Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Anf. 28 Daniel Persson (SD)

Herr talman! Vi ska nu debattera socialförsäkringsutskottets betänkande SfU3.

Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Sverigedemokraterna värnar familjen och anser att trygga familjer är en grundsten i ett välmående samhälle. Vår utgångspunkt i familjepolitiken är barnens bästa och att ge förutsättningar för familjerna att få ihop sitt livspussel.

De familjepolitiska stöden ska bidra till att barnhushållen når en god ekonomisk levnadsstandard. De riktade stöden gör skillnad. Under 2023 låg andelen barnhushåll med en låg ekonomisk standard på 15 procent. Utan stöden i betänkandet hade denna siffra varit 24 procent.

Andelen barnhushåll med en låg ekonomisk standard var 15,3 procent år 2022 och 16 procent år 2021. Det går alltså i rätt riktning, trots att vi haft tunga år med inflation.

Det finns dock stora skillnader mellan olika barnhushåll som är bestående när det gäller både nivå och utveckling av ekonomisk standard. Hushåll som har en svag anknytning till arbetsmarknaden riskerar att ha en sämre ekonomisk sits.

Herr talman! Familjepolitiken kan dock inte ensam bidra till en garanti för att säkra en god ekonomisk levnadsstandard för familjerna. Att föräldrarna förvärvsarbetar har stor betydelse för familjens ekonomi. Regeringen och Sverigedemokraterna menar att det måste löna sig att arbeta.

För att möjliggöra ett tillräckligt deltagande på arbetsmarknaden behövs en föräldraförsäkring som är flexibel. De lagförslag som blivit verklighet gällande möjligheten att överlåta föräldrapenning i en bredare krets är ett steg för att göra det lättare att kombinera familjeliv och arbetsliv.

Vi har även ökat antalet dubbeldagar från 30 till 60. Dessa dagar kan tas ut fram tills barnet blir 15 månader. Tanken med dubbeldagarna är att föräldrarna tillsammans ska få möjlighet att knyta närmare band till sitt barn i ett tidigt skede när barnet kommit till världen. Dubbeldagarna har visat sig ha flera positiva effekter. Det ger en ökad valfrihet för föräldrarna, och det lägger också grunden för gemensamt ansvar för omsorgen under barnets uppväxt. Det finns studier som visar att dubbeldagarna har en positiv effekt på mammors hälsa.

Sverigedemokraterna och regeringen menar att föräldraförsäkringen behöver vara flexibel för att passa Sveriges familjer.

Herr talman! Föräldrapenningen ska ge en möjlighet för föräldrar att få en form av ekonomisk kompensation under den tid de behöver vara hemma med barn och avstår från arbete.

Dagar på lägstanivå och grundnivå kan i dag användas även för en kortare tid som normalt är arbetsfri för föräldern, det vill säga man kan nyttja dessa dagar när man är ledig och inte är schemalagd för att arbeta. Syftet med föräldrapenningen är dock inte att den ska användas på arbetsfria dagar.

Möjligheten att använda lägstanivådagar på arbetsfri tid bör därför begränsas på motsvarande sätt som för dagar på sjukpenningnivå. Genom en sådan förändring stärks kopplingen mellan föräldrapenning, avstående från arbete och ersättning för vård av barn, vilket är kärnan i föräldraförsäkringen. En sådan förändring skulle harmonisera hanteringen av de olika ersättningsnivåerna inom föräldrapenningen. Det är därför regeringen och Sverigedemokraterna lägger fram lagförslaget.

Herr talman! Vi vet att inflationen är en bidragande orsak till att barnhushållens ekonomiska standard blivit drabbad. Tiden med hög inflation och lågkonjunktur har slagit hårt ekonomiskt mot många hushåll, inte minst barnfamiljer. Vi ser nu en ekonomisk ljusning och en ekonomi som återhämtar sig, och detta väntas fortsätta under 2025 med räntesänkningar och skattesänkningar.

Det tillfälliga tilläggsbidraget till barnfamiljer med bostadsbidrag kommer att förlängas till och med den 30 juni 2025, vilket har gett ett välkommet tillskott till de familjer som haft det svårt, speciellt i tider med hög inflation. Det är ett träffsäkert verktyg eftersom det är riktat specifikt mot resurssvaga hushåll.

Sverige har en av världens mest generösa föräldraförsäkringar. Detta ska vi vara stolta över. Vi sverigedemokrater vill fortsätta att göra den mer flexibel för att möta familjernas behov.

Jag yrkar återigen bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Anf. 29 Isabell Mixter (V)

Herr talman! Ledamoten talade i sitt anförande om barnens bästa. Då undrar jag om ledamoten är nöjd med att vi har många barn i Sverige som växer upp i fattigdom. Är man nöjd med att 15 procent lever med en låg ekonomisk standard?

Ledamoten hänvisade till siffror som visar att det var bättre 2022 än 2021, men det är en mätning som inte är aktuell här och nu. Jag undrar: Hur man kan vara nöjd över huvud taget med att människor, även barn, lever med en låg ekonomisk standard?

Ledamoten talade också om att man förlänger den tillfälliga höjningen av bostadsbidraget. Sanningen är ju den att Sverigedemokraterna och regeringen sänker bostadsbidraget. Man talar om att det är en träffsäker åtgärd för att nå de svagaste hushållen, men det man nu gör är man säger till de svagaste hushållen - den ensamstående mamman som behöver välja mellan att köpa en ny vinteroverall eller julklappar till barnen - att de kommer att få mindre pengar i plånboken.

Sverigedemokraterna menar att detta är en träffsäker åtgärd. Och det är en jätteträffsäker åtgärd, om man vill göra de allra fattigaste hushållen ännu fattigare. Samtidigt sätter regeringen rekord i att ge stora skattesänkningar till Ulf Kristersson och alla som har höga månadslöner.

Hur känns det för Sverigedemokraterna att försvara att man ger miljarder till dem som redan har mest samtidigt som de absolut svagaste får mindre i plånboken?

Anf. 30 Daniel Persson (SD)

Herr talman! Tack, ledamoten Isabell Mixter, för din fråga!

Vi sverigedemokrater och regeringen arbetar för att få en flexibel föräldraförsäkring och ökad valfrihet i föräldraförsäkringen.

Stöden i betänkandet gör skillnad, som jag påpekade i mitt anförande. Som sagt har tilläggsbidraget, som vi förlänger, varit viktigt, och det kommer att ligga på en nivå som det låg på också förr i tiden. Tilläggsbidraget beräknas nå i genomsnitt 100 000 barnfamiljer under 2025, och som jag påpekade är det ett träffsäkert verktyg eftersom det är riktat mot resurssvaga hushåll. Det är en viktig åtgärd för att stödja hushållen i en svår tid.

Vi gör också andra satsningar. Ledamoten säger att vi gör skattesänkningar. Och ja, vi sänker skatten för högavlönade, men vi sänker skatten brett. Det ska löna sig att arbeta. Detta är en del i att sätta igång svensk ekonomi. Det ökar konsumtionen, och vi får fler som arbetar och kan bidra till vår gemensamma välfärd.

En genomsnittlig löntagare kan förvänta sig att få cirka 200 kronor mer i plånboken genom skattesänkningarna. Vi har alltså en politik som kommer att gynna både familjer och medborgare i stort, men vi ser även över regelverken för att göra föräldraförsäkringen mer flexibel.

Anf. 31 Isabell Mixter (V)

Herr talman! Ledamoten Daniel Persson vet lika väl som jag att den person som uppbär bostadsbidrag inte har en inkomst som kan inbringa några summor att tala om över huvud taget vad gäller skattesänkningar. Det blir kanske en falukorv i månaden. Det man däremot får genom den sänkning av bostadsbidraget som regeringen nu levererar är kanske tio färre falukorvar i månaden.

Hur kan ledamoten Persson försvara att den ensamstående mamman kommer att ha råd med tio färre falukorvar samtidigt som Ulf Kristersson kan se fram emot tusentals kronor mer i månaden? Detta är för mig absurda prioriteringar.

Vi kan också se att bostadsbidraget har halkat efter under decennier. Det är inte ett bidrag som räknas upp automatiskt. Man kan alltså inte heller försvara sig med att detta var en tillfällig höjning som ändå skulle ha försvunnit. Om man tycker att detta är ett träffsäkert sätt att nå de svagaste hushållen och vill att människor ska bort från trångboddhet borde man lösa frågan om bostadsbidraget på sikt så att det höjs generellt.

Försök inte heller spela bort korten genom att säga att ni satsar på bostadsbidraget genom att ni behåller den tillfälliga satsningen! Var ärliga med att det ni nu gör är att fasa ut den och att det kommer att göra människor fattigare!

Hur känns det för ledamoten att försvara det?

Anf. 32 Daniel Persson (SD)

Herr talman! Tack för din fråga, Isabell Mixter!

Jag vet att Vänstern verkligen vill lova allt till alla. Tittar man på Vänsterpartiets budget i sin helhet ser man att Vänsterpartiet föreslår höjda bidrag till väldigt många bidragstagare. Man ser också att ni vill gå en annan väg. Ni vill införa enorma skattehöjningar för medel- och höginkomsttagare. För alla som tjänar över 45 000 blir skattehöjningarna enorma med er budget. Den som tjänar 80 000 får sin disponibla inkomst nästan halverad med ert förslag.

Med er budget lönar det sig inte att vidareutbilda sig, att kompetensutveckla sig eller att vara flitig. Medianlönen för läkare ligger på 83 300 kronor, kollade jag upp i morse. En läkarutbildning är på sex år, en tid med studielån och en tid då man lever med en begränsad ekonomi. Det blir mindre lockande att utbilda sig till läkare om man får skatta bort så mycket av sin lön när man också har ett studielån man måste betala av.

