Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning

Herr talman! I dag ska vi debattera utbildningsutskottets betänkande UbU1 om statsbudgetens utgiftsområde 16, Utbildning och universitetsforskning. Betänkandet omfattar allt från förskola till forskning, men utbildningsutskottet har valt att dela upp debatten i två block. Vi inleder med att fokusera och diskutera områdena universitet och högskolor samt forskning. Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen ställt sig bakom regeringens budgetförslag för 2009 och gett budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi socialdemokrater önskat avstår vi från att reservera oss i denna del och hänvisar till våra särskilda yttranden. Vi vidhåller vår uppfattning och anser att anslagen inom utgiftsområde 16 borde ha utformats i enlighet med vad som framgår av Socialdemokraternas budgetmotion En ansvarsfull ekonomisk politik för jobb och välfärd . Om vi hade innehaft regeringsmakten så hade utgiftsområdet Utbildning och forskning utökats med drygt 2,8 miljarder kronor. Denna höst har varit turbulent. Vi har fått uppleva en finanskris, och nu är vi i början av en jobbkris. När jag i går morse satt vid köksbordet hemma i Vaggeryd och läste Jönköpings-Posten möttes jag av budskapet att ett företag på min hemort, Vaggeryds Hydraulik, nu varslar 40 personer. Jag är rätt övertygad om att flera av er som sitter i denna kammare i dag skulle kunna berätta om liknande dystra händelser på era respektive orter. Det är varsel på varsel, på ort efter ort. Både små och stora företag drabbas. Oron är påtaglig, och många undrar: Kommer jag att ha kvar mitt jobb? I måndags träffade jag en man, och han sade till mig att regeringen nu borde satsa rejält på utbildning och kompetensutveckling för dem som varslas så att de står bättre rustade när den negativa utvecklingen vänder. Då sade jag till honom att om vi socialdemokrater hade innehaft regeringsmakten hade det blivit så. Vi vill investera oss ur jobbkrisen, men den moderaststyrda regeringen är förvånansvärt passiv. Den budget vi i dag diskuterar är i stora stycken inaktuell, eftersom den bygger på förutsättningar som inte längre gäller. Vi socialdemokrater har under hösten föreslagit ett stimulanspaket för att möta jobbkrisen, för vad Sverige behöver är investering för jobb och välfärd. Vi måste investera oss ur krisen. På vårt område handlar det inte minst om att investera i utbildning, utbildning och åter utbildning. Herr talman! Jag ska nu redogöra för den stora skillnad som finns mellan en socialdemokratiskt präglad utbildningspolitik och den politik som den moderatstyrda regeringen för. Vår politik fokuserar på att investera i utbildning som leder till arbete. Vi vill med vår budgetmotion och stimulanspaket investera i drygt 60 000 fler utbildningsplatser än regeringen. Vi vill ha fler platser inom högskolan, i vuxenutbildningen, i den kvalificerade yrkesutbildningen, i den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen samt fler lärlingsplatser och ett särskilt spetskompetenslyft. Vi vill därtill förbättra villkoren för studenter. Vi socialdemokrater är tydliga. Vi vill att Sverige ska vara en ledande kunskaps- och forskningsnation. Vi är övertygade om att de människor och de nationer som är bäst förberedda på att möta den allt snabbare globaliseringen kommer att klara sig bättre i framtiden. Att investera i utbildning och forskning har en central betydelse för jobben och välfärden. För att rusta Sverige för framtiden och för att möta jobbkrisen vill vi socialdemokrater satsa rejält på forskning och innovation. I vår budgetmotion har vi avsatt 250 miljoner kronor mer till forskning än den borgerliga regeringen. Eftersom utbildningsutskottet i sitt budgetbetänkande konstaterar att regeringen i sin forsknings- och innovationsproposition aviserar resursförstärkningar motsvarande 5 miljarder kronor under perioden 2009-2012 kan jag meddela att vi socialdemokrater i vår forskningsmotion aviserar en resursförstärkning omfattande drygt 4,5 miljarder kronor utöver den borgerliga regeringens proposition. Jag kan konstatera att det föreligger en stor ambitionsskillnad mellan vår socialdemokratiska forskningssatsning och den borgerliga regeringens. Vår forsknings- och innovationsmotion är omfattande, och jag vill helt kort ange några prioriterade områden. Vi vill särskilt satsa på unga forskare. Vi vill stärka deras sociala situation genom att göra doktorandtjänsterna till mer lika regelrätta anställningar. Vi vill också stärka de unga forskarnas karriärmöjligheter. Vi vill fortsätta med de framgångsrika branschprogrammen och gå vidare genom att utveckla nya branschprogram såsom tjänsteforskning och besöksnäring. Ytterligare ett prioriterat område är en väsentligt kraftigare satsning på forskningens infrastruktur. Herr talman! Vi socialdemokrater vill starkt invända mot det tillvägagångssätt som regeringen använder för att anvisa vissa forskningsmedel i budgetpropositionen för 2009. Under anslag 2:56, Särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., anvisar regeringen 1 215 miljoner kronor avseende forskning vid universitet och högskolor. Hur satsningen fördelas mellan olika lärosäten och olika anslag framgår dock inte av budgetpropositionen. I stället hänvisar regeringen till att detta kommer att redovisas i den forsknings- och innovationsproposition som överlämnades till riksdagen i slutet av oktober. Finansutskottet har i sitt betänkande FiU1 angett att den metod regeringen använder kan anses stå i konflikt med kravet att budgetpropositionen ska vara fullständig. Denna princip slås fast i riksdagsordningens 3 kap. 2 § där det framgår att en proposition som påverkar statens inkomster eller utgifter kommande år endast får lämnas efter budgetpropositionen om regeringen bedömer att det finns synnerliga ekonomisk-politiska skäl. Finansutskottet framhåller även att en ordning där regeringen, av vilket skäl det vara må, inte preciserar anslagens användning eller fördelning utan i stället föreslår ramar för breda ändamål som sedan preciseras genom regeringsbeslut minskar riksdagens inflytande över medelstilldelningen och försvagar budgetens funktion som styrmedel. Finansutskottet understryker principen att budgetpropositionen ska vara fullständig och att anslagens ändamål ska vara tydligt angivna. Jag vill med detta understryka att vi socialdemokrater instämmer till fullo i det finansutskottet anför. En framtidsinriktad svensk kunskapspolitik måste inriktas på att lyfta upp utbildningsnivån i hela samhället. Annars är risken stor att några lämnas efter. Då växer klyftorna. Vår generations politiska vägval och prioriteringar kommer därför att få stor betydelse för Sveriges framtid. Utbildning är viktig för varje människa och för demokratins framtid. Kunskap och bildning gör att människor växer och blir starkare. För socialdemokratin handlar bildning bland annat om självständighet, kritiskt tänkande, problemformulering och reflexion. Det handlar också om att kunna söka och värdera kunskap på vetenskaplig nivå och att förmedla och utbyta kunskaper med andra. Bildningsbegreppet bör prägla all högskoleutbildning. Alla människors rätt till kunskap och utveckling är därför utgångspunkt för socialdemokratisk utbildningspolitik. Kunskapssamhället måste stå öppet för alla. Det är oerhört förvånande att den borgerliga regeringen inte anger några särskilda kvalitetssatsningar inom högskoleområdet. Vi socialdemokrater anser att kvaliteten måste utvecklas på universitet och högskolor, särskilt inom de utbildningar som i dag har en liten andel lärarledd tid. Vi vill därför satsa 400 miljoner kronor på att höja kvaliteten inom samhällsvetenskaplig och humanistisk grundutbildning. Det är också förvånande att den borgerliga regeringen inte har några särskilda satsningar i syfte att hjälpa unga studenter att få ett jobb efter avslutad utbildning. Vi vet att återkommande kontakter med arbetsmarknaden under utbildningstiden gör det lättare att få jobb efter examen. Vi socialdemokrater vill därför skapa möjlighet för fler studenter att få värdefull arbetslivserfarenhet och föreslår därför en försöksverksamhet med praktik, vilket motsvarar 10 000 praktikplatser. Vi vill även förbättra lärosätenas arbete med att stötta studenterna i övergången mellan studier och arbete. Vi anslår därför 50 miljoner kronor för detta ändamål. Det är djupt oroande och förvånande att den borgerliga regeringen har dragit ned på antalet platser inom högskolan. Inför den jobbkris vi nu upplever behöver vi investera i mer utbildning på universitet och högskolor. Vi ska veta att ungdomskullarna ökar kraftigt just nu. Antalet 20-åringar växer med 30 procent fram till 2010. Det innebär att det behövs ett tillskott av högskoleplatser enkom för att dessa ungdomar ska få samma möjligheter att läsa vidare som dagens ungdomar. Herr talman! Jag tänker på nytt på mannen jag mötte i måndags. Han ville se mer av satsning på utbildning och kompetensutveckling. Det vill vi socialdemokrater också. Olof Palme sade en gång: Politik är att vilja. Ni i den borgerliga majoriteten vill sänka skatter, mest för den som tjänar bäst och mest. Vi socialdemokrater vill investera i utbildning och forskning, för det leder till ökad välfärd och fler jobb.

Herr talman! Vänsterpartiet anser att investeringar i utbildning måste vara långsiktiga. Möjligheten till livslångt lärande måste vara en naturlig utgångspunkt oavsett människors kön, klass, etnicitet, ålder, sexuell läggning eller funktionshinder. Livslångt lärande lägger grunden för utveckling i vårt samhälles välfärdssektor, näringsliv, kultur, föreningar och individer. Regeringen genomför förändringar i det reguljära utbildningssystemet utan att ta hänsyn till dagens arbetsmarknadsbehov. Vi menar att det redan nu råder brist på utbildad arbetskraft inom många områden. Denna utveckling förvärras av regeringens politik. Regeringen har redan genomfört nedskärningar inom vuxenutbildningen och högskolan. Man har också gjort det svårare att komma in på högskolan genom att till exempel avskaffa 25:4-regeln och införa extra meritpoäng för dem som läser extra matematik och moderna språk. Dessutom har det aviserats stora förändringar av grund- och gymnasieskolan som bland annat kommer att leda till att färre elever får såväl gymnasie- som högskolebehörighet. Konsekvenserna för de unga blir begränsade valmöjligheter till utbildning och yrkesinriktning. Följden av regeringens utbildningspolitik blir då brist på utbildad arbetskraft, vilket försämrar kvaliteten och konkurrenskraften. Herr talman! Vänsterpartiet föreslår att man för ökad tillgänglighet och bättre kvalitet inom offentlig verksamhet anställer mer personal. Detta kan naturligtvis inte ske utan att man samtidigt utbildar fler människor inom vuxenutbildning, eftergymnasial yrkesutbildning och högskola. Den utbildningsinsats som vi föreslår innebär en ökning av antalet studerande vid högskolan med ca 50 000 helårsstudenter som mest. Detta är givetvis en ganska stor ökning. Den totala volymen blir visserligen större än någonsin tidigare, men ökningstakten blir inte större än vad som tidigare har skett. Mellan 2000 och 2004 ökade till exempel antalet studenter med ca 55 000 till 340 000 helårsstudenter. Sedan dess har antalet studenter sjunkit till ca 320 000. Med vårt förslag skulle antalet studenter uppgå till ungefär 370 000. Behovet av högskoleutbildade kommer även utan vårt förslag att vara mycket stort för att skapa fler arbeten i offentlig sektor. Pensionsavgångarna är stora och för närvarande räcker inte antalet utexaminerade för att täcka behovet inom utbildning och hälso- och sjukvård. Vänsterpartiet har avsatt 300 miljoner kronor per år i två år för en särskild utbildningssatsning för långtidsarbetslösa unga som saknar gymnasieutbildning. Med anledning av den senaste tidens utveckling på arbetsmarknaden föreslår vi att antalet platser fördubblas från 2 000 till 4 000 för 2009. Vi avsätter därför ytterligare 300 miljoner kronor för 2009 till kunskapslyft för unga. Enligt Arbetsförmedlingens prognos för 2009 kommer arbetslösheten framför allt att stiga bland ungdomar och utrikes födda som är på väg in på arbetsmarknaden. Många unga kommer också att bli arbetslösa när deras visstidsanställning inte förlängs. De unga som löper allra störst risk att bli långvarigt arbetslösa och har särskilt svårt att hitta ett jobb är de som inte klarar gymnasiet. Arbetsförmedlingen understryker i sitt budgetunderlag för 2009-2011 att det finns tydliga samband mellan utbildningsnivå och anställning på arbetsmarknaden. Enligt Arbetsförmedlingen finns det 700 000 arbetsföra personer med enbart grundskoleutbildning. Under 2007 var 157 000, det vill säga var femte av dessa, arbetslösa. Tyvärr finns det en rad faktorer som talar för att antalet arbetslösa med kort utbildning kommer att öka. Mer än var femte elev lämnar grundskolan utan slutbetyg, och bland utrikes födda är andelen 35 procent. Enligt Arbetsförmedlingen beräknas 120 000 ungdomar lämna gymnasieskolan 2008-2011 utan fullständiga betyg. Det finns således stora utbildningsbehov bland de ungdomskullar som kommer ut på arbetsmarknaden de närmaste åren. Herr talman! För att genomföra vår satsning på fler anställda och ökad kompetens för att förbättra kvaliteten inom den offentliga sektorn tillför vi fler studieplatser inom kommunal vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning och högskoleutbildning. Det är också en åtgärd för att möta den ökande efterfrågan på utbildningsplatser från dagens stora gymnasiekullar samt för att motverka effekterna av den rådande konjunkturnedgången. År 2009 blir det ca 625 fler platser inom yrkesutbildning, ca 5 000 fler högskoleplatser och ca 4 600 fler platser inom den kommunala vuxenutbildningen med Vänsterpartiets politik. Vi anslår dessutom ytterligare 120 miljoner kronor till högskolan för en förändring av vissa examina inom lärarutbildning så att de ges på en avancerad nivå. Den kvalificerade yrkesutbildningen är en viktig del för att förse arbetsmarknaden med utbildad arbetskraft. Yrkeshögskolan är, och kommer att vara, viktig både för ungdomsstuderande och för vuxenstuderande. Det ska finnas möjlighet till kompetensutveckling, vidareutbildning, nya utbildningar och andra kompletteringar för vuxna under hela yrkeslivet. Det är en fråga om att alla ska ha rätt till en andra chans. Det handlar om kvinnors och mäns rätt till förnyelse och påfyllnad av kunskap för att utvecklas under hela sitt yrkesliv. Vi ser också ett behov av att återföra möjligheten att erhålla aktivitetsstöd för att genomgå en högskoleutbildning på upp till ett år eftersom det är arbetsmarknadspolitiskt motiverat. Antalet platser i ett sådant program bör anpassas till arbetsmarknadens behov. Mot bakgrund av det som anförts anser Vänsterpartiet att regeringen bör införa ett nytt arbetsmarknadspolitiskt program där aktivitetsstödet kan erbjudas för ett års högskolestudier.

Herr talman! I dag diskuterar vi Sveriges budget när det gäller området utbildning. Jag hoppas att vi alla här kan vara eniga om att utbildning är oerhört viktigt och någonting som vi borde satsa på. I den här inledande delen pratar vi framför allt om högskole- och forskningsdelen. Det är viktigt att vi ser det som en del av ett livslångt lärande. Det är en möjlighet för individen att utveckla sig själv och bidra till samhället. Vårt samhälle vilar till stor del på kunskap och forskning, och därför är detta också viktigt för alla andra sektorer. Detta gör att det känns lite tråkigt att se den utveckling som sker på arbetsmarknaden i dag. Vi borde försöka ta vara på det som går från den här krisen och se att det skulle kunna ge en möjlighet för fler att utbilda sig. I stället blir det färre högskoleplatser, och det är lite tråkigt. Tillsammans med Socialdemokraterna föreslår vi i stället en satsning på fler högskoleplatser. Samtidigt som vi gör detta har vi också sett, och detta är väldigt viktigt, att kvaliteten i högskoleutbildningarna i vissa fall måste bli bättre. Det finns en resursbrist på vissa utbildningar. Det är faktiskt inte ovanligt att studerande har så lite lärarledd tid som fyra timmar, vilket inte är acceptabelt. Om vi tycker att utbildning och kunskap är så viktigt för samhället borde vi kunna satsa mer på det här området. Jag tycker att det är väldigt tråkigt att regeringen inte gör det, men det är desto mer glädjande att vi har en satsning på 400 miljoner kronor om året för att höja kvaliteten i utbildningarna. Det här gäller framför allt de utbildningar som har minst lärarledd tid. Där skulle detta kunna göra nytta, och det gäller, som tidigare sagts, samhällsvetenskap, juridik, humaniora och teologi. Detta skulle kunna ge ungefär en och en halv extra lektion i veckan för en studerande. Det är kanske inte tillräckligt, men det är ett första steg. Vi borde kunna vara överens om det, vilket vi tyvärr inte är. Det finns andra viktiga delar i högskoleutbildningarna. Det handlar återigen om kopplingar till arbetsmarknaden. Praktik borde vara en mer förekommande verksamhet på högskolan. Det finns en risk att studierna annars bara lever i sin egen bubbla. Det är viktigt att man får chans att komma ut. Det skapar också en ökad möjlighet att få jobb. Vi anser att detta skulle kunna göras genom en satsning på 50 miljoner kronor om året. Högskolorna skulle kunna inrätta kurser för just praktik som man ska få läsa om man har läst ett ämne i åtminstone ett år. Det skulle ge vanliga högskolepoäng och studiemedel. Det skulle dessutom vara väldigt viktigt att kvalitetssäkra detta. Det finns andra faktorer när det gäller övergången från högskolan till arbete som vi borde jobba mer med. Vi borde ha ett ökat samarbete när det gäller examensarbetena. Det borde finnas större möjligheter för förmedling av kontakter mellan studenter och arbetsliv. Sådana här verksamheter finns ju, men det är alltför många studenter som får alltför dåligt stöd på det här området. Vi anser att det borde satsas mer. Vi föreslår därför att man lägger 50 miljoner kronor extra per år för att utveckla karriärcentrum. Om vi ska prata forskning blir det svårt att förbigå och förekomma den diskussion vi kommer att ha om forskning i samband med den forskningspolitiska propositionen som har lagts fram. Men det återspeglas ju också i budgeten. Där ser vi tyvärr, som tidigare har sagts, att när budgeten var oklar om hur pengarna skulle användas är den forskningspolitiska propositionen inte särskilt mycket till hjälp där heller. Det finns många oklarheter när det gäller pengarna. Dessvärre finns det ännu fler oklarheter på andra områden. Det gäller till exempel kriterierna som handlar om hur man ska fördela kvalitetssatsningen. Låt mig först säga att det är alldeles utmärkt med en kvalitetssatsning. Det tror jag att vi alla kan vara överens om. Sedan kommer då frågan hur man gör den här kvalitetssatsningen i forskningen. Där har regeringen valt att ta två specifika kriterier från det förslag som kom från Resursutredningen. Jag ska inte säga att man inte har gjort någon utvärdering, men man redovisar inte något särskilt underlag till riksdagen på den här punkten. Därför tycker jag att det är tråkigt att kräva att vi ska ta ställning till det. Dessutom skriver man att någon statistik som visar hur externa anslag respektive publiceringar - det är bara de två faktorerna man har valt att använda sig av - fördelar sig på olika vetenskapsområden inte finns tillgänglig. Man har alltså ingen statistik över hur det här skulle kunna slå, och det är ju inte något särskilt bra underlag för beslut. Regeringen borde förstås kunna se till att få fram ett tillräckligt underlag innan man lägger fram en proposition. Det borde vara något av en grundläggande faktor att man gör det innan man lägger fram ett förslag. Det finns en mängd olika satsningar i det här. Det finns strategiska satsningar, och de är desamma som i den förra forskningspolitiska propositionen. Det gäller tre områden. Den förhandlades fram mellan den dåvarande socialdemokratiska regeringen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, och vi har naturligtvis inget emot de områdena. Vi ser dock att man i dagsläget tyvärr satsar lite för lite på klimat, i den mån vi kan utläsa vad som har satsats, för det är också väldigt otydligt. Mer behövs alltså på klimat, och framför allt - det berör i och för sig inte detta område - bör man gå till handling. Det behövs mer forskning, men det behövs framför allt att man gör någonting av den kunskap som finns i samhället. När det gäller andra detaljer i forskningen är vi besvikna över att trots att den svenska genusforskningen står sig väldigt bra internationellt och har ett stort samhällsintresse genom att den kan bidra till jämställdhetsutvecklingen i vårt land, som jag trodde att alla var eniga om att vi behöver, utpekas det inte särskilt. Då kan man kanske tänka att det kommer att satsas på detta ändå. Tyvärr är genusforskning inte någonting som prioriteras ute på våra lärosäten, och därför anser vi att det är helt nödvändigt att vi gör en speciell satsning på detta från politikens område. Vi menar att vi borde avsätta 30 miljoner kronor per år genom Vetenskapsrådet för att främja det här området. Ett annat område som regeringen har förbisett är arbetslivsforskningen. Regeringen lade ju ned Arbetslivsinstitutet men lovade samtidigt att det skulle satsas på det här. Tyvärr har vi sett alldeles för lite av den satsningen, i den mån det alls har varit någon satsning. Man har i stället dragit ned, och det är rätt oroande. Vi önskar att man kunde satsa mer och lägger därför i vårt budgetförslag mer satsningar på detta. Det var några nedslag i den massiva kritik man skulle kunna framföra. Trots det har vi ingen reservation på det här området. Det grundar sig i att vi hade velat se en annan fördelning. Som budgetlagarna ser ut och som vi jobbar i kammaren kan vi inte reservera oss på den här punkten. Vi har dock inte deltagit i vissa beslut. Jag vill framföra att vår budget är en helhet, och i den finns det fler satsningar än regeringen har på utbildning och forskning. Vi hade önskat att dessa hade kunnat vinna bifall.

Herr talman! Jag tänkte ge mig i kast med en lite mer positiv syn på alliansens politik än vad de tre talarna före mig mäktade med. Vi har nu att debattera och senare i dag ta ställning till förslag som rör högre utbildning och forskning för 2009, ett förslag som sammantaget ger en fortsatt utveckling av högre utbildning och goda möjligheter för svensk forskning. Jag skulle vilja sätta in detta i ett lite större sammanhang och beröra hur de här bitarna passar in i alliansens pussel. Men jag skulle vilja börja i en annan ända. Häromveckan presenterade oppositionspartierna ett rödgrönt samarbete inför valet 2010, vilket är en spännande utveckling i svensk politik. Av deras budgetförslag och det vi hörde i talarstolen att döma är det tre solospelare som har stått här och talat. Det finns inga större tecken på samsyn; snarare är det tydlig avsaknad av ett trovärdigt regeringsalternativ, ett alternativ till alliansen. Jag återkommer om en stund till detta, herr talman. De borgerliga partierna däremot gav ju besked redan 2004 om att gemensamt gå fram inför valet 2006 och i linje med detta sätta sig ned och förhandla fram en gemensam agenda inför valet 2006 som vi gick till val på, som vi fick väljarnas förtroende för och som ligger till grund för regeringens och riksdagsmajoritetens arbete - ett trovärdigt sätt att hantera frågorna. Det övergripande målet för oss handlar om att skapa förutsättningar för en hög kvalitet i den högre utbildningen och forskningen. Konkret tar sig vår politik för högre utbildning bland annat följande uttryck. Vi värnar kvalitet före kvantitativa ambitioner och har 2007 och 2008 ökat pengarna per studieplats inom bland annat humaniora och samhällsvetenskap. Vi har ambitionen inför 2009 att riksdagen ska fatta beslut om en högskoleproposition som tar ett samlat grepp om viktiga frågor om den högre utbildningen. Vi har uppföljning och utvärdering som är ett offentligt, viktigt ansvar där det är angeläget med en myndighet som gör vassa granskningar och vågar klippa till i de fall det finns undermåliga utbildningsmiljöer. Men det behöver också kompletteras med rankningar och annat. Jag tycker också att fler lärosäten självmant, utan att vi i den här församlingen eller i andra sammanhang fattar beslut om att det ska göras, bör ta på sig uppgiften att följa upp de egna studenterna. Har de fått jobb? Har de fått jobb som ligger i linje med utbildningen? Vilken nytta har de haft av utbildningen? Allt detta ska göras med målet att vidareutveckla den egna verksamheten. Vi har också fattat beslut om ändrade tillträdesregler, kort och gott med ambitionen att gymnasieskolan ska göra sitt arbete. Man ska lära sig det man ska lära sig i gymnasieskolan och ingen annanstans, och man ska vara godkänd i svenska, matte och engelska för att kunna söka in på högskolan. Det är rätt anständiga krav. Vi har en studiesocial utredning som tar det samlade greppet om studenters situation, och jag hoppas också, herr talman, att vi i en snar framtid ska kunna fatta beslut om kårobligatoriets avskaffande och villkoren för internationella studenter. Låt mig gå över till forskningen. Alliansen har under såväl 2007 som 2008 ökat pengarna till svensk forskning. Regeringen presenterade i oktober månad en forsknings- och innovationspolitisk proposition, ett förslag som, kan man säga, sätter ramarna för svensk forskning under de kommande fyra åren och som innebär en historiskt stor satsning på svensk forskning. Det är viktigt att notera att bara tillskottet 2009 innehåller mer pengar än hela den förra socialdemokratiska forskningspropositionen och att det totalt under fyra år blir mer än i tre socialdemokratiska propositioner under tolv års tid. Det är en trovärdig leverans. Vi får med start 2009 se en kraftfull förstärkning av grundpengarna till forskning vid universitet och högskolor, alltså det ganska basala som görs på universitet och högskolor som näringsliv och andra ofta kanske inte är beredda att betala för. Det blir också en stor satsning på medicin, teknik och klimat, en strategisk satsning på områden där Sverige är eller har ambitionen att vara starka och där det finns viktiga samhällsproblem att lösa. Det omfattar 1,8 miljarder och lägger en grund för att stärka Sveriges konkurrenskraft. Vi får också en lång rad andra förbättringar. Om ett år ska pengarna börja fördelas utifrån kvalitetskriterier. Den starkt ifrågasatta högskolemomsen, skatten på 8 procent på alla externt insamlade pengar, kommer att avskaffas. Det innebär att benägenheten både att ge och att ta in pengar kommer att öka. Det sker också en omfattande satsning på att nyttiggöra forskning och forskningsresultat. Det känns väldigt trovärdigt. Häromveckan presenterades en spännande utredning om universitets och högskolors autonomi. Det är en utredning som innehåller spännande förslag som i ett slag skulle göra landets universitet och högskolor, som i dag är myndigheter, betydligt friare. Man skulle ha långsiktiga avtal i stället för kortsiktiga regleringsbrev. Man ska alltjämt ha ett stort studentinflytande och ett kollegialt beslutsfattande på lärosätena men också nya möjligheter att äga bolag, ta emot donationer, sluta samarbetsavtal och en hel del annat. Jag tycker att det är dags att i en remissrunda låta alla komma till tals och senare gå till beslut. Låt mig nu återkomma till oppositionen. Socialdemokraterna föreslår fler högskoleplatser. Tittar man på de pengar de vill avsätta ser man att de knappast är i den omfattningen att de skulle räcka till några dyrare platser. Inte heller skickar de med pengar till studielån för studenterna. När det gäller deras studiemedel generellt hänger kronor och ören i budgeten inte ihop med de texter som finns i budgetförslaget. Miljöpartiet säger sig vilja öka antalet utbildningsplatser men skjuter inte till pengar till studiemedel. Frågan blir då om de ska leva på luft. Sedan har vi Vänsterpartiet, som är det generösaste partiet i Sveriges riksdag. Där finns det sällan några gränser för hur mycket man kan satsa. Men deras partiordförande gick ganska nyligen ut och sade att det är finansiell oro och att det i det läget, när man behöver öka efterfrågan i ekonomin, är dumt att föreslå skattehöjningar. Tummar man på finansieringen är frågan vad som händer med de föreslagna satsningarna. Faller de då? Sammantaget kan vi konstatera att de tre tidigare talarna talar om sina egna förslag och inte om ett gemensamt förslag. Då blir det som en trebent pall där var och en i olika sammanhang och i olika frågor sparkar undan ett ben. Den faller ihop, och den är inget trovärdigt alternativ till alliansen. Herr talman! Låt mig som avslutning konstatera att vi i Sverige i måndags passerade en milstolpe. Nya regler för arbetskraftsinvandring infördes i Sverige. Det är något som bland mycket annat innebär att forskarstuderande och utbytesstudenter som har gjort minst en termin i Sverige nu kan söka arbetstillstånd direkt på plats i landet utan att, som det har varit tidigare, behöva åka hem, söka tillstånd och sedan komma tillbaka. Det handlar om personer som har varit här ett halvår, ett år eller två år och där svenska skattebetalare har betalat för deras forskning eller utbildning. Detta öppnar nya möjligheter för landets universitet och högskolor att locka duktigt folk till landet. Det ser jag med tillförsikt fram emot. Jag vill yrka bifall till utskottets förslag. (Applåder)

