Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Tryggare hem för barn

Betänkande 2024/25:CU4

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
27 november 2024

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Tillfälligt problem
För vissa betänkanden kan det saknas bilagor på huvuddokumentets sida. Bilagorna går att hitta via sökfunktionen. Vi arbetar med att åtgärda problemet. Vid frågor, kontakta riksdagsinformaion telefon: 020-349 000, e-post: riksdagsinformation@riksdagen.se

PDF
Tryggare hem för barn(pdf, 843 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2024/25:4 Tryggare hem för barn

Beslut

Barns skydd mot våld i hemmet stärks (CU4)

Riksdagen sa ja till regeringens förslag som ska stärka barns skydd mot våld i hemmet samt stärka tryggheten och stabiliteten för barn som är placerade i familjehem.

Förslagen innebär framför allt att man ska ta särskild hänsyn till risken att ett barn kan fara illa vid bedömningen om vad som är bäst för barnet i frågor om vårdnad, boende och umgänge.

Det ska uppnås genom följande förändringar.

  • Förbättra domstolarnas beslutsunderlag vid bedömningen om ett barn riskerar att fara illa. Domstolen ska i svår-bedömda mål eller ärenden om vårdnad, boende och umgänge begära ett expertutlåtande från en legitimerad psykolog.
  • Barnets rätt till umgänge med en förälder som barnet inte bor med ska endast gälla när umgänget är förenligt med barnets bästa.
  • Det ska förtydligas vilka omständigheter som ska beaktas särskilt för att det ska bli aktuellt att flytta vårdnaden från barnets föräldrar till särskilt förordnade vårdnadshavare. Vid en sådan prövning hos socialnämnden och i domstol ska som huvudregel ett offentligt biträde utses för barnet och dess vårdnadshavare.

Lagändringarna börjar gälla 1 januari 2025.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på samtliga motionsyrkanden.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 9
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2024-11-14
Justering: 2024-11-21
Trycklov: 2024-11-21
Reservationer: 3
Betänkande 2024/25:CU4

Alla beredningar i utskottet

2024-10-24, 2024-11-14

Barns skydd mot våld i hemmet stärks (CU4)

Civilutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag som ska stärka barns skydd mot våld i hemmet samt stärka tryggheten och stabiliteten för barn som är placerade i familjehem.

Förslagen innebär framför allt att man ska ta särskild hänsyn till risken att ett barn kan fara illa vid bedömningen om vad som är bäst för barnet i frågor om vårdnad, boende och umgänge.

Det ska uppnås genom följande förändringar.

  • Förbättra domstolarnas beslutsunderlag vid bedömningen om ett barn riskerar att fara illa. Domstolen ska i svår-bedömda mål eller ärenden om vårdnad, boende och umgänge begära ett expertutlåtande från en legitimerad psykolog.
  • Barnets rätt till umgänge med en förälder som barnet inte bor med ska endast gälla när umgänget är förenligt med barnets bästa.
  • Det ska förtydligas vilka omständigheter som ska beaktas särskilt för att det ska bli aktuellt att flytta vårdnaden från barnets föräldrar till särskilt förordnade vårdnadshavare. Vid en sådan prövning hos socialnämnden och i domstol ska som huvudregel ett offentligt biträde utses för barnet och dess vårdnadshavare.

Lagändringarna föreslås börja gälla 1 januari 2025.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2024-11-25
Debatt i kammaren: 2024-11-26
Stillbild från Debatt om förslag 2024/25:CU4, Tryggare hem för barn

Debatt om förslag 2024/25:CU4

Webb-tv: Tryggare hem för barn

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Laila Naraghi (S)
Anf. 38 Laila Naraghi (S)

Fru talman! Det har över tid framkommit uppgifter - larm - om att den familjerättsliga lagstiftningen brister i skyddet av våldsutsatta barn. Det har handlat om att barn tvingas till umgänge och boende- och vårdnadssituationer, där de är helt ensamma och utlämnade till en förälder som utsätter dem för försummelse och fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, och om hur våldsutsatta föräldrar, oftast mammor, tvingats lämna över dessa barn, till våldsamma föräldrar, ofta mycket farliga pappor, trots att barnen protesterat på alla tänkbara sätt av rädsla för vad de skulle utsättas för av de våldsamma männen när de lämnades ensamma där utan något skydd.

Fru talman! Dessa larm beskrev att mammorna om de inte lämnade över barnen till papporna förlorade vårdnaden, och då blev barnen helt i männens våld. Mammorna anklagades för att sabotera barnens relation med papporna fast det i själva verket ju var männens våld som var umgängessabotaget. För våld saboterar både umgänge och liv.

Larmen kom om att samhället blundade för våldet mot barnen och mammorna, och vi socialdemokrater tog larmen på allvar och agerade i regeringsställning. År 2021 gav vår regering Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att kartlägga hur uppgifter om våld eller andra övergrepp beaktas i mål om vårdnad, boende och umgänge. I deras rapport Uppgifter om våld är inget undantag framgick problemets omfattning tydligt: Det var systemhotande i meningen att våldsutsatta barn tvingades in i våldsamma förövares hem för att där utsättas för mer våld, trots att riskerna för våld ofta var kända inte minst hos polis och socialtjänst. Men barnen tvingades ändå till umgänge med förövarna, helt och hållet som ett resultat av andra vuxnas beslut i familjerätter och domstolar och, fru talman och ärade kollegor, som ett resultat av lagstiftningen. Jag ska återkomma till det.

Fru talman! År 2021 tillsatte vi socialdemokrater i regeringsställning också Utredningen om vikten av trygghet och kontinuitet för barn i utsatta situationer, som skulle se över reglerna i föräldrabalken om vårdnadsöverflyttning, adoption och just umgänge. Uppdraget syftade bland annat till att stärka skyddet för barn när fråga uppkommer om umgänge med en förälder som har utövat våld eller gjort sig skyldig till annan allvarlig kränkning. I grund och botten handlade det om att ta fram förslag för att ändra lagen så att barn inte längre av lagen och vuxenvärlden skulle tvingas in i förövares hem.

I januari 2023 kom så utredaren med sin självständiga produkt. Vi hade synpunkter, och det hade också många remissinstanser. Vi socialdemokrater har därför i riksdagen fortsatt det vi initierade i regering. Vi har gjort det intensivt för att få regeringen att lämna förslag till riksdagen att ändra lagen snarast.

Under 2023 lyfte vi en stor mängd frågor till regeringen utifrån olika perspektiv i syfte att få regeringen att agera snarast. Våren 2023 tog vi också initiativ till civilutskottets öppna sammanträde på temat Vårdnad, boende och umgänge vid våld i familjen. Det blev ett starkt tryck på regeringen när detta sammanträde genomfördes i september.

Hösten gick. Inget hände. Vi socialdemokrater tog ånyo initiativ, då till att kalla ansvarig minister Gunnar Strömmer till utskottet. Han kom i december förra året och lovade en proposition senast i september i år. Det var bra.

