Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Anf. 1 Johan Pehrson (Fp)

Fru talman! Kolleger! En sådan här debatt i slutet av året om justitieutskottets ansvarsområde, det svenska rättsväsendet, kan handla om allt och nästan ingenting. Den kan bli hur detaljerad som helst och hur bred som helst. Vi får se var vi landar. Folkpartiet kommer under debatten att lyfta fram några saker där vi är oroade över att utvecklingen under alldeles för lång tid har gått åt fel håll. Jag vill ändå så här i jultid inleda med att prata lite om alla de hjältar som man träffar i det svenska rättsväsendet, hjältar som jobbar med människor som blivit utsatta för brott. Jag tänker på alla de poliser som arbetar för att få ungdomar att sluta begå brott, alla de poliser som mitt i natten kör hem människor som har blivit utsatta för brott eller av andra skäl inte kan ta hand om sig själva. Den svenska polisen är faktiskt den enda 24-timmarsmyndigheten på allvar. Det är dit man kommer när det har gått snett och ingen annan kan hjälpa till. Jag tänker på de många människor i kriminalvården som med svaga budgetanslag ändå har ett fokus på att de vill hjälpa personer till ett bättre liv, människor i frivården som lägger ned mängder av tid och kraft utöver vad de får betalt för, för att de brinner för tanken att ingen människa är omöjlig att få in på en bättre väg i framtiden, åklagare som arbetar mot systematiska hot mot kvinnor, som arbetar för att försöka få fram bevis, rättsmedel och tvångsåtgärder för att skydda kvinnor som får sina liv förstörda - det är personer som gör enorma insatser för de mänskliga rättigheterna. Jag tänker på människor i våra svenska domstolar som arbetar för att rättvisa enligt vår lagbok ska skipas och som arbetar enormt hårt för att kunna förklara svåra domslut med vettiga domskäl. Jag tänker på advokater som jobbar gratis för att vi har stramat åt rättshjälpen så pass mycket, som försöker hjälpa människor att få tillträde till rättvisan. Jag tänker på alla ideella organisationer. Jag besökte häromdagen Fryshuset och träffade de människor som jobbar där med projektet Elektra eller Sharaf Hjältar som jobbar mot hedersrelaterat våld. I dessa dagar debatteras det huruvida det finns kulturellt betingat våld, och jag hoppas att den här församlingen i den här kammaren är medveten om att det förekommer. Däremot ska vi diskutera vad vi ska göra åt det. För det är inte acceptabelt att 40 000-50 000 unga svenska kvinnor i Sverige berövas sina mänskliga rättigheter beroende på helt vrickade värderingar, värderingar som har kulturella betingelser och som inte erkänner de mänskliga rättigheter som vi här inne står för. Jag kan nämna brottsofferjourer, vittnesstödjare, Skyddsvärnet, mängder av organisationer som vi inte får glömma bort när vi pratar om rättsväsendet. Det är så många insatser som görs som är fantastiska. Kriminalitet är hur som helst ändå en väldigt komplicerad företeelse. Det finns många samband och många orsaker till att människor hamnar i kriminalitet. Jag är övertygad om att det i huvudsak är sociala orättvisor. Det är brist på en bra skola, brist på integration, brist på arbetsmarknadspolitik som är drivkrafter för detta. Det handlar om missbruk och en allmänpsykiatri som inte hjälper de människor som har sådana behov. Det är förebyggande insatser som jag vet att majoriteten här i dag, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, kommer att prata om som väldigt viktiga. Det är en uppfattning som Folkpartiet liberalerna delar. Var så säkra! Problemet är att på detta område har vi sett att utvecklingen går åt fel håll. Hur ser det ut med missbrukarvården de senaste tio åren? Hur ser det ut med allmänpsykiatrin de senaste tio åren? Hur ser det ut med barnfattigdomen de senaste tio åren? Hur ser ni på det faktum att Sverige på ett sätt har segregerats? En positiv sak är att vi har fler ungdomar i dag som aldrig hamnar i kriminalitet, som aldrig begår något brott, utan har det bra förspänt. Men vi har en allt större grupp med ungdomar som går djupare och längre ned i kriminaliteten. Åtgärderna och insatserna för att sätta stopp för detta uteblir. I den här budgeten tycker jag att man ska ta fram några fokus på utvecklingen. Jag var inne på ungdomar. Det är det bästa förebyggande arbete vi kan göra. Det har Folkpartiet liberalerna fokuserat på i sin budget och lyft fram satsningar för att se till att unga människor avbryter sin kriminella verksamhet tidigare, för det sparar vi mycket lidande på, hos brottsoffer men också hos de unga. Det vet vi ju om. Jag hoppas att vi också där är överens. Det finns ingenting som förstör en ung människas liv så mycket som att hamna i kriminalitet. Man går en för tidig död till mötes, man får alla möjliga hälsoproblem. Det måste vi undvika. Det handlar om social rättvisa att stoppa denna kriminalitet. Men det innehåller naturligtvis saker som vi kan diskutera. Jag tror att vi ska vara tidiga och tydliga. Det är en missriktad välvilja att smeka medhårs och säga: Det har varit synd om dig. Vi måste tala om vad som är rätt och fel. Jag tror att vi måste fokusera mer på den systemhotande brottsligheten. Den äter sig sakta in i demokratins ryggrad och riskerar att förlama demokratin med de hot som förekommer mot olika företrädare men inte minst mot personer i rättsväsendet. Det pågår en mordrättegång nu i Växjö där det förekommer omfattande övergrepp i rättssak. Det är bara ett exempel som man kan ta när man läser en tidning eller tar del av rapporteringen om hur verkligheten ser ut. Jag tycker också att vi måste göra mer för att bemöta den grova organiserade brottsligheten i allmänhet där navet utgör en narkotikahantering som förpestar vårt samhälle. Vi måste jobba på bred front med tidiga insatser mot ungdomar. När vi vet att man kan göra saker för att förebygga drogmissbruk med drogtest ska vi då säga nej till det? Jag ska berätta hur det var när jag var på en debatt med Skyddsvärnet häromdagen. Forskningschefen inom svensk kriminalvård fick frågan: Är det fler människor som börjar att knarka än som slutar att knarka i svensk kriminalvård? Han hade inte svar på den frågan. Frågeställaren som jobbade med dessa frågor var övertygad om att fler började använda narkotika. Då måste det leda till någon slutsats, att vi försöker skapa ännu fler narkotikafria miljöer. Det gör vi bra. Jag vill berömma majoriteten. Jag tycker att det är bra med de satsningar som trots allt har gjorts - även om man får känslan av att de är lite kortsiktiga - för att motverka droger. Jag tycker att skrivningarna från majoriteten i förhållande till regeringens budget är positiva. Vi markerar vikten av att det ska vara tydliga och mätbara mål och att kriminalvården måste göra mer. Det är mycket bra. Men det behöver göras mer. Varför inför vi till exempel inte glasruta på korttidsanstalterna? Det är bara att införa det i morgon - om den politiska viljan fanns och det politiska modet - för att minska tillförseln av narkotika. Det går inte att jobba i kriminalvården om vi inte minskar ned användandet av narkotika. Vi kommer inte åt de miljöer där kriminalitet och mängdbrottslighet växer om vi inte kommer åt knarket. Jag tror att vi måste vara lite tydligare när det gäller den grova organiserade brottsligheten. Vi lyfter fram i våra förslag från Folkpartiet att de personer som hamnar i den här typen av grov organiserad brottslighet är personer där det inte hjälper med kuratorer, högre barnbidrag, sociala insatser. Här krävs hårda nypor för att skydda mjuka värden. Här krävs det mer av de obehagliga tvångsmedel som vi måste ha för att möta den här typen av personer som saknar respekt för allt vad mänskliga rättigheter heter. Jag är glad att Folkpartiet tillsammans med andra partier, inte minst med Socialdemokraterna, kan diskutera och försöka leverera sådan lagstiftning som gör att svensk polis och svenska åklagare något effektivare kan möta den kriminalitet som skördar så mycket integritet, människoliv och framtidstro. Det är väldigt bra. Fru talman! Jag hoppas att det blir en mycket bra debatt. Folkpartiet kommer att fokusera på de här områdena. Jag yrkar inledningsvis bifall endast till reservation nr 3 för tids vinnande. Folkpartiet står naturligtvis bakom samtliga våra särskilda yttranden och reservationer i detta betänkande som vi menar innehåller mycket bra, men vi har en agenda för att Sverige ska bli ett ännu bättre land. Vi kan få ett ännu bättre rättsväsende och därmed ett tryggare Sverige.

Anf. 2 Beatrice Ask (M)

Fru talman! Riksdagens majoritet beslöt om ramar för nästa års budget häromdagen. Vi moderater hade ett annat förslag. Eftersom den moderata budgeten är en helhet, där enskilda delar inte kan brytas ut, kan jag i dag inte yrka på vårt budgetförslag för rättsväsendet. Men det moderata alternativet hade gett en betydligt kraftigare satsning på brottsbekämpning än den socialdemokratiska regeringens, vilket framgår av ett särskilt yttrande i våra handlingar. Betänkandet behandlar också en rad motioner. Vi moderater står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 1 och 27. Fru talman! Ett fungerande rättsväsende är en av samhällets mest grundläggande uppgifter. Därför är det upprörande att inte mer görs för medborgarnas trygghet och för att skipa rätt. Förra året anmäldes 1 249 000 brott i Sverige. Uppklaringen vad gäller till exempel inbrott ligger under 10 %. Man kan fråga sig, vilket vi gjorde häromdagen, om det är rimligt att Sverige ligger i täten i Europa när det gäller värdetransportrån. Jag tror att vi ligger på fjärde plats. Hittills i år har 35 grova värdetransportrån begåtts. Våldsbrotten ökar. Utvecklingen när det gäller gatuvåldet oroar mig väldigt mycket. Bara Södersjukhuset i Stockholm tar emot ungefär två knivskadade i veckan och två skottskadade i månaden. De flesta är unga män. Av dessa tänker 34 % inte anmäla saken till polisen och 25 % vet inte om de ska anmäla att de har blivit attackerade, enligt de uppgifter som sjukvårdspersonalen noga registrerar. Det betyder, om det är riktigt, att mer än hälften av våldsbrotten inte ens kommer att noteras av rättsväsendet. Det här är inte bara ett Stockholmsproblem. Tendensen att våldet blir allt fegare finns över hela landet. Offren känner inte förövarna. Det är ofta flera personer som ger sig på en ensam människa. Man sparkar på den som ligger, gärna mot huvudet. Resultatet blir ungefär samma slags stroke som gamla människor kan få och bli väldigt handikappade av. Samma effekter får dessa sparkar på många ungdomar i hela Sverige. Många vuxna vågar inte längre gå ut. Varje torsdag kan den som är intresserad titta på programmet Efterlyst och få rader av exempel på varför rättsväsendet måste uppgraderas. Ja, man kan till och med ringa direkt till tv-programmet och prata med poliser om man har något att berätta. Det är mycket bra, eftersom det på många håll är väldigt svårt att komma fram till polisen. Det finns också många som kan berätta om att polisen inte ens kommer när de akut borde gripa in. Vi moderater anser att rättsväsendet som helhet måste kunna anställa fler och bli effektivare. Det krävs insatser för bättre ledarskap, mer effektivt resursutnyttjande och skärpt resultatuppföljning. Vårt förslag innebär en satsning på modern teknik, kompetensutveckling och vidareutbildning inom polis, åklageri och domstolsväsende. Men det krävs också insatser för att grundverksamheten ska fås att fungera. I Socialdemokraternas Sverige har vi köer till fängelserna. De som väntar på fängelseplats fyller häktesplatserna så polisen i Stockholms city tvingas åka runt i hela länet och leta platser åt personer som omhändertagits. Enligt lokala chefer - jag har fått de här rapporterna flera gånger - avstår polisen ibland från att omhänderta personer som borde tas in, eftersom man inte har någonstans att göra av dem. I många år har ansvariga lovat att rätta till detta. Hittills har inget hänt och den budget som nu presenterats lär inte ändra på den saken. Det finns inte ett enda drogfritt fängelse i Sverige. I de högstämda talen och i vårt betänkande heter det att vi måste arbeta brottsförebyggande. Det är ju bra. Det är för övrigt ett av de mål som inte uppfyllts enligt Riksrevisionen som nyligen har granskat polisen. Riksrevisionen pekar på att Rikspolisstyrelsen flera gånger har påpekat att det finns ett gap mellan riksdagens och regeringens mål och polisens reella möjligheter att leva upp till dem. Budgeten stämmer inte med vad man ålägger myndigheten att göra. Riksrevisionen konstaterar också att regeringens målstruktur för polisverksamheten är komplicerad och svåröverskådlig. Det är väldigt snällt uttryckt. Och man rekommenderar å det skarpaste regering och riksdag att göra något åt den besynnerliga och icke fungerande styrningen av polisen. Tyvärr gäller det här nog inte bara polisverksamheten. Jag är övertygad om att polisen i Sverige vill arbeta brottsförebyggande. Men på många håll finns det inte tillräckligt många poliser för att man ska hinna med det. I lördags besökte jag polisen i Härjedalen. Två personer, duktiga och kompetenta, hade ansvar för allt som kan hända från Dalagränsen upp till Bergs kommun, från norska gränsen ner till Hälsingland. En trafikolycka, kanske 10 mil bort, gör att inga andra arbetsuppgifter hinns med under ett pass. Om två personer ska åka 10 mil enkel resa, ta hand om avspärrningar, se till att skadade få hjälp och försöka reda upp vad som hänt blir ingenting annat gjort. Det hjälper inte om det händer ett knivöverfall 15 mil åt andra hållet. Det är två personer där, och inte mer. Nu har Rikspolisstyrelsen än en gång erbjudit äldre, friska poliser att gå i förtidspension för att polisbudgeten ska räcka till. De får 80 % av lönen om de stannar hemma, trots att det är så få som arbetar. Så ser vardagen ut i landet. Å andra sidan skulle domstolarna inte klara sin verksamhet utan alla pensionärer. Jag tycker att det är bra att pensionerade domare kan anlitas så att fler ärenden kan dömas av, och vi ska vara väldigt tacksamma över att många som har fått pension fortsätter att vara nämndemän. Men både förtidspensionering av friska poliser och behoven i domstolarna att ropa in pensionärer visar att rättsväsendet har stora problem som regeringen inte gör tillräckligt mycket för att rätta till. Fru talman! De moderata förslagen bygger på en helhetssyn där vi försöker fördela medel för att rättskedjans samtliga led ska kunna fungera. Vi föreslår en utökning av polisens anslag med 700 miljoner kronor. Vi tycker att verksamheten ska utvecklas och moderniseras, och pekar på sådant som behövs. Vi säger också att polisen måste kunna fungera i hela Sverige. Polisen måste bli mer synlig. Det är för många som sitter inne på stationerna. Det är för många som ägnar sig åt administrativt arbete. Man har tvingats att avveckla civilanställd personal och man har inte haft råd med den datorisering som skulle kunna göra verksamheten mer aktiv. Vi Moderater vill anställa fler åklagare och skapa utrymme för fortbildning. Jag kan inte undanhålla kammaren något som jag hittade i Dagens Nyheter i morse. Det står så här: "Brottmål läggs ut på entreprenad. Personalbristen vid åklagarkammaren i Sundsvall har blivit så akut att man börjat lägga ut brottmål på entreprenad för att inte drunkna i papper. För 500 kronor per brott hjälper åklagare runt om i landet till med åtalsbeslut och två pensionärer tar hand om rättegångar, skriver Sundsvalls Tidning. Sundsvallskammaren har hittills skickat ut 240 ärenden. Det gäller mängdbrotten. Typexempel är rattfylla, men även enklare stölder och misshandelsfall, berättar vice chefsåklagare Bertil Månsson. På det här sättet hoppas man kunna kapa toppen på de växande högarna med vilande ärenden." Vi moderater är väldigt mycket för entreprenader, men detta är väl ändå ganska sjukt. I betänkandet kan man läsa - det är nästan komiskt: Utskottet kan i likhet med regeringen konstatera att åklagarorganisationen i stort uppfyllt de mål för verksamheten som ställts upp. Man undrar vad det är för mål Socialdemokraterna har. Är det rimligt att man ska lägga ut viktiga ärenden på entreprenad eller att man ska kalla in pensionärer för att beta av högar med viktiga ärenden? Jag tycker att det är pinsamt. Det är allvarigt. Man måste se problemen. Det är inte svartmålning; det är verkligheten. Vi moderater ser allvarligt på problemen i domstolarna. Ärendena blir alltmer komplicerade och vi vet att säkerheten måste höjas på många håll. Vi hoppas att de 200 miljoner extra som vi har lagt till i vår budget ska hjälpa till att se till att domstolarna kan få lite lugn och kan ägna sig åt kvalitetsutveckling i stället för utveckling beroende på att man måste spara. Vi anser också, och det borde den här kammaren snart bli överens om, att nämndemannaersättningarna måste höjas. Hur ska vi annars kunna rekrytera nya nämndemän? Man undrar ju om ni socialdemokrater inte vill ha nämndemän eftersom ni svälter ut verksamheten på det sätt som har skett. Ersättningarna har inte höjts sedan 1989. Vi moderater lägger också mer pengar på kriminalvården. Det behövs fler platser och ökad säkerhet, och de intagna måste kunna erbjudas rehabilitering och verksamhet som gör att man inte återfaller i brott. Fru talman! Listan på vad som behöver göras inom rättsområdet är väldigt lång. Regeringens politik ligger inte ens i närheten av vad som krävs. I Socialdemokraternas Sverige kan 25-åringar glida omkring i flotta bilar och leva lyxliv för pengar som de skaffat genom brott, medan 25-åringar som arbetar hårt eller studerar inte ens vågar drömma om bil eller egen bostad. De får bo hemma hos föräldrarna eller åka omkring som andrahandsnomader. I Moderaternas Sverige ska det bli precis tvärtom. I Socialdemokraternas Sverige sparkar man på människor som ligger. Vi har sett fall efter fall efter fall. Det är också de svagaste som far allra mest illa av brottsligheten, de som inte har råd eller möjlighet att själva göra något åt det rättssystem som inte fungerar. I Moderaternas Sverige ska vi hjälpa människor att bokstavligen resa sig upp. Vi accepterar inte att någon utsätts för kränkningar, våld eller ointresse. Jag har i detta anförande försökt berätta varför vi moderater vill lägga 1 ½ miljard mer än Socialdemokraterna på rättsväsendet nästa år. Vi fortsätter att göra så år efter år. Jag tror att de här pengarna är alldeles nödvändiga. Jag förstår också att justitieministern inte vill vara här i dag och diskutera den budget som ligger på vårt bord, för den ger inte lösningar på många av de problem som jag vet att väldigt många människor runtom i Sverige upplever.

