Utgiftsområde 21 Energi

Anf. 147 Alf Eriksson (S)

Herr talman! Det är nu den tolfte och sista budgetdebatten denna mandatperiod inom näringsutskottets politikområden. Det är alltså dags att både summera vad som har varit och, naturligtvis, sätta spelreglerna för framtiden. När jag tittar på statsrådsbänken kan jag konstatera att inte heller på detta politikområde tänker näringsministern delta i debatten. Det är möjligt att Maud Olofsson har viktiga frågor att diskutera i Köpenhamn, men näringsministern har bara deltagit i en av tolv budgetdebatter under denna mandatperiod. Jag tycker att det är trist. Det är trist för riksdagens roll, men det är också trist för alla som vill ta del av ministerns tankar om den framtida energipolitiken. Herr talman! Just nu pågår ett av de viktigaste globala möten som har hållits. I Köpenhamn samlas representanter för hela världens folk för att nå en överenskommelse för att rädda jordklotet från alltför kraftiga klimatförändringar. Temperaturen får inte stiga mer än två grader. Vi i Sverige har historiskt spelat en mycket viktig roll i klimatsamtalen. Det har vi kunnat göra därför att vi har kunnat visa att det är möjligt att förena både tillväxt och minskade klimatutsläpp. Detta är resultatet av en medveten långsiktig socialdemokratisk politik, som i allt väsentligt haft stöd från våra rödgröna kamrater och även från andra partier över blockgränserna. Vi hörde för en stund sedan att Moderaterna berömmer sig av att Sverige kan vara ett sådant föredöme. Det är tack vare dessa satsningar tillbaka i tiden. Sverige är fortfarande ett föredöme på det internationella planet eftersom Sverige har kunskaper och teknik som är nödvändiga för omställningen. Vi i den samlade oppositionen vill att Sverige även i fortsättningen ska vara ett föredöme. Vi är överens om detta. Vi vill vidta åtgärder som tryggar den svenska tillgången på el och annan energi samtidigt som energisystemet ställs om så att det blir långsiktigt hållbart. Vi vill ha en snabb utbyggnad av den förnybara energin och en kraftfull satsning på energieffektivisering. Men vi måste våga gå före. I annat fall kommer vi inte att kunna vara detta föredöme i framtiden. Därför satsar vi socialdemokrater 300 miljoner mer än regeringen nästa år i anslag för energiforskning, teknikutveckling och energieffektivisering. Ytterligare ett skäl till att vi måste våga gå före och utveckla ny teknik är att skapa jobb och inkomster till landet. Vi har stora exportinkomster från vår export av utrustning och tjänster på energi- och klimatområdet. Det är inkomster som vi bara kan ha om vi ligger i frontlinjen. Den som förlorar på den nödvändiga omställningen är den som sist genomför den. Den kan inte sälja sin nya teknik till någon annan. För övrigt kommer Renée Jeryd att i ett senare inlägg fördjupa sig i frågorna om förnybar energi. Det mest kostnadseffektiva av allt i energiomställningen är att utnyttja den energi vi en gång framställt på ett effektivare sätt. En av de viktigaste åtgärderna för detta är att ytterligare bygga ut fjärrvärmen, förbättra dess rykte och ta till vara den så kallade spillvärmen från industrin. Vi vill, precis som branschen, att det ska finnas någon form av prisprövning på fjärrvärmeleveranser eftersom det råder brist på konkurrens i systemen. För mer än ett och ett halvt år sedan begärde utskottet en skyndsam hantering för att få till stånd en utredning om tredjepartsstillträdet till fjärrvärmesystemet. Nu har äntligen en utredare tillsatts, och vi ser det som mycket angeläget att vi kan hitta ett system som gör det möjligt att ta till vara de stora mängder energi som nu släpps ut i vatten och luft. Herr talman! Att det behövs långsiktighet i energipolitiken är vi alla överens om. Självklart vill den som ska investera i energiproduktion veta om förutsättningarna kommer att ligga fast eller kommer att förändras så att avkastningen på investerat kapital riskeras. Men det är inte bara producenterna som har ett intresse av detta. Vår välfärd vilar till mycket stor del på en elintensiv basindustri som också har ett stort intresse av att veta vilka energipriser det kommer att bli i framtiden. Det var därför det ställdes stora förväntningar på en långsiktig blocköverskridande överenskommelse när statsministern i högerregeringens första regeringsdeklaration högtidligt talade om inbjudan till överläggningar för att träffa en sådan blocköverskridande överenskommelse om energipolitiken. Åren gick och det kom ingen inbjudan. Regeringen slet med frågan. Det gick till och med så långt att vi i oppositionen, tillsammans med arbetsmarknadens parter, bjöd in regeringen till diskussioner, men regeringen var inte intresserad. I februari i år hände det. I direktsända presskonferenser med de borgerliga partiledarna meddelades att regeringen var överens om energipolitiken. Centern hade övergivit sin linje om att kärnkraften skulle avvecklas till förmån för att tillåta nya kärnkraftverk som ska ersätta de gamla. Det var enligt regeringspartierna en superöverenskommelse. Som alla vet kom det en inbjudan från regeringen till partiöverläggningar om energipolitiken, men det var mer med armbågen som inbjudan delades ut. Regeringen ville inte och näringsministern hade förmodligen inget mandat att ändra någonting i den överenskommelse som regeringspartierna hade träffat. Det har också senare framkommit i debatter att man tycker att det var synd att oppositionen inte kunde ansluta sig till regeringens överenskommelse. Så allvarligt menat var det med regeringsförklaringens högtidliga tal om behovet av långsiktighet i energipolitiken. Herr talman! Vad har då hänt med denna superöverenskommelse och hur ser spelreglerna ut för framtiden? Under denna mandatperiod har de borgerliga fäst många gemensamma uppfattningar på papper, men sedan är det som vanligt igen att åsikterna spretar åt alla håll och det är svårt att läsa ut vad som egentligen gäller för framtiden. Kärnkraftsfrågan är ett exempel. Centern talar om att det aldrig kommer att byggas ny kärnkraft därför att den blir för dyr och staten ska inte lämna några subventioner. Folkpartiet jublar över bildandet av Industrikraft som är ett bolag mellan industrin och Vattenfall. Det kan man väl instämma i, men att, som Folkpartiet säger på sin hemsida, bolagets uppgift är att bygga ett nytt kärnkraftverk som ska stå klart 2020 stämmer dåligt överens med det som presenterades i energiuppgörelsen. Vilken uppfattning gäller egentligen? Ska statliga Vattenfall satsa miljarder med industrin för att bygga ny kärnkraft eller ska Vattenfall efterleva riksdagens beslut från 2005 att vara ledande i omställningen till förnybar energi? Vilken uppfattning har ni som representerar regeringen här i dag? Vi tre oppositionspartier är helt överens. Den politiska aktiviteten ska fokuseras på att utveckla den förnybara energin. Vi ska gå mot ett elöverskott, och vi kommer att ha ett stort sådant i framtiden. Det är därför inga bekymmer att ersätta de första reaktorerna som förr eller senare faller för åldersstrecket. Det är de som faller ut sist som blir svårast, men då är vi framme i slutet av 2030-talet och början av 2040-talet. Det kan hända mycket till dess och därför vill vi ha en kontrollstation 2015 för att se hur omställningen går. Centern ville inte tala om sin kovändning i kärnkraftsfrågan utan ville framhålla att satsningen på förnybar energi ligger fast. Inte heller här har marknaden blivit mycket klokare om man ser på investeringsviljan när det gäller förnybar energi. Statens eget företag, Vattenfall, satsar bara 9 procent av sina forskningspengar på förnybar energi och investeringarna i förnybart inskränker sig till 28 procent i investeringsprognoserna för de närmaste åren. Vad ger det för signal om allvaret i energiomställningen? Dubbelprövningen av vindkraft skulle tas bort, men Svensk Vindenergi varnar för att utbyggnaden av vindkraft riskerar att bromsas upp på grund av de nya reglerna för tillståndsgivning som regeringen drivit igenom i riksdagen. Herr talman! Det var ett par exempel på hur den så kallade superöverenskommelsen krackelerat. Den rödgröna oppositionen kan lova att det blir verkliga partiöverläggningar om energipolitiken om det blir regeringsskifte vid nästa val. I bjärt kontrast till detta står en enig opposition. Vi har i flera reservationer redogjort för vår gemensamma syn på den framtida energipolitiken. Vi vill att Sverige ska vara ett föregångsland. Vi ska leda teknikutvecklingen. Vi ska vara ett föredöme, och då kan vi inte bara ställa krav på andra. Vi vill använda alla de styrmedel som står till förfogande. Det gäller ekonomiska styrmedel och det gäller lagstiftning, men det gäller också att använda och behålla ett av de viktigaste verktygen vi har, nämligen statligt ägda Vattenfall. Vattenfall kommer att förbli i statlig ägo om vi får väljarnas förtroende om några månader, men vilken uppfattning har regeringspartierna? Herr talman! Jag står självfallet bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation 1 och 6. (Applåder)

