Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Betänkande 2004/05:KU11

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
9 mars 2005

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF
Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor(pdf, 262 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2004/05:11 Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Beslut

Motioner om tryck- och yttrandefrihet och andra massmediefrågor (KU11)

Riksdagen sade nej till motioner från allmänna motionstiden 2004 om tryck- och yttrandefrihet och andra massmediefrågor. Motionerna handlar om EU-kommissionens förslag till tjänstedirektiv, meddelarfrihet, innehållet i närradiosändningar, konsumentekonomiska konsekvenser av TV-digitaliseringen, reklamfrågor m.m. och kartläggning av den svenska pornografiska marknaden.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Motioner: 12

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2005-02-15
Justering: 2005-02-17
Trycklov: 2005-02-28
Trycklov till Gotab och webb: 2005-03-02
Trycklov: 2005-03-02
Reservationer: 5
Betänkande 2004/05:KU11

Alla beredningar i utskottet

2005-02-01, 2005-02-08, 2005-02-15

Motioner om tryck- och yttrandefrihet och andra massmediefrågor (KU11)

Konstitutionsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2004 om tryck- och yttrandefrihet och andra massmediefrågor. Motionerna handlar om EU-kommissionens förslag till tjänstedirektiv, meddelarfrihet, innehållet i närradiosändningar, konsumentekonomiska konsekvenser av TV-digitaliseringen, reklamfrågor m.m. och kartläggning av den svenska pornografiska marknaden.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2005-03-09
Stillbild från Debatt om förslag 2004/05:KU11, Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Debatt om förslag 2004/05:KU11

Webb-tv: Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Henrik S Järrel (M)
Anf. 40 Henrik S Järrel (M)
Fru talman! Betänkandet nr 11 från konstitutionsutskottet berör motioner rörande tryck- och yttrandefrihet samt massmediefrågor, huvudsakligen väckta under den allmänna motionstiden i höstas. Jag ska kort beröra några moderata markeringar i detta betänkande. När det gäller innehållet i närradiosändningar gäller från senaste årsskifte, på förslag av regeringen, skärpta krav på tillstånd för sådana sändningar. Bland annat knöts det hårdare krav på lokal anknytning i fråga om sändningsområde och programinnehåll för den ideella förening och motsvarande som vill sända närradio. Vi moderater ansåg då och gör det alltjämt att man går för långt i dessa restriktioner. Inte minst ekonomiska realiteter talar för en generösare syn på samverkan när det gäller produktion och sändning av närradioprogram. Den nuvarande bestämmelsen medger att högst tio sändningstimmar per månad får innehålla annat programstoff som inte har omedelbar anknytning till den egna föreningsverksamheten. Det ska, som det heter i bestämmelsen, äga särskilt intresse för medlemmarna eller främja kunskap och utbildning eller återge lokala kulturella tillställningar. Regleringskraven är, som vi moderater tycker, med andra ord omisskännliga. Vi stöder därför Kristdemokraternas yrkande nr 5 i deras motion 2004/05:K419 om att öppna upp för generösare villkor när det gäller närradiosändningar i så kallade nätverk med upp till 40-50 timmar per vecka för till exempel kulturellt och intresseorienterat programstoff. Vi moderater har, fru talman, i det här betänkandet också ett särskilt yttrande tillsammans med Folkpartiet där vi, när det gäller meddelarfriheten, konstaterar att den är inskränkt för anställda i kommunala bolag. Enligt vår mening bör all offentligt bedriven och finansierad verksamhet vara underkastad full insyn från medborgarnas/skattebetalarnas sida men också från medier och förtroendevalda. All kommunal verksamhet bör, enligt vår mening, därför bedrivas i förvaltningsform, som medger sådan offentlighet. Bolag verkar på en konkurrensutsatt marknad, som kan kräva att affärsangelägenheter bevaras under viss sekretess och frihet från insyn. Möjligheten att överklaga beslut eller verksamhet i ett kommunalt bolag står i princip inte heller öppen. Detta är dock bara några av flera skäl som enligt vår mening gör att kommunala bolag ej ska förekomma. Fru talman! Jag ber därför avslutningsvis att få yrka bifall till reservation nr 2.