Herr talman! Det är trist att Lars Hjälmered inte kan läsa våra siffror på rätt sätt. Vi har visst pengar som finansierar våra satsningar på högskoleplatser och studielån. Lars Hjälmered sade att forskning är viktigt, och det sade jag också. Där är vi eniga. Men jag vill haka fast just vid forskningssatsningen. I utbildningsutskottets betänkande anges kortfattat att regeringen anslår 120 miljoner till Lunds universitet som delfinansiering av en europeisk spalliationsanläggning, ESS. Men inget sägs om en annan viktig infrastruktursatsning, nämligen MAX IV. Jag kan heller inte finna något om MAX IV i regeringens budgetproposition, men det är många sidor, och jag kan ha missat något. Däremot finner jag något om det i regeringens forsknings- och innovationsproposition. Kungliga Vetenskapsakademien besökte nyligen utbildningsutskottet. Då framkom att det finns en stor oro bland forskare om vad som kommer att hända med MAX IV. Byggandet av MAX IV engagerar många, och det är en synnerligen viktig infrastruktursatsning. Nu känner man oro för att regeringen prioriterar ESS och glömmer bort MAX IV. Samma oro kan jag känna med tanke på att regeringen säger så lite om MAX IV. Hur ser egentligen den borgerliga majoriteten på etablerandet av MAX IV? Anser Lars Hjälmered att det är en viktig och nödvändig satsning för Sveriges framtid?

Herr talman! Det finns många angelägna forskningsinfrastrukturprojekt. ESS och MAX IV är två av dem som omnämns i våra budgetförslag och i den forskningspolitiska propositionen. Den forskningspolitiska propositionen är under beredning i utskottet, så vi får väl vänta tills vi stänger dörrarna i det läget. Enligt vad jag har läst i era förslag och motioner har ni ingen annan uppfattning som ni har torgfört så här långt. Det är möjligt att vi kan återkomma till det senare. När det gäller studieplatserna kan man räkna på det ni föreslår. Då ser man att det motsvarar de allra billigaste utbildningarna, oftast humaniora och samhällsvetenskap, och inte lite dyrare, mer yrkesinriktade högskoleutbildningar. Detta hänger inte riktigt ihop med hur efterfrågan ser ut. Vi lägger förslag om att öka antalet platser på bland annat läkarutbildningen. När det gäller studiemedlen har ni en uppgift i texten och en annan när man ser till kronor och ören. Det hänger liksom inte ihop. Det är lätt att skriva en sådan pamflett när man är i opposition, men det funkar inte att regera landet på riktigt. Detta för mig in på sluttampen: Vad är ert samlade alternativ? Jag var imponerad och lyssnade intresserat till ditt anförande om vad du som socialdemokrat vill göra. Det kan vara intressant. Men det besked ni behöver lämna till svenska folket är vad ni vill göra gemensamt i s, v och mp. Hur ser det samlade alternativet ut?

Herr talman! När det gäller studiemedel är det på det enkla viset att de pengar som anges gäller bidragsdelen, inte lånedelen. Det är en missuppfattning att vi inte skulle ha pengar till det. Jag vill återvända till detta med forskning och infrastruktur. Den 23 oktober besökte Lars Leijonborg Kungliga Vetenskapsakademien i syfte att presentera regeringens proposition. Av dokumentationen från det mötet framgår att högskole- och forskningsministern som svar på en fråga sade att han prioriterade ESS-anläggningen framför MAX IV. Detta har bara förstärkt oron i forskarkretsar. Vad vill egentligen regeringen? Frågan är berättigad. Det finns inga aviserade medel för MAX IV. Vi har faktiskt mer pengar till infrastruktur. Här trodde jag att Lars Hjälmered hade läst på. Även på denna punkt far man slarvigt fram med våra siffror. Vi har mer pengar, och vi anger även MAX IV i vår forskningsmotion. En av statens kärnuppgifter är att prioritera infrastruktursatsningar. Det är avgörande för nya forskningsframgångar och för att vidmakthålla och stärka Sveriges position i forskningsvärlden. Sådana satsningar stärker våra möjligheter att rekrytera och behålla världens bästa forskare. Med sådana stora och framsynta infrastruktursatsningar lägger vi en god grund för internationellt samarbete och utländskt forskningskapital. Per Omling, Vetenskapsrådets generaldirektör, skrev tidigare i höstas: "Min bedömning är att om Sverige inte satsar på infrastruktur för alla vetenskapsområden tvingas vi stiga åt sidan då framtida infrastrukturer byggs gemensamt i Europa." Vi socialdemokrater delar hans uppfattning och anser att det behövs väsentligt mer resurser, och vi satsar på både ESS och MAX IV. Jag återkommer till min fråga: Varför anser inte den borgerliga regeringen att detta är en viktig och nödvändig satsning?

Herr talman! Det finns en forsknings- och innovationspolitisk proposition som nu är under beredning. Där görs den största satsningen någonsin när det gäller forskning, och det tycker jag att man kan vara stolt över. Vi tycker att det är angeläget med viktiga infrastruktursatsningar. Jag hoppas att du ställer din fråga också till högskole- och forskningsministern senare i debatten. Det har du säkert förberett. Jag noterar att du säger "vi socialdemokrater". Det är där någonstans som problemet börjar. Vi går ihop som en samlad allians och säger att vi borgerliga bröder och systrar är ett alternativ i svensk politik. Vi gjorde hemläxan inför förra valet, förhandlade fram en ambitiös agenda på drygt 140 punkter som vi nu genomför i rask takt. Det intressanta är ju vad som är era gemensamma svar. Det är synd att du i replikskiftet här inte har gett ett gemensamt besked. Vad är det ni tillsammans med v och mp vill föreslå? Det är ju det samlade alternativet som är det relevanta. Om det är så att det faller undan på olika sätt när ni har olika förslag som spretar är det inte trovärdigt utifrån vad vi har i detta. Jag hade önskat mer svar. Jag hoppas att vi kan återkomma till det gentemot de borgerliga kollegerna i deras kommande anföranden här.

Herr talman! Lars Hjälmered pratar väldigt mycket om att det skulle vara tre solospelare och att det inte är något gemensamt alternativ och så vidare. Jag minns när jag och Lars Hjälmered tillsammans satt i Göteborgs utbildningsnämnd. Det var inte alltid de borgerliga i oppositionen där hade ett gemensamt alternativ - det kan noteras. Men i övrigt vill jag framhålla att jag faktiskt tycker att det är relevant att se på innehåll när vi diskuterar politik. När det verkar som att Lars Hjälmereds huvudkritik mot våra förslag är att de inte är gemensamma undrar man om det betyder att de är bra förslag. Så måste de vara. Annars skulle Lars Hjälmered kunna ägna sig åt att faktiskt kritisera innehållet i förslagen. Själva poängen med politik kan ju inte vara att man ska ha en gemensam linje med ett annat parti. Poängen måste ju vara att man ska genomföra en förbättring av någonting, ett förslag som man tycker är bra. Vi måste väl ändå kunna diskutera innehåll här. Sedan förstår jag att det är ett lätt och bra retoriskt sätt, för en majoritet som efter många år äntligen har lyckats ena sig, att kritisera en opposition som ännu inte är precis enig på alla punkter. Det är väl fullt rimligt, skulle jag säga. Därmed inte sagt att det inte skulle vara bra med en större enighet. Jag vill framhålla att Miljöpartiet och Socialdemokraterna har en gemensam satsning på det här området, inte när det gäller allt men när det gäller kvalitetssatsningar och fler högskoleplatser och en del annat.

Herr talman! Jag tycker att tydliga regeringsalternativ handlar om innehåll och alternativ i svensk politik. På den ena sidan har vi ett alliansalternativ som är samsnackat och har visat god duglighet när det gäller att regera landet. Det tänker vi fortsätta med. Jag ska ge Lage Rahm rätt på en punkt i fråga om det han tog upp i sitt anförande, som jag tycker är intressant. Det handlar om praktiken. Jag delar mycket av problembilden och en hel del av lösningarna men landar kanske inte i att det måste fattas beslut i den här församlingen om att det ska vara tvingande etcetera. Min grundsyn när det gäller universitet och högskolor är att man ska öka deras frihet och möjligheter att utforma utbildningar utifrån behov. Jag skulle gärna se att min gamla utbildningsanstalt Chalmers eller andra mer tar efter detta med praktik, vilket jag tror kan höja kvaliteten. Men det är inte givet att det måste ske med beslut i Sveriges riksdag. Sedan kommer vi till frågan om studiemedlen. Ni säger att ni ska öka antalet studieplatser men har inte skickat med pengar till studiemedel. Då är frågan: Hur får ni det att gå ihop? Hur ska man finansiera sina studier? Vi kommer tillbaka, herr talman, till det som var med Thomas Strand tidigare, nämligen att han pratade utifrån sitt socialdemokratiska perspektiv. Lage Rahm talar om s och mp tillsammans. Men då frågar jag: Vart tar Vänsterpartiet vägen? Var är det samlade alternativet? Jag tycker att det skulle vara väldigt spännande, om inte i dag så i varje fall senare, att få höra: Vad är era förslag och era gemensamma alternativ till allianspolitiken?

Herr talman! Jag är övertygad om att Lars Hjälmered förr eller senare kommer att få höra fler gemensamma förslag. Det gläder mig att Lars Hjälmered också pekar på att våra förslag och försök till att förbättra på praktikområdet är positiva. Det tycker vi förstås också. Annars skulle vi inte lägga fram dem. Det är dock tråkigt att de kommer att röstas ned i den här kammaren. När det gäller att det ska vara tvingande handlar det från vårt perspektiv om att vi i första hand vill införa en försöksverksamhet med praktik. Man ska då göra ett försök på ett par högskolor med det här kurssystemet. I ett senare skede, om det här slår väl ut, menar vi att studenter ska ha rätt att välja vissa kurser. Det handlar inte om att högskolorna ska vara tvingade att anordna dem. Det blir de förstås först om studenterna vill ha dem. Jag tycker att det är ett rimligt perspektiv att grundutbildningarna till viss del faktiskt ska utgå från studenternas behov och studenternas framtida möjligheter på arbetsmarknaden. Sedan vill jag kvarstå vid att det ändå måste vara politiken som räknas. Själva huvudpoängen med alliansen kan väl inte vara att man har enats. Frågan är kring vad man har enats. Nu råkar det vara så att man har enats kring en hel mängd dåliga förslag och några bra. Det kan ju inte i sig vara något positivt att enas om något dåligt. Någon måtta på retoriken måste det ändå vara i det här sammanhanget.

Herr talman! Men det är precis detta som är huvudpoängen, att vi har en agenda. Den ligger här någonstans. Det är lite drygt 140 punkter, från förskola till forskning. Det är en reform- och förändringsagenda när det gäller hur vi ska återupprätta det svenska kunskapssamhället. Vi behöver inte vara eniga i alla punkter i detta, men det är ett tydligt alternativ. Vi säger att vi går ihop, våra partier gemensamt, och att det är det här vi vill genomföra. Det är ett trovärdigt sätt att hantera den här typen av frågor. Där tycker jag att ni har mer att göra. Jag tycker att Lage Rahm har intressanta resonemang när det gäller praktik. Det kan vi säkert ha anledning att återkomma till. Det är samma sak när det gäller diskussioner om forskningsanknytning i den högre utbildningen. Men det handlar också om arbetsmarknadsanknytningen. Jag tror att man kan bli duktigare på olika sätt för att göra studenter förberedda för det senare arbetslivet. Men sedan har vi frågan om studiemedlen, som Lage Rahm tyvärr inte svarade på. Man föreslår en ökning av platserna men skickar inte med studiemedel. Då kanske det är luft man får leva på. Jag hoppas inför kommande år, herr talman, att vi kan få se tydliga alternativ. Jag tror att det vore nyttigare. Då blir väl er hemläxa att tänka på innehållet i detta alternativ, vad som är ert samlade svar gentemot oss i alliansen inför valet 2010. (Applåder)

Herr talman! Regeringen och allianspartierna satsar på kvalitet i högre utbildning och forskning. Det visar vi med den tredje budget som vi lägger fram tillsammans på det här området. Nu handlar det, precis som tidigare talare har sagt, just om den högre utbildningen och forskningen. Resten av utbildningssystemet kommer om en stund i debatten. I budgeten för 2009 känner vi från Centerpartiet att vår politik har gjort avtryck på flera områden. I budgeten är det fyra områden som prioriteras som är oerhört viktiga. Det handlar bland annat om kvalitet i utbildningen. Det handlar om mer resurser till forskning. Det handlar om mer självständiga lärosäten. Och det handlar om universitet och högskolor som attraktiva arbetsplatser. Regeringen betonar också att förstklassig utbildning och forskning kan bedrivas vid såväl större som mindre lärosäten, vilket är ett tydligt avtryck av Centerpartiets arbete med denna fråga, också i regeringen. Jag ska gå in på det som vi tillsammans har kommit överens om, innehållet i vår allianspolitik, under de rubriker som jag inledningsvis nämnde. Först gäller det mer pengar till kvalitet. Vi har under ett par år satsat ytterligare för att stärka kvaliteten i de utbildningsprogram som tidigare hade den lägsta ersättningen. Det är 360 miljoner som är fördelade under två år för att stärka kvaliteten. Det är spännande att också se hur vi förväntar oss att den ökade kvaliteten ger resultat på olika sätt. Den förra regeringen hade som enda mål, kan det låta som, att låta högskolesektorn växa och utökade därför i snabb takt antalet platser. Det var viktigt att bygga ut den högre utbildningen. Men om man inte samtidigt satsar på kvalitet blir det bara en halv satsning. Vi ändrar nu på det här. Vi vill att alla lärosäten ska kunna erbjuda en högkvalitativ utbildning och en modern utbildning. Likaväl som man satsar på kvalitet i utbildningen är det viktigt för våra studenter och blivande studenter att de kan se den kvalitet som finns i forskningen. Därför har Högskoleverket tagit fram olika exempel på hur man kan arbeta med rankning för att just stärka studenternas möjlighet att se vilken kvalitet som finns. När det gäller den andra punkten om ökad självständighet nämnde Lars Hjälmered den utredning som har kommit, Autonomiutredningen. Vi har redan minskat en del av detaljstyrningen från statens sida av lärosätena, men vi vill gå vidare och stärka självständigheten och integriteten. När den utredningen har behandlats återkommer vi med de mer konkreta förslagen. Men det är viktigt att vi från politiken anger riktningen tydligt om större självständighet. Den tredje delen handlar om högskolan som attraktiv arbetsgivare. Vi får ibland kritik för att vi sätter i gång utredningar av olika slag. Men ska vi forma en politik är det viktigt att den bygger på en god faktagrund på olika sätt. Därför är de utredningar som finns inom det här området som gäller arbetsgivarskapet, till exempel Befattningsutredningen, oerhört viktiga i den kommande beredningen och inför den högskoleproposition som kommer under 2009. Vi behöver ha duktiga lärare genom hela skolsystemet. Vi säger också att Sverige ska vara en kunskapsnation med en högre utbildning och forskning i världsklass. Hur ska vi kunna rekrytera de allra bästa lärarna till universitet och högskolor och även forskarna, både från Sverige och från utlandet? När det gäller meritering och karriärvägar återkommer vi i den frågan under året som kommer. Det ser jag och Centerpartiet fram emot. Den fjärde punkten är utökade forskningsresurser. Vi har varit inne en del och pratat om den forsknings- och innovationsproposition som vi ska debattera i slutet av januari. Men redan i budgetpropositionen fanns det en hel del klara riktlinjer för hur vi avser att satsa när det gäller forskningen. Det är samma sak. Likaväl som den högre utbildningen ska ligga i världsklass ska forskningen göra det, inte på alla områden men enligt våra prioriteringar där vi ser att vi har störst chans att bidra. Det som är känt om forskningspropositionen, även om den inte är behandlad, är det som redan har nämnts i debatten. Det är den enskilt största satsningen som har gjorts någon gång i en forsknings- och innovationsproposition. Det är jag stolt över. Att den dessutom är framtung, att det handlar om mycket resurser i början gör att vi på olika sätt kan se resultat av forskning inom en inte alltför avlägsen framtid. Det är inte sedan som medel ska komma till detta. De strategiska områdena har nämnts, medicin, teknik och klimat. Det är oerhört viktiga delar. De kriterier som ligger till grund för de valda områdena är att vi ska satsa på en forskning som kan hjälpa till att lösa globala problem och utmaningar som vi finner angelägna. Det handlar om områden där Sverige har en forskning i världsklass. Det är också områden där det finns företag i Sverige som bedriver egen forskning och utveckling och där statens insatser stärker näringslivet och Sveriges utveckling och konkurrenskraft. Nyttiggörandet av denna forskning kommer också att stimuleras. Därför är regeringen tydlig med innovationsmomentet i den kommande forsknings- och innovationspropositionen. Nu har jag nämnt de fyra huvudprioriteringarna. Det finns givetvis andra områden som också är viktiga att lyfta fram. En fråga är jämställdheten i den högre utbildningen. Det handlar om att kunna rekrytera mer jämställt till olika program som finns i högskolan för att motverka den sneda könsfördelning som finns på arbetsmarknaden inom ett antal områden. Vi kan också se att andelen kvinnliga professorer är alltför låg i Sverige i dag. Regeringen följer noga utvecklingen, för lärosätena har ett arbete med att öka jämställdheten. Regeringen är beredd att vidta åtgärder om så krävs. Herr talman! Hur ser då alternativen ut i svensk politik? Det har beklagats att man inte kan lämna reservationer, för att vi inte har samma siffror och så vidare. Socialdemokraterna har valt att tillföra två stora poster, varav ungefär hälften av det man tillför hamnar på högre utbildning och forskning. Miljöpartiet tycker att det räcker med 1 miljard mindre, och Vänsterpartiet har inte speciellt mycket pengar att tillföra utan gör mest omprioriteringar inom olika områden. Vänsterpartiet säger dessutom i sitt yttrande att man ifrågasätter de penningpolitiska ramverken som de menar försvårar en politik för full sysselsättning. Gäller det yttrandet fortfarande när man arbetar tillsammans med de två andra oppositionspartierna? Socialdemokraterna och Miljöpartiet har valt att lämna ett gemensamt yttrande, där man tillför en massa platser när vi vet att vi har tomma platser i högskolan i dag för ca 1,1 miljard. För regeringen och allianspartierna är det oerhört viktigt att vi satsar på kvalitet och att vi också är beredda att i olika delar av konjunkturen göra de satsningar som behövs. Det kanske är bra att det ibland finns olika inriktningar från oppositionen, men jag tror att det i det kommande arbetet inför högskolepropositionen är oerhört viktigt att vi lägger fram en långsiktigt hållbar utbildningspolitik, där kvalitetssatsningar kanske är den enskilt viktigaste åtgärden för att Sverige just ska kunna hålla sig i framkant som kunskapsnation. Alliansregeringen har en bredd i sin politik. Just nu debatterar vi dag efter dag alla olika delar i vår budgetproposition. Vi har utrymme. Vi har möjligheter att göra satsningar. I den budget som vi tillsammans lägger fram finns det ett reformutrymme på 32 miljarder kronor. Dessutom har det tillkommit satsningar efter det på ytterligare ett antal miljarder kronor för att vi ska kunna rusta Sverige i den kris som vi nu går igenom. Vi är många som sitter vid våra frukostbord och läser tidningen och ser att det är varsel i många delar av vårt land. Det är klart att det drabbar den enskilda individen väldigt hårt, men det drabbar också vårt samhälle på olika sätt. Därför gör vi satsningar, inom högskolan men också inom andra delar av utbildningssystemet. I Skaraborg, där jag kommer ifrån, har man tagit fram ett program för att kunna möta de delarna av utbildningen. Det är Högskolan i Skövde tillsammans med Gothia Science Park, Industrial Development Center, där näringslivet har samlat sig, och Kommunalförbundet i Skaraborg. Där har också Regionutvecklingsnämnden i Västra Götaland tillfört medel för att man ska kunna göra satsningar snabbt, kunna vara snabbfotad och se vilket utbildningsbehov som finns i den regionen för att kunna möta de utmaningar som framtiden ger oss. Jag är stolt över att kunna yrka bifall till förslaget i det betänkande vi har på utbildningsområdet. (Applåder)

Herr talman! Jag noterar att Ulrika Carlsson tyckte det var viktigt att markera att Centern hade gjort avtryck i alliansens budgetpolitik. Jag tänkte på det förra replikskiftet. Det finns även där varianter inom alliansen, olika versioner. Ett avtryck som Ulrika Carlsson var inne på var universitet och högskolor och vikten av att bevara och utveckla dem för framtiden. Jag kan hålla med om att det är viktigt att kunna bedriva forskning och utbildning vid alla lärosäten. Det är viktigt att ha flera fördelar och en styrka för ett land att ha en bredd och många lärosäten. Excellenta och starka forskningsmiljöer är fullt förenligt med forskning i hela landet. De föreslagna kvalitetskriterierna i regeringens forsknings- och innovationsproposition är utformade så att det finns en risk att det kan leda till A- och B-lag bakvägen. Det sker genom att man långsamt svälter ut vissa högskolor. Jag tänker speciellt på de unga och nya universiteten. Vi menar att de nyaste universiteten missgynnas strukturellt och inte kan vara med och konkurrera på lika villkor genom förslagen om nya kvalitetsindikatorer. I ett pressmeddelande från Karlstads universitet säger rektor Kerstin Norén: Regeringen har inte förstått att Sverige behöver moderna universitet för att stärka Sverige som kunskapsnation och skärpa vår internationella konkurrenskraft. Man har låst in sig i gamla tankebanor och tror att fokuserade satsningar på gamla lärosäten i storstäderna är vägen till framgång. Med tanke på att Centern har varit en ivrig förespråkare av nya högskolor och universitet i hela landet undrar jag varför Centern har offrat de nya universiteten. Vad anser Ulrika Carlsson det beror på att just de nya universiteten drabbas på ett negativt sätt?

Herr talman! Precis som Thomas Strand har uppfattat är det viktigt för Centerpartiet att det finns bra utbildning och forskning i hela landet. Med de forskningssatsningar som vi gör framöver när vi tillför en varaktig höjning av 5 miljarder kronor finns det möjlighet för alla högskolor och universitet att verkligen profilera sig och satsa på de områden där de har hög och bra kompetens. Jag har också diskuterat dessa frågor med många olika lärosäten, och jag är medveten om den kritik som har lyfts fram. Men jag har också hört andra säga att de står bakom det system som det skissas på. Den signalen har vi fått både från äldre och nya universitet och från de högskolor som finns. Jag har också från företrädare för samma parti som Thomas Strand företräder fått lovord för de kriterier som man har lyft fram i forsknings- och innovationspropositionen för att man inte har krånglat till det utan har gjort det som ett transparent system som man kan arbeta efter. Här säger röster från alla olika lärosäten att här finns en chans för oss. Det handlar inte om en utsvältning, utan det handlar om att man kan göra satsningar oavsett storlek och visa på den excellens man har. När det gäller de strategiska områdena vet jag att det förs oerhört många diskussioner om samverkan. Sverige är ändå ett litet land, och det är viktigt med samverkan mellan olika universitet och givetvis också med samverkan med det omgivande samhället. Jag vet att de nya universiteten har en mycket god samverkan med det omgivande näringslivet, och det finns goda förutsättningar att fortsätta den forskningsutvecklingen framöver.