Kent Persson (V)

Anf. 148 Kent Persson (V)

Herr talman! Den senaste veckan har vi kunnat följa diskussionerna i Köpenhamn. Världens ledande politiker, miljöexperter och miljöaktivister samlas i Köpenhamn för att försöka lösa frågan som har varit aktuell det senaste decenniet, nämligen att försöka enas om ett klimatavtal som begränsar jordens temperaturökning till två grader. Förväntningarna är stora och ska så vara, för ett misslyckande skulle få katastrofala konsekvenser för allt liv på planeten. Sedan FN:s klimatpanel lade fram sin senaste rapport 2007 har mycket ny forskning tillkommit som pekar på att klimatförändringarna sker mycket snabbare än vad man har bedömt tidigare. Därför krävs krafttag från världens regeringar för att minska effekterna av klimatförändringarna. I Ny Teknik den 9 december uttalade sig några ingenjörer i en artikel med rubriken "Befintlig teknik knäcker klimathotet". De skriver: "Vi ingenjörer anser att ingenting som är nödvändigt kan vara för dyrt. Frågan är bara när man ska ta kostnaden." Det är just det som är poängen med det hela. Kostnaden för att undvika klimatförändringarnas värsta följder kan begränsas till ca 1 procent av världens bruttonationalprodukt enligt Sternrapporten som kom 2007, men det är under förutsättning att vi gör någonting. Om vi inte gör någonting beräknas de totala kostnaderna för de konsekvenser som det innebär med miljöförändringarna att motsvara någonstans mellan 5 och 20 procents förlust av världens bnp per år för all framtid. Därför kommer de investeringar som görs under de närmaste 10-20 åren att få genomgripande effekter på klimatet under andra hälften av detta sekel och nästkommande århundrade. Den nya klimatsmarta tekniken och satsningar på förnybar energi kan ge miljontals nya jobb världen över, och den globala marknaden för miljövänliga produkter och tjänster kommer enligt en FN-studie att fördubblas till 2 740 miljarder dollar år 2020. Enbart området förnybar energi kommer att sysselsätta ca 20 miljoner människor 2030 och så vidare inom område efter område. Men det är under förutsättning att vi gör någonting. Annars kommer ingenting att hända, med de följder som det får med de klimatförändringar som vi står inför. Därför anser Vänsterpartiet att det behöver göras kraftfulla satsningar på klimatinvesteringar för nya, gröna jobb. Vi menar att Sverige genom att vidareutveckla sin industriproduktion kan bli världsledande på området miljöteknik. På så vis tar vi till vara allt det kunnande och den kompetens som finns på området och får i gång de ekonomiska hjulen samtidigt som vi möjliggör en nödvändig miljöomställning. Det går att göra två saker samtidigt, nämligen att skapa jobb och satsa på förnybar energi. De främsta verktygen för att uppnå en långsiktigt hållbar energiförsörjning i Sverige är en snabb utbyggnad av den förnybara energin - bioenergi, solenergi, vindenergi och vågkraft - och en kraftfull satsning på energieffektivisering. Det är de två verktyg som skulle kunna bidra till att minska effekterna av de klimatförändringar som nu sker. Här brister regeringens politik betänkligt. Tilltron till marknadskrafterna, att de sätter fart på investeringar inom området, är förödande. Vänsterpartiet förordar kraftigt höjda offentliga investeringar för att få fart på utvecklingen av den förnybara energin samtidigt som vi gör de nödvändiga energieffektiviseringarna. Vi menar att på sikt ska all använd energi vara förnybar och kärnkraften fasas ut. Vi kan inte passivt invänta vad andra länder kan tänkas göra. Jag vill kunna se mina barn och barnbarn i ögonen och säga att vi gjorde allt för att ställa om Sveriges energipolitik, till förnybar energi, för att göra den nödvändiga klimatomställning som vi så väl behöver. Notan för våra misstag kommer, men vi behöver inte göra det hela värre än vad scenariot med två graders höjning innebär. För att möjliggöra en fortsatt utbyggnad av förnybar energi måste överföringsförbindelserna mellan landets norra och södra delar byggas ut. Utbyggnaden av elnäten bör således ske med fokus på att underlätta för introduktion av förnybar elproduktion. Inte minst gäller det en satsning på smart grid. Alldeles nyligen höll SPN, Sällskapet Politik och Näringsliv, ett seminarium i riksdagen. Bland annat medverkade Karl Elfstadius, ansvarig för marknads- och affärsutveckling av ABB:s Smart Grid-program, som berättade om de smarta elnäten. Han målade upp en bild där det går att omfördela el- och vindkraft till områden där den bäst behövs för stunden. I villaområden skulle husen ha solceller som genererar el, elmätare som både kan sälja och köpa el och elbilar som laddas vid en stolpe som snabbt mäter och fakturerar elproduktionen. Allt detta är möjligt om vi bara sätter i gång. Det som behövs enligt Elfstadius är ordentliga politiska satsningar på forskning inom området. Här brister det. Inom vindkraftsindustrin kan vi se stora planer på utveckling. Enligt branschorganisationen Svensk Vindenergi kan man genom medvetna investeringar och politiskt stöd på relativt kort tid bygga upp en inhemsk vindkraftsindustri och en utbyggnad av vindkraften från 2 terawattimmar till 25 terawattimmar. Det skulle kunna skapa 12 000 nya årsarbeten i Sverige. Det är en bra prognos. Det går att göra. Vi borde göra det. Därför säger Vänsterpartiet att det är dags att starta ett branschprogram, även om vi från den borgerliga sidan tidigare hört att branschprogrammen inte är någonting att ha utan detta ska satsas och finnas med i den stora forskningspropositionen. Jag tror att det är en felaktig satsning. Vi behöver ett branschprogram för utveckling av vindkraftsindustrin i Sverige. Vidare behöver vi vindpilotstödet, som är ett stöd till marknadsintroduktion av storskalig vindkraft; det behöver förstärkas i framtiden. Ett sådant stöd har funnits sedan 2003, och det har hittills gett mycket bra resultat. Bland annat har byggandet av Sveriges största havsbaserade vindkraftspark Lillgrund fått stöd genom den satsningen. Ett av de mest effektiva styrmedlen är trots allt elcertifikaten. För att gynna produktion av förnybar energi vill vi förlänga och utöka elcertifikaten till 30 terawattimmar till 2020. Ett nytt och kompletterande stöd för havsbaserad vindkraft behöver också införas då den i dag inte omfattas av elcertifikaten. Fram till dess vill vi förlänga det nuvarande energiskatteavdraget för havsbaserad vindkraft som är på 12 öre. Regeringen väljer dock att avveckla det för 2010. Tyvärr ser vi att vindkraften i Sverige gått i stå under innevarande år. Man räknar nu med att det är en halvering av den utbyggda effekten från 2008, vilket är oroväckande. Delvis kan det förklaras av den finansiella krisen, men det är inte hela sanningen. Vi har också frågan om vindkraftskooperativens försäljning av el till andelsägare. Att det straffbeskattas är inte alls bra. Vi vill se att regeringen återkommer med initiativ för att en gång för alla lösa frågan om straffbeskattning av vindkraftskooperativen. Herr talman! Regeringens egna vindkraftssamordnare, Energimyndigheten, miljöorganisationer och många fler har kritiserat regeringen och dömt ut den nya skatten på andelsägd vindkraft. Men trots den massiva kritiken lyfter regeringen inte ett finger för att ta bort den miljöskadliga skatten. Det är mycket märkligt. På sikt skulle andelsägande kunna bli intressant även beträffande exempelvis vågkraft och solceller. Det kan aldrig vara fel, utan man måste se det som positivt att människor stimuleras och tar sitt ansvar. Det handlar både om att man kan spara någon krona på det hela och medverka till den miljöomställning som så väl behövs. Solenergi har, som jag nämnde, en stor potential även i Sverige. Med den nya teknik som växer fram och den forskning som finns i Sverige har den en marknad och kan betyda en hel del för elförsörjningen. Branschen säger att man skulle kunna klara av fyra terawattimmar 2020 om man gör de satsningar som behöver göras. Men även här har regeringen gjort fel. Man har aviserat att det stöd som funnits för solenergi ska tas bort. Det är synd. Man slår undan fötterna på den utveckling och forskning som finns i Sverige på detta område. Det innebär att de forskningsresultat som kommit fram tidigare har förverkligats, dock inte i Sverige utan utomlands. Avslutningsvis, herr talman, vill jag nämna att Förnybart.nu - en organisation bestående av Tällberg, LRF och Naturskyddsföreningen - i våras presenterade en rapport som tydligt visar att det fram till 2020 går att skapa 60 000 nya jobb inom energiområdet genom att satsa på energieffektivisering och förnybar energi. Om vi klarar av den omställningen innebär det 60 000 nya jobb. Det gäller att genom kraftfulla investeringar gå från ord till handling. Det som egentligen behövs, herr talman, är att vi gör precis tvärtemot vad vi har gjort tidigare.

