Umgängesstöd och socialtjänstens förutsättningar att tala med barn
Betänkande 2009/10:CU20
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 17 juni 2010
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Hela betänkandet
Beslut
Utökade möjligheter för socialtjänsten att tala med barn (CU20)
Föräldrar kan i dag hindra att socialtjänsten pratar med deras barn. Detta om barnen inte uppnått den ålder och mognad som krävs för att själva bestämma om sin medverkan. Konsekvensen kan bli att barnen inte får den hjälp eller det stöd som de behöver. Riksdagen har därför beslutat att det ska bli möjligt för utredare inom socialtjänsten att prata med barn utan att vårdnadshavarens gett sitt godkännande och utan att vårdnadshavaren närvarar. Detta ska gälla socialtjänstens barnavårdsutredningar och utredningar på initiativ av socialnämnden om överflyttning av vårdnaden. Riksdagen har även beslutat att domstolar i mål om umgänge, om barnen har behov av det, ska ha möjlighet att besluta om umgängesstöd. Socialnämnden ska då utse en person som medverkar när barnet umgås med den förälder som barnet inte bor med. Det kan exempelvis behövas vid hämtning och lämning för att undvika konfrontation mellan föräldrarna. Lagändringarna träder i kraft den 1 augusti 2010.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionen.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 1
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Från regeringen
- Umgängesstöd och socialtjänstens förutsättningar att tala med barnProposition 2009/10:192
Motioner från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2010-05-18
Justering: 2010-06-03
Trycklov till Gotab och webb: 2010-06-07
Trycklov: 2010-06-07
Trycklov: 2010-06-09
Justering: 2010-06-03
Trycklov till Gotab och webb: 2010-06-07
Trycklov: 2010-06-07
Trycklov: 2010-06-09
Reservationer: 3
Betänkande 2009/10:CU20
Betänkande 2009/10:CU20
Alla beredningar i utskottet
2010-05-18
Utökade möjligheter för socialtjänsten att tala med barn (CU20)
Föräldrar kan i dag hindra att socialtjänsten pratar med deras barn.Detta om barnen inte uppnått den ålder och mognad som krävs för att själva bestämma om sin medverkan. Konsekvensen kan bli att barnen inte får den hjälp eller det stöd som de behöver. Regeringen föreslår därför att det ska bli möjligt för utredare inom socialtjänsten att prata med barn utan att vårdnadshavarens gett sitt godkännande och utan att vårdnadshavaren närvarar. Detta ska gälla socialtjänstens barnavårdsutredningar och utredningar på initiativ av socialnämnden om överflyttning av vårdnaden.
Regeringen föreslår även att domstolar i mål om umgänge, om barnen har behov av det, ska ha möjlighet att besluta om umgängesstöd. Socialnämnden ska då utse en person som medverkar när barnet umgås med den förälder som barnet inte bor med. Det kan exempelvis behövas vid hämtning och lämning för att undvika konfrontation mellan föräldrarna.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti 2010.
Civilutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2010-06-16
Debatt om förslag 2009/10:CU20
Webb-tv: Umgängesstöd och socialtjänstens förutsättningar att tala med barn
Dokument från debatten
- 2010-06-16Protokoll 2009/10:138
Protokoll från debatten
Anf. 215 LiseLotte Olsson (V)
Herr talman! I dag, eller rättare sagt i kväll, ska vi debattera ett betänkande som heter
Umgängesstöd och socialtjänstens förutsättningar att tala med barn
. Det är ett lite långt och krångligt namn på något som handlar om något så enkelt som att göra tillvaron lite bättre för barn och ungdomar. Propositionen och betänkandet tar upp tre områden där vi från båda sidor, höger och vänster, verkar vara överens om att vissa regleringar i föräldrabalken behöver göras. Men vi är inte överens om vad som behöver göras. I min reservation tar jag upp dessa tre områden.