Med den här politiken kanske vi till och med får färre läkare. Människor kanske utbildar sig till läkare för att flytta till Norge, där man vet att man får behålla sin lön. Det är en skattechock som skulle drabba Sverige om er budget fick råda.

Och inte nog med att ni höjer skatten, ni ökar också statsskulden i en väldigt oroande takt. Sverigedemokraterna och regeringen lägger fram en budget som är fullt finansierad och som tar ansvar för Sverige.

Anf. 33 Arber Gashi (S)

Fru talman! Sverigedemokraterna pratar ofta - de gjorde i alla fall det i opposition - om att de står på vanliga barnfamiljers sida. Verkligheten säger dock något annat. När barnfattigdomen ökar och Röda Korset tvingas fyrdubbla sina matutdelningar väljer ni att stå bakom en budget som skär ned stöden till de mest utsatta. Den budget som ni är med och lägger fram tillsammans med regeringen innebär att ensamstående föräldrar, ofta mammor, lämnas att bära konsekvenserna av en ekonomisk politik som prioriterar skattesänkningar för höginkomsttagare.

Ni sänker skatten med över 30 miljarder men kan inte tänka er att höja barnbidragen, något som direkt hade stöttat de familjer som har det tuffast. För en familj med två barn skulle det innebära runt 5 000 kronor extra per år.

Den här budgetdebatten heter ju "Ekonomisk trygghet för familjer och barn". Jag vill verkligen veta: Hur jobbar ni i praktiken för det? Hur värnar ni familjer? Och hur förklarar ni för de barn som går till skolan hungriga att era prioriteringar är rättvisa?

Anf. 34 Daniel Persson (SD)

Fru talman! Tack, ledamoten Arber Gashi, för din fråga!

Jag har noterat att Socialdemokraterna satsar cirka 5,3 miljarder mer än Tidösamarbetet på det här utgiftsområdet. Det blir lite intressant. Jag antar att Socialdemokraterna vill bilda och leda en regering efter nästa val. Som jag sa lägger ni 5,3 miljarder mer än vi. Miljöpartiet lägger 7,3 miljarder mer, så där kanske inte skillnaden är så jättestor. Men sedan har vi Vänsterpartiet, som alltså lägger 14,4 miljarder mer. Det är mer än Miljöpartiet och Socialdemokraterna tillsammans - en enorm ökning. Vi har också Centerpartiet, som vill lägga 1,3 miljarder mindre. Det är väldigt spretigt i oppositionen.

Hur ser ledamoten att Socialdemokraterna ska kunna leda en regering framgent när det är så spretigt i dagens läge?

Anf. 35 Arber Gashi (S)

Fru talman! Här ställer jag alltså en fråga om en faktisk situation för väldigt många där ute, där man verkligen väger matkassen innan man går och betalar i kassan och där man nu som förälder ställer sig frågan inför julen: Har jag råd att köpa klappar, eller blir det bara en måltid på julafton som vi kommer att ha råd med? Men det ledamoten verkar oroa sig för är hur Socialdemokraterna ska få ihop en regering efter nästa val.

Jag kan stilla den oron, Daniel Persson. Det kommer vi att lösa.

Men jag ger dig faktiskt ytterligare en chans. Ni sänker alltså skatten med över 30 miljarder. Med precision riktar ni in er på dem som har det allra bäst ställt. Stöd som du själv säger är träffsäkra för att stötta familjer skär ni ned på.

Det kommer säkert snart in ett gäng elever på läktaren i plenisalen. Jag ger dig ytterligare en chans: Hur förklarar ni för de barn som går till skolan hungriga att era prioriteringar är rättvisa?

(Applåder)

Anf. 36 Daniel Persson (SD)

Fru talman! Tack, ledamoten Arber Gashi, för din fråga!

Jag har noterat att Socialdemokraterna i sin budgetmotion föreslår att barnbidragen ska höjas med 200 kronor per månad. De skattelättnader som Tidösamarbetet genomför nästa år innebär att en genomsnittlig löntagare kan förvänta sig en skattesänkning på 2 600 kronor per år eller lite drygt 200 kronor per månad. Det är alltså samma pengar som familjerna kommer att få tillgång till.

Man kan också titta på hur ekonomerna tror att ekonomin kommer att se ut nästkommande år för hushållen. Genomsnittshushållen ser ut att kunna få drygt 800 kronor mer i månaden tack vare skattesänkningar. Sammantaget ger politiska reformer och räntesänkningar en ökad köpkraft på 3 300 kronor i månaden 2025 för den genomsnittliga familjen.

Återigen ser vi dock att Socialdemokraterna vill höja bidragen och att Tidösamarbetet förespråkar en arbetslinje. Vi ser en tydlig skillnad här.

(Applåder)

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag får återigen som talman påminna om tilltalet i kammaren. Alla ledamöter talar via talmannen, vilket innebär att man talar om sin meddebattör och inte använder direkt tilltal som "du" och "dig".)

Anf. 37 Arber Gashi (S)

Fru talman! Jag vill med anledning av mitt anförande hänvisa till Socialdemokraternas särskilda yttrande.

Vi socialdemokrater vet att trygghet för familjer och barn är en av grundpelarna i vårt välfärdssamhälle. Sverige har länge varit ett föregångsland där varje barn, oavsett bakgrund, ska ha rätt till en bra start i livet. Men i dag ser vi mörka moln. Fler barn växer upp i fattigdom, fler föräldrar kämpar för att få vardagen att gå ihop och vår regering står handfallen.

Kostnadskrisen har slagit hårt mot svenska hushåll, men allra hårdast drabbas barnfamiljerna. När inflationen sänker sin takt ligger de höga priserna kvar. Vi ser det i statistiken, men vi hör det också i berättelserna. Det är föräldern som står i mataffären och räknar ören för att kunna sätta mat på bordet. Det är barnet som inte längre kan gå på sin fritidsaktivitet därför att familjen inte har råd.

Vad har regeringen gjort för att lindra deras börda? Svaret är: inte mycket. Vi ser en prioritering av skattesänkningar för höginkomsttagare framför riktade stöd till dem som behöver det mest. Röda Korset rapporterar att deras utdelningar av matpaket fyrdubblats på grund av krisen. Det är inte värdigt Sverige.

Vi socialdemokrater vill slå in på en annan väg. Vi vill att alla barn ska kunna känna trygghet, och vi vill att samhället ska stå starkt bakom dem och deras föräldrar i tider av kris.

Fru talman! Barnbidraget är mer än bara en utbetalning. Det är ett löfte från samhället till alla barn och deras föräldrar, ett löfte om att ingen ska behöva välja mellan att köpa skolböcker och att köpa mat. Ändå har regeringen inte gjort något för att stärka det, trots att kostnaderna för familjer skjutit i höjden. Vi socialdemokrater föreslår en höjning med 200 kronor i månaden. För en familj med två barn innebär det alltså 5 000 kronor extra per år. Det är inte bara en siffra; det är fler fotbollsträningar, näringsrikare mat på bordet och en tryggare vardag.

Regeringen säger många gånger, som en del av sin kritik, att höjt barnbidrag också når höginkomsttagare. Men låt oss tala klarspråk. De flesta som verkligen behöver det här stödet är låg- och medelinkomsttagare. Det generella barnbidraget är ett sätt att skapa jämlikhet och att ge alla barn samma grundtrygghet. När vi ser att fler barn tvingas växa upp i fattigdom, hur kan vi då säga att vi inte har råd att prioritera dem? Sverige har råd, om vi väljer att göra det.

Fru talman! Bostaden är kärnan i familjens trygghet. Det är där vi samlas, det är där vi vilar och det är där vi växer. Men för många barnfamiljer, särskilt i hushåll med en ensamstående förälder, är boendekostnaden den största bördan. Den kan ofta utgöra skillnaden mellan att få vardagen att fungera eller att behöva ta svåra beslut om vad man ska prioritera bort. Föreningen Sveriges Makalösa Föräldrar rapporterar att över 40 procent av de mest utsatta hushållen har fått låna pengar för att kunna täcka basala kostnader, såsom för mat och boende.

Den förra, socialdemokratiskt ledda regeringen höjde bostadsbidraget under pandemin för att stötta de familjer som har det allra tuffast. Nu ser vi att denna förstärkning håller på att försvinna, trots att behovet är väldigt stort. Regeringen har valt att inte förlänga det tillfälliga tillskottet i bostadsbidraget. Eller man gör det en liten stund, men i praktiken blir det en minskning med 700 kronor i månaden för de mest ekonomiskt utsatta barnfamiljerna. För dessa familjer kan det vara skillnaden mellan att kunna betala hyran eller inte.

För oss handlar det återigen inte bara om kronor och ören. Det handlar om värderingar. Ska Sverige vara ett land där barn och föräldrar kan känna sig trygga? Eller ska vi låta krisen slå undan benen på dem som redan kämpar med små marginaler? Svaret borde vara självklart.

Fru talman! Sverige har en av världens mest generösa föräldraförsäkringar. Den ger föräldrar möjlighet att skapa en nära relation till sina barn och samtidigt hantera vardagens utmaningar. Vi talar ofta om föräldraförsäkringen som en frihetsreform, en frihet att välja hur man vill leva och fördela ansvaret för sina barn.

Men verklig frihet kräver jämlika förutsättningar. När kvinnor tar det stora ansvaret för föräldraledigheten påverkar det hela deras liv. Kvinnor tar fortfarande ut majoriteten av föräldradagarna - över 70 procent - vilket påverkar deras karriärer, löneutveckling och pensioner.

