Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Betänkande 2009/10:FiU3
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Avgörande
- 2009-12-17
- Debatt
- 2009-12-17
- Beslut fattades
- 2009-12-17
Hela betänkandet
Beslut i korthet
Pengar till allmänna bidrag till kommuner (FiU3)
Riksdagen sa ja till regeringens förslag i budgetpropositionen om 75 miljarder kronor i anslag till allmänna bidrag till kommuner för 2010. Under utgiftsområdet finns tre anslag varav det största är anslaget för kommunalekonomisk utjämning. Utjämningssystemet syftar till att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan olika kommuner respektive landsting. De andra två anslagen är bidrag för utjämning av kostnader enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och bidrag till organisationer inom det kommunalekonomiska området.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 1 proposition och 9 motioner.
Från regeringen
Från ledamöterna
- Motion 2009/10:Fi202 av Mats Gerdau och Cecilia Widegren (M) Avknoppning av kommunal verksamhet
- Motion 2009/10:Fi213 av Hans Wallmark (M) Balanskravet för landets kommuner
- Motion 2009/10:Fi228 av Curt Linderoth (M) Kommunala försäljningar
- Motion 2009/10:Fi265 av Fredrik Schulte (M) Avknoppningar
- Motion 2009/10:Fi278 av Lars Ohly m.fl. (V) Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
- Motion 2009/10:Fi284 av Jan Ericson (M) Resultatutjämningsfond för kommunerna
- Motion 2009/10:Fi316 av Mikaela Valtersson m.fl. (MP) Utgiftsområdena 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning och 25 Allmänna bidrag till kommuner
- Motion 2009/10:Fi322 av Anna Kinberg Batra m.fl. (M) Skatteåterbäring
- Motion 2009/10:Fi323 av Thomas Östros m.fl. (S) Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Beredning, Genomförd
Betänkandet bereddes senast i utskott 24 november 2009, justerades 3 december 2009 och fick trycklov 9 december 2009.
Alla beredningar i utskottet
2009-11-24
Pengar till allmänna bidrag till kommuner (FiU3)
Finansutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag i budgetpropositionen om 75 miljarder kronor i anslag till allmänna bidrag till kommuner för 2010. Under utgiftsområdet finns tre anslag varav det största är anslaget för kommunalekonomisk utjämning. Utjämningssystemet syftar till att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan olika kommuner respektive landsting.
De andra två anslagen är bidrag för utjämning av kostnader enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och bidrag till organisationer inom det kommunalekonomiska området.
Debatt, Genomförd
Information kommer.
Debatt om förslag 2009/10:FiU3
Webb-tv: Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 85 Ann-Charlotte Hammar Joh (M)
Fru talman! För nästan precis en månad sedan, det vill säga den 18 november, debatterade finansutskottet betänkande FiU1, budgetramarna för vart och ett av de 27 utgiftsområdena. Därefter har varje sakutskott debatterat innehållet inom ramen för sin verksamhet.
I dag har det så blivit turen för finansutskottet att debattera sitt sakområde under utgiftsområde 25, Allmänna bidrag till kommunerna. Här hittar vi tre anslag såsom anslag för kommunalekonomisk utjämning, utjämningsbidrag för LSS-kostnader och bidrag till organisationer inom det kommunalekonomiska området.
Fru talman! Det finns fem särskilda yttranden i betänkandet från Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet.
Anf. 86 Jörgen Hellman (S)
Fru talman! Vi Socialdemokrater känner stor oro för kvaliteten och sysselsättningen i kommuner, landsting och regioner. Arbetslösheten växer, vilket direkt får effekt på välfärdens finansiering eftersom skatteinkomsterna minskar. Att låna till skattesänkningar tycker vi är en oförnuftig ekonomisk politik. Vi vill i stället se till att kommunerna får resurser så att de kan behålla personal i de viktiga välfärdsverksamheterna.
Det behövs ett mer långsiktigt tillskott till kommunsektorn än det som regeringen föreslagit. Vi socialdemokrater har i vårt budgetalternativ satsningar för 2010 på sektorn med 4,6 miljarder kronor mer än regeringen och ger kommunerna besked om satsningar på drygt 7 miljarder kronor 2011 samt 6,8 miljarder kronor 2012.
För att höja kvaliteten inom sjukvården krävs resurser men även en fortsatt modernisering av såväl arbetssätt som arbetsmetoder. Vi vill att alla ska få en högkvalitativ hälso- och sjukvård oavsett var man bor i landet och oavsett om man går till en offentlig eller privat vårdgivare. Vi vill därför investera 1 miljard kronor per år under perioden 2010-2012 för att höja kvaliteten i hälso- och sjukvården.
Fru talman! Socialdemokraterna vill inte att skolan ska drabbas av krisen. Dess värre kan vi se att 1 300 lärare hade varslats om uppsägning i mars 2009. Vi anslår därför 1 miljard kronor per år 2010-2012 för att öka personaltätheten och värna skolan i denna kris. Vi föreslår också ett riktat statsbidrag på 515 miljoner kronor till förskolan och säger då också nej till regeringens barnomsorgspeng.
Tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet föreslår vi också en satsning på att modernisera skolans lokaler genom en motsvarighet till ROT-avdraget. För detta avsätter vi 400 miljoner kronor per år 2010-2012. Detta skapar nya byggjobb, leder till bättre arbetsmiljö för lärare och elever och kommer att minska energianvändningen i våra skolor.
Regeringens försämringar av arbetslöshetsförsäkringen har medfört att en halv miljon människor har trängts ut ur a-kassan. Den förhöjda a-kasseavgiften medför att många väljer att inte gå med i a-kassan. Dessa står nu utan trygghet när arbetslösheten växer och är utlämnade till att söka ekonomiskt bistånd för att klara sin försörjning. Kommunernas kostnader för ekonomiskt bistånd kommer därmed att öka.
Vi tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet föreslår en satsning på praktik och traineeprogram i välfärden. Det är viktigt att förbättra kontakterna mellan utbildning och yrkesliv, varför vi anslår medel till fler praktikplatser vid statliga myndigheter för nyutexaminerade akademiker och till traineeprogram för kommuner och landsting som vill nyrekrytera nästa generations välfärdsarbetare.
Kommunerna bidrar till att förstärka konjunktursvängningarna genom att anställa fler i goda tider och säga upp medarbetare i sämre tider, eftersom kommunsektorns intäkter styrs av skatteunderlagets utveckling som följer konjunkturen. Det behövs därför en större översyn av kommunernas ekonomiska förutsättningar, som vi aviserade redan den 1 januari 2009. Kommunerna ska ha förutsättningar att tillhandahålla en god kvalitet i skola, sjukvård och omsorg oavsett konjunktur.
Många unga saknar arbete och har inte en fullständig gymnasieexamen. Vi anser att det är bättre att dessa unga passar på att läsa in en gymnasieexamen än att de går passivt arbetslösa. Vi föreslår därför ett tillfälligt program med 10 000 platser för unga arbetslösa som vill komplettera sin utbildning så att de får grundläggande behörighet, ett så kallat ungdomslyft. Vi avsätter för detta ändamål 500 miljoner kronor 2010 och 2011 samt 250 miljoner kronor 2012.
Fru talman! Riksdagen har den 18 november 2009 i första steget i budgetprocessen ställt sig bakom den borgerliga regeringens budgetförslag för 2009. Det innebär att riksdagen har beslutat om ramar för 27 utgiftsområden samt fattat beslut om skatte- och avgiftsförändringar som ska träda i kraft nästa år. Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget i budgetprocessen gett budgetpolitiken en annan inriktning än den vi förespråkar, avstår vi från att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelningen inom utgiftsområdet. Våra budgetalternativ bör ses som ett sammanhållet paket där olika delar inte kan brytas ut och behandlas isolerat.
Fru talman! I och med att jag inte har något yrkande under denna punkt vill jag i stället summera vår politik. Vi prioriterar jobben och får därigenom fart på tillväxten och kan öka resurserna till välfärden.
Med dessa ord vill jag önska talmännen, riksdagsledamöterna och riksdagens personal en god jul och ett gott nytt år.
(Applåder)
Anf. 87 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Varje morgon lämnar miljontals föräldrar sina barn - sitt allra bästa, sina ögonstenar - till förskola och skola och hoppas att de ska få den bästa utveckling som går att få.
Varje dag lämnar hundratusentals människor sina nära och kära till äldreomsorgens omhändertagande och hoppas och tror att de ska få det bra även i dag.
Varje dag söker hundratusentals människor vård, rehabilitering och habilitering och hoppas och tror att det ska göra deras liv bättre.
Varje dag går en dryg miljon människor till sina arbeten i vård, skola och omsorg. De hoppas att de ska få de bästa möjliga förutsättningarna att utföra sitt arbete på bästa sätt, eftersom deras arbete är så viktigt och betydelsefullt för den enskilde men också för de anhöriga och för hela samhället.
Varje dag är alla vi kvinnor beroende av att välfärdstjänsterna fungerar så att våra liv också gör det. Det handlar om vår egen försörjning, om vår egen utveckling och om hur ansvaret för det obetalda arbetet fördelas.
Välfärden har alltså en enorm betydelse för jämlikheten och för vars och ens trygghet och frihet och för samhällets utveckling. Därför är det Vänsterpartiets ambition att bygga världens bästa välfärd utan vinstintressen. Vi behöver då satsa på de anställdas arbetsmiljö, arbetsvillkor och möjligheter till inflytande, delaktighet och utveckling och inte minst på deras löneutveckling.