Det första handlar om bestämmanderätten vid gemensam vårdnad. Som det är i dag är det barnets vårdnadshavare som har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnet, och har föräldrarna gemensam vårdnad är det vårdnadshavarna tillsammans som ska bestämma. Det här är förstås inget problem när det råder frid och fröjd mellan föräldrarna, men vi vet väl också att det inte är fullt så enkelt för alla och att det finns föräldrar med stora och djupa konflikter sinsemellan, och då händer det tyvärr att den ena föräldern motsätter sig till exempel att barnet får vård. Bakgrunden kan vara att en förälder är orolig för att barnet har varit utsatt för någon form av övergrepp från den andra föräldern.
Vänsterpartiet menar att det är helt orimligt att en förälder på det här sättet kan hindra sitt barn från att få träffa till exempel läkare eller psykolog. Att föräldrarna inte är överens i en sådan här viktig sak ska inte gå ut över barnet.
För snart tre år sedan kom utredningen om beslutanderätt vid gemensam vårdnad, som föreslog mycket av det vi skrivit och yrkat på under årens lopp. Vänsterpartiet och utredningen menar bland annat att en av vårdnadshavarna ska kunna ges självständig beslutanderätt i vissa frågor som rör barnet, till exempel barnets tillgång till hälsa och sjukvård. Tanken är att en domstol ska ge den ena föräldern utvidgad rätt att fatta beslut även inom områden som ligger utanför den dagliga omvårdnaden.
När vi tidigare har debatterat den här frågan här i kammaren har ni på högersidan hänvisat till en kommande proposition, och nu är den här, men utan något förslag som löser det här problemet. Det regeringen i stället säger är att man ifrågasätter om det finns något större behov av att införa det utredningen föreslår. Men samtidigt som man säger det håller man med om att det behöver göras något och att man avser att återkomma. Jag tycker att det är både fegt och tandlöst, och medan tiden går finns det barn och ungdomar som hindras att få den vård de behöver.
Herr talman! Den andra viktiga frågan som dagens betänkande handlar om är socialtjänstens möjligheter att samtala med barn. Där stannar regeringens förslag någonstans halvvägs. Samtidigt som man säger att socialtjänstens möjligheter att genomföra samtal med barn bör stärkas genomför man det inte fullt ut. Möjligheten till barnsamtal utan vårdnadshavarens samtycke begränsas i förslaget till att gälla barnavårdsutredningar och utredningar på socialtjänstens initiativ. Jag håller inte med utskottsmajoritetens ställningstagande och det man säger i betänkandet. Där säger man att en sådan möjlighet bara kan komma i fråga där det finns ett tydligt behov av att tala med barn utan vårdnadshavarens samtycke.
Då vill jag ställa frågan till er: Vem är det som ska avgöra när det här behovet finns? Jag antar att ni inte tycker att det är barnet eller ungdomen som ska ha något inflytande i den frågan.
Vänsterpartiet menar att alla barn som är föremål för socialtjänstens utredningar ska ges möjlighet att tala och berätta om sin situation, oavsett vårdnadshavarens samtycke. Vi menar dessutom att det är helt i linje med barnkonventionen att lyssna på barnet oavsett vilket ärende det handlar om.
Herr talman! Den tredje frågan i betänkandet handlar om faderskapsbekräftelse och gemensam vårdnad för ogifta föräldrar. Som lagen är utformad i dag gynnas inte det jämställda föräldraskapet. Jag tycker inte att vi som lagstiftare ska förorda en viss samlevnadsform framför en annan. Jag tycker att föräldraskapet bör betraktas lika oavsett om föräldrarna är gifta med varandra.
I dag måste en ogift man skriftligt bekräfta faderskapet till sitt barn medan en gift man automatiskt blir pappa. Det som gäller för att i dag fastställa faderskapet när föräldrarna är ogifta är både krångligt och omodernt, och det finns ingen som helst anledning att upprätthålla dagens byråkratiska procedur. Dessutom är det många av de nyblivna föräldrarna som upplever denna procedur vara ganska kränkande. Man får svara på ganska närgångna och intima frågor.
Nej, det finns och måste finnas ett betydligt enklare och modernare men ändå betryggande system för att fastställa faderskapet. Vi menar att socialnämnden bör utreda faderskap endast om det finns oklarheter. Det bör räcka med att föräldrarna tillsammans, exempelvis till Skattemyndigheten, talar om att de båda är föräldrar.