I mitt hemlän Halland har vi tyvärr det största lönegapet i hela Sverige mellan män och kvinnor. I Halland tjänar männen cirka 100 000 kronor mer än kvinnorna. Det är nästan 10 000 kronor mer än genomsnittet för riket. En av flera orsaker till detta är ett ojämställt uttag av föräldraledigheten. Det är en tydligt bidragande faktor.

Ojämställdheten påverkar dock inte bara kvinnorna. Den påverkar också barnen. Studier visar att barn som har en nära och aktiv relation till båda föräldrarna ofta får en tryggare och stabilare uppväxt. En mer jämställd föräldraförsäkring skulle därför stärka inte bara kvinnors ekonomiska självständighet utan också barnens rätt till båda sina föräldrar.

Vi socialdemokrater föreslår därför att föräldraförsäkringen delas i tre lika stora delar - en del till vardera föräldern och en del som föräldrarna själva kan fördela. Det uppmuntrar till ett mer jämställt uttag och stärker både föräldrarnas och barnens möjligheter.

Vi vill också successivt höja taket i den tillfälliga föräldrapenningen för att fler ska kunna vara hemma med sitt sjuka barn utan att förlora för mycket av inkomsten.

Fru talman! Allt det jag talar om bygger på tillit. Hela Sveriges välfärdssystem bygger på tillit till att resurserna når dem som behöver dem och att det inte utnyttjas av fuskare eller kriminella. Men denna tillit hotas av välfärdsbrott. Det är inte bara en ekonomisk fråga utan också en rättvisefråga, som vi socialdemokrater tar på största allvar.

Vi föreslår att myndigheter som Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten får tydligare ansvar och bättre verktyg för att motverka fusk. Reglerna för tillfällig föräldrapenning behöver förenklas för att minska fusk, och stärkta kontroller och aktuella månadsuppgifter bör användas för bostadsbidrag och underhållsstöd för att undvika skuldsättning och felaktiga utbetalningar. Vi följer också fortsatt arbetet i Utbetalningsmyndigheten, som vi var med och tillsatte.

Fru talman! Avslutningsvis: Vi socialdemokrater säger att barnens framtid är vårt gemensamma ansvar. Att höja barnbidraget, stärka bostadsbidraget och stötta familjer genom krisen är inte bara ord eller politik; det är ett löfte till våra barn. När vi investerar i dem investerar vi i ett starkare och mer sammanhållet Sverige.

Regeringen har valt en annan väg. De talar gärna om ansvar. Men deras politik lämnar föräldrar ensamma med det. De prioriterar skattesänkningar för höginkomsttagare före höjt barnbidrag, och de väljer att dra undan stödet till familjer som kämpar i ekonomisk utsatthet. Det är inte det Sverige som jag vill lämna till mitt barn eller till era.

Vi närmar oss julen. Det är en tid som för många barn är förknippad med glädje och förväntan. Men i år, när kostnadskrisen fortsatt griper tag om familjers ekonomi, ser vi att allt fler föräldrar oroar sig för hur de ska kunna skapa en jul som känns trygg och varm för sina barn. För många handlar det inte längre om att köpa julklappar. Det handlar om att ha råd med en ordentlig middag på julafton.

Barn märker när vuxna är oroliga. De känner av när pengarna inte räcker till, även om vi försöker skydda dem från verkligheten. Vi måste därför lyfta blicken. Låt oss se den åttaåring som i dag kämpar med läxorna vid köksbordet och vars föräldrar oroar sig över nästa hyra. Den åttaåringen förtjänar ett samhälle som ger henne förutsättningar att lyckas, inte ett som vänder bort blicken.

(Applåder)

Anf. 38 Caroline Högström (M)

Fru talman! Familjepolitiken ska bidra till att barn får växa upp under trygga och goda förhållanden. Den ska stärka familjers ekonomi med god träffsäkerhet, ge goda förutsättningar för ett jämställt föräldraskap och ge barn mer tid med båda sina föräldrar. Familjepolitiken ska också bidra till ökad flexibilitet och stärka möjligheterna för både män och kvinnor att kombinera familjeliv och arbetsliv.

Arbetslinjen är central för att inte bara den enskilde utan också hela familjen ska få ett sammanhang. Det handlar om ekonomi. Men en av de bästa försäkringarna mot framtida utanförskap är också att barn får se sina föräldrar gå till jobbet. Att skapa trygghet och möjligheter för barn är avgörande för att Sverige ska fortsätta vara ett land där varje människa, oavsett bakgrund, har chansen att forma sitt liv.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn, som vi debatterar i dag, spelar en central roll i detta arbete. Men trygghet och ansvar går hand i hand, fru talman.

Från Moderaternas sida ser vi vikten av att välfärden fokuserar på det mest grundläggande: att ge stöd för att människor ska kunna stå på egna ben. Det handlar om att skapa en välfärd som inte förhindrar utan i stället möjliggör för familjer och individer att ta ansvar för sina liv.

Fru talman! Vi moderater är övertygade om att vi bäst hjälper familjer genom att stärka deras ekonomiska frihet. Därför föreslår vi skattesänkningar, så att det ska bli mer rättvist. Den som ställer klockan varje morgon och går till jobbet och därmed bidrar till vår gemensamma välfärd ska känna att det lönar sig. Det måste finnas tydliga, långsiktiga incitament för föräldrar att kombinera just arbete och familjeliv.

För oss moderater handlar det inte om att lägga till mer stöd för stödets skull utan om att ge människor de bästa förutsättningarna för att stå på egna ben och leva ett självständigt liv fritt från bidragsberoende. Det handlar också om att säkerställa att det ekonomiska stödet till barn och familjer är riktat dit där det verkligen gör skillnad.

Vår politik bygger på att fler ska arbeta och därmed bidra till samhället samtidigt som vi ser till att de som verkligen behöver stöd får det. Det är en effektiv politik, till skillnad från den politik som förs av många av partierna på vänsterkanten, med Socialdemokraterna i spetsen. Deras bidragspolitik strösslar med skattebetalarnas pengar utan att man tänker på vilken effekt bidragen får eller har rimlig finansiering för förslagen.

Fru talman! I år firar föräldraförsäkringen 50 år. För 50 år sedan var den närmast revolutionerande. I dag är den en självklar del av vår gemensamma välfärd. Men det innebär inte att den är perfekt. Vi fortsätter att tampas med risken för inlåsningseffekter, ett ojämställt föräldrapenningsuttag och personer som avsiktligt fuskar med systemet.

I samband med att riksdagen beslutade om budgeten för 2024 beslutade riksdagen efter förslag från regeringen även att modernisera föräldraförsäkringen genom att dubblera antalet dubbeldagar och tillåta överlåtelse av som mest 90 föräldrapenningdagar. Det är viktiga reformer för att värna flexibiliteten i systemet och för att modernisera utifrån familjers olika förutsättningar.

Fru talman! Det finns något jag särskilt vill poängtera. Få saker är så viktiga som att vid köksbordet besluta om vem som ska vara hemma med familjens gemensamma barn, inte bara för att det är en av livets största händelser att bli förälder utan för att det kan få konsekvenser för familjens ekonomi, den enskildes karriär och den framtida pensionen. Det är många aspekter att beakta samtidigt.

Ett jämställt föräldraskap är därför viktigt - att mammor och pappor delar lika på både föräldrapenningdagar och föräldraledigheten. Men samtidigt ser familjer olika ut. Det kan handla om lantbrukaren eller företagaren som kan ha svårt att ta en lång, sammanhållen föräldraledighet. Det kan också vara en familj där den ena föräldern inte har något jobb. Vi måste därför jobba mer med medvetna val på systemnivå, men samtidigt värna flexibiliteten. Vi måste lyckas med det utan att samtidigt klanka ned på familjers val. Det är en inte helt lätt balansgång.

Fru talman! Om jag får drista mig till att säga det tenderar även den här kammaren att se ned på kvinnors val. De kan aldrig lyckas. När en mamma väljer att vara den som är hemma längst är det ett problem, oavsett familjesituation, om man har kompenserat varandra eller om man har en plan att ta varsin lång föräldraledighet om det blir fler barn i familjen. Vi behöver ett system som möjliggör och uppmuntrar ett jämställt föräldraskap. Men vi ska inte tvinga fram en situation där risken är stor att kvinnor helt kliver ut ur försäkringssystemet eller att en familj har svårt att få ekonomin att gå ihop. Varsamhet och noggrannhet krävs när vi reformerar något av det finaste vi har: möjligheten att få vara hemma med sitt barn.

Fru talman! Föräldraförsäkringen är inte helt enkel att förstå. Den är inte enkel att överblicka, och många parallella regler påverkar hur man kan planera sin föräldraledighet. I vissa delar saknar den enhetlighet. Därför föreslår vi i budgeten en ändring av hur man får plocka ut lägstanivådagarna så att det blir en harmonisering med hur det ser ut på den sjukpenninggrundande nivån. Man ska alltså inte kunna ta ut föräldrapenning på den lägsta nivån på en arbetsfri helg, utan det ska göras i anslutning till den. Detta görs för att stärka det som är syftet med föräldraförsäkringen - avstå arbete för att sköta ett litet barn - men också för att göra reglerna lite lättare att förstå.

Fru talman! I och med att kampen mot inflationen är vunnen och att vi därmed har en starkare ekonomi påbörjar vi nu en ansvarsfull och försiktig nedtrappning av det tilläggsbelopp i bostadsbidraget som infördes i samband med pandemin och som förlängdes med anledning av inflationen. Det är och har varit ett träffsäkert sätt att stötta hushåll med tillfälligt stöd.