Herr talman! Jag kan konstatera att jag inte fick något tydligt svar på varför de nya universiteten missgynnas i det nya systemet. Jag har inte sagt att kvalitetsindikatorerna är felaktiga. Vi har till och med sagt att vi kan acceptera dem, men vi vill ha en kontrollstation efter två år för att bedöma om de håller långsiktigt. Vi ser problem med att de nya universiteten drabbas negativt. Det är bara att slå upp förslaget i forsknings- och innovationspropositionen så ser man att det är dessa universitet som missgynnas mest i det nya systemet. Det skulle vara intressant att få svar på varför just dessa drabbas negativt. Vad anser Ulrika Carlsson att det beror på?

Herr talman! Jag tycker att det är väldigt spännande att se att man föreslår att man ska följa upp kriterierna efter ett antal år och så vidare, för det är precis det som alliansregeringen också har föreslagit. Det är spännande att lyssna till Thomas Strand i debatten när han säger att de föreslår kvalitetshöjningar för hum och sam - ett antal år efter att alliansregeringen har föreslagit och faktiskt genomfört samma politik. När det gäller hur fördelningen har blivit mellan olika universitet skiljer det sig på olika sätt även mellan stora universitet. Det finns också skillnader när det gäller de mindre högskolorna, och det beror på att resurstilldelningen har varit generös till de nya universiteten tidigare. De har då haft en chans att bygga upp sin del. När det sker en omfördelning som mäts med delvis andra indikatorer innebär det förstås att det inte blir en lika stor del varje gång. Jag tror att det är oerhört viktigt att följa utvecklingen, och självklart gör vi det så att vi kan garantera att det finns en god kvalitet på utbildning och forskning vid alla lärosäten. Nu diskuterar vi hur vi så småningom ska följa upp det. Om man jämför siffror kan man till viss del se att de nya universiteten har något mindre, men samtidigt är det en ökning till alla delar, till alla universitet. Här finns stora chanser att tillsammans med andra ha en bra kvalitet på forskningen och därmed också attrahera nya forskningsmedel, eftersom vi tillför ytterligare satsningar framöver.

Herr talman! Ulrika Carlsson nämnde ett par saker som jag blev glad över, nämligen att det är viktigt med kunskap, att det är viktigt med beredning och att det är viktigt att ha utredningar som föregår beslut. Jag kan notera att detta tyvärr inte alltid var lika viktigt i inledningen av den här regeringens period. Men låt oss lämna detta och i stället gå in på det som är aktuellt just nu, nämligen högskolor, universitet och forskning. När det gäller kvalitetssatsningarna på området noterar jag att kvalitet är något vi alla är överens om är väldigt viktigt att ha med. Ett sätt kan vara att fördela pengar enligt detta. Det är bra. Resursutredningen hade också förslag om olika kvalitetssatsningar, men den utredningen gick inte regeringen efter. I stället tog man en annan utgångspunkt som innebar två kriterier. Man har dock inte redovisat i propositionen hur man kommit fram till just dessa kriterier. Dessutom pekar man på att det inte finns någon statistik som visar hur publiceringar och citeringar fördelar sig på olika vetenskapsområden. Jag undrar hur detta är förenligt med Ulrika Carlssons ord om att det ska vara en god beredning och att utredningar är viktiga.

Herr talman! Det är roligt att få göra Lage Rahm glad, även om det inte var huvudmotivet med min dragning. Just när det gäller beredningen är det ändå väldigt viktigt att vi inte blir stillastående på grund av att den tidigare regeringen inte har sett till att det finns sådan statistik som vi behöver för att kunna göra ett bra underlag. Vi måste våga föra vår politik och givetvis föra in detta, men det är ju därför vi lägger in kontrollstationer efter en relativt kort period. På så sätt kan vi se att det får den utdelning som vi vill ha med vår politik. Jag vill bara beklaga att det inte finns någon statistik som har varit så användbar som vi skulle ha önskat på det här området. Vi har berett det så gott som det har gått i det fallet, och när vi återkommer till att diskutera just forsknings- och innovationspropositionen i januari kan vi gå ytterligare in på på vilket sätt olika kriterier har kommit in. Det är trevligt att vi betonar kunskap och så vidare, och det är klart att det har fått ett tydligare fokus i den utbildningspolitik som alliansregeringen har fört än i den tidigare regeringens politik. Jag håller dock med Lage Rahm om att det är viktigt med beredning, och därför bereder vi utifrån de underlag vi har och kvalitetssäkrar samtidigt den framtida utvecklingen genom att också kontrollera att det blir som vi har önskat.

Herr talman! Det låter bra med kvalitetssäkring, men det står inget om vad man önskar för resultat av indikatorerna. Om man ska kvalitetssäkra och kontrollera att det blivit som man önskar kan man undra vilka resultat alliansregeringen önskar. Det måste ju finnas önskade resultat att kvalitetssäkra gentemot. Jag tackar för att vi har kunnat prata lite om beredning även om vi inte har pratat något om utredningar, vilket tydligen också var viktigt. Jag hoppas att det fortfarande är det. Jag kan notera, om jag har förstått det rätt, att den tidigare regeringen är orsak till i princip alla problem som finns. Det har nämnts många gånger, men det är säkert inte så. Jag tror heller inte att Ulrika Carlsson menar det, men det kan ibland låta så. Jag kan inte bedöma huruvida det är sant i just det här fallet. Den sammanlagda sanningshalten i alla dessa påståenden tror jag dock att man kan betvivla. Jag är fortfarande intresserad av hur det ser ut och vad orsakerna är till att man har frångått utredningen. Ulrika Carlsson kanske ämnar återkomma till det när vi diskuterar forsknings- och innovationspropositionen, och jag hoppas att jag kan få svar då om inte nu.

Herr talman! Det är svårt att ge heltäckande svar på bara ett par minuter, och därför väntar jag med just den genomgången av kriterierna. Man kan förstås skoja till det och säga att all skuld ligger här eller där, men det vore märkligt om politiken skulle vara så allsmäktig att den lade en mäktig hand över allting. Tack och lov finns det ett entreprenörskap och en utvecklingskraft ute i Sverige som på olika sätt kompenserar om vi som politiker ibland inte riktigt klarar av vårt uppdrag. När det gäller utredningarna skulle jag vilja passa på att nämna en annan utredning, som jag missade lite grann i mitt anförande. Det är den studiesociala utredningen. Jag ser fram emot resultatet av den, som kommer att komma under året. Då kan vi förhoppningsvis se att vi stöttar studenterna, för det är också ett viktigt perspektiv i detta. Jag nämner denna bland ytterligare utredningar som är på gång. Jag tror att det är viktigt att vi på olika sätt bidrar för att göra dem så hållbara som möjligt.

Herr talman! Ulrika Carlsson nämnde i sitt anförande att alliansen är för en fri forskning utan styrning. Tyvärr framgår det i forsknings- och innovationspropositionen att det är detta som saknas. Därför har vi i Vänsterpartiet kritiserat det här förhållningssättet. En politisk strategisk styrning av forskning är olycklig när man som studerande på universitet lär sig att man som forskare ska vara vit och fri när man kommer ut i verksamheten för att forska. Nu ska man tydligen styra allting på det politiska planet. Vänsterpartiet anser att det är en politisk strategisk styrning, och det stämmer också. Jag undrar bara vad du själv, Ulrika Carlsson, tycker om det med tanke på vad du sade i ditt anförande. Hur ser du på detta? Jag vill också ta upp att det är jättebra att du i ditt anförande nämner att vi ska satsa på kvinnliga professorer och genus. Detta saknas tyvärr också. Ordet feminism eller genusforskning saknas i propositionen, och allt reduceras till ett ord om jämställdhet och mäns våld mot kvinnor. Det är detta som vi också kritiserar. Från oppositionen och Vänsterpartiet har vi i alla fall satsat 30 miljoner på forskarprofessurer när det gäller genus.

Herr talman! Jag vet inte riktigt om jag förstod det här med fri forskning och utan styrning. Det är klart att vi delvis har en fri forskning, men samtidigt har vi den tillämpade forskningen och de strategiska områdena där vi också politiskt är med och prioriterar olika områden. Det är klart att det är viktigt att vi har en forskningspolitik i Sverige som kan hävda en god kvalitet på hela bredden av forskningsområdet oavsett om det gäller grundforskning eller tillämpad forskning. Vi firade ju precis i förra veckan ett antal Nobelpristagare. Det är klart att det vore trevligt med ytterligare, kanske svenska, Nobelpristagare framöver. Då tror jag att det är viktigt att se att vi inom de strategiska områden där vi satsar och inom andra områden verkligen kan stärka den här delen med resursförstärkning. Vi ska ha en balans mellan tillämpad forskning och fri forskning och på olika sätt ändå peka ut riktningen. Det handlar om att koppla detta till strategiska områden som faktiskt inte är intressanta enbart för Sverige, utan det är globala utmaningar och problem där Sverige kan spela en stor roll. Det gäller till exempel klimatfrågan Jag ser det som oerhört centralt att vi visar behovet av den prioriteringen från politisk sida. Herr talman! Amineh får gärna utveckla önskemålet om svar kopplat till fri forskning utan styrning lite grann.

Herr talman! Det är klart att alliansen vill åstadkomma mer styrning och kommersialisering av forskningen genom att ändra i högskolelagen. Det är en tydlig och klar styrning; det ser man om man läser propositionen lite mer noggrant. Vi är emot både kommersialisering och politisk styrning av forskning. Forskningen måste vara fri. Det är det som är grunden och principen för forskarnas möjligheter. De måste själva vara fria och inte styrda av politiker. Vi fick kritik för budgettak och vad vi har haft att säga som opposition. Jag vill framhäva att det numera är många ekonomer som annars brukar hålla regeringen om ryggen som liksom Vänsterpartiet kritiserar normpolitiken i dagsläget. Den hindrar nämligen viktiga satsningar som måste göras i sådana här tider av finanskris och massor av varsel. I det samarbete som vi har aviserat med s och mp har vi sagt att vi är beredda att arbeta under gällande budgetår 1998-2006, men vi har lagt fram 15 budgetar ihop och det innebär inte att vi inte håller fast vid vår kritik och våra ståndpunkter.

Herr talman! Tack för förtydligandet när det gäller forskningspolitiken, Amineh Kakabaveh, om att ni inte vill ha mer styrning. Vänsterpartiet säger också att ni är emot kommersialisering. Det är precis det som regeringen har kritiserat tidigare - att vi inte i Sverige har förmått att med de forskningsresultat som är oerhört användbara på många sätt för att lösa globala utmaningar omsätta detta i en kommersialisering och därmed i en utveckling så att det har kommit människor till godo på olika sätt. Det gäller både människor i vårt land och i till exempel tredje världen kopplat till klimatfrågor och andra delar. Jämställdhetsfrågorna nämndes i debatten tidigare. Jag vill betona än en gång hur viktigt det är för oss på olika sätt att män och kvinnor på lika villkor har tillträde till arbetsmarknaden, till utbildningar som högskolan bedriver och till forskning. För en regering är det viktigt att i en tid av kris göra rätt sak i rätt tid. Det är många förståsigpåare som är inne i debatten och tycker att man ska göra si och så på olika sätt. Det är en oerhört stark budget som läggs fram i år med 32 miljarder plus ett antal ytterligare miljarder för att just säkra att Sverige kan stå stadigt i den kris som pågår både som land och för att stötta enskilda människor på olika sätt. Utbildningssatsningen när det gäller vuxenutbildningen kommer att beröras i nästa skede i debatten. Jag tackar för klargörandet och för att behovet av jämställdhetssatsningar togs upp.

Herr talman! Jag vill för säkerhets skull gärna börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Sådant får man inte glömma! De förbättringar som vi kristdemokrater vill göra i högskolan har utgångspunkt i kunskap, valfrihet och trygghet. Högskoleutbildning ska inte bara ge studenterna specifika ämneskunskaper för ett framtida yrke. Den måste också leda till personlig utveckling, samhällsengagemang och kritiskt tänkande. För en studerande är en bra högskoleutbildning en god investering som erbjuder goda förutsättningar för sysselsättning och stimulerar till kritiskt tänkande och personlighetsutveckling. För samhället är en väl fungerande högskola grundläggande för den nationella konkurrenskraften och naturligtvis också för välfärden. Det är självklarheter som jag tror att vi alla kan skriva under på. I dag finns det fortfarande tomma platser på högskolan. Kristdemokraterna anser att en ytterligare utbyggnad av högskolan måste bygga på kvalitet. Vi får inte ge avkall på kvaliteten. Den får inte ersättas av kvantitet. Den oansvariga utbyggnad som den tidigare regeringen ägnade sig åt var en smärre katastrof för kvaliteten inom högskolan. Detta är nu ett av huvuduppdragen för alliansregeringen - att återställa kvaliteten inom universitets- och högskolevärlden. Antalet kvalificerade lärare, välutrustade bibliotek, platser för självstudier och tillgången på studentbostäder och andra lokaler måste öka i samma takt som antalet högskoleplatser ökar. Det är också viktigt att utökningen av antalet nya platser i högskolan äger rum i hela landet. Det förslag till yrkeshögskola som Kristdemokraterna sedan länge drivit genomförs äntligen nästa år. Det är ett sätt att stärka den kvalificerade yrkesutbildningen, och det är en satsning som vi är både glada och stolta över. Herr talman! På samma sätt som Sverige har en i förhållande till folkmängden extremt stor produktion av till exempel fordon, pappersmassa, stål, IT-system och läkemedel måste vi för framtiden ha en överandel av FoU och forskningsframsteg. Det är nödvändigt att investera i forskning för att trygga vår försörjning och för att skapa ett samhälle med god hälsa, god miljö och livskvalitet. Forskning är långsiktigt en förutsättning för välstånd. Kunskapsutveckling är också en omistlig del av den mänskliga kulturen och har ett egenvärde i sig. Det måste finnas gott om plats för fritt vald forskning inom en fri högskolesektor utan onödig politisk styrning. Det har också alliansregeringen sett till i ett av våra många beslut där vi har frigjort högskolestyrelserna från politisk styrning. Det är ett välkommet beslut inom högskolevärlden. Forskning är en investering för framtiden, och kunskap är Sveriges framtida basindustri och vår mest bärkraftiga bro till framtida välstånd. Sverige behöver en framtidsinriktad forskningspolitik som ger vårt land de bästa förutsättningarna för kunskapsutveckling och välfärd. Forskningen får historiska nivåhöjningar. Den största delen av de statliga forskningsmedlen tillförs lärosäten, det vill säga universitet och högskolor. Anslagen till universiteten och högskolorna kommer att öka med fantastiska 1 ½ miljard kronor under åren 2009-2012. Utöver denna ökning kommer större delen av den strategiska satsningen att komma universitet och högskolor till del. En historisk satsning på forskning har presenterats från regeringens sida, som betyder att Sverige står väl rustat inför framtiden. Herr talman! Det spretar betänkligt i den rödgröna röran, även då man tittar på den eftergymnasiala utbildningen, högre utbildningen och forskningen. Vi har tidigare fått höra i debatten att man spelar i samma lag. Det har vi också under spänning fått följa vid ett antal presskonferenser de senaste veckorna. Man säger sig spela i samma lag. Det är intressant. Jag själv har älskat idrott i hela mitt liv, och jag har spelat i lag många gånger. När jag spelar i lag brukar mitt lag spela på samma plan. Lagkänslan blir något större då. Här pratar vi om ett lag som inte ens spelar på samma planhalva utan man befinner sig på olika planer en bra bit från varandra. Teamet Vänsterpartiet tar bort 125 miljoner till vuxenutbildningen. Socialdemokraterna satsar i stället. Skillnaden i storleken på anslag ligger på närmare ½ miljard. Miljöpartiet accepterar regeringens politik, och en acceptans för regeringens politik i ekonomiska termer är också resultatet om vi ser till genomsnittet. Det är det jag kallar teamkänsla. Vänsterkartellens alla tre partier vill ha mer pengar till högskoleplatser, men i sina lagkamraters närvaro är Vänsterpartiet det parti som satsar minst. De andra två har lyckats landa på samma satsning. Det är nog den enda satsning där samma siffror finns på mer än ett ställe i oppositionens samlade teamalternativ. Är fler högskoleplatser över huvud taget en trovärdig politik i ett läge då vi redan har tomma platser i högskolan? Knappast. Det spretar även i övrigt. Varken Vänsterpartiet eller Miljöpartiet delar Socialdemokraternas syn på att det behövs 400 nya miljoner för kvalitet inom högskolan. De kanske inser att det blir lite pinsamt med sådana satsningar eftersom det är ett underkännande av den egna politiken på området vid regeringstillfället. Herr talman! Mina allianskolleger i utbildningsutskottet har gång på gång, i replik efter replik, efterfrågat det samlade alternativet till alliansens politik. Hittills har det uteblivit - i dag också. Spänningen är nu olidlig när jag som sista representant för alliansen i utbildningsutskottet står här. Ska vi få ett svar på den frågan eller ska vi låta tystnaden tala den här gången också? Sverige har en god position inför framtiden. Vi satsar en historiskt stor andel av bnp på forskning, vilket ger Sverige en hedrande plats bland de ledande nationerna när det gäller forskning och innovation. För detta har vi att tacka framstående forskares insatser under flera decennier. Forskningens frukter skördas på väl rotade träd efter lång tid av kultivering. Arvid Carlsson är den hittills ende svensken som har fått Nobelpriset sedan 1983. Allians för Sverige, alliansen i utbildningsutskottet, alliansen i regeringen, har äntligen på påbörjat den nya kultiveringen efter en lång tids ökenvandring och torka. Med hjälp av den forskningssatsning som vi nu gör kommer vi kanske äntligen att få se en ny svensk Nobelpristagare i framtiden. (Applåder)

Herr talman! När jag lyssnar på Eva Johnsson kan jag konstatera att det är tur att Eva Johnsson inte jobbar på Högskoleverket. Då skulle vi läsa rapporter om smärre katastrofer inom högskolevärlden. Jag har aldrig läst någon rapport från Högskoleverket som säger att det är en smärre katastrof i den svenska högskolan, men det tycker tydligen Eva Johnsson. Högskolverket säger att svensk högskoleutbildning står sig väl internationellt, men det finns kvalitetsbrister. Lite nyans skulle jag efterlysa i debatten. Det är intressant att ni ägnar så mycket tid åt att prata om oss. Det är roligt. Skäms ni för er egen politik? Prata om er egen politik i stället för att angripa oss hela tiden! Kom ihåg att vi styrde Sverige under tolv år utan alliansprogram! Det lyckades bra ändå. Det glömmer ni helt och hållet bort. Vi styrde Sverige i tolv år, och vi klarar nog av att komma tillbaka i nästa val också. Jag tycker att det är djupt oroande att den borgerliga regeringen har dragit ned på antalet platser i högskolan. Det handlar om ambitionsnivå. Just nu har vi jobbkris, och just nu har vi unga människor som inte får jobb. Det är väl bra att säga att de ska passa på att studera, utbilda sig, förbereda sig för kommande yrken och jobb som kommer om några år. I stället säger ni att det inte behövs fler högskoleplatser utan att de ska dras ned. Det är beklämmande. Hur kan en kristdemokrat säga så? Det behövs fler platser för att hjälpa ungdomar. Varför hindrar den borgerliga alliansen och kristdemokrater unga människor från att gå på högskolan?

Herr talman! Visst är det befriande att hålla sig till sanningen, Thomas Strand. Det tycker jag också. Jag ska villigt erkänna att inom svensk högskola och universitet finns det en rad utbildningar som håller mycket hög kvalitet. Det har jag aldrig någonsin i någon enda debatt ifrågasatt. Däremot har jag ifrågasatt den utbyggnad som skedde under den tidigare regeringen, bristen på pengar som följde med den utbyggnaden och konsekvensen som följde med utbyggnaden, som skedde utan att pengar följde med, nämligen att kvaliteten sjönk inom en rad utbildningar. Detta tycker jag som kristdemokrat är problematiskt. Vi har kunnat se det med hjälp av Högskoleverket, som till exempel har kunnat konstatera det på lärarutbildningen, som delvis har fått ganska kraftig kritik. Det kanske har undgått Thomas Strand. Nu senast var det sjuksköterskeutbildningen som fick kritik, inte av Eva Johnsson utan av Högskoleverket. Jag och Högskoleverket är ganska överens om att det finns god kvalitet, men det finns också problematiska områden som vi har för avsikt att åtgärda med de satsningar som vi gör. På tio sekunder hinner jag inte svara på de andra frågorna, men jag återkommer i nästa replik.

Herr talman! Om man tittar historiskt bakåt i tiden kan man säga att i alla tider har högerpartier alltid sagt nej till utbyggnad av högskolor och till nya högskolor. Det har varit så konsekvent hela tiden, och högerpartier fortsätter att säga nej till detta. Vi vill satsa på fler högskoleplatser - det skäms vi inte för. Vi vill ha fler platser i vuxenutbildning, i KY-utbildning, i den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen och fler lärlingsplatser. Vi säger därför att vi ska investera oss ur jobbkrisen. Det är fokus just nu på den situation vi har i Sverige, och därför ska vi investera i utbildning. Det är det bästa vi kan göra. Dessutom säger vi att vi kan göra två saker på en och samma gång. Vi kan avsätta pengar i budgeten för fler platser. Vi kan samtidigt avsätta pengar för kvalitet - 400 miljoner kronor. Det har inte ni, men vi har det. Vi säger att de pengarna ska styras mot hum-sam-området för att exempelvis ge mer tid för lärarledd undervisning eller föreläsningar. Med de pengarna kan det bli en hel del insatser för att öka kvaliteten. Där står ni relativt tomhänta, och det mitt i en jobbkris. Det är väl en god idé att uppmana ungdomar att ta sig tid att studera. När man går ut gymnasiet ska man passa på att förbereda sig. Skaffa ett yrke så att du står rustad som människa när jobben kommer! Vi tycker att det är en god politik. Varför vill ni inte öka antalet platser på högskoleutbildningen?

Herr talman! Jag tycker att det är bra att Socialdemokraterna kan göra minst två saker samtidigt. Jag kan meddela Thomas Strand att Allians för Sverige kan göra väldigt många fler saker samtidigt. Dessutom är det utmärkande för alliansens arbete dels att vi har en flexibilitet i vår politik, dels att vi har en väldigt stor respekt för skattebetalarnas pengar. Av den anledningen tycker inte vi att man i förväg, innan behovet finns och när det fortfarande finns tomma platser som inte är besatta ute på våra universitet och högskolor, ska göra en oansvarig ökning. Vi är beredda på en ökning. Vi har under de senaste åren befunnit oss i en extremt stark högkonjunktur. Jag tror att vi alla kan vara överens om det. Jag tror också att vi kan vara överens om att under en högkonjunktur är behoven av utbildningsplatser betydligt mindre. Jag tror dessutom att vi kan vara överens om att den tvära inbromsning som nu skedde hade inte ens Socialdemokraterna en aning om i förväg. Vi tar ansvar för den situation som nu hastigt har uppkommit - den internationella ekonomiska krisen. Vi står rustade. Vi står rustade med ett kraftigt budgetpaket som kommer att börja verka vid årsskiftet. Vi ökar yrkesutbildningarna. Vi vill höja kvaliteten inom forskningen. Vi tar ansvar för framtiden, och vi kommer nogsamt att följa detta också. Om det behövs en utbyggnad är vi eventuellt beredda på det också.

Herr talman! Jag måste bara kommentera en sak som Eva Johnsson sade senast. Jag uppfattade det som att så länge det finns tomma platser behövs det inga nya platser i högskolan. Med den inställningen missar man att det finns olika typer av platser i högskolan. Men nog om det. Eva Johnsson tog lång tid på sig att beskriva att oppositionen inte spelade på samma plan. Först sade hon plan och sedan att vi inte spelade på samma planhalva. Jag tror att retoriken kring det här och de olika exemplen på vad man inte spelar på är ganska oväsentliga. I mitt perspektiv finns inte regeringen på samma planet när det gäller homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter. Men frågan är: Spelar det någon roll om jag säger planet, planhalva eller plan? Det kommer att finnas skillnader, förstås. Frågan är om det inte är mer rimligt att det finns skillnader mellan olika partier i opposition än att det finns skillnader mellan olika partier som sitter i samma regering. Jag tycker att det är väldigt bra att regeringen och dess företrädare i riksdagen efterfrågar det samlade alternativet. När det inte finns en bra politik behöver man ett alternativ, och det känns förstås skönt att det verkar som om många har insett det: Vår politik är inte så bra, utan vi behöver ett alternativ. Så frågar man efter det, och det uppskattar jag. Jag kan försäkra er om att vi jobbar på att få fram ett alternativ, så ni kan vara lugna och trygga. Sedan undrar jag bara: Varför säger ni nej till våra förslag om de här kvalitetssatsningarna när nu kvalitet anses vara så viktig? Det skulle jag vilja veta.