Sedan kommer vi till frågan om automatisk gemensam vårdnad. Där vill jag vara tydlig med att jag självklart tycker att de nya regler som trädde i kraft 2006 var både viktiga och bra. Det är självklart att barnets bästa ska gälla även när det handlar om vårdnadsfrågan. Det är fullt naturligt. Men jag tycker också att det är fel och otidsenligt att ogifta pappor behandlas annorlunda än gifta pappor. Vänsterpartiet driver en politik för ett jämställt föräldraskap. Jag tycker att vi som lagstiftare borde ta på oss ansvaret att underlätta ett sådant föräldraskap.
Jag yrkar bifall till reservation 2.
Anf. 216 Jan Lindholm (Mp)
Herr talman! Civilutskottets betänkande 20 om bland annat umgängesstöd och regler för socialtjänsten för samtal med barn är ett betänkande som jag tycker innehåller många svårigheter. Regeringens förslag, som utskottsmajoriteten står bakom, har föranlett oppositionen att lämna tre reservationer och två särskilda yttranden.
Jag brukar ju, herr talman, inte ta kammarens tid i anspråk för att uttrycka mitt gillande av majoritetens texter, utan jag ser min uppgift som att hushålla med kammarens tid och enbart använda den för de frågor där vi har olika uppfattning. Det finns naturligtvis en risk med en sådan prioritering, nämligen att allmänhet och journalister som lyssnar kan uppfatta skiljelinjerna mellan partierna som mycket större än de egentligen är. I verkligheten är de ju oftast ganska små.
Jag tycker i det här fallet att både den proposition som regeringen har lagt fram och majoritetens text i själva betänkandet är precis så försiktiga som ämnet kräver, och det ska ni ha beröm för. Frågor som berör föräldrarollen och som handlar om barnens rätt i konflikt med föräldrarnas behov och önskemål att styra är mycket ömtåliga frågor.
Från Miljöpartiets sida så avstod vi från att skriva en följdmotion på den här propositionen efter att grundligt ha läst och diskuterat innehållet - och läst igen och igen. Balansgången mellan när ett barn exempelvis ska kunna agera utan föräldrarnas insyn hos en myndighet och föräldraansvaret är svår att formulera tydligt i lagtext, precis som det är att definiera exakt när en gemensam vårdnad på grund av föräldrarnas konflikter riskerar barnets hälsa.
Med den korta tid som vi alltid har för att reagera på regeringens förslag och propositioner och de svåra överväganden som det i det här fallet handlar om ansåg vi oss inte kunna klara av att formulera alternativa lagtexter på ett sätt som vi kände skulle bli ett bra underlag för att ifrågasätta regeringens förslag på ett konstruktivt sätt. Vi gör alltså från Miljöpartiets sida bedömningen att regeringen går fram med den försiktighet som krävs och att övervägandena i propositionen och betänkandet i huvudsak är ansvarsfulla.
I den utredning som ligger till grund för propositionen för utredaren fram en uppfattning om att det finns ett behov av att reglera vårdnadshavarnas inbördes ställning. Vi uppfattar att utredaren ser ett större behov av att reglera föräldrarnas inbördes ställning än vad regeringen gör. Vi delar faktiskt regeringens bedömning i den frågan. Vi ser nämligen problem med gemensam vårdnad om den ena vårdnadshavaren i alltför stor utsträckning ges en självständig beslutanderätt.
Men vi i Miljöpartiet ser också problem med den rätt som barnet kan förlora på grund av skilda uppfattningar hos vårdnadshavarna. Detta kan då till exempel hindra att barnet tillgodogör sig rättigheter som barnet har.
Vi har specifikt fastnat för den situation som uppstår när ett barn förvägras vård på grund av att vårdnadshavarna har olika uppfattning i fråga om barnets behov av den aktuella vården. Vår uppfattning är att vården i vårt land är så professionell att risken att barnet skulle drabbas av onödig vård eller någon form av skadlig vård på grund av att det bara är den ene vårdnadshavaren som stöder besöket i vården är väldigt liten. Regeringen säger visserligen att man arbetar med den här problematiken, och man säger i betänkandet att man har för avsikt att snart komma med förslag. Men vi menar från Miljöpartiets sida att den här frågan är så viktig att det borde ha funnits ett förslag i den här propositionen på hur den här typen av situationer ska hanteras.