Helena Bargholtz (Fp)
Anf. 41 Helena Bargholtz (Fp)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 2, som Henrik S Järrel nyss talade om. Jag tänkte inte uppehålla mig kring den, eftersom Henrik S Järrel har gjort det. Jag tänkte i stället tala om pornografi. Jag gör det därför att det finns en reservation i det här betänkandet om tryck- och yttrandefrihetsfrågor som handlar just om pornografin. Det är Vänsterpartiet genom Mats Einarsson och Miljöpartiet genom Gustav Fridolin som vill ha en kartläggning av den svenska pornografiska marknaden i syfte att få fram vad det kostar, bland annat vad hela marknaden omsätter. Det är en intressant reservation. Frågan är inte ny. Vi har vid flera tillfällen här i riksdagen debatterat just frågan om pornografi. Jag vill först säga att jag tycker att det är utomordentligt att vi tar den debatten här i riksdagen. Vi har ju talat om sexualbrott, vi talar om brott över huvud taget mot kvinnor och vi talar om trafficking . Detta att vi lyfter fram de här frågorna till debatt tycker jag känns oerhört angeläget. Jag är ordförande för Liberala Kvinnor och är naturligtvis väldigt engagerad i frågan. Alla har ju en åsikt om pornografin. Under mitt arbete i den nu avslutade Sexualbrottskommittén såg jag många exempel på otäcka brott som män har begått och där man sett kvinnan som ett avpersonifierat objekt. Jag tycker väldigt illa om pornografi, och jag vill göra allt vad jag kan för att arbeta mot den. Men jag måste ändå fråga: Vad är det Mats Einarsson och Gustav Fridolin vill åstadkomma genom den här kartläggningen av den pornografiska marknadens utbredning? Vad syftar man till? Syftar man till förbud mot pornografi? Vi har i dag förbud när det gäller barnpornografi, tack och lov, och våldspornografi. Men vill ni från Vänstern och Miljöpartiet förbjuda övrig så kallad vuxenpornografi, eller vill ni ha censur? Jag är väldigt rädd för censur, även på det här området. Att leva i en demokrati innebär att man tolererar andras smak, idéer och uppfattningar. Att uppehålla en demokrati innebär bland annat att man slåss för sådant som man själv tycker genuint illa om. Porren har sitt skydd i grundlagen, och vi vet inte vart det leder om vi börjar nagga på det skyddet. Det finns många människor som tycker illa om många saker. Nästa gång kanske det gäller en kulturyttring, en musikstil eller till och med en religion. Och var dras linjen mellan pornografi och konst med erotiskt innehåll? Utskottets majoritet nämner det här problemet i utskottsbetänkandet. Censur av den här typen riskerar att medföra godtycklighet och otrygghet för konstnärer och andra som befinner sig i vad som betraktas som gränslandet. Vi har ju sett det här i olika sammanhang i olika utställningar här i Stockholm. Måste de här personerna då bevisa att det är konst de håller på med, och hur ska det gå till? Vissa tror sig kunna öka respekten i samhället genom förbud och censur. Jag menar att detta skulle få motsatt effekt. Det enda sättet att få människor att behandla varandra med respekt och som individer med människovärde är att man själv behandlar dem med respekt och som individer med människovärde. Det är hur vi behandlar och bemöter varandra som är viktigt. I stället för att förbjuda symtomen bör vi finna orsakerna och försöka åtgärda dem. Varifrån kommer det stora behovet av porr i samhället? Varför respekterar människor inte varandra? Det är stora och svåra frågor, men att försöka förenkla dem för att få enkla svar är farligt och självbedrägligt. Först när vi lyckas minska människors vilja att köpa pornografiskt material kan vi komma åt problemet. Jag får ibland frågan från män vad jag som kvinnoförbundsordförande är beredd att göra för att minska porren i samhället. Då blir jag väldigt upprörd. Jag säger att det här egentligen inte är en kvinnofråga. Det är i lika hög grad en fråga för män. Och jag bollar tillbaka frågan: Varför köper män porr? Varför behöver män porr? Jag tror att det är väldigt viktigt att inte bara kvinnor utan också män i ledande position tar sitt ansvar och föregår med gott exempel genom att ta avstånd från porr och kvinnoförnedring i alla dess former. Jag vill se mer av det. Därför är jag glad att det finns ett manligt nätverk här i riksdagen som arbetar mot olika former av sexuellt förtryck av kvinnor. Med det, fru talman, vill jag än en gång yrka bifall till reservation nr 2.
Ingvar Svensson (Kd)
Anf. 42 Ingvar Svensson (Kd)
Fru talman! När man tittar på listan över ärenden som ska behandlas i kammaren i dag kan man tro att det förekommer en störande upprepning. När det gäller tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor finns det nämligen ytterligare ett betänkande om så kallad förenklad hantering. Och det gäller även författningsfrågorna så småningom, att man har två betänkanden. Tanken är inte att vi ska ha någon debatt omkring den förenklade hanteringen. Det är ett litet experiment från konstitutionsutskottets sida, som gäller hur man ska kunna ha en förenklad hantering vissa perioder under en mandatperiod. Jag är inte helt säker på att det är en helt lyckad uppdelning, men vi får fundera vidare på detta. Fru talman! Jag ska beröra två områden i det här betänkandet. Det gäller då meddelarfriheten vid förundersökningar, alltså polisens förundersökningar, och vid polisingripanden. Det är en intressant frågeställning. Det är för övrigt en av riksdagens kortaste motioner som jag har skrivit i det här ärendet. Det kan kanske vara ett föredöme också för andra motionärer. När det gäller just sekretess vid förundersökningar och ingripanden har det ju visat sig att det läcker som såll från polisens förundersökningar och även från ingripandesituationerna, och det är ett hot mot rättssäkerheten. Då kan man få motfrågan: Varför ska man skydda brottslingar i det sammanhanget? Ja, problemet är att det många gånger vid förundersökningar och ingripanden visar sig handla om oskyldiga personer och att det då är uppgifter av mycket personlig natur som lämnas ut via läckor från polishåll. Det är bekymmersamt att det är på det viset. Därför har vi velat peka på att vi behöver förstärka rättssäkerheten när det gäller meddelarfriheten. I konstitutionsutskottet, om vi har en hemlig handling och vid utskottssammanträde åläggs tystnadsplikt, gäller inte längre meddelarfriheten för oss eller efterforskningsförbudet. Då kan vi alltså bli fällda om vi lämnar ut uppgifter. Jag tycker inte att det är något märkligt att man skulle kunna ha den typen av regelverk även vid förundersökningar, för att skydda enskilda människor, i många fall oskyldiga människor, och förstärka deras rättssäkerhet. Men det har inte varit något större intresse för detta från utskottets sida. Men jag tror alltså att det är viktigt att man tittar vidare på de här frågorna. Det står visserligen i en proposition som kom på 70-talet att man när det gäller de här frågorna i stor utsträckning måste förlita sig på massmediernas och uppgiftslämnarnas omdöme och ansvarskänsla. Man kan nog diskutera om det alltid finns för handen. Ibland gör det kanske det. Därför behöver man nog ta lite tuffare tag i det här sammanhanget. Jag tror inte på utskottsmajoritetens inställning att man genom utbildning och andra åtgärder ska kunna komma till rätta med detta, utan jag tror att det behövs ett straffansvar i den här situationen. Fru talman! När det gäller närradiofrågorna, som ett par talare, i synnerhet Henrik S Järrel, var inne på tidigare, finns det ett så kallat riksförbud. Man får inte sända nätverksmaterial mer än tio timmar i månaden. Där förordar vi en större flexibilitet. Nu säger utskottsmajoriteten att det har gjorts en analys som har överlämnats till regeringen, och den övervägs för närvarande. Det intressanta är att få veta vilken status den här analysen har, för det är inte en offentlig utredning, och det är inte en departementsskrivelse. Om jag hade fått ett klargörande på den punkten kanske jag inte hade behövt reservera mig, men jag tycker att det är en märklig typ av redovisning som man nu hänvisar till i utskottets majoritetsyttrande när det gäller de här frågorna. Jag tror också att det finns ett intresse på brett håll att man ska kunna utöka den här timtiden när det gäller så kallade rikssändningar, men jag tycker att det har gått alldeles för långsamt. Vi har väckt den här frågan i åratal, och det har inte hänt så mycket. Men jag hoppas att man kan ge ett svar från majoritetens sida om vilken ställning den redovisning som har lämnats till regeringen har. Jag ber att få yrka bifall till reservation nr 1.