Herr talman! Lage Rahms inledning i repliken var i allra högsta grad onödig. Jag tänkte först inte kommentera det, men jag vill ändå göra det. Jag utgår från att Lage Rahm inte insinuerar någonting annat än att även Kristdemokraterna till hundra procent står upp för både mänskliga rättigheter och demokrati i alla lägen, oavsett vilka personer vi pratar om. Jag utgår från att vi kan vara överens om att det för oss som demokratiskt parti är en bas i vårt partiprogram. Det känns ju tryggt att veta att ni jobbar på ett alternativ. Eller tryggt vet jag inte - det är väl att ta i. Men det ska bli spännande att se det. Tryggheten tror jag knappast kommer att bestå i det eventuella program som ni möjligen kommer att värka fram, utan tryggheten kommer med all säkerhet även fortsättningsvis att bestå i alliansens alternativ, även i kommande valrörelser. Men det får framtiden utvisa - det är en ren spekulation. I samband med att ni jobbar med alternativen skulle det vara intressant för mig att få höra, när Socialdemokraterna vill satsa 400 miljoner: Vad vill Vänsterpartiet? Vad vill Miljöpartiet? Jag har förstått att det inte är så viktigt i första hand. Möjligen kan man ha stora visioner. Kanske är det inte troligt att Miljöpartiet får egen majoritet i nästa val, och då kan man utgå från att ett visst samarbete måste ske med till exempel Socialdemokraterna.

Herr talman! Jag vill börja med att be om ursäkt om jag har missuppfattat Kristdemokraternas syn på homosexuellas rätt att gifta sig. Jag vill verkligen be om ursäkt om jag har missuppfattat det. Jag trodde att man inte var för det. Men vi släpper det. I stället ska jag gå in på satsningarna när det gäller de 400 miljoner kronor som Eva Johnsson nämnde. Hon sade att Socialdemokraterna vill satsa dem på kvalitet och frågade vad vi vill. Detta är en gemensam satsning som vi i Miljöpartiet och Socialdemokraterna gjorde på kvalitet. Det är svaret på vad vi vill. Jag utgår från att Vänstern inte är särskilt mycket emot detta. När det gäller alliansens syn på detta har jag förstått att ni säger nej till vårt förslag om en extra kvalitetssatsning. Det tycker jag är tråkigt, särskilt som Eva Johnsson har framfört att hon värnar om kvaliteten i utbildningen. Det är väldigt positivt. Men det hade varit bra om det hade kunnat tillföras extra pengar till detta också.

Herr talman! Det här blir ett slags pseudodebatt i debatten, och det är aldrig helt lyckat. Jag debatterar gärna äktenskapsfrågan med Lage Rahm. Det skulle jag med glädje göra med utgångspunkt i de mänskliga rättigheterna. Vi har samma bas. Men bara för att inte alla i hela världen har samma mål som Lage Rahm innebär det inte att 100 procent av sanningen finns hos Miljöpartiet. Så ödmjuka hoppas jag att även ni kan vara. Miljöpartiet satsar, och ni hoppas att Vänsterpartiet följer med på den satsningen. Det kan vi tillsammans hoppas på. Jag tror att det vore uppfriskande för vänsterkoalitionen att ha en tydlig vänsterkant att luta sig mot när vi ska in i valrörelsens friska vindar. Det ser vi fram emot.

Fru talman! Jag hade inte tänkt begära replik på Eva Johnssons anförande. Men jag tycker helt enkelt inte att hon är påläst. Det är lite olyckligt eftersom det tvingar mig att upprepa några siffror för att förtydliga. Förhoppningsvis läser hon på mer nästa gång innan hon påstår saker om Vänsterpartiet. Eva Johnsson påstår att det är en minskning med 125 miljoner till vuxenutbildningen i vår budget. Tvärtom föreslår Vänsterpartiet 670 miljoner kronor extra till vuxenutbildningen. Dessutom föreslår vi en satsning på studiemedlen med 1 500 kronor per månad under 2009. Dessa pengar har vi skjutit till på utgiftsområde 25 till kommunerna. Jag framhöll också i mitt anförande att det behövs 4 600 fler platser inom den kommunala vuxenskolan. Jag undrar därför var Eva Johnsson har hittat de siffror som hon framförde.

Fru talman! Jag tycker att det är spännande. Jag har läst er budgetmotion. Jag får inte riktigt ihop det som står där helt enkelt, och jag är inte den enda. För att jag skulle få lite klarhet i era siffror tog jag naturligtvis hjälp av flera sakkunniga. Jag är alltså inte ensam om att inte riktigt förstå på vilket sätt som ni i slutändan kommer att få ihop plus och minus. Jag vet att man har tillgång till en befriande yvighet i opposition. Men jag hade ändå förväntat mig en viss ansvarsfullhet även från Vänsterpartiet. Vi har tidigare lyssnat på er partiledare som efter viss vånda värkte fram att han skulle underordna sig de budgetlagar som gäller och också inordna sig i det nya team bland era kompisar som ni nu har bildat, det vill säga att avvakta med skattehöjningar. Det innebär att ni får ytterligare problem när ni ska finansiera era budgetförslag. Vad jag har förstått och kunnat läsa mig till har det med anledning av er partiledares uttalanden inte kommit några justeringar i ert budgetförslag. Det borde rimligtvis innebära att ert handlingsutrymme har krympt väsentligt.

Fru talman! Jag tycker att det är bättre att man håller sig till frågan och svara på frågor. Vänsterpartiets budget är på 670 miljoner kronor mer än regeringens. Det som Lars Ohly eller någon annan har talat om har säkerligen misstolkats, precis som saker och ting som sägs här i talarstolen misstolkas. Jag har sagt att Vänsterpartiet tar ansvar i sin budget. Vänsterpartiet är ett parti som kämpar för rättvisa, för allas lika värde och för allas möjlighet att utbilda sig för tillgänglighet. Vi satsar på 370 000 fler platser i högskoleutbildningen. Det är tydligt och klart. Jag vet inte vad som egentligen är problemet. Vi har sagt att vi vill skjuta till 670 miljoner kronor till den kommunala vuxenutbildningen. Räcker det inte? Är det svårt att förstå vad vi säger? Det är självklart att vi tar ansvar. När Sverige liksom alla andra delar av världen är i kris tar vi naturligtvis ansvar. Vi och hela oppositionen tar ansvar för politiken. Det innebär inte att våra möjligheter minskar. Tvärtom tycker jag att det är regeringen som inte tar ansvar och minskar möjligheterna för Sveriges framtid i denna lågkonjunktur. Jag tycker att ni ska förklara detta för oss. Det är ni som har ansvaret just nu och inte vi.

Fru talman! Det var bra att vi än en gång blev påminda om att det är vi som har ansvaret. Vi är väldigt glada, lyckliga och upprymda över att det är på det sättet. Vi har ansvaret sedan två år tillbaka. Innan dess hade Vänsterpartiet tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet ansvar. Man tog ansvar genom att säga att man kämpade för alla. Vi hade ett utanförskap som var oacceptabelt stort. Vi hade en ungdomsarbetslöshet som var historisk och som var extremt hög bland jämförbara länder. Vi hade en oförsvarligt stor andel ungdomar som gick ut gymnasieskolan utan fullständiga avgångsbetyg. Gruppen ungdomar som inte klarade skolan var oförsvarligt stor och extra stor bland ungdomar med utländsk bakgrund. Det var på det sättet som ni tog ansvar i regeringsställning. Vi vill återupprätta en annan politik än den felaktiga politik som har förts under lång tid. Nu har vi ansvar. Vi har tagit detta ansvar under två år, och vi kommer att fortsätta att ta detta ansvar. Att lyssna på Vänsterpartiet är faktiskt, precis som min partiledare sade vid något tillfälle, som att stå vid korvmojen och beställa det där extra hela tiden. Regeringen säger en sak. Då säger Vänsterpartiet: extra. Sedan gör vi en ny beställning. Då säger Vänsterpartiet: extra. Då lägger vi in ytterligare en beställning. Då säger Vänsterpartiet: extra. Vi tar ansvar, och alla våra beställningar är budgeterade. (Applåder)

Fru talman! Vi som för denna debatt har det gemensamt att vi är privilegierade, för vi har av våra partier anförtrotts ansvaret att arbeta på det område som betyder allra mest för Sveriges långsiktiga utveckling. Allt fler studier tyder på att hur det går för ett land framför allt avgörs av hur det landet förvaltar kunskap. Det avgör hur det går för individer, det avgör hur det går för nationer, och djupast sett påverkar det också mest hur det går för mänskligheten. Bara om vi får mer kunskap kan vi på ett bra sätt lösa de stora utmaningar vi står inför. Det gäller fattigdomen. Det gäller klimatförändringarna. Det gäller vattenbristen och mycket annat. Mot bakgrund av hur viktig kunskapen är för Sverige känns det mycket bra att nu diskutera ett betänkande som innehåller ett antal viktiga förbättringar - satsningar som gör att Sverige på lång sikt kommer att stå starkare. Det handlar om en platsutbyggnad inom högskolan där det är brist på platser. Det handlar om en satsning för att hjälpa invandrade akademiker att snabbt komma ut på den svenska arbetsmarknaden - en satsning om 100 miljoner till ett område där vi nu ägnar oss åt ett väldigt slöseri. Människor med gedigen utbildning från sina hemländer kommer ju ändå inte in på den svenska arbetsmarknaden. Genom påbyggnadsutbildning ska vi se till att många av dem kan göra en insats både för dem själva och för det svenska samhället. Sedan har vi förstås det som många har varit inne på: den stora satsningen på forskning. Att vi i alliansen är nöjda har framgått i den här debatten. Viktigare är kanske att också företrädare för sektorn träder fram och säger att detta är någonting viktigt. Alla vi som ägnar oss åt politik vet att det för företrädare för intressen sällan är ett egenintresse att säga att någonting är bra. De har ju allt att vinna på att säga: Ja, tack för det där! Men det krävs mycket mer. Den här forskningssatsningen är så kraftfull att också företrädare för sektorn erkänner att detta är någonting stort. Jag har till exempel noterat att rektorn för Karolinska Institutet häromdagen i en tidningsartikel skrev att den forskningssatsning som nu sker är ett historiskt trendbrott. Det är väldigt roligt att få den typen av recensioner. I demokratins namn bör naturligtvis opposition och regering ha olika åsikter på en del punkter. Men följer man den här debatten märker man, ärligt talat, att det är ganska begränsade invändningar från oppositionen. Jag har läst Pär Nuders bok. Han skildrar där en incident som enligt honom innebar en brytning mellan honom och den förre socialdemokratiske ledaren Göran Persson. Den diskussionen, som tydligen fördes inför hela den socialdemokratiska regeringen, gällde antalet platser på högskolan. Vi från borgerligt håll hävdade, då i opposition, att Socialdemokraterna använde högskolan som Amsåtgärder och att man glömde kvaliteten och att akademisk utbildning är någonting annat än en konjunkturregulator. Nu har vi fått svart på vitt. Pär Nuder skildrar just hur Göran Persson inför hela regeringen ropar: Det är ju arbetslöshet. Vi måste bygga ut högskolan. Pär Nuder försöker hävda en mer seriös syn, att det finns ett system för detta och att det finns lediga platser samt att man måste tänka på kvaliteten. Nu sägs det här från oppositionens sida att vi måste bygga ut högskolan. Vi håller naturligtvis med om att dåliga tider ska användas till kompetensutveckling av arbetskraften. Men det är ändå ett väldigt relevant argument som här förts fram, nämligen att det i dag finns mer än 10 000, ja, kanske uppemot 15 000 tomma högskoleplatser. Vi bygger ut där det är brist. Det gäller då läkarutbildning och tandläkarutbildning. Men nog finns det väl ändå en viss relevans i att de platser som står tomma bör användas innan man satsar på en stor utbyggnad. Från oppositionen sägs det här: Ja, men det kan ju vara så att det samtidigt är tomma platser och en brist. Ja, men då ska man först omfördela platserna. Det är precis det vi nu gör. I Västsverige kan vi, bland annat på grund av de varsel som nu har lagts inom fordonsindustrin, vänta oss en ökad efterfrågan. Just där har Chalmers, Göteborgs universitet och några lärosäten till faktiskt nått taket. Då är det rimligt att omfördela platser. Ett sådant förslag är på väg till riksdagen. Låt oss ta en annan fråga som varit uppe här. Det sägs att vi satsar för lite på forskning och att det behövs 250 miljoner till. Okej, vi köper det. Häromdagen lade vi nämligen ytterligare 3 miljarder till en stor satsning på fordonssektorn, på utveckling av mer miljövänliga fordon. Inte heller det nämnda påslaget är alltså så jätteimponerande. Jag kan knappt låta bli att småle när jag anklagas för att inte tillräckligt mycket vara för partikelacceleratorer i Lund. När jag kom till Utbildningsdepartementet var läget att det inte fanns något beslut vare sig om ESS eller om Max 4 - båda planerade partikelacceleratorer i just staden Lund. ESS kostar 13 miljarder kronor. Sverige ska stå för ungefär 3 miljarder och utlandet för 10 miljarder. Jag lägger ned en stor del av min arbetstid på att få den här investeringen till Lund. Jag tror att det, inte minst i dessa tider, skulle betyda otroligt mycket om vi i Sverige fick denna stora internationella satsning. Jag är glad över att Socialdemokraterna numera stöder ESS. Så länge man själv satt i regeringen hade man inte kraft att komma till något beslut över huvud taget. Jag reser runt i Europa och försöker sälja den här anläggningen. I morgon åker jag till Polen för att verkligen befästa Polens stöd för ESS. Socialdemokraterna säger: Numera är vi för ESS. Vi är dessutom för något som heter Max 4. Ja, Max 4 är också bra. Detta kostar 3 miljarder, och det får Sverige i stort sett ensamt betala. Det är riktigt, som här sagts, att vi inte har hur mycket pengar som helst. Vi har bestämt oss för att försöka få hit ESS. Men det är jättebra om också Max 4 kan byggas. Vi skriver mycket tydligt i vår forskningsproposition att vi också vill ha Max 4. För att även få fram andra finansiärer har vi utsett en förhandlingsman som har i uppgift att försöka få andra lärosäten, näringslivet och kanske också en del utländska finansiärer att hjälpa till med att få fram Max 4. Vi är mycket intresserade av Max 4 och är också, som jag i flera sammanhang sagt, beredda att ställa upp med statliga pengar till Max 4. Om vi ser framåt är väldigt mycket spännande på gång. Det gläder mig att man från socialdemokratiskt håll har varit positiv i sina första kommentarer till Autonomiutredningen. Det är ett område där jag gärna skulle vilja ha en förtroendefull dialog med oppositionen. Någon gång lär väl olyckan vara framme och ni kommer tillbaka till makten. Då är det olyckligt om själva spelreglerna för våra lärosäten alltför dramatiskt ska förändras. Om vi kunde genomföra en autonomireform över blockgränsen skulle det, tycker jag vara mycket positivt. Som nämnts här planerar vi för en studiesocial reform som jag tror kommer att bli viktig. Jämställdhetsfrågorna har också varit uppe här. Ja, vi måste göra mer för jämställdheten i högskolan. Det gäller inte bara det som nämnts här, nämligen att det finns för få kvinnliga professorer. Det finns också för få manliga studenter, så vi har ett dubbelt jämställdhetsproblem som vi med all kraft måste angripa. Jag gläder mig åt att vi i dag tar ett så här stort steg framåt mot en bättre akademisk kvalitet och rejäla forskningssatsningar. Jag är inte imponerad av oppositionens invändningar. Men på något sätt är det väl också bra att vi på detta viktiga område faktiskt har en ganska bred politisk samsyn. (Applåder)

Fru talman! Jag tycker att det är bra att statsrådet kommenterar infrastruktursatsningar när det gäller ESS och Max 4. Det är viktigt vilken bild man sprider ut i vetenskapssamhället och bland forskare. Jag kunde konstatera tidigare att i budgetpropositionen och utskottsbetänkandet sägs det ingenting om Max 4, och i forskningspropositionen sägs det egentligen inte så mycket heller vad gäller pengar. Som jag kan bedöma, och såvitt vi socialdemokrater kan bedöma, är det nödvändigt med Max 4 för att få ESS. De hänger ihop. Därför blir jag lite bekymrad när jag ser dokumentationen från Kungliga Vetenskapsakademien. Där får man intrycket att statsrådet säger att ESS prioriteras före Max 4. Så går det inte att göra. Det gäller att få båda anläggningarna för att få ett bra resultat. Jag har inte påstått att ni har lite pengar till forskning. Ni har mycket pengar till forskning, det håller jag med om. Jag sade att vi har mer pengar till forskning än vad den borgerliga regeringen har. Jag tror att Globaliseringsrådet i något dokument har sagt att det egentligen skulle behövas 9-10 miljarder i resursförstärkningar för att uppnå enprocentsmålet. I denna härad befinner vi socialdemokrater oss. Jag skulle vilja ställa en fråga: Anser statsrådet att man nu befinner sig uppe vid enprocentsmålet, som vi eftersträvar?

Fru talman! Vi är överens om att Max 4 är en jättebra anläggning som skulle behövas. Jag tror att det blir så här. När beslut om ESS är fattat då kommer Max 4 att komma. Antingen har vi fått ESS, och då är det en fantastisk möjlighet att utvidga partikelacceleratorklustret i Lund genom att komplettera med Max 4, eller också har vi inte fått ESS. Då har vi gott om pengar, höll jag på att säga, att satsa på Max 4. Problemet just nu är att det står och väger om Sverige får ESS. Det är där jag just nu lägger ned min stora kraft. Men jag tror att förutsättningarna att lyckas med också Max 4 är mycket goda. Vi hävdar att vi når enprocentsmålet med den satsning vi nu gör. Vi är då regeringen, och regeringen hänvisar tydligt och klart i forskningspropositionen till den text i Lissabonagendan där enprocentsmålet skisseras. Där står det att staterna bör satsa 1 procent av offentliga medel till forskning och utveckling. Med den definition av offentliga medel som vi gör i forskningspropositionen når vi 1 procent med den bnp-prognos som fanns när vi lade fram forskningspropositionen. Med den bnp-prognos som nu finns och med de 3 miljarder till fordonsforskning vi ytterligare tillfört överskrider vi enprocentsmålet enligt vår bedömning.

Fru talman! Man ska vara försiktig med mått som 1 procent, men det är ett mål som jag tror att vi i alla partier strävar efter. Där är vi inte oense, men det är svårt att räkna fram. Det är någonting nytt i regeringens beräkning för 2008. Ni har fört in två komponenter som vi tidigare inte haft med i beräkningen. Dels är det forskningsbidrag från EU, dels är det kommunernas och landstingens medel för forskning. De har inte varit med tidigare i beräkningen av enprocentsmålet. Den uppgiften har jag fått från RUT där vi beställde en utredning om detta. Det är klart att det inte går att jämföra bakåt. RUT har tittat tillbaka i tiden. Man tar budgetanslagen och lägger samman med de offentliga bidragen och får fram ett mått i relation till bnp. Det visade sig att under 2002, 2003 och 2004 kom vi över enprocentsmålet, redan då, med en s-regering. Det kan vara värt att notera med tanke på att vi ibland får kritik för att inte ha nått upp till enprocentsmålet. Det gjorde vi utan att lägga med EU-bidrag till forskning och kommunernas och landstingens medel för forskning. Jag är lite fundersam varför ni just nu för in nya beräkningsunderlag. I höstas ertappades utbildningsministern med byxorna nere när han hade tittat på statistiskt material på ett ganska enögt sätt. Jag tror att det var en engångshändelse, men man kan fundera om det är ett strukturfel i Folkpartiet att de blandar siffror fram och tillbaka och lägger in nya komponenter. Jag undrar: Varför har ni ändrat beräkningsunderlag? Varför har ni fört in nya komponenter? Är det för att dölja någonting när ni inte vill visa de riktiga siffrorna?

Fru talman! Detta är väl ganska transparent. Apropå det Thomas Strand började med kan 1 procent bli vad som helst beroende på vad man räknar 1 procent av. Det är väl svårt att hävda att kommunerna inte är offentliga. De finansieras av skattemedel. Det är svårt att hävda att Europeiska unionen inte är offentlig. Den finansieras av skattemedel. Att vi skulle ha ändrat beräkning i förhållande till den socialdemokratiska regeringen bestrider jag. Det är en fördel att det då och då blir regimskiften. Statsråden kommer och går, men tjänstemännen består. Av tjänstemännen i Utbildningsdepartementet har vi fått besked om hur den gamla regeringen gjorde sina beräkningar, och i förhållande till det är det ingen skillnad. Däremot är det riktigt som Thomas Strand sade att Globaliseringsrådet skrev, dock inte statsråden som är med utan övriga ledamöter, att för att komma högt är det bättre att beräkna enprocentsmålet bara på själva statsanslaget. Det är klart att det då skulle krävas ännu mer. Med den satsning på fordonsforskning och utveckling som nu har skett överskrider vi enprocentsmålet på det sätt som Lissabonagendan anger. Det tycker jag att vi ska vara stolta över. Kanske viktigare än den här sifferexercisen är att själva sektorn upplever detta som ett lyft. Jag känner inte igen de siffror som Thomas Strand skildrar från 2002 och framåt. Min bedömning är att sektorn har upplevt år av pessimism. Den pessimismen har nu brutits och ersatts av framtidstro. Det är jag stolt över.

Fru talman! Lars Leijonborg nämnde i sitt anförande att vi bara kan lösa en mängd problem om vi får mer kunskap. Det tycker jag är en positiv och bra inställning. Jag skulle vilja konfirmera att regeringens passivitet när det gäller klimatpolitiken inte beror på att man väntar på mer kunskap. Det finns tillräckligt med kunskap. Därmed inte sagt att det inte är viktigt att fortsätta att bygga upp vår kunskapsmassa när det gäller klimatet. Men det är viktigt att se vad vi har där. Lars Leijonborg nämnde också en studiesocial reform. Jag hoppas att den ska grunda sig på Studiesociala kommitténs förslag. Jag undrar om Lars Leijonborg tänkte tillföra några medel till det området eller om regeringen menar att det ska finansieras inom den ram som finns för området redan. Då kan det inte bli så väldigt mycket reformer. Slutligen skulle jag vilja fråga hur det ser ut med genusvetenskapen. I regeringens proposition finns inte detta med. I den tidigare propositionen som förhandlades fram tillsammans av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet hade vi en särskild satsning på genusvetenskap som bidrar till att den svenska genusvetenskapen står sig väldigt väl internationellt. Den bidrar också till utvecklingen av kunskap, som är väldigt relevant i samhället. Jag skulle vilja veta varför regeringen inte har öronmärkt några pengar för detta i sin proposition.

Fru talman! Jag börjar bakifrån med att man måste läsa budgetpropositionen och forskningspropositionen tillsammans. Det har ni haft två månader på er att göra. Jag har noterat att vi har fått lite kritik för den tekniken, men det är exakt den som har tillämpats tidigare. Ja, säger man från oppositionen, men det är ju mycket mer pengar nu. Och det slickar jag i mig som ett väldigt fint beröm. Om Lage Rahm läser forskningspropositionen märker han att det framgår tydligt och klart att öronmärkningen av medel till genusforskning består, så där finns det ingen skillnad oss emellan. Jag håller naturligtvis med om att man aldrig på till exempel klimatområdet kan vänta på att något nytt genialt forskningsgenombrott ska komma och ta det som intäkt för handlingsförlamning. Man måste vara handlingskraftig och forska samtidigt. Det är vi också helt överens om. Om jag ska göra en objektiv analys av läget i världen, av Kinas ambitioner och Indiens ambitioner, är min bedömning att det är svårt att lösa klimatfrågan utan ny kunskap. Men naturligtvis kan vi fatta beslut och ta steg i den riktningen med befintlig kunskap. Den studiesociala reformen kommer naturligtvis att grundas på det förslag som den studiesociala utredningen kommer med. Dock har vi fortfarande inte sett förslaget, i alla fall inte jag, och vi har fortfarande inte sett remissvaren på det. Därför kan jag inte ge några detaljerade besked. Men min utgångspunkt är att vi ska göra en studiesocial reform grundad på förslag från den studiesociala utredningen.

Fru talman! Det känns väldigt bra att höra att Lars Leijonborg menar att öronmärkningen av medel till genusvetenskapen finns kvar. Ingen forskare på området har kunnat utläsa detta, så ni får kanske ta till er att det kan behövas en viss pedagogisk utveckling av hur man skriver för att forskare på området ska kunna få fram de uppgifterna. Men det viktigaste är ändå att öronmärkningen kvarstår. Det här är inte en klimatdebatt, så jag nöjer mig med det Lars Leijonborg har sagt, med reservationen att vi i Miljöpartiet inte är nöjda med regeringens handlande på det här området. Jag går i stället vidare till frågan om den studiesociala reformen. Jag måste säga att det låter bra att Lars Leijonborg menar att det ska grunda sig i denna. Problemet är att de direktiv som Lars Leijonborg har utformat i princip säger att det inte får kosta någonting. Då undrar jag om Lars Leijonborg menar att en studiesocial reform totalt sett inte får kosta någonting. Det är ju bara den typen av förslag som kommer från utredningen som inte kostar någonting. Därför vore det intressant att veta om Lars Leijonborg ändå avser att lägga några pengar på det här området.

Fru talman! Det här är som sagt ingen klimatdebatt, men eftersom Lage Rahm tar upp frågan vill jag passa på tillfället att så här inför jul påminna om att vi har väldigt mycket att glädja oss åt. Då syftar jag framför allt på det genombrott som skedde i Europeiska rådet i torsdags och fredags. Det var ett historiskt beslut. Jag inser att Miljöpartiet för sitt existensberättigande inte riktigt kan säga det, men om ni ser det objektivt tror jag att de flesta av er delar bedömningen att man lyckades med det man hade föresatt sig. Därmed behåller Europa sin klart ledande roll i världen för att åstadkomma ett bra beslut i Köpenhamn om ett år. Även mötet i Poznan var faktiskt en framgång, inte minst för Sveriges del genom att vår miljöminister var mycket aktiv och genomförde saker som förväntades av honom från andra länder. Så vi bör vara ärliga och säga att också på klimatområdet sker det faktiskt mycket viktiga saker. Jag kan naturligtvis inte föregripa budgetarbetet inför budgeten 2010. Studiesociala kommittén har samma direktiv som alla andra utredningar, nämligen att de förslag man lägger fram i princip ska vara finansierade. Sedan kommer naturligtvis regeringen att göra en samhällsekonomisk och finanspolitisk bedömning av huruvida det finns något reformutrymme och huruvida det bör tillföras det här området. Men på den punkten kan jag tyvärr inte ge något besked i dag.