Anf. 149 Lage Rahm (Mp)

Herr talman! Jag står bakom samtliga reservationer som Miljöpartiet har i detta betänkande, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1 och reservation 3. Världen och Sverige befinner sig samtidigt i en djup konjunktursvacka och en global klimat- och miljökris. Regeringen har hittills helt misslyckats med att dämpa konjunkturnedgången och stoppa den galopperande arbetslösheten. Samtidigt står Sverige och världen inför enorma klimat- och miljöutmaningar. Vi anser att det är rent oansvarigt att regeringen inte använder sig av gröna stimulanspaket för att komma ur den ekonomiska krisen samtidigt som man ställer om det svenska samhället i hållbar riktning. Ett område som är utomordentligt lämpligt för sådana gröna krispaket är energisektorn. Det är uppenbart för alla att energiproduktionen i Sverige inte är långsiktigt hållbar. Enligt Naturvårdsverkets senaste statistik gav el- och värmeproduktionen upphov till 13 procent av Sveriges koldioxidutsläpp år 2007, eller åtta och en halv miljon ton koldioxid. Dessutom är Sverige fortfarande beroende av osäker och ohållbar kärnkraft. Just nu står hälften av Sveriges kärnkraftsreaktorer stilla på grund av säkerhetsproblem eller tekniska hinder. Detta har redan fått elpriserna att stiga, och än mer lär de stiga när kylan kommer i vinter. Kärnkraften har visat att den inte är den stabila och säkra energikälla som regeringen låtsas att den är. Tvärtom är det i dag kärnkraften som skapar osäkerheten i det svenska energisystemet. Samtidigt har Sverige en fantastisk potential att producera ren och klimatvänlig energi. Genom vattenkraften har vi en stabil bas för energisystemet som vi sedan kan kombinera med bioenergi från våra stora skogar och ökande produktion från vindkraft och solenergi. För ett land som har sådana fantastiska möjligheter att få all sin el från förnybara energikällor borde det vara otänkbart att ens fundera på att i stället fortsätta att vara beroende av kärnkraft med all den osäkerhet och de risker det för med sig. Ändå är det åt det hållet regeringen väljer att gå. I stället för att visa att man tror på det förnybara väljer man att öppna dörren på vid gavel för den ohållbara kärnkraften. I stället för att satsa på inhemska svenska energikällor väljer man att låsa fast Sverige i fortsatt importberoende av uran för sin energiförsörjning. Jag är övertygad om att väljarna i valet 2010 kommer att se tydligt vilka partier som står för en verklig lösning på energiproblemen. Herr talman! En genomtänkt energipolitik måste ha sin bas i en kraftig energieffektivisering. Regeringens mål om 20 procent effektivare energianvändning fram till 2020 är därför alldeles för lamt. Energimyndigheten har visat att regeringens mål går att nå utan att några som helst ytterligare åtgärder behöver vidtas. Regeringen saknar uppenbarligen ambitioner att använda sig av några styrmedel eller åtgärder för att få en högre effektivisering än vad som redan kommer att ske av sig självt. Vi har högre ambitioner än så. För att nå en betydligt mer långtgående effektivisering vill vi införa ett system med så kallade vita certifikat, där staten sätter mål för effektiviseringen men låter marknaden välja åtgärder för att nå dem. Andra länder i Europa, som Storbritannien och Italien, har redan infört sådana system, och fler länder planerar att införa dem. Genom bland annat vita certifikat, stöd för energieffektivisering i miljonprogramsområden och offentlig teknikupphandling kan vi nå en mycket effektivare energianvändning än regeringen anser möjligt. Fru talman! Vi vill stimulera omställningen till förnybar energi bland annat genom att satsa på biogas, ge mycket bättre möjligheter för vindkraft och göra en jättesatsning på solenergi. Vi vill se en stark ökning av vindkraften i Sverige och har därför kommit överens med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet om en kraftig ökning av elcertifikatsmålet. Vi tror att det går att utveckla en ny svensk vindkraftsindustri om man skapar en stark hemmamarknad. Men då krävs bättre stöd, till exempel att behålla de energiskatteavdrag på 12 öre per kilowattimme som regeringen nu avvecklar. Vi anser också att ett branschprogram bör byggas upp tillsammans med svenska vindkraftsintressenter för att stödja en stark utveckling av den svenska vindkraften. Även möjligheterna för solenergi utnyttjas dåligt i Sverige. För att stimulera en kraftig solenergiutveckling vill vi anta ett nationellt planeringsmål för solenergi på fyra terawattimmar solel och fyra terawattimmar solvärme år 2020. Genom ett sådant planeringsmål kan myndigheter och andra anpassa sin verksamhet för att genomföra en dylik utbyggnad. Teknikutvecklingen för både solfångare och solceller går snabbt. Effektiviteten ökar, och kostnaden sjunker stadigt. Vi vill också se ett starkt statligt stöd till solenergi. För att ytterligare stödja elproduktion från förnybara energikällor har vi tillsammans med Socialdemokraterna och Vänstern kommit överens om att pröva ett fastprissystem för förnybar energi. Det är precis sådana system som har fått i gång utvecklingen av solceller och vindkraft i Tyskland, som nu är världsledande. Vi tror att ett fastprissystem på sikt kan vara mycket mer effektivt i att utveckla framtidens energiproduktion än de stöd vi har i Sverige i dag. Fru talman! Miljöpartiets politik går ut på att lösa de stora samhällsproblem vi nu står inför. Vi ser att krisen i klimatet och krisen i ekonomin kan lösas samtidigt. Vi ser att smarta stöd och kloka investeringar kan släppa lös människors kreativitet och få fram den nya teknik som samtidigt räddar miljön och skapar arbetstillfällen. Som motpol har vi en regering som verkar lamslagen när det gäller både ekonomin och klimatet. Det behövs en förändring nu. I detta anförande instämde Jan Lindholm (mp).

Anf. 150 Björn Hamilton (M)