Varje barn som inte får den vård som barnet har rätt till, och naturligtvis också behov av, på grund av tvister mellan vårdnadshavare menar vi är ett misslyckande från samhällets sida när det gäller vårt gemensamma och väldigt tydligt uttalade mål att ge alla barn samma möjligheter till ett rikt och fullt liv.
I den senaste barnrapporten, som Miljöpartiet har gett ut, slår vi fast att vårdnadshavare var för sig, självständigt, ska ha rätt att söka vård för barnet, trots att domstol beslutat om gemensam vårdnad. Vi menar att just den situationen faller inom ramen för de mänskliga rättigheter om rätt till vård som måste gälla alla, även barn till separerade föräldrar.
Jag vill, herr talman, lägga till att Miljöpartiet är väldigt angeläget om att just den här typen av frågeställningar inte ska drabbas av politiska låsningar eller någon form av prestigebelastningar som hindrar att problemen får en snabb lösning. Det var därför som det satt väldigt långt inne för oss från Miljöpartiet att ställa oss bakom reservation nr 2 i det här betänkandet som jag också yrkar bifall till.
Barnrättsfrågor är ett område där vi anser att det är väldigt viktigt att vi har samförstånd och att vi kan nå breda lösningar. Det får inte vara så, menar vi, att ett regeringsskifte ska drabba barnens skydd, rättigheter och trygghet.
Jag hoppas därför att det efter valet, oavsett vilket majoritetsunderlag som en ny regering får, ska vara möjligt att utveckla nya beredningsformer som gör att riksdagen kan fatta beslut med bredare majoriteter än vad som har varit möjligt under den här mandatperioden.
Ett regeringsunderlag här i riksdagen som inte får eller inte kan förhandla om regeringens propositioner med oppositionen i kombination med en regering som inte vågar samtala med oppositionen innan de lägger fram sina förslag innebär tyvärr att vi har en situation där det faktiskt inte är möjligt med samförstånd och breda lösningar. Och det är naturligtvis på sikt inte alls bra för landet.
I den föregående debatten visade Andreas Norlén på ett tydligt exempel där just den situationen uppstått. Förutsättningarna ändrades, som han påpekade, efter det att propositionen var framlagd. Då är situationen låst från regeringens sida, och det finns ingen möjlighet för riksdagen att hantera den nya situationen.
Vi menar från Miljöpartiets sida att det just när det gäller sådana fundamentala frågor som barnrättsfrågor, som tas upp i det här betänkandet, känns som ett extra stort nederlag att vi inte har ett sådant samtalsklimat - och i det här fallet tror jag att de politiska skiljaktigheterna är väldigt små. Vi har inte de arbetsformer här i riksdagen som ger förutsättningar för att göra de, som jag tror, marginella justeringar som skulle krävas för att vi någon gång ibland skulle kunna visa att det finns ett brett underlag, att det finns ett samförstånd, när vi fattar beslut.
Anf. 217 Inger René (M)
Herr talman! Jag vill gärna börja med att läsa på en liten klisterlapp som jag har på mina papper. Där står det: 4-1. Jag vet inte om kammaren har gjorts uppmärksam på att det har varit en fotbollsmatch. Alliansen vann fotbollsmatchen med 4-1.
På den här lappen har jag också skrivit att jag vill tacka för den komplimang som Jan Lindholm gav regeringen. Det låter väldigt trevligt när man, även om vi är osams om mycket, från talarstolen kan uttrycka sig på det sättet. Det vill jag särskilt apostrofera.
Vi är några här i kammaren som kanske har sett särskilt mycket fram emot det här betänkandet. Jag tänker på Jan Ertsborn och på mig och på Yvonne Andersson, för vi satt i det gamla lagutskottet och behandlade just den här typen av frågor. Vi är extra glada över att vi nu ska kunna fatta beslut, beslut som gör det lite lättare och lite tryggare för de barn som är inblandade i den svåra situation som en skilsmässa innebär.