Fru talman! Tack, ministern, för ett positivt anförande! Det gläder mig att ministern stöder våra satsningar när det gäller olika frågor om forskning och framför allt att vi är överens om att det fortfarande brister när det gäller genusvetenskap. Sverige är världens mest jämställda land, men det finns fortfarande brister. Det görs inte satsningar eller omprioriteringar på vissa områden. Ni har satsat 30 miljoner extra på genusvetenskap. Det tycker vi är viktigt och roligt att höra. I budgetpropositionen finns inte genus med, utan frågan reduceras till jämställdhet, mäns våld mot kvinnor, etnicitet och klass. Jag tycker att det är ett politiskt ställningstagande som tydligt framgår i propositionen att det inte finns med något alls om genusvetenskap. Vad tycker ministern om detta?

Fru talman! Det här är som sagt ett väldigt viktigt område. Min uppfattning är att det framgår av forskningspropositionen att via Vetenskapsrådet kommer genusforskningen även i fortsättningen att få ett öronmärkt stöd, och de genusforskare som jag har talat med är medvetna om att det är på det sättet. Ibland är budgettekniken lite komplicerad. Vi har ju en särskild jämställdhets- och integrationsminister i regeringen, och hon har ekonomiska resurser för att göra insatser för jämställdhet. Hon och jag har under hösten haft en diskussion om jämställdhetsproblem inom högskolan, och hon håller med mig om att det finns anledning att göra särskilda insatser. Vi ska slutföra de diskussionerna inom kort. Jag tycker att det är viktigt att ha i minnet den dubbla problematiken som jag talade om i mitt anförande. Jag håller naturligtvis med om att den grundläggande jämställdhetsfrågan i vårt samhälle är att kvinnor under lång tid har varit underrepresenterade och missgynnats på olika sätt. Dock måste vi ha i blickfältet, som vi ser just nu, att killarna lämnar högskolan. Könsfördelningen är nu ungefär 60-40 i grundutbildningen, där tjejerna är klart dominerande. Det tycker jag också är ett jämställdhetsproblem. Även det behöver vi angripa.

Fru talman! När vi återkommer i januari angående forskningspropositionen kommer vi att diskutera den här frågan igen. Jag är nämligen inte nöjd med att vi i Sverige har en jämställdhetsminister och att det får räcka. Självklart är det viktigt. Men det är också viktigt att kunskapen om genusvetenskap och om de ojämlika förhållandena mellan könen integreras på alla nivåer, från förskolan och upp till högskolan. Den frågan är helt skild från mäns våld mot kvinnor och integration. Där återkommer vi. Jag vill passa på att ställa en fråga till ministern om jobbkrisen och varslen. Enligt TT kommer 200 000 jobb att försvinna till 2010. Vilka är det som drabbas? Jo, det är främst ungdomar. Precis som TCO anser Vänsterpartiet att det är viktigt med fler högskoleplatser för att dessa människor ska kunna utbilda sig vidare och inte vara arbetslösa. Vad har ministern för beredskap när 200 000 jobb försvinner, främst för unga, det närmaste året?

Fru talman! Vad gäller den senare frågan kan jag försäkra att regeringen följer utvecklingen dag för dag. Vi har på kort tid lagt fram två så kallade paket som syftar till att möta den utveckling vi ser. Givetvis finns också fler högskoleplatser med i en sådan arsenal. Men som jag utvecklade i mitt anförande förefaller det rimligare att satsa pengar på sådant där det är brist än på sådant där det fortfarande är överskott. Regeringen arbetar så att vi tar ansvar för jämställdheten inom respektive sektor. Därutöver har vi en särskild jämställdhetsminister som driver på oss andra. Hon och jag har redan gjort flera saker tillsammans. Jag är stolt över den forskningssatsning vi gör för att utröna mer av bakgrunden till mäns våld mot kvinnor. Det är viktigt. Hon och jag har också gjort en satsning tillsammans på kvinnosjukdomar som är viktig. Vi behöver dock göra ytterligare saker som jag återkommer till i andra sammanhang. Bristen på jämställdhet inom högskolan är fortfarande ett problem. Tyvärr ser vi att den ojämna könsfördelningen i grundutbildningen är ett växande problem som vi verkligen behöver attackera.

Fru talman! Lågkonjunkturen breder ut sig. Varje dag kommer nya varsel. Svenskt Näringsliv beräknar att ungefär 200 000 jobb kan försvinna. Det är inte den borgerliga regeringens fel. Det är en kris som omfattar en stor del av världen. Det började med en finanskris som utvecklade sig till en jobbkris. Den uppkomna situationen gör att man måste handla. Där står regeringen skyldig när den inte gör det som man skulle kunna förvänta sig av den. Snart är det jul. Människor i Olofström, Göteborg och Trollhättan kommer att bli uppsagda precis lagom till jul. Har man otur är det två i samma familj som inte kommer att ha något arbete. Har man extra otur saknar man arbetslöshetsförsäkring och kommer att få en inkomst framöver på 7 020 kronor enligt TCO:s beräkningar. Det är förfärligt och förfärligt orättvist! Som sagt, krisen är inte regeringens fel - men att sätta in otillräckliga åtgärder och göra det för sent är definitivt regeringens fel. Länge höll man fast vid att åtgärderna i den lagda budgeten var tillräckliga, trots att nästan varje land i Europa och på andra ställen fixade åtgärdspaket. Efter massivt tryck från Svenskt Näringsliv, de fackliga organisationerna, enskilda företagare och oppositionen fick regeringen ändra sig. Nu har det kommit åtgärdspaket. Tyvärr är det inte tillräckligt; det är alldeles för lite och för sent. Det är nu efterfrågan måste stimuleras. Det är därför vi ska höja studiemedlen. Studenter är en grupp som har varit eftersatt länge men som behöver rättfärdiga sin ekonomi. Det är nu de åtgärderna ska sättas in. Det är nu utbildningsåtgärderna ska sättas in, inte om ett år. Något av det första den borgerliga regeringen gjorde var att skära ned på antalet utbildningsplatser i bland annat kommunal vuxenutbildning. Man byggde inte ut högskolan och halverade antalet arbetsmarknadsutbildningar. Trots att man nu kryper till korset och inser att det var fel att skära ned är satsningarna inte tillräckliga, och de kommer definitivt för sent. Man säger att man ska starta en yrkeshögskola. Det är kanon. Men en yrkeshögskola är inget utan tillräckligt med platser. De är färre än när vi satt vid makten. Arbetsgivarna protesterar och säger att de kommer att få lägga ned utbildningar. Ute i kommunerna har lokaler sagts upp och lärare avskedats eftersom man slaktade den kommunala vuxenutbildningen. Tänk om detta hade varit på plats när krisen kom! Men man har ett annat sätt att se på utbildning. Förra gången det var kris och vi skulle städa upp efter den dåvarande borgerliga regeringen var något av det viktigaste för oss att höja kunskapsnivån hos befolkningen. Det gjorde vi tillsammans med bland annat Centerpartiet som hade en annan inställning då. En föraktfull Jan Björklund ansåg att vi bara gömde arbetslösa i Kunskapslyftet som var Amsåtgärder. Vi har hört en liknande diskussion i dag från både Lars Leijonborg och Eva Johnsson. Jag tycker att det är ett förfärligt resonemang. Utbildning är alltid viktigt men ännu viktigare i lågkonjunktur. Jag träffade en kvinna i Malmö på 90-talet. Hon hade blivit utkastad från ett litet tillverkningsföretag som fick bomma igen när krisen blev ett faktum. Hon fick möjlighet att delta i Kunskapslyftet, läsa in viktiga ämnen och bli undersköterska, något som varit en dröm för henne i hela hennes liv. Om ni hade träffat henne hade ni inte kunnat prata som ni gör. Hon var nervös första gången hon gick till den kommunala vuxenutbildningen i Malmö. Hon hade inte suttit i skolbänken på 30 år. Men hon fick hjälp och en möjlighet att välja en ny bana. Det är alltid viktigt men ännu viktigare i kristider. Utbildning är en av de effektivaste åtgärderna i kristider. Att dra ned på utbildningsinsatserna i högkonjunktur och inte satsa tillräckligt i lågkonjunktur är inte bra för de enskilda och en katastrof för Sverige. Utbildning behövs för att Sverige ska växa sig starkt. Fru talman! På ett tidigt stadium bestämde arbetarrörelsen att Sverige skulle konkurrera med kunskap och kompetens och inte med låga löner och dålig arbetsmiljö. För oss har det varit och är viktigt att hela tiden höja hela befolkningens kunskapsnivå. Det handlar inte om enskilda klassresor utan om att hela tiden höja hela befolkningens kunskapsnivå. Vid varje enskilt tillfälle som vi har beslutat om nya nivåhöjningar har högern alltid röstat emot. Tidigare var det Moderaterna som stod längst till höger. I dag är det många av de borgerliga partierna som slåss om den platsen. När vi byggde ut förskolan var högern emot. När vi gjorde grundskolan nioårig var högern emot, för alla skulle inte behöva den kunskapen. När gymnasieskolan byggdes ut var högern emot, för alla skulle inte behöva det. När den kommunala vuxenutbildningen kom till var högern emot, för det var bara några Amsåtgärder. När vi tyckte att det var viktigt att universitet och högskolor skulle finnas i hela landet så att vi kunde ta vara på all kompetens och inte bara kompetensen på vissa områden betraktades det föraktfullt som bygdehögskolor. Vi är däremot övertygade om att människor kan så mycket mer. Vi vill ha ett samhälle som präglas av det livslånga lärandet från förskola till universitet och högskolor. Det är därför vi vill fortsätta att investera i förskolan. En del barn kommer från hem med välfyllda bokhyllor, andra kommer från hem där föräldrarna inte ens kan prata svenska. Mot detta står de borgerligas vårdnadsbidrag och barnomsorgspeng som kommer att urholka resurserna till förskolan. Det går till verksamheter som inte har någon som helst pedagogisk inriktning vilket är så viktigt för de barn som kommer från hem utan studietradition. De barnen kommer nu att ställas vid sidan. Vi säger att förskolan måste ha mer personal, och vi avsätter 200 miljoner kronor till mer personal i förskolan. Vi säger att förskollärarutbildningen måste byggas ut och att det måste bli fler - inte färre - lärare med inriktning mot förskolan. Vi säger att förskolan måste få ett kvalitetslyft. Vi har sju punkter om hur det ska gå till. Utöka antalet förskollärare. Lärarlyftet har tidigare inte gällt förskolan. Det är helt obegripligt. Stärk förskolans kunskapsuppdrag att vara ännu bättre på språkutveckling och att på lekens grund kunna använda sig av matematik, engelska med mera. Kvalitetssäkra all förskoleverksamhet. Om man ska ha offentliga bidrag ska man följa samma läroplan om man ska utbilda personal. Vi vill ha allmän förskola för treåringar, och vi vill ha nattis. Det är en viktig del i arbetslinjen att alla människor ska kunna arbeta även på nätter och helger. Så något om grundskolan. En av de saker som den borgerliga regeringen underlåter att göra är att satsa på grundskolan. Flera bedömare - SKL och andra - anser att grundskolan och gymnasieskolan nu kommer att åka på en rejäl smäll. Vi säger att det är viktigt att man ute i kommunerna får besked om vad som gäller, annars kommer man att börja avskeda personal nu. Den borgerliga regeringen vägrar att ge besked, trots att ett enigt SKL säger att detta är otroligt viktigt. Vi hade 3 miljarder mer till skolan i budgeten för att vi tycker att det är väldigt viktigt. Det blir än mer angeläget nu. Vi säger att för 2010 måste kommunerna få ökade bidrag med 5 miljarder. Vi pratar om att vi måste utvärdera eleverna mer, och att det är viktigt att följa upp varje enskilt barn. Det måste då också finnas möjlighet att sätta in resurser. Om man inte sätter in resurser blir det bara statiskt och leder till sortering. Så var det med det livslånga lärandet. Vi säger att man ska upprusta miljonprogrammen och framför allt skolorna i miljonprogrammen. Det är väl dags att göra det just nu. Det är något som också Lärarförbundet har krävt. Vi talar om skolforskningen, något som har varit eftersatt och som Lars Leijonborg inte sade ett ord om när han stod här tidigare. Det finns inte något med om det i den forskningspolitiska propositionen. Skolforskningen är jätteviktig. Vi säger att vi ska ha en trygg skola med nolltolerans mot mobbning. Vi säger att vi vill ha en skola på lika villkor där Plymouthbröderna inte får starta skola. Vi vill ha en skola där de pengar som borde gå till eleverna inte får delas ut till enskilda aktieägare. Vi säger att det är fel att tvångsprivatisera skolor. Vi säger att vi vill ha en bra lärarutbildning där även de som ska undervisa de små barnen ska få goda ämneskunskaper. Matematiken ska stå i förgrunden genom matteverkstäder och en lärarutbildning som tar detta på allvar och genom en fortbildning som inte smetas ut, utan används där de största bristerna i den svenska skolan finns. Vi har ytterligare en kvalitetspunkt. Lars Leijonborg var inne på det. Det gör mig glad att han vill ha en blocköverskridande överenskommelse när det gäller Autonomiutredningen. Jag tror att det är helt rätt. Precis som Lars Leijonborg sade är det spelreglerna som vi ska vara överens om, och det kommer att vara till men för studenter och lärare om vi inte är överens. Vi har olika åsikter och olika ambitionsnivåer, men jag tycker att vi skulle försöka komma överens om spelreglerna för den svenska skolan. Vilket betygssystem ska gälla och kan gälla över tid? Lärarutbildning, gymnasieskola och skollag är något som lärarorganisationerna kräver att vi ska göra något åt. Det är något som Svea, elevorganisationen, kräver. Så gör man också ute på skolorna. Är ni beredda att ta den bollen?

Fru talman! Skillnaden mellan vår och högerns kunskapssyn börjar klarna. Vår politik syftar till att ge alla elever kunskap - inte att de ska bli bättre på prov. För oss är kunskap inte en viss mängd fakta som kan mätas med betyg. För oss betyder kunskap förmåga att förstå, ordna, värdera och utveckla ett samlat vetande. För oss är inte lärande lika med inlärning. Lärande försiggår i en social process. Elever kommer till förskola och skola med olika förutsättningar och skilda sätt att tänka, något som måste påverka lärandeprocessen. En gemensam och likvärdig skola är därför en grundläggande förutsättning för att tillvarata alla elevers rätt till kunskap. Timss-rapporten har varit i fokus den senaste veckan och jag måste säga att jag är skeptisk till hur ett lands utbildningsnivå och samtliga elevers kunskaper kan sammanfattas och graderas med hjälp av ett enstaka prov vart fjärde år. Därför tar vi Timss och liknande internationella undersökningar med en stor nypa salt. Mer intressant är en djupanalys av svenska elevers matematikkunskaper som har gjorts av en forskargrupp vid Göteborgs universitet. Per-Olof Bentley, som är vetenskaplig ledare för gruppen, konstaterar: För mycket läromedelsundervisning och självstudier när det gäller förståelse av begrepp och beräkningsprocedurer är orsaker bakom brister i svenska elevers matematikkunskaper. Ett av Vänsterpartiets viktigaste förslag är att anställa fler lärare. Inom vissa verksamheter som skolbarnsomsorgen, eller fritidshem, finns ett akut behov av fritidspedagoger, men också inom förskola och skola är behovet stort av lärare och annan pedagogisk personal. I vår budgetmotion gör vi en satsning som på sikt innebär 25 000 fler tjänster inom förskola, skola och fritidshem. Vi anser också att lärare i grundskolans tidigare år även fortsättningsvis ska ha goda ämneskunskaper så att de inte enbart behöver lita till läroböcker i sin undervisning. Djupa ämneskunskaper för lärare i förskolan är också viktigt. Det är bara när man har kunskapen som man kan omsätta exempelvis matematiken i leken och anpassat för barnen. Jag hoppas att regeringen tar sig en ordentlig funderare och betänker väl de förslag om intagningsstopp på lärarutbildningen och urholkad utbildning för lärare mot de yngre åldrarna som regeringens utredare lade fram nyligen. De går nämligen på tvärs med de behov som finns vad gäller antal lärare och kompetens. Fokus måste flyttas från eleven till läraren i den bemärkelsen att det inte är elevens fel när skolan misslyckas. Skolan måste ges tillräckliga resurser för att ge alla elever det stöd och den hjälp de har rätt till. Det är nämligen vad det handlar om - alla barns rätt till kunskap. Eleverna är inte karosser på ett löpande band som man ska montera delar på. Eleverna är individer som går till skolan med olika ryggsäckar. En del har redan fyllts på, andra är svårare att öppna. För läraren gäller det att se till att ryggsäcken är öppen, titta vad som finns i och sedan hjälpa till att fylla den tillsammans med eleven. Om vi vill att de svenska eleverna ska bli bättre på att göra prov kanske Jan Björklund kan vara rätt häst att satsa på. Men sanningen är att hittills har resultaten av utbildningsministerns politik varit magra. Förbud mot mobiltelefoner och betyg för sjuåringar är de tyngsta reformer han har mäktat med. Samtidigt innebär högerregeringens ekonomiska politik att kommunernas ekonomi försämras, vilket leder till nedskärningar och ännu färre lärare i skolan. Det är en politik som Jan Björklund i allra högsta grad är ansvarig för, och därför är det högst anmärkningsvärt att han skolkar från den här debatten. Fru talman! Valet mellan höger och vänster är tydligt och står mellan fler betyg eller fler lärare. Det står mellan att prestera bra på prov eller få verkliga kunskaper som förbereder för arbets- och samhällsliv. Nu mer än någonsin krävs mer satsningar på utbildning. Det gäller vuxenutbildning, yrkesutbildningar och högre utbildning. Det ska inte bara vara återställare utan satsningar. Regeringens så kallade satsning på vuxenutbildning är ju bara en återställare av den neddragning man gjorde under sitt första regeringsår. Det läge vi just nu befinner oss i, med varsel och uppsägningar, visar hur viktigt det är att kunna ha möjligheten att skola om sig, att välja någonting annat. Den politik som regeringen hittills bedrivit, och envist håller fast vid, är att vissa ungdomar, vissa människor, inte ska ha garantin att lätt kunna skola om sig i framtiden. Vänsterpartiet anser att all gymnasieutbildning ska ge grundläggande behörighet. Det innebär inte att alla måste läsa vidare, men när de vill eller tvingas på grund av omständigheter som dem vi ser i dag, ska de kunna ha flera alternativ, flera vägar att gå och inte sitta fast i en återvändsgränd. Därmed vill jag hänvisa till vårt särskilda yttrande i betänkandet. Jag vill också passa på att önska fru talman en god jul!

Fru talman! Det gäller att försöka definiera hur framtidens skola ska se ut. Man blir inte särskilt mycket klokare när man läser de få sidorna i budgetpropositionen från regeringen som handlar om skolan. Det verkar vara ett läge mellan stationerna där man mest hänvisar till olika utredningar som är på gång. När vi varje morgon vaknar till fler nyheter om konjunkturnedgång, kriser och så vidare måste vi nu ta sats för att forma framtidens skola. Det är nu vi har möjlighet att använda människors påtvingade sysslolöshet eller friställning, eller vad man ska kalla det, till utbildning. Det är nu vi också måste se över hur vi ser till att våra ungdomar kommer in i nästa högkonjunktur välutbildade och redo för framtiden. Det är alltså nu vi ska rusta för framtiden. Därför är det ganska bekymmersamt att alliansregeringen helt enkelt inte lyssnar på kommuner och landsting när de klargör vilka konsekvenser dagens ekonomi kommer att få redan nästa år. När det gäller det privata näringslivet kan snabba ryck ofta fungera. När det gäller kommuner och landsting fungerar det inte. Det måste ses långsiktigt. Det är nu budgetarna läggs, och redan nu förbereds besparingsprogrammen i våra kommuner. Det kommer att drabba skolan, helt klart, och det kommer därmed att drabba eleverna som får sämre förutsättningar. Vi har därför från Miljöpartiet flera gånger krävt besked från regeringen. Vad kommer man att erbjuda kommunerna och landstingen? Jag hoppas att det kommer någonting och att det inte dröjer för länge. När det handlar om hur skolan ser ut har vi alla tagit del av den senaste Timssrapporten om kunskapsfrågorna. Frågan är vad man kan göra för att förbättra läget. Man blir naturligtvis oroad över matematik och naturvetenskap, och tidigare andra ämnen, där vi har bristande resultat i Sverige. Det skrämmande är att det verkar som om omoderna pedagogiska inlärningsmetoder används. För mycket går på rutin. Det är för lite förnyelse och användning av den kunskap och de vetenskapliga erfarenheter och resultat som i dag finns inom utbildningsvetenskapen. Jag blir särskilt oroad när jag tittar på de satsningar som regeringen gör. Lärarlyftet är bra i sig, men man måste också vara lite flexibel i dessa frågor och se hur det fungerar. När jag under hösten inför budgetarbetet fördjupade mig i detta och ringde upp skolor och frågade varför det är så många avhopp från Lärarlyftet fick jag beskedet att det helt enkelt handlade om att ersättningsnivån gör att många studenter, framför allt kvinnliga, hoppar av. Lönen räcker inte för att de ska klara sig med familj och andra utgifter. Jag har i interpellationsdebatter frågat utbildningsministern om man är beredd att se över detta. Nej, man är inte beredd att ta lärdom av verkligheten. Man går dogmatiskt sin fastlagda väg. Därför föreslår vi från Miljöpartiet i vårt budgetalternativ att man ska höja ersättningsnivån. Det är viktigt med fortbildning, jag håller med alliansregeringen om det, men då är det också viktigt att ge möjligheter till det. Tyvärr verkar utbildningsministern inte vara intresserad av den frågan. Ännu värre är det att man inte är intresserad av att ta till vara den kunskap som finns ute i våra skolor bland obehöriga lärare. Jag blir beklämd över att det i det budgetförslag som vi i dag diskuterar inte finns ett öre avsatt till fortbildningen, till att göra obehöriga lärare behöriga. Det system som heter VAL får inga pengar i budgetförslaget. När jag ringde upp Umeå universitet, där detta finns, sade de: Vi har inte fått några pengar, men vi hoppas få. Vi har fått en del löften från Leijonborg om att få pengar senare. Det finns dock inga pengar i budgeten. Detta känns ganska märkligt. Det är alltså fråga om lärare i våra skolor som är erkänt duktiga. De är så duktiga att de ska rekommenderas av rektorerna. Deras kunskaper ska valideras för att de sedan ska kunna bli behöriga. Jättebra, förutom att det var ännu bättre under förra mandatperioden. Då fungerade det bättre eftersom man hade ett högre poängantal. Men dessa lärare får alltså inte fortsätta om inte någon från alliansen plötsligt kan fiska upp de 60 miljoner som behövs eller berätta för mig var man ska hitta dem. På den här högskolan hade man inte hittat dem. Nog är det egentligen ganska märkligt att en regering som gör det till sin stora grej att fortbilda lärare missar två bitar, dels kvinnorna som inte får tillräckligt hög ersättningsnivå för att kunna gå fortbildningarna, dels de obehöriga som inte får bli behöriga eftersom Anders Borg inte verkar ha lyckats få fram pengarna eller gett dem till Leijonborg. Det är ganska skrämmande fakta som jag skulle vilja ha svar på under dagens debatt. Det handlar om att vi måste ta till vara de begåvningar vi har i vår skola på både lärarsidan och elevsidan. Från Miljöpartiet har vi också lyft en annan fråga under hösten. Det gäller frågan om modersmålsundervisning, som jag återkommer till senare under debatten. Det handlar om att ge våra nytillkomna invandrarelever en chans att använda sina kunskaper i Sverige och gå vidare kunskapsmässigt. Det kan de göra genom att till exempel ha undervisning på sina hemspråk. Forskningen visar klara och bra resultat. Men det verkar finnas en ytterst stor ovilja, baserad på vad vet jag för konstiga fördomar från utbildningsministern, att tillvarata detta. Jag kommer senare att återkomma till den frågan i mina frågor. Det handlar om att vi måste ta till vara våra elevers utbildningsnivå och begåvningar så bra vi kan. Sveriges främsta konkurrensmedel är i dag kunskap. Vi måste då tillvarata begåvningar så mycket som vi bara kan oberoende av härkomst, läggning eller vad det nu kan vara. Det är vad som är en modern skola. En modern skola är att utnyttja elevernas kompetens och möjligheter maximalt genom att ge en maximal möjlighet att utvecklas. För att bygga denna skola för framtiden - jag kan här återkomma till det som Marie Granlund var inne på - kan man använda blocköverskridande överenskommelser. Jag undrar när alliansregeringen kommer att visa sig mogen nog att genomföra sådana. Jag tror att de enskilda ledamöter som sitter här utan vidare skulle kunna tänka sig det. Problemet är att ni har en utbildningsminister som inte är mogen det. Han sätter sig bara och dikterar reglerna för oppositionen som om vi skulle svälja det. Det vet varenda en som har sysslat med politik några år att överenskommelser och förhandlingar handlar om att ta och ge. Om man inte är beredd att ge någonting kan man inte heller ta någonting. Min sista fråga till alliansen i den här debatten är: När är er regering mogen att ingå blocköverskridande överenskommelser om skolområdet? Den svenska skolan med dess representanter, fackföreningar och verksamheter ropar efter detta. Vi från oppositionens sida och Miljöpartiet har sagt att vi gärna är beredda att medverka till sådana. Men ni måste vara mogna att också kunna ge och inte bara ta.