Fru talman! Vi diskuterar i dag energibudgeten. Jag har lyssnat på företrädare för oppositionen, från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, och kan bara konstatera att vi i de stora linjerna är rätt samstämmiga vad gäller energin och framtiden för energin, om man undantar kärnkraften. Kärnkraften är väl en blockskiljande fråga, för närvarande i alla fall. Socialdemokraterna vill ha en annan budget för energiforskning. Miljöpartiet lägger lite mer på sol, Vänsterpartiet lite mer på vind. Annars har man i princip samma budget som regeringen, när det gäller kostnaderna i alla fall. Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga en god energiförsörjning till konkurrenskraftiga priser. Politikens roll i detta är att skapa förutsättningar för att energianvändningen blir effektiv och miljömässigt hållbar, samtidigt som det är viktigt att energiförsörjningen är kostnadseffektiv. Energiförsörjningen är en del av vår infrastruktur och är mycket viktig för våra svenska företag och hushåll. Det är vår uppgift att ge långsiktiga och tydliga besked till marknadens parter. Valet av energislag påverkar som vi alla vet miljön och klimatet. Detta är speciellt aktuellt i dag, när rapporterna duggar tätt från överläggningarna i Köpenhamn. Klimatet är en av våra stora globala politiska utmaningar. Klimatförändringarna påverkar människors hälsa, skapar konflikter och förstör natur. FN:s klimatpanel konstaterar att ökningen av växthusgaser i atmosfären och jordens förhöjda medeltemperatur med 90 procents sannolikhet beror på olika utsläpp. Energianvändningen har varit en bidragande orsak till detta. Nu gäller det att förändra vårt sätt att använda olika energiformer, så att vi minskar klimatpåverkan. Fru talman! Vi måste förändra transporternas klimatpåverkan genom koldioxidsnåla bränslen, effektiva motorer och tuffa krav på aktörerna på transportmarknaden. Vi måste underlätta för en ökad andel koldioxidsnål energiproduktion. Vi måste använda klimatskatter, handeln med utsläppsrätter och andra marknadsekonomiska verktyg i kampen mot utsläppen. Vi måste effektivisera vår energianvändning och på det sättet minska kostnader och utsläpp. Fru talman! Tidigare har vi i denna kammare beslutat om klimat- och miljömässiga energimål fram till år 2020. Vi har fastställt att Sverige till år 2020 ska ha minst 50 procent förnybar energi i vår totala energianvändning samt att utsläppen till 2020 ska minska med 40 procent. Vidare ska andelen förnybar energi inom transportsektorn uppgå till 10 procent, och användningen ska bli 20 procent mer effektiv. Det är ambitiösa mål som ska uppfyllas. Vi inom alliansen tror att det är möjligt att uppnå dessa mål genom att uppmuntra människor att själva ta ett ansvar. Miljöpolitik har historiskt sett haft en slöja av förbudspolitik och pekpinnar över sig. Vänsterns recept har alltid varit att förbjuda och reglera fram förändringar utan att det har gett nämnvärda resultat. Här har politiken nu förändrats till att ge ekonomiska morötter till enskilda att ta ansvar samtidigt som vi tror på och understöder en förändring på ett marknadsmässigt acceptabelt sätt. Fru talman! Vi inom alliansen har även möjliggjort för en förnyelse av våra kärnkraftsreaktorer. Eftersom kärnkraft kommer att vara en viktig del av den svenska elproduktionen för en överskådlig tid måste vi ge marknaden möjligheter att även förnya och förbättra de reaktorer som redan finns. Vi kan därigenom få en stor effekthöjning och ett stort tillskott till vår energimix utan att bygga nya kärnkraftverk. Kärnkraften uppfyller även många av de olika delar som en modern energipolitik består av. Energislaget är koldioxidneutralt och är ett billigt sätt att producera energi samtidigt som tillförlitligheten är mycket stor. För att nå det övergripande målet om 50 procent förnybar energi till år 2020 anser vi inom alliansen att det bör sättas upp ett nytt mål som innebär en ökning av den förnybara elproduktionen med 25 terawattimmar till 2020 i förhållande till 2002. Vindkraften ska främjas genom att en nationell planeringsram har fastställts. Den innebär en årlig produktionskapacitet i våra vindkraftverk med 30 terawattimmar, varav tio till havs. Det ska jämföras med det mål som den förra regeringen satte upp år 2002, med en årlig produktionskapacitet på tio terawattimmar till 2015. För att uppnå målen om förnybar energi spelar även vattenkraften en stor roll och bör utvecklas utan att våra nationalälvar ska förstöras. Vi kan konstatera att energibudgeten omsluter ungefär 3,1 miljarder kronor. Det är uppdelat bland annat på stöd för marknadsintroduktion av vindkraft för 70 miljoner, energiforskning 1,3 miljarder, planeringsstöd för vindkraft 40 miljoner, stöd för konvertering från direktverkande el 280 miljoner och stöd för installation av solvärme 24 miljoner. Det är alltså ett brett register av olika åtgärder som föreslås i budgeten. Fru talman! Sverige har den mest ambitiösa och offensiva miljöpolitiken i EU. Vi kan vara stolta över att vår alliansregering har varit mycket pådrivande i det europeiska arbetet. Här har Fredrik Reinfeldt tagit ett stort ansvar genom att vara en av de mest drivande i dessa frågor både innan och under Sveriges ordförandeskap. Flaskhalsar i det nordiska elnätet samt mellan Norden och kontinenten ska byggas bort. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att Sverige är ett litet land, och i dessa frågor blir det alldeles uppenbart att vi ensamma inte kan lösa alla problem. Det gäller att få med USA, Kina och andra stora och snabbt växande ekonomier på miljötåget. Vi kan inte stirra oss blinda på åtgärder endast i Sverige. Här måste arbetet gå utanför våra egna gränser. Vi måste ha både den politiska viljan och de ekonomiska och tekniska möjligheterna att göra insatser även utomlands. Det är i många lägen mycket mer effektivt att investera i ny teknik och miljövänlig produktion i u-länder än i Sverige, och vi bör därför vara öppna för sådana lösningar. Detta innebär naturligtvis inte att vi ska ta vår hand från miljöarbetet i Sverige. Här måste vi fortsätta vårt höga tempo och fortsätta vara ledande inom Europeiska unionen. I den politiken kan vi inte fjärma oss från länderna runt omkring oss. Energipolitiken är en viktig del av det klimat- och miljöpolitiska arbete som just nu pågår runt om i världen. Energin är även en del av det reala maktspelet i vår närhet, där bland annat Ryssland använder energin som en spelpjäs i sin säkerhetspolitik. Det är viktigt att vi inte ser energipolitiken endast som en nationell fråga utan även öppnar oss för att vara en nettoexportör av el till ett Europa som i dag har en huvudanvändning av fossila bränslen. (Applåder) I detta anförande instämde Staffan Anger, Maria Plass, Hans Rothenberg, Cecilie Tenfjord-Toftby och Marie Weibull Kornias (alla m).

Anf. 151 Alf Eriksson (S)

Fru talman! Vi har vid ett par tidigare tillfällen i kväll kunnat konstatera att vi är väldigt framgångsrika när det gäller miljöteknik, i synnerhet energieffektivisering och kunskapssidan. En viktig bidragande orsak till detta har varit klimatinvesteringsprogrammen, Klimp, som har använts under ett stort antal år. Det har kommit fram mycket ny teknik på grund av detta. Det har sparats stora mängder koldioxid med stöd av dessa pengar. Men nu är de borta. Varför? Jag kommer från en kommun där man har använt de här pengarna för att ta vara på spillvärme från ett massabruk. Det moderata kommunalrådet hemma tycker att det här är jättebra, men moderaterna i riksdagen röstar emot. Är det inte dags att få in lite nytt sådant här smörjmedel för att stimulera fram ny teknik och minska koldioxidutsläppen? En annan fråga jag vill ställa till Björn Hamilton gäller forskning och investeringar i förnybar energi. Ni säger i er överenskommelse att den innebär en massiv satsning på förnybart. Men när då Vattenfalls investeringsbudget presenterades kunde vi se att den innebär en minskning av satsningarna på förnybar energi. Är detta hållbart enligt Björn Hamilton?

Anf. 152 Björn Hamilton (M)

Fru talman! Klimpanslagen har vi tagit bort, men vi har samtidigt satsat på andra former av energiforskning och energiutveckling, som jag har redogjort för här i talarstolen. Det är snarare en omfördelning av pengar. Jag tycker att de satsningar som alliansregeringen har gjort på energin är markanta och till fyllest för den framtid vi ser framför oss. Den förutsätter att vi går vidare med de energisatsningar som började göras under socialdemokratiska regeringar - det kan jag hålla med om - men som man då har vidareutvecklat och fortsatt ungefär med samma inriktning.

Anf. 153 Alf Eriksson (S)

Fru talman! Jo, det är möjligt att det är en omfördelning av pengar, men de går inte till förnybar energi. Pengarna för utveckling av förnybar energi minskar. I stället satsas det en hel del pengar, inte minst EU-pengar, på utveckling av ny kärnkraft och lagring av koldioxid. Det kallar jag inte förnybart. Det finns en skrivning i presentationen om en massiv satsning på förnybar energi. Den har vi hitintills i alla fall inte sett mycket av. Vi kan fortsätta den diskussionen när det gäller statliga Vattenfall. Vi har ju ett utmärkt verktyg i Vattenfall som kan visa vägen, och vi har ett riksdagsbeslut från 2005 som säger att Vattenfall ska vara ledande i omställningen till hållbar energi. Tycker Björn Hamilton att det räcker med att hålla tal på Vattenfalls stämma för att ändra bolagsordningen så att man styr Vattenfall åt rätt håll? Hitintills har vi inte sett att det har kommit någonting från regeringens sida när det uppenbarligen är så att Vattenfall inte gör den satsning på förnybart som det tidigare riksdagsbeslutet innebar, trots den massiva kritik som fanns här i riksdagen redan under förra mandatperioden.

Anf. 154 Björn Hamilton (M)

Fru talman! Visst görs det satsningar på förnybar energi, Alf Eriksson. Stöd för installation av solvärme berättar vi om bland annat. Det finns stöd för vindkraft och så vidare i regeringens budget. Självklart stöder vi satsningar på förnybar energi generellt, med tanke på det Alf Eriksson sade i början. Lagringen av koldioxid är ett måste. Jag tycker att det är bra att Vattenfall gör stora satsningar på det. Det är inte bara bra för Vattenfall och Sverige. Det är framför allt bra för de kolkraftverk som dominerar hela energiförsörjningen i Mellaneuropa och även i stora delar av världen. Det är absolut en nödvändighet, skulle jag vilja säga, om vi i fortsättningen ska kunna leva med ett hållbart klimat. Det är inte så att alla andra länder har samma goda förutsättningar som Sverige med vattenkraft och har gjort satsningar på kärnkraft. De lever i en produktion av fossilbränsleenergi som de säkert kommer att få dras med väldigt länge, och då är den här lagringen av koldioxid en absolut nödvändighet. Det är väl utmärkt att Vattenfall sysslar med det. Vad gäller styrningen av Vattenfall är min personliga uppfattning att om man vill styra energibolag eller bolag över huvud taget gör man det bäst med lagar och förordningar. Det är alltid svårt att styra ett statligt bolag med ägardirektiv och den typen av direktstyrning eftersom man då kan förorsaka att konkurrenssituationen förändras för dem. Vi kräver ju av Vattenfall att det ska ge god avkastning av det kapital som skattebetalarna har satsat. Det förutsätter naturligtvis att Vattenfall lever under samma konkurrensförhållanden som alla andra energibolag ute på Europamarknaden. Sedan pågår det naturligtvis en direktstyrning av Vattenfall från ägaren på olika sätt.