Vi ska fatta beslut om en reglering i föräldrabalken som innebär att en domstol i mål om umgänge ska ha möjlighet att besluta att en person som socialnämnden utser ska kunna medverka vid umgänge, så kallat umgängesstöd, och det är vi alla i utskottet överens om.
Vi föreslår också att det i socialtjänstens barnavårdsutredningar ska vara möjligt för utredaren att tala med barn utan att vårdnadshavaren är närvarande och också utan hans eller hennes samtycke. Där är vi inte riktigt lika nöjda. Men det ska inte bara gälla barnavårdsutredningar utan också överflyttning av vårdnad eller när barn fostras i annat enskilt hem än vårdnadshavarens. Där är vi nästan överens men inte riktigt.
Andra frågor som behandlas i betänkandet, och som LiseLotte Olsson också tog upp, handlar om möjligheter för domstol att vid gemensam vårdnad ge en av föräldrarna självständig beslutanderätt när det gäller vissa frågor. Där är vi inte överens och inte heller när det gäller att införa automatisk gemensam vårdnad för ogifta föräldrar.
Varje år upplever omkring 50 000 svenska barn och ungdomar att deras föräldrar separerar. De allra flesta lyckas lösa frågor om vårdnad, umgänge och annat på egen hand. Men några tusen klarar inte det utan tvingas vända sig till en domstol, och det blir dess värre allt fler och fler. År 2005 behandlade tingsrätterna ca 2 600 fall. Förra året var det drygt 3 800 eller nära 4 000.
Att människor slutar att älska varandra eller väljer att separera av andra skäl är något som kommer att ske även i fortsättningen. De största förlorarna är barnen, även om föräldrar skiljs i enighet. Om man frågar skilsmässobarn, om jag får uttrycka det så, vad de helst vill är svaret att föräldrarna ska flytta ihop igen. På andra plats kommer väldigt tydligt: Föräldrar får inte tala illa om varandra.
Blir det en vårdnadstvist far många barn illa. Några av oss i utskottet var på studieresa i Australien. Det som imponerade mest på mig där, och som jag hoppas så småningom ska sätta spår här i Sveriges riksdag, var den kvalificerade medlingen och de samarbetssamtal som erbjöds eller nära nog tvingades på föräldrar som var på väg in i en påfrestande skilsmässoprocess.
En så kallad underrättsdomare i Australien kan neka en förälder att väcka talan mot den andre föräldern avseende vårdnad eller umgänge med hänvisning till att föräldrarna först måste uppsöka den kommunala organisationen för konfliktlösning för att där försöka lösa sina problem.
Även efter det att föräldrarna har besökt organisationen kan en domare neka en förälder att väcka talan om föräldrarna inte har gjort tillräckligt stora ansträngningar. Föräldrar kan därefter åter hänvisas till den kommunala organisationen för fortsatt konfliktlösning. Jag tycker att det låter tilltalande att man på det sättet tar sitt föräldraansvar.
Vi menar att socialtjänstens möjligheter att tala med barn utan att vårdnadshavaren är närvarande eller har samtyckt bör gälla främst vid barnavårdsutredningar och vårdnadsöverflyttningar. Jag yrkar bifall till förslaget i den delen och avslag på motionen.
Vi menar att förslaget om självständig beslutanderätt i vissa frågor vid gemensam vårdnad inte ska genomföras. Det tycker inte heller en lång rad tunga remissinstanser som har tittat på utredningens förslag.
Utskottet var också i Finland för några år sedan. Där har detta genomförts, men man är på väg att backa tillbaka därför att det var ett omtvistat förslag som inte har gett de positiva effekter som man hade tänkt sig.