Mats Einarsson (V)
Anf. 43 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till reservation nr 5 Kartläggning av den svenska pornografiska marknaden, från mig och Gustav Fridolin. Och eftersom Helena Bargholtz ställde en del frågor med anledning av den reservationen ska jag använda en del av min tid till att något utveckla detta. Det är i och för sig en intressant diskussion som Helena Bargholtz försöker dra i gång, men hon polemiserar mot ståndpunkter som inte framförs i den här reservationen eller i det här betänkandet och heller inte har framförts, i alla fall inte av Vänsterpartiet i något tidigare sammanhang. Syftet med motionen och reservationen är inget annat än det som framgår av hemställanspunkten, en kartläggning av den svenska pornografiska marknaden. Precis som Helena Bargholtz säger är detta en viktig fråga. Den pornografiska industrin har mycket stor omfattning och påverkar samhällsklimat och ideologiskt klimat på ett ganska genomgripande sätt. Vi vet att människor utnyttjas och förnedras i porrindustrin. Kunskapen om denna industri är trots detta ganska begränsad. Vi menar att debatten kring pornografin tjänar på att vi har ett gediget faktamaterial att utgå från och inte förlitar oss på antaganden eller, än värre, allmänt moralistiska omdömen kring pornografin. Det är syftet, ingenting annat. För att vara väldigt tydlig: Nej, jag tror inte att det är vare sig önskvärt eller möjligt med ett generellt förbud mot pornografi, än mindre införande av censur. På de punkterna tror jag att Vänsterpartiet och Folkpartiet är helt ense. Jag tänker ägna min tid åt en punkt där utskottet är enigt. På de punkter där vi inte har några olika meningar i utskottet blir det ingen debatt. Det blir heller ingen uppmärksamhet kring de delarna, och det är lite synd. Jag tänker säga något om den första punkten som handlar om EU:s tjänstedirektiv. Från Vänsterpartiets sida hade vi lagt fram en motion i denna fråga där vi begärde ett tillkännagivande om vikten av att Sverige i kommande förhandlingar om tjänstedirektivet säger nej till ett direktiv som kommer att stå i konflikt med svenska grundlagar. Varför? Jag är inte helt säker på den nuvarande statusen på det här direktivet, men när detta diskuterades fanns ett utkast som handlade om tjänster. En av de bestämmelser som fanns i detta utkast var ett förbud mot krav på tillhandahållare av tjänster, att deras personal, aktieägare eller medlemmar i företagsledning och styrelse var bosatta på landets territorium. Det kommer, menar jag, i konflikt med en bestämmelse i den svenska tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen. Det sägs nämligen i den så kallade tillämpningslagen till TF och YGL att ansvariga utgivare av bland annat radioprogram, som ingår under tjänster, ska ha hemvist i Sverige. Detta går alltså inte ihop. Nu säger utskottet enigt och mycket tydligt två saker. Man säger att principen om utgivarens ensamansvar är grundläggande på tryck- och yttrandefrihetsområdet och kravet på att utgivaren ska ha hemvist i riket är en väsentlig del av ansvarighetssystemet som det nu är utformat. Det är alltså inte någon liten detalj, utan en väsentlig bärande del i det yttrandefrihetsrättsliga systemet som är en grundläggande del i våra grundlagar. Det är viktigt att det sägs enigt från utskottet. Man säger också - och det står först i ställningstagandet - att man vill framhålla betydelsen av att regeringen inte träffar någon överenskommelse om direktiv eller annan rättsakt som står i konflikt med svensk grundlag. Förutsätter en överenskommelse att svensk grundlag ändras, bör den konstitutionella frågan prövas av riksdagen innan någon överenskommelse träffas. Jag tror att det är första gången som konstitutionsutskottet uttrycker detta så tydligt. Denna riksdag, inklusive mitt eget parti, har tidigare syndat på denna punkt. Det är bra att vi nu säger hur det ska gå till i sådana här sammanhang. Vi vill inte ha en ordning där svensk grundlag ändras bakvägen genom att vi ratificerar eller godkänner olika typer av internationella överenskommelser eller rättsakter inom EU-systemet. Vi säger också att vi utgår från att regeringen och de tjänstemän inom Regeringskansliet som förhandlar om förslaget är väl medvetna om betydelsen av att ett direktiv inte kommer i konflikt med den svenska tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Därmed kan vi enigt också i formell mening avstyrka motionen, men anse den vara tillgodosedd. Jag vill också säga något om meddelarfriheten. Det är en typisk avvägningsfråga mellan motstående intressen. Ingvar Svensson citerade ur regeringens proposition från 1975/76. Jag ska ta