Kent Persson (V)

Anf. 155 Kent Persson (V)

Fru talman! I ditt anförande, Björn Hamilton, sade du att du tyckte att vi i princip är överens om energipolitiken. Stötestenen är kärnkraft. Det sista kan jag hålla med dig om, men det är stor skillnad. Vi kan titta lite grann på den andelsägda vindkraften och den straffbeskattning som finns i dag. Vi är emot den, fullständigt emot den. Regeringen är för den. Energieffektiviseringen sker inte alls utifrån den potential som finns i dag utan ligger egentligen på den nivå där den har legat tidigare. Vi rödgröna har en betydligt högre målsättning än regeringen. Havsbaserad vindkraft tar ni bort stödet för. Vi är för det fortsatta stödet på 12 öre. Dessutom vill ni tillgodoräkna er satsningar som görs utomlands för de svenska nivåerna i "EU 2020". Vi är inte heller överens om vad som gäller Vattenfall. Det får vi inga besked om. Vi säger att Vattenfall ska vara kvar i svensk ägo. Vad är ert recept? Ska det säljas, styckas upp eller vad? Björn Hamilton säger också att Vänsterns recept är att förbjuda och reglera. När det gäller uranbrytning har du rätt. Vi vill faktiskt förbjuda uranbrytning i Sverige. Men vad vill regeringen? Det är svar på frågan. Det är stor skillnad.

Anf. 156 Björn Hamilton (M)

Fru talman! Till viss del, Kent Persson, är det väl vissa skillnader, annars skulle vi inte tillhöra olika partier. Lite generellt och översiktligt tycker jag ändå att vi har en ambition i den här riksdagen att förändra vår energiförsörjning så att den blir mer miljö- och klimatvänlig så att våra barn, även Kent Perssons barn och barnbarn och mina barnbarn, kan få leva i en dräglig miljö. Det tror jag omfattar oss alla. Sedan har vi lite olika vägar för att komma dit. Det ligger i sakens natur, tycker jag. Skatten på vindkraftskollektiven härstammar från ett gammalt förslag från tidigare regeringar som har bestämt att den typen av vinster som man gör ska beskattas. Det är ju en generell skatt som nu Skatteverket även har introducerat på vindkraften. Det är inget nytt påfund. Det är ingenting som den här regeringen har hittat på. Jag skulle snarare kalla det för ett socialistiskt skattesystem som ligger till grund för ett sådant tänkande. Jag kan i princip personligen vara emot det, men nu lever vi i ett socialistiskt skattesystem och kommer nog att tyvärr göra det några år till. Det går inte att ändra över en natt utan det tar sin tid. Huruvida den havsbaserade vindkraften kommer att stödjas i ett nytt elcertifikatsystem pågår det ju diskussioner om. Det kommer alltså att redovisas i en proposition under våren hur elcertifikaten generellt kommer att utformas. Ska Vattenfall vara i svensk ägo eller ägas av staten? Med tanke på hur Vattenfall har utvecklats under den tidigare regeringen och under den här regeringen, med stora innehav i Tyskland, tycker jag att man kan diskutera om staten över huvud taget ska äga Vattenfall eller om man ska äga någonting utomlands över huvud taget.

Kent Persson (V)

Anf. 157 Kent Persson (V)

Fru talman! Jag är medveten om att jag inte har yrkat. Jag gör det direkt. Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 3 och 6. Det är de gemensamma reservationerna som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har. Om man tittar på reservationerna ser man den enighet som oppositionen trots allt visar upp. Om man har lyssnat på regeringens representant under de senaste diskussionerna har man kunnat höra att det spretar åt en rad håll. Den energiöverenskommelse som regeringen storstilat och med buller och bång presenterade varade i ungefär sex månader, om jag minns rätt. Den sprack ju på kärnkraften. Då började det spreta åt väldigt många olika håll. Det ska bli intressant att så småningom höra Centerpartiets inställning till kärnkraften. Socialistiskt skattesystem - åja, det ska vi nog diskutera framöver. När det gäller energieffektiviseringen är ju ert mål ett icke-mål. Ni fortsätter exakt så som det har varit tidigare. Det finns en potential som är mycket större. Här kan man göra en medveten satsning, alldeles som väldigt många experter inom just energieffektivisering säger. Gå in och titta på förnybart nu! Det borde ändå vara en organisation, en samling, och det är RLF, Naturskyddsföreningen och den samling som finns i Tällberg. Det är alltså människor med väldigt hög kompetens som pekar på den potential som energieffektivisering har här i Sverige. De menar att regeringens politik på det här området är en icke-politik.

Anf. 158 Björn Hamilton (M)

Fru talman! Kent Persson pratar om enighet och oenighet. Jag vet inte om jag ska kalla er för en sammanslutning, en allians eller vad ni ska heta. Ni har nog inte riktigt bestämt er själva. Jag vet inte om den politiska grupp som Vänsterpartiet har anslutit sig till är speciellt enig i energifrågor. Jag har en känsla av att det spretar väldigt, bland annat vad gäller kärnkraften. Alliansen har gått in i sitt samarbete med olika uppfattningar om kärnkraften men har enats om en lösning som inte bara riksdagen har antagit, utan hela industrin tycker att den har varit en mycket positiv företeelse eftersom energisituationen i Sverige har spretat generellt under socialdemokratiska regeringar. Det har inte gjorts något, men nu har man äntligen kommit till ett beslut i Sveriges riksdag som innebär en riktning framåt vad gäller energin. Både kärnkraft och förnybara energiformer finns med där, och vattenkraften är naturligtvis en bas. Jag tror att detta är oerhört viktigt för att vårt välstånd och vår industri ska kunna utvecklas positivt framöver. Det tycker jag är en stor framgång till skillnad mot vänstersidan som inte har gett några besked om hur länge man anser att man behöver kärnkraften till exempel. Jag är övertygad om att den behövs väldigt länge. För att kunna förnya de kärnkraftverk som finns måste man börja redan i dag. Det är därför vi arbetar i den riktningen inom alliansen.

Anf. 159 Lage Rahm (Mp)

Fru talman! Jag tycker att Björn Hamiltons olika inlägg här har varit intressanta. Först sade Björn Hamilton att vi tycker ganska lika. Sedan sade Björn Hamilton att våra åtgärder var dåliga, som vi tydligen tyckte ganska lika om, kanske. Tidigare har vi hört att de borgerliga representanterna har berömt sig av vilken bra miljöpolitik som Sverige har infört när de satt i opposition och röstade emot. Någonting stämmer inte riktigt här. Sanningen är att vi gjorde åtminstone en del riktigt bra saker, men inte nådde ända fram, under föregående mandatperioder. Det berömmer sig nu regeringen av när de reser runt. Det är bra att man tycker att det är positivt att inte ha tagit bort allting, men frågan är hur vi går vidare nu när klimathotet är så stort som det är. Det finns ett par andra saker som man bara kan notera. Nej, Björn Hamilton, kärnkraften är inte koldioxidneutral. Jag skulle vilja ha bevis på det om det är så att du har råkat hitta det till skillnad från alla andra. Kärnkraften når inte upp till andra mål, som till exempel tillförlitlighet. Hälften av våra kärnkraftverk står stilla nu. Vi har och har haft stora problem med säkerheten. En annan sak som man också kan notera är att Björn Hamilton pratar om att våra barnbarn ska kunna leva drägligt. Jag vet inte om det var det exakta ordvalet. Det är bra, men skillnaden är att ni i den borgerliga regeringen prioriterar skattesänkningar, vårdnadsbidrag och rätten för regeringen att inte ens behöva ha ett effektivt mål för energieffektiviseringen i stället för att jobba för barnbarnens skull.

Anf. 160 Björn Hamilton (M)

Fru talman! Låt mig börja med skattesänkningarna. Skattesänkningarna är en nödvändighet. Sverige har haft en av de absoluta högsta skatterna inte bara i Europa utan i hela världen. Jag tycker att det har varit en absolut nödvändighet att göra de här skattesänkningarna. Det har dessutom ökat människors köpkraft. Det har varit speciellt stimulerande nu i lågkonjunkturen. Men det här är ingen skattediskussion, fru talman, utan vi ska hålla oss till energin. Jag tycker att Miljöpartiet har all ära av att ni driver miljöfrågorna, och ni gör det på ett sätt som för mig lite liknar våra ungdomsförbunds arbete inom respektive parti. Man är alltid lite före, och man kräver alltid lite mer. Jag tror att det är nödvändigt. Det här är en viktig fråga, och det behövs någon som pushar hela tiden. Jag tycker att Miljöpartiet har varit ett av de partier som gör det. Men när man ska regera innebär det att man måste ta ansvar och ta hänsyn inte bara till miljösektorn utan till industrin och hela välståndsutvecklingen. Då hamnar man i situationer där man inte kan ta med hela önskelistan. Man kan inte ta med hela Miljöpartiets önskelista även om många av era förslag, inte alla, kanske är rätt kloka i grunden. I de här sammanhangen är det tvunget att ta hänsyn till en större vidd. Man kan inte genomföra alla de här förslagen, men vi ska självfallet satsa på solenergi i framtiden. Vi ska satsa på vindkraft och allt det som ligger i era tankar.