Därefter har vi socialdemokrater haft flera möten och god kontakt med Justitiedepartementet. Vi välkomnar att flera av våra inspel har omhändertagits.

Fru talman! Det vi har framfört till justitieministern var att åtminstone följande förändringar behövde ske:

Kontaktprincipen måste underordnas barnets rätt till liv och hälsa. Lagstiftarens intention att barnets rätt till liv och hälsa är överordnat kontaktprincipen måste tydligt framgå. Detta betyder inte att kontaktprincipen är oviktig. Självklart har barn rätt till en god och nära relation med sina föräldrar. Men lagen måste ge tydlig vägledning till beslutsfattare i kommuner och domstolsväsen att barnets rätt till liv och hälsa alltid är överordnad. Risk för våld måste beaktas, för våld påverkar barns liv och hälsa. Det gäller allt våld - fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, försummelse och så vidare.

Mål om vårdnad, boende och umgänge är framåtsyftande. Riskbedömningen är central. Lagstiftarens intention om dess betydelse måste framgå tydligt.

Lydelsen i 6 kap. 2 § föräldrabalken behöver skärpas.

Vi vill se en kontrollstation om tre år för att se om och hur nya lagstiftningen fått effekt.

Vi noterar att regeringen i propositionen instämmer i våra tre första förslag samt att regeringen avser att ta ställning till behovet av utvärdering när lagändringarna varit i kraft i några år.

Vi vill se en sådan utvärdering, inte minst i ljuset av vad som framkommit från bland annat Sveriges Psykologförbund och Rädda Barnen i slutfasen av beredningen.

Fru talman! Mot denna bakgrund vill jag yrka bifall till utskottets förslag om att anta dessa lagändringar.

Vi vill tacka kollegorna från riksdagens alla partier, inte minst kollegorna i uppföljningsgruppen där vi arbetade fram det öppna sammanträdet. Vi vill också tacka kanslichefen som hjälpt oss verkställa det.

Ett stort tack även till justitieminister Gunnar Strömmer! Det är ett styrkebesked för Sverige att arbetet från vår tidigare regering tas i mål på detta sätt.

Tack också till Gunnar Strömmers statssekreterare Mikael Kullberg, som vi har haft möten och konstruktiv kontakt med om formuleringarna.

Vi vill även uppmärksamma konstitutionsutskottets bidrag, som ofta hamnar i skymundan. Det var först med KU:s granskning av socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvalls bristande agerande i detta lagärende som regeringens beredning tog fart och form.

Jag satt själv i KU flera år innan jag placerades i civilutskottet för att ta vidare arbetet med vissa grundlagsnära frågor här, som barns och vuxnas rätt att inte utsättas för våld - något som den civilrättsliga lagstiftningen generellt sett uppvisat omfattande brister kring.

KU:s bidrag till detta lagärende visar betydelsen av riksdagens granskningsfunktion och hur grundlagen måste få genomslag i alla utskott, också i vårt.

Men, fru talman, vårt största tack riktas till civilsamhället - alla de barn och föräldrar, oftast mammor, som kämpat för denna lagändring. Det är barn och mammor som har lidit, plågats och utsatts för omfattande våld på grund av påtvingat umgänge, boende och vårdnad som resultat av den tidigare lagen. Det har inte handlat om några enskilda fall eller undantag. Det har handlat om systemfel.

Ni är många som har varit i kontakt med oss, och vi vill tacka er alla för den kunskap och erfarenhet som ni delgett oss. Ni har fått betala ett högt pris - en del det allra högsta. De som mördats. Barnen som fått sina mammor mördade. Mammorna som fått sina barn mördade under umgänge.

Ansvaret för morden, också för annat våld, till exempel fysiskt, psykiskt och sexuellt våld och försummelse, är förstås främst mördarnas och våldsverkarnas. Men inte enbart. Ansvar vilar också på den omvärld som möjliggjort våldet och som tvingat barnen att vara ensamma med förövarna, trots att omvärlden visste om riskerna.

En del politiker talar mycket om familjerätters och domstolarnas ansvar, och visst finns där ett ansvar. Men deras beslut styrs, fru talman, till syvende och sist av lagarna. Det vi ägnar oss åt här i huset, och därför är det så viktigt att vi lagstiftare ser vårt ansvar. Vi ska inte främst peka finger åt andra utan agera själva.

Fru talman! Sverige måste anses ha ett välfungerande rättssystem med välfungerande, självständiga domstolar och rättskipning. Enligt Freedom Houses årliga granskning får till exempel Sverige högsta möjliga betyg i rule of law. Att Sveriges domstolar systematiskt och återkommande har bortsett från våld i domar gällande vårdnad, boende och umgänge samt att våldsutsatta barn och kvinnor lämnas ensamma att skydda sig mot våldsutövande pappor kan alltså inte förklaras med att vi i Sverige generellt skulle ha dåliga domstolar.

Således torde slutsatsen vara enkel, nämligen att lagen har brustit. Lagen har inte skyddat de barn som utsätts för våld, och lagen har inte hjälpt de mammor som försöker skydda sina barn från våldet. I stället har lagen möjliggjort fortsatt våld.

Men, fru talman, nu är det slut med det. Nu ändrar vi lagen. Riksdagen och regeringen är tydliga: Kontaktprincipen är underordnad barns rätt till liv och hälsa. Ordentliga riskbedömningar måste göras. Barnet ska ges möjlighet att framföra sina åsikter. Risk för allt våld ska beaktas, det vill säga fysiskt, psykiskt, sexuellt, försummelse och så vidare.

Beslutsfattares bedömningar, det vill säga familjerätters och domstolars, ska bygga på kunskap och beprövad erfarenhet. Detta är ett tydligt besked från riksdag och regering. Pseudovetenskap, exempelvis föräldraalienationsteorin, har ingen plats i detta givet vad en samlad expertkår har uttalat.

Tidigare i år larmade man om hur pseudovetenskapliga teorier med bristfälligt eller rent av osakligt vetenskapligt underlag utnyttjas som vapen i familjerättsliga tvister. Den pseudovetenskapliga teori man varnade för var den så kallade föräldraalienationsteorin.

Eftersom det har framkommit farhågor om detta i slutfasen av beredningen av betänkandet bör det nämnas vad som står i propositionen, nämligen att det i regeringens lagförslag är tydligt att bedömningar ska bygga på kunskap och beprövad erfarenhet. Självklart har inte pseudovetenskap, som den nämnda, någon plats i bedömningarna som ska göras.

Fru talman! Civilutskottets och riksdagens intention är naturligtvis att våra lagändringar ska ge effekt för landets våldsutsatta barn och föräldrar. Men vi fortsätter självklart arbetet i riksdagen; mer behöver göras.