ett annat citat ur den propositionen. Föredragande statsråd sade då: Det vore trots det sagda orealistiskt att bortse från att meddelarfriheten kan leda till oönskade konsekvenser i form av publicitetsskador. Enligt min mening kan dock någon tvekan inte råda om att det allmänt sett är ett mindre ont att i vissa fall omständigheter som bort förtigas uppenbaras än att missförhållanden i allmän och enskild verksamhet får fortgå opåtalt eller att den offentliga debatten i någon allmän angelägenhet uteblir eller kommer i obalans på grund av brist på information. Man hade känsla för språket och långa meningar vid den tiden. Jag tror att innebörden går fram ganska tydligt. Det finns och har hela tiden funnits en medvetenhet om att meddelarfriheten, när den utnyttjas, kan komma att skada andra intressen, till exempel de intressen som finns i en förundersökning i ett brottmål. Men vi har hittills gjort bedömningen att meddelarfrihetens positiva sidor är så viktiga att vi får ta den skada som kan uppkomma. Jag tycker att man från Kristdemokraternas sida tar lite väl lätt på den avvägningsproblematiken. Med detta yrkar jag bifall till reservation nr 5. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag.
Helena Bargholtz (Fp)
Anf. 44 Helena Bargholtz (Fp)
Fru talman! Jag tackar Mats Einarsson för bemötandet av mina synpunkter när det gäller pornografin. Som jag sade i mitt tidigare anförande är det viktigt att män och kvinnor tillsammans diskuterar den här frågan så att det inte bara blir en kvinnofråga. Jag tycker att det är bra att höra att Vänsterpartiet inte syftar till censur i det här avseendet. När man vill ha en kartläggning av den svenska porrmarknaden undrar jag hur medveten man är om att det här är en marknad som i högsta grad är internationell. I mitt arbete i Sexualbrottskommittén lärde jag mig att det är väldigt svårt att definiera vad som är den svenska pornografiska marknaden. Mycket av det som visas i Sverige framställs ju i andra länder. Vi har ju också hela problemet med Internet. Om man ska göra en ordentlig realistisk kartläggning handlar det nog inte bara om den svenska marknaden utan om den globala porrmarknaden. Det tror jag är kolossalt svårt. Mats Einarsson bemötte inte min farhåga för gränsdragningsproblemen när det gäller pornografi och erotisk konst. Utskottet talar i betänkandet om problemen kring gränsdragningen. Jag vill gärna höra hur Mats Einarsson ser på frågan om den globala pornografin och frågan om gränsdragningsproblemet.
Mats Einarsson (V)
Anf. 45 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Jag tror att det framgår mycket tydligt av reservationen och i synnerhet av motionen att vi är väl medvetna om att den pornografiska marknaden är internationell. Det innebär inte att man vid varje tillfälle måste analysera helheten. Man kan ju börja någonstans. Jag har absolut ingenting emot att utvidga analysen till att gälla även sådant utanför Sveriges gränser. När det gäller gränsdragningsproblematiken pratar vi om lite olika saker. Om man skulle vilja införa till exempel censur eller förbud mot pornografi hamnar man naturligtvis i en gränsdragningsproblematik: Vad är porr och ska förbjudas, och vad är inte porr? Det är en jättesvår diskussion. Jag tror inte att det går att göra en sådan gränsdragning på legal grund. Nu handlar det ju inte om det problemet utan om en analys av en faktiskt existerande mycket konkret bransch. Det är inte värre att göra en gränsdragning där än att göra en analys av vilken annan bransch som helst - byggnadsindustri eller transport. Det finns naturligtvis gränsdragningsproblem. En undersökning går ju alltid att göra av en faktiskt existerande bransch som det här är fråga om. Det är en annan typ av gränsdragningsproblem. Jag tror inte alls att det är oöverkomligt. Jag ser det snarare som argument av typen man tager vad man haver.
Helena Bargholtz (Fp)
Anf. 46 Helena Bargholtz (Fp)
Fru talman! Vad menar då Mats Einarsson när han talar om att man vill synliggöra flödet av pengar och sätta en prislapp på den pornografiska marknaden? Det tycker jag låter jättesvårt att göra. Det handlar då enligt reservationen inte bara om att titta på hur mycket porrtidningar som säljs ute i handeln, utan det är tydligen något större som man har tänkt sig. Som jag sade sker flödet av pengar mellan Sverige och andra länder i den här industrin, om vi kan kalla den för det. Det är ju en väldigt vittomfattande industri. Igen min första fråga: Vad vill Vänsterpartiet att man ska göra med den information som man eventuellt kan få fram vid en sådan här kartläggning? Vi har mycket stoff för debatten om pornografin i alla fall.