Till slut har Vänsterpartiet ett motionskrav på automatisk gemensam vårdnad för ogifta föräldrar. Också där har ett antal tunga remissinstanser sagt nej. Det är naturligtvis angeläget att båda föräldrarna är delaktiga i barnets förhållanden och tar ansvar för barnet. Gemensam vårdnad spelar då en stor roll när det gäller barnets tillgång till båda sina föräldrar. Det är bra oavsett om föräldrarna är gifta eller ogifta, sambor eller särbor.
Det är inte svårt eller tidsödande att söka gemensam vårdnad. Ansökan går till domstol eller registrering hos Skatteverket eller socialnämnden. Det är en enkel och föga byråkratisk procedur.
Genom beslut fattat här i kammaren finns ingen presumtion i dag för gemensam vårdnad, utan det som är bäst för barnet ska vara utgångspunkt. Därför är dagens situation den som bör kvarstå.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.
Jag vill också passa på att tacka kammaren. Det här torde vara mitt sista tillfälle att stå i denna talarstol, så jag vill framföra mitt tack till riksdagens alla tjänstemän. Jag vill gärna tacka vårt fantastiska CU-kansli och mina vänner i utskottet för en underbart härlig tid. Jag kommer att sakna detta, och jag kommer att sitta framför tv-rutan och titta på er när ni agerar framöver. Tack så mycket!
Anf. 218 Maria Kornevik Jakobsson (C)
Herr talman! Då jag inte är speciellt intresserad av fotboll behöver jag ju inte berätta att Centerpartiet var de som gjorde tre av fyra mål.
Det vi debatterar nu rör en reglering i föräldrabalken om att domstolen i mål om umgänge ska ha möjlighet att besluta att en person som socialnämnden utser ska medverka vid umgänge - så kallat umgängesstöd. I propositionen föreslås även att det i socialtjänstens barnavårdsutredningar ska vara möjligt för utredarna att tala med barnet utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande. Det här är bra, precis som föregående talare sade, och vi har väntat på det. Samtidigt medför det en stor respekt för att man inte får överutnyttja det.
I juli 2009 lämnade Barnskyddsutredningen sitt förslag, SOU 2009:68, till en ny lag om stöd för skydd av barn och unga, förkortad LVU. Genom den nya lagen föreslås drygt 40 ändringar eller kompletteringar av nuvarande bestämmelser. En av dem är just ändringsförslaget att barn ska få utökad möjlighet att tala med och få hjälp av socialtjänsten oberoende av vårdnadshavarens samtycke.
Centerpartiet och jag delar regeringens uppfattning att utredarens möjligheter att tala med barn utan vårdnadshavarens samtycke behöver stärkas, men då om det sker utifrån barnets bästa. Det ska alltså gynna barnet.
Även när det gäller umgängesstöd är det barnets behov av detta som ska vara avgörande vid domstolens ställningstagande. Socialnämnden ska vara skyldig att följa upp hur umgänget fungerar och verka för att stödet inte består längre än nödvändigt. Där är det också viktigt att det verkligen inte består längre än nödvändigt.
Herr talman! För att det ska vara verkningsfullt att tala med barn är det viktigt att de professionella har en god kunskap om hur man talar och lyssnar till barn. De måste förstå och kunna sätta sig in i barnets situation. Inger René pratade om precis detta - hur barn är solidariska. De vill inte att man pratar illa om den andra. Barnet blir nu ensamt utsatt och behöver prata om det här, vilket är jätteviktigt. Det kräver att det inte är vem som helst som gör det. Det måste vara någon som har detta nästan som ett hantverk.
Jag går tillbaka lite grann till socialutskottets betänkande 2009/10:SoU12. Där står att socionomexamen ska krävas för arbetsuppgifter inom den sociala barn- och ungdomsvården som innebär att utreda och bedöma ett barns behov av stöd och skydd samt följa upp insatserna för barnet och barnets situation. På längre sikt bör specialkompetens krävas för uppgifterna och en specialutbildning om minst ett år föreslås införas inom högskolan.
Det var det här jag väntade på! Jag kan bara hoppas på att just samtalsmetodiken för barn lyfts fram och att barnperspektivet ska genomsyra alla de olika momenten. Det kan kanske tyckas vara självklart, men vi vet att så är det inte.