Till exempel behövs förändringar i det processuella upplägget, så att våldsutsatta barn kan få möjlighet till juridiskt biträde i processer som rör deras vårdnad, boende och umgänge. Häromveckan lyfte vi socialdemokrater och Centerpartiet fram ett förslag om detta i civilutskottet, som regeringspartierna tyvärr röstade ned. Men vi noterar att de i dag har aviserat en utredning, och vi välkomnar självklart den.

Samhället behöver också fler verktyg för att hjälpa barn i relation till våldsutövande föräldrar. Ett sådant är umgänge med umgängesstöd. Det var en viktig reform 2010, men den tillämpas med varierande kvalitet över landet. Det är hög tid att utvärdera och förbättra den.

Fru talman! I juni förra året fick jag ett mejl jag aldrig kommer att glömma. Det var från mamman till Tintin; pojken i Luleå som mördades under umgänge i januari förra året. Trots mammans varningar och att alla myndigheter hade kunskap om riskerna för våld tvingades Tintin till umgänge - där hans pappa mördade honom.

Mamman, Sanam Gharaee, skrev till mig att hon på riksdagens hemsida läst om frågorna jag ställt till regeringen om vårt arbete med detta. Sedan dess har vi haft kontakt. Jag är tacksam för all den kunskap och erfarenhet Sanam förmedlat om Tintins liv och många andras liv, som är i kontakt med föreningen ni bildade - Lex Tintin.

I september förra året bjöd jag Sanam till riksdagen för att träffa alla partier. Det var ett möte som berörde och bidrog till konkret förändring. I dag finns Sanam med oss på läktaren. Hon kämpar för att inga fler barn ska tvingas till umgänge på det sätt som Tintin tvingades till det. Dessa lagändringar är en pusselbit, men det är ingen fullständig lex Tintin. Mycket mer krävs, menar Sanam. Vi socialdemokrater instämmer.

Fru talman! I september i år fick jag ett annat brev, som jag heller aldrig kommer glömma. Det var från Tintins mördare, hans pappa, som skrev från fängelset. Han skrev att han behövde ta sin sons liv, att Tintin är befriad. Han anmodade mig att lämna hans son i fred.

Någon tänker kanske att detta borde jag inte tala om här. Detta borde inte ges uppmärksamhet. Men tvärtom! En omvärld måste orka se förövarna, vad de står för, vad de gör mot barnen och hur de beter sig. Det finns så många exempel. Först då kan vi avlasta de barn och kvinnor som drabbas av dessa mycket farliga män. Det är inte barnen som ska tvingas till umgänge med dem. Det är inte mammorna som ska tvingas parera förövarna själva. Det är omvärlden som ska tvingas ta sitt ansvar att skydda barnen från dessa farliga män. Och då måste våldet, våldsverkarna, synliggöras. Först då kan lagen riktas rätt. Det är en del av det paradigmskifte vi nu genomför.

Fru talman! Jag har fått brev från Tintins föräldrar, men jag kan inte få något brev från Tintin själv. För pappan tog hans liv - under umgänge.

Som riksdagsledamöter företräder vi alla här i landet - också barnen. Vi vuxna måste lyssna på dem. Många är de barn som lider av våldet de tvingats utstå på grund av lagens tidigare utformning och vuxenvärldens beslut.

Barn har rätt till skydd mot alla former av våld enligt barnkonventionen och svensk lag. Dagens betänkande är ett steg i detta arbete, men knappast slutpunkten.

I detta anförande instämde Denis Begic (S).

Andreas Lennkvist Manriquez (V)
Anf. 39 Andreas Lennkvist Manriquez (V)

Fru talman! Vänsterpartiet anser att regeringens proposition går i rätt riktning. Vi delar dock inte uppfattningen att de tillkännagivanden som finns rörande särskilda kompetenskrav för domare i familjemål är tillgodosedda.

Domstolsakademins utbildningar är frivilliga för domare att delta i. Det är således möjligt för domare att handlägga sådana ärenden utan specialkompetens inom området. Vänsterpartiet delar Barnombudsmannens uppfattning att det bör vara obligatoriskt under domarutbildningen att genomgå utbildning i hur barnets bästa bedöms och prövas samt om barns rättigheter. Vi delar även Unizons uppfattning att rätten till biträde ska gälla barn i samtliga mål som rör vårdnad, boende och umgänge. Det är också en fråga som vi har drivit länge.

Mot bakgrund av detta vill jag yrka bifall till reservation 2.

Mikael Eskilandersson (SD)
Anf. 40 Mikael Eskilandersson (SD)

Fru talman! I dag debatterar vi alltså propositionen Tryggare hem för barn. Äntligen kommer vi vidare med dessa viktiga förändringar.

Vi kan också konstatera att de tillkännagivanden som vi tvingades skicka till den tidigare regeringen nu äntligen besvaras. Tyvärr var det så under tidigare mandatperioder att den socialistiska regeringen satte i system att inte agera förrän man blev tvungen. Ofta skickade civilutskottet flera tillkännagivanden i varje fråga. Så också i detta fall. Ibland valde Socialdemokraterna att stödja tillkännagivanden i civilutskottet, och ibland valde man att tvärtom anse att tillkännagivandena var onödiga. När det gäller de tillkännagivanden som nu besvaras har man gjort både och.

Problemet med att barn far illa är tyvärr inte något nytt. Vi blev med rätta upprörda över fallet Lilla hjärtat, där en liten flickas döda kropp hittades inslagen i plast under en säng. Det var den 30 januari 2020. Senare kom det att konstateras mer än 100 skador på hennes knappt fyra år gamla kropp. Rättsläkaren vittnade om ett utdraget dödsförlopp på mellan tre och tolv timmar.

Tre år senare blev fallet Tintin ännu en anledning att agera. Den åttaåriga Tintin kvävdes till döds av sin pappa.

Det mest upprörande med dessa fall är att samhället så kapitalt svikit, och sveket blir så tydligt när man granskar detaljerna om vad som hänt innan morden på barnen. De kunde ha fått en helt annan utgång om vi haft en lite bättre lagstiftning och om vårt samhälles funktioner fungerat lite bättre och lite mer optimalt.

Värst av allt är att Lilla hjärtat och Tintin inte är ensamma. Under de fem åren från 2013 till 2017 dödades 33 barn i Sverige. Det var alltså inte tillräckligt för att den tidigare regeringen skulle agera. Siffran ökade dessutom något till 36 barn under åren 2018-2022. Trots dessa alarmerande siffror valde den tidigare regeringen att avvakta att ens tillsätta en utredning tills tillräckligt många tillkännagivanden tvingade dem att göra så.

Det är helt oacceptabelt att barn far illa. Tyvärr förkommer det trots goda intentioner från många i samhället. Det är nu ett antal lagändringar som har gjorts på senare tid för att stärka barns rättigheter.

Denna proposition sätter ljuset särskilt på risken att barn far illa, och dessa ärenden ska bedömas särskilt. Rättens underlag förbättras eftersom det blir möjligt att begära ett sakkunnigutlåtande från legitimerad psykolog.

