrepp. Detta är en rädsla som män mer sällan behöver känna. Den rädslan för övergrepp är en vidrig rädsla för att bli invaderad och för att bli allvarligt skadad.

Vänsterpartiet är ett feministiskt parti som vill rubba könsmaktsordningen. Inom rättsväsendet driver vi bland annat att vi vill inrätta en särskild akut hjälplinje, med nummer 115, för kvinnor som utsatts för mäns våld. Akutlinjen ska drivas av Polismyndigheten och bemannas av poliser tillsammans med socionomer och vårdpersonal. Alla ska ha gedigen våldskompetens och kunna göra adekvata riskbedömningar.

Vi driver också krav på kompetensutveckling - ett femicidpaket - för polis, åklagare och domstolspersonal, så att mäns våld mot kvinnor i alla dess former, inklusive prostitution och människohandel för sexuella ändamål, ska hanteras med skärpt våldskompetens i hela rättskedjan. Kompetensutvecklingen ska också inkludera hanteringen av det nya och viktiga barnfridsbrottet.

Vänsterpartiet vågar se att det övergripande problemet med kriminaliteten är mäns våld mot andra män samt mäns våld mot kvinnor och barn. Förebyggande vill vi därför motverka maskulinitetens destruktiva delar i allt, från förskolan och genom hela utbildningssystemet, inklusive professionerna.

Vi har inte råd att fortsätta vara könsblinda. Vi har inte råd med mäns våld. Vi har heller inte råd att enbart fokusera på strängare straff; det är något som forskningen verkligen understryker. Det går inte an. Det är ineffektivt och extremt dyrt. Dessa medel skulle kunna användas effektivare till förebyggande insatser.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2021-12-08
Förslagspunkter: 2, Acklamationer: 2
Stillbild från Beslut 2021/22:20211208JuU1, Beslut

Beslut 2021/22:20211208JuU1

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Statens budget inom utgiftsområde 4

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    a) Anslagen för 2022Riksdagen anvisar, med de anslagsvillkor som utskottet anger, anslagen för 2022 inom utgiftsområde 4 enligt utskottets förslag i bilaga 4.Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2021/22:1 utgiftsområde 4 punkt 1 och motionerna

    2021/22:3360 av Nooshi Dadgostar m.fl. (V),

    2021/22:3904 av Adam Marttinen m.fl. (SD),

    2021/22:3942 av Johan Pehrson m.fl. (L),

    2021/22:4057 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 1,

    2021/22:4143 av Johan Hedin m.fl. (C) och

    2021/22:4192 av Andreas Carlson m.fl. (KD) yrkande 1 och

    avslår motionerna

    2021/22:4031 av Ulf Kristersson m.fl. (M) yrkandena 25, 27 och 28,

    2021/22:4057 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkandena 2 och 4-16 samt

    2021/22:4192 av Andreas Carlson m.fl. (KD) yrkandena 2, 3 och 7-9.b) Bemyndigande om ekonomiska åtagandenRiksdagen bemyndigar regeringen att under 2022 ingå ekonomiska åtaganden som inklusive tidigare åtaganden medför behov av framtida anslag på högst de belopp och inom de tidsperioder som regeringen föreslår.Därmed bifaller riksdagen proposition 2021/22:1 utgiftsområde 4 punkt 2.
  2. Återrapportering av vissa tillkännagivanden om rättsväsendet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2021/22:4057 av Johan Forssell m.fl. (M) yrkande 17.
    • Reservation 1 (M)