Herr talman! När det gäller beslutanderätt vid gemensam vårdnad sade Vänsterpartiet här samma sak som jag läste i deras reservation: Det faktum att vissa föräldrar inte är överens i vårdnadsfrågan ska inte behöva drabba alla ogifta pappor. Så kan det ju vara. Men just där kanske man ska vara särskilt solidarisk med dem där det inte fungerar. Det kanske är en promille, men det handlar om de barn som blir utsatta och där det inte fungerar. Vi har prövat det en gång, och det var förkastligt.
I min och Centerpartiets värld finns det bara ett intresse, och det är att utgå från barnets behov och att barnet inte ska bli drabbat. Det känns inte lika hårt att en ogift pappa behöver gå och skriva på det där papperet som när man tänker på det barn där det inte fungerar. Men jag håller med LiseLotte Olsson om att det skulle kunna gå att göra proceduren lite enklare om man lever ihop.
Någon presumtion för gemensam vårdnad finns inte längre. Det måste i stället i varje enskilt fall göras en bedömning med utgångspunkt i vad som är bäst för barnet. I det instämmer jag i regeringens bedömning att förslaget om automatisk gemensam vårdnad för ogifta föräldrar inte bör genomföras. Även här är det jätteviktigt att de som arbetar med familjerätt har kunskaper om barns utveckling och att de kan och vet vad det är som händer. De ska inte, som kanske föräldrarna gör, använda barnet som ett verktyg för att lösa föräldrarnas konflikt.
Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen.
Anf. 219 Jan Ertsborn (Fp)
Herr talman! Jag vill inleda med att uttala min stora tillfredsställelse över att utskottet i så stor utsträckning är överens i dessa frågor, som är väldigt viktiga.
Det gäller framför allt frågan om att utse umgängesstöd i tvistiga frågor, där vi är fullständigt överens. Det gäller även i frågan om socialtjänstens förutsättningar att tala med barn. Där är vi i huvudsak överens, även om Vänsterpartiet vill gå något längre.
Man kan ställa sig frågan om det som regeringen har gjort räcker. Det handlar om överväganden med barnavårdsutredningar och de särskilda vårdnadsöverflyttningarna där det ofta finns mycket tråkiga bakgrundsförhållanden hos föräldrarna. Utredningen föreslog, som LiseLotte Olsson sade, att man skulle ge socialtjänsten rätt att tala med barn också i de mer vanliga vårdnadsutredningarna. Utredningen har dock kunnat konstatera att det här egentligen inte är något aktuellt problem, utan föräldrarna ställer upp och medger att barnen får tala med socialtjänsten i de allra flesta fall. Jag har för övrigt själv aldrig hört talas om något problem i det här sammanhanget.
Jag tycker att regeringen har gjort, som Jan Lindholm uttryckte sig, en försiktig och ansvarsfull bedömning i de här frågorna och stannat vid att man ska ta enbart barnavårdsutredningarna och de särskilda överflyttningarna. Det tycker jag är en riktig avvägning.
När det gäller frågan som kanske är mest uppseendeväckande i betänkandet, alltså beslutanderätten vid gemensam vårdnad, har jag personligen under många år som advokat biträtt både mammor och pappor i vårdnadstvister, en del mycket tråkiga sådana. Som regel kan man naturligtvis, som någon tidigare talare sagt här, konstatera att det är barnen som är förlorare.
Då kan man ställa sig frågan om man ska göra något mer än att ha gemensam vårdnad alternativt ensam vårdnad för en av vårdnadshavarna. Jag har funderat mycket på den frågan sedan betänkandet kom. Jag har ganska tidigt kommit till insikt om att det vore väldigt olyckligt att införa en mellanform, där domstolen ska gå in och besluta vissa speciella saker. Jag tror inte alls att det vore bra, utan jag tror att man ska vara kvar vid de nuvarande två alternativen. Antingen finns förutsättningarna för gemensam vårdnad eller så finns inte förutsättningarna, och då måste man låta den ena föräldern ensam ha vårdnaden om barnen. Det här har jag kommit fram till när man ser det ur barnens synvinkel.