Om det nu är så att vi överlåter våra nära och käras omsorg och våra ögonstenars utveckling i deras händer måste vi också skapa de bästa förutsättningarna för deras arbete, för tänk vilket enormt ansvar de tar varje dag och varje timme! Om vi vill att fler ska ta det ansvaret i framtiden måste vi också inse vad vi behöver förändra och förbättra i deras förutsättningar för välfärdsarbetet. Många pratar om de kommande pensionsavgångarna, men få pratar om hur vi ska få människor att vilja arbeta i välfärden.
Vi behöver också mindre barngrupper i förskolan. I dag går där 16,9 barn per grupp och 5,3 per anställd. Det är tre och ett halvt barn mer per grupp än före förra krisen. Under den här borgerliga regeringen har barnantalet i varje förskolegrupp ökat i Sverige. Vi skulle behöva ha en annan utveckling där barngruppernas storlek minskar, så att barnen får en tryggare och bättre utveckling i en mer harmonisk och utvecklande miljö.
Vi behöver bygga världens bästa välfärd, men då behöver vi satsningar i stället för skattesänkningar och vinstutdelningar. Hur kan det komma sig att ni borgare säger att vi har råd med sänkta skatter men inte med en bättre kvalitet i våra förskolor?
Bara i 130 av landets kommuner finns det barnomsorg på obekväm arbetstid - detta trots att arbetslivet såväl inom det offentliga som inom det privata kräver arbete på obekväm arbetstid, särskilt inom LO-kollektivet. Det borde vara obligatoriskt genom lagstiftning med barnomsorg på obekväm arbetstid så att alla kan ta ett jobb eller fortsätta jobba med det de gör utan att behöva vara beroende av släkt och vänner för att kunna jobba. Då behöver vi satsningar i stället för skattesänkningar och vinstutdelningar. Hur kan det komma sig att ni har råd med skattesänkningar men inte med en barnomsorg som följer arbetslinjen?
Fru talman! På fritidshemmen går det nu 20,5 barn per anställd. När min dotter gick på fritis var det 9 barn per anställd. En genomsnittlig grupp på fritis hade då 18 barn, i dag 35. Varför ska dagens barn ha en sämre verksamhet när vi är rikare nu än vi var då? Vi behöver alltså satsningar på välfärden i stället för skattesänkningar. Hur har ni råd med skattesänkningar men inte med barnens verksamhet på fritidshemmen?
Om vi vill ha en bra utveckling och utbildning för våra barn behövs det också mindre klasstorlekar. Det är rätt tydligt. Trots att vi är rikare i dag än under 90-talet är klasstorlekarna större, och vi har fler elever per lärare. Vi skulle behöva anställa 4 000 fler lärare för att nå samma klasstorlekar som vi hade före förra krisen. Värt att uppmärksamma är också att de kommunala skolorna har högre lärartäthet och fler utbildade lärare än privatskolorna. På de privata gymnasieskolorna har mindre än hälften av lärarna utbildning. Det kanske inte är så konstigt eftersom lägre lönekostnader ger högre vinster. I stället för vinster borde pengarna gå tillbaka in i verksamheten. Viktigare än skattesänkningar borde vara högre lärartäthet och utbildade lärare. Det är väl ändå det som är det avgörande för vad eleverna kan få sig till del och prestera.
Fru talman! Att vara beroende av andras omvårdnad och omsorg är självklart svårt. För många äldre är det dock helt avgörande för deras hälsa, liv och förutsättningar i övrigt. Vi är många som är imponerade av den omsorg och den omvårdnad våra anhöriga får. Vi ser dock hur personalen sliter och hur tiden inte räcker till mer än det allra nödvändigaste - och ibland inte ens till det. I stället borde vi satsa på äldreomsorgen som under lång tid fått en liten andel i förhållande till den demografiska utvecklingen. Låt oss ändra på det och i stället för att sänka skatten för dem som har jobb satsa på de äldres välmående.
Fru talman! I tisdags hölls ett protestmöte arrangerat av SKTF, SSR och Kommunal här i Stockholm. Man protesterade mot nedskärningarna på de hemlösa som försöker ta sig ur missbruk, mot nedskärningarna på prostitutionsgruppen och uppsökarverksamheten, mot nedskärningarna på Maria Ungdom och ledsagarservice. En paroll var: Skam att spara på de fattiga bara!
Just den parollen är så talande för den borgerliga politiken. Ni sänker skatter mest för dem som tjänar mest. De 10 procent rikaste har fått 60 procent av inkomstförstärkningarna medan ni sparar på sjuka och arbetslösa - ja, de får till och med betala till de rika. Inte ens i krisen värnar ni de mest utsatta eller kärnan i välfärden.
Kommunerna tvingas till besparingar och uppsägningar. 35 000 jobb har försvunnit i offentlig sektor på ett år, varav 16 000 vikarier. Inte en krona extra har kommunerna fått 2009 av den borgerliga regeringen.
En ansvarsfull regering hade i denna kris sagt: Vi ska värna välfärden i krisen. Därför ska kommunerna och vi tillsammans fixa detta. Det ska inte bli några uppsägningar som förvärrar krisen.
Men så är det inte. Socialtjänsten i Stockholm skär ned och 124 anställda får gå.
Vänsterpartiet vill i stället bygga världens bästa välfärd. Då räcker inte de tillskott som kommunerna har fått för 2010. De täcker inte kostnaderna för krisens effekter på kommunsektorn. De extra pengar som den borgerliga regeringen sköt till i höstas äts till två tredjedelar upp av de ökade kostnaderna för socialbidragen, vilket i sin tur är en effekt av den borgerliga politiken.
Det behövs större tillskott och mer långsiktiga sådana. En kommun kan inte planera så kortsiktigt som regeringen tror och förväntar sig. Det tar tid att ändra i en kommunal verksamhet, och man måste få långsiktiga besked. Annars får inte tillskotten som ni har gett för nästa år, valåret, någon större betydelse. Vad händer 2011? Inte en krona har den borgerliga regeringen sagt att man är beredd att satsa extra trots att man vet att krisen slår hårdare på kommunsektorn då än i dag eftersom kommunernas ekonomi släpar efter på grund av skatteavräkningar.
Fru talman! Vänsterpartiet säkerställer kommunernas ökande kostnader för krisens effekter 2011 och 2012. Vi ökar anslagen kraftigt, för vi prioriterar det före sänkta skatter. För oss är det viktigt att försöka bygga världens bästa välfärd. För det kommer de som har jobb att behöva betala lite mer skatt än de gör i dag. I gengäld får de bättre välfärd och ökad trygghet. Låginkomsttagarna får dessutom mer pengar i plånboken.
Fru talman! Det finns vägval att göra i politiken. För oss är det valet enkelt. Vi vill bygga världens bästa välfärd utan vinstintressen. Låt oss göra det.
Anf. 88 Mats Pertoft (Mp)
Fru talman! I kväll kommer jag att delta i Södertälje kommuns fullmäktigesammanträde. Det är viktigt att vi riksdagsledamöter inte glömmer bort den verklighet som finns utanför dessa dörrar och att vi ser hur det vi kallar välfärd skapas i kommunerna med vård, skola och omsorg och värnar om dessa möjligheter. Det är viktigt att i en kris som denna stötta den grundläggande välfärdsverksamhet som finns i kommunerna. Det är viktigt att vara medveten om att det tar ganska lång tid innan inkomsterna når kommunerna. De når först staten när det börjar rulla i gång, som Carl B Hamilton tidigare var inne på. Det lät nästan som om jobben skulle komma. För fyra år sedan hörde vi samma sak. Då sade alliansen: De kommer inte.
Jag kan upplysa Carl B Hamilton att vi vet att de inte kom så snabbt som man trodde då, och de kommer inte att komma så snabbt nu heller. Det är lika bra att planera efter det.
Så ser det ut i kommunerna i dag. Det är många som saknar möjlighet att planera långsiktigt eftersom regeringen på ett cyniskt sätt enbart satsar extra för ett år.
För två veckor sedan hade vi en liknande debatt. Då refererade jag till Kristianstad där man inte ens gjorde av med regeringens extra pengar, trots en borgerlig majoritet, och samtidigt lade varsel på förskolan eftersom man bara fick tillskott för ett år och inte för tre år. Man var nämligen ansvarsfull.
Så ser det ut i Södertälje också, fast vi gör av med pengarna. De går åt till att finansiera socialbidragen för de flyktingar som inte kommer i jobb - ett åtagande som staten borde ta ansvar för på ett helt annat sätt.
Det cyniska när det gäller regeringen och kommunsektorn är att man satsar på valfläsk i stället för långsiktighet. Det menar vi i Miljöpartiet är oansvarigt. Dessutom är det inte kostnadseffektivt. Utgår man från regeringens egna siffror kostar ett jobb genom satsningar på kommunen betydligt mindre än de jobb som man påstår skapas genom jobbskatteavdraget. Enligt regeringens egna beräkningar kostar ett jobb genom jobbskatteavdraget på kort sikt 1 miljard, på lång sikt 3,3 miljarder. Genom kommunen kostar ett jobb bara 700 000. Vart är det ekonomiska synsättet egentligen på väg när man tänker så och ändå påstår sig tänka ekonomiskt?
Det är märkligt enligt mitt sätt att se och ett sätt att slänga ut pengar genom fönstret.