Peter Althin (Kd)

Anf. 3 Peter Althin (Kd)

Fru talman! Ärade kolleger, närvarande och frånvarande! Åskådare! Jag hade också hälsat justitieministern välkommen om han hade varit här. Jag utgår från att han har en godtagbar anledning att inte vara här. Han var ju här häromdagen. För att inte glömma det, fru talman, vill jag redan nu säga att jag naturligtvis står bakom alla Kristdemokraternas särskilda yttranden och reservationer, men jag yrkar bifall endast till Kristdemokraternas och övriga allianspartiers reservation nr 14 under punkt 16. Detta är för oss den sista debatten det här året. Det är också, vill jag påstå, den kanske viktigaste debatten. Den berör nämligen enligt min uppfattning det viktigaste området i samhället. Ett fritt, demokratiskt samhälle kräver ett väl fungerande rättsväsende. Ett rättsväsende utan en fungerande kriminalpolitik, utan en brottsförebyggande verksamhet av god kvalitet och utan en rättskipning värd namnet innebär en rättsstat i fara. Då saknas de värden som det demokratiska samhället kräver och som är nödvändiga för detta, de värden som utgör basen för det demokratiska samhället och för den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Detta är bakgrunden, och detta är det viktiga. En fungerande rättsstat, fru talman, är ett medborgerligt krav. Vi har rätt att kräva en fungerande rättsstat. Vad innebär det? Ja, det innebär en kolossal massa saker, men det innebär också att vi måste ha ett rättsväsende som kan möta morgondagens behov och påfrestningar och garantera alla medborgares rättstrygghet i ett samhälle som utvecklas. I det goda samhället överförs de demokratiska värdena och värderingarna från generation till generation. Utan dessa relationer mellan människor kommer vardagslivet inte att fungera. Tilliten och förtroendet måste utgå ifrån att respekten för varje människas unika värden är införlivad hos varje människa. Rättsstatens uppgift, fru talman, är att ge en ram för dessa värden. Det finns stora problem i rättsväsendet i Sverige. Mycket har blivit bättre - jag tycker väldigt illa om att måla verkligheten i svart och vitt, för den är oftast gråmelerad - men det finns stora problem i rättsväsendet. Ibland frågar sig medborgarna: Kan man lita på rättsväsendet? Går det att lita på lagstiftningen? Går det att lita på myndigheterna? Polisorganisationen består av ett antal poliser som, vill jag påstå, inte är fullt så lata och slöa som Bosse Ringholm vid ett mycket intressant tillfälle påstod. Ändock är polisen som myndighet ett av sorgebarnen i samhället. Ytterligare synpunkter när det gäller polisen kommer jag med varm hand att lämna åt Olle Sandahl, min kompetente ersättare i justitieutskottet, att utveckla. Jag kommer att ägna mig åt lite andra saker: kriminalvården och domstolsväsendet. Jag ger en liten kort bakgrund, fru talman. Den ekonomiska situationen för rättsväsendet har under flera år varit mycket ansträngd. Man kan fråga sig: Förmår rättsväsendet i denna ekonomiska situation att fylla sin uppgift? Kristdemokraterna menar att det är angeläget att ett fungerande rättsväsende får de medel och de resurser som krävs för att garantera alla medborgares säkerhet och trygghet. Därför ville vi kristdemokrater i vårt förslag, utöver det som regeringen och riksdagen nu antog, tillföra ytterligare drygt 1 000 miljoner till rättsväsendet - inte bara för att övertrumfa Socialdemokraterna utan för att pengarna behövs. Kristdemokraterna och jag brinner för att skapa förutsättningar för ett tryggare, för att inte säga hederligare, Sverige. Men då krävs det att vardagsbrottsligheten tas på allvar och bekämpas, att polisen tar emot de anmälningar som kommer in utan att omgående avskriva dem samt att man utreder alla brott som över huvud taget går att utreda för att allmänheten inte ska tappa förtroendet för polisen. Vi har en växande ungdomsbrottslighet. Vi har en utomordentligt stor och i vissa delar växande brottslighet på andra områden. Det krävs kortsiktiga åtgärder, och det krävs långsiktiga åtgärder. Kortsiktiga åtgärder kan till exempel vara samarbete mellan närpolis, polis, socialtjänst, skola, föräldrar, ungdomsrotlar och narkotikarotlar. Det är vad vi kan göra i närtid. Långsiktigt måste en annan etik in i samhället som innebär att vi tar vara på våra möjligheter, tar hand om våra ungdomar och skapar förutsättningar för familjer att ta hand om sina barn. Föräldrar och vuxna måste kunna delta i barnuppfostran på ett annat sätt än nu. Jag vet inte hur många gånger jag här har tagit upp de brottsförebyggande åtgärderna. Gång efter gång - i vartenda anförande, fru talman - understryker jag vikten av de brottsförebyggande åtgärderna, där familjen är den tyngsta och starkaste brottsförebyggande resursen. Jag ska också ge några synpunkter på kriminalvården, fru talman. På detta område har vi föreslagit ytterligare 300 miljoner kronor utöver vad regering och riksdag har bankat igenom - inte för glädjen att ligga över Socialdemokraterna utan för glädjen att kunna göra lite mer eftersom det krävs så mycket mer. Kriminalvården är en del av rättsväsendet. Då ställs naturligtvis frågan: Klarar kriminalvården av sina uppgifter och de uppsatta målen i Sverige i dag? Tyvärr klarar inte kriminalvården i långa stycken av de uppgifter som man har att fylla. Vi vill se kriminalvården på ett annorlunda sätt, en kriminalvård som fungerar, en kriminalvård som är värd namnet, som inte bara sysslar med förvaring utan som sysslar med faktisk vård. Det är beklämmande, fru talman, att nästan hälften av alla som har suttit i fängelse återfaller i brott. Det är ett av de stora misslyckandena, att få in folk i fängelse och sedan kasta ut dem igen efter den tid de har suttit av och veta att hälften kommer tillbaka redan inom loppet av några år. Det måste finnas en insikt om hur man ser till att vården blir innehållsrik och att det finns motivation. Det ska finnas steg för hur man tar hand om de personer som sitter på anstalt så att de kommer ut till ett socialt hyggligt liv. Häktena är fulla. Det kan jag själv konstatera när jag då och då, inte så ofta nuförtiden, besöker häktena. I vissa lägen bor man till och med tillsammans där. Programverksamheten fungerar inte på anstalterna. Vi har förslag på hur man ska komma till rätta med kriminalvården i ett trestegsprogram, ett motivationsprogram, en individuell handlingsplan för var och en. Vi i Kristdemokraterna är beredda att satsa ytterligare resurser för att Sverige ska få en kriminalvård värd namnet. Några synpunkter på domstolsväsendet. Det är oerhört viktigt att vi har fungerande domstolar. Regeringen försöker minimera antalet domstolar utan att ha någon konsekvensanalys. Varför lägger man ned? Behöver man lägga ned just de tingsrätterna? Kristdemokraterna anser att Domstolsverkets roll måste utredas. Domstolsverket är ett centralt ämbetsverk som lyder under regeringen. Vi vill se det på ett annat sätt och satsar därför när det gäller domstolsorganisationen 170 miljoner kronor mer än regeringen. Det behövs för en fungerande domstolsverksamhet. Tiden går så jag ska avrunda med att ytterligare en gång konstatera att Kristdemokraterna arbetar för ett tryggare och mer rättssäkert Sverige. För att uppnå detta är det nödvändigt med en annan politik än den politik som nu drivs runt kortsiktigt och stapplande. Vi vill ha en annan politik än vänsterkartellens på det här området, en allianspolitik med ett starkt kristdemokratiskt inflytande. Det kommer vi att arbeta för. Fru talman! Jag vill avsluta med att alldeles oavsett partitillhörighet önska er allesammans en god jul och ett gott nytt år! Måtte vi träffas i stora och givande debatter under nästa år.

Anf. 4 Rolf Olsson (V)

Fru talman! Rättsväsendet och kriminalpolitiken är mycket viktiga samhällsområden. Så långt är vi säkert överens allihop. Kriminalpolitiken måste vara kopplad till och integrerad med en allmän välfärdspolitik som främjar rättvis fördelning och en samhällelig solidaritet. För oss i Vänsterpartiet är detta perspektiv och denna koppling till en tydlig välfärdspolitik alldeles nödvändiga utgångspunkter. Ibland får jag det bestämda intrycket att en del debattörer på högerkanten och en del företrädare för borgerligheten vill bryta loss kriminalpolitik och utveckling av rättsväsendet från detta större sammanhang. Kriminalpolitik måste ses i ett större sammanhang. Omfattande neddragningar på vitala välfärdssektorer, som till exempel våra socialförskäringar, riskerar att resultera i återverkningar för kriminalpolitiken och rättsväsendet. Det måste finnas en strävan efter balans och minskade klyftor i hela samhällsutvecklingen. Fru talman! Med detta perspektiv är det naturligt att se det brottsförebyggande arbetet som centralt och avgörande för en god utveckling. Inom detta område finns många aktörer på olika nivåer, allt från medborgare och föreningsliv till kommunala instanser och naturligtvis också myndigheterna inom rättsväsendet. De här sambanden är tydliga. Inte minst gäller detta i det brottsförebyggande arbetet med ungdomar. Ett oerhört viktigt mål handlar självklart om att förhindra nyrekrytering till kriminalitet och brottslig verksamhet. Inte minst i det sammanhanget är det av avgörande vikt att värna och förbättra den generella välfärden, att minska de ekonomiska och sociala klyftorna. Sambanden finns där, i många länder med stora klyftor och starka spänningar florerar en omfattande och våldsam brottslighet. De här sambanden är värda att ta på djupt allvar och jag har noterat att en del ledande företrädare för till exempel polisen pekat på just de sambanden när stora neddragningar har hotat till exempel kommunal verksamhet för ungdomar. Det är insiktsfullt. Det är bra. Fru talman! Vänsterpartiet står tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet bakom budgetpropositionen. Det är den 14:e gemensamma budgetpropositionen för våra samverkande partier, och det är ingen tvekan om att det har skett rejäla och tydliga satsningar på utgiftsområde 4 under dessa år. Även för kommande år föreslås fortsatta förstärkningar, och det är självklart alldeles nödvändigt att så sker. Vänsterpartiet har till detta betänkande fogat en reservation som jag ska återkomma till snart. Men jag börjar med att diskutera några av de särskilda yttranden som vi lämnat till betänkandet. Fru talman! Den största och mest resurskrävande organisationen inom rättsväsendet är ju polisen. 15,7 miljarder satsas på polisorganisationen för 2006, och då är inte Säpo medräknat. Det innebär att mer än hälften av de drygt 29 miljarder som utgiftsområde 4 totalt disponerar för nästa år läggs på polisorganisationen. Den här satsningen menar vi måste fortsätta under kommande år, och det är också vad som föreslås i budgetpropositionen. Det är inte bara ekonomiska förstärkningar som behövs. Det behöver göras kvalitetsförbättringar och effektiviseringar av polisorganisationen. Polisen behöver vara mer synlig över hela landet, inte minst i landets glesare bebyggda områden. Polisen behöver ytterligare tillgång till civil personal för att förbättra utredningsarbetet. Polisen behöver förbättra sin kompetens och sitt arbete med utredningar kring miljöbrotten. För polisen liksom för hela rättsväsendet gäller att fortsätta arbetet med att höja kompetensen på viktiga områden som till exempel mäns våld mot kvinnor, som HBT-brotten och när det gäller barn. Inte minst behövs en ökad kompetens när det gäller ett gott bemötande av brottsoffren. Det är frågor att fortsätta diskutera. Men det pågår också en rad viktiga utvecklingsarbeten ute på myndigheterna som vi noggrant bör följa och följa upp. Ett sådant arbete som bedrivs på rättsväsendets myndigheter är att kontinuerligt försöka se till att personalen inom myndigheterna utgör en tydligare spegling av hela befolkningen. Det handlar om förtroendet och legitimiteten för rättsväsendet. Konkret betyder det att fler kvinnor rekryteras också på högre chefstjänster och att betydligt fler personer med annan etnisk bakgrund än svensk rekryteras. Här behövs ett långsiktigt, bestämt och uthålligt arbete. Fru talman! Vänsterpartiet har på en punkt valt att lämna en reservation till betänkandet. Det handlar om registernämndens sammansättning. Det är ett område som behandlas inom ramen för budgetbetänkandet. Säkerhetstjänstkommissionen fastslog 2002 att det skett registrering och övervakning av en mycket stor mängd personer under gångna årtionden, och uppgifter om enskilda personer hade lämnats ut som lett till problem med yrkesutövning och annat för dem. Registernämnden är tillsatt och bör spela en viktig roll för att på noggranna och korrekta grunder pröva frågor om utlämnande av uppgifter från ett antal viktiga register. Nämnden ska även granska vissa angivna delar av Säpos arbete och behandling av uppgifter. I nämnden ingår i dag bland de sex ledamöterna endast två ledamöter från de politiska partierna, nämligen en ledamot från Socialdemokraterna och en ledamot från Moderaterna. Det är, menar vi, självklart oerhört viktigt att det görs ansträngningar för att nämndens arbete ska vara så brett förankrat som möjligt, inte minst med tanke på historiska erfarenheter av registrering. Det är därför Vänsterpartiets mening att nämndens sammansättning förändras så att alla partier i riksdagen blir representerade. Fru talman! Jag yrkar med detta bifall till reservation 7.

Anf. 5 Johan Pehrson (Fp)

Fru talman! Rolf Olsson gör en bra beskrivning av vikten av att vi håller ihop vårt samhälle, vikten av en stark socialpolitik för människor som är utsatta och ibland helt hjälplösa. När vi är överens om detta måste diskussionen handla om hur det ser ut. Känner Rolf Olsson att Vänsterpartiet kan vara nöjt, stolt eller tillfreds med utvecklingen i allmänpsykiatrin i Sverige? Vi vet att bristerna genererar fler människor som mår dåligt och fler våldsbrott. Hur ser Vänsterpartiet på det faktum att missbrukarvården har som ett störtlopp minskat i omfattning och möjlighet att hjälpa människor? Låt oss titta tillbaka på den tiden när Rolf Olsson började leverera budgetpropositionen tillsammans med Socialdemokraterna. Faktum är att barnfattigdomen i Sverige fortfarande är på en oacceptabel nivå. Verklighetsbeskrivningen är avgörande. Vi är överens om målen. Men det har gått åt fel håll. Kan Rolf Olsson tänka sig göra några omprioriteringar i detta så avgörande viktiga förebyggande arbete? Det är fantastiskt att man gärna pratar om fler poliser. Men i den budgetproposition som Rolf Olsson har levererat tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet nämns inte i analysen av de komplexa orsakerna till brottsligheten polisen på en enda rad. Upptäcktsrisk nämns inte, som faktiskt är avgörande. Uppklaringsrisk nämns inte. Bryr man sig om polisen? Ser man den viktiga roll polisen kan spela?

Anf. 6 Rolf Olsson (V)

Fru talman! Det låter sympatiskt och bra att Johan Pehrson säger att vi är överens, men den praktiska politiken talar ett annat språk. Det är ändå budgeten vi diskuterar. Då måste man se till helheten och profilen på hela budgeten. Inte minst Folkpartiet, men även andra borgerliga partier, fortsätter vägen på det sluttande planet ned mot ytterligare skattesänkningar och försämringar av våra socialförsäkringssystem. Det är det som den borgerliga alliansen talar om, gör Bankerydsuppgörelser om och så vidare. Den bilden är tydlig. Den bilden leder spikrakt, Johan Pehrson, till ett samhälle präglat av ökade klyftor. Vi vet av internationella erfarenheter att det resulterar i ett våldsammare samhälle där kriminaliteten tenderar att öka. Jag är självklart överens med Johan Pehrson om att det finns en rad kvarstående mycket allvarliga problem som vi ska fortsätta att diskutera. Johan Pehrson radade upp allmänpsykiatrin, missbrukarvården, barnfattigdomen och fler poliser. Jag kan kommentera alla områdena, och jag håller med Johan Pehrson om att vi måste öka våra ansträngningar att komma till rätta med missförhållanden inom de områdena. Men Folkpartiets politik, Johan Pehrson, leder i rakt motsatt riktning. Er politik pekar mot att problemen inom de områdena och klyftorna i samhället kommer att öka och förvärras.

Anf. 7 Johan Pehrson (Fp)

Fru talman! Alla bokslut och utredningar som har gjorts visar att klyftorna har ökat under den tid Vänsterpartiet har satt sitt namn till dessa budgetar tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Detta har inte varit syftet. Jag misstror inte Rolf Olssons goda vilja. Det handlar inte om det. Du pratar om praktisk politik. Jag pratar om en existerande verklighet. Du säger en sak här, och sedan kan vi gå ut och se hur det är. Poliser, socialarbetare, människor som jobbar med hemlösa är förtvivlade. Det är din verklighet, Rolf Olsson, som du tar ansvar för när du skriver under detta. Du kommer att rösta ja till budgeten. Vi från Folkpartiets sida pekar på att det ska göras omprioriteringar. Men sedan kommer vi till målkonflikter. I vår politik tror vi på att vi ska växla över från ett bidragstänkande till ett arbetstänkande. Vi tror att det är bra om alla friska människor som får ett bidrag också måste leverera en motprestation. Vi tror på att det är viktigt. Vi tror på att arbete och flit är vägen att gå. Att människor hamnar i arbete kallar du för en hemsk politik. Enda syftet är att hamna i arbete. Vi tror att det är viktigt. Vi kan inte ha dessa höga sjuktal och denna enorma arbetslöshet, som ni försöker dölja genom att fixa och tricksa med statistik. Vi har krav. Det tycker ni är obehagligt. Där skiljer det mellan oss. Tyvärr.