Vi får också äntligen ett förtydligande att umgänge ska vara för barnets skull, inte för förälderns. Det är en högst efterlängtad förändring att det blir barnets bästa som blir styrande. Jag brukar säga att min utgångspunkt är att barn har rätt till föräldrar men att föräldrar inte har rätt till barn. Den lagändring som vi nu genomför är helt i linje med att utgå från barnets och inte föräldrarnas behov.

Barn i vårdnadsöverflyttningsmål får rätten till ett offentligt biträde. Biträdet får också, och detta är viktigt, möjligheten att samtala med barnet utan vårdnadshavarens närvaro.

Alla dessa förändringar är helt i linje med Sverigedemokraternas barndomsgaranti.

Barndomsgarantin togs fram av mitt parti 2017 på en familjerättskonferens i Ängelholm - detta då vi såg ett behov av att agera för att stärka barns rättigheter.

I Sverigedemokraternas kommittémotion från 2018 kan man läsa att vi därför vill "införa en barndomsgaranti, inom vilken samhället ställer upp en nollvision mot diskriminering, mobbning och trakasserier" och "skyddar barn från fysiskt och psykiskt våld, sexuella övergrepp och vanvård eller utnyttjande".

Tillsammans med vår barndomsgaranti har vi alltså satt upp en nollvision mot alla typer av barnmisär. Tryggare hem för barn är en del av de åtgärder som behövs, men man måste vara realist och inse att dagens problem inte är något man löser med en eller ens ett par lagändringar. Det är ett arbete där vi behöver förändra samhället i mer konservativ anda, det vill säga med ständiga förbättringar av det vi hittills byggt upp så att maskorna i nätet blir finare och mer exakt kan fånga upp de barn som faktiskt är i behov av hjälp.

Tyvärr har mycket av arbetet som initierats tidigare av riksdag och regering begränsats av en märklig inställning att det är män som är problemet och orsaken till all världens ondska. Om det ändå varit så enkelt att om vi låser in alla män finns inga problem längre! Har man utgångspunkten att mäns våld mot kvinnor är problemet och inget annat missar man de verkliga problemen, och då missar man också möjligheten att lösa problemen.

Vi behöver lyfta fokus och arbeta med utsatta barn utifrån verkligheten och inte inövade oneliners som att "mäns våld mot kvinnor ska upphöra". Vi behöver inse att problemet är våld och förtryck ur ett brett perspektiv. Det har dessutom förstärkts med nya kulturer som har ett större våldskapital än den traditionellt svenska, ibland dessutom kopplat till hedersförtryck.

Visst, en nollvision för utsatta barn och en barndomsgaranti slår inte lika bra. Vår barndomsgaranti är dock en garanti för att vi tänker fortsätta att agera för att stärka barns rättigheter.

Fru talman! En fråga som egentligen inte är uppe för beslut i dag men som lyfts i Bris remissutlåtande är frågan om ombud för barn i vårdnadstvister.

Sverigedemokraterna är positiva till att ge barn stöd genom hela processen, inte bara under rättegången. Därför röstade vi också ned det tidigare utskottsinitiativet, som skulle ha inriktats enbart på ett juridiskt ombud i vårdnadstvister.

Det är därför extra glädjande att vår regering i dag har meddelat att man kommer att gå Sverigedemokraterna till mötes med en utredning just för att stärka barn genom hela processen. Regeringen avser att under våren tillsätta en utredning som ska se över hur barns ställning i mål om vårdnad, boende och umgänge kan stärkas ytterligare. En av de frågor som utredningen ska överväga är införandet av rättsliga ombud eller motsvarande stöd för barn i vårdnadsmål, men utredningen är alltså inte begränsad till bara det. Avsikten är som sagt att utredningen ska tillsättas under våren.

Med det vill jag yrka bifall till propositionen.

Märta Stenevi (MP)
Anf. 41 Märta Stenevi (MP)

Fru talman! På förekommen anledning: Mäns våld mot kvinnor och barn måste upphöra.

Fru talman! Jag minns mitt äldsta barn som sjuåring - en lillgammal och otroligt söt rödlätt unge med allvarlig blick som såg ut i universum. Ett barn som läste allt hon kom över och ritade de mest otroliga teckningar.

Jag minns också mitt äldsta barn på högstadiet - inåtvänd och lite obekväm i sig själv med blicken i marken. Hon läste fortfarande allt hon kom över.

Jag ser mitt äldsta barn i dag - en ung kvinna som är på väg ut i världen. Hon läser lika mycket. Hennes blick ser nyfiket omkring sig. Hon ger sig iväg, prövar sina vingar och kommer hem till mig mellan varven.

Fru talman! Sanam minns också sin sjuåring - Constantin, Tintin, med den pigga, glada blicken. Tintin med det stora hjärtat. Tintin som ritade så fint till sin mamma och längtade så efter sin lilla syster. Tintin som blev sju år gammal. Tintin som inte blev mer än sju år gammal. Tintin fick inte uppleva högstadiet, och Sanam kommer inte att få se honom ta studenten. Han togs ifrån henne, och han kommer inte hem igen.

Fru talman! Jag värjer mig mot varje tanke på att förlora mina barn. Jag vill inte ens snudda vid tanken. Den smärtan är så stor att jag knappt orkar föreställa mig den. Jag värjer mig mot tanken, men jag tvingar mig att se. Jag tvingar mig att se andra mammors smärta när deras barn sprängs i bitar i Gaza, smärtan hos mammorna vars döda söner förminskas till rubriker om gängmord och Sanams smärta när Tintins pappa tog hans sjuåriga liv trots alla varningar och trots alla larm, smärtan över att hon inte fick lov att skydda honom.

Fru talman! Jag tvingar mig att se de barn som dött, jag tvingar mig att se min egen rädsla och jag tvingar mig att se Sanams råa sorg över sin son, över Tintin, därför att vi måste vara vittnen till våldet och döden. Vi måste se döden, vi måste nämna den vid namn och vi måste känna den i våra bröst.

Vi måste elda under vår vrede över världen och döden och våldet. Vi måste tvinga oss att se, för bara så kan vi åstadkomma förändring.

Och nu, fru talman, nu ska det äntligen bli förändring.

Jag stod i den här talarstolen för knappt två år sedan, kort efter att Tintin mördats, och jag vädjade till statsminister Ulf Kristersson och socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall att snälla, snälla använda den utredning vi i den rödgröna regeringen hade tillsatt och som strax skulle vara klar, att lägga politisk prestige åt sidan och göra gemensam sak för att stoppa våldet.

Och de gjorde det. De tog inte bara till sig utredningen; de lyssnade också på oss och på andra när vi pekade på bristerna i utredningen. De samarbetade med utskottet och med oppositionen för barnens skull, och nu händer det. Nu kommer äntligen betänkandet Tryggare hem för barn att röstas igenom, och för det kommer jag alltid att vara tacksam. Tack, Ulf, och tack, Camilla!