Fru talman! Förra veckan kom rapporten Timss som jämför länder vad gäller naturvetenskap och matematik. Tyvärr visade den mycket dystra resultat för svensk del vad gäller matematiken. Sverige har återigen backat och ligger nu under det OECD-snitt som man jämför med för andra länder. Färre svenska elever får bra resultat, och fler elever får dåliga resultat. Läget är mer än allvarligt vad gäller kunskaper hos svenska elever. Senast Timss kom med en rapport var 2003. Då var matematikresultaten väldigt oroväckande för svenska elever. Skolverket radade då upp ett antal insatser som man såg var helt nödvändiga. Det handlade både om pedagogiska insatser och om viktiga politiska beslut som man ansåg nödvändiga. Man var tvungen att fatta de besluten för att vända trenden så att svenska elever ska bli bättre i skolan. Alla de saker som Skolverket då radade upp är nuvarande regering på väg att genomföra. Det är saker som är på väg att genomsyra svensk skola och svensk undervisning. Det tragiska är att för fem år sedan, då Skolverket sade att detta var så viktigt, ryckte den socialdemokratiska majoriteten på axlarna och sade: Det här är ingenting som vi behöver göra. Man fortsatte att springa åt helt fel håll. Ser man inte problemen har man heller inga åtgärder för att lösa dem. Därför är det oerhört viktigt att snabbt göra rätt. Det är tur att vi har en alliansregering som hösten 2006 raketstartade vad gäller det politiska området skola och utbildning. Det är tur för svensk skola. Det finns mycket bra i svensk skola. Men det finns också ett antal stora utmaningar för att vi ska komma till rätta med den socialdemokratiska sorteringspolitik vad gäller utbildning som rått under väldigt lång tid. Centerpartiet med de andra partierna inom alliansregeringen är nu på god väg att bygga en ny skola. Det är en skola som innebär en rättvisa som gör att eleverna får möjligheter direkt. Det är en rättvisa som innebär att eleverna ges en ärlig chans att lyckas från början. Det är en rättvisa som innebär en bra start i livet. Det är en stor skillnad mot vad det var tidigare. I det bygget är förskolan väldigt viktig. Regeringen föreslår i budgetpropositionen omfattande investeringar för att höja kvaliteten i förskolan. Barns lärande och utveckling står i centrum för åtgärderna. Det satsas bland annat stort på kompetensutveckling för barnskötare och förskollärare, det vi kallar för Förskolelyftet, med 600 miljoner de kommande åren. Läroplanerna förtydligas vad gäller målen. Man kommer ännu tydligare i lekens tecken att fokusera på läs- och skrivinlärning och räkning inom förskolan. Det är en mycket viktig insats för att alla barn ska ha en rättvis start från början. Vi inför också allmän förskola för treåringar år 2010, och en barnomsorgspeng kommer till sommaren. Det innebär både en ökad mångfald och en satsning på det pedagogiska uppdraget. Fru talman! Det är början av skoltiden och de första åren som är så oerhört viktiga att satsa på. Det är därför som regeringen gör investeringar på de tidiga åren i förskolan och också i grundskolan. Vi ska också ha en skola som i större utsträckning än i dag tillåter individuella möjligheter. Ingen ska behöva gå osedd genom nio år i grundskolan. Man ska få den uppbackning man behöver när man behöver den. Varje elev ska också få stimulans när den behöver det. Vi ska ha en skola som möter elevens lust att lära på alla nivåer. Jag tänker nämna några exempel som visar på hur vi som helhet lyfter skolan. För att stärka basfärdigheterna gör vi en läsa-skriva-räkna-satsning med 900 miljoner på tre år. Vi vet hur viktigt det är att alla har med sig grundkunskaperna direkt för att lyckas vidare inom skolan. Vi inför mål och nationellt prov i matematik i årskurs 3. Det är ytterligare ett verktyg för att stärka det tidiga lärandet. Det är insatser och utvärdering som vi anser måste gå hand i hand. Det är vårt sätt att arbeta. Det är tvärtom mot tidigare. Då var devisen: Laga och lappa sedan. Det var mycket viktigare än tidiga insatser och utvärdering. Speciallärarutbildningen kommer tillbaka. Den startade nu i höstas. Lärarlyftet fortsätter med drygt 1,2 miljarder nästa år. Det är en historiskt stor kompetensutveckling för svenska lärare. En ny lärarutbildning är på väg fram. Vi satsar på lärarna så mycket därför att vi vet att lärarna är skolans viktigaste resurs. Har lärarna en bra arbetsmiljö, goda kunskaper och en bra fortbildning ökar också svenska elevers resultat och välmåendet i skolan. Vi kvalitetssäkrar därmed undervisningen och också läraryrket i sig med alla dessa insatser med utbildning och legitimation. En rektorsutbildning är på väg fram. Det är mycket viktigt att vi har rektorer som kan anta ledarskapet men som också på ett bättre sätt har både kunskapen och verktygen för att uppnå målen i läroplan och kursplaner, vilket är rektorers viktigaste uppgift. Vi vill också ha tydliga utvärderingsinstrument. Det är därför de individuella utvecklingsplanerna numera kan få se både framåt men också bakåt. Det är ett tydligt verktyg för lärarna och också viktigt för oss föräldrar för att på ett tidigt stadium veta: Hur går det för våra barn i skolan? Betygen kommer från år 6. Det är viktiga delar för att kunna se att svenska elever följer med. Det är också viktigt för att se vilka andra typer av insatser som måste till. Skolverket har också på senare tid varit tydligt och sagt att vi måste vara fokuserade mer på resultat i svensk skola, inte bara på process, som det har varit under för många år. Nya kurser och läroplaner, 525 miljoner till matematik, naturvetenskap och teknik, ett långsiktigt initiativ för att stärka bland annat matematikkunskaperna, åtgärdsprogram mot mobbning, spetsutbildningar på 20 av landets gymnasieskolor och mycket mer - det är ett smakprov på vad som är på väg och visar tydligt regeringens helhetsgrepp inom skolpolitiken. Satsa tidigt! Utvärdera tidigt! Satsa på lärare och rektorer! Det är insatser som den tidigare regeringen inte orkade med, eller som man helt enkelt inte ville ha. Det var inte nödvändigt helt enkelt, för allt var ju bra som det var tidigare. Fru talman! I budgetpropositionen storsatsar regeringen också på vuxen- och yrkesutbildningen. Hela 1,8 miljarder fördelas under kommande tre år. En av de viktigaste delarna är att stärka komvux. Den kommunala vuxenutbildningen har i mångt och mycket haft en teoretisk profil. Nu ser vi till att ändra på det. Det ska bli en valmöjlighet även inom vuxenutbildningen. Därför kommer nu utbildningar som har med yrkesvux att göra, en yrkesinriktad vuxenutbildning. Det är en viktig satsning just för alternativen. Men vi vet också att det är oerhört välkommet ute i kommunerna, just yrkesutbildningarna är relativt mycket dyrare än de teoretiska utbildningarna. Många kommuner har tackat för att de får dessa pengar och inte bara pengar till de teoretiska utbildningarna. Det kommer också en yrkeshögskola till våren. Den blir som ett kvalitetsparaply, kan man säga, för alla eftergymnasiala utbildningar så att de elever som går där vet vad utbildningen är värd: Vad ger det mig om jag går vidare? Förutom de jättesatsningar som har gjorts i budgeten vad gäller vuxenutbildningen aviserade regeringen för två veckor sedan, den 5 december, ytterligare insatser på flera miljarder vad gäller vuxenutbildningen. Bland annat handlar det om drygt 3 000 extraplatser inom yrkesvux och för nästa år 1 000 platser till inom KY. Det är viktiga delar för att stärka vuxenutbildningen i landet. Den här satsningen innebär också att fler personer får möjlighet att få det högre bidraget i studiestödet för vissa studier inom yrkesvuxenutbildningen. Sammantaget är det alltså väldigt stora satsningar på vuxenutbildningen, och det sker samtidigt som vi vill ha en ökad validering. Vi vill ha en ökad individualisering och valfrihet. Vi satsar på nya svenskar som kommer hit, på tydliga kompletterande utbildningar och på en bättre sfi så att de snabbt kan komma ut i yrkeslivet, någonting som inte gjordes tidigare. Fru talman! Om man tittar på vänsterkartellens olika budgetförslag kan man notera att bilden blir väldigt spretig och splittrad, som flera har varit inne på tidigare. Det verkar faktiskt som om Socialdemokraterna, ska jag säga, till en del i alla fall, har minskat ned något på sina axelryckningar och i stället har börjat nicka en del åt regeringens politik. Ni är varmt välkomna på vårt utbildningståg. Jag tycker att det är bra med de nickningarna. Förhoppningsvis har ni nu också börjat inse att man behöver ändra skolpolitiken för elevernas och skolornas skull, inte som ni aviserade tidigt därför att ni förlorade valet på det. Det är viktigt för elevernas och skolornas skull. Men man undrar faktiskt hur länge det kommer att hålla i sig. Kan vi lita på Socialdemokraternas nyfunna intresse för skolan? Kan svenska folket lita på att det är riktigt, eller kommer man att börja rycka på axlarna framöver igen för att få vara kamrat med Vänsterpartiet och Miljöpartiet? Annars vet jag faktiskt inte hur man ska få ihop det, för det är ingen enad socialistkartell som vi har framför oss. De har egna motioner som spretar åt tre olika håll. Socialdemokraterna gillar läxor. Vänsterpartiet vill, som vi hörde, absolut inte ha några läxor över huvud taget. Vänsterpartiet vill inte ha några friskolor, Socialdemokraterna vill ha några friskolor och Miljöpartiet älskar friskolor. Nu vill Socialdemokraterna ha tidigare betyg och nationella prov. Vänsterpartiet vill absolut inte ha det och inte Miljöpartiet heller. Det finns alltså en hel del att arbeta på. Kommer ni att ställa upp på den gemensamma politik som Vänsterpartiet och Miljöpartiet nu driver? Ekonomin är också väldigt svajig. Ibland undrar man hur det ligger till med detta, när vi bland annat kan läsa i Vänsterpartiets yttrande hur de ifrågasätter de penning- och finanspolitiska ramverk som nu föreslås i riksdagen. Vart kommer det att barka hän med svensk ekonomi? Fortsättning lär följa i den rödgröna såpan. Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till förslagen i betänkandet UbU1. Regeringen vill satsa på en rättvis skola, en skola som innebär goda förutsättningar för alla elever. (Applåder)

Fru talman! Det finns mycket spännande som man skulle kunna ta upp i en replik efter Sofia Larsens anförande. Vi får se hur långt vi hinner. Här ropar man kris i skolan återigen. Om man ska titta på den Timssrapport som också Sofia Larsen hänvisar till är ju sanningen att Sverige för det mesta legat runt genomsnittet i de här mätningarna. Det som är intressant är att se det ur ett historiskt perspektiv. Någonstans i mitten av 90-talet stack Sverige upp. Man kan tänka sig att det måste ha varit ett resultat av den tidigare förda politiken - kanske inte just de borgerliga tre åren som fanns där - och se på vad som har hänt efter det. Vi har sett privatisering med ökat antal fristående skolor, en orättvis resurstilldelning till skolorna och neddragningar inom den offentliga sektorn som drabbade inte bara skolorna väldigt hårt utan även förskola och fritids. Det är ett intressantare perspektiv att se det i. Den slutsats jag drar av Timss är att skolan ska vara offentligt finansierad, demokratiskt styrd och att lärarna i skolan och förskolan också ska ha djupa kunskaper. Om man ska satsa tidigt men inte vill satsa på ökade kunskaper, vad är det för satsningar man gör då? Det är ju en urholkning som ni gör, som inte bäddar för att de resultat ni älskar att titta på kommer att förbättras någonting alls.

Fru talman! Jag tycker att det är väldigt positivt att Rossana Dinamarca nu säger att det är viktigt att satsa tidigt och att satsa också på lärarna. Det är bland annat därför som vi förstärker förskolan med Förskolelyftet, vi förstärker läroplanen, och vi förstärker ledarskapet så att förskollärarna får det pedagogiska ansvaret och inte ansvarar för själva laget som finns där. Vi ser också till att satsa tidigt de första åren i skolan, bland annat vad gäller en läsa-räkna-skriva-satsning. Det som blir förvånande när Rossana Dinamarca uttrycker sig så starkt för de tidiga insatserna är hur ni kan dra ned närmare ½ miljard på de första åren. Ni ställer inte upp på en läsa-räkna-skriva-satsning. Ni vill inte ha nationella prov. Ni vill inte se de förtydliganden i läroplanen som vi har aviserat. Hur menar ni att en förstärkning ska gå till när ni ekonomiskt drar ned med så stora summor på förskolan och de tidiga åren i skolan?

Fru talman! Läsa-skriva-räkna-satsningen är en tillfällig satsning som den här regeringen gör. Vi satsar på 25 000 fler lärare inom skola, förskola och fritids därför att det på längre sikt är en bättre satsning, inte någonting som bara pågår tre år. Vad händer med de barn som kommer sedan? Alla behöver väl förstärkningen i läsande, skrivande, matematik med mera. När det gäller de nationella proven har vi sagt att det inte är fler nationella prov som behövs. Det är inte heller fler betyg eller tidigare betyg som behövs utan det är just fler lärare, yrkeskunniga, bra lärare. Målstyrningen tycker jag ändå är rätt intressant. Jag vet att den här regeringen inte har ägnat sig någonting åt att vetenskapligt belägga sina förslag, men jag brukar titta ganska mycket på forskning. Där kan man se att till exempel uppstyrning i mål leder till att elevernas kunskapsnivå sjunker. De lär sig mindre därför att man också i skolan blir mer fokuserad på att klara testen. Det finns intressanta exempel i USA, där man bygger upp hela sin utbildning på att träna mot så kallade exams . Allt handlar om proven. Jag tror att det är viktigt att man också tar till vara andra djupa kunskaper och mer komplexa kunskaper som ibland är svårare att mäta. Jag kan inte se detta som en satsning. Man drar ned på statsbidragen med 6 miljarder kronor. På skolans område handlar det om ungefär 3 miljarder. Hur kan man kalla det för en satsning?

Fru talman! Ingen kan väl anklaga alliansregeringen för att inte satsa. Det kom ett reformutrymme på 32 miljarder kronor i höstbudgeten. Dessutom kom det 8,3 miljarder den 5 december och ytterligare bland annat 3 miljarder som Lars Leijonborg pratade om. Det är otroliga satsningar som regeringen gör för att stärka landet Sverige, våra elever, skolan och svensk forskning. Det är någonting som vi kan göra därför att vi har sunda finanser. Sverige är ett av få länder i Europa som har ett överskott i statsfinanserna därför att vi har sett till att människor har kommit i arbete. Det hade aldrig kunnat fungera om Rossana Dinamarca och vänsterkartellen hade regerat. Vi hade inte haft de resurserna att satsa. Pengarna kommer inte uppifrån. Vi måste se till att det finns fler företag och fler människor i arbete så att vi kan få pengar till välfärd. Det är oerhört viktigt. Just därför kan regeringen satsa på det stora Förskolelyftet, Lärarlyftet, tidiga insatser i skolan och en bra utvärdering, vilket är oerhört viktigt. Skolverket sade också att detta behöver komma till. Det går inte att fortsätta som Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna gjorde under den förra mandatperioden. Det fungerar inte om vi ska stärka resultaten i den svenska skolan och om det ska bli bra för svenska elever. Man måste göra insatser, precis som regeringen gör.

Fru talman! Det är anmärkningsvärt att utskottsordförande Sofia Larsen håller ett anförande om utbildnings- och skolpolitik och inte säger ett ord om krisen. Jag skulle vilja fråga Sofia Larsen hur man kommer att förhålla sig till detta. Regeringen har hela tiden varit motvillig att införa ett krispaket. Det gällde det första krispaketet. Sedan sade man att man inte ville ha något speciellt till fordonsindustrin. Det handlade om att folk skulle köpa bilarna, och därför behövdes det inte något speciellt till det. Hela tiden får man krypa till korset. Nu har man också fått krypa till korset när det gäller komvuxplatser och KY-platser. Även om det inte är tillräckligt och det är alldeles för sent får man krypa till korset. Hur ska ni hantera att kommunerna över huvud taget inte är med i krispaketet? Skolan kommer antagligen att åka på råstryk igen, precis som den gjorde på 90-talet. Nu behövs det satsas pengar, precis som era borgerliga kolleger i SKL säger. Det behövs pengar, annars kommer kommunerna att börja säga upp personal nu. Lärarförbundet varnar för att man i flera kommuner redan nu säger upp förskollärare, lärare och speciallärare. Det kommer att bli förödande. Det är den här stora utmaningen vi står inför, och Sofia Larsen säger inte ett enda ord om detta. Redan i höstbudgeten sade vi att det behövs 3 miljarder mer till skolan för att vi ska kunna satsa, men det kommer att behövas ännu mer pengar. Vi ställer upp på SKL:s krav på 5 miljarder mer för att vi ska kunna säkra verksamheten i kommuner och landsting. Vad säger Sofia Larsen om det? Kommer man att krypa till korset även här, och i så fall när? Tiden rinner i väg.

Fru talman! Läget i svensk ekonomi är väldigt allvarligt. Vi har både en lågkonjunktur och den finansiella krisen. Då är det tur att Sverige är så starkt rustat ekonomiskt. Vi är ett av få länder i Europa som har haft ett budgetöverskott. Det har vi därför att vi har sett till att 170 000 fler människor kom i arbete. Därför kan vi också satsa historiskt mycket, 32 miljarder i budgeten plus de miljarder som kom som en extrastimulans. Kom inte och säg att regeringen har legat platt! Det är tur att vi har en alliansregering som kan satsa i detta läge. Det hade Marie Granlund och hennes parti varken klarat eller orkat med. Man kan fråga sig hur det kommer sig att Socialdemokraterna straffbeskattar unga människor, människor som har varit långtidssjuka och människor som har invandrat till Sverige, det vill säga människor som ändå har höga trösklar in på arbetsmarknaden. Hur kan man komma och säga att man ska straffbeskatta dem och höja arbetsgivaravgiften i stället så att de får ännu svårare att komma in på arbetsmarknaden? Vi behöver människor som får ett arbete och inte människor i ett utanförskap. Sedan handlar det om att kunna stimulera kommunerna. Det gör vi. Det har regeringen gjort under två års tid. Det fortsätter man med, bland annat genom en sänkning av arbetsgivaravgiften med 1 procent som också kommer den offentliga sektorn och kommunerna till del. Detta innebär 3 miljarder extra. Socialdemokraterna sade att det inte var viktigt och att man skulle satsa på andra delar i stället. Vi stimulerar fram fler företag och fler människor i arbete. Då får vi in pengar till välfärd som vi kan fördela på ett gott sätt. Jag vill passa på att fråga i vilka frågor det är som Socialdemokraterna tänker backa för att få med sina kamrater. Tänker ni backa om betygen? Tänker ni backa om de nationella proven? Är ni för friskolor nu helt plötsligt? I fråga om vad tänker ni backa skolpolitiskt sett för att få med era kamrater?

Fru talman! Jag kan bara konstatera att en majoritet av svenska folket inte verkar dela Sofia Larsens uppfattning om att det görs tillräckligt. Det gör inte heller era borgerliga kamrater i Sveriges Kommuner och Landsting. Det kommer att hända fruktansvärda saker med skolan om man inte går in med åtgärder nu. Det räcker inte med att sänka några arbetsgivaravgifter. Det har dessutom visat sig vara ett väldigt trubbigt instrument. Vi vill i stället satsa på de ungdomar som står längst från arbetsmarknaden. Nu behövs det mer resurser till kommunerna via kommunbidraget. Skolan är ett av de absolut viktigaste områdena där. Varför säger annars era kamrater i SKL att det är så viktigt och att de annars kommer att börja säga upp folk 2010? De måste få besked om detta nu. Om ni ska krypa till korset även här, varför inte göra det nu? Ge ett besked här i dag så att de slipper säga upp människor. Lärarna är otroligt viktiga ute i skolorna. Det handlar om speciallärare, kuratorer och andra. När det gäller blocköverskridande överenskommelser tror jag att det vore väldigt klokt om man kunde sluta med den konfrontationspolitik som utbildningsministern bedriver och om de enskilda politiska partierna inom den borgerliga regeringen slutade att kasta förslag hela tiden. Någon vill ompröva betyg, någon annan vill inte ompröva betyg, någon tycker att det inte ska finnas likabehandlingsplaner längre, någon annan tycker att de ska finnas och så vidare. Låt oss sätta oss ned och komma överens om de yttre spelreglerna för skolans verksamhet framöver. Så gjorde man i Finland, och alla hävdar att det har varit en framgångsfaktor. Låt oss sätta oss ned. Jag frågar Sofia Larsen: Skulle du vara beredd att ta initiativ i utbildningsutskottet för att försöka hitta gemensamma spelregler så att man vet vad man har att rätta sig efter ute på skolorna?

Fru talman! Marie Granlund och Socialdemokraterna säger att de vill satsa mer på skolan. Då borde ni vara väldigt glada eftersom det är någonting som regeringen har gjort sedan vi tillträdde 2006. Det har varit stora satsningar. Utbildnings- och skolområdet är ett av de områden där de riktigt stora reformerna har kommit. Forsknings- och innovationspropositionen och den nya lärarutbildningen har kommit till för att vi ska kunna stärka skolan för svenska elevers och skolans skull, inte för någonting annat. Därför borde Marie Granlund vara väldigt glad åt de satsningar som görs. Jag förstår inte riktigt vilka argumenten är mot detta. Det skulle vara intressant att se ett samarbete över blockgränserna. Jag välkomnar om ni vill följa med på vårt utbildningståg. Vi i utbildningsutskottet har haft väldigt svårt att veta var Socialdemokraterna har stått. Mona Sahlin har sagt en sak. Marie Granlund har sagt en annan sak. Någon annan riksdagsledamot från Socialdemokraterna har sagt en tredje sak. Ni är inte färdiga med er utbildningspolitik. Ni har inte satt ned foten och talat om vart ni vill. Å ena sidan nickar ni åt oss, och å andra sidan nickar ni åt Vänsterpartiet som i stort sett inte vill ha någonting, inga nationella prov, inga läxor och inga tidiga insatser. Vilket ben ska ni stå på? Det måste ni bestämma er för först. Ni måste också bestämma er för om det är Socialdemokraterna själva som vill göra upp med oss i alliansen, eller vill ni ha med er hela vänsterkartellen? Det måste ni ju sätta er ned och göra upp om. Vilka områden och vilka konkreta frågor är det som gäller? När ni har gjort er hemläxa kan vi också börja diskutera på vilka punkter vi kan hitta breda överenskommelser.

Fru talman! Jag vill börja med säga att det är väldigt trevligt att man från alliansens sida recenserar det rödgröna samarbetet, men det är lite väl tidigt. Det är väl ungefär samma kommentarer som allianssamarbetet fick för - vad blir det? - fyra år sedan när ni inte var överens sinsemellan och började samarbeta lite trevande och så vidare. Vi kan väl överlåta det tills vi presenterar vår gemensamma politik. Då kan det vara intressant att ta en debatt. Däremot avhänder det ju inte alliansen ansvaret för att hitta blocköverskridande lösningar, det som hela Skol-Sverige pratar om. Sofia Larsen svarar på samma sätt som Jan Björklund. Ömsom kräver man att ett parti ska vara blocköverskridande, ömsom alla tre partierna i oppositionen. Det är ungefär som Björklund säger, och resultatet blir ingenting. Ett samarbete kräver nämligen givande och tagande, att man faktiskt är beredd att ge någonting. Det är det vi från Miljöpartiet saknar. När kommer alliansen att visa detta på allvar? Framför allt vill jag upprepa den fråga jag ställde i mitt anförande. Vad säger Sofia Larsen om det här med fortbildning för obehöriga lärare? Varför finns 0 kronor avsatta i budgeten för detta? Hur kan det vara så? Överger ni från alliansens sida de obehöriga lärare som vill bli behöriga helt och hållet? Är det så att ni tycker att de är värdelösa och inte ska få några chanser längre, eller har ni bara råkat tappa bort pengarna i budgetarbetet? Är det så att ni inte har klarat av att finansiera detta vidare? Jag skulle vilja ha ett svar på denna fråga.

Fru talman! Det är viktigt att vi har bättre förutsättningar för svensk skola och svenska lärare än vad vi haft tidigare. Det är just därför som regeringen startade så väldigt snabbt, redan hösten 2006. Och det tar tid. Det tar längre tid än vad många av oss förväntade att det skulle ta med utredningar och alla andra delar. Men det har också varit viktigt att se att vi har en bra grund och att kunna få en bredd i de förslag som läggs fram, bland annat den nya lärarutbildningen och många av de utredningar som är på gång nu och som också har gjorts. Vår förhoppning är absolut att det ska kunna bli långsiktiga lösningar. Det är oerhört viktigt, så att lärare också vet vilka verktyg man har att kunna arbeta med och att de verktygen är långsiktiga. Det som hände för några år sedan, när vi satt i opposition och Mats Pertoft och hans parti var med i majoriteten, var att vi många gånger försökte lägga fram olika förslag som inte alls var intressanta utan låg väldigt långt bort. Det som händer nu är att ni i vissa frågor ligger milslångt bort från de förslag som alliansregeringen lägger fram. Miljöpartiet, som jag gillar i mångt och mycket, har tappat mycket vad gäller finanspolitiken. Ibland kan man nästan undra om "mp" står för "monopolpengar" i stället för det miljöparti det en gång var som också tog finansiellt ansvar. Det gör man inte längre. Man måste vara väldigt tydlig i oppositionen och komma fram till vad man egentligen vill genomföra innan vi kan sätta oss ned. Jag vill också ställa en fråga till Mats Pertoft. Ni som gillar friskolor och går på alliansens linje beträffande detta, kommer ni att släppa det nu till Vänstern och Socialdemokraterna? Kommer ni att låta likriktningen gälla, eller hur kommer det att bli med den saken?