Anf. 8 Rolf Olsson (V)

Fru talman! Johan Pehrson brukar berätta att han är ute och reser. Det vill jag hålla med om; Johan Pehrson är ofta ute och reser. Jag har också besökt delar av vårt samhälle, och jag har lång yrkeserfarenhet bakom mig. Jag har uppfattningen att de verkligt stora problemen och de verkligt stora klyftorna upplevde vi under 1990-talet, inte minst under de åren vi begåvades med en borgerlig regering, alltså i början av 1990-talet. Då var jag yrkesverksam inom socialtjänsten och kunde följa på mycket nära håll hur människor hade oerhörda problem. Det handlade om en oerhört hög arbetslöshet och om nedskärningar som Johan Pehrson och hans politiska kolleger var med om att genomföra. Vi har upplevt en politik som har inneburit att vi har kunnat göra förstärkningar. Beskrivningen är inget jag har hittat på. Den kan man läsa i Joakim Palmes Välfärdsbokslut, som beskriver tydligt utvecklingen under 1990-talet och som vi märker av än i dag. Det duger med en långsiktig uthållig satsning för att minska klyftorna. I jämförelse med andra länder - vilket Jerzy Sarnecki visar - ligger Sverige i viktiga avseenden bättre till när det gäller segregationspolitik. Det är den vägen vi måste fortsätta att gå. Då duger det inte att komma med budgetförslag som innebär gigantiska nedskärningar av våra socialförsäkringar. Det leder spikrakt i en riktning som vi tycks vara överens om att vi inte vill ha.

Anf. 9 Beatrice Ask (M)

Fru talman! Rolf Olsson säger att kriminalvården och välfärdspolitiken måste kopplas ihop. Det är väl sant. Rolf Olsson säger att man måste minska klyftorna, och han pekar på hemska saker som händer i omvärlden. Problemet är att klyftorna ökar. Problemet är att segregationen och utslagningen i vårt eget land, i Sverige, ökar. Då har vi haft socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister som har lett politiken i tio år. Rolf Olsson berättade att det här var den 14:e gemensamma budgeten. Hur många år till behöver ni på vänsterkanten innan vi kan se någon vändning? Hur många år behöver ni innan vi kan se att våldsbrotten minskar eller att folk slutar sparka varandra på gatorna? Hur många år behöver ni för att den här politiken, som du uppenbarligen tror så mycket på, ska fungera? Jag kan säga att det är väldigt många människor som är otroligt trötta. Jag läste i mitt inledningsanförande ett exempel från Sundsvall som det stod om i tidning en i morse. Det handlade om att man i sin förtvivlan på Åklagarmyndigheten i Sundsvall får leasa ut ärenden för att kapa topparna. Och så kan jag läsa hur ni i majoriteten i budgeten precis som regeringen tycker att man uppfyller sina mål. Hur många år till ska vi vänta innan man hypotetiskt kan tänka sig att den här vänsterpolitiken får något slags positivt resultat?

Anf. 10 Rolf Olsson (V)

Fru talman! Jag märker att Beatrice Ask precis som jag räknar med att vi har en lång tid framför oss av vänsterregeringar. Visst ska vi ta itu med detta och rikta ökade ansträngningar mot att minska klyftorna! Det är ju just en vänsterpolitik som är den enda möjligheten som finns till att få minskade klyftor. Jag skulle vilja påstå att Beatrice Asks politik leder i rakt motsatt riktning, precis som jag sade till Johan Pehrson. Just Moderaterna är väl det allra klaraste hotet mot en utveckling för ökad rättvisa här i samhället. Så det behövs mer av vänsterpolitik. Det är väl det enda man kan säga. Sedan är det ju inte som Beatrice Ask säger. Den allmänna eländesbeskrivning som Beatrice Ask ägnar sig åt stämmer ju inte. Det är inte så att klyftorna rakt av bara ökar. Det finns kvarstående problem, och det hänger naturligtvis samman med att vi lever i en omvärld där internationell utveckling också präglar vår samhällsutveckling. Helt och hållet kan vi alltså inte styra utvecklingen, men det finns alltså en politik som är till för att minska klyftorna. Som sagt: Svaret är väl att vi får öka våra ansträngningar för att klara ut de här klyftorna, som vi naturligtvis tycker är ett jätteproblem. Det var en del frågor konkret kring situationen för åklagarna i landet. Det är specifikt för Sundsvall. Detta är naturligtvis ett rejält problem. Jag är övertygad om och vet att åklagarväsendet arbetar mycket bestämt och hårt med att förbättra arbetet. Det är en bild som inte gäller åklagarväsendet generellt, utan det är just en del av landet som har de här stora problemen. Jag hann bara kommentera det som kortast.

Anf. 11 Beatrice Ask (M)

Fru talman! Nej, jag ser inte fram emot många år med vänsterpolitik. Jag ville bara veta om Rolf Olsson hade någon tro om ungefär hur lång tid det tar med en sådan politik att få något resultat. Moderaternas bild är svartmålning, säger Rolf Olsson. Det är några kvarstående problem. Ja, de kvarstående problemen innebär att vi här i kammaren har fått diskutera diskriminering i rättsväsendet - det var väl Vänsterpartiet som kände sig orsakat att lyfta fram den frågan - problem med bemötande, 35 värdetransportrån bara i år, ökade våldsbrott, att människor inte vågar gå ut och så vidare. Detta är kvarstående problem - ja visst! Andra kvarstående problem är att 1 ½ miljon människor inte kan gå till jobbet varje morgon och att fler och fler elever inte når grundskolans mål. Det här med arbetslöshet och bristande studieresultat är ju viktiga faktorer i det som skapar social misär och grunden för kriminalitet. Men hur många år tar det innan ni har rett ut några av de här problemen, och är det verkligen bara kvarstående problem? Sedan vill jag bara säga detta: Kom inte och påstå att Sundsvallsexemplet är något litet undantag! Domstolarna har ju nästan rutin på att kalla in pensionärer för att över huvud taget få det att gå runt, därför att man inte har domare så det räcker. Och ni vet väl själva hur det ser ut med nämndemännen? Låt mig passa på att fråga om det. Rolf Olsson sade så här: Det är viktigt att man representerar befolkningen och olika yrkesgrupper. Ja, nämndemännen borde verkligen representera människorna. Men varför gör ni då inte ens det lilla enkla att se till att nämndemän får villkor så att yrkesarbetande människor kan ställa upp i rättsprocesserna?

Anf. 12 Rolf Olsson (V)

Fru talman! Det blir risk för viss upprepning av vad jag sade i förra inlägget eftersom det är samma frågor som Beatrice Ask återkommer till. När det gäller Sundsvall var det ju åklageriet som det handlade om. Jag hävdar att det inte är bilden när det gäller åklageriet i landet i övrigt. Det ser betydligt bättre ut på andra håll, och jag vet att man arbetar bestämt inom riksåklagaren med de här frågorna. När det gäller nämndemännen vet också Beatrice Ask att det pågår en utredning om det här och att de här frågorna ska beredas och utredas. Det ser vi fram emot, för visst, jag håller med om att det är oerhört viktigt att vi underlättar för rekrytering framöver när det gäller representativitet bland nämndemän. Låt mig avslutningsvis säga att om man verkligen på allvar menar att man vill hålla ihop landet, att man vill hålla ihop politiken och att man ser kopplingar mellan rättsväsendets utveckling, kriminalitetens utveckling och välfärdspolitiken i landet, så är det inte en borgerlig politik man ska välja, och definitivt inte en moderatledd borgerlig politik. Allting pekar ju på det. Det kan man lätt läsa sig till om man läser de borgerliga partiernas budgetförslag. Där är det gigantiska försämringar, inte minst av våra trygghetssystem, som föreslås. I många länder finns det bevis för att en sådan politik leder till ett samhälle präglat mer av kriminalitet och våldsbrott. Det är en utveckling som vi i Vänsterpartiet inte vill bidra till.

Anf. 13 Viviann Gerdin (C)

Fru talman! Ledamöter! Jag vill börja med att säga att jag instämmer i Centerpartiets samtliga reservationer och särskilda yttranden, men för tids vinning yrkar jag endast bifall till reservation nr 25. Jag börjar med polisverksamheten. En professionell polis, tillgänglig och synlig för människor, förutsätter att vi fortsätter arbetet för att förverkliga närpolisreformen. En lokalt förankrad polis har ett mycket stort mervärde, liksom att allmänheten snabbt ska kunna nå polisen vid behov, oavsett om människorna bor i Stockholms innerstad eller i norra Värmland. Att det behövs fler poliser är också väldigt tydligt. Dagens antal poliser - knappt 17 000 - räcker inte till för de behov som hela tiden framkommer. Det finns ett stort utredningsbehov. Det finns även ett stort behov av att satsa mer på det brottsförebyggande arbetet. Det framkommer i Riksrevisionens rapport att det har blivit lidande när trycket ökar på de akuta insatser som polisen behöver göra. De uttalade politiska verksamhetsmålen har tyvärr inte följts av de insatser som man hade planerat. Vi behöver inrätta en fjärde polishögskola. Förlägg den gärna till Karlstad! Det är min personliga åsikt. Vi har bra förutsättningar där. Vi har vetskap om de stora pensionsavgångar som redan har påbörjats inom poliskåren - alla dessa 40-talister som kommer att lämna sina tjänster. Enligt Polisförbundet kommer mellan 800 och 900 poliser att lämna sina jobb från 2007. Med vetskap om det är det också bråttom att vi får en fjärde polishögskola till stånd, samt att vi utnyttjar alla platser som finns vid dagens tre befintliga polishögskolor. Men det räcker inte med bara det. Vi behöver även förändra polisens arbetsstruktur för att öka polisens motivation. Jag har läst Stefan Holgerssons utredning, och den skrämmer mig lite grann. Han har också praktisk erfarenhet av att jobba som polis. Han pekar där på att motivationen minskar hos poliserna ju fler år som de är i tjänst. Det är väldigt allvarligt. Detta måste vi också ta till oss och göra någonting åt. Att bättre ta till vara den kunskap och de erfarenheter som finns inom polisen i dag anser jag vara ett ledningsansvar ute bland polismyndigheterna. Vi behöver också se över hur polisen arbetar. Det är väldigt få poliser som är ute i yttre tjänst i jämförelse med de poliser som arbetar med administration. Då tänker jag inte på de utredningar som finns, utan jag tänker på den blanketthysteri som har utvecklats inom polisen under senare år. Det är också en sak att greppa. Behöver man verkligen fylla i 13-14 blanketter när ett mindre snatteri eller dylikt har skett? Vi måste vara medvetna om det. Och alla här vet att arbetsinnehållet påverkar slutresultatet. Vi har ett stort ansvar, och vi har väldigt mycket att göra för att öka allmänhetens tilltro till rättsväsendet. Det är helt klart att den sviktar i dag. Inom Centerpartiet har vi väldigt stora ambitioner och vill prioritera att fler poliser arbetar med förundersökningar, att upptäcktsrisken av brott ökar och att handläggningstiden minskar. Brottsutvecklingen har också tagits upp här. Justitieministern sade häromdagen att antalet brott inte ökar. Jag vill faktiskt hävda motsatsen. Det syns inte alltid i brottsstatistiken. När man är ute och reser träffar man människor som säger att det inte är någon idé att anmäla brott och att det är svårt att komma fram till polisen. Att människor som har blivit misshandlade och uppsöker sjukvården inte alltid anmäler detta tycker jag är en stor brist. Vi måste försöka uppmana alla människor som verkligen har drabbats av brott att de också anmäler det. Det är jätteviktigt. Jag vill återkomma till det brottsförebyggande arbetet. Vi har ju begränsade ekonomiska resurser i samhället. Oavsett om vi är i majoritet eller i opposition finns det ett visst antal kronor att anslå till verksamheten. Då är det också oerhört viktigt hur vi använder dessa pengar. Och det bästa som vi kan göra för att minska antalet brott är att satsa mer på det brottsförebyggande arbetet. Och det är inte bara polisens sak. Det börjar främst inom familjen. En trygg uppväxtmiljö med engagerade föräldrar kan vara avgörande för att förhindra att barn senare i livet riskerar att hamna snett. Men det handlar också om hur det fungerar inom skolan och om de sociala myndigheternas agerande. Alldeles nyligen har det framkommit hur våldet har brett ut sig i grundskolorna. Elever i tio-elvaårsåldern formligen misshandlar varandra. Och detta kan fortgå utan att några vuxna ingriper. Under många år har vi varit medvetna om att mobbning existerar, inte bara inom skolorna utan även ute i arbetslivet. Men när det börjar redan i grundskolan och när barn i den åldern blir utsatta för det och inte får några signaler från vuxna att det är oacceptabelt, då befäster man ett beteende som sedan kan utvecklas och leda till att det blir ännu värre framöver. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi om och om igen klargör och lyfter fram föräldrarnas ansvar. Det är föräldrarna som grundlägger barnens normer och värderingar. Och föräldrarna ska också vara involverade i barnen. När det händer någonting avskärmas ofta föräldrarna. När ett barn som är uppe i tonåren snattar eller tas in för förhör vet föräldrarna många gånger knappt om att det har hänt. Det är därför som det är så viktigt att föräldrarna involveras när barn har begått något misstag - snattat eller dylikt - att föräldrarna finns med när barnen förhörs och att föräldrarna också finns med när rättegångar genomförs. Vi vet också att alkohol och droger är en stor orsak till brott. Man räknar med att hälften av alla brott som begås i Sverige har en anknytning till någon form av droger. Dessutom är det många våldsbrott som sker under någon form av drogpåverkan. Detta missbruk bryter inte bara ned de brottsoffer som drabbas. Det bryter också ned de personer som utövar detta våld. Därför har vi en skyldighet att tidigt ingripa för att stoppa missbruk hos unga människor och därmed också förhindra att de hamnar i kriminalitet. Det är ju olagligt att bruka och inneha narkotika. Men jag tycker att det brister i fråga om efterlevnaden av dessa bestämmelser. Fler poliser borde vara mer aktiva och ingripa när de har vetskap om vem och vilka som förmedlar droger till ungdomar. Jag vill också ta upp det som rör våldsbrotten och domstolarna. Jag vill särskilt ta upp våldet mot kvinnor och barn. Detta våld upprör många. Men också den tolkning som domarna gör av våra lagar upprör människor. Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem för kvinnor och barn, men det är också ett stort problem för alla andra. Dessa brott kan leda till fysiska och psykiska skador för resten av livet. Jag tycker att det är befogat att syna straffskalorna. Riksdagens majoritet värderar att dagens maximala straff för våldtäkter och grovt sexuellt övergrepp mot barn ska vara detsamma som för grovt bokföringsbrott. Vi i Centerpartiet tycker inte att detta är förenligt med det allmänna rättsmedvetandet. Rätten till sin egen kropp är en mänsklig rättighet, och det ska också synas i den svenska lagstiftningen. Vad är ett människoliv värt i dagens Sverige? Det är faktiskt många som frågar det efter alla uppmärksammade domar. Jag ska ge några exempel. En rattfull man körde ihjäl en fyrabarnsmamma på E 18 i Värmland för några år sedan. Straffet blev inte särskilt hårt. Efter en kort tid var han ute på våra vägar igen. Jag tycker att det är ett väldigt allvarligt brott om man sätter sig berusad bakom ratten och kör ihjäl en människa. I dag kan man enligt straffbestämmelserna dömas för vållande till annans död. Vi tycker att det borde skärpas och ändras till dråp. En fyraåring utsattes för ett sexuellt övergrepp. Mannen blev fälld. Men skadeståndet till flickan sänks. Ersättningen motiveras med att den fyraåriga flickan sov när övergreppet skedde och att gärningsmannen inte hade använt våld. Alla dessa händelser är fruktansvärda. Och jag tycker att vi som lagstiftare har ett väldigt stort ansvar att reagera på dem. Allmänheten reagerar, funderar och frågar. Jag får ofta frågan: Hur kan ni stå bakom detta? Det är uppenbart att domarna har tolkat den lagstiftning som vi en gång har antagit här i riksdagen på detta sätt. Det är det som gör att det ser ut som det gör i dag. Brottsoffrens situation är mycket allvarlig. Jag tycker också att vi har en mycket märklig hantering när en utdömd brottsskadeersättning kan omprövas av Brottsoffermyndigheten. Och ofta sker detta till nackdel för brottsoffret genom att skadeersättningen sänks. Detta har vi från alliansens sida tagit upp, och det finns en reservation om det. Det är befogat att vi ser över detta. Vi måste stärka brottsoffrens ställning. Det är också fråga om huruvida det verkligen ska finnas en instans som överprövar ett domstolsbeslut. Jag yrkar bifall till reservation 25.

Anf. 14 Leif Björnlod (Mp)

Fru talman! Vi debatterar ett av de riktigt stora områdena inom vår budget, utgiftsområde 4. Som Johan Pehrson inledde med att säga behandlas ett väldigt stort område. Vi får här höra om olika hjärtefrågor som vi lyfter fram utifrån våra partier. Så att jag inte glömmer det vill jag redan nu säga att vi naturligtvis står bakom propositionen men yrkar bifall till reservationerna 27 och 7. Dessutom står vi bakom våra särskilda yttranden. Det här området är ett av få områden som får en resursökning ekonomiskt. Lite filosofiskt kan det sägas att det naturligtvis är väldigt tråkigt att vi ska behöva lägga ut så mycket pengar för att upprätthålla ordning och rätt i samhället. Men det är rätt naturligt med tanke på att vi också är ett växande samhälle. Vi är ett växande samhälle som även får en kulturell tillväxt genom invandring och ökade influenser från omvärlden. Vi börjar få ett pluralistiskt samhälle. Det här kan värderingsmässigt givetvis föra med sig olika uppfattningar om saker och ting. Det behöver vi också kunna acceptera och tolerera. Därför är det viktigt att vi får bättre kunskap. Det är viktigt att polisen får en mångfald som motsvarar samhället. Det är också viktigt att vi skärper lagstiftningen mot intolerans, det vill säga diskriminering och hot mellan eller mot olika grupper. I ett särskilt yttrande talar vi om vikten av att kunna skydda andra religiösa samfunds byggnader och liknande. Men diskrimineringen gäller inte bara religioner utan handlar även om etniska grupperingar i andra avseenden - traditioner och kulturella variationer men också sexuell läggning. Där ska man alltså inte kunna finna något skäl till diskriminering. Det finns många hot i samhället som vi här ska prioritera resurserna mellan. Vi har fått en liten ny vinkling av brotten. Nu har vi ju börjat betrakta ett brott utifrån dess avsikt. Jag tycker att det kan finnas skäl att göra det. Vad som åsyftas är terroristbrotten. Brottet att spränga en bomb kan göras med olika syften, allt från att komma åt narkotika eller tillgripa pengar till att försöka förändra vårt demokratiska system. Vi har också att prioritera pengar till en sektor som är väldigt svårhanterlig. Det gäller då de ekonomiska brotten, ekobrottsligheten. Jag vill naturligtvis också understryka miljöbrotten. Vi har en uppgift i att fördela pengar och att skapa kunskap och utbildning när det gäller att värna naturen och den tysta miljön. Skogen, djuren, fiskarna och naturen har ingen möjlighet att själva föra sin talan. Därför är det viktigt att vi i denna kammare lyfter fram de frågorna. Likaså måste vi ha mer kunskap inom många andra områden när det gäller att hantera just miljöbrotten. Vidare har vi genomfört en del förändringar i den här budgeten när det gäller kriminalvården. Vi i Miljöpartiet har inställningen att det viktigaste vi där kan göra är att se till att förhindra återfall i brott. Strängare straff och kanske längre tid för omskolning skulle jag vilja tala om. Reservation 27, handlar om rättshjälp till näringsidkare. Det är viktigt att entreprenörsandan tas till vara hos de människor som på olika sätt har försökt men kanske misslyckats och kommit på obestånd och därmed hamnat i en konkurs. Det är viktigt att ge de här människorna möjligheter att komma tillbaka till livet och till näringslivet - back in business , brukar det heta - genom att de inte ska behöva förlora rättegångar eller inte ha rätt och möjlighet att ta det lagliga stöd som vanliga privatpersoner har. Som näringsidkare har man inte den möjligheten. Därför vill vi ha en översyn i den delen. Flera har nämnt den brottsförebyggande verksamheten. Jag delar uppfattningen att det brottsförebyggande ansvaret är hela samhällets ansvar. Det handlar om hemmet och skolan och om att vi här i kammaren är beredda att prioritera de ekonomiska resurserna så att grogrunden för ökad brottslighet minskar. Det är ett tungt ansvar, och vi har alla idéer om detta. Men jag är naturligtvis övertygad om att våra idéer är de bästa.