Det handlar om hur vi kan se till att ge kommunerna möjlighet att skapa och bevara den välfärd vi vill ha.
I Miljöpartiets budgetförslag har vi flera förslag om just extra stöd till kommunerna. Det handlar om utveckling av kvaliteten i skolorna, bidrag till kollektivtrafik och spårvägar samt kommunersättning vid flyktingmottagande och så vidare.
Med det vill vi peka på hur viktigt det är att satsa långsiktigt. Vad det här landet behöver i dag är ett långsiktigt satsande på välfärdens grundfundament som ligger ute hos kommunerna.
Som gammal kommunpolitiker måste jag upprepa att det är märkligt att man bara satsar på ett år. Att det året dessutom råkar vara ett valår är misstänkt likt en valrörelse. Man glömmer bort att 2011 och 2012 finns.
Fru talman! Vi har ett särskilt yttrande när det gäller detta som jag vill uppmärksamma.
För övrigt önskar jag alla ledamöter och anställda en god jul och ett gott nytt år.
(Applåder)
Anf. 89 Anna Lilliehöök (M)
Fru talman! I det här betänkandet tillstyrker utskottet alliansens förslag om historiskt höga tillskott till kommunerna för att värna de viktiga välfärdstjänsterna. Det är för att värna både kvalitet och anställningar.
Trots den ekonomiska krisen är detta möjligt tack vare en regeringspolitik som värnar de offentliga finanserna. Vårt land har mer stabila statsfinanser än de flesta EU-länder trots att vi hör till dem som har drabbats värst på grund av att vi är ett litet exportberoende land. I många andra länder är den stora oron de stora underskotten. På många håll tvingas man nu till stora nedskärningar.
Under 2010 tillförs kommunerna hela 17 miljarder kronor. Det är mer än något enskilt år någonsin tidigare. Under mandatperioden har alliansregeringen skjutit till totalt 38 miljarder kronor.
Det här är historiskt i en annan mening. Det är första gången en regering har prioriterat den kommunala verksamheten under en nedgång. Under Asienkrisen 1997 och IT-krisen 2001 slog nedgången rakt in i kommunernas ekonomi. Under de kriserna sjönk bnp med mellan 1 och 3 procent, och kommunerna fick underskott med mellan 7 och 8 miljarder.
I denna kris som är oändligt mycket allvarligare, med en bnp-nedgång på 5,5 procent, har kommunernas ekonomi kunnat hållas stabil. Det finns nu äntligen tecken på spirande förbättringar i det ekonomiska läget. Läget är osäkert men prognoserna för kommunernas ekonomi har kunnat revideras uppåt. Situationen måste följas noga, och det går inte att ta någonting för givet.
Inriktningen av regeringens politik och de åtgärder regeringen föreslår har varit att dämpa fallet i sysselsättningen. Tillskotten till kommunerna gör att kommunerna kan behålla personal trots risk för lägre inkomstskatter.
Jobbpolitiken är det absolut viktigaste för kommunernas ekonomi. Kommunerna är helt beroende av att fler får arbete och att fler får arbete utanför den kommunala sektorn. Stödinsatserna ska därför vara temporära tills konjunkturen vänder.
Regeringen satsar på utökad utbildning, bland annat yrkesvux, inom den kommunala yrkesutbildningen. Stora kullar lämnar nu gymnasieskolan. Situationen behöver överbryggas tills vi ser ljusningar på arbetsmarknaden.
Även om regeringspolitiken har betytt att sysselsättningen i stort sett har kunnat hållas uppe och inte sjunkit särskilt mycket har efterfrågan på arbetskraft gått ned. Försiktiga arbetsgivare vill inte anställa. Det innebär att lågkonjunkturen slår just mot de stora kullarna ungdomar och andra grupper som är på väg in eller har ett svagt fäste på arbetsmarknaden.
Om två år kan emellertid situationen se helt annorlunda ut när antalet pensionerade som lämnar arbetslivet kommer att klart överstiga dem som kommer ut i arbetslivet.
Detta är en ny uppgift för kommunerna. De får 2 miljarder kronor för det. Det är inte ett ekonomiskt tillskott, utan det handlar om en utökad uppgift. Jag tycker att man måste göra den distinktionen. I många av oppositionsförslagen ser vi utökade utgifter och kostnader för kommunerna och knappast något bidrag.
Regeringens jobbskatteavdrag har gett rejäla tillskott för dem som arbetar inom vården till exempel. En sjuksköterska kommer att ha mer än en månadslön netto kvar när det fjärde jobbskatteavdraget införs nästa år. Oppositionspartiernas politik skulle innebära att skatten höjs rejält. Med Socialdemokraternas förslag skulle sjuksköterskan kanske få en skatterestitution med 200 kronor i månaden för sin fackliga avgift. Samtidigt dras det fjärde och nästan hela det tredje jobbskatteavdraget in. Det betyder en halv månadslön extra skatt per år.
Det är inte bara de ekonomiska villkoren som har blivit bättre i kommunerna utan också arbetsorganisationen, enligt många undersökningar. Det blir fler heltidsanställda och fler som kan välja den arbetstid som passar dem bäst. De som arbetar i kommunerna har blivit friskare. Sjukfrånvaron har gått ned rejält.
Det verkligt glädjande är att så många har kunnat rehabiliteras och återgå till arbete och få en höjd livskvalitet.
Det betyder naturligtvis också sänkta kostnader för kommunerna. I år och nästa år får kommunerna tillbaka 5 miljarder kronor från försäkringsbolaget Afa på grund av den lägre sjukfrånvaron. Det är en enormt stor summa pengar. Det är alltså enbart tilläggssjukförsäkringen.
Landstingen och sjukvården spelar en huvudroll i den reformerade sjukförsäkringen med förstärkt rehabiliteringskedja. De är en nyckelfaktor bakom framgången när tiotusentals människor har fått stöd och möjlighet att komma tillbaka i arbetslivet. I dessa dagar har en ny överenskommelse gjorts som ytterligare ska förbättra och kvalitetssäkra sjukskrivningsprocessen.
Mycket av arbetet i kommunerna är vardagsgnet med utvecklingsarbete och effektiviseringar som pågår varje dag.
Jag vill ta upp några små glädjeämnen. Det handlar om jämförelser som görs mellan kommuner baserat på ett projekt som sattes i gång av alliansregeringen. Sveriges Kommuner och Landsting har gjort en jämförelse som visar att sjukvården sammantaget har förbättrat sina resultat.
Det visar naturligtvis också att det finns stora skillnader mellan och inom landstingen. Så det finns mycket att göra. Men framför allt finns det en bas för att förbättra sättet att arbeta.
Man kan också se på de projekt och de förändringar som har gjorts. Ett exempel är Vårdval Stockholm i detta landsting. En annan sak som förbättrar verksamheterna och ser till att vi får utvecklade och förbättrade tjänster är naturligtvis regeringens strävan att nå ökad mångfald - fler utförare av välfärdstjänsterna. Detta är en avgörande faktor för att förbättra både kvalitet och effektivitet. Men den största kvaliteten består i att vi alla får en allt större möjlighet att välja och finna de lösningar i fråga om våra behov som passar oss bäst.
Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i finansutskottets betänkande.
(Applåder)
Anf. 90 Jörgen Hellman (S)
Fru talman! När propositionen om ensamkommande flyktingbarn antogs sades det att barn skulle få flytta till andra kommuner inom två-tre dagar men maximalt inom fem dagar. Detta fungerade 2006. Nu ser läget helt annorlunda ut. Fyra kommuner med Malmö i spetsen har tagit emot 600 barn som inte kan flytta till andra kommuner. Det är ett gigantiskt misslyckande för staten.
SKL har räknat ut att underfinansieringen till kommunerna är 25 000-250 000 kronor per barn beroende på deras behov. Det slår endast mot dessa fyra kommuner. Det är naturligtvis ohyggligt synd om barnen. Regeringen duckar för dessa fyra kommuners problem.
Min fråga är: Vilka åtgärder tänker den moderatledda regeringen vidta för att engagera alla Sveriges kommuner i flyktingmottagandet, och hur kan den moderatledda regeringen hjälpa dessa fyra kommuner?
Anf. 91 Anna Lilliehöök (M)
Fru talman! I detta avsnitt ingår inte denna post. Men jag vill ändå säga att det i årets budget finns en rejäl peng avsatt för att förbättra situationen för de ensamkommande barnen.
Sedan finns det många kommuner som måste engageras i detta arbete. Jag vet att vår migrationsminister och departementet arbetar hårt för att få till stånd överenskommelser med alla de kommuner som mycket riktigt inte tar sitt ansvar i denna fråga.
Anf. 92 Jörgen Hellman (S)
Fru talman! Anna Lilliehöök gav i sitt anförande en ljus bild av hur det ser ut i kommunerna. Jag ser inte denna ljusa bild där förändringar i a-kassan får effekt på socialbidragen och när förändringar i socialförsäkringssystemet kommer att få stora effekter på det ekonomiska stödet, vilket innebär att välfärdsverksamheten i kommunerna kommer att påverkas.
En helt annan fråga i betänkandet som vi har resonerat om och där Sveriges Kommuner och Landsting har uppvaktat oss gäller ett flexibelt balanskrav för att underlätta många kommuners och landstings planering. Det nuvarande systemet låser enligt SKL in de pengar som skulle behövas i verksamheten.