Det är dock tillväxtreformer som får igång ekonomin och tar oss ur lågkonjunkturen. Det är på så sätt vi långsiktigt hjälper familjers ekonomi. Det är när företag kan växa och blomstra som välfärden får mer resurser. Då kan även fler starta och driva sitt första företag eller jobba någon extra timme.

Fru talman! Det är spännande att jämföra de fyra oppositionspartiernas budgetförslag för den ekonomiska politiken. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet satsar ordentligt på att stärka bidragslinjen. Socialdemokraterna vill höja barnbidraget med 200 kronor per månad, Miljöpartiet vill höja med 230 kronor och Vänsterpartiet med 400 kronor. Samtidigt vill flera också höja bostadsbidraget. Vänsterpartiet vill göra om det helt så att ännu fler blir beroende av bostadsbidrag.

Det är med detta gäng Centerpartiet eventuellt behöver samarbeta. Centerpartiet vill i stället se ett indraget flerbarnstillägg för andra barnet och därmed spara över 1 miljard på den ekonomiska politiken. Hur ska detta gå ihop?

En sak är säker: Det är inte bidragslinjen som bygger Sverige starkt. Det är arbetslinjen som gör det. Om människor inte arbetar och betalar skatt finns det till slut inga pengar kvar i statskassan för att finansiera välfärden och det gemensamma skyddsnätet.

Fru talman! En effektiv och rättvis välfärd är en välfärd där familjer själva har makt över sina liv men där samhället finns till hands för att hjälpa till när det verkligen behövs. Moderaterna kommer att fortsätta stå upp för en politik som stärker den enskildes frihet och för en välfärd som sätter familjens och barnens bästa först. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare och Viktor Wärnick (båda M).

Anf. 39 Arber Gashi (S)

Fru talman! De svenska hushållen har det extremt tufft. Socialförsäkringsministern, som inte ens är här utan kanske har viktigare arbetsuppgifter i dag, vad vet jag, upprepar likt ledamoten att kampen mot inflationen är vunnen. Inflationen må ha gått ned, men barnfamiljernas situation är en annan. Matpriserna går ju inte ned. Enligt Matpriskollen ökar de snarare. Majblomman beskriver att önskemålen om basal hjälp, som en filt till en bebis, har ökat mycket.

I detta läge väljer ni att sänka tillägget i bostadsbidraget, det stöd som hjälper Sveriges absolut mest utsatta barnfamiljer. Som om detta inte är nog prioriterar ni dessutom stora skattesänkningar till samhällets elit. Varför, Caroline Högström, är det viktigare att ge oerhört rika människor ännu lite mer pengar än att hjälpa många av landets barnfamiljer i rådande situation?

Anf. 40 Caroline Högström (M)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Gashi för frågan.

Apropå det tillfälliga tilläggsbeloppet sker nu en ansvarsfull nedtrappning. Det var ju en extraordinär situation som gjorde att man införde höjningen. Det är inte lätt att hitta en balans för när det är dags att ta bort ett tillfälligt stöd, men vi tycker att det är nu som man ska börja med en ansvarsfull nedtrappning.

Jag fastnade vid en sak i ledamoten Gashis inlägg, fru talman. Socialdemokraterna och den samlade vänstern gör hellre människor mer beroende av bidrag än att låta dem behålla mer av sina egna intjänade pengar. Det här är det lustiga med de två alternativ vi har. Socialdemokraterna säger att de vill ge 200 kronor mer i barnbidrag, medan vi i Moderaterna säger att vi vill sänka skatten brett för alla, vilket skulle göra att en medelinkomsttagare får behålla mer i plånboken än med det förslag som kommer från Socialdemokraterna.

Medelsvensson i exempelvis Norbergs kommun får behålla närmare 291 kronor mer med Moderaternas budget jämfört med Socialdemokraternas bidragshöjningar. Här har vi tydliga alternativ: bidragslinjen och arbetslinjen. Jag tycker att det är viktigt att det ska löna sig för den som måste ställa klockan.

Det är via arbete, tillväxt och en hållbar ekonomi som vi stärker självständigheten och som vi kommer åt det problem som ledamoten beskriver, inte genom bidragshöjningar.

(Applåder)

Anf. 41 Arber Gashi (S)

Fru talman! Moderaterna talar gärna om arbetslinjen som lösning för barnfamiljers ekonomiska kris. Men hör och häpna: Även i hushåll där föräldrar arbetar går man på knäna.

Jag tillhör ju Socialdemokraterna och träffar arbetande människor varje vecka. Jag vet precis vilka det är som ställer klockan tidigt på morgonen och som ger sig iväg för att få hjulen i välfärden att snurra.

Det krävs dock konkreta stöd här och nu för att familjer ska kunna hålla sig flytande. Er arbetslinje har hittills misslyckats fullständigt. Arbetslösheten stiger, och snart har vi en halv miljon arbetslösa i Sverige. Er enda lösning för detta tycks vara att kalla människor lata. Var tusan är arbetsmarknadspolitiken, Caroline, om det är det som är lösningen på precis vartenda problem? Givetvis ska barn växa upp i hushåll där de ser föräldrarna gå till jobbet varje dag.

Ni säger att den särskilda höjningen i bostadsbidraget var ett tillfälligt stöd i en extraordinär tid, men för många barnfamiljer är krisen precis lika påtaglig nu eftersom priserna fortsätter öka. Hur kan ni försvara att ni prioriterar skattesänkningar för 3 procent av befolkningen framför att hjälpa barnfamiljer som i dag kämpar för en grundläggande trygghet?

Anf. 42 Caroline Högström (M)

Fru talman! Jag är inte förvånad. Ledamoten Gashi talar om stöd, medan Moderaterna säger att vi ska låta människor behålla mer av de egna pengarna. Det är klart att Socialdemokraterna vill ta med ena handen för att kunna ge tillbaka med den andra och på så sätt stärka sin egen syn på samhället. Moderaterna vill i stället att folk ska få behålla mer av sina pengar. Vi behöver inte ta med ena handen och ge med den andra, utan vi stärker självständigheten och låter människor behålla mer av sina egna pengar. Och det gäller brett.

Vi sänker skatten brett inom alla delar av samhället, så jag delar inte alls bilden. Men jag är som sagt inte ett dugg förvånad över att Socialdemokraterna har den här synen på människors arbete, synen att hårt arbetande människors egna pengar är våra och att det är vi som ska fördela dem, att det är då man gör rätt för sig. Nej, det är inte en politik som jag ställer mig bakom.

Det finns dessutom ett problem med Socialdemokraternas budget, och det är att de inte har någon finansiering av sina förslag. De har en massa bidragshöjningar men ingen hållbar långsiktig finansiering av dem, och redan där har vi ett hål. Hur tar vi då ansvar för ekonomin långsiktigt?

Nej, Moderaternas budget är ansvarsfull. Den har ett tydligt tillväxtfokus som är att faktiskt få ordning på ekonomin, vilket gör Sverige rikare, tryggare och friare.

(Applåder)

Anf. 43 Märta Stenevi (MP)

Fru talman! En långsam och ansvarsfull nedtrappning av det tillfälliga tillägget i bostadsbidraget. Tror ledamoten själv på det uttrycket? Vid halvårsskiftet nästa år har hela tillägget ryckts bort, och då kommer samtidigt hyreshöjningarna i den pågående förhandlingen att ha trätt i kraft.

Jag tycker att det är väldigt bra om människor själva får bestämma över sina pengar. Det som kanske Caroline Högström och resten av regeringen tenderar att glömma är att vi har stora grupper som betalar skatt och som arbetar heltid. En barnskötare här i Stockholm kan till exempel få 115 kronor. Det är trevliga pengar varje månad. Men om man samtidigt förlorar 600 kronor på "den långsamma och ansvarsfulla nedtrappningen", hur ska man då klara de hyreshöjningar som kommer?

Vad jag också skulle vilja veta är ifall ledamoten menar att det är en bidragsfälla att arbeta som barnskötare i Stockholm, för när det tillfälliga tillägget i bostadsbidraget tas bort kommer man att gå back med regeringens budget. De höjningar som har gjorts kommer inte att göra någon glad.

Vilka jobb är det som skapas när den här barnskötaren inte längre klarar nödvändiga utgifter? Vilka jobb är det som skapas när man varje månad måste låna till nödvändiga utgifter? Vilka jobb är det som skapas när allt fler familjer med inkomst från arbete söker sig till Stadsmissionen för att få hjälp med matkassar? Är det verkligen det som bygger ett starkt samhälle? Och vilka jobb skapas av de 7 000-8 000 kronor i månaden som de allra rikaste kommer att få ut av jobbskatteavdraget i snitt? Hur mycket mer kommer de att jobba för att de får den skattelättnaden?

Det skulle vara väldigt intressant att höra svaren på de här frågorna.

Anf. 44 Caroline Högström (M)

Fru talman! Jag är den första att erkänna att det har varit en rejält svår tid i Sverige. Sverige har haft det tufft tillsammans med övriga EU. Vi har haft en inflation som många av oss kanske aldrig har upplevt tidigare. Därför har regeringens fokus på att just vinna kampen mot inflationen varit viktig och nödvändig för att sedan kunna lägga fram tilläggsreformer för att komma åt lågkonjunkturen. Det är så vi stärker människors ekonomi långsiktigt.

Att ta bort ett tillfälligt tilläggsbidrag kräver såklart väl avvägning. Det kräver att man funderar på effekterna av det och att samtidigt lägga fram reformer som gör att vi ser och stärker människor.

Ja, det här är en nedtrappning, en nödvändig nedtrappning för att inte göra människor långsiktigt beroende av ett tillfälligt tillägg. Det är ju själva konstruktionen av nedtrappningen, så det är ansvarsfullt.