Anf. 15 Viviann Gerdin (C)

Fru talman! Jag begärde replik när jag hörde Leif Björnlod flera gånger lyfta fram detta med mer kunskap. Det är väl vad också jag många gånger upplever efterfrågas. Det är jättebra. Men om vi hela tiden bara säger att vi behöver mer kunskap och samtidigt inte vidtar åtgärder utan intar en avvaktande inställning tycker jag att det är väldigt olyckligt. Det här måste ju hela tiden följa med. Allteftersom man lär sig och får mer kunskap bör man också agera. Vi har pratat väldigt mycket om prioriteringar. Om anslaget är begränsat blir prioriteringarna självfallet ännu tuffare. Det är väldigt mycket som vi alla vill prioritera. Men i och med att anslagen inte höjs tillräckligt syns inte majoritetens prioriteringar av allt ni talar om. Till exempel när det gäller det brottsförebyggande arbetet, som vi tycker är så viktigt, framgår det av Riksrevisionens rapport - och detta är inte första gången - att det inte sker som det var tänkt. Detta är verkligen olyckligt. När insatser i tillräcklig mängd inte sätts in kommer brotten att öka. Sedan skulle jag också vilja säga följande till Leif Björnlod, som precis som jag kommer från Värmland. Vi i Centerpartiet tycker att rattonykterhetsbrotten inte ger tillräckligt kraftiga straff. Däremot kan ett grovt jaktbrott ge upp till fyra års strafftid. Vi lever i vargens närhet och har domar som innebär att människor som försvarar sina djur döms till strängare straff än den som rattonykter kör ihjäl en människa. Hur ser Leif Björnlod på det? Tycker han att det är riktigt som det är i dag?

Anf. 16 Leif Björnlod (Mp)

Fru talman! Ja, vi är helt överens om att mer kunskap behövs. Jag återkommer till den saken när jag fortsätter med nästa fråga. Jag tänker då på prioriteringen av det brottsförebyggande. Som jag sagt handlar det om hela samhällets ansvar. Här måste vi göra en avvägning. Samhället består av så mycket mer än bara polis, lagföring och kriminalvård. Det brottsförebyggande måste komma in på ett tidigare stadium. Jag skulle vilja vara beredd att ge mer pengar till skolan för brottsförebyggande verksamhet. Precis som Viviann Gerdin sade har hemmet en viktig roll. Ja, den sociala miljön i hemmet har en väldigt stor betydelse. Därför ska pengar kanske inte gå till mer poliser utan kanske mer till den sociala verksamheten och stöd till familjer på det området. Där ser jag att kraften finns när det gäller det brottsförebyggande. Sedan gäller det detta med rattfylleri. Ja, Viviann, vi är med på att man i en del avseenden skärper straffet för rattfylleri. Rattfylleri är ett allvarligt brott - ett brott som kan begås av flera skäl och ett brott som dessvärre kan användas på flera sätt. När det gäller att göra jämförelser mellan tjuvjakt på rovdjur och rattfylleri vill jag nog kraftigt göra en åtskillnad, även om de kan sammanfalla. Jag menar att tjuvjakt är en typ av medvetet brott som naturligtvis ska ha ett högt straffvärde. Men vi har också, för att komma in på den värmländska vargdiskussionen, varit med och diskuterat förändringar i 28 § jaktlagen.

Anf. 17 Viviann Gerdin (C)

Fru talman! Jag vill börja med det senaste. Jag tycker att Leif Björnlod tar till alldeles för kraftig ammunition i den här debatten. Tjuvjakt - jag tror att väldigt många av dem som har försvarat sina djur skulle känna sig kränkta av den benämningen. Jag är väl medveten om att det finns de som skjuter rovdjur, och där tror jag att vi aldrig riktigt får reda på var det händer, djuren bara försvinner. De fall där man verkligen har anmält att man har agerat är de fall där djurägare har velat skydda till exempel sin hund eller boskap. Där måste vi göra en skillnad. Jag tror att många känner sig kränkta över att man bara drar alla över en kam. Så kan man inte göra. Sedan pratar Leif Björnlod, precis som alla andra, om alla och allas ansvar, och därmed är det ingen som riktigt tar det totala ansvaret. Det är väl det som många gånger slår igenom i samhället. Återigen vill jag komma till det här med pengar. Jag tror aldrig att vi kan lösa de här problemen med att bara anvisa mer och mer pengar. Man måste titta på hur vi använder dem. Jag är faktiskt kritisk till hur vi i dag använder en del medel. Om vi ändrar på våra arbetsmetoder och arbetssätt och lyfter in ansvarsfrågan kan vi få ut mycket mer för de begränsade resurser vi har. Men vi arbetar inte alltid på bästa sätt. Man prioriterar inte, sätter inte mer pengar till det brottsförebyggande arbetet, trots att man vet att det är det som verkligen kan leda till färre brott på sikt. Men det är inte högprioriterat. Det syns i Riksrevisionens rapporter att det ständigt är den händelsestyrda verksamheten som styr vad poliserna ska göra.

Anf. 18 Leif Björnlod (Mp)

Fru talman! Återigen: Jag anser inte att det bara är polisen som ska syssla med brottsförebyggande verksamhet. Men i övrigt är vi helt överens när det gäller resurseffektivisering, det är ingen tvekan om det. Vi ska använda pengarna på bästa sätt. Det är bara det att jag tror att alliansen och den grupp som jag är med i har lite olika uppfattning om vad som är det bästa sättet, och den diskussionen för vi i kammaren. Jag tror att vi bägge har goda avsikter. Det är inte det som är problemet. Jag ska bara kort nämna jaktbrott. Det jag pratade om var jaktbrott. Jag vet att man har tillgripit vapen och anmält sig själv för att man enligt sin uppfattning agerat enligt 28 § i jaktlagen för att skydda sina djur mot angrepp av rovdjur. Då ser jag det inte som tjuvjakt. Det var inte den jämförelsen jag gjorde. Det vill jag understryka. Jag ska kommentera rattfylleri lite mer. Maxstraffet är sex år. Kanske det inte utdöms tillräckligt ofta. Jag ska inte lägga mig i hur domstolarna gör, men som politiker har jag ibland haft känslan att jag själv i en del fall av rattfylleri skulle ha velat se strängare straff. Men å andra sidan är jag inte domare, och jag ska inte på något sätt kritisera domarna för de avvägningar de gör. Det är vår sak att stifta lagarna så att de kan tillämpas på ett bra sätt.

Anf. 19 Britta Lejon (S)

Fru talman! Rättsväsendet är av grundläggande betydelse för vårt demokratiska samhälle. Att rättsväsendet fungerar väl är av avgörande betydelse för människors tilltro till både varandra och samhället. Det är också en förutsättning för näringslivets utveckling och vår ekonomiska tillväxt. Brottsutvecklingen det senaste decenniet har för Sveriges del varit relativt konstant, runt 1 245 000 polisanmälda brott. Vissa brottstyper har minskat, till exempel olika sorters stöld, medan andra har ökat, som narkotikarelaterade brott och våldsbrott. Även om vi i denna kammare med visst fog kan hoppas att förklaringen till ökningen av en del av brott, till exempel våldtäkter, delvis är att fler kvinnor i dag vågar anmäla våldtäkt än tidigare därför att lagstiftningen har förbättrats, därför att skyddet för dessa brottsoffer har förbättrats. Även om vi kanske förväntar oss att antalet redovisade narkotikarelaterade brott ökar när polisens insatser för att bekämpa knarket ökar i Sverige och även om vi ser att det finns positiva förklaringar till en del av ökningen av dessa brott, finns det antagligen också reella ökningar av vissa brottstyper, framför allt våldsbrotten mot vårt samhälle, som vi måste ta på allvar. Jag tror att Beatrice Ask nämnde brott mot person, till exempel misshandel utomhus där offer och förövare inte känner varandra. Det är ett område där brottsligheten har ökat. Det är naturligtvis i högsta grad oroande. Vi kan också se att den grova organiserade brottsligheten tar sig nya mer internationella former och att man använder sig av den nya tekniken för att begå brott på nya sätt. Man gör det också för att hota kärnan i vårt demokratiska samhälles institutioner. Hot mot journalister, mot åklagare, mot politiker och mot poliser är allvarligt och måste bemötas därefter. Brottsligheten i Sverige är på en genomsnittlig nivå i västvärlden. Men de lokala variationerna, framför allt skillnaderna mellan olika städer och landsbygdområden, kan vara stora. En politik för ett rättsväsende som människor i hela vårt avlånga land kan lita på kräver både tillräckligt med resurser och i dag också nya metoder. I går publicerades en rapport från Brå om invandrares brottslighet. Den har blivit mycket omtalad. En del har haft sina tolkningar av vad det handlar om färdiga redan innan rapporten publicerades. För alla oss som på olika sätt har till uppgift att bekämpa brottsligheten är Brås rapporter ofta en viktig kunskapskälla. Men att använda och tolka statistik för att den ska passa för att driva egna teser kanske inte är helt ovanligt men mycket olyckligt. Jag skulle vilja säga att Brås rapport återigen visar hur viktigt ett välfungerande välfärdssamhälle är för att minska brottsligheten. En annan aspekt som är viktig att nämna när det gäller brottsutvecklingen är den allt ymnigare tillgången på alkohol. Flera har nämnt narkotika här. Viviann Gerdin tog också upp alkoholen. Vi vet att det finns ett klart samband mellan alkohol och brottslighet. Det finns all anledning att vara oroad över utvecklingen när det gäller fylleri både till sjöss och till lands. Här ser vi fram emot den utredning om dessa frågor som ska lämnas till justitieministern i början av nästa år. Den kommer förhoppningsvis att ge oss ett underlag för att ta ett nytt helhetsgrepp på de här utomordentligt viktiga frågeställningarna. Den årliga debatten om budgeten till rättsväsendet riskerar lätt att bli en historia med starka drag av upprepningar. Redan på förhand vet man att oppositionen kommer att kräva ännu mer pengar till rättsväsendet. Det spelar kanske inte så stor roll hur mycket pengar som regeringen och samarbetspartierna anslår, för oppositionen kommer troligen i alla fall att tycka att det är för lite. Innan det är dags att bemöta de repliker som med all säkerhet kommer att komma tänkte jag uppehålla mig en stund vid det som för alla iakttagare är möjligt att objektivt slå fast. Resurserna till rättsväsendet har ökat drastiskt de senaste åren. För alla skattebetalare som tittar på den här debatten kan det vara bra att veta att av statsbudgeten för innevarande år används dryga 27 miljarder till rättsväsendet. För nästa år, 2006, föreslår regeringen med samarbetspartierna dryga 29 miljarder och 30,7 miljarder för 2007. Polisen får av dessa 15,7 miljarder, kriminalvården 5,7 miljarder och domstolsväsendet drygt 4 miljarder. Regeringen och samarbetspartierna rustar rättsväsendet med nya resurser och har så gjort under en följd av år. Resultatet är att vi nu för femte året i rad har fler poliser än året innan. De civilanställda har också ökat kraftigt i antal. Två nya polisutbildningar - i Umeå och i Växjö - har inrättats, och det har också gjort att det har blivit mycket lättare att rekrytera nyutbildade poliser till de delar av landet där det tidigare har svårt att rekrytera. Det är viktigt. Det här ger resultat. Alltfler ärenden hamnar i våra domstolar. Platsbristen på häkten och anstalter ökar. Det är en fullt naturlig utveckling, men det är också en utveckling som måste bemötas och tas om hand. För innevarande år har vi tillskjutit 400 miljoner extra till kriminalvården. Dessa pengar är inte någon engångshistoria utan det är pengar som kriminalvården får behålla också under kommande år. De ska användas till att öka säkerheten både genom fortsätta utbyggnaden av platser och genom att Saltviks säkerhetsanstalt byggs, men de ska också naturligtvis användas för att behandlingen på anstalterna ges de bästa förutsättningarna. Men det är inte bara genom att öka resurserna som regeringen satsar på rättsväsendet. Vi ger också nya moderniserade förutsättningar för ett effektivt arbete. Ett exempel av många är att vi den 1 januari nästa år kommer att ha nya regler om DNA-registrering. Många fler kommer att finnas i polisens register än vad som är fallet i dag. De som döms till strängare straff än böter kommer att registreras. Polisens förutsättningar att klara upp brott förbättras därmed avsevärt. Det är viktigt. Nu räcker det inte med att se enbart vilka resurser som rättsväsendet får del av. För att framgångsrikt bekämpa brottsligheten på lång sikt räcker det inte med poliser och fängelser. Vi kan ha hur många poliser som helst, men om vi inte strävar efter att utforma Sverige till ett land för och av alla kommer vi inte att lyckas. Arbete åt de vuxna och bra skolor till barnen - ungefär så enkelt kan de viktigaste aspekterna av ett väl fungerande och framgångsrikt välfärdssamhälle beskrivas. Det är också därför som stora resurser satsas i vår budget på dessa områden. Det är mindre än ett år kvar till valet 2006. Under det senaste året har de borgerliga bröderna och systrarna gjort allt för att framstå som enigheten själv. Men hur eniga är de borgerliga partierna i verkligheten så här ett år före valet? Har ni någon gemensam politik för att bekämpa brott? Jag har varit ledamot i justitieutskottet under det senaste året och kunnat följa era förehavanden. Och visst har det funnits frågor där ni har haft gemensamma uppfattningar, men i många frågor är ni också oense. Nu när statsbudgeten ska beslutas hade man ju trott att ni skulle vara överens, men så är icke fallet. Statsbudgeten för rättsväsendet som vi nu diskuterar och som kammaren senare i dag ska besluta om består inte av två mot varandra stående förslag, ett för oss i majoriteten och ett för er i borgerligheten. Nej, ni kommer till debatten i kammaren med fyra olika förslag, fyra bedömningar av rättsväsendets behov under de kommande åren, fyra olika förslag till finansiering. Det är mindre än ett år kvar till valet. Ni är skyldiga väljarna ett svar. Vilken politik ska ni gå till val på? Fru talman! Politik måste hänga ihop. Den moderata politiken för försämringar i trygghetssystemen leder till ökad fattigdom och ökade klyftor mellan grupper i Sverige. Utanförskap, marginalisering och arbetslöshet ger ett otryggare Sverige. Människors levnadsvillkor på livets alla områden spelar roll för hur brottsligheten utvecklas. Avslutningsvis vill jag yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på reservationerna. I detta anförande instämde Kerstin Andersson, Joe Frans, Göran Norlander, Margareta Persson och Ameer Sachet (samtliga s).

Anf. 20 Johan Pehrson (Fp)

Fru talman! Jag kan lova Britta Lejon att problemet ur demokratisk synvinkel handlar om att vi inte vet vad Socialdemokraterna vill. Vi vet ingenting om de strider som utkämpar sig mellan dig, Vänsterpartiet och Miljöpartiet när ni gör upp om svenskt rättsväsende och när ni prioriterar i statens budget. Hur är det möjligt att Britta Lejon väljer att genomdriva en friårsverksamhet - free year på engelska - som ingen människa någonsin har förstått vad det har för brottsförebyggande effekt. Här rullas det i väg miljarder efter miljarder på en verksamhet som inte gynnar de mest utsatta. De här pengarna skulle kunna användas mycket bättre till ett brottsförebyggande arbete. Vi samtliga borgerliga partier anslår mera till rättsväsendet. Vi har tagit del av de budgetunderlag som har redovisats från samtliga myndigheter. Det visar att den verksamhet som ni från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som styr det här landet, beställer är strukturellt underfinansierad. Det är ett retorikgap mellan vad som sägs ska göras och budgeteras och vad som är möjligt att leverera. Detta leder till inbyggda strukturella problem. Jag har en konkret fråga till Britta Lejon. När man skriver ett sådant styrdokument som stadsbudgeten över rättsväsendet ska det utgöra en ledning för vad som är viktigt. Hur kan man då underlåta att skriva att polisen har en viktig brottsförebyggande roll för att klara upp och upptäcka brott? Det finns inte ens nämnt på de sidor som handlar om komplexa orsaker och vad man ska göra för att minska brottsligheten. Man kan prata om alla andra områden som debatteras här i kammaren, men vi pratar om polisen. Varför finns inte polisen med? Det är en väldigt svår fråga som jag vill ha svar på.