Fru talman! Jag är tacksam - men jag är inte nöjd förrän alla barn lever tryggt.

Sanam har berättat att Tintin en gång fick frågan vad han trodde att domaren som gett pappan umgängesrätt skulle ha sagt om han hade förstått hur umgänget fick Tintin att må. Tintin svarade: Jag tror att han hade sagt förlåt.

Tintin ville bli lyssnad på, och han ville bli tagen på allvar. Men så ser det inte ut i dag. Alltför få barn får komma till tals i de ärenden som berör varenda aspekt av deras liv.

Miljöpartiet vill därför göra två tillägg i lagstiftningen.

För det första menar vi att om en psykolog ska bidra med sin expertis i domstolen, vilket vi är oerhört positiva till, ska psykologen också träffa barnet. Vi är övertygade om att det skulle gynna barnet att få komma till tals i den bedömning som rätten ber psykologen att göra, för det är bokstavligen barnets liv det handlar om.

För det andra menar vi att det måste säkerställas att de domare som handlägger mål som rör vårdnad, boende och umgänge har en adekvat vidareutbildning i frågor som rör barn som far illa. Domare i barnrättsmål håller ett litet liv i sina händer. Det måste ställas krav på att man då har tillräcklig kunskap om vad detta innebär - om vad våld innebär. För som Tintin konstaterade: Om domaren hade förstått vidden av och allvaret i psykiskt och fysiskt våld och alla aspekter av våld och förstått vad det innebär för en sjuåring att vettskrämd tvingas vara ensam med en våldsam pappa - ja, då hade han nog sagt förlåt. Och inte bara det - då hade han kanske fattat ett annat beslut. Och kanske hade Tintin levt då.

Det är en jättesvår sak att säga, men inte heller det får vi lov att värja oss mot: Med en annan lagstiftning hade Tintin kunnat leva i dag. Vi måste orka se det, och vi måste elda under vår vrede.

Därför måste det ställas krav på adekvat utbildning i domstolarna. Domarna måste ha kunskap nog att förstå vad det är de hör. Därför måste barnen komma till tals; det handlar om deras liv.

Vi i Miljöpartiet står av hela våra hjärtan bakom alla förslag i propositionen, men vi får inte låta oss nöjas. Vi måste se, vi måste minnas och vi måste elda under vår vrede och fortsätta agera. Därför yrkar jag bifall till reservation 3.

Fru talman! När jag talade här i januari 2023 och när jag talar nu var det och är det för Sanam och Tintin. Men det är också för alla de kvinnor jag mött som lever gömda med sina barn, som gömmer sina barn från deras pappor för att skydda dem. Jag kan inte säga deras namn här - jag vet inte ens alla deras riktiga namn - eftersom det skulle utsätta dem för risk. Men ni vet vilka ni är. Ni är med mig i dag, och alla era barn är med mig i dag. Jag talar för er när jag säger: I dag tar vi ett stort steg när lex Tintin blir lag. Men i dag fortsätter också arbetet för ett samhälle som är tryggt för barn och för kvinnor - för er.

Fru talman! Jag minns mitt äldsta barn som sjuåring, liksom mitt mellersta och mitt yngsta barn. Jag minns båda mina bonusbarn som sjuåringar, och alla mina syskonbarn. Och jag minns Tintin. Jag kunde inte bära honom till trygghet, men jag kommer att bära honom i mitt hjärta - alltid.

Åsa Hartzell (M)
Anf. 42 Åsa Hartzell (M)

Fru talman! I dag debatterar vi regeringens proposition Tryggare hem för barn, och jag börjar med att yrka bifall till propositionen.

Mer än 200 000 barn i Sverige lever i hem där våld eller andra övergrepp förekommer. Det är till dessa barn våra tankar går när vi nu ska stärka skyddet för barn.

Ett av dessa barn var Esmeralda Gustafsson, som fick smeknamnet Lilla hjärtat. Esmeralda flyttades efter en rättsprocess tillbaka till de biologiska föräldrarna. I januari 2020 fann polisen henne död under hennes säng. De biologiska föräldrarna häktades, och i häktet dog hennes far. Flickans mor dömdes för dråp.

Ett annat välkänt fall handlar om åttaåriga Constantin, som kallades Tintin. Det var den 8 januari 2023 som Tintin hittades död i pappans lägenhet. Detta skedde efter att hans mamma, som hade vårdnaden, larmat om att sonen inte överlämnats som planerat. Under många år hade Tintin och hans mamma utsatts för hot av pappan, men Tintin måste ändå träffa sin pappa. Det var ett umgänge beslutat av tingsrätten.

Barnets bästa ska nu alltid gå före rätten till umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med. När det finns risk för våld eller kränkning ska oövervakade möten inte längre ske. Det är alltså inte bara direkt våld mot barnet som ska beaktas utan även den otrygghet barnet känner när en av föräldrarna utsätter andra personer i familjen för våld.

Även om det handlar om en risk för våld kan detta vara en grund för att neka umgänge. Handlingen behöver alltså inte ha skett, utan det räcker med att det finns belägg som tidigare hot eller en brottmålsdom som inte vunnit laga kraft. En vårdnadshavare som avsiktligt dödar eller allvarligt skadar den andra är så gott som alltid olämplig att ta hand om ett barn.

Barnet och dess vårdnadshavare ska också ha rätt till offentligt biträde när en socialnämnd tar initiativ till en vårdnadsöverflyttning. Det offentliga biträdet ska få samtala med barnet utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande.

Regeringen går väldigt långt i detta lagförslag. Det finns kritik mot att texten om barns behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna tas bort. Det är självklart bra att ha en god kontakt med båda föräldrarna - så länge kontakten är just god. Nu sätts barnets bästa främst vid tolkningen av lagen. En ny särskild bestämmelse ska också införas om att domstolen i svårbedömda fall ska inhämta ett sakkunnigutlåtande från legitimerad psykolog.

Fru talman! Jag tror inte att lagförslaget hade varit lika skarpt om vi hade haft en annan majoritet i riksdagen. Därför är vi väldigt glada över att Tidöpartierna verkar få stöd för detta förslag. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 2025.

Laila Naraghi (S)
Anf. 43 Laila Naraghi (S)

Fru talman! Jag vet inte om detta är en regelrätt replik eller mer en möjlighet till åsiktsutbyte. Jag vill tacka ledamoten Åsa Hartzell för hennes ord och för det fina samarbete som våra partier, och alla partier, har haft i utskottet. Jag är nyfiken på och intresserad av hur vi nu kan fortsätta det arbete som inte får ta slut och stanna här, som vi alla har pratat om.