Till exempel Västra Götalandsregionen har under många år skapat ett stort överskott som nu används i lågkonjunkturen. Detta synsätt strider mot balanskravet.
Kommunernas revisorer gör ansvarsprövningar utifrån balanskravet. Det finns ledamöter från Moderaterna som har motionerat i denna fråga.
Min fråga är: När kommer regeringen med sin översyn, och blir det en parlamentarisk utredning?
Vi fick information om detta för sex, sju eller åtta månader sedan, och vi har inte uppfattat att det har hänt någonting i fråga om detta.
Anf. 93 Anna Lilliehöök (M)
Fru talman! Som det aviseras i budgeten pågår ett arbete med att utforma uppdraget till den utredning som ska se över den kommunala ekonomin och hur det ska kunna fungera över konjunkturcykeln. Det är det som har aktualiserat denna fråga. Det finns lite olika modeller.
När det gäller balanskravet har man nu sett att det är få av de kommuner som faktiskt har ett överskott som har använt det för att täcka upp underskott under kommande år. Balanskravet är ändå en klok mekanism som ser till att de kommuner som har lite större problem och svagare ekonomi faktiskt arbetar med dem och ser till att det inte skapas stora och ackumulerade underskott.
Jag tror att man också måste fundera lite grann på en annan sak. Det har talats om fonder och annat. Det innebär alltid en viss risk när vi säger att vi täcker upp underskotten. Då kanske vi också ökar risken för underskott.
Vi har en mycket klok kommunsektor som har klarat denna kris bra. Med de pengar som regeringen har tillskjutit ser vi att vi sammanlagt har en kommunal ekonomi i balans.
Anf. 94 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Den borgerliga regeringen har inte räknat upp de generella statsbidragen till kommunerna med en krona för 2009. Däremot har man valt att sänka skatter fram till 2009 med ungefär 90 miljarder kronor. Detta har man gjort samtidigt som det har försvunnit 35 000 jobb i den offentliga sektorn, varav 16 000 vikariat har försvunnit.
De extra tillskott som Anna Lilliehöök nu står och skryter om täcker inte ens upp de neddragningar som har genomförts under detta år.
Dessutom vet vi att två tredjedelar av det senaste som ni tillsköt i budgeten äts upp av ökade kostnader för socialbidrag. Det är kostnader som ökar på grund av att hälften av de arbetslösa inte längre är med i a-kassan för att ni har höjt avgifterna så kraftigt. Kostnaderna har ökat på grund av att ni har försämrat sjukförsäkringen och att människor nu slängs ut därifrån eller tvingas gå på aktivitetsstöd som motsvarar 4 000 kronor i månaden.
Samtidigt vet vi att barngruppernas storlek i förskolan har ökat under er tid. Vi ser stora behov inom välfärdsområdena. Fritidshemmens grupper är fortfarande dubbelt så stora som när min dotter gick där. Vi vet att lärartätheten är för låg. Den är lägre i dag än den var före förra krisen. Det finns därför enormt mycket att förbättra i välfärden, förbättringar som skulle få stor betydelse för många människors vardag, liv och utveckling. Men Anna Lilliehöök väljer i stället att sänka skatter, dessutom mest för dem som redan har mest. Sjuka, arbetslösa, pensionärer och de som är i behov av välfärden får betala.
Varför, Anna Lilliehöök, är sänkta skatter för dem som redan har mest viktigare än mindre barngrupper i förskolan eller en bättre äldreomsorg med bättre kvalitet?
Anf. 95 Anna Lilliehöök (M)
Fru talman! Det absolut viktigaste för den kommunala ekonomin i framtiden är att vi skapar mekanismer för att arbetsmarknaden ska komma igen så snabbt som möjligt efter att den kris som vi har sett har klingat ut. Då är jobbskatteavdraget absolut en central del för att vi ska se till att vi får snabba anpassningar. Det är tufft på arbetsmarknaden, och den kommer att förändras. Därför är det denna jobbpolitik som är så viktig.
Ulla Andersson talade om socialbidragen. Precis samma spirande ljusningar som vi har hört om i dag när det gäller arbetslösheten ser vi när det gäller socialbidragen. Jag tror att det vänder någon gång i maj.
Försörjningsstöd är det rätta ordet för detta, och det är till just för tuffa tider för att man ska kunna ge detta yttersta stöd när människor hamnar i en situation som de inte kan klara av.
Det är inte de som har a-kassa som får försörjningsstöd. De kommer till Arbetsförmedlingen för det mesta.
I Stockholm kan man konstatera vilka det är som har fått och haft behov av ökat bistånd. Det är tyvärr de som är invandrade. Den ekonomiska krisen slår hårt mot integrationen. Det tycker jag är utomordentligt sorgligt.
Den andra kategorin är de stora ungdomskullarna som har svårt att hitta nya arbeten. De har inte heller någon a-kassa.
Anf. 96 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Jag ska försöka förtydliga för Anna Lilliehöök hur det kan se ut i de kommunala välfärdsverksamheterna under den här krisen. I Sandviken ska man nu ha barngrupper på 23-25 barn i förskolan för dem som är tre till fem år. Det är för att de mindre barnen ska kunna ha mindre barngrupper. Man låter alltså barn mellan tre och fem år stå för krisen i stället för att regeringen tar sitt ansvar och tillskjuter extrapengar.
I Gävle ligger folk i korridorerna på sjukhuset. Man kan inte ta in vikarier om man säger upp folk i sjukvården.
Jag ser hur personalen i min mammas hemtjänst stressar och jobbar på och försöker hinna så gott det går. Den gör ett enormt arbete men får inte den tid som behövs för att utföra det som skulle behöva göras.
Runt om kan vi se hur nedskärningar pågår. Här i Stockholm till exempel sparar man på hemlösa, prostitutionsverksamheten, Maria Beroendecentrum, ledsagarservice och så vidare. Jag kan fortsätta lång tid och beskriva hur det ser ut, Anna Lilliehöök.
Det här är allvarligt. Samtidigt ökar kostnaderna för socialbidrag och försörjningsstöd på grund av att ni så kraftigt har försämrat a-kassan. Hälften av dem som är arbetslösa har inte längre a-kassa och är därför hänvisade till socialbidrag eller försörjningsstöd i stället för a-kasseersättning.
Hur många av dem som är sjuka kommer att behöva söka socialbidrag nu efter era förändringar? Det är er politik som får de här konsekvenserna. Ni har konsekvent prioriterat skattesänkningar i stället för att satsa på välfärden. Det visar vad man anser är viktigt.
Ni kunde ha räddat jobben i välfärden i stället för att införa ett jobbskatteavdrag. Ni kunde låta undersköterskorna, lärarna, förskollärarna och barnskötarna behålla sina jobb eller kanske få några fler arbetskamrater - det behövs - i stället för att sänka skatter för dem som redan har det ganska gott ställt.
De 10 procent rikaste har fått 60 procent av inkomstförstärkningarna. 10 procent har fått 60 procent.
(Applåder)
Anf. 97 Anna Lilliehöök (M)
Fru talman! Det ljusnar. Det spirar ett litet grönt skott där ute trots snöovädret. I den senaste prognosen har man höjt prognosen för intäkterna i kommunerna för 2011 och 2012 med 9 och 11 miljarder. Jag ser med tillförsikt fram emot att kommunernas verksamhet fortsätter att utvecklas och förbättras.
När det gäller barnomsorgen har det jämfört med 2006 tillförts rejält med pengar. Det som kostade 40 miljarder 2006 får i dag 48 miljarder.
Jag vill också kommentera lärartätheten. Den har ökat. Antalet lärare har minskat, men antalet elever har minskat betydligt mer. Lärartätheten har ökat och verksamheten förbättrats.
Anf. 98 Jörgen Johansson (C)
Fru talman! Kommuner och landsting har omkring 1,1 miljon anställda. Det är en stor och viktig arbetsgivare vi talar om. Det är också en arbetsgivare som står för mycket av den trygghet vi efterfrågar i vardagen.
Därför har alliansregeringen i den svåraste kris vi har haft i mannaminne skjutit till resurser på ett sätt som aldrig tidigare har gjorts. Det handlar om 38 miljarder kronor under den här mandatperioden. Det tillskottet kommer dessutom efter ett antal goda år för kommunerna.
Finanskrisen är inte det enda problemet inför framtiden. Det kommer nya problem. Det är dags att föra en dialog kring det offentliga uppdraget i framtiden. Oavsett styre i landet kommer utmaningar att kräva den debatten.
Exempel på frågor som kräver svar är: Hur ska vi klara den ökade andelen äldre i samhället? Hur ska vi klara personalförsörjningen när andelen i yrkesverksam ålder minskar? Och hur ska vi kunna stimulera allt fler att jobba mer och kanske efter uppnådd pensionsålder? De frågorna kommer att kräva sina svar.
En fortsättning på nuvarande förhållanden utan nytänkande kommer att kräva stora skattehöjningar, vilket knappast gagnar välfärden i den globala marknad som vi befinner oss i och som blir alltmer framträdande i framtiden. SKL har belyst den framtidsvisionen på ett mycket målande och tydligt sätt.
Jag är övertygad om att vi alla har målet om en fortsatt och gärna utvecklad välfärd. Men för att klara det krävs det nytänkande. Jag är övertygad om att kommande val kommer att handla mycket om just det.