Anf. 161 Lage Rahm (Mp)

Fru talman! Det var intressant att höra Björn Hamilton berömma oss ur ett par aspekter. Det tackar vi för. Vi kan notera att vi jämförs med ungdomsförbund. Ibland ser man det som lite nedvärderande. Jag väljer att inte göra det, utan jag hoppas att även regeringspartiernas ungdomsförbund kan driva regeringspartierna åt ett vettigt håll även om de tyvärr inte alltid ens försöker. Det är klart att det behövs att någon går lite före och kräver lite mer. Anledningen till att det behövs är att regeringen ligger lite efter och kräver alldeles för lite när det gäller att göra de nödvändiga omställningarna för att vi ska kunna klara klimatet. Jag noterade att det ord som Björn Hamilton använde om skattesänkningarna var "nödvändighet". De är nödvändiga. Klimatomställningen är inte nödvändig. Här får man göra det som går med hänsyn till andra saker. Jag och Miljöpartiet menar att vi självfallet inte ska göra mer än det går och att vi självfallet ska behålla vår välfärd. Men vi har också lagt en budget som innehåller detta. Vi tänker på det. Det finns med. Om man läser på lite kan man se att vi inte bara behåller det här utan att vi även utvecklar det mer än regeringen, men det är också en annan debatt. Om Björn Hamilton är intresserad av att verkligen vidta några balanserade åtgärder önskar jag att Björn Hamilton kunde rösta på vårt förslag senare i kammaren.

Anf. 162 Björn Hamilton (M)

Fru talman! Jag undrar om Lage Rahm egentligen lyssnade tillräckligt noga. Jag sade att man måste göra avvägningar. De här avvägningarna gör att man inte kan ta med allt. Då får man sätta gränser. Det är det regeringen har gjort. Det finns saker som man måste räkna in i helheten. Vi kan inte kosta på oss att rasera vårt välstånd framöver. Man måste se till helheten. Man måste se till den industriella utvecklingen, till vår handelsbalans och så vidare. Där gör vi helt enkelt olika bedömningar. Vi har hittat en lämplig nivå på de satsningar som görs i den totala ekonomin. Vi tror på dem och tänker genomföra dem. Ni har kanske en annan infallsvinkel till det hela. Jag vill ändå säga att det är viktigt att vi har krafter i samhället som driver på i den här utvecklingen. Sedan får regeringar göra de här lämpliga avvägningarna.

Anf. 163 Jan Andersson (C)

Fru talman! I dagarna pågår ett för världen oerhört viktigt möte styvt 60 mil söderut. Jag tänker så klart på FN:s klimatmöte i Köpenhamn. Vi vet ännu inte vad man kommer att kunna komma överens om i Köpenhamn. Min förhoppning är att det man kommer överens kommer att påverka min och allas vår vardag och framför allt att det kommer att påverka kommande generationers vardag. Om man inte lyckas i Köpenhamn med att komma överens om något som verkligen påverkar oss, då har man sannolikt misslyckats och vi kommer att få en förvärrad klimatkris. Det är i ljuset av Köpenhamnsmötet som alliansens energipolitik ska ses. Det är en svensk energi- och klimatpolitik med en mycket hög ambitionsnivå, en hög ambitionsnivå för att vi som ordförandeland i EU måste ha en position som visar att vi från svensk sida verkligen menar allvar med vårt klimatarbete. Alliansens energi- och klimatpolitik vilar på några viktiga grundstenar. Vi har beslutat att vi till år 2020 ska minska utsläppen av växthusgaser med 30 procent, vi ska se till att 50 procent av vår energi kommer från förnybara energikällor och vi ska energieffektivisera med 20 procent. Det är vad alliansens energipolitik handlar om. Det är en politik som tar ansvar för kommande generationer och samtidigt säkerställer att vi har en välfärd att vända oss till, till exempel när vi blir sjuka eller behöver annan typ av stöd. Den här politiken kommer förhoppningsvis att vara ett grundläggande och gott exempel under Köpenhamnsmötet. När det gäller budgeten kan jag konstatera att det är mycket stora satsningar i pengar som görs. Trots att vi lägger stora pengar på investeringar från statens sida, och det ska inte förringas, är det ändå i branschen som de riktigt stora investeringarna görs. Ungefär 50 procent av industriinvesteringarna i Sverige är energirelaterade, ungefär 35 miljarder om året. Det är 12-14 gånger så mycket pengar som statens pengar på energiområdet. Därför har det så klart betydelse att de som fattar investeringsbeslut har en tilltro till den politik som förs. En av de mycket positiva reaktioner som jag har fått på alliansens energipolitik är att investerare i branschen litar på inriktningen på den här politiken. När det gäller budgeten vill jag särskilt nämna några satsningar. Den ena är de 300 miljoner om året som regeringen satsar på energieffektiviseringar. Energieffektiviseringarna är ju betydelsefulla för att uppnå andra målsättningar, till exempel när det gäller utsläppsminskningar och när det gäller att uppnå en hög andel förnybart i systemet. Ju bättre vi lyckas, desto snabbare och billigare når vi de andra målsättningarna. Vi plussar på energiforskningen med nära 200 miljoner. Den stora pengen ligger emellertid inte i själva budgeten, utan den ligger i Svenska Kraftnäts investeringsbudget. Nästan 8 miljarder investeras de närmaste tre åren. Det är pengar som är nödvändiga för att vi bland annat ska kunna ta emot den stora volym förnybar el som vi räknar med i det här landet. Det är oerhört stora investeringar. Även om oppositionen försöker framställa det som att det inte byggs någon förnybar el, gör Svenska Kraftnät en helt annan bedömning, att här behövs stora investeringar just för att ta hand om de stora energivolymer som vi har. Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till majoritetens förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 164 Lage Rahm (Mp)

Fru talman! I denna sena timme ska jag begränsa mig till att ställa två ganska enkla frågor. Jag undrar hur Jan Andersson tänker kring det här med regeringens mål för energieffektivisering. Energimyndigheten bedömer att regeringens mål uppnås om det bara fortsätter precis som det har gjort hittills, om man inte gör några förbättringar alls. Hade det inte varit bättre att ha ett riktigt mål, åtminstone ett mål i linje med EU:s mål, i stället för att fega ur på det här sättet? Det är den ena frågan. Den andra frågan är: Anser Centern, som nu har gått med de övriga borgerliga partierna på att öppna upp för utbyggd kärnkraft, att kärnkraften är tillförlitlig nu när hälften av reaktorerna står stilla?

Anf. 165 Jan Andersson (C)

Fru talman! På den första frågan från Lage Rahm om det inte hade varit bättre med ett annat mål är svaret: Nej, det hade det inte varit. När det gäller tillförlitligheten är vi överens i alliansen om att just tillförlitligheten är ett av problemen i svensk elproduktion. Vi är oerhört beroende av vattenkraften och kärnkraften. Det är en av anledningarna till att vi har träffat överenskommelsen om att öka satsningarna på förnybart. Vi behöver fler ben att stå på när det gäller elproduktionen, och jag tror att det finns en viss förståelse för det hos dina kolleger. Sedan vill jag ställa lite frågor till oppositionen i form av Lage Rahm. Är det så att ni förespråkar ett fastprissystem? Jag tyckte att det lät så i anförandet. Men vad jag kan utläsa är inte till exempel Socialdemokraterna speciellt intresserade av något fastprissystem. När det gäller vattenkraft, delar Lage Rahm Socialdemokraternas inställning att Vattenfall ska erbjuda Europas lägsta elpriser till basindustrin? Och vad innebär det för energieffektiviseringen?

Anf. 166 Lage Rahm (Mp)

Fru talman! Först fick jag ett svar på min första fråga fast utan motivering, men det var i alla fall ett svar. På den andra frågan fick jag en motivering utan att få något svar. Om man kombinerar ihop det blir det i alla fall ett svar. Jan Andersson sade: Nej, det hade inte varit bättre med ett annat mål. Då kan man tyvärr konstatera att regeringen inte har några som helst mål eller ambitioner att driva någon ytterligare energieffektivisering. Det är väldigt sorgligt, särskilt med tanke på det stora klimathot vi har i dag. Jag måste säga att det borde göra de flesta svenskar väldigt besvikna. När det sedan gäller frågan som ställdes till mig om fastpris är vi i oppositionen till skillnad från regeringen ganska eniga i de flesta energipolitiska frågor och är eniga om att vi bör pröva ett fastprissystem.

Anf. 167 Jan Andersson (C)

Fru talman! Det var en stor nyhet att vi ska pröva ett fastprissystem i elcertifikatsystemet. Oppositionen är ju inte så särskilt enig. Om vi tittar på budgetförslaget har man olika satsningar på ytterst många punkter. Det är inte många budgetposter som överensstämmer i reservationerna. När det gäller elcertifikatsystemet och fastprissystemet ser jag att det spretar. Det spretar när det gäller huruvida vattenkraften ska ingå i elcertifikatsystemet. Det är inte bra. Det sänder osäkerhetssignaler till marknaden när det gäller elcertifikatsystemet. Certifikatsystemet är utan tvekan det absolut mest kraftfulla verktyg vi har när det gäller att styra mot förnybart här i landet.