Jag vill också vända mig emot lite av det som Märta Stenevi nämner om en barnsköterska som ställer klockan, går till arbetet och gör en viktig insats för Sverige. Hon ska ju få behålla mer av sin lön. Egentligen ligger den stora konflikten just nu i att Miljöpartiet hellre säger mer och fler bidrag, medan Moderaterna säger att du får behålla mer av din egen lön. Det är där den stora konfliktlinjen ligger.

Jag läste en artikel om ett gäng banker som har räknat på enbart skattesänkningar, och redan där kan vi se att med vår politik får man behålla mer av sina pengar än med den bidragspolitik som Miljöpartiet exempelvis står för.

Som sagt får man med Miljöpartiets budget 230 kronor mer i barnbidrag. Med Moderaternas politik får en genomsnittlig Arbogabo 260 kronor mer i månaden. Det är en skillnad, och jag tror att det är så mycket viktigare att vi låter människor får behålla mer av sin lön än att vi strösslar med bidrag.

Anf. 45 Märta Stenevi (MP)

Fru talman! Här är det flera saker som är väldigt märkliga.

Det första är kampen mot inflationen. Kampen mot inflationen är inte vunnen av regeringen. Kampen mot inflationen vanns av arbetstagare och fackförbund därför att man höll tillbaka löneutvecklingen. När kostnaderna skenade, mycket till följd av kriget i Ukraina, höll man tillbaka en kompensation för det, det vill säga att löneökningarna har varit lägre. Det är den stora faktorn för att inflationen har sjunkit tillsammans med att Europa har fyllt på sina gaslager. Ingenting av detta har regeringen åstadkommit.

När man säger att man nu bekämpar lågkonjunkturen och vidtar konjunkturstärkande åtgärder är det åtgärder som faktiskt ingen tror har effekt på inflationen. Den enkla anledningen är att det är så lite som går till dem som verkligen hade behövt kunna köpa fler falukorvar eller vad de nu vill välja att lägga sina pengar på, samtidigt som man vräker ut pengar på personer som inte har några problem alls att hantera inflationen. Det här är det inte bara Miljöpartiet som tycker, utan också en lång rad tunga ekonomer har sagt samma sak.

Om man nu är överens om att det har varit en rejält svår tid och att det kräver en avvägning är ju ett alternativ att permanenta det tillfälliga tillägget. Det finns också med i vår budget och ger ganska mycket pengar i plånboken för någon som jobbar heltid men ändå har svårt att klara hyran.

Om man då säger att det kräver en avvägning av när och hur man ska göra det och tycker att det är viktigt att människor ska få behålla mer pengar undrar jag hur den avvägningen såg ut när man sa: Vet ni vad, vi ger 115 kronor men tar bort 600 kronor för någon som arbetar heltid. Hur mycket mer än heltid kan man jobba i Moderaternas samhälle? Och hur mycket mer än heltid kommer de allra rikaste att jobba, vilket skulle följa arbetslinjen? Hur tänker Caroline Högström att man ska klara sig på sin lön i Sverige i dag med den här budgeten om man inte tillhör topp-tio-procenten utan tvärtom de tio procenten fattigaste som nästan inte får några pengar alls av jobbskatteavdraget?

Anf. 46 Caroline Högström (M)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Märta Stenevi för frågorna och kommentarerna.

Jag kan konstatera att jag inte håller med till särskilt stor del om något av det du säger. Bilden av arbetet framåt har ju varit en medveten strategi med en statsbudget som inte spär på inflationen från tidigare år. Det har varit en återhållsam budget.

Vi har inte öppnat bidragskranarna, som många delar av vänstersidan vill. Tvärtom har vi varit återhållsamma. Men jag vill ändå poängtera att i och med att stora delar av försäkringssystemet också är kopplat till inflationen har vi sett ganska stora höjningar av ersättningar på olika sätt, vilket har varit rätt och riktigt. De är kopplade till inflationen och har täckt upp en del. Samtidigt har vi sett hur tio års reallöneökningar har ätits upp av inflationen. Då är det märkligt att Miljöpartiet ändå vill kompensera med bidrag i stället för skattesänkningar så att människor får behålla mer av sin lön. Det är en konstig prioritering.

Från Moderaternas sida står bidragslinjen mot arbetslinjen, och jag väljer arbetslinjen alla dagar i veckan.

(Applåder)

Anf. 47 Isabell Mixter (V)

Fru talman! Omkring 350 000 svenskar har minst två jobb, och det är en siffra som har ökat sedan 2021. En kvinna som intervjuades av Omni sa att hon inte längre har något privatliv att tala om men att hon gör detta för att kunna försörja sig själv och sina barn, helt enkelt.

Det låter ju fint när ledamoten Högström talar om att människor ska arbeta och få lön för mödan. Sanningen är att människor gör det. Det är väldigt många föräldrar som varje dag går till jobbet men ändå inte får pengarna att räcka till.

Vi har hört Elisabeth Svantesson tala om en ljusnande framtid. Det är nog väldigt många som känner att den verklighetsbeskrivningen måste vara från något annat universum än det som vi lever i.

Det vi ser är att barnbidraget har urholkats enormt. Det täcker nu bara en fjärdedel av kostnaderna, och det är den lägsta nivån på 50 år. Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill justera den siffran och göra den mer rimlig utifrån dagens prisnivå. Att beskriva det som att det skulle vara att strössla med bidrag och vara oansvarig med ekonomin är för mig ganska obegripligt. Att mena att man inte har råd att se till att barnfamiljer kan ha en rimlig ekonomisk standard är väldigt konstigt för mig.

Varför tycker ledamoten att det är mer prioriterat att sänka skatten för de allra rikaste än att höja barnbidraget?

Anf. 48 Caroline Högström (M)

Fru talman! Egentligen är det precis som ledamoten Mixter beskriver det: Vi har många som jobbar i Sverige, som ställer klockan varje morgon och som tar det där extra arbetspasset. Det måste också löna sig. Det måste göra skillnad. Det är därför vi sänker skatten så här brett för alla dem som ställer klockan, alla dem som går till jobbet och alla dem som bidrar till vår gemensamma välfärd. Det är för dem vi gör den här prioriteringen och sänker skatten. Deras arbete måste löna sig.

Anf. 49 Isabell Mixter (V)

Fru talman! I regeringens och Sverigedemokraternas Sverige är det uppenbart att vissas arbete är värt otroligt mycket mer än andras. Förstår inte regeringen och Sverigedemokraterna hur deras skattesänkningar slår? Jag vill inte vara syrlig, men då tror jag faktiskt att man eventuellt behöver gå en kurs i hur procenträkning fungerar. Det är väldigt uppenbart att den som tjänar mycket kommer att få absolut mest av det här.

Högström tog förtjänstfullt upp ett exempel på vad regeringens skattesänkning kan innebära för en vanlig löntagare: kanske omkring 260 kronor. Det är ju inte så mycket pengar att tala om när kostnaderna enligt ekonomers uträkningar har ökat med 110 000 kronor på två år för en barnfamilj.

Det som Vänsterpartiet vill göra är inget Armageddon. Vi vill se till att barnbidraget följer prisutvecklingen och skydda barnbidraget från att urholkas. Det är en väldigt märklig inställning från Moderaterna. Är det så att Moderaterna på sikt vill ta bort barnbidraget? Tycker man inte att det behövs? Gör man ingenting åt nivåerna i barnbidraget tappar det helt sitt syfte.

Jag vill också återkomma till något som tidigare replikörer talat om, nämligen bostadsbidraget. Det är väldigt magstarkt att stå och säga att man vill rikta in sig på dem som har det väldigt svårt och samtidigt dra ifrån väldigt stora summor pengar som människor behöver för sin överlevnad. Man hänvisar till att det är ett tillfälligt bidrag och att det var så här det skulle bli. Det tror jag är en väldigt klen tröst för dem som nu haft det här tillfälliga bostadsbidraget i två år och helt plötsligt får mindre pengar i plånboken. Hur försvarar ledamoten Högström det?

Anf. 50 Caroline Högström (M)

Fru talman! Det lustiga i kråksången är att barnbidrag mig veterligen även går till de där höginkomsttagarna som Mixter så föraktfullt ofta pratar om. Det är alltså inte ett träffsäkert sätt att stötta människor i behov av stöd.

Vänsterpartiet har som vanligt obegränsat med pengar och föreslår 14 miljarder i ökade bidrag. Var ska de här pengarna komma ifrån? Vilka ska arbeta och säkerställa välfärdens finansiering när fler och fler hamnar i olika typer av bidragsfällor?

I Vänsterns Sverige verkar det vara otänkbart att stärka människors självständighet. Genomsnittsarbetaren i Västerås, Medelsvensson, som inte har någon superhög lön, får med Moderaternas budget behålla 258 kronor mer per månad. Varför är det så otänkbart för Vänsterpartiet? Varför är det så otänkbart att människors arbete ska löna sig? Det förstår jag inte, fru talman.

(Applåder)

Camilla Rinaldo Miller (KD)

Anf. 51 Isabell Mixter (V)

Fru talman! Jag vill börja med att ta upp tråden där Högström precis avslutade. Det är otänkbart att inte sänka skatten, och det ska löna sig att arbeta, menar hon. Men det som Vänsterpartiet föreslår är inget jättekonstigt eller knasigt. Det ska helt enkelt löna sig lika mycket att arbeta som det gjort fram till nu; skatten ska inte sänkas. Anledningen till att vi föreslår det är att vi vet att det här slår väldigt fel. Den skattesänkning som regeringen och Sverigedemokraterna går fram med gynnar inte vanligt folk. Den har en fördelningsprofil som framför allt gynnar dem som har väldigt höga inkomster. Låt oss vara ärliga med att det är regeringens och Sverigedemokraternas prioritering att de som tjänar mycket ska få mer och att de vanliga barnfamiljer som går till jobbet varje dag och kämpar ska fortsätta att ha det tufft.