Anf. 21 Britta Lejon (S)

Fru talman! Först om friåret. Det finns många delar av majoritetens budget som inte direkt handlar om att bekämpa brottslighet, men som kanske handlar om att öka graden av människors frihet och öka valfriheten. Det är frågor som folkpartister brukar vara intresserade av. Sedan kan man ha olika uppfattningar om i vilken utsträckning detta har lyckats och hur mycket resurser som tas från arbetsförmedlingarna. Men ambitionen har ändå varit att åstadkomma någonting offensivt, att öka valfriheten för människor och att skapa nya möjligheter för andra människor att komma in på arbetsmarknaden. Jag tycker faktiskt att vi måste våga pröva något nytt ibland. Nog sagt om detta. Jag noterade en viss strategiförflyttning i de borgerligas anföranden inklusive Johan Pehrsons. I år har ni avstått från svartmålningen som ni tidigare ägnade er åt i budgetdebatter. Jag uppskattar verkligen det som jag uppfattar som en mer nyanserad beskrivning av verkligheten. Men sedan säger Johan Pehrson i sin replik att rättsväsendet är strukturellt underfinansierat. Hur många gånger har jag inte hört Johan Pehrson säga detta både i denna talarstol och i massmediala sammanhang? Den stora frågan som då uppstår i mitt huvud är: Om nu Johan Pehrson och Folkpartiet verkligen menar allvar när man säger att rättsväsendet är strukturellt underfinansierat, hur kommer det sig då att ni bara anslår ungefär 1 miljard mer än regeringens 29 miljarder till rättsväsendet? Ni föreslår en höjning av anslaget med drygt 3 %. Är det vad som krävs om nu rättsväsendet verkligen är strukturellt underfinansierat, Johan Pehrson? Överdrifter av den typen gör det svårt att ta er kritik på allvar.

Anf. 22 Johan Pehrson (Fp)

Fru talman! Jag står fast vid att det svenska rättsväsendet är strukturellt underfinansierat. Och jag ska villigt medge att jag tror att det behövs ännu mer resurser. Om man jämför Sverige med andra demokratiska länder satsar vi en väldigt låg andel på det svenska rättsväsendet, denna kärna i demokratin och någonting som ingen vill privatisera, men som är i full färd med att bli privatiserat bakvägen. Jag tänker då på orten där upprätthållandet av tryggheten tas över av privata väktarbolag. Vårt problem är ju inte att vi anslår mindre. Vi vill ju ha något mer resurser. Till en början skulle de pengar som vi anslår till polisen, domstolarna och åklagarna lindra mycket av de effekter som vi ser. Den strukturella underfinansieringen gör att Rikspolisstyrelsen nu umgås med tanken på att halvera polisutbildningen, för de har inga pengar till att utbilda fler poliser. Man håller på att masspensionera äldre poliser för att ha råd att anställa nya poliser. Man går snart över till att titta på hur man ska göra med de civilanställda för att kunna spara pengar därför att pengarna inte räcker. När det sedan gäller själva budgetledningen, Britta Lejon, lovades det förra året pengar i den här kammaren som drogs in några dagar senare, och det är du personligt ansvarig för. I år anslås det pengar, men sedan står det på varje sida längst ned att man drar in pengar också. Man anslår de drygt 300 miljonerna till polisen, men sedan dras det in en viss liten procent för att man ska klara budgettaket. Detta är ju en kuliss av satsningar; man ger med ena handen och drar in med den andra. Detta är inte ett ledarskap. Detta är att administrera något som man tycker är så obehagligt och inte vet vad man vill med, utan man ser detta centrala demokratiområde som något man kan spara på. Sedan handlar det om prioriteringar. I Folkpartiets Sverige stänger vi friåret och satsar på rättsväsendet. Det är ett vallöfte, jag lovar.

Anf. 23 Britta Lejon (S)

Fru talman! Sverige satsar en låg andel på rättsväsendet jämfört med andra länder, säger Johan Pehrson. Det är möjligt. Jag har inget underlag just nu för att se om det skulle kunna stämma. Men det kanske beror på att vi, jämfört med många andra länder, satsar väldigt mycket på det brottsförebyggande arbetet, att vi faktiskt satsar på ett socialförsäkringssystem som innebär en trygghet för alla människor, att vi har en bra skola och att vi satsar på jobb åt alla, även om jag, liksom alla ni andra, vet att det naturligtvis fortfarande trots de ambitionerna finns saker att förbättra också i Sverige. Men jag tror att man måste se helheten i politiken. Johan Pehrson nämner bekymmer som polisledningen jobbar med just nu, att man skulle behöva minska - halvera tror jag att du uttryckte det - polisutbildningen, och du talade om pensioneringar och det ena med det andra. Vi har sagt att vi kommer att utbilda och anställa 4 000 poliser under den här mandatperioden, och det kommer vi att fullfölja. Jag kan lugna Johan Pehrson med, om han inte har läst det, att det faktiskt står i regeringens budgetförslag att polisorganisationen inte bara ska få de pengar som vi redan har gett dem, utan de ska få ännu mer pengar och ännu mer resurser nästa år och år 2007. Just nu hittar jag inte siffran. Men så är fallet. Så jag tror att Johan Pehrson kan lämna denna debatt i full tillförsikt om att resurserna till polisen kommer att finnas.

Anf. 24 Beatrice Ask (M)

Fru talman! Att rättsväsendet är viktigt förstod vi av Britta Lejons anförande, och att det kräver tillräckliga resurser. Vi är helt överens om det. Då är den intressanta frågan om Britta Lejon anser att rättsväsendet har tillräckliga resurser. I Rikspolisstyrelsens preliminära budget för nästa år kan man läsa: I budgetpropositionen för 2006 föreslås eller beräknas inga ytterligare förstärkningar än de tillskott som regeringen aviserat i budgetpropositionen för 2005. Om Britta Lejon tycker att våra debatter är tråkiga därför att det blir upprepningar, vill jag säga att det beror på att ingenting händer från regeringens sida, så vi är tvingade att upprepa det vi har sagt innan. När det gäller nivån på anslagen beräknas underkompensationen, som RPS uttrycker det, uppgå till 300 miljoner kronor årligen, vilket "motsvarar en minskning med cirka 600 årsarbetskrafter per år". De kommande åren måste alltså Rikspolisstyrelsen dra ned med 600 anställda varje år. Då har man ändå räknat med de besparingseffekter som man får genom projekt som En nationell polis och annat. Budgeten är enligt moderat uppfattning för liten. Det är inte så att vi står och slår oss för bröstet och säger att vi kan lösa alla problem, men vi har gett ett substantiellt tillskott för att göra det möjligt för polisen att effektiviseras utan att tvingas till neddragningar. Det har gått så långt att rikspolischefen nu begär att han ska slippa visa statistik på hur många poliser respektive civilanställda som finns, för det är uppenbart att här kan det bli protester när man ser effekterna. Naturligtvis motsätter vi oss detta. Jag skulle vilja fråga: Är det verkligen så att vi kan vara nöjda med anslaget till polisverksamheten?

Anf. 25 Britta Lejon (S)

Fru talman! Jag kan med stor tillförsikt och nöjaktighet se framtiden an när det gäller resurserna till både rättsväsendet i dess helhet och polisväsendet. Vi har gått från att ha haft ungefär 15 miljarder till rättsväsendet i mitten på 90-talet till att för 2007 ha planer på att ge rättsväsendet över 30 miljarder. Stora delar av dessa pengar kommer polisen till del. Jag tror att Beatrice Ask, som ju sitter i Rikspolisstyrelsens styrelse, kommer att se hur polisen, som ju faktiskt ibland haft svårt att göra av med alla pengar, kommer att ha jättemycket resurser till sitt förfogande i framtiden. Det som handlar om att man har bett att få slippa visa statistik över antalet poliser och civilanställda, har inte det egentligen med någonting helt annat att göra, Beatrice Ask? Visserligen har vi fortfarande behov av fler poliser på sina håll i vårt avlånga rike, men vi har också, och kanske i ännu högre grad, behov av nya och andra sorters kompetenser - ekonomer, kvalificerad utredningshjälp till polisen - så att poliser kan göra det som de är bäst på och andra kan bistå i det brottsutredande arbetet på ett bra sätt. Jag tror att det egentligen är det som det handlar om.

Anf. 26 Beatrice Ask (M)

Fru talman! Det är alldeles riktigt att resurserna till polisen och till rättsväsendet har ökat under många år, och man kan ju undra vad som behövs. Men uppenbarligen är det en bristsituation när man måste minska antalet anställda med 600 per år, trots ganska kraftfulla besparingar. Vi är uppe på ganska stora nivåer, men det är ändå ett problem. Jag tror inte att det är möjligt att klara en sådan neddragning när det gäller personalen, bland annat av de skäl som Britta Lejon anför, att det behöver tillföras ny kompetens och att Rikspolisstyrelsen vill kunna arbeta friare än man har gjort tidigare. Det har jag respekt för, och jag har drivit det i flera år i Rikspolisstyrelsens styrelse. Men problemet är att om man skippar statistiken vet vi inte riktigt vad som händer, och då är jag rädd för att vi får en utveckling som inte kan accepteras. Någonstans måste ju de här bristerna täckas. Vad är det som polisen ska sluta att ägna sig åt? I Britta Lejons anförande hette det: Vi måste satsa och vi satsar mycket på brottsförebyggande verksamhet, och därför är vi så duktiga. Granskningen som Riksrevisionen har gjort visar att just när det gäller den brottsförebyggande verksamheten kan inte polisen i vart fall skryta särskilt mycket. Jag ska läsa upp rubriken: Målet för det brottsförebyggande arbetet har inte uppnåtts. Det är en ordentlig kritik av brister när det gäller brottsförebyggande insatser, och så står Britta Lejon här och säger: Men vi satsar på det brottsförebyggande. Det gör ni ju inte alls. Om polisen ska avskeda 600 personer per år, kommer det att bli ännu mindre brottsförebyggande insatser. Det är ju det som är problemet. Jag tror att det är nödvändigt, och det är den moderata uppfattningen, att tillföra mer resurser, inte för att avstanna effektiviserings- och moderniseringsarbetet utan för att ge möjligheter för polisen att lösa sina uppgifter.

Anf. 27 Britta Lejon (S)

Fru talman! Jag förstår inte riktigt vad Beatrice Ask menar när hon säger att brister finns och måste täckas och att hon är orolig för att det inte kommer att finnas tillräckligt med pengar för detta. Jag delar inte alls den oron. Vi har redovisat hur budgetutvecklingen kommer att se ut de kommande åren om vi får fortsätta att styra det här riket, och pengar kommer att finnas så att det räcker. Sedan är det en helt annan sak att man inom polismyndigheterna har stor anledning att förbättra sitt resultat. Man måste förbättra alltifrån ledarskapet till hur metoder tillämpas i det utredande arbetet. Avslutningsvis: Om Beatrice Ask är rädd för att budgeten till rättsväsendet inte räcker till fast vi ökar den med ett antal miljarder varje år, tycker jag å min sida att det finns större anledning att vara orolig över hur Sverige och brottsligheten skulle se ut om Beatrice Ask och hennes kolleger fick råda. Du sade tidigare i ditt anförande: I Socialdemokraternas Sverige sparkar man på dem som redan ligger. Vi ska hjälpa folk att resa sig upp. Förutom att jag tycker att det är en väldigt osjyst beskrivning av det land vi lever i i dag, undrar jag hur ni ska hjälpa folk att resa sig upp när er budget slår mot dem som redan ligger. Er budget tar från dem som är sjuka och arbetslösa. Hur är det att hjälpa folk att resa sig upp? (FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag vill erinra talaren om att Beatrice Ask inte har någon ytterligare replikrätt.)

Anf. 28 Viviann Gerdin (C)

Herr talman! Jag begärde replik när Britta Lejon lyfte fram det här med att resurserna till rättsväsendet har ökat. Ja, men brottsligheten, och det är detta det handlar om, har ju faktiskt också ökat. Vi pratar väldigt mycket om antal brott i statistiken. Vi ser att brottsligheten har ökat, att den är mycket mer komplicerad i dag, mycket grövre. Den har förgreningar internationellt. Vi har en ökad smuggling. Då måste man ställa sig en fråga. Om man tar de ökade resurser som majoriteten har tillfört och väger dem mot det som sker ute i verkligheten vill jag faktiskt hävda att det är plus minus noll. Vi står på samma ställe, och det är det som är problemet. Det är många som har påpekat det här. Britta Lejon nämnde också tidigare att det måste hänga ihop. Det måste det absolut! Men när det gäller hela rättsväsendet är det väldigt många verksamheter som hänger på väldigt sköra trådar, och det är ett mycket stort problem. Under de här åren borde också regeringen ha blivit väl medveten om att det finns många delar av polisväsendet som är eftersatta. Vidareutbildningen har varit eftersatt. En kontinuerlig vidareutbildning till poliserna lyser med sin frånvaro för många. Nu har man börjat ta itu med det. Men det har också varit en eftersatt teknikutveckling. Man har haft ett kommunikationssystem inom poliskåren som inte alls har fungerat - detta tillsammans med en hög sjukfrånvaro och en låg motivation. Regeringen har suttit vid makten i tio år, och vi pratar om precis samma problem i dag som vi pratade om när jag kom till riksdagen 1998. Ansvaret ligger ju faktiskt på majoriteten, som kan åtgärda det här.

Anf. 29 Britta Lejon (S)

Herr talman! Ansvaret för att åtgärda de brister vi ser är majoritetens. Och det gör vi också, Viviann Gerdin. Viviann Gerdin inledde med att säga att brottsligheten har ökat. Det har den faktiskt inte totalt sett, men jag ger dig rätt i att det finns större komplexitet och nya tendenser som måste bemötas med nya metoder. Då är det, precis som du också påpekar, viktigt att våra poliser bland annat har rätt kompetens och utbildning, och också rätt teknikstöd, för att göra detta. Där finns det en hel kvar att jobba med - absolut. Sedan tycker jag, när vi väl har konstaterat att det finns vissa metodproblem, att man har en del saker som man behöver förbättra och att man framför allt behöver åstadkomma ett bättre resultat, att vi ska avhålla oss från svepande omdömen som att det finns en låg motivation i denna myndighet.

Anf. 30 Viviann Gerdin (C)

Herr talman! Att jag nämnde låg motivation ska helt och hållet knytas till Stefan Holgerssons utredning. D et är alltså inte min egen värdering, utan det är han som i en ganska omfattande utredning påpekar att motivationen inom poliskåren sjunker allteftersom åren går och att detta naturligtvis har att göra med ett ledningsansvar. Vi har inom polismyndigheten chefer ute i ledningen, men det handlar också om vad det är för signaler som Rikspolisstyrelsen ger och som regeringen ger. Sedan sjösattes det för ungefär tio år sedan en närpolisreform som vi inom Centerpartiet trodde väldigt mycket på. Det är bara att beklaga hur den har hanterats. Det är en mycket bra reform där man tar vara på den lokala kunskapen. Men den har egentligen aldrig fått arbeta i lugn och ro eftersom den planerade verksamheten i brottsförebyggande syfte hela tiden har störts av den händelsestyrda verksamheten. Jag har förståelse för att poliserna naturligtvis ska ingripa när det händer något akut. Men återigen: om det hade funnits fler poliser hade man parallellt både kunnat jobba med det brottsförebyggande och ägna sig åt att bekämpa brottsligheten och också utreda fler brott. Till syvende och sist är det alltså så att regeringen faktiskt har gjort ett stort misstag när man inte har tillåtit att den här närpolisreformen verkligen har fått arbeta som det var tänkt.

Anf. 31 Britta Lejon (S)

Herr talman! Jag håller med Viviann Gerdin om att det är viktigt att se till att närpolisreformen inte förfuskas. Tajmningen där var kanske inte den allra bästa. Det här sattes i sjön och sedan fanns det inte möjligheter att resursmässigt också styra upp reformen och ge den tillräckligt med underlag. Men nu har vi ju under en följd av år ökat resurserna till polisväsendet, till rättsväsendet i dess helhet. Vi ser att vi har fler poliser för femte året i rad. Jag är övertygad om att detta också kommer att ge väldigt goda förutsättningar för det lokala brottsbekämpande arbetet.

Anf. 32 Hillevi Engström (M)