Anf. 168 Alf Eriksson (S)

Fru talman! Jag är ganska övertygad om att det beslut vi ska fatta här på onsdag morgon inte överensstämmer med riksdagsmajoriteten. Jag tror att ni i Centerpartiet har hamnat i dåligt sällskap. Ni skulle nog bra gärna ansluta er till oppositionens energipolitik. På Folkpartiets hemsida kan man se Folkpartiets uppfattning i flera av de frågor som vi har debatterat i kväll. Där kan man läsa att det är jättebra att Industrikraft bildas med Vattenfall och att ett nytt kärnkraftverk ska stå klart inom tio år - det kan ju inte vara något annat. Man kan läsa att Vattenfall inte får bli någon lekstuga för ineffektiv klimat- och energipolitik. Vattenfalls ägardirektiv får inte fokusera på förnybar energi. Pengarna ska satsas på kärnkraft och CCS-teknik. Inte något av det tycker jag stämmer överens med det vi fick höra i energiöverenskommelsen i våras. Jag kan inte göra någon annan tolkning. Vad gör Jan Andersson för tolkning av uttalandena när det gäller kärnkraftsutbyggnad i Vattenfalls regi och satsningarna på det förnybara?

Anf. 169 Jan Andersson (C)

Fru talman! Jag bläddrar förtvivlat i betänkandet, men jag kan inte hitta något av det som Alf Eriksson beskriver som skiljelinje. Det är det vi beslutar om i kammaren som effektueras i verkligheten. Jag kan lova Alf Eriksson att vi i alliansen är oerhört måna om att hålla ihop energiöverenskommelsen. Det är inte i första hand av politiska skäl. Det handlar i första hand om att vi har en oerhört viktig klimatfråga att lösa. Vi sänder betydelsefulla signaler till dem som investerar. Jag har nu drygt en minut kvar av min repliktid och tänker ställa en fråga till Alf Eriksson om Vattenfall. I era handlingar kan man se att Vattenfall ska erbjuda svensk basindustri Europas lägsta elpriser. Man ska kunna plocka ut 5 miljarder extra. Man ska vara absolut ledande när det gäller investeringar i förnybart. Tycker Alf Eriksson verkligen att detta är kombinerbart eller är Vattenfall Socialdemokraternas galten Särimner som ska slaktas och återuppstå gång på gång?

Anf. 170 Alf Eriksson (S)

Fru talman! Det första beskedet som Jan Andersson lämnade är lite häpnadsväckande, i alla fall ur demokratisk synpunkt. Det som beslutas i riksdagen gäller här inne. Utanför riksdagen gäller det tydligen inte. Då ska man kunna säga precis vad som helst när man förmedlar sin politik. De fyra partier som utgör regeringsunderlaget har tydligen en politik ute i landet i sin politiska diskussion med väljarna och en annan politik här inne i riksdagen. Så kan det väl ändå inte vara? Ett annat bekymmer som måste uppstå i den här situationen är uranbrytningen. Om man är moraliskt stabil och vill bygga kärnkraftverk borde det väl vara som statsministern säger, att man ska öppna för uranbrytning. Jan Andersson har en replik kvar för att svara på det. Jag fick en fråga om Vattenfall. Visst går det att förena. Vi har på grund av våra stora vattenkraftstillgångar goda möjligheter att använda detta företag för att uppnå målsättningar som gagnar vårt land och industrins fortlevnad samt utvecklingen av förnybar energi. Det är fullt möjligt. Det som skiljer oss åt är att vi aktivt vill använda Vattenfall som ett verktyg. Vi äger ett av de viktigaste verktygen på det energipolitiska området. I slutet av den förra mandatperioden kom Centerpartiet med kritik för att vi inte styrde Vattenfall hårdare. Nu har vi väntat i tre och ett halvt år och vi har inte hört någonting från regeringssidan.

Anf. 171 Jan Andersson (C)

Fru talman! Det råder ingen tvekan om vad alliansens energipolitik handlar om, vare sig här i kammaren eller utanför kammaren. På den punkten kan jag lugna Alf Eriksson. När det gäller Vattenfall säger Alf Eriksson att det är fullt möjligt att ta ut 5 miljarder extra, vara ledande inom förnybart och erbjuda Europas lägsta energipriser till basindustrin. Det sista är mycket intressant ur konkurrensperspektiv och hur man ska ratta det genom EU och deras statsstödsregler. Då kan man fråga om man för en politik i Bryssel och en annan när man befinner sig på pappersbruken och massabruken här i landet.

Liselott Hagberg (Fp)

Anf. 172 Liselott Hagberg (Fp)

Fru talman! Under den allra mörkaste tiden på året debatterar vi energipolitik igen. Det är mycket troligt att kylan snart slår till ordentligt. Det brukar den göra så här års. För företag och enskilda människor är det energiförbrukningstider i Sverige. Man kan konstatera att det också går åt en del energi här i kammaren. Så här ett år efter det att den globala finanskrisen drabbade oss kan vi se vad den kommit att innebära för företag och enskilda människor. Det är en postglobal finanskris för människorna i vårt land. Det är därför oerhört viktigt att de beslut som fattas i dag gynnar vårt lilla exportberoende land på kort och på lång sikt så att en välfärd värd namnet kan garanteras även framtida generationer. Den svenska industrin kräver en säker och trygg energiförsörjning. Samtidigt är vi alla väl medvetna om att klimathotet hänger över oss likt ett gråsvart moln och påminner oss om att de beslut vi fattar i dag påverkar kommande generationer, inte bara här i Sverige utan också i andra delar av världen. Därför måste kampen mot växthuseffekten vara överordnad målet för svensk energipolitik. De beslut som fattas måste följa förvaltarskapstanken, det vill säga bruka utan att förbruka. Förvaltarskapstanken löper som en röd tråd genom de ställningstaganden som Folkpartiet har gjort genom åren. Det är till exempel självklart för oss att de orörda älvarna ska förbli orörda. Därför anser vi att det är nödvändigt med en omställning till förnybara alternativ inom energiområdet. Vi lever i en globaliserad värld. Vi här uppe i den kalla Norden är en del av den. Därför är det särskilt positivt att regeringen har satt energi- och miljöfrågorna så högt både på den nationella och på den europeiska dagordningen. Ingen har väl missat mediernas rapportering om regeringens förberedelser inför det stora klimatmötet som pågår i Köpenhamn. Det har nått ut till alla människor och alla vardagsrum genom tv bland annat. Politikens roll är att skapa goda villkor på lång och på kort sikt för en effektiv och hållbar energianvändning och för en kostnadseffektiv energiförsörjning som har så små effekter som möjligt på människors hälsa, på miljön och på klimatet. Samtidigt ska förstås de beslut som fattas underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Alla vi som deltar i denna debatt är väl medvetna om att vi har en elproduktion i vårt land som i jämförelse med många andra länders elproduktion är kolsnål och därmed snäll mot miljön. Ibland kan det låta som om förhållandena skulle vara de motsatta, det vill säga att det är elproduktionen i Sverige som är det stora problemet. För tydlighets skull vill jag till alla som lyssnar på denna debatt säga att det inte är den svenska elproduktionen som står för de stora CO2-utsläppen. I sammanhanget är det värt att nämna att Allians för Sverige har nått en viktig energiöverenskommelse. Det har också refererats till den tidigare här. Den är bra för vårt land. Den är bra på kort sikt, och den är bra på lång sikt. Vi vill att Sverige även fortsättningsvis ska kunna garantera hushåll och företag en trygg tillgång på energi som också skonar miljön. Jag hade tänkt läsa vad som står i betänkandet. Det känns nästan som om allt det som vi skriver om på s. 9, 10 och 11 som handlar om det som ingick i de båda propositionerna som debatterades för ett halvår sedan är bortglömt eller gömt, eller också har det förbisetts i de tidigare inläggen här. Det kan låta som om detta över huvud taget inte existerar. Men jag avstår från att läsa ur betänkandet, eftersom andra ska upp i debatten efter mig. Det fördes som sagt en omfattande debatt här i kammaren om klimat- och energipolitiken för ganska precis ett halvår sedan. Det är ett halvår sedan i morgon. Många av de ståndpunkter och förslag som fördes fram av oppositionspartierna då är desamma nu. Det handlar bland annat om att höja redan ambitiösa mål inom förnybar energi och energieffektivisering ytterligare ett snäpp, om att införa ytterligare ett marknadsbaserat system utöver elcertifikaten och om att förbjuda standbyfunktioner i elapparater. Det handlar vidare om prisreglering av fjärrvärme, om tredjepartstillträde, initiativ vad gäller sol- och vindkraft, forskning etcetera. Allt detta bemöttes i debatten på försommaren. I några fall pågår utredningar, vilket i sig inte är vare sig konstigt eller ovanligt eftersom det är en del av hur förslag bereds. Det kan man också läsa om på s. 22 och framåt. Jag tänker inte referera mer till det. Jag tänkte däremot säga några ord om energieffektivisering. I våras ställde sig riksdagen bakom regeringens förslag om ett mål på 20 procents effektivare energianvändning till 2020 liksom förslag om att de vägledande målen om energieffektivisering till 2010 och 2016 ska ligga fast. Inom energieffektiviseringsområdet händer mycket. Kent Persson refererade tidigare till ett seminarium som handlade om smarta elsystem. I takt med människors medvetande om hur de egna valen påverkar miljön efterfrågas energisnåla apparater och smarta system som sänker energiförbrukningen. Därför spelar förstås information och kunskapsspridning en viktig roll. Man ska inte underskatta de förstärkta insatser för information och rådgivning som föreslås i regeringens proposition. Kunskap är makt, och kunskap och makt spelar nämligen en viktig roll. Vidare kan jag tillägga när det gäller det som har med forskning att göra och som också har varit uppe här i debatten tidigare att regeringen har ökat insatserna när det gäller energiforskningen under denna period med 60 procent om man jämför med hur det var tidigare. Antalet beviljade forskningsprojekt har ökat med hela 40 procent sedan 2006. Fru talman! Slutligen kan jag säga att oppositionens förslag i fråga om energipolitiken spretar. Ska man hitta något slags gemensam linje kan man konstatera att det i huvudsak handlar om högre bud eller överbud och om nedmontering, framför allt när det gäller utfasning av kärnkraften. Kärnkraften står i dag för en stor andel av den CO2-fria elproduktionen i Sverige. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna. I detta anförande instämde Gunnar Andrén (fp).