Fru talman! Vi har 44 000 förtroendevalda i landets kommuner och landsting. Huvuddelen är fritidspolitiker. Ca 1 300 är heltidspolitiker. De har ett stort och viktigt ansvar. Vi bör lita på deras förmåga att själva kunna sköta sitt mandat och ta sitt ansvar. Statens inblandning i kommunens verksamhet ska inte ske på operativ nivå utan via generella stöd. Det gäller att värna det vi normalt kallar för det kommunala självstyret.
Fru talman! Debatten ute i landet sker alltför ofta utifrån synsättet att all förändring är av ondo. Här har vi som politiker en utmaning och en viktig uppgift. Inget är eller kommer att vara som det alltid har varit om vi ska kunna värna och utveckla välfärden.
När man följer debatten inom grundskolesektorn och konstaterar att antalet lärare minskat med 7 000 sätter man givetvis i gång en negativ debatt. Antalet elever har samtidigt minskat med 140 000, och antalet skolor har minskat med 354. Att minskningen borde få ett genomslag i antalet lärare de senaste fem åren är ganska naturligt. Det har inneburit att lärartätheten totalt sett har ökat med 5 procent i skolorna.
Den typen av följsamhet i förhållande till verkligheten måste kunna ske på område efter område om vi ska klara framtidens krav. Jag vet och många med mig att det här inte är enkelt. Men vem har sagt att det ska vara enkelt? Det måste ändå ske om vi som politiker tar vårt fulla ansvar. Det är viktigt att framhålla att förändringsarbetet ska ske utifrån synsättet att kvalitet och tillgänglighet säkerställs.
Fru talman! Närmare 73 miljarder kronor tillförs anslaget för kommunalekonomisk utjämning. Det lägger grunden för goda och likvärdiga förutsättningar i alla kommuner.
Det är givet att det är skillnad att bedriva kommunal verksamhet i Årjängs kommun, där inkomsten per invånare är 126 000 kronor, mot i Danderyd, där den är 360 000 kronor, alltså 139 procent högre än i Årjäng. Samtidigt gäller samma grundkrav för båda kommunerna.
Med det exemplet vill jag betona vikten av att ha ett utjämningssystem där gynnade kommuner bidrar till att hjälpa dem som är mer utsatta. Det tillsammans med statens insatser måste garantera människor rätten att kunna leva kvar i sin hembygd oavsett var de bor.
Fru talman! För någon vecka sedan beslutade riksdagen om en utvidgning av systemet med kommunal fastighetsavgift. Det innebär att tomter som har ett hus av ringa värde och tomter med hus på ofri grund, alltså arrendetomter, ska inräknas i avgiftssystemet. Det kommer nu att innebära att den kommunala skattebasen stärks ytterligare.
Fru talman! Kommuner och landsting är en nyckelgrupp i samhället som arbetsgivare. I och med att de står för mycket av den grundläggande trygghet som medborgarna efterfrågar är det viktigt att ständigt ha en pågående dialog mellan de olika demokratiska beslutsnivåerna. Det är gemensamt som vi på bästa sätt kan lösa problemen.
Oavsett regering är det inga orakel som sitter i Rosenbad. Det har 35 års erfarenhet från politiskt arbete visat mig. Det gäller alltså att vara ödmjuk, lyssna och i brett samförstånd finna lösningar som gagnar alla, oavsett om vi har en finanskris eller ej. Vi har våra egna ansvarsområden oavsett om vi sitter i kommunen, i landstinget eller här i riksdagen, men det gäller samtidigt att vi alla gör klart för oss att vi måste stötta varandra.
Personligen har jag en daglig kontakt med såväl kommun- som landstingspolitiker, och jag konstaterar i de kontakterna att alla är överens om att nyckelfrågan för att lösa problemen i dagens samhälle är jobben. Vi vet att utan jobb får vi ingen lön, utan lön får vi ingen skatt och utan skatt får vi ingen välfärd, eller åtminstone en sämre välfärd. Jobben är alltså nyckeln till fortsatt välfärdsutbyggnad.
Då är vi återigen tillbaka till alliansregeringens politik, där vi kan konstatera att trots den djupaste krisen i mannaminne klarar Sverige sig relativt bra i relation till vår omvärld. Jobbskatteavdragen är en bidragande faktor för detta.
I och med att jobben är nyckeln till kommunernas problem - enligt kommunpolitikerna, enligt landstingspolitikerna och enligt SKL - är det intressant att läsa Riksrevisionens rapport om jobbskatteavdragen som presenterades i går och som finansutskottet ska hantera i dag på eftermiddagen.
Riksrevisionen skriver:
Riksrevisionens beräkningar av jobbskatteavdragets förväntade effekter på arbetsutbudet ligger i linje med regeringens beräkningar.
Jobbskattereformen har förutsättningar att på lång sikt öka arbetsutbudet.
Reformen har också potential att öka arbetsutbudet för grupper med svag ställning på arbetsmarknaden.
Man talar vidare om att transparensen i systemet har ökat och att kvaliteten har ökat. Utfallet är så bra att Riksrevisionen uttalar: Regeringen bör ge Skatteverket ett särskilt uppdrag att informera allmänheten om jobbskatteavdragets effekter.
Herr talman! Skulle det här ha varit en kommentar från en jury i
Idol
eller dansbandstävlingen skulle jublen ha ekat. Jobbskatteavdraget, som oppositionen ständigt klankar på, framstår alltså som en succé i den fristående revision som vi har här i riksdagen.
Jag konstaterar att vi nu är på väg att leverera det som kommun- och landstingspolitikerna så högt önskar, nämligen en stabil ekonomisk utveckling som lägger grunden för välfärd även i framtiden.
Herr talman! Mot den bakgrunden yrkar jag bifall till utskottets förslag.
Samtidigt tillönskar jag presidiet, personalen i finansutskottet och de förtroendevalda en god jul och ett gott nytt år.
Anf. 99 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Om jag ska börja med jobbskatteavdraget konstaterar Riksrevisionen att arbetskraftsutbudet på sikt kommer att öka. Man konstaterar inte att det skapar jobb. Dessutom konstaterar man att en tredjedel inte ens känner till jobbskatteavdraget. Det är också värt att uppmärksamma.
Jag tycker också att det är intressant att Jörgen Johansson så febrilt försvarar att pensionärer, sjuka och arbetslösa ska betala högre skatt än de som har jobb. Dessutom är pension uppskjuten lön. Jag ska inte säga vad jag tänker, men jag tycker i alla fall att det är ett väldigt orättvist och orättfärdigt skattesystem som Centerpartiet har varit med om att införa, där man anser att sjuka, arbetslösa och pensionärer inte är lika mycket värda i skattesystemet som övriga.
Egentligen begärde jag ordet när Jörgen Johansson konstaterade att det är naturligt att lärartätheten minskar när antalet elever minskar. Varför är det naturligt? Varför kan inte lärartätheten öka när vi konstant debatterar att elever behöver få bättre kunskaper och få ta del av en bättre undervisning? Vi vet dessutom att utvärderingar som Skolverket gör visar att när lärartätheten ökar får eleverna bättre resultat. Varför är det naturligt att lärartätheten ska minska när antalet elever minskar? Varför kan det inte vara naturligt att förvänta sig bättre resultat och bättre kvalitet? Är inte lärarjobb lika viktiga som andra jobb i Centerpartiets arbetslinje?
Anf. 100 Jörgen Johansson (C)
Herr talman! Lärarjobben främst i grundskolan är oerhört viktiga. Som gammal kommun- och landstingspolitiker vet jag att ingen sektor går fri när man diskuterar hur man ska spara pengar. Samtidigt konstaterar vi nu, med de siffror vi har för det gångna året, att lärartätheten har ökat med 5 procent trots att antalet lärare har minskat med 7 000. Lärartätheten har alltså ökat.
Vad gäller jobbskatteavdraget var det inte en tredjedel som inte visste, utan det är en av fem som känner till jobbskatteavdraget, enligt den sifferredovisning som ges i skrivelsen från Riksrevisionen. Det är förödande. Jag är helt övertygad om att om man får den information som man så väl behöver utanför detta hus kommer synen på jobbskatteavdraget att bli enormt positiv.
Vad gäller pensionärerna och uppskjuten lön vill jag börja med att konstatera att pension inte är uppskjuten lön. Tjänstepensionen är det men inte den grundläggande pensionen. Om det vore uppskjuten lön skulle det vara en kvinnofälla, och jag förmodar att Ulla Andersson inte ville att det skulle tona fram. Kvinnorna jobbar mer deltid, jobbar kortare tid och lever längre. Skulle det vara en uppskjuten lön skulle den knytas till varje individ, och när man slutar sitt liv skulle de intjänade pengarna gå till de efterlevande.
Det systemet har vi inte i Sverige. Därför kan vi inte heller säga att det är uppskjuten lön. Dessutom är de partier som står för pensionsuppgörelsen överens om att vi inte ska tolka det så. Pension är inte uppskjuten lön.
Sedan är det så att pensionärerna har betydligt lägre skatt i dag än vad de har haft någon gång under tidigare regeringar.
Anf. 101 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Jag konstaterar i alla fall att Jörgen Johansson tycker att det är enormt positivt att pensionärer, sjuka och arbetslösa ska straffbeskattas. Det är en märklig syn, Jörgen Johansson, som jag inte hade förväntat mig skulle komma från Centerpartiet.
Dessutom är det faktiskt så att kvinnor har lägre pensioner än män, eftersom vi tjänar mindre. Pensioner är uppskjuten lön.