Mats Einarsson (V)
Anf. 47 Mats Einarsson (V)
Fru talman! Jag har lite svårt att förstå varför Helena Bargholtz inte förstår vad vi avser här. Det handlar naturligtvis om omsättning, vinstnivåer. Det är inga märkvärdigheter utan en vanlig branschanalys som man gör i många andra sammanhang. Men just när det gäller porrindustrin finns inte dessa kunskaper på samma sätt som i många andra delar av ekonomin. Jag tror att det är bra att ha den kunskapen i den fortsatta debatten. Sedan avkräver Helena Bargholtz mig besked om vad man ska göra med den information man får in. Det är en ganska stor debatt. Jag måste erkänna att jag inte kommer att klara av att redovisa detta på de 25 sekunder jag nu har kvar av min replik. Dessutom, det ska erkännas, har inget parti några färdiga, kompletta lösningar på hur man ska hantera de problem som vi här talar om. Det är väldigt knepiga saker, i synnerhet lagstiftningsmässigt. Just därför behöver vi ett bättre empiriskt faktaunderlag för att kunna fortsätta den debatten.
Ingvar Svensson (Kd)
Anf. 48 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Jag kan hålla med Mats Einarsson på en punkt, att det måste till en avvägning av meddelarskyddets eller meddelarfrihetens omfattning. Men frågan är om Mats Einarsson gör rätt avvägning i det sammanhanget. Det kan vi diskutera. Jag tycker inte att det var något bra citat som Mats Einarsson tog ur propositionen från 1975/76, där man just tog upp bestämmelsen om meddelarfriheten, därför att där talas det om att det är vissa omständigheter som bort förtigas när de uppenbarar sig, och missförhållanden i allmänna och enskilda verksamheter får fortgå opåtalat. Men när man i en förundersökning lämnar ut mycket personliga uppgifter om någon som är föremål för förundersökning men som sedan visar sig vara helt oskyldig till det brott som han eller hon är misstänkt för, vad är det för avvägning som Mats Einarsson gör i det sammanhanget? Vad är det för missförhållande som kan påtalas om man skulle förhindra att den typen av uppgifter fördes ut till allmänheten? Det handlar ju här om en avvägning av meddelarfriheten kontra den personliga integriteten. Det vore intressant att veta hur Mats Einarsson bedömer detta, till exempel i förhållande till att när vi riksdagsledamöter i utskott åläggs tystnadsplikt gäller inte längre meddelarfriheten, meddelarskyddet eller efterforskningsförbudet. Man har ju gjort vissa inskränkningar i olika sammanhang. Varför skulle man då inte kunna göra det för att skydda den personliga integriteten?
Mats Einarsson (V)
Anf. 49 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Först en allmän synpunkt. Den allmänna tendensen - det här har vi diskuterat tidigare - förefaller vara att vi går mot inskränkningar av meddelarfrihet, offentlighet, utvidgning av sekretess. I varje enskilt sådant fall har vi väldigt goda argument för det, men vi måste också se på helheten. Därför finns det ett generellt behov av att vara väldigt restriktiv och försiktig innan vi går in på förändringar här. Jag tycker inte att skälen är tillräckligt tunga för att göra en sådan förändring. När det gäller det enskilda fallet är det naturligtvis många gånger väldigt lätt att säga att i det här fallet var offentliggörandet till mer skada än nytta och att det utlämnande som skedde inte låg inom det område som meddelarfriheten är till för att skydda, alltså omsorgen om den allmänna debatten och så vidare. Så går det alltid att säga i det enskilda fallet. Frågan är om man kan utforma en lagstiftning med genombrott av meddelarskyddet i det här fallet som inte träffar sådant som det inte ska träffa. Jag är inte övertygad om att detta faktiskt är möjligt. Därav min restriktiva hållning till att här gå på Kristdemokraternas linje.
Ingvar Svensson (Kd)
Anf. 50 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Det finns ju ett exempel, det första gripandet för mordet på Anna Lindh. Det visade sig vara ett totalt misstag. Men det lämnades ut oerhört intima uppgifter om denna person. Är det verkligen rimligt att det ska kunna försiggå på det sättet utan vidare? Dessutom är en aspekt som jag inte tagit upp tidigare i den här diskussionen att det finns misstankar - huruvida dessa är starka eller inte kan jag inte bedöma - om att det blir stora pengar i omlopp när det gäller utlämnande av sådana uppgifter. Tycker Mats Einarsson att det är rimligt att det ska försiggå på det sättet?
Mats Einarsson (V)
Anf. 51 Mats Einarsson (V)
Herr talman! Det här illustrerar min poäng. I just det konkreta fallet kan jag mycket väl hålla med Ingvar Svensson om att det var olyckligt att sådana uppgifter läcktes ut. Just i det fallet är det svårt att säga att det var väldigt bra att vi hade meddelarfriheten. Men vad händer om vi ändrar på lagstiftningen så att vi får ett genombrott i meddelarfriheten i sådana fall? Innebär det inte också en risk att vi får ett genombrott på områden eller i fall där vi inte vill ha ett sådant genombrott? Det är den problematiken som är knepig. Jag tror på den hållning som vi hittills har haft, alltså att vi får ta den olägenhet som detta innebär för att inte få en urholkning av meddelarfriheten som vi inte vill ha på andra områden. Det är möjligt att man kan hitta någon möjlighet att göra en annan justering, men i dagsläget kan jag inte se att det finns vare sig underlag eller tillräckligt behov för att göra någon förändring på det här området.