Mikael Oscarsson (Kd)

Anf. 173 Mikael Oscarsson (Kd)

Fru talman! Den svenska energipolitiken har två tydliga mål. Den ska både på kort och på lång sikt trygga tillgången på el för oss konsumenter men också för företagen. Inte minst viktigt är det för den svenska basindustrin som står och faller med en säker tillgång på energi och som måste ha internationellt konkurrenskraftiga priser. Den svenska energipolitiken måste också verka för en effektiv och hållbar energianvändning som underlättar omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle. För att nå målet om ett ekologiskt hållbart samhälle har vi kristdemokrater tillsammans med våra regeringskolleger i alliansen satt upp målet att andelen förnybar energi år 2020 ska vara minst 50 procent av den totala energianvändningen. Vi sätter också upp målet att andelen förnybar energi i transportsektorn ska vara minst 10 procent. Inte nog med det, vi sätter också upp målet att energianvändningen ska vara 20 procent effektivare till 2020 och att utsläppen till år 2020 ska vara 40 procent lägre än de var 1990. För att lyckas med detta gör vi en rad satsningar. Jag ska nämna fyra saker. För det första satsar vi på vindkraft. I våras satte vi en planeringsram för vindkraft motsvarande en årlig produktionskapacitet på 30 terawattimmar år 2020, varav 20 terawattimmar till lands och 10 terawattimmar till havs. För att stimulera el från havsbaserad vindkraft medges ett energiskatteavdrag på 12 öre per kilowattimme för 2009. För det andra satsar vi på solenergi. I somras infördes ett statligt stöd till solcellerna. Målet är att den årliga elproduktionen från solceller ska ge minst 2 ½ gigawattimmar under stödperioden. Vi har också inrättat ett stöd för investeringar i solvärme som kan sökas av både privatpersoner och företag. Man kan som mest få 7 500 kronor per småhus, och för större projekt kan man som mest få 3 miljoner kronor. För det tredje satsar vi på biogas. Genom statligt stöd ska teknik som ännu inte är konkurrenskraftig på marknaden kunna bli det. Det gäller produktion, distribution och användning av biogas och andra förnybara gaser. Här kommer regeringen att satsa 50 miljoner per år under perioden 2009-2011. Energiutvecklingsnämnden beslöt också i höstas att bevilja 812 miljoner i stöd till tre demonstrationsanläggningar där biodrivmedel utvinns ur svartlut, skogsråvara omvandlas till högkvalitativt biomedel och ämnet lignin utvinns ur svartlut. Lignin kan sedan användas till biobränsle. För det fjärde satsar vi också på en energieffektivisering - 300 miljoner till energieffektivisering och 200 miljoner extra till energiforskning. Fru talman! Det största miljöhotet som vi har i dag är den ökande koldioxidhalten i atmosfären som skapar uppvärmning med översvämningar, torka och annan extrem väderlek som följd. Det är vårt ansvar mot denna generation och kommande generationer att bromsa denna utveckling. Också här spelar valet av energi en viktig roll. Vi ställer om till mer av ekologiskt hållbara energislag som vindkraft, solkraft och biogas. Men för att möta en så koldioxidneutral framtid som möjligt kan vi inte helt bortse från kärnkraftens betydelse för den svenska industrin. Kärnkraften står i dag för hälften av den svenska energiproduktionen. Detta innebär att svensk basindustri i högsta grad är beroende av kärnkraften. Industrin är också beroende av långsiktiga spelregler. Därför är den rödgröna energiöverenskommelsen från i våras oroväckande eftersom den i praktiken innebär att kärnkraftens öde kommer att avgöras varje mandatperiod. Denna ryckighet gynnar förstås inte den svenska basindustrin. Som motvikt till denna rödgröna kortsiktighet kan alliansens långsiktiga överenskommelse från i våras ställas. Genom den avskaffas den så kallade avvecklingslagen. Förbudet mot nybyggnad av kärnkraftverk tas bort. De gamla kärnkraftsreaktorerna ska kunna ersättas av nya när de gamla når sin ekonomiska livslängd. Samtidigt ställs det krav på att de nya reaktorerna ska kunna stå på egna ben och inte kunna räkna med något statligt stöd i form av direkta eller indirekta subventioner. Fru talman! En förutsättning för alliansens arbete med att öka den förnybara energin i Sverige är att stamnätet fungerar. Därför är jag väldigt glad över att det nu satsas rejält på Svenska Kraftnät genom en investeringsplan om 7,8 miljarder för perioden 2010-2012 - varav 2,3 miljarder redan nästa år. Det innebär en 70-procentig ökning jämfört med föregående års investeringsplan. Genom denna satsning kan den gemensamma nordiska elmarknaden stärkas samtidigt som försörjningstryggheten ökar och driftssäkerheten i stamnätet stärks. Med dessa ord yrkar jag bifall till regeringens proposition för utgiftsområde 21, Energi, och avslag på samtliga motioner.

Anf. 174 Alf Eriksson (S)

Fru talman! Helt kort vill jag ta upp en moralisk fråga. För oss socialdemokrater finns det ett moraliskt förhållningssätt till folkomröstningar. År 1980 hade vi en folkomröstning om kärnkraften. Sedan dess har en hel del hänt i opinionen. I mitten av 1980-talet fick man kämpa som bara den för att få lov att köra burkarna. Det går ju åt ganska mycket energi. Nu har vi kommit dithän att vi börjar få fram så mycket förnybar energi att man nästan får börja kämpa för en avveckling. Annat är det med Mikael Oscarssons partis resa i frågan. Jag kommer ihåg hur det var efter Tjernobylolyckan 1986. Då stod Mikael Oscarssons partiledare här i kammaren och jämförde de två Barsebäcksreaktorerna med två Pershing 2-robotar nere i Skåne som när som helst kunde explodera. Då skulle kärnkraften enligt Kristdemokraterna snabbavvecklas, i strid med folkomröstningsbeslutet. Nu har opinionen vänt och ligger någonstans i mittfältet. Också Kristdemokraterna har vänt i frågan. Nu är man för kärnkraften. Jag tycker att det finns en moralisk fråga i det här med hur man förhåller sig till folkomröstningar. Hur skulle det bli om det som inte får lov att hända - en kärnkraftsolycka - mot all förmodan hände? Hur skulle Kristdemokraterna i den situationen i framtiden förhålla sig till kärnkraften?

Mikael Oscarsson (Kd)

Anf. 175 Mikael Oscarsson (Kd)

Fru talman! Alf Eriksson, ingen energikälla är perfekt. Det finns både fördelar och nackdelar med varje typ av energiproduktion. För 30 år sedan fanns inte diskussionen om växthuseffekten, men i dag finns den. Vi har nu ett ansvar. Det är här som det stora hotet finns. Utvecklingen har samtidigt gått framåt. Vi behöver kärnkraften för överskådlig tid för miljöns skull och för att kunna både säkra tillgången till säker energi och erbjuda vår basindustri konkurrenskraftiga priser. En fråga som jag skulle vilja ställa till Alf Eriksson och som också gäller kärnkraften handlar om att IF Metall och Pappers välkomnat alliansens överenskommelse om att ersätta gamla kärnkraftverk med nya. I och med att kärnkraftverken har en livslängd på ungefär 50-55 år kommer vi i mitten av 2020-talet att behöva ersätta kärnkraftverken för att undvika ett rejält tapp i energiproduktionen. Med de erfarenheter vi har från Finland vet vi att det tar 12-15 år från det att beslut har fattats till dess att ett nytt kärnkraftverk kan vara i drift. Det innebär att ett beslut behöver tas under nästa mandatperiod. Vad är ert besked till väljarna i frågan? Lämnar ni walkover? Eller instämmer ni med IF Metall och Pappers, eller är ni helt emot deras önskan om att få ersätta befintliga kärnkraftverk när dessa är uttjänta? De frågorna vill jag gärna ha svar på.