Det finns en sak som LiseLotte Olsson påpekar och som vi har tagit upp här, och det här naturligtvis det här med hälso- och sjukvård. Där är det att beklaga att situationen inte var sådan att det kunde komma någon form av lagstiftning, för den punkten måste vi helt enkelt arbeta vidare med. Det har regeringen också sagt att man vill göra.
Avslutningsvis något ord om motionen om att man skulle med automatik ha gemensam vårdnad även i samboförhållanden. Jag tycker inte det, utan jag tycker att man ska vara kvar vid att ha en skiljelinje mellan vad som gäller i äktenskap och vad som gäller i samboförhållanden. Det har ju Vänsterpartiet en annan syn på med bland annat arvsrätt och annat, men vi delar alltså inte alls den uppfattningen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i det här betänkandet och avslag på reservationen.
Anf. 220 Yvonne Andersson (Kd)
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen.
Jag beklagar att jag är så hes är på en av våra sista debatter i kammaren. Dessutom har jag i fyra år stått sist på talarlistan, så det hoppas jag ändras till nästa mandatperiod. Men nu ska vi debattera detta betänkande.
Våra barn är det finaste vi har. De är vår framtid. Det tycker alla föräldrar. Ändå förmår många föräldrar inte leva upp till de ambitioner i föräldraskapet som de har. Därför har vi också en föräldrabalk för att säkra barnens välmående och för att visa föräldrar vad som inte får ske - allt för barnens bästa, allt för att om möjligt göra det lite lättare och lite tryggare för våra barn, som Inger René alldeles nyss sade.
I juli 2006, herr talman, fick en utredare i uppdrag att analysera för- och nackdelar som kan uppkomma för ett barn vid gemensam vårdnad då föräldrar inte kommer överens. En fråga gällde förutsättningarna för socialtjänsten att tala med barn utan att vårdnadshavaren hade gett sitt samtycke. Detta skulle kunna göras i barnavårdsutredningar.
Delar av oppositionen vill ge den möjligheten för alla barn, oavsett vilket ärende det gäller. Det tycker inte vi i majoriteten och inte Socialdemokraterna heller, vad jag förstår, utan det är Miljöpartiet och Vänsterpartiet som tycker detta. Vi tycker att föräldrarna fortfarande har en särskild roll.
Det ska inte vara gemensam vårdnad per automatik för ogifta föräldrar. Det är regeringens utgångspunkt och vår utgångspunkt. Det måste finnas en skillnad mellan olika civilstånd, och som vi vet är just sambolagen en retroaktiv lag till skillnad från äktenskapsbalken. Det vore olämpligt att blanda ihop de olika samlevnadsformerna när det gäller konsekvenser och effekter. Lite ordning och reda måste det väl ändå vara!
Herr talman! När det gäller beslutanderätt för ett barns tillgång till sjukvård, hälsovård, skolgång, skolbarnsomsorg och liknande pågår arbetet i Regeringskansliet. Det är vi glada för, för där måste det hända saker.
Jag har ett par minuter kvar av min talartid. Jag tänker inte använda hela den tiden, men jag tänker passa på och tacka fru vice ordförande i civilutskottet för hennes stora engagemang och intresse för att leda det politiska arbetet och för att kunna se enskilda människors bästa.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2010-06-17
Förslagspunkter: 4, Acklamationer: 3, Voteringar: 1
Protokoll med beslut
- 2010-06-17Protokoll 2009/10:139
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Socialtjänstens förutsättningar att tala med barn
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:192 i denna del och avslår motion 2009/10:C23 yrkande 2.- Reservation 1 (v)
Umgängesstöd m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i föräldrabalken.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:192 i denna del.Beslutanderätt vid gemensam vårdnad
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2009/10:C23 yrkande 1.- Reservation 2 (v, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (v, mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 116 0 0 14 m 88 0 0 8 c 25 0 0 4 fp 25 0 0 3 kd 21 0 0 3 v 0 21 0 1 mp 0 17 0 2 - 1 0 0 0 Totalt 276 38 0 35 Automatisk gemensam vårdnad
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2009/10:C23 yrkande 3.- Reservation 3 (v)