Fru talman! Miljöpartiet har aldrig drivit en allianspolitik, inte heller i friskolefrågorna. Däremot minns jag tider då alliansen ville avskaffa friskolelagstiftningen och återinföra privatskolorna. Den diskussionen tar vi inom det rödgröna samarbetet och inte här i kammaren än så länge. När det gäller finanspolitiken tror jag att Sofia Larsen borde konkretisera sig. Våra budgetar är finansierade. Det tror jag till och med att alliansen medger i budgetdebatterna. Jag får fortfarande inget svar. Vad händer med de obehöriga lärarna i Sverige, som vill bli behöriga, som är duktiga, som av rektorerna får vidimerat att de är duktiga och som inte får ett öre för fortsatt utbildning i er budget? Där hade ni dessutom försämrat det hela redan från början. Det fanns ett betydligt bättre och mer framgångsrikt utbildningsprogram för obehöriga lärare under förra mandatperioden med 90 poäng i stället för 60 poäng som i dag. Men ni har inga pengar där. Ni har inte finansierat det, och det är det jag tycker att ni ska medge, nämligen att ni har sumpat det här. Jag vill inte vara så illvillig att jag säger att ni inte vill att obehöriga ska bli behöriga. Ni verkar ha glömt bort det, kanske. Eller så fick inte Leijonborg pengarna av Anders Borg - vad vet jag. Men jag undrar: Varför finns det inga medel för denna väldigt viktiga utbildning? Det här är människor som är duktiga. De är duktiga lärare som verkligen vill få behörighetsstämpel för att bli ännu bättre. Varför ska ni inte tillåta att de fortsätter sin lärargärning? Det undrar jag.

Fru talman! Jag ber om ursäkt, Mats Pertoft! Jag glömde att svara på den frågan där i min upphetsning över annat. Lärarutbildningen är oerhört viktig som grund. Jag ska också säga att det är viktigt att det finns flera olika vägar till att bli lärare men också flera olika vägar till att bli behörig. Där är VAL den nya SÄL, kan man säga - en av de viktiga delarna i att kunna ha en validering. Det är en väldigt viktig utveckling. Självklart är det så att det ska finnas pengar till den fortbildningen så att man kan bli en behörig lärare. Något som också är viktigt är Mats Pertoft inne på. Det handlar om en del av utvärderingen. Vi har sett att det inte alltid har varit så stort sökandetryck på VAL, vilket är synd. Många lärare som inte är behöriga i dag skulle ju behöva ta den chansen att bli behöriga. Sökandetrycket har alltså inte varit så stort, och då behöver vi gå in och titta på om det kanske är så att det i vissa fall behövs två terminer och i vissa fall behövs tre terminer och att det finns en flexibilitet i det också. Men det är en fortsatt diskussion som vi kan ha. Fortbildningen är viktig. VAL är väldigt viktigt, och det tänker regeringen inte rubba. Jag tänker återkomma till de frågor som är viktiga också för vår del och som framför allt är viktiga för friskolesektorn i Sverige. Hur ställer sig Miljöpartiet nu? Jag läste i ert yttrande. Där står det så här: Nyckeln till framgångsrika skolor är stor mångfald och långtgående individualiserad undervisning. Alltså: Mångfald, individualiserad undervisning och också friskolor är väldigt viktiga för framgångsrika skolor. Hur ställer sig Miljöpartiet framöver, eftersom ni kommer att samarbeta med två partier som inte alls gillar friskolor utan motarbetar dem på många sätt? De får inte gå med vinst, och man ska inte ha någon mångfald. Hur kommer ni att fortsätta det arbetet? Är ni beredda att vika er på den punkten?

Fru talman! För att skapa en skola som klarar av morgondagens utmaningar måste kunskapsskolan återupprättas. Vi lever i en global värld med konkurrens inom nästan alla områden. För att möta dessa utmaningar presenterar regeringen återigen en finansierad budget. Det börjar vi i och för sig bli vana vid, lika vana som vi är vid att oppositionen inte är överens om finansiering eller innehåll. Ovant men glädjande är det, tycker jag, att oppositionen nu har blivit överens om att försöka bli överens. Bara det är ju en liten bragd. Den stora bragden kommer när ni kan prestera en gemensam utbildningspolitik. Det är mycket som skiljer oppositionen åt, och dagens debatt belyser det väldigt tydligt. Regeringens utbildningspolitik är fokuserad på kunskap. Det är den viktigaste färdigheten vi kan ge våra barn. Som ett blått band från förskolan till högskolan och forskning gör regeringen en rad förbättringar i årets budget. Om Sverige ska kunna hävda sig i den allt tuffare konkurrensen är det A och O att våra skolor tillhör de bästa i världen. Vår gemensamma välfärd, våra företags konkurrenskraft och vår tids stora utmaningar möts bäst av ökad kunskap. Vi vill att Sverige ska vara ett land som håller ihop, där alla oavsett bakgrund ges möjlighet att lyckas i livet och där solidaritet är ett honnörsord. Vi stärker förskolan. Det är betydelsefullt. Grunden till en lyckad skolgång läggs tidigt. En pedagogisk förskola är särskilt viktig för barn med dyslexi - läs- och skrivsvårigheter - och för att motverka socioekonomiska skillnader. Förskollärarna får ett eget lärarlyft, för bra lärare är en förutsättning för hög kvalitet. Och hög kvalitet i förskolan är bland annat fokus på språk, matte och naturvetenskap. Fru talman! Den här propositionen stärker grundskolans kunskapsuppdrag, och satsning sker på att öka kunskaperna i matematik och naturvetenskapliga ämnen. Det är viktigt, inte minst med tanke på Timssrapporten som vi fick i förra veckan. Den är ännu en påminnelse om Socialdemokraternas misslyckande i utbildningspolitiken. Rapporten visar att svenska elever fortsätter halka efter i matematik och naturvetenskap. Vi moderater eftersträvar en skola där alla elever kommer till sin rätt oavsett bakgrund och där alla ges möjlighet att göra en klassresa. Utvecklingen i skolan har under många år tyvärr gått åt alldeles fel håll. Elevernas hemsituation blir alltmer avgörande för en elevs skolresultat. Det som vi en gång tog för givet, att alla elever i Sverige hade samma möjlighet i skolan, är inte längre sant. Enligt Skolverkets senaste undersökning skiljer det nu nästan 70 meritpoäng mellan elever som har högskoleutbildade föräldrar och elever vars föräldrar har enbart grundskola. Under våren 2010 införs nationella prov i kemi, biologi och fysik i årskurs 9. Det säger Vänstern nej till. Vem ska ge sig i den viktiga frågan om nationella prov - blir det Socialdemokraterna eller Vänstern? Hösten 2009 startar ett försök med spetsutbildningar i bland annat matematik och naturvetenskap. Så ser en politik för ökad kunskap och ökad rättvisa ut. Fokus läggs på kunskap genom att alla elever ska bemötas utifrån sina egna förutsättningar. Även elever som är extra begåvade ska kunna få möjlighet att visa det, inte bara de som är extra begåvade i till exempel sport och musik. Det blir ökad rättvisa. Och ökad rättvisa blir det när vi får fler signalsystem på plats. Då kommer de elever som inte hänger med att upptäckas tidigare och därmed få den hjälp de behöver. Fru talman! Jag vill ägna en minut åt den oeniga oppositionen. Oppositionspartierna har oeniga uppfattningar om betyg, nationella prov, läxor, lärlingsutbildningar, vår fantastiska läsa-skriva-räkna-satsning, sfi och friskolor. Det vore klädsamt om oppositionen ville berätta för oss hur de ska bli överens och vilken politik som ska gälla i deras nya samarbete. Medan oenighet är ganska komisk är ofinansierade löften snarare tragiska. Jag kan inte bli annat än oroad när jag går igenom de tre vänsterpartiernas skuggbudgetar. 1 miljard hit och 1 miljard dit - hur kan man i tider av finansiell oro och lågkonjunktur vara så lättsinnig med skattebetalarnas pengar? Miljöpartiet och Vänsterpartiet underfinansierar sina satsningar genom att inte tillföra pengar för studiemedel. Miljöpartiet vill ha fler platser på komvux men anslår inga pengar. Och Socialdemokraterna pratar ständigt om att bygga ut högskolan, trots att det fortfarande finns mellan 10 000 och 15 000 tomma platser där. Sedan har vi pengarna från Vattenfall. Vattenfall ska väl snart döpas om till Särimner. Jag undrar varför ni aldrig tog pengar från Vattenfall under de tolv år ni hade möjlighet att göra det. Fler utbildningsplatser behövs. Det vet vi. Regeringen tillför resurser till KY och yrkesutbildning. Fler platser finns i budgeten, men det finns ännu fler platser i regeringens stimulanspaket, som dessutom är finansierat och inte kommer att leda till framtida budgetunderskott eller nedskärningar. Vi tar ansvar. Vi fokuserar på kunskap. Vi stärker Sverige långsiktigt, och vi gör skolan trygg och rättvis. Mot detta står en splittrad opposition som bjuder över varandra med ofinansierade löften. Jag tror faktiskt att skillnaderna mellan de två blocken i utbildningspolitiken aldrig har varit större än de är nu. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder)

Fru talman! Det är intressant att alliansen plötsligt ägnar så mycket tid åt oppositionens politik. Det vore dock intressantare om man skulle ägna tid åt att styra. Som Sofia Larsen nyss påpekade tar det ju längre tid än man väntade sig att genomföra förändringar. Det hade vi kunnat berätta tidigare för regeringen. När det gäller finansieringen tycker jag att Margareta Pålsson ska prata med ledamöterna i finansutskottet och se att vår budget är alltigenom finansierad, även i vad gäller studiemedlen, som ligger i en samlad post med de ytterligare platser som vi lade fram förslag om tillsammans med Socialdemokraterna. Intressant är också den fråga jag ställde tidigare: Hur ser alliansen på detta med lärarfortbildning? Jag är lite envis på den punkten. Varför har Anders Borg inte gett Utbildningsdepartementet pengar till fortbildning för obehöriga lärare? Varför kan ni inte ens förklara var i budgeten detta ska finnas? Jag har inte hittat det. Högskolan har inte hittat det. Ingen har hittat det. När vi ringde upp och pratade med företrädare för Utbildningsdepartementet medgav man att man inte har finansierat detta. Då undrar jag: Vad tänker ni göra för att ge obehöriga lärare som vill bli behöriga resurser för att fullfölja sin utbildning? Ni har ju lovat något - tänker ni inte hålla era löften?

Fru talman! Man kan inte göra allt på en gång, och pengarna kan inte räcka till allt på en gång. Vi anslår 1 miljard om året till Lärarlyftet. Jag skulle vilja ställa frågan till Mats Pertoft: Hur mycket anslog ni till lärarlyft och dylikt under de tolv år som ni var stödparti till Socialdemokraterna? Hur mycket pengar var det om året? Och vad gjorde ni, på tolv år, åt de här obehöriga lärarna som vi har? Många är jätteduktiga, så många bör få en möjlighet att bli utbildade. Vi planerar att vårt lärarlyft ska fortsätta, och inom ramen för Lärarlyftet sker olika satsningar. Det är satsningar som vi bestämmer en del om. Skolverket föreslår vad de ska innehålla, och kommunerna har en stor del när det gäller vilka lärare de vill skicka och hur stor del av deras lön de vill ta. Precis hur det blir med de obehöriga i denna satsning kan man undra över, men jag kan lugna Mats Pertoft med att vi kommer tillbaka till det. Sedan hörde jag när Mats Pertoft hade sitt anförande att han inte hade blivit så mycket klokare över hur framtidens skola skulle se ut med alliansen. Jag kan säga att det inte är någon regering som har lagt fram så många utredningsförslag, som har lagt fram så mycket reformer och som har gjort så mycket i skolan som denna regering. Så nog kan man ganska lätt läsa sig till hur vi vill att framtidens skola ska se ut.

Fru talman! Ja, det här är ju en ganska skrämmande okunskap som Margareta Pålsson nu avslöjar. Eller är det felsägningar? Ni har lovat en VAL-utbildning. Den är visserligen minskad i förhållande till SÄL som fanns under den förra mandatperioden. Ni har förminskat den här utbildningen, vilket har lett till att färre kan söka den. Men ni har i den förra budgeten tidigare utlovat resurser till denna vidareutbildning för obehöriga lärare. De saknas nu, och inget av era partier i alliansen verkar kunna svara på varifrån dessa pengar ska tas. På högskolorna har de fått höra att Leijonborg skulle fixa fram det här. Men var finns det i budgeten? Är det så alliansen handskas med ekonomin, att man fixar pengar lite vid sidan om? Eller vad gör ni egentligen? Det här är alltså viktiga lärare. Vi vill ha behöriga lärare på våra skolor. Det verkar inte alliansen vilja ha. Det här är lärare som är duktiga. De har erfarenhet, och de vill få behörighet. De har stöd av sina rektorer för att få denna behörighet, och de har ett löfte från regeringen om att det ska finnas en utbildning, specialdesignad för dem. Den finns nu inte i er budget. Den är bortplockad, bortkollrad. Om man pratar om ordning i finanserna undrar jag: Vad är det för ordning i finanserna att en utbildning som är utlovad plötsligt försvinner och att man även på departementet säger att pengarna kanske kan komma fram på något sätt? Vad är det för trovärdighet från ett regeringsparti? Det är egentligen en skandal att dessa lärare har blivit lovade någonting som ni inte håller. Jag har inte fått något svar på detta. Jag väntar. Jag har förväntat mig att ni kan svara på frågor i den här debatten. Och ni säger att ni står för en ordentlig finansiering och ordentliga finanser.

Fru talman! Ja, det är en skandal att vi har fler obehöriga lärare i skolan än vi någonsin har haft. Det är en skandal att så många obehöriga lärare anställdes i grundskolan, först och främst, under era tolv år. Det är en skandal att det nu är 25 procent av eleverna som slutar i årskurs 9 med underkänt i ett eller flera betyg. Och det är en skandal att det fortfarande på gymnasiet när eleverna har fått ännu ett år på sig, det vill säga fyra i stället för tre, är 25 procent som inte klarar av sin examen. Det är skandal. Mats Pertofts parti, Miljöpartiet, har under tolv år bidragit till att skolan har fått så många obehöriga lärare. Det beror inte bara på dem att resultaten är så klena, men det är naturligtvis en stor anledning. Om man har bra lärare finns det nämligen mycket större möjligheter att eleverna får med sig bra kunskap, och bra lärare är oftast behöriga.

Fru talman! Nu är det den andra företrädaren för de borgerliga partierna som håller ett anförande som kunde ha hållits för ungefär ett år sedan eller två år sedan eller något annat år. Det verkar som att den ekonomiska krisen har gått dem helt förbi. Margareta Pålsson! I dag säger Svenskt Näringsliv att kanske 200 000 människor kommer att mista sina arbeten. Det är en förfärlig situation vi går in i. Uppgifter säger att ett sextiotal kommuner är i ekonomisk obalans det här året. Ett hundratal kommer att vara i obalans 2009. Vad säger ni till de här kommunerna? Det är ju där de viktigaste verksamheterna finns, bland annat skolan. Det är fler lärare som blir uppsagda nu. Kommunerna skulle behöva få reda på att det kommer att ske ett tillskott, så att de slipper säga upp folk, så att det slipper bli större klasser och så att det slipper bli som det var på 90-talet. Låt oss sätta in resurser nu! Margareta Pålsson använde hela sitt anförande till att diskutera huruvida oppositionen är enig eller inte. Den dag vi går till val kommer vi att göra det med en plattform. Men det är ni som regerar nu, och det är just nu som 200 000 människor kan bli av med sina arbeten. Det är det som är faktum. Delar Margareta Pålsson sin partikamrat Anders Knapes uppfattning, att kommunerna behöver 5 miljarder kronor till? Det är någonting som faktiskt går att finansiera och lösa om man vill, om man inte sänker förmögenhetsskatter, om man inte inför avdrag för hushållsnära tjänster. Där har Margareta Pålsson helt rätt - vi tycker att det är viktigare att satsa på högskoleutbildning än att satsa på att man ska springa och städa hos varandra. Men min slutfråga blir: Delar Margareta Pålsson Anders Knapes uppfattning, att kommunerna behöver 5 miljarder till?

Fru talman! Jag skrev mitt anförande i ljuset av att jag visste att vi skulle diskutera utgiftsområde 16, Utbildning och universitetsforskning. Det är det dagens debatt handlar om. Vi har en allvarlig lågkonjunktur i hela världen. Det finns mycket att säga om den. Det finns mycket att göra åt den, men det är inte det som dagens debatt handlar om, utan den handlar just om utbildningen. Det var därför jag skrev ett anförande om det och inte om den ekonomiska lågkonjunkturen. Det är svårt med prognoser i lågkonjunkturer. Det är svårt med prognoser i högkonjunkturer. Svenskt Näringsliv tror nu att 200 000 människor kan mista jobben fram till 2010. Det är förfärliga avskräckande siffror. Jag vill ändå passa på tillfället att upplysa Marie Granlund om att det är en väldig tur att vi har en alliansregering i stället för en socialdemokratisk regering. Tack vare vår regering har 170 000 fler människor jobb nu jämfört med när den socialdemokratiska regeringen lämnade makten. Skulle det värsta inträffa, att det verkligen blir 200 000 som mister jobben, är det i alla fall inte 200 000 som har varit arbetslösa sedan 2006, som det hade varit om ni hade varit kvar vid regeringsmakten. När det gäller pengar till kommunerna behövs det alltid mer pengar till kommunerna. Välfärden kan byggas ut hur mycket som helst. Hade jag haft Anders Knapes uppdrag kanske jag hade sagt som han säger. Vi har skickat pengar till kommunerna i höstens budget, som säkert Marie Granlund vet. Det är bland annat 3 miljarder som de slipper skicka in till staten för att vi har sänkt arbetsgivaravgiften.

Fru talman! Jag tycker att det är häpnadsväckande att man säger att vi inte ska prata ekonomi när vi pratar om innehållet i skolan. Innehållet i skolan påverkas väldigt mycket av hur mycket resurser och vilka ekonomiska förutsättningar man har. Lärarförbundet går nu ut och varnar för att lärare sägs upp i fler och fler kommuner. Speciallärare sägs upp. Kuratorer sägs upp. Det börjar likna situationen på 90-talet. Då är det nog ganska relevant att prata om hur vi ska se till att det inte blir så. Då måste kommunerna få mer pengar. Annars kommer skolan att åka på råstryk igen. Jag tycker att vi skulle kunna sätta oss ned och säga att det här är en så viktig sak så låt oss lösa detta. Men det är inte intressant. Det mest intressanta är att sitta och diskutera huruvida oppositionen säger det eller det. Jag kan rada upp tusen saker där ni är oense. Det är ni som har ansvaret just nu. Det är just nu som det är en kris som är global. Andra regeringar hoppar in och vidtar åtgärder, men den moderatledda regeringen gör det under bilan hela tiden: ett krispaket för att så många trycker på, men man tycker egentligen inte att det är viktigt och ett krispaket till fordonsindustrin, men inte från början för det var inte så viktigt. Nu är det, som sagt, kommunerna det handlar om. Ni kommer säkert att krypa till korset här också. Men varför inte säga det nu? Då slipper man att avskeda lärare, speciallärare och så vidare ute i kommunerna. Det kommer att påverka situationen och våra ungdomars och barns kunskapsinhämtning mer än något annat. Det gjorde det på 90-talet, och det kommer det också att göra nu.

Fru talman! Om Marie Granlund verkligen tror att regeringen sitter och väntar på att oppositionen och andra i samhället ska tvinga den att göra något tror Marie Granlund alldeles fel. Jag kan upplysa Marie Granlund och andra här i kammaren om att Anders Borg och hans folk har fullständig kontroll på när paketen ska komma och hur de ska se ut. Det läggs inte fram några paket för att oppositionen, Svenskt Näringsliv eller för den delen Sveriges Kommuner och Landsting trycker på. De gör det inte alls under bilan, och de kommer inte att göra något under bilan nu heller. De gör saker som är motiverade. De gör det i en tid när det ska göras. Jag är alldeles trygg i den förvissningen. Om och när det behöver göras mer kommer vår regering att göra mer.

Herr talman! Jag reagerade på att Margareta Pålsson underströk elever som är extra begåvade. Jag tror inte riktigt på det. Jag tror mer på det som Margareta Pålsson också talade om. Det är föräldrarnas utbildningsbakgrund som slår igenom, och den slår igenom väldigt tidigt. Det handlar om utbildningsbakgrund, och det handlar om ekonomiska förutsättningar. Det är det som gör skillnaden, tyvärr, när det gäller hur man klarar sig. Därför menar jag att det är ännu viktigare att skolan är kompensatorisk. Det ska inte bero på sådana här skillnader hur väl barnen når målen. Jag tror inte att det handlar om brist på begåvning hos Margareta Pålsson när hon står här och påstår att vi inte skulle ha lagt in studiemedel för våra platser på vuxenutbildning, yrkesutbildning eller högre utbildning. Jag tror att om Margareta Pålsson hade fått hjälp att läsa vårt samlade budgetförslag hade hon också sett att vi har finansierat samtliga våra förslag, och vi har inte glömt bort studiemedlen för någon av de platser som vi satsar på.

Herr talman! Jag är helt överens med Rossana Dinamarca om att föräldrarnas utbildningsbakgrund gör skillnad och gör stor skillnad. Problemet är vad vi ska göra åt det. Det fanns en tid i Sverige på 50-, 60- och 70-talet när det inte var så, när elever till arbetarklassen hade samma förutsättningar att klara sig i skolan som barnen till dem med högre utbildning. Sedan hände det något med utbildningspolitiken. Nu är det så att föräldrarnas utbildningsbakgrund slår igenom mer och mer. Vi har en politik mot det. Vi satsar på betyg. Vi satsar på läsa, skriva och räkna. Vi inför fler nationella prov. Men Vänsterpartiet är emot allt det som vi tror kan göra skillnad i skolan. För er är det viktigare att anslå pengar till frukost och ta bort läxorna än att satsa på att de små barnen i skolan verkligen lär sig att läsa, räkna och skriva. Jag skulle vilja höra hur Rossana Dinamarca och Vänsterpartiet ska se till att föräldrarnas utbildningsbakgrund inte längre slår igenom i skolan. Ni hade tolv år på er att göra något åt det, men det blev ingenting av det, inte ens en tummetott.

Herr talman! Margareta Pålsson frågar sig vad det är som har gjort att den kompensatoriska skolan har misslyckats utan att peka på till exempel skolpeng som ni var med och drev igenom och utan att ens reflektera över etablering av fristående skolor som har gjort att vi har fått en total snedfördelning av resurserna till skolorna. Man räknar varje elev som en lika stor summa. Man ser inte till vilka förutsättningar varje barn har och ser inte till att fördela resurserna rättvist så att inte utbildningsbakgrund eller ekonomisk bakgrund ska spela någon roll i skolan. Vi vill satsa på fler lärare. I vårt budgetförslag lägger vi fram en satsning som skapar 25 000 fler lärare inom skola, förskola och skolbarnsomsorg. Vad gör ni? Ni drar ned på pengarna till kommunerna så att kommunerna tvingas att avskeda fler lärare. Det är inte den kursen vi måste ta, tvärtom. De nedskärningar ni gjorde inom den offentliga sektorn på 90-talet ser vi fortfarande efterverkningarna av, och ni gör ingenting. Vad är det ni gör? Ni sänker skatterna för dem som redan har mest med tiotals miljarder. Det är inte rätt väg att gå, och det är inte att satsa på barn eller på skolan.