Varför ska människor som har oturen att bli sjuka, ha oturen att mista sitt jobb, till exempel när man lägger ned Ericssonfabriken i Gävle, eller min mamma, som har slitit i hela sitt liv, på ålderns höst betala högre skatt enbart för att de är pensionärer? Varför ska den människosynen råda i svensk skattepolitik?
Jag konstaterar också att du säger att lärartätheten har ökat. Ja, visst är det så. Men är det tillräckligt? Om jag tittar på den statistik jag har framför mig från Skolverket kan jag se att trots denna ökning i lärartäthet ligger vi långt under de nivåer som vi hade i början av 90-talet. Ändå har vi en ständig debatt om att det är alldeles för många elever som går ut skolan utan tillräckliga kunskaper. Det är ett stort problem, ett samhällsproblem och ett problem för den enskilde eleven. Varför kan ni då inte höja lärartätheten?
Vi måste ju inte springa omkring och spara pengar kontinuerligt. Man kan till exempel välja att i stället för att göra skattesänkningar lägga pengarna på skolan. Det är ett val som går att göra, Jörgen Johansson. Man kan satsa på utbildning, mindre klasstorlekar och högre lärartäthet i stället för att sänka skatterna med 100 miljarder. För en bråkdel av de 100 miljarderna hade ni kunnat få mycket bättre kvalitet i skolan, eller hur? Det är val man kan göra. Barnens lärande kanske är viktigare än skattesänkningar för personer i de övre inkomstklasserna. Det är ett ganska enkelt val. Förmögenhetsskatten motsvarar 16 000 lärare.
Anf. 102 Jörgen Johansson (C)
Herr talman! Jag håller med om att skolan är ett prioriterat område. Det är den sektor man ske se till får det största stödet.
Det gäller att som kommun- och landstingspolitiker göra prioriteringar. De senaste 20-25 åren har livet för kommun- och landstingspolitikerna bestått av ständiga prioriteringar. Det viktigaste för dem är emellertid att det finns jobb, jobb som ger skatt och skatt som ger intäkter för att bedriva välfärd. Arbetslinjen är oerhört viktig, och därför är jobbskatteavdragen en blåslampa för att få in så mycket skattemedel som möjligt till kommunerna och landstingen.
Vad gäller pensionärerna säger Ulla Andersson att de straffbeskattas. Så är det inte. Om man använder den vokabulären nu så var det fråga om konfiskation på den tiden när Ulla Anderssons parti stöttade Socialdemokraterna, eftersom skatten då var betydligt mycket högre. Skatten har de facto sänkts för pensionärerna.
Anledningen till att pensionärerna inte har samma skatt som de som jobbar är att vi vill stimulera arbetslinjen, stimulera kommunerna, och därmed också stimulera utvecklingen av pensionerna för alla pensionärer. Den pensionär som lägger ned extra timmar på ett arbete har dessutom en extra stor favör vad gäller jobbskatteavdrag - allt för att stimulera till fler arbetade timmar.
Säg inte att pensionärerna straffbeskattas, för så är inte fallet. De har betydligt lägre skatt i dag än de hade under den socialdemokratiska regeringens tid.
Anf. 103 Gunnar Andrén (Fp)
Herr talman! Egentligen borde man ha stått i första kammaren, som Tage Erlander när han hade viktiga saker att berätta. Det är kanske där vi borde vara nu.
Vi behandlar frågan om allmänna bidrag till kommunerna. Hur mycket handlar det om? Jo, det handlar om ungefär 75 miljarder. Den ärade publiken på åhörarläktaren kan kanske föreställa sig hur mycket pengar 75 ½ miljarder kronor är. Intresset är ganska ringa, enligt min uppfattning.
Låt mig läsa upp ett citat: "Enligt SKL:s bedömningar kommer kommuner och landsting att gå med 1 miljard i underskott 2009. Regeringens tillskott på 17 miljarder nästa år" - det gäller alltså 2010, som vi nu behandlar - "bidrar till att sektorn som helhet redovisar ett överskott på drygt 3 miljarder 2010." Det är SKL:s chefsekonom Mats Kinnwall som gör den beräkningen den 23 oktober. Det är lite intressant att veta vad man kan förvänta sig.
Samtidigt måste man komma ihåg, herr talman, att de 290 kommunerna ser kolossalt olika ut. Man kan till exempel vara mycket oroad över situationen på en ort som Gävle, där 925 personer friställs på Ericsson. I Lund friställs 450, i Avesta har Outokumpu nyligen friställt, och alla Volvos och Saabs underleverantörer drabbas. Det är mycket bekymmersamt. Det allra viktigaste är därför att vi får fart på näringslivet på alla dessa orter, och överallt annars, så att vi får ett stabilt skatteunderlag. Det är bara näringslivet som kan bidra till det.
Alla borde vara glada över att arbetslösheten nu är något på väg nedåt. Det är mycket glädjande. Där tror jag att vi kan glädjas över partigränserna, även om minskningen är liten. Arbetslösheten är fortfarande alldeles för hög. Många är arbetslösa, men det går ändå i rätt riktning med tanke på den svåra situationen.
När man kommer in på arbetslösheten, herr talman, måste man fundera på hur den fördelar sig. Jag har därför tagit reda på antalet varsel enligt Arbetsförmedlingen. Man kan konstatera att under oktober och november 2009, de två senaste månaderna som det finns statistik för, har ungefär 10 500 personer varslats i detta land. Hur många av dessa varsel har skett i landstingen? Det antalet är noll. Noll landstingsanställda har varslats. I kommunal verksamhet har ungefär 600 varslats. Dessutom har några varslats inom den statliga verksamheten.
Ungefär 92 procent av varslen de senaste månaderna har gällt den privata industrin, tillverkningsindustrin, tjänsteföretagen och verkstadsindustrin. Några varsel har även skett inom den finansiella verksamheten, inom fastighets- och företagstjänster. Det bekymmersamma i denna situation är hur vi ska få stopp på den fortsatta nedgången i den privata sektorn - i tillverknings- och tjänstesektorn. Om vi inte klarar det kommer vi inte att kunna ha alla de välfärdsarbetare som vi alla naturligtvis vill ha.
Det finns några kommuner som avviker. Jag ska inte ta upp för många men vill för protokollets skull nämna att det finns två eller tre kommuner som sänker skatten. Det kan vara intressant att veta vilken kommun i landet som sänker skatten mest nästa år. Det är nämligen det socialdemokratiskt styrda Sigtuna. Jag medger att sänkningen är marginell; de sänker med 10 eller 12 öre. Att de kan sänka skatten beror naturligtvis på att det i huvudsak är en välskött kommun. Om det är något som vi som är eller har varit kommunalmän - jag har varit kommunalman - strävar efter så är det att försöka styra våra kommuner så väl det någonsin går. Och för att kunna klara det på lång sikt tvingas man ibland ta till en del åtgärder som man inte riktigt önskar.
Herr talman! Detta är, såvitt jag förstår, det näst sista anförandet i kammaren för i år. Jag tänkte avsluta med att läsa upp en liten dikt. För att illustrera vad den handlar om tar jag mig friheten att sätta på mig en tomteluva. Jag talar inte om vad dikten heter, men den är skriven av en tidigare ledamot av denna riksdag; han var ledamot av det tillfälliga utskottet 1871. Han var även ledamot av Svenska Akademien. Dikten består av elva verser. Jag ska läsa upp två.
Tomten smyger sig sist att se husbondfolket det kära, länge och väl han märkt, att de hålla hans flit i ära; barnens kammar han sen på tå nalkas att se de söta små, ingen må det förtycka: det är hans största lycka.
Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård gott intill morgontimma. Månen sänker sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken.
Jag önskar alla en trevlig helg!
(Applåder)
Anf. 104 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Jag får börja med att tacka Gunnar för uppläsningen av den vackra dikten samt för tomteluvan. Det uppskattar jag.
Jag vill passa på att instämma i det Gunnar Andrén sade om att det är viktigt att rädda jobben i den privata sektorn. Det är där de stora varslen kommit, och vi ska självfallet göra allt vad vi kan för att bistå en sådan utveckling.
Sedan tänkte jag ändå hålla mig till kommunerna. Under detta år avslutas 16 000 vikariat enligt Statistiska centralbyrån. Det är vad man brukar kalla tysta varsel, vilket innebär att man inte behöver lägga varsel utan jobben bara försvinner. 16 000 är trots allt ganska många. Totalt handlar det enligt Statistiska centralbyrån om 35 000. Då kan en del av det vara privatiserat.
Det är allvarligt att den kommunala sektorn tvingas fördjupa krisen genom att avsluta vikariat eller genom att inte tillsätta de tjänster som avslutas, till exempel på grund av pensionsavgångar. Därmed tvingar regeringen kommunerna att fördjupa krisen. Regeringen tvingar kommunerna att även öka utbetalningarna av socialbidragen, försörjningsstöden. Då tänker jag framför allt på de sjuka som vid årsskiftet kastas ut i tomma intet. Det är många som kommer att tvingas söka socialbidrag.
Folkpartiet har, mot sina tidigare principer, varit med om att kraftigt försämra sjukförsäkringens ersättningsnivåer. Man har nu infört tidsbegränsade regler som får sådana här effekter. Dessutom anser Folkpartiet numera att personer som är sjuka ska betala högre skatt än personer som är friska. Det borde rimma ganska illa med den syn som tidigare har funnits i Folkpartiet. Jag vill därför fråga Gunnar Andrén: Vad har hänt i Folkpartiet? Varför ställer man upp på en sådan här politik?