I ett replikskifte lyftes det fram att Vänsterpartiets budget skulle vara oansvarig, att vi strösslar med pengarna och att ekonomin skulle raseras med Vänsterpartiets underskottsmål. Jag vill bara för upplysnings skull tala om att statsskulden med Vänsterpartiets underskottsmål på 1 procent fortfarande skulle vara lägre än i Nederländerna, Tyskland, Kina, USA med flera länder samt lägre än EU-genomsnittet. Det är inget dramatiskt som skulle uppstå om man införde detta. Låt oss vara tydliga och ärliga med det. Låt oss också vara ärliga med att regeringen i sitt förslag om kärnkraft inte har något svar gällande finansieringen. Det som regeringen och Sverigedemokraterna vill göra är att gå med ett underskottsmål utan att tala om det. Regeringen och Sverigedemokraterna talar om att vara ekonomiskt ansvarsfull när man samtidigt vill föra svenska folket bakom ljuset. Det tycker jag är magstarkt.

Fru talman! Fyra av tio ensamstående föräldrar med lägre inkomst anger att de har behövt låna pengar av närstående, vänner eller banker för att kunna betala grundläggande utgifter någon eller flera gånger de senaste sex månaderna. Så ser verkligheten ut. Moderaterna och Sverigedemokraterna talar om att Vänsterpartiet vill se allt åt alla. Sanningen är att regeringen vill se allt åt rika i Stockholms innerstad.

Samtidigt som den här regeringen prioriterar den gruppen pågår verkligheten där ute, där människor letar extrapriser och väljer mellan julklappar och att laga tänderna. Vårdkrisen fortsätter. Äldreomsorgen går på knäna. Skolan har för få lärare. Vänsterpartiet konstaterar att regeringen på punkt efter punkt misslyckas med att hantera allvarliga samhällsproblem. Den här budgeten är verkligen helt verklighetsfrånvänd. Med regeringens och Sverigedemokraternas budget ökar ojämlikheten, den växande arbetslösheten lämnas utan åtgärd och klimatomställningen får vänta. Dessutom fortsätter nedskärningarna inom välfärden.

Vänsterpartiets budgetförslag står i stället för en politik som hanterar samhällsproblemen och skyddar dem som har det sämst ställt. För att skapa utrymme för bland annat en prioriterad resursökning till välfärdssektorn, en påskyndad klimatomställning, sänkta kostnader i kollektivtrafiken, ett högkostnadsskydd i tandvården samt högre ersättningar i arbetslöshetsersättningen och socialförsäkringarna måste personer med högre inkomster bidra mer. Det är en prioritering som Vänsterpartiet gör.

Det man kan konstatera är att Tidögänget struntar i vanliga barnfamiljer. Barnbidraget har urholkats. I Swedbanks undersökning, som släpptes i april i år, konstaterar man att inflationen gröper ur barnbidraget till en rekordlåg nivå. Barnbidraget halkar efter när inflationen pressar många barnfamiljer. Nu täcker barnbidraget bara en fjärdedel av kostnaderna för en tioåring. Det är den lägsta nivån på 50 år. Barnbidraget har inte höjts sedan 2018 samtidigt som vi har sett kraftiga kostnadsökningar.

Vänsterpartiet vill därför se att barnbidraget höjs med 400 kronor per barn. Vi har också andra ersättningar som släpar efter, till exempel grundnivån i föräldrapenningen. Vi vill se att den höjs till 333 kronor. Vi behöver också höja taket i tillfälliga föräldrapenningen så att 80 procent av löntagarna har inkomster under taket.

Ledamoten Högström talade om att man behöver rikta stödet dit där det verkligen gör skillnad. Regeringen och Sverigedemokraterna går nu i sin budget fram med en politik som kommer att slå hårt mot den som redan har allra minst, som vi har varit inne på tidigare, med en sänkning av bostadsbidraget.

"Vi gör nu en välavvägd förlängning för att fortsätta stödja ekonomiskt utsatta hushåll, samtidigt som vi trappar ned bidraget från 40 till 25 procent av bostadsbidraget", så uttalade sig äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje i ett pressmeddelande.

Bostadsbidraget har urholkats under lång tid. Nivåerna på bidraget har inte räknats upp i takt med vare sig hyresutvecklingen eller inkomstnivåer. Att gränserna för vilken inkomst man får ha för att kunna få bidraget inte räknas upp leder också till att allt färre för varje år har rätt till bostadsbidrag.

Ett av bostadsbidragets mål är att hushåll med lägre inkomster ska kunna efterfråga tillräckligt rymliga bostäder. Där har det nyligen kommit en granskning från Riksrevisionen som konstaterar att bidraget inte lever upp till det målet.

År 1997-2022 har trångboddheten bland hushåll med bostadsbidrag ökat. Myndigheten framhåller att det blivit svårare för hushåll att efterfråga rymliga bostäder eftersom bidragsbeloppet inte följt med hyresutvecklingen.

Därför menar jag och Vänsterpartiet att bostadsbidraget behöver reformeras. Den tillfälliga höjningen som funnits under först pandemin och sedan förlängts under den ekonomiska krisen har varit välkommen. Men höjningen borde redan från början ha varit permanent, då bidraget släpat efter så pass mycket.

Regeringen och Sverigedemokraterna har själva sagt att det är ett träffsäkert bidrag. Ändå väljer man att nu sänka tilläggsbidraget i bostadsbidraget. Regeringen och Sverigedemokraterna vill få det att låta som att det är en naturlag att bidraget nu sänks, då det var en tillfällig höjning.

Frågan är om det verkligen kan betraktas som tillfälligt när det har funnits i flera år. Ensamstående mammor som är beroende av de extra hundralapparna kommer nu att se dem gå förlorade.

Det är de med de allra lägst inkomster som får bostadsbidrag, och regeringens prioriteringar är outgrundliga. Det är otaliga miljarder i regeringens och SD:s budget som går till skattesänkningar för dem med mest i plånboken medan de som har minst ska få mindre.

Vänsterpartiet vill se en permanent höjning av bostadsbidraget, och vi har det med i vår budget. Vi vill också att fler än i dag ska få ta del av bostadsbidraget genom höjda inkomstgränser samt även möjliggöra för människor med låga inkomster utan barn att få ta del av bostadsbidraget.

Då nivån på Vänsterpartiets budget på utgiftsområdet ligger över den i regeringens budget kan jag inte yrka på något. Därför avstår Vänsterpartiet från att delta i beslutet.

Anf. 52 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut, det vill säga bifall till propositionen.

Fru talman! Barn och familjer är hjärtat i vårt samhälle. En trygg barndom är grunden för ett starkt och välmående Sverige, och därför har Kristdemokraterna alltid prioriterat politiken som sätter familjernas behov främst.

Familjen är den viktigaste byggstenen i samhället. Familjen är också människans viktigaste gemenskap. Barn som växer upp i trygga familjer får goda förutsättningar att klara av livets utmaningar. Trygga och välfungerande familjer gör att samhället som helhet fungerar och växer sig starkt. Fungerar inte familjerna fungerar inte heller vårt samhälle.

Fru talman! En bra familjepolitik är ett medel för att lösa många samhällsproblem såsom ekonomisk utsatthet, fallande skolresultat och ungdomsbrottslighet. Genom att stötta familjer tidigt kan vi hindra att problem eskalerar och i stället förebygga.

En familj kan se ut på många olika sätt, men fyller oavsett sammansättning och historia samma fundamentala roll för möjligheterna att få ett gott liv. Med Kristdemokraternas familjepolitik vill vi stärka familjen och bygga ett samhälle som håller ihop. Det är ett samhälle som i både goda och svåra tider klarar av det som är viktigt: att prioritera våra barn.

En av våra gemensamt största uppgifter är att skydda alla barns trygghet och rättigheter. Familjen har huvudansvaret för sina barn, men staten och varje region och kommun är skyldiga att stötta familjerna att kunna ta det ansvaret.

Fru talman! Vi vet att föräldrar behöver tid med sina barn. Därför har vi förstärkt föräldraförsäkringen med fokus på att ge föräldrar större flexibilitet att själva bestämma hur de vill fördela sin tid mellan arbete och familjeliv. Den 1 juli i år dubblerades antalet dubbeldagar, och samma datum blev det möjligt att överföra 90 dagar av föräldrapenningen till en närstående.

Nyligen presenterades en rapport som visar att den psykiska ohälsan ökat för kvinnor i åldern 30-39. Det är många kvinnor i dessa åldrar som är småbarnsföräldrar. När de första 30 dubbeldagarna infördes kunde man se att mammors psykiska hälsa blev bättre.

Därför har vi kristdemokrater stor tilltro till att dubbleringen av dubbeldagarna kommer att ha ytterligare positiva hälsoeffekter men också ha betydelse för ett mer jämställt uttag av föräldrapenningen. Det ska vara möjligt att kombinera arbete och föräldraskap utan att behöva göra avkall på något av dem.

Fru talman! I regeringens budget för 2025 förlängs det tillfälligt höjda bostadstillägget, som vi hört tidigare, men det återgår till den höjda nivå det ursprungligen hade på 25 procent.

Det höjda bostadstillägget var under den ekonomiska krisen med hög inflation ett träffsäkert sätt att stötta de ekonomiskt mest utsatta familjerna. Behovet finns fortfarande att stärka den ekonomiska tryggheten för barn och deras föräldrar.