För mer än tio år sedan lade regeringen fram förslag om att en domstol i mål om umgänge ska ha möjlighet att besluta att en person som socialnämnden utser ska medverka vid umgänget, så kallat umgängesstöd. Det var regeringen Reinfeldt som gick fram med detta. Vi har studerat det här i utskottet och haft ett särskilt forskningssammanträde som var väldigt upplysande och dit kunniga experter kom och talade med oss om detta.

Just umgängesstöd kan vara något som gör stor skillnad för våldsutsatta barn. Förslaget från regeringen Reinfeldt fick riksdagens bifall, och regleringen nämns i betänkandet Tryggare hem för barn från den utredning som vi tillsatte och som ni så fint har tagit vidare.

Det var en bra reform i rätt riktning, men vi vet att den tillämpas med varierande kvalitet i landet. Det var också något som experterna som kom till utskottet talade om. Det har gått lång tid sedan reformen, och vi socialdemokrater har vid olika tillfällen lyft fram att vi tycker att det är angeläget att utvärdera regleringen. Den har några år på nacken nu, och vi har sett hur det har funkat och inte funkat. En sådan utvärdering kan vara angelägen för att se hur detta kan förbättras.

Jag undrar därför om detta också är något vi skulle kunna kroka arm kring, precis som vi har gjort i de här frågorna. Som jag nämnde har vi haft väldigt fin kontakt med dina partikollegor i Justitiedepartementet, och jag tackar verkligen både ministern och statssekreteraren. Min fråga är alltså om vi kan kroka arm i en utvärdering och förbättring av även denna reglering i föräldrabalken.

Åsa Hartzell (M)
Anf. 44 Åsa Hartzell (M)

Fru talman! Självklart kan vi alltid tala om förbättringar i lagstiftningen. Det är mer än en självklarhet.

Som Mikael Eskilandersson nämnde presenterar vi i dag nästa steg i arbetet, nämligen en utredning om att se över och ytterligare stärka barns ställning i mål om vårdnad, boende och umgänge.

En av de frågor som utredningen ska överväga är införandet av rättsligt ombud för barn i vårdnadsmål. Detta är också en åtgärd för att förbättra barns rättigheter i samhället. Vi har under 2024 också gett Socialstyrelsen i uppdrag att stärka stödet till socialtjänsten i arbetet med de här frågorna. Visst kan vi tala vidare om saken!

Laila Naraghi (S)
Anf. 45 Laila Naraghi (S)

Fru talman! Vi har noterat den aviserade utredningen och välkomnar den, som jag sa. Det känns väldigt bra att vi kan ha denna enighet. Vi lyfte ju i utskottet för några veckor sedan förslaget om just ombud för barn, och vi är verkligen öppna för att hitta en utformning som vi kan vara överens om. Det känns fint att regeringen också öppnar för att vi ska ha en kontakt om detta i riksdagen och att vi kan fortsätta på den inslagna vägen.

Fru talman! Ledamoten Hartzell nämnde inte att se över regleringen av umgänge med umgängesstöd. Är detta något som Moderaterna ser framför sig kan inkluderas i utredningen? När regleringen infördes 2010 hade Lagrådet en invändning och en synpunkt på utformningen. Man tyckte att den kunde ha gjorts på ett lite annorlunda sätt. Är detta något som regeringspartierna ser framför sig att man nu kan ta hänsyn till? Kan det som Lagrådet sa 2010 vävas in i utredningen, till exempel, eller kan det göras på något annat sätt?

Det är många pusselbitar som krävs för att förbättra för barnen. Jag frågar därför av ren nyfikenhet om regeringspartierna är öppna för att också titta på regleringen av umgänge med umgängesstöd. Det andra har vi ju redan noterat och välkomnat.

Åsa Hartzell (M)
Anf. 46 Åsa Hartzell (M)

Fru talman! Som jag sa tidigare kan vi mycket väl tala om frågan. Något vidare besked kan jag inte ge här i dag.

Martina Johansson (C)
Anf. 47 Martina Johansson (C)

Fru talman! Tryggare hem för barn - det är fina ord om en ny lag med en portalparagraf som ska utgå från barnets bästa och barnets rätt att umgås och bo med tillräckligt goda föräldrar och inte med föräldrar som inte är det. Det är väldigt bra. Det är något som jag och Centerpartiet har kämpat för länge.

Det finns risk för våld för en del barn i vissa familjer. Det kan vara psykiskt, fysiskt eller verbalt våld. Det kan vara ekonomiskt våld. Det finns säkert fler former av våld. Då är det viktigt att de som arbetar med dessa frågor har den kompetens som krävs och att de har kunskap om hur man gör en riskbedömning, för allt som drabbar barnen syns inte. Det kan vara både mammor och pappor som är förövare. Därför är det viktigt att barnet måste få föra sin talan och vara delaktig.

Fru talman! I morse såg det anförande jag planerade att hålla lite annorlunda ut än det jag håller nu. Nu har regeringen nämligen äntligen aviserat en utredning om eget ombud för barn. Men att jag får göra om mitt anförande någon minut före debatten är det lilla. Ett eget ombud är ett stort och viktigt steg för de barn som i dag saknar en egen röst och inte får föra sin egen talan.

Frågan har lyfts av bland annat Centerpartiet vid några olika tillfällen under det här året, men tyvärr har vi vid de tillfällena bara fått höra "nej, vi gör inte detta nu" eller "vi tar det till våren, när vi ska hantera motioner". Det fick vi höra senast för några veckor sedan.

Fru talman! Jag kan inte låta bli att hoppas att den här regeringen ska agera lite annorlunda än tidigare regeringar, oavsett vilka som suttit i dessa regeringar, och öppna för de frågor där vi är överens, stoppa undan stridsyxan och säga: Låt oss göra det här gemensamt! Låt oss gemensamt se över de direktiv som nu ska tas fram för att få en fullgod och bra utredning!

Jag kan dock inte annat än beklaga att detta kommer först nu. Vi hade kunnat ha haft en utredning på plats tidigare om vi bara hade arbetat gemensamt med detta för att spara varje månad som går att spara för dessa barn, som lever ett otryggt liv.

Men även om det hela hade kunnat gå snabbare får jag ändå rikta ett tack till regeringen å barnens vägnar för att man nu har aviserat en utredning. Jag har inte sett den än. Det tog ett år att komma igång med den aviserade utredningen när det gällde bodelningsprocesser.

I den proposition vi nu diskuterar finns många bra förslag. Bland annat föreslås att barn ska ha ett eget ombud när det handlar om att utreda huruvida vårdnaden ska flyttas från ursprungsföräldrarna till familjehemsföräldrar. Förhoppningsvis får barn alltså ombud även vid andra tillfällen.

Men för att lagstiftningen ska bli ännu bättre hoppas jag att regeringen också kan börja rikta fokus på brottmål där barn är offer. I dag kan det ta många år innan en dom kan vinna laga kraft, även om en förälder är förövare och barnet är offer. Detta är något som skulle kunna påverka en utredning om vårdnad, boende och umgänge. Får man dessa processer att gå fortare är det ytterligare ett sätt att ge barnen ett tryggare hem.