Herr talman! I samband med ett utskottsbetänkande med 28 reservationer och 23 särskilda yttranden finns det skäl att känna oro över att vi har så olika synpunkter på vad som behöver göras, vad som behöver åtgärdas, för att öka människors trygghet och minska brottsligheten i Sverige. Vi kan konstatera att mer än tio års socialdemokratiskt styre har inneburit en fortsatt ökning av våldsbrotten. Dessa brott är oerhört förödande för dem som drabbas, och de drabbar också andra, oss runtomkring. Våldsbrotten leder till att vanliga människors frid och frihet fortsätter begränsas. Särskilt gäller det för flickor, unga, samt kvinnor och äldre, som i hög grad avstår från sitt sociala liv och från vad de skulle vilja göra av rädsla för att utsättas för brott. Numera har unga tjejer ofta sportskor med sig när de ska gå ut och roa sig, inte för att det är himla tjusigt med gympaskor utan för att de kan springa iväg och försöka undkomma en attack eller en person som vill dem illa. Så illa har det blivit. Många unga flickor vittnar om att de har börjat beväpna sig på olika sätt: med färgsprej, pepparsprej eller hårsprej. En del har med sig ljudande alarm. Kurserna i feministiskt självförsvar är ofta fulltecknade. Det är vad som händer i Socialdemokraternas Sverige. Det gör mig orolig både som riksdagsledamot och som mamma. Justitieministern brukar stå här och som ett mantra upprepa hur många poliser som utbildas. Men samtidigt glömmer han ofta bort att nämna hur många som slutar, hur många rutinerade och erfarna poliser med 20-25 års tjänst som pensioneras för att man ska ha råd att anställa de nya polisstudenterna. Vi som vistas ute i samhället känner ofta inte igen den bild som regeringen ger. Vi ser sällan till poliser i yttre tjänst på de tider eller platser där brott begås. Snarare vittnar alltfler om att de känner en ökad otrygghet, och siffrorna talar sitt tydliga språk. Våldsbrotten ökar. I det här betänkandet nämner vi olika saker. Jag tänkte ta upp några få. I Sverige i dag spelar det väldigt stor roll vem man är, var man bor och var ett brott begås för om brottet ska klaras upp. Det finns väldig stora geografiska skillnader. De 21 olika polismyndigheterna hanterar brott på olika sätt. De använder olika arbetsmetoder. De satsar olika mycket på utbildning. De sätter ribban olika högt. De tillåts uppfinna sitt eget hjul för hur de ska lösa brottsligheten i sina egna län, detta trots att det finns kunskap och erfarenheter som talar om att det faktiskt finns metoder som är mer verksamma än andra. Det anser vi moderater inte vara rättssäkert eller acceptabelt vare sig ur den misstänktes perspektiv eller ur brottsofferperspektiv. Därför tror vi moderater att det är dags att utreda frågan om att ha en enda polismyndighet i Sverige med flera olika polisområden. Om polisen skulle bli en myndighet på samma sätt som Skattemyndigheten, Försäkringskassan och Åklagarmyndigheten tror vi att likabehandlingen kommer att öka och att kvaliteten kommer att öka. Metodutvecklingen och kvantiteten när det gäller brottsutredningar kommer också att förbättras. När effektiviteten ökar kommer resurser att frigöras som kan användas i reellt, riktigt, polisarbete i stället för att man måste administrera 21 olika polismyndigheter. Med fler poliser ute på våra gator och torg ökar också upptäcktsrisken för brottslingarna. Att risken för upptäckt är hög är, tror jag, den ojämförligt viktigaste brottspreventiva åtgärden. Vi anser därför att det är bättre att de 15 miljarderna används för riktig polisverksamhet i stället för till att administrera alldeles för mycket byråkrati inom polisen. Det finns några punkter som är viktigare än andra när det gäller polisen. En sådan punkt är allmänhetens förtroende för polisen. Det är oerhört viktigt att den hålls på en hög nivå. I dag visar undersökningar från Svenskt Kvalitetsindex att allmänhetens förtroende fortsätter att sjunka. Bland dem som verkligen varit i kontakt med polisen är nöjdheten oroväckande låg. Den är i botten. Man har sedan 1989 mätt utredningsverksamheten inom polisen och kan se en kraftig försämring av nöjdheten. Nu ligger den på en så låg nivå som 52,2 %. Det är en av de lägsta nöjdhetstalen i Svenskt Kvalitetsindex, och de har mätt i 15 år. Även imagen hos polisen är oroväckande dålig, vilket är allvarligt. Om allmänheten har ett lågt förtroende för polisen minskar ambitionen och motivationen att hjälpa till, tipsa, ställa upp som vittne. Och när förtroendet är lågt kan polisen inte heller lösa särskilt många brott. Ytterligare en viktig fråga gäller polisens utbildning. Jag var inne på att de 21 olika myndigheterna prioriterar helt olika när det gäller utbildning. Många av de brott som begås i dag fanns inte för tio femton år sedan. Vi har till exempel människohandel, barnprostitution, IT-brott; de är alla sådana brott som de poliser som i dag är verksamma över huvud taget inte fått någon utbildning i. För att vi ska kunna nå bättre resultat är det viktigt att ha lika, generell och återkommande vidareutbildning i hela landet. Det som också är oroande med de 21 olika myndigheterna är att man använder utbildning, man använder utrustning och man använder de civilanställda som, kan man säga, budgetregulatorer. När man har lite pengar drar man in på utbildning, man drar in på teknik och man drar in på civilanställd kompetens. I stället får poliser ta över den typen av arbete. Avslutningsvis, herr talman: Det lackar mot jul och jag skulle gärna vilja måla en positiv bild av hur det ser ut i Sverige, men statistiken och människors egen vardag talar sitt alltför tydliga språk. Otryggheten breder ut sig och våldsbrotten fortsätter att öka. Våldsbrottsligheten och den allmänna brottsligheten blir alltmer komplicerad och svårutredd. Dessutom blir den alltmer organiserad. Då duger det inte, som någon var inne på tidigare, jag tror att det var Viviann Gerdin, att säga att det är allas ansvar. Det är nämligen inte allas ansvar, för det leder ofrånkomligen till att det blir ingens ansvar, att ingen behöver ta ansvar och ställas till svars. Ytterst är det justitieministern som är ansvarig för brottsbekämpningen i Sverige. Det är viktigt att komma ihåg. Det är också viktigt, herr talman, att titta på regeringens prioriteringar. Jag tycker att det är orimligt att satsa 3,8 miljarder kronor på ett försök med biltullar i Stockholm. Tänk om man i stället hade satsat 3,8 miljarder på polisen! Då hade polisens budget ökat med mer än 25 %, och alla i kammaren kan ju räkna ut vad en 25-procentig budgetökning till polisen skulle innebära. Hur många fler poliser skulle inte det bli, till vilket man kunde koppla hög kompetens, utrustning och modern teknik. Där är det mer motiverat med 3,8 miljarder, tycker vi moderater. Det skulle nämligen kunna leda till att brottsligheten sänktes kraftigt, att människors trygghet ökade och alla människor i Sverige, speciellt de med små marginaler i marginaliserade områden, kunde få sina livsdrömmar realiserade - inte bara, som fallet är i dag, de som har råd att köpa sig trygghet och säkerhet.

Anf. 33 Leif Björnlod (Mp)

Herr talman! Det var ett intressant inlägg. En mängd synpunkter kom fram. Men det fanns också en del oklarheter, och jag förstår inte riktigt vad biltullarna hade där att göra. Det är en helt annan fråga. Jag anser naturligtvis att miljön är en viktig fråga, men det kan vi ta i en annan debatt. Hillevi Engström nämnde riktigt polisarbete, och lite senare sade du att polisens arbetsuppgifter hade förändrats kraftigt på grund av nya typer av brott och så vidare. Också jag ser att polisen fått många andra uppgifter, och därför menar jag att det inte var riktigt tydligt vad du menade med "riktigt polisarbete". Är det uniformerad polis, som är ute och vaktar, eller är det de som utreder brotten, klarar upp villainbrotten vid skrivbordet, de civilanställda? Jag ser nämligen inte de civilanställda som något slags budgetregulatorer. Vad menar du med "riktigt polisarbete"?

Anf. 34 Hillevi Engström (M)

Herr talman! Jag kanske var otydlig där. Med "riktigt polisarbete" menar jag att förebygga brott, att utreda brott, och det gäller både det yttre och det inre arbetet. Det som jag menar att polisen ska befrias från är det som andra yrkeskategorier kan göra bättre och till lägre kostnad. Där anser jag att de civilanställda inom polisen är mycket viktiga, också i specialistfunktioner. Polisen ska renodlas mer, göra det som de är bäst på. Jag vill gå tillbaka till frågan om biltullarna. Det finns en begränsad summa pengar i statens budget, och det jag menar är att vi prioriterar olika. De 3,8 miljarder kronorna skulle vi moderater vilja lägga på andra angelägna områden, som att människor ska slippa bli utsatta för brott. Det tycker vi är mer prioriterat, viktigare.

Anf. 35 Leif Björnlod (Mp)

Herr talman! Dessutom drar ni ned på sociala verksamheter för att polisen ska få lite mer pengar. Jag har en annan uppfattning, för jag tror nämligen att de sociala faktorerna har större brottsförebyggande verkan än fler poliser i uniform. Men det är en annan sak. Jag ser en utveckling inom polisen. Vi har föreslagit att Säpo inte ska sköta personskyddet. Det ska tas över av den öppna polisen, och Säpo ska bli en rent civil organisation och underrättelseorganisation, en intelligence , som i stället tar hand om den verksamheten. Som jag ser det är utvecklingen sådan att brotten blivit mycket mer komplicerade, och därför behöver vi en annan typ av utredare. De behöver andra kompetenser, och då är det inte säkert att det är just de poliser som befinner sig på gator och torg som ska sköta själva utredandet. Ser du den utvecklingen som riktigt polisarbete, och ser du det som en växande faktor?

Anf. 36 Hillevi Engström (M)

Herr talman! När det gäller Säpos organisering, om det ska vara en civil eller en polisiär myndighet, har vi inte diskuterat frågan på det sättet. Däremot är det viktigt att Säpo får resurser. Vilken organisationsform det sedan ska vara är en annan fråga. Som jag ser det sköter Säpo dessa uppgifter på ett mycket bra sätt, både vad gäller personskyddet och utredningsdelen. Däremot tror jag att Säpo behöver ha resurser för att kunna anställa andra kompetenser, kanske fler analytiker, som du sade, och även andra yrkesgrupper. Organisationsfrågorna får inte stå i vägen för polisarbetet. Det får inte bli organisationstvister. Det är lite för mycket av den varan i dag. Organisationerna är för många. Vi var inne på att det finns 21 polismyndigheter samt Säpo. Vi vill gå mot en enda polismyndighet och kunna lägga resurserna där de gör mest nytta. Jag har egentligen ingen annan kommentar än att jag tycker att Säpo gör ett gott arbete. De får mer resurser, vilket kommer att behövas, inte minst i terroristbekämpningen och i personskyddet. Jag är alltså ganska nöjd med deras verksamhet.

Olle Sandahl (Kd)

Anf. 37 Olle Sandahl (Kd)

Herr talman! Innevarande år är 2005. Vi anser oss ha ett högutvecklat samhälle, som kommit långt på vägen mot civilisation, förfining och kultur. Ändå brottas vi med samma problem som på medeltiden och som man brottas med i länder till vilka vi gärna ger utvecklingsbistånd. Vi för fortfarande en ojämn kamp mot brottslighet och våld som riktas mot våra samhällsmedborgare. Många i vårt samhälle lever i otrygghet och oro. Otryggheten är för många så stor att den hindrar ett fritt liv. Många drabbas också av kallhamrad verklig brottslighet. Som tidigare nämnts fick polisen enligt Svenskt Kvalitetsindex, där SCB mäter förtroendet för samhällelig service, sin lägsta notering någonsin. Polisen ligger i botten också jämfört med andra myndigheter. Sedan 2001 ska polisen enligt förundersökningskungörelsen, när det är möjligt och lämpligt, informera brottsoffret och fråga om han eller hon vill få hjälp av till exempel den lokala brottsofferjouren. Enligt enkäten Brottsoffer i fokus, som gjorts av Brottsofferjourernas Riksförbund, är det i vissa polismyndigheter bara några promille av brottsoffren som tillfrågas. Plikten att informera om hjälp och stöd är inskriven i lag. Ändå informerar polisen bara några promille av brottsoffren. Polisen är vårt samhällsorgan för upprätthållande av lagen och ska vara ett föredöme för oss andra. Man lyckas i några promille av fallen. Polisen i Sverige hittar fyra gärningsmän av 100 vid överfallsvåldtäkter. I 15 % av anmälda brott kan en gärningsman bindas till brottet. För att motverka det ökande antalet hatbrott mot homosexuella gav Rikspolisstyrelsen i februari i år ut en handledning för hantering av homofobiska brott. Efter fyra månader använde ingen av de 21 länspolisdistrikten denna handledning. Rädda Barnen har visat att bara en tredjedel av barn som upplevt våld i sin familj får skydd eller hjälp med sina upplevelser. Så är det, trots att polisen har skyldighet att anmäla till socialtjänsten när barn far illa och trots att socialtjänsten har ansvar för att barnen får stöd och hjälp. Herr talman! Vilken blir nu en vaken lyssnares reflexion efter denna inledande eländesbeskrivning? Rimligen blir den: Vi har ett problem att lösa. Socialdemokraterna har haft ansvaret för rättsfrågorna i 63 av de senaste 72 åren, så det är eller närmar sig - om man är mycket hovsam - ett misslyckande. Vi kristdemokrater accepterar inte rådande läge. Vi vill ändra utvecklingen. Vi vill först och främst tillföra och allra främst frigöra mer kompetens inom polisen, speciellt dess ledning. Stefan Holgerssons färska doktorsavhandling, som det har citerats ur i dag, visar att polisers egna initiativ minskar drastiskt redan efter första året som anställd. Efter 15 år tas vanligen inga eller mycket få egna initiativ. Den utvecklingen måste brytas till nästan varje pris. Detta är följden av ett uppenbart ledarskapshaveri. Det hjälper inte att observera och iaktta om inte iakttagelserna leder till analys och aktion. Det är lätt att raljera över lata poliser, något som lär ha skett på annat håll. Men så enkelt är knappast problemet. Med största sannolikhet vill poliser, såväl som andra anständiga professionella, göra ett bra jobb, till nytta för medborgaren. Men av strukturskäl blir det ändå inte så. Här krävs kompetensutveckling. Attityd och kompetens hos var och en av poliserna är avgörande för resultatet. Det är ett politiskt ansvar men framför allt ett professionellt ansvar. Vi vill öka polisutbildningen för att nå 20 000 poliser år 2010. Vi tycker att polisprofessionen behöver akademiseras, på samma sätt som andra professioner, och utbildningen behöver bli en del av den ordinarie högskolans utbildning. Polisens professionella kompetens måste utvecklas i minst samma takt som brottslingarnas och samhällets i övrigt. Vi ser ett tydligt behov av ökad specialisering inom polisprofessionen. Den brottsförebyggande närpolisen har rimligen en annan kompetensprofil än den som utreder övergrepp mot barn eller utreder avancerad ekonomisk brottslighet. Vi vill ha fler civilanställda för att få loss poliser för uppgifter som kräver polisens kompetens. Exempel på tidstjuvar inom polisen är den stora bristen på häktesplatser som tvingar fram långa tidskrävande körningar av frihetsberövade, där chaufförerna är poliser. Herr talman! Vi vill att polisen ska bli bättre på att möta medborgaren i närsamhället för att tidigt förutse och agera mot brott och samtidigt kunna motverka rekrytering till kriminalitet. Vi vill återupprätta närpolisreformens syfte att ha en närpolis per 1 000 invånare. Närpoliserna är nyckelresurser i det förebyggande arbetet. Ett uteblivet brott behöver heller inte utredas och har inget brottsoffer. Kristdemokraterna vill ha en polisverksamhet med större lokalt inflytande. Det nya styrsystemet inom polisen och länspolisstyrelsernas reella möjligheter att genomföra verksamhetsplanen måste omgående utvärderas. Alltför många poliser är långtidssjuka och begränsat tjänstbara. Det är bra att polisen äntligen i samlad form planerar insatser för arbetsmiljön. Men måtte det skötas med hög kompetens och gott ledarskap så att det inte leder till skenlösningar av typen tidigarelagda pensioneringar. Detta förutsätter en samlad utbildning för chefer på olika nivåer. Vi efterlyser också en klar prioritering så att resurser riktas speciellt mot brott mot barn. Under 2003 ökade antalet anmälningar av hatbrott med hela 38 %. Det är av största vikt att polisen prioriterar också dessa brott. Det är en fråga om mänskliga rättigheter. Inget av detta kan ske utan tydlighet från uppdragsgivaren och inte utan fler poliser och inte utan kunskapsutveckling och inte utan mer pengar. Vi anslår därför 500 miljoner kronor mer än regeringen till polisen. Vi anslår utöver detta också resurser motsvarande 100 nya polistjänster, reserverade speciellt för att bekämpa narkotikabrott bland ungdomar. Ytterligare satsar vi på lokala kvinnojourer och på Brottsoffermyndigheten för att korta ned långa väntetider för brottsofferersättning. Vi har också ett stort anslag för lokalt brottsförebyggande arbete. Som politiker varken kan eller ska vi försöka föreskriva detaljerade åtgärder. Sådana åtgärder och sådana föreskrivningar ska vi med förtroende, positiv förväntan och med bifogade resurser lämna till polisprofessionen att lösa. Med detta, herr talman, vill jag uttrycka att vi kristdemokrater står bakom alla våra reservationer och särskilda yttranden. Jag begränsar mig ändå, för tids vinnande, till att yrka bifall till reservation nr 4.

Anf. 38 Margareta Persson (S)

Herr talman! Först vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. Självfallet har antalet poliser betydelse för samhällets möjligheter att bekämpa kriminaliteten. Det är just därför som Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet har satsat rejält med resurser på polisen under de gångna åren, vilket tidigare har sagts från talarstolen. Just därför har vi lovat att utbilda 4 000 nya poliser under den här mandatperioden. Det är poliser som sedan naturligtvis ska anställas när de är färdiga med sin utbildning. I juni i år hade vi 17 300 poliser, och fler kommer att anställas de närmaste åren. Rikspolisstyrelsen beräknar att vi 2008 ska ha 18 600 poliser, men det här omställningsarbetet innebär kanske att det inte blir mer än 18 000. Det som Beatrice Ask säger, att man ska avskeda 600 per år, är därför inte sant. Det är faktiskt 2008 som man räknar med att vara 18 000 - 600 färre - om man inte tillför ytterligare resurser, vilket kan vara möjligt i ett Socialdemokraternas Sverige. Det kommer nog i all framtid att framhärdas i att det behövs fler poliser än det antal som vi har för stunden. Men kommer vi verkligen att få så många att vi kan uppfylla allas förväntningar och önskemål på polisens tillgänglighet och närvaro på alla platser i landet? Nej, förmodligen inte. För att man ska kunna svara upp mot alla förväntningar på ett tryggt samhälle krävs det ett omfattande samarbete mellan polisen och övriga rättsvårdande myndigheter, mellan polis och andra samhällsinstanser och att alla tar sitt ansvar när det gäller att bringa ned alkoholkonsumtionen och annan drogkonsumtion och missbruk som vi vet har en påverkan på kriminalitetens utveckling. För att polisen ska kunna klara sin uppgift, att utreda och lagföra brottsliga handlingar, krävs att vi ger polisen verktyg och instrument och en lagstiftning som underlättar deras arbete men också ett tydligt ledarskap och styrning av verksamheten. Jag tror att vi är överens om att polisen behöver mer resurser, inte bara för att utbilda och anställa fler poliser utan också för investeringar i bättre teknik, för kompetensutveckling, för utveckling av arbetsmetoder och för att kunna anställa medarbetare med annan specialistkunskap än den som polisen kan tänkas besitta. Det kan handla om ekonomer, analytiker, experter på olika områden. Det vi inte är överens om är i vilken takt anslagsökningen ska ske, eller rättare sagt kan ske. Här är skillnaden väldigt tydlig mellan oss och alliansen. Vilket utrymme finns, som vi socialdemokrater ser det? Eller ska det ske, som ni föreslår, på bekostnad av andra områden som har att göra med människors välfärd? Vi tror att ökade klyftor i samhället som leder till utanförskap och marginalisering ökar risken för kriminalitet. Er politik riskerar just att klyftorna kommer att öka i samhället. Vi socialdemokrater har tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet förbättrat förutsättningarna för polisens arbete. Det framgår av betänkandet, och det framgår också av tidigare förslag. Vi kräver också att effektiviteten i användandet av tillgängliga resurser måste bli mycket bättre och att det brottsförebyggandet arbetet måste utvecklas. Ett effektivare utnyttjande av resurserna pågår inom polisen inom ramen för Nationell polis. Men vi ser att det måste fortsätta. Från alliansens sida talar ni mycket om att satsa mer på fler poliser men också på utveckling av teknik, datorunderstöd och fler specialistkunskaper. Men ni talar sällan om krav på effektivitet och brottsförebyggande arbete eller att vi alla har ett ansvar. Allas vårt ansvar, som är namnet på det nationella brottsförebyggande programmet, handlar inte, Hillevi Engström, om att skuldbelägga brottsoffren. Med allas vårt ansvar menar vi att samhället - våra myndigheter, våra kommuner, skolan, vi som föräldrar och vi som vuxna gentemot unga - faktiskt har ett ansvar att förhindra, att anmäla, att vara förebilder och att agera brottsförebyggande. Det var välgörande att höra att frivilliga insatser ses som någonting positiv. Vi tror att det är en viktig del i samhället. Det är inte bara de rättsvårdande myndigheterna som har ett ansvar. Vi har alla som medborgare i detta land ett ansvar. Från Socialdemokraterna och samarbetspartierna är vi överens om de satsningar som gjorts på polisen de gångna åren och också för år 2006. Men trots alla arbetsgrupper inom alliansen och trots den fasad av enighet som ni vill visa omvärlden har ni inte lyckats vara eniga om till exempel satsningen på polisen. Skillnaden mellan era förslag är väldigt stor. När kan vi förvänta oss ett förslag från den allians som aspirerar på regeringsmakten? Beatrice Ask säger: I Moderaternas Sverige kommer vi att göra så. Peter Althin säger: Vi hoppas på en allianspolitik på det här området. Vems politik är det som styr? Moderaterna vill satsa mest med sina 700 miljoner och Centern minst med 400 miljoner. Skillnaden är också väldigt stor om målsättningen och när den målsättningen ska vara uppnådd när det gäller antalet poliser. I en rad andra frågor är ni inte heller överens. Jag ska inte upprepa dem. Ta till exempel detta med polisutbildningen. Här finns en bred majoritet för att den ska akademiseras. Men där har ni moderater en helt annan uppfattning. Det finns andra områden där ni också är skiljaktiga. Var står de andra partierna när det till exempel gäller att organisera om hela polisen till en myndighet? Var står ni andra där? Det enda som jag ser att ni är rörande överens om är den beskrivning ni gör av den situation som råder i samhället. Den målar ni alltid med breda svarta penseldrag och beskriver brottsutvecklingen i samhället. Man kan naturligtvis se att det finns saker och ting som oroar. Brottsutvecklingen ligger ganska konstant under de senaste tio åren, men vissa brott har ökat. Vi är precis lika oroade som Hillevi Engström över den brottslighet som handlar om våld mot kvinnor eller våld mot barn. Där försöker vi prioritera och göra extra insatser för att komma till rätta med det. Den diskussion som förs och de förslag som läggs fram om målsättningen om antalet poliser ser Rikspolisstyrelsen som ganska hämmande för den utveckling som behöver ske. Man bör mer lägga tonvikten på förmågan hos polisen som myndighet att kunna fullgöra sitt uppdrag. Det har man framfört i budgetunderlaget till regeringen nästa år. Man vill hellre fokusera på frågor som vad polisen kan och ska uträtta i samhället, vilka förmågor som man måste besitta för att fullgöra sitt uppdrag och vad som krävs för att uppnå det, vad polisen presterar och resultat i förhållande till uppställda mål och hur polisen säkerställer en effektiv verksamhet som motsvarar medborgarnas krav. Man har påbörjat ett utvecklingsarbete och förändringsarbete. Det handlar om en fokusering just nu på mängdbrottsligheten. Man ser att man måste förbättra arbetssätt, anmälningsrutiner, brottsutredningar och arbeta brottsförebyggande. För oss socialdemokrater hänger olika saker ihop i samhället. Det handlar om att bekämpa kriminaliteten och förhindra nyrekryteringen. Det räcker inte enbart med stora satsningar på rättsväsendet. Det handlar om att vi har en välfärd som kommer alla till del i det här landet. Det är socialdemokratiskt politik. Hårdare tag, höga straff, tidigare ingripanden mot unga, åtstramningar i välfärden för de mest utsatta kommer att bli kontraproduktivt i kampen mot brotten. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna. I detta anförande instämde Kerstin Andersson, Britta Lejon, Göran Norlander och Ameer Sachet (alla s).