Men i takt med att räntor sjunker, bränslepriser går ned och matpriserna stabiliseras stärks även hushållens ekonomi. Regeringen kommer såklart att följa den ekonomiska utvecklingen för särskilt utsatta familjer och för barn som växer upp i ekonomisk utsatthet.

Regeringen har också prioriterat satsningar på barnomsorg och skola. I budgeten för 2025 ökar vi resurserna till förskolan för att förbättra kvaliteten och minska barngruppernas storlek. Det handlar om att ge våra barn en trygg start i livet och att ge föräldrarna möjlighet att känna sig trygga när de lämnar sina barn på morgonen.

Fru talman! Familjen är en grundläggande gemenskap som bär upp vårt samhälle. En politik som stärker familjernas ekonomi är en politik som stärker hela Sverige. Med den här budgeten visar vi att vi står på familjernas sida för trygghet, för frihet, för valfrihet och för en bättre framtid för våra barn.

(Applåder)

Camilla Rinaldo Miller (KD)

Anf. 53 Märta Stenevi (MP)

Fru talman! Jag har egentligen två olika frågor till ledamoten. Den första handlar om familjen och hur familjer ska kunna hantera den situation som de kan ha med barn som far illa.

Familjer med ensamstående föräldrar som heltidsarbetar förlorar under nästa år ganska mycket pengar varje månad på regeringens budget. Hur menar man att man på så sätt stärker familjerna?

Kopplat till detta handlar det om hur det blir när föräldrar dessutom inte har rätt till tillfällig föräldrapenning, till exempel när de behöver ta ledigt från jobbet för att medverka i insatser från socialtjänsten. Hur menar Kristdemokraterna att ni hjälper föräldrar att ta detta föräldraansvar samtidigt som ni drar undan så mycket ekonomiska medel från familjerna?

Det tillfälliga tillägget sänks redan nu vid årsskiftet, och vid halvårsskiftet försvinner det helt. Ledamoten och jag pratade om det här vid ett annat tillfälle, fru talman, och jag fick då antydningar om att Kristdemokraterna skulle kunna tänka sig att ta strid för en förlängning året ut. Jag skulle gärna vilja veta om ledamoten är beredd att ta den fajten.

De här familjerna kommer inte att ha någon glädje av räntor som sjunker, för de har inte den typen av lån. De kommer att ha väldigt lite glädje av minskade bränslepriser eftersom de inte har råd att ha bil. Vad de däremot ser är matpriser som fortsätter att öka och att det kommer en hyreshöjning som de snart ska betala samtidigt som ni tar bort pengar från deras vardagsekonomi.

Jag har ytterligare en snabb fråga. Dubbeldagarna är jättebra, och dem står vi bakom. Men jag skulle vilja veta varför regeringen inte går vidare också med graviditetspengen och gör det möjligt för gravida kvinnor att använda den och slippa använda den tid och den ersättningsnivå som är tänkt för tiden med barnet. Då skulle de kunna vara hemma och därmed få en bättre start i livet för både barn och mamma. På köpet skulle vi få en bättre kvinnohälsa.

Anf. 54 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Fru talman! Tack, Märta Stenevi, för alla frågorna! Jag ska försöka hinna svara på dem alla.

Jag vill ändå börja med att läsa innantill ur mitt anförande: Såklart kommer regeringen att följa den ekonomiska utvecklingen för särskilt utsatta familjer och för barn som växer upp i ekonomisk utsatthet.

Den här regeringen har ingen avsikt att lämna familjer i sticket när ekonomiska svårigheter uppstår. Om vi hade haft det skulle vi inte ha förlängt det tillfälliga bostadstillägget fyra gånger, som vi redan har gjort. Det är till och med femte gången nu. I så fall hade vi plockat bort det långt tidigare.

Den här regeringen kommer att se till att familjer som lever i ekonomisk utsatthet kommer att få det stöd de behöver, och vi har sett att detta är ett stöd som når rakt in till de familjer som har det tuffast. Jag kommer absolut att bevaka detta, och det tror jag att mina kollegor i regeringen också kommer att göra.

Jag vill ställa en följdfråga. Om vi hade haft en annan regering, som Märta Stenevi hade suttit i - hade hon då fortsatt att höja reduktionsplikten? Alla familjer bor inte i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Där jag kommer ifrån är man helt beroende av bil, och de familjerna har inte råd med en elbil. De behöver en bensin- eller dieselbil. Så ser verkligheten ut.

Nu införs fritidskortet, och det kommer att ge en möjlighet för barn i ekonomisk utsatthet att delta i fritidsaktiviteter och slippa bli isolerade. Vi är glada för att man har sänkt reduktionsplikten så att föräldrarna kan skjutsa barnen till fritidsaktiviteterna. Det ger en möjlighet för alla barnfamiljer att låta sina barn delta i aktiviteter.

Camilla Rinaldo Miller (KD)

Anf. 55 Märta Stenevi (MP)

Fru talman! Jag hade tänkt säga någonting om graviditetspengen, som vi sätter av medel till i vår budget. Men jag fick så många frågor att jag kanske får fokusera på dem i stället, eftersom detta är min slutreplik.

Fru talman! Kristdemokraterna lämnar familjer i sticket genom att ta bort medel redan nu vid årsskiftet. Situationen är redan väldigt ansträngd. Jag noterar en viss skillnad i retorik när Kristdemokraterna säger att man inte vill lämna barnfamiljer i sticket samtidigt som Moderaterna när man pratar om samma pengar säger att det skulle vara en bidragsfälla.

Reduktionsplikten är en intressant fråga. Vi har hela vägen i våra budgetar haft ett landsbygdsavdrag, som ger betydligt mer pengar än vad de sänkta bränslepriserna i regeringens budget gör. Om man vill värna familjer på landsbygden skulle jag rekommendera att man läser in sig på vårt förslag eftersom det hade gett ett betydligt bättre tillskott till familjernas ekonomi.

Fritidskortet går inte att använda till att skjutsa barn. Det går att använda till avgifter för att delta i organiserad idrott. Det går inte att köpa skor för det, det går inte att skjutsa för det och det går inte att köpa kollektivtrafik för det.

Om det nu är de utsatta familjerna vi pratar om - jag tycker att det låter som att man slirar mot att snarare prata om medelklassfamiljerna, som Caroline Högström var inne på - är det ett faktum att de förlorar stora pengar på regeringens budget nästa år. Kommer KD då att vara beredda att stå upp för att utsatta familjer behöver ha en permanentning av det tillägg till bostadsbidraget som finns i dag? Priserna har ju inte sjunkit.

Jag utgår från att regeringen i så fall redan nu följer den ekonomiska situationen för utsatta familjer, för den är oerhört ansträngd. Men regeringen plockar i stället bort pengar. En ensamstående mamma som arbetar heltid som barnskötare i Stockholm förlorar 500 kronor i månaden. Kommer KD att kompensera dessa familjer under året, till exempel i en tilläggsbudget?

Anf. 56 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Fru talman! Jag ställde många frågor till ledamoten Stenevi, och hon ställde många tillbaka.

Jag vill bara understryka att regeringen hela tiden följer utsatta familjers ekonomiska situation. Vi släpper inte den för en sekund. I så fall hade vi inte förlängt det tillfälliga höjda bostadstillägget någon gång. Men vi har gjort det därför att vi vet att det når dem som är mest utsatta - ensamstående föräldrar. Det är därför vi har sett till att förlänga tillägget. Nu gör vi det igen i ett halvår. Vad som sedan händer vet vi inte, men vi bevakar det. Regeringen följer detta.

Jag vill återigen understryka det som gäller fritidskortet. Nej, man kommer inte att kunna köpa kollektivtrafik för det. Men en stor del av Sveriges befolkning bor där det inte finns någon kollektivtrafik. Då spelar det ingen roll, och därför är det viktigt att vi har låga bränslepriser så att man kan förflytta sig även när man väljer att bo utanför storstadsområdena. Vår landsbygd behöver leva, och jag vill att hela Sverige ska leva.

Jag har stor tilltro till att regeringen inte lämnar ekonomiskt utsatta familjer i sticket utan bevakar detta med noggrannhet och omsorg.

(Applåder)

Martina Johansson (C)

Anf. 57 Martina Johansson (C)

Fru talman! Vi har budgetdebatt om familjeekonomi 2024. Föräldraförsäkring är till för att ge föräldrar möjligheter att ge sina barn en god vård och omsorg. Det handlar också om att både barn och föräldrar ska kunna anknyta till varandra. För att det ska vara så behövs en modern familjeförsäkring som har valfrihet och som utgår från barnets bästa. Den måste också bygga på olika familjekonstellationer och yrkesvalssituationer, studier och egenföretagares möjligheter.

Förra året var vi överens med regeringen om att öka antalet dubbeldagar till 60. Men Centerpartiet skulle egentligen vilja låta det vara ett helt köksbordsbeslut utan någon begränsning. Det borde vara upp till föräldrarna att välja vad som är bra.

Detta gör att det blir en ökad flexibilitet. Vi var också överens med regeringen om att det är bra att man ska kunna dela föräldradagar med någon annan vuxen som är viktig för barnen.

Fru talman! Det finns ganska många likheter mellan Centerpartiet och regeringen när det gäller den här typen av frågor. Däremot är vi inte överens om flerbarnstillägget för barn nummer två, som vi vill stryka. Det beror på att vi ser att det inte har gett den träffsäkerhet som var grundidén - att man skulle kunna utjämna skillnader mellan familjer med och familjer utan barn. Det är skälet till att vi vill se över detta.