Fru talman! När det gäller riskbedömningar och samtal med barn krävs särskilda kompetenser som kräver särskilda utbildningar.

Under förra mandatperioden gav den dåvarande oppositionen, som i dag är regeringspartier, tillsammans med bland andra Centerpartiet ett tillkännagivande till den dåvarande regeringen om att detta skulle ses över. Tillkännagivandet handlade om enhetliga metoder som skulle vara evidensbaserade och om att det skulle vara en särskild utbildning för alla som är yrkesverksamma som jobbar med vårdnad, boende och umgänge. Detta finns inte, men ändå säger regeringen att man avskriver tillkännagivandet.

Jag uppfattar det som att regeringen försöker krypa ur det man stod bakom förra mandatperioden. Min tolkning är att regeringen inte prioriterar barnperspektivet i alla delar. Jag hoppas att jag har fel och att regeringen agerar även i de här frågorna framöver.

Fru talman! Låt mig ge en sammanfattning. Tack för en bra lag! Tack för att det förhoppningsvis snart finns en utredning! Jag kommer att fortsätta följa dessa frågor vad gäller både utbildning, evidensbaserade utredningar och samtal med barn, och det är för att alla barn ska få möjlighet att växa upp i ett tryggt hem.

Larry Söder (KD)
Anf. 48 Larry Söder (KD)

Fru talman! De mest minnesvärda ögonblicken i en människas liv är när man får barn. Så är det nog för de flesta föräldrar. Barnet - detta liv som ska ta sig genom barndomen med hjälp av sina föräldrar och bli en självständig individ som förhoppningsvis fattar kloka beslut för sin egen framtid. Jag är övertygad om att de allra flesta föräldrar gör sitt yttersta för sina barn och är den trygghet, kärlek, omtanke som barnen behöver - den som de kan lita på och på alla sätt gå hand i hand med in i framtiden.

Dessvärre är vi som människor och föräldrar ofullkomliga. Ibland misslyckas vi i vår roll som föräldrar. Vi kan bara tänka oss vilken traumatisk upplevelse det är för barnet när den förälder som ska ge kärlek och omtanke är den som skadar barnet eller den andra föräldern. Vi får inte glömma att den värld som finns framför barnet är den som barnet vet om och förhåller sig till.

Det är vår uppgift som samhälle att skydda barnen från en miljö som är destruktiv. Alla barn har rätt att växa upp under trygga och stabila förhållanden utan våld, övergrepp eller kränkande behandling. Precis som har sagts i talarstolen tidigare har det under senare år vidtagits flera lagstiftningsåtgärder för att skydda barn mot våld och kränkningar. Det har också talats om det som regeringen nu har aviserat, att man till våren ska lägga fram en utredning som ska överväga införandet av rättsliga ombud eller motsvarande stöd. Precis som har sagts i diskussionerna mellan regering och opposition och mellan riksdag och regering ska vi inte ha låsningar utan öppningar.

Vi ska inte ha en lösning. Vi ska hitta en lösning som vi alla är bekväma med på ett eller annat sätt. Det är väldigt bra gjort av regeringen att avisera det. Jag hoppas att det kommer att bli så bra som möjligt och att alla kan känna att de kan ställa sig bakom det.

Med denna proposition, precis som alla har sagt, stärker vi domstolens möjlighet att fästa särskilt avseende vid risken att barnet eller någon annan i familjen utsätts för våld eller andra övergrepp. Det kan innebära att barnet inte träffar den förälder som är destruktiv.

Det kan tyckas som en liten förändring i lagen. Men som läget är i dag får barnet träffa en destruktiv förälder. Den förälder som ser detta kanske inte heller vågar ta steget hela vägen, anmäla och kämpa för sin rätt för att det kanske blir ännu värre för barnet i fråga. Det är en rimlig förändring som vi gör. Man gör en helhetsbild av barnets situation och försöker att skydda barnet så långt det är möjligt.

Vi har sagt det förut: Bägge föräldrarna är viktiga för barnen. Men en trygg uppväxt måste också vägas in och vara en tung del i bedömningen.

Denna proposition ger också bättre möjlighet för domstolar att få ett fullgott underlag för beslut genom att begära utlåtanden av sakkunniga, precis som vi har hört förut, om det är nödvändigt för att bedöma risken för att ett barn far illa. Jag tror att det är regeringens uppfattning att man ska ha så mycket underlag som möjligt för att kunna fatta beslutet om det är risk för barnet eller inte. Jag tycker att det är ganska bra.

Propositionen visar på något sätt den diskussion vi har. Det finaste med politiken är att vi faktiskt kan komma någonstans gemensamt. Det har vi ändå gjort. Vi kan ha olika ingångar. Vi kan tycka att det ska gå fortare, och en del tycker att det går alldeles för fort.

Jag tror ändå att vi som politiker får vara stolta över när vi kan göra någonting gemensamt och flytta fram positionerna, i detta fall för barnens trygghet. Jag yrkar bifall till propositionen.

Julia Kronlid
Anf. 49 Andre vice talman Julia Kronlid

Vi närmar oss tiden för gruppmöten, men jag tycker att det vore fint om vi kunde ro den här debatten i hamn, så om ingen protesterar tänker jag att vi fortsätter. Jag ser ingen som protesterar, så vi fortsätter.

Gulan Avci (L)
Anf. 50 Gulan Avci (L)

Fru talman! Tack för att vi kan slutföra debatten innan uppehållet för partiernas gruppmöten!

Jag önskar att den här debatten aldrig hade behövt äga rum i dag. Vi talar om barn som har svikits, inte bara av sina egna föräldrar utan av hela samhället som haft en skyldighet att skydda dem. Det är barn vilkas hem borde ha varit en plats av trygghet och kärlek, men som i stället har blivit en plats för rädsla, hot och våld.

Jag har noterat att det varit många viktiga och känslosamma inlägg om andra frågor som är minst lika relevanta i debatten. En är givetvis om frågan om juridiskt ombud för barn vid vårdnadstvister. Det är bra att den frågan har lyfts upp här.

Jag instämmer till hundra procent med justitieministern om att det är nästa viktiga steg i detta mycket viktiga arbete för att stärka barns rättigheter. Det gäller inte minst de barn som i dag lever i en mycket stor utsatthet. Med det sagt tänker jag gå över till det som debatten egentligen handlar om, fru talman, nämligen tryggare hem för barn.

Det är just för dessa barn vi står här i dag. Det är de som själva inte kan föra sin egen talan och som tvingas leva i skuggan av vuxna människors handlingar och val. Det är barn vilkas behov gång på gång har ignorerats därför att föräldrarätten har prioriterats över barnens rätt till trygghet och god omsorg.