Anf. 105 Gunnar Andrén (Fp)
Herr talman! Jag får väl börja med att hänvisa till Jörgen Johansson, som redde ut det här med både pensioner och sjukförsäkringar ganska ordentligt. Man måste jämföra med hur det var för fyra år sedan och den politik som då gällde. Då måste man ändå konstatera att alla i landet har fått sänkt skatt. Ni har motsatt er varje skattesänkning. Totalt sett kan vi vara överens om att skatterna har sänkts med ungefär 80-100 miljarder. Detta har också gått till pensionärer. Vi har också sett till att antalet förtidspensionerade som kan gå ut på arbetsmarknaden igen ökat dramatiskt. Det har gått från ungefär 4 000 förtidspensioneringar i månaden ned till ungefär 1 700. Jag tror att detta är en väldigt stor social vinning.
Det är alldeles riktigt som Ulla Andersson säger: En del människor hamnar i svårigheter vid systemskiften. Det är jag den förste att beklaga. Men jag menar som så att den katastrofsituation som nu målas upp inte kommer att inträffa, vilket inte betyder att det inte kommer att finnas minst ett eller två fall som varje dag kan dras upp i tidningarna och få stor uppmärksamhet i etermedierna. Det är en eller två för många, det erkänner jag gärna. Därför får vi se till att reglerna, som enligt mitt synsätt har tolkats felaktigt av Försäkringskassan, förtydligas.
Jag tycker för min del att den ordning som vi nu inför gör att vi förvandlar sjukförsäkringen från en försörjningsinrättning för väldigt många människor till just en sjukförsäkring. Det är inte så att man ska ha 64 procent eller 70 procent i lön. Man ska ha 100 procent i lön.
Anf. 106 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Jag kan konstatera att utanförskapet har ökat med 70 000 personer under denna mandatperiod enligt Moderaternas egna beräkningar. Jag tycker också att det är rätt osmakligt att skylla på Försäkringskassans personal för att de har hanterat regelverk som den här regeringen har utformat.
Jag vill dessutom konstatera att sjukförsäkringen inte ens är för de sjuka längre, Gunnar Andrén. Vi kunde i morse höra på radio om Mimmi, som hade haft en hjärntumör och inte kunde jobba men som inte heller fick sjukförsäkring på deltid. Det finns väldigt många exempel på hur människor nu far illa och får tillbringa julen med väldigt stor oro i magen. Man har inte en aning om vad detta ska innebära efter jul eller nyår.
För dem som kommer in i introduktionsprogrammet kan det till och med bli så att de får leva på 4 000 kronor i månaden. Hur blir man friskare av att leva på 4 000 kronor i månaden, Gunnar Andrén? För mig hör ekonomi ihop med hälsa. Jag vet hur det är att ha taskig ekonomi. Det är att gå och ha ont i magen ständigt. Att dessutom vara sjuk och behöva rehabilitering förbättrar inte det.
På vilket sätt blir människor friskare av att de får sämre ersättning eller ingen alls? Och varför ska en person som har oturen att vara sjuk eller födas med en funktionsnedsättning och därför inte kan jobba behöva betala högre skatt än en person som är frisk? Varför, Gunnar Andrén? Så har det aldrig varit tidigare i Sverige. Men nu är Folkpartiet med och anser att sjuka människor ska betala högre skatt än friska. Det enda de har som gör att de avviker från så kallade friska människor är en sjukdom. Då ska de straffas. Folkpartiet borde skämmas! Jag finner inte ord för vad jag tycker om det. Jag beklagar verkligen djupt att det har gått så långt i Folkpartiet.
(Applåder)
Anf. 107 Gunnar Andrén (Fp)
Herr talman! Det är ett privilegium att kunna ställa frågor på det sätt man vill. Ulla Andersson väljer en väldigt intressant infallsvinkel, nämligen att ta upp dem som är sjuka, men inte dem som vi har kvar på arbetsmarknaden i fortsättningen. 2 300 människor ytterligare i månaden är nu kvar på arbetsmarknaden. De kommer så småningom inte att få 64 procent i lön, utan har möjlighet att få 100 procent i lön. Den regering som ni stödde såg till att det förtidspensionerades enormt många. Jag vill inte påstå att de var sjuka i första hand. De var ofta arbetsföra, men förtidspensionerades av arbetsmarknadsskäl. Jag tycker att man ska skämmas för att man gjorde på det sättet, Ulla Andersson. Det har vi rättat till nu. De här 2 300 personerna får inte längre 64 procent. De kommer att få mycket mer pengar när de kommer ut på arbetsmarknaden.
Det är svårt när man hamnar mellan olika system. Jag försvarar inte det över huvud taget. Men det är en nidbeskrivning att påstå att den här regeringen vill att sjuka ska ha det sämre. Så är det inte. Det har vi aldrig velat. Varför skulle vi vilja det? Ni säger att vi vill straffbeskatta pensionärer. Vi har sänkt skatten på pensionerna i stället. Det är det som har hänt.
Förklara nu i stället en annan sak, Ulla Andersson! Om ni hade fått föra er politik hade folk i det här landet haft 100 miljarder kronor mindre att röra sig med. Hur hade det gagnat sysselsättningen i Gävleborg, för att inte tala om Volvo? Hur hade det gagnat sysselsättningen att vanliga människor, som tunnelbanetågförare, haft 3 500 kronor mindre i månaden? Hur gagnar det dem?
Anf. 108 Emma Henriksson (Kd)
Herr talman! I morgon kommer det att sjungas julsånger på väldigt många skolor. Barnen går till ett efterlängtat jullov. I dag är jag rädd att ganska många på grund av det väder vi har blir tvungna att uppsöka en akutmottagning för att få handen gipsad efter att ha ramlat omkull. Nästa vecka är det alldeles för många gamla som i brist på anhöriga får tillbringa sin julhelg i äldreomsorgen med den personal som dag och natt, varenda dag, varenda vecka, oavsett om det är vardag eller helgdag, ser till att de får den omsorg och den trygghet som de behöver.
Vi ska vara väldigt glada för att vi har all den här välfärden. Det är det som är välfärdens kärna. Det är det som det här betänkandet och den här delen av budgeten handlar om. Det är, som Gunnar Andrén sade tidigare, lite drygt 75 ½ miljard, knappt en tiondel av hela budgeten.
Men det är också viktigt att komma ihåg att de största intäkterna i kommuner och landsting inte kommer via statsskatten och statsbidragen, utan via skatteintäkterna. Det är därför det är så oerhört viktigt att vi ser till att skatten fortsätter att komma in till kommunerna. Det är därför den här regeringen från det att krisen slog till har sett till att värna det som gör att ekonomin fortsätter att fungera. Vi har sett till att skydda bankerna, som var den sektor som drabbades i början och gjorde att vi fick en våg av lågkonjunktur över hela världen, inte för bankernas egen skull, utan för att bankerna är det som möjliggör att resten av ekonomin fungerar, att det finns pengar att låna ut till företag som behöver köpa in lastbilar eller bedriva annan verksamhet, så att vi får större skatteintäkter till kommunerna.
Vi beslutar om extra tillskott till kommunerna. Det har antytts av några av debattörerna i dag att det är för att det är valår nästa år. Men det är inte det som det handlar om. Vi tillskjuter extra medel, 5 miljarder, till kommunerna permanent därför att nivån i kommunerna behöver höjas.
Men vi tillskjuter också extra pengar nästa år, därför att det är kris. Det är kris i kommunernas plånböcker. De har mindre pengar att röra sig med nu därför att skatteintäkterna har sjunkit och för att en del utgifter ökar när det är kris, eftersom vi har system som ser till att människor har ett skyddsnät, någonting som fångar upp när det går riktigt illa.
För oss kristdemokrater är det väldigt viktigt att beslut fattas så nära människor som möjligt.
De ska inte fattas här i riksdagen i sådana frågor där vi inte riktigt har kontroll på var behoven är som störst. Därför är det viktigt när vi skjuter till pengar till kommunerna att det är pengar som kommunerna själva utifrån hur förutsättningarna ser ut i den enskilda kommunen har möjlighet att använda dem på bästa sätt som kommer invånarna i just den kommunen till del.
Det är därför väldigt tragiskt att nästan det enda som oppositionspartierna är överens om är sådant som är riktade bidrag där man styr och påstår sig veta bättre än kommunerna själva var pengarna behövs bäst. Det gäller när man vill ge det man kallar för skol-ROT för att bygga om skolor.
Det är klart att det kan behövas på sina håll att man renoverar skolor. Det kan vara jättebra läge att göra det. Men för att kunna använda pengarna kräver man att kommunerna själva har extra resurser och minst lika mycket att skjuta till själva.
Det är knappast det som kommunpolitiker runt om i alla landets kommuner vill satsa pengarna på när det är kris. Det är bättre med generella bidrag där man utifrån de egna förutsättningarna själv kan välja hur pengarna används.
Vi hörde tidigare att det i många kommuner har skett neddragningar i skolan. Det är sant. Det har blivit ungefär 7 000 lärare färre på fem år. Det hade varit dubbelt så mycket, 14 000 lärare, om man skulle ha minskat antalet anställda i förhållande till hur elevantalet har minskat. Det är 140 000 färre elever nu än vad det var för fem år sedan.