Anf. 39 Beatrice Ask (M)

Herr talman! Margareta Persson påstod i sitt anförande att mina uppgifter om att underkompensationen motsvarade 600 årsarbetskrafter per år inom polisen var felaktiga. Det är en evinnerlig tur att jag har handlingarna med mig. Jag ska be att få läsa upp exakt vad det står. "För de kommande åren 2007-2009 beräknas underkompensationen uppgå till ca 300 miljoner kronor årligen, vilket motsvarar en minskning med ca 600 årsarbetskrafter per år. Med nuvarande förutsättningar för anslagstilldelningen och regeringens antaganden om pris- och löneökningar uppgår underkompensationen till ca 1 000 miljoner kronor för åren 2006-2009. Detta kan till viss del klaras med de besparingar på ca 270 miljoner kronor som har beräknats för En nationell polis. Det är i dag osäkert hur mellanskillnaden på 730 miljoner kronor kan finansieras om satsningar som redovisas i detta budgetunderlag och ökningen av antalet poliser enligt statsmakternas krav ska kunna klaras." Det är precis som jag säger. Med det budgetförslag som ni socialdemokrater har lagt fram och den prognos som ligger saknas det en väldig mängd pengar som motsvarar 600 personer per år de kommande åren. Det är möjligt att det kommer att regna mer resurser förr eller senare, men än har vi inte sett dem. Britta Lejon har nyss berättat att hon är väldigt trygg i att ni redan har sett ljuset och vet precis att det kommer att räcka det som redan är givet. Jag ljuger inte. Jag redovisar vad vi har fått för uppgifter i myndigheten. Jag är mycket bekymrad. Jag tror inte att vi kan klara en bra polisverksamhet genom dramatiska neddragningar av antalet anställda. Tvärtom ser jag behov i flera avseenden av att kunna rekrytera människor. Om vi ska klara verksamheten över landet tror jag att resurserna behövs.

Anf. 40 Margareta Persson (S)

Herr talman! Jag inledde med att säga att det krävs mer resurser till polisen. Det kommer man att få i det som nu finns förslag om. Detta är ett budgetunderlag som är inlämnat. Vi vet ingenting i nuvarande läge om huruvida man kommer att tillföra mer resurser. Beatrice Ask påstår här att det kommer att leda till att 600 avskedas per år. Det underskott som man har presenterat här motsvarar 600 per år. Det är inte detsamma som att man kommer att avskeda. Tittar vi på antalet poliser säger man från Rikspolisstyrelsen att vi kommer att ha 18 600 poliser år 2008. Förmodligen kommer det bara att bli 18 000 poliser, eftersom omställningsarbetet kanske gör att man behöver ta in annan specialistkompetens, civilpersonal och andra, som motsvarar 600. Det är alltså fram till år 2008. Det motsvarar 600 personer. Det är inte sagt att det kommer att ske.

Anf. 41 Beatrice Ask (M)

Herr talman! Vi diskuterar nu det förslag som regeringen har lagt fram och som du, Margareta Persson, och dina samarbetspartner anser och har bestämt att riksdagen ska anta. Det är utifrån de uppgifterna som Rikspolisstyrelsen har bedömt vad det hela leder till, och det är det vi ska diskutera i dag. Tyvärr saknas det en väldans massa pengar, och då blir svaret från Socialdemokraterna: Ja, men det kan ju komma pengar sedan! Men nu diskuterar vi den budget som föreligger nu och som gäller. Det är där vi ser problemen; det är det som är vår poäng. Det är därför vi moderater föreslår mer resurser. Det var ett väldans bekymmer för Margareta Persson att vi har redovisat vår politik öppet från Moderaterna, från Folkpartiet, från Centerpartiet och så vidare. Det är uppenbarligen konstigt för dem som styr i Sverige i dag. Ni sitter hellre på nattliga förhandlingar och gör upp utan att väljarna har en möjlighet att ta ställning till de olika förslagen. Vi redovisar var vi står för våra väljare i respektive parti eftersom vi är olika partier. Men vi har också lagt fram gemensamma program och principer på en rad områden, och vi fortsätter på det sättet att redovisa det. Det kommer att finnas en mycket enad politik om vi får möjlighet att regera efter nästa val. Jag är inte ett dugg bekymrad över det. Men det är viktigt att väljarna kan ta ställning före valet till hur man vill se mixen. Det får man ju inte göra när det gäller socialdemokrater, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Ni har ju redan förhandlat bort alla nyanser och alla alternativ. Det var precis det som hände med biltullarna, som har varit uppe här tidigare. Ni stod och lovade en sak och gjorde något helt annat. Sedan får man inte veta vad fortsättningen blir. Det vore intressant att veta om försöket ska fortsätta även om motståndet är stort. Men det får vi inget besked om. Jag är rätt stolt över alliansarbetet. Vi jobbar hårt. Vi är inte överens i varje fråga, och det tror jag inte att ni är på er kant heller. Men vi försöker beta av område efter område, och vi skäms inte för att redovisa varsin budget eftersom det är rätt betydelsefullt. Vi är överens om att det behövs betydligt mer resurser till polisen. Det är ett viktigt besked till väljarna.

Anf. 42 Margareta Persson (S)

Herr talman! Först och främst är det riktigt att det vi diskuterar i dag är ett betänkande som handlar om budgeten för nästa år. Men det utgår naturligtvis från tidigare budgetäskanden från myndigheterna också. Det kan ju ha kommit till andra faktorer eller andra situationer som gör att vi kan tillföra mer resurser för att man ska klara det hela. Det är också det vi talar om nu. Det handlar i slutändan om att man år 2009 säger sig komma att behöva ytterligare 500 miljoner. Det säger man i budgetunderlaget. Vi får ta ställning till budgetäskanden från olika myndigheter år från år och se vad vi klarar av. Det vi har sagt nu är baserat på tidigare budgetäskanden från myndigheterna och ingenting annat. Jag undrar faktiskt lite grann. Ni vill ju gärna utåt sett visa en fasad av enighet. Men ni är ju inte eniga. Ni har ju inte ens klarat att tala om hur mycket pengar rättsväsendet behöver och hur många poliser som ska anställas inom vilken tidsutdräkt. Det borde ju vara ganska enkelt om ni nu ska regera ihop, som ni säger.

Anf. 43 Hillevi Engström (M)

Herr talman! Vi är överens om att det ska utbildas fler poliser, och vi tycker att det är bra att det görs. Vi vill till och med öppna ytterligare en polisutbildning i Sverige. Men jag begriper inte hur Socialdemokraterna och regeringen kan tillåta att fungerande, friska, erfarna och kunniga poliser erbjuds möjlighet att gå i förtida pension när vi som bäst behöver den kompetensen. Jag får inte detta att gå ihop. Jag tror alla är överens om att polisyrket är något som man inte lär sig på en teoretisk utbildning. Det fordras ganska lång praktik. Ändå erbjuder man ett stort antal fungerande och skickliga människor förtida avgång. Man ger så attraktiva erbjudanden att de själva säger att det inte går att tacka nej. Det tycker jag är märkligt. Det är också märkligt i perspektivet att pengarna och finansieringen inte kommer ur statsbudgeten. Det är externa pengar som parterna har samlat i trygghetsfonder. Jag skulle gärna vilja få en förklaring till att man tillåter den kompetensförlusten.

Anf. 44 Margareta Persson (S)

Herr talman! Jag hoppas verkligen inte att Rikspolisstyrelsen eller polismyndigheterna erbjuder förtidspension till skickliga, kompetenta, kunniga och friska polismän. Det handlar naturligtvis om andra saker, och jag kan inte redogöra för vilka kriterier som gör att man erbjuder en tidigare pension. Det kan ju vara på egen begäran, och det kan finnas andra orsaker. Om Hillevi Engström har mer information i frågan så tar jag gärna emot den, och jag ska också ta upp den vid de tillfällen som jag har för att göra det. Men jag tror inte att det är så att friska, kunniga, kompetenta polismän kommer att få gå i tidigare pension.

Anf. 45 Hillevi Engström (M)

Herr talman! Det är ju det som sker, och redan har skett! Det finns ett antal som har haft problem och som har varit sjuka, men det finns också ett stort antal som är väldigt duktiga och skickliga. Jag känner själv några av dem, och de säger: Det var ett så bra erbjudande att det inte gick att säga nej! De här personerna kommer självfallet att kunna fortsätta på andra områden och arbeta vidare där, kanske inom politiken eller någonting annat. Jag tycker att det här är märkligt. Det ligger ju nära till hands att tro att man finansierar de nya polisstudenterna genom att pensionera andra, erfarna poliser med extern finansiering från trygghetsfonderna. Det blir mycket märkligt, för det blir trots allt en kompetensförlust. Man kan titta på siffrorna när det gäller anställda poliser. Visst har de ökat, men i de siffrorna finns också studenter som gör sin praktikperiod. Det kan vi väl vara överens om. Jag hoppas att vi också kan vara överens om att man inte är fulländad när man har gått en teoretisk utbildning och haft ett års praktik. Det tycker jag är en märklig ordning. Vi har också hört i dag att man inom Domstolsverket är helt beroende av att ta in ålderspensionärer som domare. Inom åklagarväsendet i Sundsvall lägger man ut ärenden på ålderspensionärer. Men inom polisen pensionerar man dem som är friska och som skulle kunna göra en stor insats för att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Det får inte jag att gå ihop.

Anf. 46 Margareta Persson (S)

Herr talman! Ett antal, säger Hillevi Engström, och att hon känner några. Men det handlar väl ändå inte om alla? Jag ska gärna ta reda på den siffran. Rikspolisstyrelsen har avsatt medel för att kunna göra omställningsarbetet. Det fördes ju en stor diskussion i justitieutskottet om det för länge sedan. Det handlar alltså inte bara om externa medel för att klara den situationen. Ni vill göra gällande att man på sina håll tar in pensionärer för att beta av balanser och sådant inom åklagarväsendet, inom domstolsväsendet och så vidare. Men det är väl inget generellt problem? Det är inget som man gör över hela landet. Ni lyfter fram det som händer på några platser och gör det till ett generellt problem. Det är så ni brukar göra. Ni svartmålar och ger svarta bilder av hur det ser ut inom rättsväsendets alla myndigheter.

Anf. 47 Cecilia Magnusson (M)

Herr talman! Jag vill lyfta ned debatten till den nivå som det hela handlar om. Det var därför jag sänkte ned talarstolen! Alla människor ska kunna fredas mot brott. Det är ju rättsväsendets syfte och mål. Men när jag hör Margareta Perssons och Britta Lejons anföranden blir jag orolig för om det gäller alla. Britta Lejon talar om den organiserade brottsligheten och hur den får internationella förgreningar. Vi måste bekämpa detta, säger hon. Ja, men vi måste bekämpa den organiserade brottsligheten när den verkar inom landet också! Den organiserade brottsligheten ger sig inte bara på journalister, poliser, åklagare, domare eller politiker. Den ger sig också på vanliga människor. Jag känner ett par i Göteborg som heter Garakoei - Masoud och hans hustru. De är restaurangägare. I dagens Metro skriver man om deras utsatthet. De vågade anmäla när de blev angripna. Men de får dåligt skydd av samhället. Det måste vi kunna garantera. Men när Britta Lejon står här i riksdagens talarstol och säger att vanliga människor inte ska omfattas av detta skydd blir jag allvarligt oroad. Vanliga människor ska också kunna skyddas. Det är viktigt för tilltron till rättsväsendet hos alla medborgare att vi kan få till stånd en ändring. Det är det moderat politik handlar om. Margareta Persson och Britta Lejon säger också att vi i oppositionen svartmålar hur det ser ut. Nej, vi talar om hur verkligheten är. Det är inte att svartmåla. Det finns många områden, men i det här anförandet vill jag tala om domstolsväsendet. Miljöpartister, vänsterpartister och socialdemokrater anser att tillståndet i domstolsväsendet är godtagbart. Man erkänner att det kan finnas någon brist här eller där, men majoriteten i utskottet tycker att helhetsintrycket är positivt. Jag ljuger inte. Det står på s. 73, svart på vitt, att socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister tycker att det är positivt. Jag vill inleda med att säga att jag är stolt över att människorna inom domstolarnas verksamhet fortfarande åstadkommer så mycket bra verksamhet med de usla förutsättningar som den rådande majoriteten försett dem med under tidigare år och ger dem i detta förslag. Framtiden ser inte hoppingivande ut med den rådande regeringen. För det första överstiger inflödet av mål till domstolarna antalet man hinner avverka. Balanserna stiger oroväckande inom alla domstolsslag. Balanserna ligger i dag på oacceptabla nivåer, och de ökar. För det andra bedrivs en stor del av denna viktiga verksamhet av pensionerade domare. Det är inget fel på pensionerade domare. De har mycket erfarenhet och kompetens, men den vilar på lite äldre erfarenheter. De som gått i pension får inte del av den kompetensutveckling och utbildning som de ordinarie domarna får. En stor del av verksamheten bedrivs alltså av människor som inte har tagit till sig de nya brotten och hur man ska bekämpa och döma dem. Det gäller också ny lagstiftning. För det tredje är det inte nog med att en stor del av verksamheten bedrivs av människor som har gjort sitt, alltså gått i pension, utan en stor del av dagens domarkår är också på väg att lämna den aktiva verksamheten. Det är inte lätt att hitta efterträdare till domarna i dag. Det här är ett oroande tecken för framtiden. För det fjärde ges det hela tiden nya förutsättningar för domstolsväsendet. Vi har förändringar i domstolsorganisationen i tingsrätterna som för närvarande, på grund av att det är ett val på gång, har stannat av. Vi har utlänningsavgörandena som nu efter årsskiftet ska avgöras av länsrätt och kammarrätt. Det är en gigantisk uppgift som de har framför sig, och den är inte ens ordentligt finansierad. Vi har här i riksdagen fastställt möjligheter för domstolarna att använda sig av modern teknik, men vi har inte skickat med medel för att vare sig köpa utrustning eller utbilda sig i hur den här nya tekniken ska användas. För det femte har vi en ständigt pågående debatt om bemötande av målsägande i domstolarna. Regeringen ger inte ens medel till domare och andra för att de ska få kunskap i hur man bemöter människor i sin yrkesutövning. Sedan 2003 har Domstolsverket inte kunnat bedriva en enda utbildning i bemötande. Man har ställt in dessa av ekonomiska skäl. Det är en mycket allvarlig väg regeringen har valt när man på det här sättet svälter ut domstolarna. Domstolarna har en oerhört viktig betydelse för allmänhetens förtroende för hela rättsväsendet. Det håller på att urholkas väldigt fort. Det är lätt att rasera en upparbetad tilltro, men det är mycket svårt att återställa den. Det tar många år. Låt mig lämna verkligheten en stund och återgå till regeringen, samarbetspartierna och betänkandet. Domstolarna ska leva upp till 43 mål. Då kan man ju fråga sig hur många av de här målen som domstolarna lever upp till. Kan det vara hälften? Hälften av 43 är ungefär 22. Det kanske man kan leva upp till. Nej, det är endast 12 mål som man lever upp till. Är man på väg att uppnå målen i övrigt då? Nej, i många fall har man sämre utfall i år än förra året. Jag tycker att man, när man ser en sådan statistik, borde fråga sig om regeringen och samarbetspartierna ställer för orimliga krav på verksamheten. Eller ska man ge dem bättre möjligheter att uppfylla målen? Ingetdera gör regeringen. Herr talman! Jag vill avsluta med att tala om en väldigt viktig verksamhet inom domstolarna, och det är nämndemännen, dessa folkets representanter i domstolarna. Det är en fantastiskt duktig kår av människor. De har inte fått sitt arvode höjt på 15 år. Jag kan bara konstatera att på samma tid har vi riksdagsledamöter säkert fått vårt arvode fördubblat, men deras arvode har inte höjts på 15 år. Om jag förstod Rolf Olsson rätt säger han att den här frågan utreds. Det är väldigt konstigt när vi så sent som i augusti i socialförsäkringsutskottets betänkande nr 17 om den nya instansordningen blev lovade att regeringen skulle överlämna ett lagförslag till Lagrådet senast innevarande år, alltså 2005. Då skulle regeringen och samarbetspartierna komma med förslag på hur nämndemännens situation skulle förbättras. Det gällde rekrytering, ersättning och annat. Hur är det med detta? Kan vi få ett besked här i dag?