Kerstin Lundgren (C)
Anf. 52 Kerstin Lundgren (C)
Herr talman! Betänkandet om tryck- och yttrandefrihet och massmediefrågor är ett motionsbetänkande, ett motionsbetänkande som rör områden som är föremål för översyn på lite olika sätt. Den stående beredningen när det gäller tryck- och yttrandefrihetsfrågor, som det hänvisas till i betänkandet, är en sådan del. I massmediefrågor har vi också särskilda utredningar som tas upp. Jag vill dock beröra några frågor, herr talman. Den ena är reklamfrågan, som ju inte varit uppe i den tidigare debatten. Det finns några motionsyrkanden som lyfter fram frågorna om tv-reklam för alkohol och tv-reklam som riktar sig till barn. Här vill jag bara uppmärksamma kammaren på den hållning som majoriteten i utskottet har och som jag tycker är rimlig, nämligen att vi i dag har ett förbud mot kommersiella annonser för alkoholdrycker i ljudradio- och tv-program och att det råder förbud mot tv-reklam som riktas till barn. Vi har från utskottets sida förutsatt att regeringen kommer att utgå från dessa principer i fortsatta avtal inför sändningstillstånd när det gäller det digitala marknätet. Mot den bakgrunden har vi från vår sida inte någon reservation i den här delen. Vi tycker att det är en rimlig utgångspunkt och en rimlig hållning. Från Centerpartiets sida stöder vi en gemensam reservation, nämligen reservation 2 som också jag yrkar bifall till, om innehållet i närradiosändningar under punkt 4. Kammaren skärpte kraven för tillstånd att sända närradio. De infördes den 1 januari 2005. Vi tycker att det är viktigt att hävda närradions karaktär och vill inte ändra eller försvaga förutsättningarna för detta. Men för att kunna klara det delar vi uppfattningen att det är rimligt att öppna för att inte ha den mycket snäva gränsen när det gäller möjligheterna att sända material som kan vara gemensamt. Vi pekar på det i en gemensam reservation med Kristdemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet. Vi tror att det är ett sätt att ge stöd och hjälp för närradions möjligheter till fortsatt överlevnad och närradions möjligheter att också ha en fortsatt lokal karaktär. Sedan, herr talman, vill jag också peka på en reservation som jag för att vinna tid inte kommer att yrka bifall till. Det gäller den kommande digitaliseringen. Den står vi ju bakom i olika sammanhang, men vi pekar på vikten av att utifrån ett konsumentperspektiv pröva ekonomiska konsekvenser av detta. I det arbete som pågår kring digitaliseringen tycker vi att de här frågorna borde få ett tydligt rum. Det pekar vi på i en reservation till det här betänkandet. Sedan vill jag bara säga något kort om det som Mats Einarsson inledde med, nämligen bedömningen av att svensk grundlag ska gälla och att svensk grundlag ska hävdas. Vi har ju den ordningen i dag att det är den här kammaren som tolkar. Vi har ingen författningsdomstol som granskar. Den debatten kommer vi att få i annat sammanhang. Vi har att pröva olika förslags överensstämmelse med våra grundlagar. Självklart måste vi ha en ordning som bygger på att vi, i den mån vi ser konflikter, är tydliga och hävdar antingen att olika förslag måste ändras eller att vi först måste ändra vår grundlag för att det ska finnas överensstämmelse med de förslag som den här kammaren vill anta. Det är en rimlig och självklar utgångspunkt. Mot den bakgrunden är det inte konstigt att vi från konstitutionsutskottet gör detta uttalande. Det innebär inte, herr talman, att vår grundlag är huggen i sten. Det finns på flera punkter saker som vi ser borde förändras. Vi kommer till det också när vi pratar författningsfrågor. Vi måste på det sättet ha en grundlag som är anpassad till en ny tid. Med det, herr talman, vill jag som sagt var markera att jag står bakom Centerpartiets reservationer, men jag yrkar bifall bara till den under punkt 4, alltså reservation 2.
Gustav Fridolin (Mp)
Anf. 53 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! Ingen kan förneka att massmedieområdet är ett område där det händer väldigt mycket just nu. Vi hänvisar i vårt betänkande till ett par pågående eller avslutade utredningar, precis som tidigare talare har sagt. Miljöpartiets prioriteringar i såväl dessa utredningar som diskussionerna här i riksdagen, i konstitutionsutskottet, är väl till viss del desamma som många andra har. Men vi lägger betoningen på lite olika saker. För oss är det väldigt viktigt att vi har fria medier, medier som är fria från såväl statlig klåfingrighet som styrande kommersiella intressen. Det är viktigt med massmedier som är fria från monopol och att det finns möjlighet till distribution av till exempel tidskrifter. Vi har i andra sammanhang ofta pekat på behovet av en mediekoncentrationslagstiftning och på behovet av att fler tidskrifter ska få möjlighet att distribueras. Vi har med den utgångspunkten givetvis tagit den senaste tidens diskussion och rabalder kring Sveriges Televisions "reklam" - får man väl säga - om fri television, där Silvio Berlusconi pekas ut som den mediemogul han är i Italien, lite hårt. Vi har tyckt att det har varit väldigt beklagligt och anmärkningsvärt att den svenske ambassadören i Italien blev uppkallad till regeringen där för att redovisa just det som borde vara så självklart i hela Europa, att medier är fria från statlig inblandning. Jag har ställt en fråga till kulturministern i detta hänseende och fick i går svar. Herr talman! Det händer som sagt mycket inom massmedieområdet. Ett område där det tyvärr inte har hänt tillräckligt mycket än är icke-kommersiella etermedier. De är