Vi hamnar ofta i prat om jämställdhet och jämställt uttag av föräldraledighet när vi diskuterar föräldraekonomi. Det är en viktig del att mammor och pappor får samma värde för sina barn och att mammor och pappor i möjligaste mån delar lika på föräldraledigheten.

När man tittar på statistiken ser man att när pappor är hemma mer är inte mammor hemma mindre, utan mammor är då fortfarande hemma ungefär lika mycket som tidigare fast med en lägre ersättning eller ingen ersättning alls.

Då vet inte jag om det viktigaste är att diskutera hur många föräldradagar som ska vara knutna till den ena eller den andra föräldern. Det finns någon mekanism i detta som gör att kvinnorna väljer att vara kvar hemma även om männen är hemma mer. Jag tror att det mer handlar om normer och värderingar, och jag tror att det finns andra frågor i föräldraförsäkringen som vi behöver ta en gemensam diskussion om så att vi ska få det som vi tror är det bästa för barnen, nämligen att knyta an till bägge föräldrarna. Vi behöver hitta sätt att få kvinnan att gå tillbaka till arbetsmarknaden.

Även om jag tidigare har sagt att det finns en stor likhet mellan Centerpartiet och regeringen när det gäller familjeekonomi finns områden där jag vill påstå att det finns en stor skillnad mellan regeringen och Sverigedemokraterna. De berör familjers leverne och ekonomier, nämligen hur vi kan agera i fråga om destruktiva relationer, oavsett om det är män eller kvinnor som står för våldet.

Fru talman! När det gäller bodelningsprocesser som hanteras inom familjerättens område tog det ungefär två år för regeringen att tillsätta en utredning som ska ta fram förslag för snabbare hantering av en bodelningsprocess så att man kan ta sig ur en destruktiv relation.

Man har nu lovat att tillsätta en utredning om att barn ska få eget ombud i vårdnadstvister. Det är två jätteviktiga reformer där regeringen har halkat efter och inte tagit bollen tillräckligt snabbt. För varje dag som en man eller kvinna är kvar i en destruktiv relation, eller ett barn befinner sig i en familj där det råder en stor tvist, är en förlorad dag.

Ytterligare ett område där regeringen inte är med i fråga om familjens totala situation är när man behöver lämna en destruktiv relation, nämligen att ha ekonomi att lämna relationen. Centerpartiet har länge drivit frågan om en lämnapeng. Vi har inte finansierat den inom det här området utan inom området brottsförebyggande arbete. Men jag tar upp frågan därför att vi i det här fallet är överens med Miljöpartiet. Miljöpartiet har lagt frågan om ekonomi inom det här området. Här behöver regeringen steppa upp så att familjemedlemmar kan lämna en destruktiv relation.

Jag vill också uppmana regeringen att fortsätta att jobba med flexibel och modern föräldraförsäkring som gör att vi kan få en bättre jämställdhet framöver vid uttag av föräldradagar. Med detta vill jag hänvisa till Centerpartiets särskilda yttrande. Och sedan vill jag passa på att önska talmannen och alla i kammaren en god jul och ett gott nytt år.

Gulan Avci (L)

Anf. 58 Gulan Avci (L)

Fru talman! Regeringen har presenterat flera viktiga satsningar för att stärka barnfamiljernas situation, och i dag ska vi bland annat fatta beslut om att förlänga det tillfälliga tilläggsbidraget som avser bostadsbidraget.

Jag vill understryka att Liberalerna självklart, likaväl som min kollega i Kristdemokraterna påpekade i sitt inledningsanförande, kommer att bevaka situationen under nästa år för att se vart vi är på väg när det gäller den ekonomiska utvecklingen och vara beredda att agera därefter.

Det här, fru talman, är en viktig åtgärd för att hjälpa barnfamiljer i en tuff ekonomisk tid. Men låt mig tala klarspråk. När vi pratar om ekonomisk utsatthet bland barnfamiljer är det tydligt att det största problemet inte är fördelningen av bidrag utan frånvaron av eget arbete. Den mest utsatta gruppen är de familjer där föräldrarna står utanför arbetsmarknaden. Och den största klyftan i samhället går mellan dem som har ett jobb att gå till och dem som inte har ett jobb att gå till.

Vi måste tala om den verklighet som finns med utanförskap. Nyligen presenterade SCB och Boverket en fördjupad analys över utanförskapet i Sverige. Det var ingen vacker bild som trädde fram, fru talman. Numera finns 180 områden i 66 kommuner i Sverige som betecknas som utanförskapsområden. Om man bryter ned siffrorna och pratar om särskild utsatthet visar det sig att 40 områden i 20 kommuner i Sverige betecknas som särskilt utsatta områden. De utgör 6-7 procent av befolkningen i Sverige i dag, det vill säga 710 000 människor som lever i utanförskap.

Om vi går vidare med siffrorna framgår det klart och tydligt att av dessa 710 000 människor som lever i utanförskap är 170 000 barn. Ta in den siffran. I dag lever 170 000 barn i utanförskap.

Låt mig också tydligt klargöra att utanförskapet inte är ett storstadsfenomen längre. Det är utbrett över hela vårt land, och det finns mycket att göra. Den bild som träder fram i rapporten visar tydligt att självförsörjningsgraden är låg, bidragsberoendet är högt, svenska språket lyser med sin frånvaro, många kvinnor och flickor lever i hedersrelaterat våld och förtryck, och gängkriminella flyttar fram sina positioner och håller många bostadsområden i ett järngrepp. Vidare har den religiösa extremismen flyttat fram sina positioner. Detta, fru talman, är en oacceptabel utveckling, och den här regeringen har bestämt sig för att med kraft bekämpa den.

Ytterligare ett perspektiv som vi måste beakta när vi pratar om barnfattigdom är att många barn växer upp med ensamstående mammor. Det framträder också tydligt i den rapport som Boverket och SCB nyligen presenterade. Det är oftast utrikes födda kvinnor som står längst bort från arbetsmarknaden. För ensamstående kvinnor med tre eller fler barn är situationen särskilt allvarlig, enligt de två myndigheterna.

Samtidigt går det att läsa i dagens betänkande, som vi har att ta ställning till, att just ensamstående kvinnor med flera barn har det tuffast när det kommer till familjepolitiken. 61 procent lever med låg ekonomisk standard. Utan de ekonomiska stöden i familjepolitiken skulle siffran vara så hög som 79 procent.

Vad visar då alla siffrorna och procentsatserna? Jo, att bidrag kan lindra ekonomisk utsatthet kortsiktigt, men de löser inga problem långsiktigt. Det är arbete som ger självständighet, möjlighet att forma sin egen framtid och att stå på egna ben. Låt oss inte luras av något annat av det vi har hört i debatten hittills.

Fru talman! Under lång tid har integrationspolitiken misslyckats med att inkludera utrikes födda kvinnor. Få frågor har engagerat mig så mycket i mitt politiska arbete för att synliggöra just kvinnors situation på arbetsmarknaden som kampen mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket samt den religiösa extremismen. Jag har aldrig förstått varför det tidigare varit så känsligt att slå fast att svensk jämställdhet gäller såväl för utrikes födda kvinnor och flickor som för alla våra medborgare. Fegheten har inneburit att barn har vuxit upp i familjer där arbetslöshet är normen och framtidstron är svag. Därför är det vår skyldighet att bryta detta utanförskap och de mönster som bidrar till att förstärka utanförskapet.

För oss liberaler handlar därför den här debatten om att försvara kvinnors rätt till ekonomisk frihet och att barn får växa upp och se inte minst sina mammor som sina närmaste förebilder - att de får insatser som leder till jobb och egen försörjning.

Fru talman! Jag konstaterar när jag läser oppositionspartiernas budgetar att man tyvärr fortsätter att slå in på bidragslinjen. Det blir tydligt i debatten att oppositionens väg är fler bidrag. Men vår väg är arbete och egen försörjning.

När det kommer till dessa frågor skiljer sig regeringens politik fundamentalt från oppositionens. Vi tror nämligen på individens förmåga att ta ansvar för sitt eget liv. Vi vill riva de hinder som står i vägen för att även utrikes födda kvinnor ska ta steget ut på arbetsmarknaden i stället för att fortsätta vara beroende av samhällets bidrag eller familjens kontroll.

Med det sagt, fru talman, vill jag särskilt rikta mig till Centerpartiet eftersom jag har noterat att de vill avskaffa flerbarnstillägget. Det är en reform som vi liberaler tycker en viktig del av familjepolitiken eftersom vi vet att flerbarnstillägget förstärker ojämställdheten inte minst i våra utanförskapsområden. Därför gläder det mig att Centerpartiet har adresserat frågan, och jag tror att vi framöver kan göra gemensam sak.

Samtidigt noterar jag att frågan har lyst med sin frånvaro hos Miljöpartiet och Märta Stenevi, som under den förra mandatperioden i en längre intervju ändå belyste just de utmaningar som finns med familjepolitiken och särskilt adresserade flerbarnstillägget. Nu har jag i och för sig inte lyssnat på Märta Stenevis huvudanförande, men jag noterar att frågan alltså har lyst med sin frånvaro och att tystnad har rått. Jag ska dock lyssna särskilt noga på Märta Stenevis huvudinlägg, som kommer efter mitt.

Fru talman! Det är arbete, inte bidrag, som lyfter familjer ur fattigdom och ger barn en trygg framtid. Det är den politiken som den här regeringen driver. Bara så kan vi bekämpa barnfattigdom och stoppa en utveckling där barn riskerar att ärva sina föräldrars utanförskap.

Med det vill jag både yrka bifall till förslaget i betänkandet och önska fru talmannen och hela presidiet en riktigt god jul, när den närmar sig.

(Applåder)