Anf. 48 Britta Lejon (S)

Herr talman! Det var ett underligt anförande som Cecilia Magnusson höll. Jag tror inte att de som lyssnade blev så mycket klokare av det. Det går inte att bemöta allt som Cecilia Magnusson anförde, men på en punkt måste jag få korrigera henne. När du från talarstolen påstår att jag nyss har sagt att jag bara vill värna journalister, åklagare, poliser och politiker i de rättsvårdande insatserna i det här samhället och att det bara är den typen av brott som vi ska bekämpa, blir jag med rätta upprörd. Det har jag självfallet aldrig sagt. Jag tycker att det är fullkomligt vansinnigt att jag ska behöva stå här och ta upp tid i kammaren med att kräva en förklaring av Cecilia Magnusson. Varför pådyvlar du mig åsikter jag aldrig har haft?

Anf. 49 Cecilia Magnusson (M)

Herr talman! Britta Lejon tog i sitt anförande upp den organiserade brottsligheten och nämnde - det kommer vi att kunna se i snabbprotokollet - vilka grupper det här rörde. Det var just de som nämndes. Jag blir förvånad över att Britta Lejon, som vice ordförande i justitieutskottet, inte har kunskap om att vanliga människor utsätts för detta varje dag. Det är inte bara i min hemstad Göteborg, där den organiserade brottsligheten ger sig på vanliga människor för att uppnå sina syften och skapar oro och otrygghet för dem själva och människor runtomkring. Det som är oroväckande är att Britta Lejon inte har den insikten. Jag måste få tillägga, vilket jag inte gjorde i mitt anförande, att det som den organiserade brottsligheten gör i Sverige i dag gör att barn kommer på glid i skolorna. De tar efter. I Göteborg har vi ett fenomen som kallas bötning. Det är en dålig beskrivning, men det är när barn hotar andra barn och kräver pengar av dem - annars hotas de med repressalier. Det är precis på samma sätt som den organiserade brottsligheten beter sig. Vad har Britta Lejon och Socialdemokraterna för svar till de föräldrar, barn och andra människor som inte får någon hjälp av samhället? Det är den viktiga frågan.

Anf. 50 Britta Lejon (S)

Herr talman! Jag tycker att det är sorgligt att vi ska behöva uppta tid med sådant här. Men återigen, Cecilia Magnusson, är jag självfallet mycket medveten om den brottslighet som finns i Sverige. Självfallet är det också en av orsakerna till att den styrande majoriteten, bestående av socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister, anslår många fler miljarder till rättsväsendet, däribland polisen. Självfallet ska brottslighet bekämpas oavsett var den finns och oavsett vem den drabbar. Varje brott är ett brott för mycket. Men jag menar att Cecilia Magnusson bör vara lite mer varsam när hon citerar människor än vad hon hittills har visat prov på. Läs gärna protokollet, Cecilia Magnusson!

Anf. 51 Cecilia Magnusson (M)

Herr talman! Ja, jag tycker att det är sorgligt att situationen för människorna ser ut som den gör, att otryggheten växer för fler människor. Hillevi Engström, Beatrice Ask och våra borgerliga bröder och systrar har också talat om hur verkligheten ser ut. Det är sorgligt att det ser ut på detta sätt. Vi i den borgerliga alliansen är övertygade om att de förslag som vi har betydligt bättre kan leva upp till de förväntningar som vanliga människor har på rättsväsendet och på staten i de här fallen. Vi måste leva upp till att vi ska skydda människor från brott. Socialdemokraterna har inte den insikten, enligt vårt förmenande, eftersom ni inte anslår tillräckligt med medel och inte lägger tillräckliga lagförslag för att vi ska kunna leva upp till det ansvar som människor ger oss.

Anf. 52 Rolf Olsson (V)

Herr talman! Cecilia Magnusson frågade om nämndemän, och jag vill först understryka att det naturligtvis är jätteviktigt att det sker en tryggad rekrytering av nämndemän så att det också speglar befolkningen på ett bättre sätt än vad som är fallet nu. Det pågår ett arbete på Regeringskansliet när det gäller de frågorna, och det kommer ett förslag. Det besked jag har är att det kommer under våren. Det finns omtalat i budgetpropositionen, vilket man kan läsa sig till om man är en flitig läsare - det är säkert Cecilia Magnusson. Men det besked jag har är att det är något försenat och att det kommer våren 2006. Jag lyssnade naturligtvis uppmärksamt på Cecilia Magnussons inlägg. Jag uppfattar inte det här som en runda med fasta turer kring domstolarna, utan jag tar mig före att fråga Cecilia om någonting som jag tycker är jätteviktigt och som har förbryllat mig. Jag hörde nyss att ni i borgerligheten inte skulle skämmas över att ni var oeniga, men det är ändå påfallande vad oeniga ni är när man tittar på de här förslagen. Reservationerna 2-5 representerar varsin uppfattning när det gäller den framtida - oerhört viktiga! - organisationen av polisen. Där skiljer ni er åt rakt av. Det är alltifrån Centerns vanliga decentralisering och tal om satsning på den lokala polisen, som kd i väldigt stor utsträckning ansluter till, fram till Moderaternas tal om en myndighet, som Folkpartiet också vill låta utreda. Jag frågar Cecilia Magnusson: Vad är det som gäller i den borgerliga alliansen?

Anf. 53 Cecilia Magnusson (M)

Herr talman! Nämndemannakommittén presenterade sitt förslag 2002, Rolf Olsson. Regeringen har haft väldigt god tid på sig att bereda detta ärende. I augusti i år sade regeringen att senast innevarande år, 2005, skulle en lagrådsremiss presenteras. Är det inte lite ineffektivt att inte kunna prestera förslag i en så här viktig fråga på så lång tid? Tycker inte Rolf Olsson att det är lite konstigt, när man i augusti lovar att det ska komma före december och nu ska det komma till våren? Det börjar likna flickan på lasarett, en gammal sång som jag sjöng när jag var liten. Det är inte acceptabelt att nämndemännen år efter år ska leva med den låga ersättningen. De ska inte ens få ersättning när målen inställs, och de har tagit ledigt från sina jobb och förlorar både arbetsförtjänst och ersättning från domstolarna. De lever under förhållanden som inte någon kan acceptera. Rolf Olsson står här och säger: Ja, det blir ju försenat, och det kan komma i vår. Det är inte acceptabelt! Vi måste ha fram förslag nu. Det gäller inte bara den vanliga verksamheten. Men nu gäller det migrationsdomstolarna, där nämndemän ska rekryteras och utbildas, och vi måste veta vad det är för förhållanden som gäller för dem. Tycker inte Rolf Olsson det?

Anf. 54 Rolf Olsson (V)

Herr talman! Jo, jag kan gärna hålla med om att det är lång tid. Men jag har, som sagt, god förtröstan om att det kommer ett väl berett förslag i vår. Jag väntar hellre på det än att jag får ett förslag som inte är tillräckligt berett. Det handlar ju inte bara om ersättningen, utan om hela rekryteringsfrågan och försörjningen av bra nämndemän på sikt. Det är ett väldigt viktigt område, och jag räknar som sagt med att det kommer ett bra förslag. På tal om effektivitet, kunde Cecilia Magnusson icke ge ett enda ord till svar när det gäller oenigheten, den alldeles uppenbara oenigheten på det mest centrala området, det mest pengakrävande området inom hela rättsväsendet, nämligen polisen - inte ett enda ord! Jag förväntar mig att Cecilia Magnusson ger oss ett ord av vägledning när det gäller vad som ska ske framöver för polisorganisationen, när ni är så uppenbart oeniga i den borgerliga alliansen och strävar åt diametralt olika håll. Vem är det som ska bestämma?

Anf. 55 Cecilia Magnusson (M)

Herr talman! Det känns inte så skönt att höra Rolf Olsson ha den uppfattningen att nämndemännen inte är viktiga. Vi moderater har en helt annan uppfattning. För att ha en förankring i rättssystemet är det viktigt med nämndemännen, duktiga och utbildade nämndemän. Jag känner inte alls samma förtröstan som Rolf Olsson. Rolf Olsson får ursäkta, men han hade möjlighet att begära replik på Hillevi Engström och diskutera polisfrågorna. Nu orkade inte Rolf Olsson göra detta. När han inte har någonting att säga till nämndemännens försvar tar han upp polisfrågan. Men jag kan tala om för Rolf Olsson att han kommer att bli helt bönhörd innan valet. Då kommer den borgerliga alliansen att vara väldigt överens om ett förslag om hur polisorganisationen ska se ut som väljarna kan ta ställning till i valet i september.

Karin Granbom (Fp)

Anf. 56 Karin Granbom (Fp)

Herr talman! I dag debatterar vi hur våra skattepengar ska satsas för att bekämpa brott och öka tryggheten. Många medborgare är redo att betala en hel del för att minska risken för att kränkas och skadas genom att bli utsatta för brott. Jag är övertygad om att många tycker att man ska satsa mer på rättsväsendet än vad regeringen gör. Om det är en viktig skiljelinje om rättsväsendet är strukturellt underfinansierat eller ej vill jag verkligen vidhålla att det är det. Det är helt oacceptabelt. Rättsväsendet utgör kärnan i en demokratisk rättsstat. Politik handlar om det man ser och det man inte ser. Jag ska börja med att säga att jag ser att brottsligheten blir allt grövre, alltmer avancerad och att rättsväsendet i dag inte förmår att hålla jämna steg. När det gäller polisen, som är den första länken i rättskedjan, så ser jag att det kommer ut nya poliser från polishögskolorna men inte att uppklaringsprocenten när det gäller brotten ökar. Det är det som är målet. Antalet erfarna poliser och antalet civilanställda minskar. Därmed bedrivs en hel del av arbetet ineffektivt. För några dagar sedan träffade jag några poliser. De oroade sig för hur mycket av deras tid som går åt till rapportering och administrativt arbete. Så sade de: När det händer en grej, som till exempel bilstöld, så skriver vi en massa, och det gör vi mest bara för att kunna konstatera att brottet kan avskrivas. Det är väl ändå galet? Förtroendet för polisen blir allt sämre. En del av detta beror på att det många gånger inte händer någonting då man har gjort en polisanmälan, och så förstås på att uppklaringsprocenten är låg. Av 100 bostadsinbrott uppklaras 4, av 100 skadegörelsebrott uppklaras 4, och bara 6 av 100 bilstölder klaras upp. För att ta tag i det här usla resultatet ska det nu göras en mängdbrottssatsning. Jag minns att för en tid sedan hade polisen en mängdbrottslighetsdag. Då skulle de under en dag ta tag i högarna. Nu är alltså mängdbrottsligheten i fokus igen. Jag hoppas att det inte bara kommer att vara en satsning som sträcker sig fram till valet, för att regeringen ska kunna visa på en ökad uppklaringsprocent för den stora massan som drabbas av brott. Dessutom vill jag säga att flera poliser med mig befarar att den här satsningen kommer att ske på bekostnad av bekämpandet av de grova brotten. Nästa länk i rättskedjan är åklagarna, och de jobbar järnet kan jag säga. Men tyvärr blir enbart 60 % av de misstänkta lagförda, och det beklagar också utskottsmajoriteten. Även om man självklart önskar en högre andel lagförda tycker jag egentligen att det är rätt så bra av åklagarna att kunna hålla 60 %, eftersom inströmningen har ökat och de är klart underbemannade. Men vad som är riktigt dåligt, vill jag säga, är att bara 30-40 % av de familjevåldsmisstänkta lagförs. Det nämner inte majoriteten. När riksåklagaren besökte utskottet förra året talade han om satsningar som han ville göra inom olika brottstyper. Han ville prioritera familjevåld och sexualvåld, han ville få resurser att utbilda 35 specialister och tillsammans med polisen inrätta familjevåldsenheter i samtliga län. Åklagarmyndigheten vill dessutom ha en förstärkning för att utbilda några specialister i ekobrott, miljöbrott, mängdbrott och organiserad brottslighet. Men det blir nej tack från majoritetens sida, och ambitionerna fick läggas i garderoben. Mot denna bakgrund tycker jag att det är konstigt att Rolf Olsson från Vänsterpartiet kan stå här och prata om att de noggrant ska följa kompetensutvecklingen i rättsväsendet. Texten känns också märklig. Så här står det: Vissa brottstyper ska på grund av sin karaktär uppmärksammas särskilt av Åklagarmyndigheten, nämligen vålds- och narkotikabrottslighet, hatbrott, ekonomisk brottslighet samt brott mot miljön. Det sedan åtskilliga år inledda arbetet med att vidareutveckla förmågan att bekämpa dessa brottstyper ska fortsätta med oförminskad kraft. För någon som inte brukar läsa politiska texter kan det låta som om majoriteten vill vara kraftfull och stödjande, inte som det egentligen betyder, att de säger nej till förfrågningar från myndigheten om att göra välbehövda utbildnings- och samverkanssatsningar. Därutöver: I regleringsbrevet för 2006 har regeringen gått in och öronmärkt pengar, inom ramen för den befintliga budgeten, för att Åklagarmyndigheten ska effektivisera när det gäller miljöbrottsligheten. Man kan undra vad Miljöpartiet vek sig för i budgetförhandlingarna för att få detta. Nog är det väl bra med ökad kompetens inom miljöbrott, men att styra utan att lägga till pengar så att befintlig verksamhet och andra områden, såsom familjebrott och sexualbrott där det finns ett synnerligen stort behov av att satsa, måste bortprioriteras är inget som jag stöder. Jan Ertsborn ska senare i debatten tala om domstolarna. Därför ska inte jag beröra det i mitt anförande. Nu har vi kommit till sista länken i kedjan: kriminalvården. Jag ser att regeringen anslår 400 miljoner extra i år, och det är ju väl det, de var ju tvingade. Annars hade kriminalvården hamnat på en anslagskredit på 15 %, och 10 % är absoluta max. Normalt ska myndigheterna ligga på noll. Så alla pengar nästa år går till skuldsanering. På det sättet kommer i stort sett även framtida ramhöjningar att användas. Det som blir över när kriminalvården betalt av skulderna för att få en budget i balans äts upp av en nödvändig utbyggnad. Kvalitetsökningar i form av vård och påverkansarbete för att minska återfall i brott kan vi inte vänta oss. I betänkandet redovisas att det skett en kraftig ökning av den outnyttjade tiden. I går blev jag uppmärksammad på att man för cirka ett år sedan, i samband med att man beslutade om senare upplåsning och tidigare inlåsning av intagna, också beslutade att full sysselsättning för intagna inte längre är en 40-timmarsvecka, som i övriga samhället, utan en 30-timmarsvecka. Då kan man fråga sig om det handlar om att vänja intagna vid någon slags halvtidsarbetslöshet. Narkotikasituationen fortsätter att vara problematisk. Inte någon gång på 2000-talet har det varit så många intagna som antingen enbart missbrukar narkotika eller har någon form av blandmissbruk. Många fortsätter att missbruka i anstalt, och beroendet finns kvar när de har gått ut. Tänk vilken chans man går miste om genom att ignorera den! Plötsligt har man stora delar av Sveriges tunga missbrukare på ett och samma ställe, och man behöver inte bjuda på några sprutor, man vet var man har dem ändå. Då gäller det ju att sätta in rejäla resurser, kompetent behandlingspersonal, och få stopp på missbruket, och därefter se till så att de får stöttning ute i samhället efter frigivning. I stället lämnas många vind för våg efter straffet. Cirkeln börjar om igen, brott begås, människor kränks, resurser tas i anspråk, och många kommer åter i fängelse. Det betänkande som vi debatterar i dag är tjockt, men man får inte ut särskilt mycket av att läsa det. Det är vackra ord som kan tolkas på många sätt. Det är så mycket dolt att det krävs experter för att man inte ska bli bortsnurrad. Jag ska avsluta det här anförandet med ett exempel där jag ska skrapa på fernissan. Det handlar om svaret på de motioner som oroar sig för den svåra säkerhetssituationen för vissa religiösa samfund. Majoriteten svarar att hoten mot religiösa samfund är en allvarlig brottslighet och att samhället tveklöst har ett ansvar för att tillse att minoritetsgrupper kan verka oförhindrat i det svenska samhället. De uppmanar den öppna polisen och Säpo att arbeta målmedvetet brottsförebyggande och säger att de brott som begås ska utredas och beivras. Men att, som det föreslås i flera av motionerna - min kommentar är att det är bara två - ge löpande statsbidrag till judiska institutioner och samfund för egna säkerhetsåtgärder skulle enligt utskottets mening föra för långt. Vad blir det av detta? Ingenting skulle jag tro. Den judiska församlingen får även i fortsättningen själv betala säkerhetskostnader som uppgår till en fjärdedel av deras kassa för att man ska våga utöva sin religion. Islamic Center i Malmö kan nu efter ett antal attentat i praktiken inte längre försäkra sin fastighet. Självrisken blir så hög att medlemmarna i stället får vakta sin helgedom själva på nätterna. Stöd för en bättre säkerhetssituation kan de inte vänta sig av dagens majoritet. Från oppositionen har vi en reservation i detta ämne som säger att vi vill låta utreda hur statens insatser för säkerheten i anslutning till berörda samfund ska förbättras. Det är en fråga om statens ansvar att garantera religionsfrihet och jag tycker att det är skamligt att vi inte kan ha en samsyn om detta. Jag avslutar med att yrka bifall till reservation 1.