Tack vare att det är en omställning på gång har kommuner som sett att de behöver fler lärare per elev också kunnat få fler lärare per elev. Min fråga till Socialdemokraterna är: Menar ni att det inte ska spela någon roll hur många ungar det finns i skolan för antalet lärare man anställer? Eller är det så att man måste anpassa verksamheten utifrån vilka förutsättningar som finns?
Herr talman! Jag tänkte inte avsluta med någon dikt. Däremot vill jag tala om någonting som jag tycker är väldigt glädjande. Det är tyvärr så att vi som offentlighet och offentlig arbetsgivare inte har varit bäst i klassen. Vi är inte alltid en speciellt bra arbetsgivare.
I den offentliga sektorn har sjukfrånvaron varit mycket högre än i privat sektor. Dessutom har vi varit väldigt dåliga på att erbjuda heltidstjänster. Den trenden har vi lyckats vända.
Vi är inte framme vid målet än. Men vi har lyckats se till att sjukfrånvaron minskat drastiskt i offentlig verksamhet, och vi har sett till att fler erbjuds heltid som vill ha en heltidstjänst.
Det är jättebra för kommunernas ekonomi, och det är väldigt bra för jämställdheten. Men framför allt är det väldigt bra för alla dem som nu har bättre förutsättningar att få sin egen vardag att fungera.
Jag önskar alla en väldigt god jul!
(Applåder)
Anf. 109 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Jag kände att jag måste ta en till replik när Emma Henriksson står här och kritiserar att vi möjliggör för kommunerna att renovera skolor, det vill säga barnens arbetsmiljö.
Den regering som Emma Henriksson representerar tvingar kommunerna till medfinansiering i infrastruktur som är statligt ansvar. Det är nu 30 miljarder kronor som är medfinansiering från kommunerna. Det är 30 miljarder som staten skulle ha betalat, eftersom det är statens objekt.
Stefan Attefall sade i finansutskottet: Varför ska ni ha längre avskrivningstider när ni inte äger objekten i fråga? Varför anser Emma Henriksson att kommunerna i en finansiell kris ska finansiera infrastrukturinvesteringar som är statens ansvar?
Herr talman! Vi tycker dessutom att det är rätt tydligt att det är för att det är valår som regeringen tillskjuter extra pengar 2010. Visst lägger vi dit en sudd till 2011. Men det är mycket mindre pengar. Det är 5 miljarder mot valårets 17 miljarder.
Det är också intressant om man lägger till det perspektivet att 2011 är den ekonomiska krisen i kommunerna mycket större än 2010. Ändå tillskjuter ni mindre pengar året efter valåret. Det tycker jag är rätt tydligt. Dessutom saknas det enligt Sveriges Kommuner och Landsting 14 miljarder 2011 enbart för att möta demografins behov.
Man kan välja annorlunda. Vänsterpartiet föreslår till exempel för nästa år ett statsbidrag till kommunsektorn som motsvarar 20 000 fler anställda och 30 000 fler anställda för 2011. Vi prioriterar välfärden före sänkta skatter. Emma Henriksson har prioriterat sänkta skatter och då framför allt för dem med högre inkomster. Det är skillnaden. Då blir det nedskärningar i kommunerna, färre lärare, sämre äldreomsorg och färre anställda.
Anf. 110 Emma Henriksson (Kd)
Herr talman! Det är skillnad på de prioriteringar som vi gör och de prioriteringar som oppositionen gör. De prioriteringar vi gör är att sänka skatterna för att få en fungerande arbetsmarknad. Vi har inte haft en fungerande arbetsmarknad tidigare.
Vi har haft människor som trots arbetsförmåga inte har fått tillträde till arbetsmarknaden utan via passivitet blivit tvingade att inte göra någonting. Det har inneburit att dessa människor inte fått visa vad de själva kan bidra med och inte fått glädjen att ha en arbetsgemenskap.
Man har inte brytt sig om dem som blivit sjukskrivna eller fått sjuk- eller aktivitetsersättning. Unga människor till och med i 20-årsåldern har passiviserats och inte fått bidra.
Jag hörde ett skräckexempel häromdagen om en person som i över 20 år har varit sjukskriven av en offentlig arbetsgivare och inte blivit omhändertagen. Man har inte sett till vad hon som enskild person kan hjälpa till och bidra med i samhället.
Nu kan man tack vare de förändringar som vi har gjort i försäkringen se till att hon får en personlig handläggare. Det är någon som tittar på henne och ser vad hon har för resurser och vad hon kan bidra med.
Hon har från att inte vara med och kunna bidra med sin arbetskraft fått möjlighet att kunna gå till ett heltidsarbete. Det är det vi har bidragit till innebär.
Vi satsar 5 miljarder på att långsiktigt höja nivån för kommuner och landsting. Vi satsar sammanlagt 17 miljarder inte för att det är ett valår utan för att det är ett krisår.
(Applåder)
Anf. 111 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Ni har sänkt skatter för 100 miljarder, och sedan tycker ni att lärarna i skolan, förskollärarna och undersköterskorna kan sluta. Det är de prioriteringarna ni har gjort.
Ni hade kunnat välja att avstå från en del av skattesänkningarna och i stället satsa på välfärden och därmed också rädda en hel del jobb, jobb som nu har försvunnit. Det är 16 000 vikariat som avslutas under det här året, Emma Henriksson. Det är mycket allvarligt.
Dessutom säger ni att ni har prioriterat. Ni har prioriterat såtillvida att ni nu tvingar kommunerna att medfinansiera statliga investeringar i vägar.
Är det en vettig prioritering? Borde inte staten ta sitt ansvar och inte tvinga på kommunerna även det ansvaret precis som ni tvingar på kommunerna ökade kostnader för socialbidrag? Det är effekten av er politik.
Vi kan gå över till sjukförsäkringen. Jag kan hålla med om att det inte har varit bra. Men varför ska man göra det sämre? Varför ska sjuka människor tvingas leva på en lägre ersättning eller inte få någon ersättning alls från sjukförsäkringen?
Blir de friskare av det, Emma Henriksson? Jag tror inte det. Ekonomi har stor betydelse för hälsan och tillfrisknandet. Jag har väldigt svårt att förstå varför sjuka människor ska behöva söka sig till arbetsmarknaden.
Vore det inte bättre att de fick koncentrera sig på att bli friska och ha en trygg ekonomi under den tiden än att få leva med den oro det innebär att de nu inte längre har något skydd av sjukförsäkringen?
Vad är det som gör att en kristdemokrat kan tycka att det är helt rätt att en sjuk människa ställs utan ersättning och utan försäkringsskydd? Jag har väldigt svårt att förstå det.
Dessutom anser ni kristdemokrater att sjuka människor ska betala högre skatt för att de är sjuka. Vad är det för människosyn som har smugit sig in hos Kristdemokraterna?
Ska en cancersjuk människa betala högre skatt än en frisk människa? Min bror var cancersjuk. Varför skulle han betala högre skatt än jag?
(Applåder)
Anf. 112 Emma Henriksson (Kd)
Herr talman! Jag tycker att det är väldigt bra att Ulla Andersson tar upp frågan om de sjuka. Det är väldigt många som är väldigt oroliga.
Det har varit så tidigare att människor som har haft en cancerdiagnos har blivit utförsäkrade. När Försäkringskassan har tittat på vad som hänt nu har man kunnat konstatera att det inte är fler som blir hårt bedömda nu än vad det var tidigare.
Det är inte rätt nu. Det är därför vi har vidtagit åtgärder för att komma åt det som vi bedömer som hård bedömning från Försäkringskassan. Det gäller inte i första hand de enskilda tjänstemännen utan de riktlinjer som Försäkringskassan har tolkat utifrån den lagstiftning vi har.
Vi har kunnat se i många fall, även när det gäller gravida, att bedömningarna ibland är hårda. Det drabbar människor. Framför allt drabbar det de enskilda som får den hårda bedömningen, men det drabbar också alla andra som blir oroliga för vad deras egen försäkring gäller. Därför har vi vidtagit förändringar.
Det finns de som har en väldigt låg ersättning i sjukförsäkringen och som kommer att få det i arbetslöshetsförsäkringen. Vår ambition är inte att de ska ligga kvar på den nivån. Vår ambition är att människor som har en arbetsförmåga ska komma tillbaka till arbete och få en egen försörjning. Vår ambition är att alla som är sjuka ska få en sjukförsäkring som är trygg. Sjukförsäkringen ska vara till för de sjuka. Arbetslöshetsförsäkringen ska vara till för de arbetslösa.
Vi kommer att fortsätta följa frågan och se till att alla får den försäkring de har rätt till och att alla kan känna sig trygga.
(Applåder)
Beslut, Genomförd
Betänkandet beslutades i kammaren 17 december 2009.Förslagspunkter: 3, Acklamationer: 3.
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Anslag för 2010 inom utgiftsområde 25
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen anvisar anslag för 2010 inom utgiftsområde 25 enligt bilaga 2.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:1 utgiftsområde 25 punkt 1 och avslår motionerna 2009/10:Fi278, 2009/10:Fi316 yrkande 2 och 2009/10:Fi323.Balanskrav för landets kommuner
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2009/10:Fi213, 2009/10:Fi284 och 2009/10:Fi322.Viss kommunal verksamhets förhållande till EG-rätten
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2009/10:Fi202, 2009/10:Fi228 och 2009/10:Fi265.
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.