väldigt viktiga om man just ska uppnå den frihet från kommersiella intressen som jag tidigare har talat om. Det finns en utvärdering, en granskning, en utredning, gjord på departementsnivå. Precis som Ingvar Svensson påpekade tidigare finns det oklarheter om statusen i den här utvärderingen. Jag tycker att det är beklagligt. Jag hade hellre sett att det var en offentlig utredning. I ett särskilt yttrande i betänkandet slår jag fast att det är viktigt att den här utredningen snarast kommer ut på en bred remiss. Det är mitt svar på de krav som lyfts fram i den gemensamma borgerliga reservationen, nr 2. Herr talman! En annan viktig del av svenska fria medier är offentlighetsprincipen kombinerad med meddelarfrihet och ett efterforskningsförbud. Vi har i andra sammanhang här i riksdagen diskuterat de hot som offentlighetsprincipen faktiskt är utsatt för genom EU-medlemskapet och ibland genom riksdagsbeslut men också genom att en del verksamheter som tidigare fanns inom den offentliga sfären har bolagiserats och flyttats till verksamhetsområden där meddelarfrihet inte råder. I en motion som behandlas i det här betänkandet pekas just på detta problem. Det diskuteras hur man skulle kunna utvidga meddelarfriheten till att också gälla i kommunala bolag. Vi är positiva till den idén och hoppas att den bärs med när man nu behandlar offentlighets- och sekretesskommitténs betänkande på regeringsnivå. Herr talman! I går var det internationella kvinnodagen. Många var ute och talade sig varma för jämställdhet. Maria Larsson var ute för Kristdemokraterna och påpekade att nu ska de minsann stå upp också på den borgerliga sidan och visa att jämställdheten också är borgerlig. Göran Persson var ute och pekade på att Socialdemokraterna måste vara tydliga i jämställdhetspolitiken för att möta ett eventuellt feministiskt parti. Jag är övertygad om att också ordföranden för Liberala kvinnor, Helena Bargholtz, deltar i den här debatten och var ute och talade sig varm för jämställdhet i går. Ändå, herr talman, avslår en majoritet i riksdagens kammare i dag den reservation där Vänsterpartiet och Miljöpartiet begär en översyn och kartläggning av den svenska pornografiska marknaden. Jag har lite svårt att förstå det avslaget. Vi är alla medvetna om att ett stort problem för jämställdheten är den objektifiering som kvinnan blir utsatt för och sexualiseringen av det offentliga rummet där pornografin är den yttersta, grövsta delen. Men man är inte beredd att vilja ha en kartläggning. Helena Bargholtz polemiserar till och med mot reservationen här i debatten och frågar sig varför man ska göra den här kartläggningen. Hon håller ett brandtal - inte mot reservationen utan mot censur och förbud mot pornografi. Det finns ingen i den här diskussionen som har föreslagit sådan censur och sådana förbud. Miljöpartiets inställning, som borde vara känd för dem som närvarar i kammaren just nu, är att vi kan se skäl att ha ett förbud liknande barnpornografiförbudet också mot djurpornografi. Vi ser gärna en översyn om att man kanske borde utvidga barnpornografiförbudet till att även gälla anspelningspornografi. Men i övrigt instämmer vi i den folkpartistiska inställningen att censur och förbud inte är rätt väg att gå, att det finns andra sätt att möta pornografin. Vi instämmer definitivt i det som Helena Bargholtz sade, att det här inte får ses som en kvinnofråga utan att det framför allt är männen som måste lyfta sig upp från den degradering vi blir utsatta för när vi ses som dreglande porrkonsumenter. Men om man ska kunna lyfta sig från detta är det just information som är det viktigaste vapnet. Då skulle en sådan här kartläggning, som vore väldigt nödvändig, i sig kunna vara ett värdefullt vapen. Den skulle kunna visa på hur mycket porrindustrin omsätter och använda det som ett argument i den diskussion som jag hoppas att män och kvinnor kan föra tillsammans. Så jag förstår inte, Helena Bargholtz, varför ni andra motsätter er den reservation som tar upp just en kartläggning av den svenska pornografiska marknaden, reservation 5, som jag härmed vill yrka bifall till. I övrigt yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.
Helena Bargholtz (Fp)
Anf. 54 Helena Bargholtz (Fp)
Herr talman! Jag är glad att också Gustav Fridolin som man vill diskutera frågan om pornografi. Som jag har sagt är jag precis som Gustav Fridolin väldigt illa berörd av alla de uttryck som man har för pornografi i samhället i dag. Vi talar i andra sammanhang om sexualisering av det offentliga rummet. Man kan se att gränserna hela tiden förskjuts för vad som är tolerabelt i samhället när det gäller hur kvinnor, och för all del ibland också unga män, exponeras i olika reklamsammanhang. Jag som har varit med ett tag minns från min barndom och ungdom det som då ansågs vara pornografi, som man nu nästan kan skratta åt för att det är så oskyldigt. Jag vill också veta vad som händer på detta område för att kunna diskutera det. Men jag tror att det är väldigt svårt att åstadkomma denna kartläggning, precis som jag sade i mitt inlägg till Mats Einarsson, därför att det är en så pass stor global marknad. För att vara en industri tror jag att den är ovanligt svår att kartlägga. Då undrar jag vad en sådan kartläggning kan tjäna till. Vi har nämligen tillräckligt mycket för att redan i dag ta en seriös debatt om detta. Jag vill ha debatten, men jag kan inte se vad kartläggningen egentligen kan leda till, till exempel hur mycket pengar som omsätts och så vidare. Jag kan alltså inte se det meningsfulla i en sådan kartläggning.