Vi måste vara mycket tydliga: Att vilja vara en del av sitt barns liv är inte samma sak som att kunna eller förtjäna att vara det. Tragedierna är många och smärtsamma att ta in. Det handlar om barn som har tvingats till umgänge med föräldrar som varit farliga för deras liv och hälsa. Det är barn som trots tydliga varningssignaler och rapporter om hot och våld inte har fått det skydd de behövt. Det har i vissa fall gått så långt att det kostat barnens liv.

Det är inte bara enskilda misstag. Det är ett systemfel, och vi har ett ansvar att rätta till det systemfelet. Det är precis det som vi nu gör, inte minst med det beslut som vi ska fatta här i morgon, fru talman.

Det lagförslag vi debatterar i dag vilar på en självklar grund. Det är att barns rätt till trygghet och säkerhet alltid måste väga tyngst. Risken för att ett barn ska fara illa ska vara den avgörande faktorn vid alla beslut i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge.

Det är en förändring som inte bara handlar om en lagtext utan om en grundläggande omprioritering. Vi går från en fokus på att främja en nära kontakt med båda föräldrarna till att tydligare sätta barnets skydd och välmående i främsta rummet.

Ingen förälder har rätt till umgänge om det riskerar att skada barnet. Enligt det nya lagförslaget får umgänge inte ske om det finns en risk att barnet far illa. Det kan exempelvis vara om barnet vistas i skyddat boende eller har skyddade personuppgifter på grund av hot från en förälder.

Fru talman! Det här förtydligandet ger domstolar ett kraftigare mandat att prioritera barnets säkerhet över vuxnas rättigheter.

Vi ändrar också synen på familjehemsplacerade barns rättigheter. Det tidigare kravet att det måste vara "uppenbart bäst" för barnet att överföra vårdnaden till familjehemsföräldrar tas nu bort.

I stället införs en helhetsbedömning som sätter barnets trygghet och stabilitet främst. Att rycka upp ett barn från en trygg tillvaro på grund av juridiska teknikaliteter är inget annat än ett svek, ett svek som detta lagförslag nu rättar till.

Liberalerna har länge ifrågasatt normer som prioriterat vuxnas krav framför barns behov. Med detta förslag skickas ett tydligt budskap: Barnens rättigheter går först.

Det handlar inte bara om lagändringar. Det handlar om hur vi ser på barnens rättigheter och vuxnas ansvar. Vi måste lämna gamla tankesätt och i stället sätta barnets behov av trygghet i centrum. Att skydda barn från våld och rädsla är inte bara en juridisk skyldighet. Det är också en moralisk plikt.

Fru talman! Jag är glad att så många ställer sig bakom denna reform. Det råder enighet om dess nödvändighet, och vi är många som står bakom de mest utsatta barnen i vårt samhälle.

Men samtidigt står vi här i dag och debatterar en fråga som jag inledningsvis sa att vi inte borde behöva debattera. Varför? Jo, den bistra sanningen är att orden om de svikna barnen har varit många under många år. Debatterna har varit många, men handling har alltför ofta lyst med sin frånvaro.

Vi ser nu till att barns rätt till trygghet inte längre kan offras för att vuxnas intressen ska få gå före. För de barn som gång på gång blivit utsatta och svikna av samhället sätter vi nu deras trygghet främst.

Vi ska skydda barnen inte bara för en kort stund, utan för resten av deras liv. Det är vårt ansvar som samhälle, och det är ett löfte vi inte kommer att svika. Jag utgår ifrån att samtliga åtta partier står bakom detta löfte. Med detta yrkar jag bifall till propositionen.

Katarina Luhr (MP)
Anf. 51 Katarina Luhr (MP)

Fru talman! Man brukar säga att ett samhälle inte är starkare än det sätt det tar hand om sina svagaste på. Alla barn befinner sig i en utsatt situation, då de är helt beroende av sina vårdnadshavare.

I de flesta fall vill en förälder sitt barns bästa. Men tyvärr inte alltid, och då måste samhället rycka in. Lyssnar man på debatten vi har haft i dag råder det inte heller någon tvekan om hur viktig vi tycker att frågan är. Barn ska inte få råka illa ut; barn ska kunna ha en trygg uppväxt.

Att det finns enighet om detta har varit tydligt under den tid som lagförslaget har tagits fram, vilket är viktigt. Det har funnits en fin och öppen dialog och ministrar som har lyssnat och försökt förstå och förbättra. Man har lyssnat på anhöriga, på civilsamhället och på andra politiker.

Därför kan vi i dag alla ställa oss bakom förslagen som ligger på bordet. Men jag hör också att de flesta av oss är överens om att det finns mycket mer att göra för att försäkra oss om att inga barn ska skadas av sina föräldrar. Vi är inte klara.

Jag vill därför bara understryka att det är tydligt att arbetet måste fortsätta. Åtgärder behöver sättas in snabbare när barn drabbas. Barn ska kunna bli lyssnade till, de ska kunna bli förstådda och de ska kunna känna sig trygga. De som medverkar till att avgöra barns livssituationer behöver bättre grundförutsättningar för att kunna förstå och göra rätt.

Det finns mycket mer vi behöver göra för att skydda barn från våld och kränkningar. Det känns väldigt fint att veta att det är så många som står här i dag som kommer att dra detta arbete vidare. Jag ser fram emot att fortsätta arbetet framåt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 27 november.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2024-11-27
Förslagspunkter: 3, Acklamationer: 2, Voteringar: 1
Stillbild från Beslut 2024/25:CU4, Beslut: Tryggare hem för barn

Beslut 2024/25:CU4

Webb-tv: Beslut: Tryggare hem för barn

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Regeringens lagförslag

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till
    1. lag om ändring i föräldrabalken,
    2. lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,
    3. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453).Därmed bifaller riksdagen proposition 2024/25:10 punkterna 1-3 och avslår motionerna

    2024/25:762 av Heléne Björklund och Magnus Manhammar (båda S),

    2024/25:806 av Janine Alm Ericson m.fl. (MP) yrkande 2,

    2024/25:2481 av Ida Ekeroth Clausson m.fl. (S),

    2024/25:2567 av Ann-Sofie Lifvenhage (M) och

    2024/25:2857 av Ann-Sofie Lifvenhage (M).
  2. Möjlighet för sakkunnig att träffa barnet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2024/25:1755 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 2.
    • Reservation 1 (MP)
  3. Kompetensen hos domare

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2024/25:268 av Andreas Lennkvist Manriquez m.fl. (V) yrkande 5,

    2024/25:1389 av Mikael Eskilandersson m.fl. (SD) yrkande 20,

    2024/25:1755 av Katarina Luhr m.fl. (MP) yrkande 1 och

    2024/25:2618 av Rasmus Ling m.fl. (MP) yrkande 21.
    • Reservation 2 (V)
    • Reservation 3 (MP)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S920014
    SD63009
    M59009
    C21003
    V02103
    KD15004
    MP00144
    L15001
    -2000
    Totalt267211447
    Ledamöternas röster