Herr talman! Det är nog fler än jag som behöver läsa lite mer i papperen. Vi har gjort tre skattesänkningar som procentuellt sett har gynnat låg- och medelinkomsttagare allra mest. Det finns kommuner som har varslat lärare. Varför har de gjort det? För att elevantalet sjunker. I den bästa av världar hade vi haft fler lärare, fler läkare, fler inom vården, bättre vägar, och så vidare. Kommuner och landsting, den offentliga sektorn, är som mycket annat här i världen. Mer vill alltid ha mer. Och, som sagt, de lärare som är . Herr talman! Eftersom Rossana Dinamarca går och sätter sig och tydligen inte vill höra vad jag säger avslutar jag. (Applåder)

Herr talman! Mycket klokt har sagts i den här debatten, också en del som man inte riktigt håller med om. Men det kan vara klokt ändå. Allting är relativt. Nu har halva mandatperioden gått och ingen kan hävda att alliansregeringen har legat på latsidan på utbildningsområdet. Reformagendan är mycket omfattande. Vi påbörjade den egentligen redan före valet 2006 i och med den gemensamma alliansrapporten som presenterades i februari 2006. Den påbörjades redan då. 140 punkter var vi överens om. Hittills vet jag att oppositionen är överens om några mindre punkter. Man är överens om att man inte vill ha skriftliga omdömen och några saker till. Men i övrigt har vi sett väldigt lite av enighet på den sidan. Den här reformagendan har ett mycket högt tempo. Den omfattar mycket stora resurser. Våra höga ambitioner följer av två viktiga insikter. Den första insikten är hur viktigt det är med kunskap, bildning, förkovran och satsningar för att individen ska kunna vara självständig, kritiskt tänkande och få ett bra liv, kunna få ett arbete och bygga en god framtid. Den andra insikten är att den svenska skolpolitiken under decennier av socialdemokratiskt regeringsinnehav har förts på ett sätt som har lett till förödande konsekvenser i den svenska skolan. Kunskapsresultaten har sjunkit. Lärarnas situation är i dag för dålig. Avhoppen är för många. Ordningsproblemen är för stora. Kritiken mot hur den svenska skolan hade fungerat under många, många år av socialdemokratiskt regeringsinnehav var massiv, inte bara från lärarna utan från blivande lärare. Inte bara från elever utan från föräldrar. Inte bara från lärarna själva utan även från skolledarna. Det förekom också en kritik inom det socialdemokratiska partiet, men det var en kritik som inte kunde artikuleras förrän efter att partiet förlorat valet. Detta innebär att det vi på den borgerliga sidan säger i debatten i dag, det vi röstar för här i kammaren, det vi driver och det vi genomför nu, det har ett mycket stort stöd hos svenska folket. Vårt mandat att förändra den svenska skolpolitiken är tillsammans med mandatet att förändra den svenska jobbpolitiken de starkaste mandaten alliansregeringen har fått av väljarkåren i Sverige. Det är därför som ni på den andra sidan i debatten försöker tala om allting annat än det vi ska diskutera i dag. Det är därför ni talar om allting annat och försöker bluddra ut detta och inte konkret gå in i vad det här betänkandet och vad regeringens skolpolitik faktiskt handlar om. Oppositionen vet nämligen att man här har en svag punkt. Herr talman! För det kommande året fortsätter alliansen det mödosamma arbetet med att vända den negativa utvecklingen inom skolväsendet. Vi genomför stora satsningar för att stärka elevernas färdigheter och ge grundläggande kunskaper i att läsa, skriva och räkna. Vi skjuter till 250 miljoner kronor för detta. Jag noterar att Vänsterpartiet är emot detta. De är också emot de extra 10 miljoner kronor som satsas på att implementera stödåtgärder. Det betyder alltså att när man har identifierat vissa elever som behöver mer stöd - själva den identifieringen är Vänsterpartiet emot - och skjuter till mer resurser för att hjälpa dem, då är Vänsterpartiet i konsekvensens namn även emot detta. Alliansen gör också stora satsningar på yrkesutbildningar. Vi ser nu hur den ekonomiska krisen och den internationella lågkonjunkturen drabbar Sverige hårt. Vi ser varslen komma. Regeringen tar också initiativ med olika typer av stödåtgärder och stödpaket. I den budgetproposition som ligger till grund för det betänkande vi debatterar här i kammaren just nu fortsätter vi satsningen på lärlingsutbildningar. Vi skapar en ny yrkeshögskola. Vi gör satsningar på yrkesvux och så vidare. Detta har oppositionen skällt ut oss för. Man har sagt att vi nedmonterar de teoretiska kunskaperna och så vidare, men vi vet att det behövs alternativ till detta. Vi vet att Sverige inte klarar sig om alla ska vara akademiker. Sverige kan inte ha en ambition att alla ska vara det, utan vi vill ge möjligheter till att gå olika vägar i livet. Det tycker vi är viktigt. I finanskrisens spår har det också kommit ett extra stödpaket specifikt inriktat på att utöka platserna till yrkeshögskolan och till yrkesvux. Antalet helårsplatser inom yrkeshögskolan ökas nästa år med 1 000 från vad som tidigare var sagt och ytterligare 1 000 därutöver för 2010. Sedan trappas det av något 2011 när vi enligt prognoserna kan se att konjunkturen sannolikt vänder uppåt och arbetsmarknadsläget förbättras. Yrkesvuxplatserna föreslås nästa år öka med 3 200. Det är en mycket stor ökning. För 2010 har vi ytterligare 700 platser, alltså 3 900. Därefter trappas detta av något men landar ändå på en högre nivå än vad som föreslagits. För att stimulera fler att läsa dessa utbildningar får de också erhålla det högre bidraget i studiestödet. Det blir ca 3 500 kronor mer i månaden, och då motsvarar bidragsdelen upp till 80 procent av studiemedlens totalbelopp. Men det är klart att om lågkonjunkturen fördjupas mer och arbetsmarknadsläget ytterligare förvärras får man ta nya diskussioner. Det kan behövas fler platser och så vidare, men i detta sammanhang, herr talman, är det mycket viktigt att notera att den ambition Socialdemokraterna har för nya platser i yrkeshögskola och yrkesvux är närmast orealistisk. Vi vet ju att man inte kan öka antalet platser på ett sätt som går ut över kvaliteten i utbildningarna. Det är klart att om arbetsmarknadsläget försämras och det blir svårt att få nya praktiskplatser kan vi öka platsantalet hur mycket vi vill på yrkeshögskolan; om inte LIA och praktiken fungerar kommer utbildningarnas kvalitet att försämras. Det är förvisso en ganska traditionell socialdemokratisk politik, men det betyder inte att det leder till de resultat vi önskar. Vi gör satsningar på att öka och förbättra baskunskaperna hos elever i de tidiga åldrarna - läsa-skriva-räkna-satsningen som jag nämnde. Vi satsar starkt på att stärka yrkeskunskaperna med yrkesvux och yrkeshögskola för att få en utbildning med hög kvalitet som gör att unga och även lite äldre människor snabbt ska kunna komma ut på arbetsmarknaden eller komma tillbaka till arbetsmarknaden om de blir arbetslösa. Detta, herr talman, är en politik för rättvisa. Det är en politik för alla. Det är en politik som skapar jämlikhet och ger lika möjligheter även för ungdomar som kommer från hem med en svårare socioekonomisk situation. Jag vill även säga några ord om Lärarlyftet som Mats Pertoft från Miljöpartiet talade om. Miljöpartiet har ett förslag om att öka den ersättning som den lärare får som går Lärarlyftet och studerar för att kompetensutveckla sig. Ersättningen föreslås enligt Miljöpartiet öka från 80 procent till 90 procent. Det intressanta i detta som också är viktigt att påpeka är att kompetensutveckling i form av Lärarlyftet i grund och botten är en kommunal angelägenhet. Nu har vi i alliansen sagt att när kommunerna inte klarar detta, inte har prioriterat detta eller har nonchalerat detta väljer vi att ta ett statligt grepp och gå in. Detta betyder att när Mats Pertoft och Miljöpartiet skrev ihop sina 15 budgetar tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet var stödet till Lärarlyftet noll, för det fanns inte ens något lärarlyft. Nu är stödet från staten 70 procent. Kommunerna går in med 30 procent för att läraren totalt ska få 80 procent av sin tidigare lön. Detta är mycket viktigt att betona. Miljöpartiet var för övrigt, på den tiden, för kommunalt självstyre. Det är man inte nu, även om det är mycket lovvärt att man stöder vårt lärarlyft. Men det är viktigt att vi också har dimensionerna och perspektiven på detta. Det finns 30 000 platser. Vi satsar i statsbudgeten en bra bit över 3 miljarder - 3 ½ miljard, tror jag - på Lärarlyftet. Det är klart att Miljöpartiet vill ha ett ännu större stöd, men då ska vi också vara medvetna om att oppositionen aldrig föreslog något liknande när de styrde Sverige. Herr talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till förslaget i utbildningsutskottets betänkande UbU1 som rör utgiftsområde 16. (Applåder)

Herr talman! Det är lite beklämmande att allianspartierna hela tiden jämför bakåt. Det vore intressantare om vi kunde ha en diskussion om hur framtiden ska se ut eller om hur den här budgeten ser ut i förhållande till verkligheten i dag. Men jag har insett att jag kommer att bli besviken på den punkten. Det enda alliansen gör när det gäller de här bitarna är att hela tiden jämföra bakåt med ett annat finansiellt läge som fanns på den tiden, trots att kommunerna då var betydligt mer nöjda med det stöd de fick från staten än de är nu. Jag har visserligen tagit upp Lärarlyftet, men min huvudsakliga fråga till allianspartierna har gällt vidareutbildningen för obehöriga lärare. I budgetpropositionen har jag inte funnit de 60 miljoner som varje år behövs för att upprätthålla denna utbildning. Jag tycker att dessa lärare behövs i den svenska skolan. Det är nämligen lärare som vill bli behöriga, och jag vill ha behöriga lärare i den svenska skolan. Jag tror att vi är överens på den punkten, men alliansen har inte lyckats skaka fram dessa 60 miljoner. De saknas, och min fråga till Fredrik Malm som företräder det parti som har hand om Utbildningsdepartementet är: Var finns pengarna till vidareutbildningen av obehöriga lärare?

Herr talman! Det är mycket lovvärt att Miljöpartiet vill blicka framåt. Jag förstår också att man vill blicka framåt och inte bakåt mot bakgrund av hur tillståndet är i svenskt skolväsende. Det måste ändå vara den politik som har förts tidigare som ligger till grund för situationen i skolan i dag. Vi måste också blicka bakåt och på så vis utvärdera om eleverna har nått målen i skolan, om den skolpolitik som har förts har lett till de resultat som vi önskar och så vidare. Utvärdering är viktigt både för eleverna och för skolväsendet. Väljarna utvärderar ju också en gång vart fjärde år hur politiken har varit. På den punkten är vi delvis överens. Jag tycker givetvis precis som Mats Pertoft att man ska blicka framåt, men man ska också kunna blicka bakåt. Mats Pertoft har hävdat att VAL inte finns. Jag har försökt nå personer på departementet för att verifiera de uppgifter som Mats Pertoft kommer med. Jag har också via Google på mobiltelefonen hittat VAL, så det finns visst. Man har en ansökningsomgång för våren 2009. Jag tror att det var den 30 november som var den sista ansökningsdagen. Lärarlyftet, fortbildningen för lärare, är till för att behöriga lärare ska kunna vidareutbilda sig. Det är lite oklart vad det är Pertoft egentligen syftar på.

Herr talman! För att göra en liten grundkurs för Fredrik Malm är det så att Lärarlyftet är till för behöriga lärare. VAL är till för obehöriga lärare som har fått stöd av sin rektor för att gå en kortare utbildning för att bli behöriga lärare. Det är det ni har infört. Därför borde ni kunna hålla isär dessa saker. Jag har aldrig påstått att VAL inte finns. Jag vet att VAL finns. Jag har pratat med tjänstemän på departementet och jag har pratat med högskolan i Umeå om detta. Problemet är att det inte finns några pengar till VAL. Problemet är att man fick ett inofficiellt löfte av högskoleminister Leijonborg om att man skulle få pengar någon gång. Därför fortsatte man med ansökningsbehandlingen och tog in studenter. Men ni har inte anslagit 60 miljoner i budgeten till detta. Ni har helt enkelt inte finansierat utbildningen. Jag undrar: Har ni lurat utbildningen? Har ni lurat studenterna? Det är detta det handlar om. Den fråga som jag har ställt till parti efter parti är: Var finns de 60 miljoner för vidareutbildning av obehöriga lärare som ni har anslagit tidigare år? De finns inte i den här budgeten. Jag har till och med fått verifierat av ansvarig tjänsteman på departementet att de inte finns och att de skulle komma någon gång. Jag tycker att pengarna ska finnas i budgeten. Min fråga är fortfarande: Var finns pengarna? Jag pratar inte om Lärarlyftet utan jag pratar om VAL. VAL finns, men ni har inga pengar till det. Ni borde ha pengar till det för att hålla era löften.

Herr talman! Jag blir ändå lite förbryllad. Om man hävdar att det är som Mats Pertoft säger måste man verifiera att det löftet finns. Det går inte att säga: Ni har lovat 60 miljoner, för det har någon berättat för mig när jag ringde till departementet och talade med någon där! Vi har lovat att införa ett lärarlyft, och det lärarlyftet införs. Det är därför jag blir så förbryllad när Mats Pertoft hävdar andra saker. Det blir lite märkligt att vi diskuterar utifrån något som jag tycker mer verkar som en fiktiv summa.

Herr talman! Fredrik Malm säger att oppositionen pratar om allt annat än det vi ska prata om. Jag blir bestört och även väldigt ledsen för att man inte tar del av den verklighet som finns i dag. Detta är från början en finansiell kris som sedan har blivit en jobbkris. Människor får nu gå från hus och hem. Det påverkar hela samhället, och det kommer också att påverka skolan och utbildningen. Fredrik Malm står här precis som om det över huvud taget inte berör honom. Gå ut i verkligheten och prata med de människor som nu blir avskedade i Olofström, Göteborg och Trollhättan! De som inte tillhör a-kassan kommer nu att få en ersättning på 7 040 kronor före skatt. Det är inte klokt vilken situation vi står inför. Kommunerna, som har huvudansvaret för skolan, kommer att drabbas. Det säger alla förutom den borgerliga regeringen. Era företrädare i SKL säger att de måste få ett resurstillskott - annars kommer de att behöva säga upp massor av personal. På detta svarar regeringen ungefär med att prata om nationella prov. Nationella prov är jätteviktiga; vi är för dem. Men vi står just nu inför en situation som är krisartad där det gäller att handla och göra saker, inte för att omgivningen trycker på utan för att man tycker att det här är viktigt. Det är viktigt att människor kommer i arbete, det är viktigt att människor får utbildning och det är viktigt att man inte behöver säga upp folk i skolan. Det är den situationen vi står inför. Ni sitter i regeringen. Handla! Och handla inte bara för att medier och alla andra trycker på, utan för att det här är så pass viktigt. Jag vill fråga dig, Fredrik Malm, om det kommer några ytterligare pengar till kommunerna eller inte. Ska de behöva säga upp speciallärare, lärare och kuratorer?

Herr talman! På den sista frågan kan jag svara att kommunerna kommer att få ett tillskott med vår budget som de givetvis inte hade fått med Socialdemokraternas budget i och med att vi genomför vissa sänkningar av arbetsgivaravgiften och annat. Sverige befinner sig i en ekonomisk kris, och då är det så klart mycket lätt att sitta i opposition och säga: Ni gör ingenting! Ni satsar ingenting! Sedan kommer det ett stödpaket på 8 miljarder, och då låtsas man inte riktigt om det utan säger: Var är stödpaketet? När kommer det? Låt oss titta lite närmare på vad Socialdemokraterna har föreslagit. Vad är det oppositionen har föreslagit? Ni vill ta pensionärernas pengar för att köpa upp svenska bilföretag. Det är inte en politik vi står för. Tidigare var Socialdemokraterna angelägna om pensionärernas pengar. Ni talade om att ni inte ville ha någon pensionärsskatt och att det är viktigt att de äldre människorna kan känna en trygghet. Vi vet ju alla hur de svenska bilföretagen har det i dag i en mycket svår konkurrensutsatt marknadssituation. Det är klart att det är så. Detta är inte en bra lösning. Vad vi ska göra är givetvis att fatta omdömesfulla beslut och inte agera förhastat. Vi ska fundera på vad vi behöver göra. Vilka insatser är det som ger bäst resultat? Vilka insatser ger ett mindre bra resultat? Vilka åtgärder kan vi genomföra som innebär att vi får resultat direkt? Vilka åtgärder kan vi införa som kanske inte ger resultat förrän om ett, två eller tre år och så vidare? Det finns mycket att begrunda. Regeringen har gjort ett antal mycket viktiga satsningar på vårt område. Vi skapar extra platser på yrkeshögskolan - 1 000 extra i vår och ytterligare 1 000 extra året därpå. Vi satsar på över 3 000 fler platser på yrkesvux och därutöver ytterligare 700 platser året därpå. Det borde väl ändå Socialdemokraterna och Marie Granlund välkomna. Hon har ju stått häruppe i talarstolen i dag vid flera tillfällen och talat om hur viktigt det är med fler platser. Det här är viktiga satsningar.

Herr talman! Ja, det är viktiga satsningar. Men de är för små och de kommer för sent. Det är det som är problemet. Vi har själva suttit och hanterat en ekonomisk kris på 90-talet. En av de viktigaste åtgärderna då var att satsa på utbildning. Kunskapslyftet var en sådan satsning som var otroligt angelägen. Jag vet att din partiledare kallade Kunskapslyftet för någon Amsåtgärd trots att det gav så många människor möjlighet att välja en annan bana i livet. Det är just när det är kris man ska satsa på det här, för det är bättre att människor utbildar sig än att de går på socialbidrag och inte har någonting att göra. Det första ni gjorde när ni kom till makten var att slakta komvux. Ni tog bort de statliga pengarna till den kommunala vuxenutbildningen. Det här hade behövt vara på plats i dag. Yrkesvux är helt rätt. Det hade vi med i vår motion redan för ett år sedan. Det är bra att ni följer detta. Men platserna räcker inte. Platserna räcker inte heller på den kvalificerade yrkesutbildningen. Jag antar att Fredrik Malm har fått samma brev som vi inom den socialdemokratiska gruppen har fått från massor av branschorganisationer. De är oroliga för vad som händer med KY. Det är inte bara att säga att man inrättar en yrkeshögskola. Det är ett paraply, men det ska fyllas av utbildning. Organisationerna skriver att av de drygt 21 000 utbildningsplatserna 2008-2009 kommer bara ca 15 000 att finnas kvar 2011-2012 om inte mer pengar skjuts till. Fredrik Malm pratar om 1 000 platser. Det är inte vad som behövs. Även om det hade varit högkonjunktur hade det behövts fler platser, men nu är det extremt viktigt. Fredrik Malm pratar lite föraktfullt om att utbildningen då inte kommer att hålla kvaliteten. Det avgör väl vi med hur mycket pengar vi sätter av till den. Utbildning är viktigt.

Herr talman! Jag kan upplysa Marie Granlund om att det aldrig har varit så många platser i den kvalificerade yrkesutbildningen som nu. Man får mycket stora anslag från staten, och man är nöjd med att man har så pass många platser. På det KY-forum där vi båda deltog för några veckor sedan var myndighetens företrädare också uppe och sade att det inte finns kapacitet att göra så mycket mer i nuläget. Sedan kommer den nya yrkeshögskolan, och där kommer kvalitetssäkringen och mycket annat att bli starkare. Om man tror att man bara kan lägga till en nolla på siffrorna över hur många studenter eller elever man har blir världen mycket lättare. Men om man tror att det är viktigt att de elever som går yrkeshögskolan, lärlingsutbildningar och så vidare, får praktik, att det finns företag som är beredda att ta emot praktikanterna, att det ska finnas ett intresse från och en viktig roll för näringslivet att spela i hur utbildningarna planeras och läggs upp, vilka elever som antas, att de kan fungera i branschen, utvärdering och så vidare, om man vill att näringslivet och branschen ska spela en betydande roll inom ramen för yrkesutbildningarna, kan man inte bara öka platsantalet hur mycket som helst om man inte vet att de klarar att möta kapaciteten. Om detta görs i en lågkonjunktur enligt de volymer Socialdemokraterna föreslår tror jag att kvaliteten kommer att ta skada. I en lågkonjunktur blir företagen mindre benägna att ta emot praktikanter, praktikstudenter och så vidare, än vad de är i en högkonjunktur. Därför är det viktigt att vi balanserar detta genom att föra en ansvarsfull politik. Regeringen gör satsningar, men det ska inte vara förhastade satsningar, vilket Socialdemokraterna har föreslagit. Med Marie Granlunds politik hade Volvo redan varit uppköpt med pensionärernas pengar. Det hade varit ert resoluta tidiga agerande. Då tycker jag att Anders Borg, Fredrik Reinfeldt, Jan Björklund och de andra i regeringen är mer omdömesfulla, agerar mer långsiktigt och fattar välgrundade beslut.

Herr talman! I dag debatterar vi UbU1, utbildningsutskottets budgetbetänkande. Mina allianskamrater har på ett förtjänstfullt sätt lyft fram många viktiga områden i betänkandet. Jag vill bara instämma i allt vad mina allianskamrater har sagt. Det är ganska häpnadsväckande att Socialdemokraternas talesperson i dag, Marie Granlund, inte vill debattera skolfrågor, utbildningspolitik, budget. Hon vill inte debattera de satsningar som alliansregeringen gör. Jag kanske ändå måste tvingas konstatera att skälet är att när alliansregeringen fick väljarnas förtroende 2006, när skolpolitiken helt hade havererat, fanns ett ointresse för frågan. I dag tvingas jag konstatera att Socialdemokraterna inte är tillräckligt intresserade av utbildningsfrågorna. Dagens debatt gör att jag fortfarande ställer frågan. Marie Granlund väljer hela tiden att inte diskutera utbildningsfrågorna. Det gäller allt det som sker inom skolan, från förskolan och upp till vuxenvärldens behov av yrkesutbildning, högskola, forskning och universitet. Herr talman! Jag måste, som siste talare i debatten, få understryka detta. Det är oerhört tydligt att oppositionens politik klart avviker från alliansregeringens politik. De partier, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som tidigare har varit regeringsbärande vill alltså ha mer av det som inte har fungerat. Oppositionen har inte kommit med några egna förslag på hur man vill hjälpa och stödja de elever som i dag inte klarar att gå ut grundskolan eller gymnasiet med tillräckligt goda kunskaper som de har rätt till när de senare ska ut i livet. Många har tidigare varit inne på Timssrapporten. Den visar tydligt att något har gått fel. Målet måste vara för alla oss som har ansvar för utbildningsfrågorna att ta fram en politik med grundläggande kunskaper där man ser elevernas olika förutsättningar, men vi måste också skapa en varm och positiv lärande miljö både i och utanför klassrummet. Det är kanske därför den svenska skolan inte ligger i topp i dag när det gäller kunskapskraven. Vi vet, herr talman, att det finns lärare som gör ett fantastiskt arbete. Det finns nyfikna barn som måste gå till skolan. Det finns en skollag som talar om vad de har rätt till. Men vi måste våga fokusera på det som inte fungerar i skolan och där sätta in krafter och politiska muskler - men också avsätta medel till detta. Vi kristdemokrater vill ha en skola där ingen hålls tillbaka eller lämnas efter, en utbildning som ser den enskilde och den enskildes rätt att få de kunskaper som man bör få bära med sig resten av livet. Vi anser att det regeringen gör nu är bra, till exempel läsa-skriva-räkna-satsningen, nationellt prov i svenska i årskurs 3 och stödinsatser så att ingen ska lämnas efter. Det ska vara tidigare betyg, ny lärarutbildning, rektorsutbildning och så vidare. Listan kan göras lång. Mina allianskamrater har på ett bra sätt utvecklat dessa frågor. Herr talman! Jag roade mig före debatten med att titta på den socialdemokratiska budgetpropositionen för 2006, valåret. Här kan vi se att anslagen mellan 2004 och 2008 ökar med ca 2 miljarder kronor, från strax över 40 miljarder på ett utfall för 2004 till ett beräknat utfall på 42 miljarder kronor. Det kan tyckas kraftfullt agerat av den förra socialdemokratiska regeringen. Men om vi tittar i den nu aktuella budgetpropositionen, som vi debatterar i dag, där alliansregeringen har lagt fram ett förslag till Sveriges riksdag, beräknas en satsning på 45 miljarder kronor på hela utbildningsområdet för 2008. Allians för Sverige står för en utbildningspolitik där man har lyckats höja den förra regeringens ambitioner med ytterligare 3 miljarder. Vad är Socialdemokraternas svar på detta? Om jag ska lyssna på dagens debatt handlar det om att man satsar i opposition men inte i regeringsställning. Pengarna är inte allt, herr talman. Så kan det vara, men de är oerhört viktiga. Det är fråga om en viljeinriktning och att visa vad man prioriterar. Det är en tydlig ambition. Den tydliga ambitionen visar vi kristdemokrater tillsammans med våra kamrater i alliansregeringen. Jag vill också lyfta fram Lärarlyftet för förskolan, grundskolan och gymnasiet. Det är en satsning som saknar motstycke i svensk historia. Vi vet att det pedagogiska ledarskapet är oerhört centralt för skolans framgång. Vi behöver fler lärare med varmt hjärta och pedagogisk kompetens som ser till att våra barn och unga får de kunskaper de har rätt till. Här vet vi också att myndighetsstrukturen är oerhört viktig med ett trimmat skolverk och en trimmad skolinspektion som klarar av sina viktiga uppdrag. Herr talman! Alliansregeringen gör satsningar från det enskilda barnet i förskolan och hela vägen upp till vuxenlivet. Vad satsar då den samlade oppositionen? Det första man kan konstatera är att det inte finns någon samlad opposition. Delar av oppositionen har i dag uttryckt en hel del frustration över att vi, alliansregeringens företrädare i riksdagen, fokuserar på att vi vill ha ett svar från en samlad opposition. Men det är väl självklart att vi frågar efter en samlad politik. Hela oppositionen vet att det är ett krav att gå hem och göra den läxan. Så fungerar det. Vi vill veta vad ni tycker. I dag har vi inte fått något svar alls. Ni tragglade er igenom de tolv åren med budgetmanglingar, och i dag står ni för helt olika budskap. Vänsterpartiet har en intressant retorik. Man säger vad man vill göra, men när vi tittar på siffrorna ser det helt annorlunda ut. Vänsterpartiet tar alltså bort pengar till myndigheterna för kvalitetsuppföljningar. Pengar som ska gå till kvalitetsuppföljningar tar Vänsterpartiet bort. Man tar bort allt stöd till basfärdigheter, trots att vi tillsammans i utskottet har fått ta del av Timssrapporten, som verkligen pekar på vilken ödesdiger politik Vänsterpartiet står för. Feministiskt självförsvar och gratis frukost är Vänsterpartiets satsningar. Kommer även Miljöpartiet att prioritera de här två frågorna i sin framtida utbildningspolitik? Socialdemokraterna accepterar i ökande takt alliansregeringens utbildningspolitik. Jag välkomnar det och tycker att det är bra. Om vi jämför höstens budgetmotion från Socialdemokraterna med vårens kan vi se flera förändringar. Socialdemokraterna lägger inte längre separata pengar på utökade platser i gymnasial lärlingsutbildning. Man är alltså nöjd med regeringens politik. Man säger ja till fortbildning av lärare och förskollärare, och man säger också muntligt att man är för betyg tidigare. Herr talman! Alliansregeringens vallöfte att ge våra barn och unga en helt ny möjlighet genom att ta tag i utbildningsfrågorna från grunden, att gå igenom område för område, att prioritera i budget och skollag - allt det gör vi, det som vänsterkartellen inte mäktade med. Jag kan förstå och föreställa mig att det ibland måste kännas frustrerande att tvingas konstatera denna oförmåga. Vi är många som ställer oss frågan hur en vänsterinriktad utbildningspolitik kommer att se ut framöver, och något svar har den här debatten tyvärr inte levererat. Avslutningsvis, herr talman, kommer Kristdemokraterna med sina kamrater i alliansregeringen att fortsätta arbetet med att skapa förutsättningar för våra barn och våra unga att få de kunskaper de har rätt till hela vägen för att sedan kunna gå rustade ut i livet och möta de utmaningar som där väntar. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet i dess helhet. (Applåder)