Gustav Fridolin (Mp)
Anf. 55 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! Jag förväntar mig inte heller att kartläggningen ska vara gjord innan vi tar debatten. Jag tror att Helena Bargholtz är medveten om att vi redan har haft debatten ett par gånger, både jag och Helena Bargholtz och andra i konstitutionsutskottet och i andra sammanhang om hur man bemöter porren och vilka insatser som vore effektiva. Men jag tror att en sådan kartläggning vore ett bra instrument för att föra debatten framåt och kanske åstadkomma viss förändring. Vi är ense i denna debatt jag och Helena Bargholtz om just gränsförskjutningen och den problematiken och om objektifieringen och den problematiken. Och det är positivt att vi är ense om det. Men vi är tydligen inte ense om behovet av denna kartläggning. Och jag tycker fortfarande att det är konstigt. Helena Bargholtz anför nu som argument att det skulle vara svårt att göra en sådan kartläggning. Jag vet inte riktigt om jag håller med om det argumentet. Det finns andra minst lika globala marknader och globala industrier som har blivit kartlagda och från vilka man kan få ut information om vad de omsätter, vilka kopplingar som finns och vad de innehåller. Det borde man kunna göra också inom porrindustrin. Men om det nu är svårt, ska det vara argument nog att inte försöka, om man tror att det kommer att bli ett effektivt medel? Låt oss försöka, Helena, och rösta nu bifall till reservation 5.
Helena Bargholtz (Fp)
Anf. 56 Helena Bargholtz (Fp)
Herr talman! Jag menar att vi har tillräckligt mycket information som gäller porrmarknaden för att redan i dag kunna gå ut och diskutera detta. Vi ser avarterna. Dem känner vi till. Och det märkte jag inte minst i mitt arbete i Sexualbrottskommittén. Om man skulle föranstalta om en stor kartläggning, kanske i form av en parlamentarisk utredning, är det väldigt lätt att man då skjuter problemet framför sig. Man säger: Låt oss avvakta kartläggningen innan vi går vidare med den här debatten. Men det är nu som vi måste ha den här debatten, män och kvinnor tillsammans, unga och gamla. Jag hoppas att Gustav till exempel tar upp den här debatten med sina kompisar. Det är nämligen väldigt viktigt att vi talar om det. Det här handlar inte bara om vilken kvinnosyn vi har utan också vilken manssyn och människosyn som vi har. Därför välkomnar jag den här debatten.
Gustav Fridolin (Mp)
Anf. 57 Gustav Fridolin (Mp)
Herr talman! Helena Bargholtz och jag är fullständigt eniga om att vi inte ska invänta någon kartläggning eller utredning innan debatten påbörjas. Den behövdes i går, den behövs i dag, och den kommer troligen också att behövas i morgon. Det är i ett samhälle med en så grabbig, tillåtande och sexistisk attityd som vi faktiskt har som det kan förekomma så pass mycket sexuella övergrepp som det gör i Sverige. Det finns en koppling mellan den attityden och stämningen som finns män emellan och de övergrepp som faktiskt sker. Det är i det samhället som det är lätt att blunda för vem som har en kvinnosyn som går över gränsen och som faktiskt utför dessa fruktansvärda övergrepp som vi vet sker. Så visst måste vi ta debatten redan i dag, och visst borde vi ha tagit den i går, och visst kommer vi att behöva ta den i morgon. Men jag tror att ett effektivt verktyg i den debatten är den typen av kartläggning som vi föreslår i reservation 5.
Anders Bengtsson (S)
Anf. 58 Anders Bengtsson (S)
Herr talman! Vår tryck- och yttrandefrihet är djupt rotad i vår svenska folksjäl. Det är både bra och nödvändigt att föra diskussioner och bryta åsikter om tryck- och yttrandefriheten. I de motioner som här behandlas finner jag en grundton som jag gärna vill lyfta fram. Det finns hos alla motionärer en respekt och stolthet för den svenska tryck- och yttrandefriheten som vi har. Många av motionärerna vill trots detta göra smärre justeringar i tryck- och yttrandefriheten, alltid med goda argument till förmån för just deras förslag. Många sådana småjusteringar i all välvilja kan dock leda fram till en sammantaget stor förändring och en delvis ny tryck- och yttrandefrihet, där den enskildes rättigheter faktiskt har minskat som en följd av alla i och för sig vällovliga regleringar. Mot den bakgrunden är vi socialdemokrater mycket restriktiva till varje förändring av lagstiftningen på detta område. Alla förslag om förändringar ska prövas mycket noggrant och ur alla tänkbara synvinklar. Först då kan en rättvis vägning av den tryck- och yttrandefrihet som vi har göras gentemot de förbättringar på andra områden som motionärerna vill åstadkomma. Herr talman! Jag sade tidigare att det finns en stolthet och respekt för vår lagstiftning på detta område. Därmed kan man förledas att tro att samstämmigheten över partigränserna om tryck- och yttrandefrihetsfrågor är total. Så är tyvärr inte fallet. Jag vill delge kammaren ett i mina ögon skrämmande citat ur en skriftlig fråga i januari i år från moderaten Gunnar Axén till justitieminister Thomas Bodström som rör en av våra kolleger. Så här skriver moderaten Gunnar Axén: "Marita Ulvskog har vid flera tillfällen kraftfullt försökt att tysta personer eller medier som på olika sätt framfört åsikter som varit kritiska mot regeringen eller fakta som på annat sätt misshagat regeringspartiet. - - - nyligen försökte Ulvskog tysta en företagsledare som uttalat sig på ett sätt som uppenbarligen inte passat Socialdemokraterna. Det finns en systematik och ett mönster i Ulvskogs agerande som visar bristande respekt för yttrandefriheten." Förutom de rena sakfelen som finns i detta - Marita Ulvskog har inte tystat en företagsledare utan sett till att det socialdemokratiska partiet inte längre köper tjänster av hans bolag som av affärsmässiga skäl önskar en borgerlig valseger - finns det en mycket olustig underton i denna moderata skrivelse. Marita Ulvskog ska uppenbarligen inte få begagna sin yttrandefrihet utan att utpekas som en fiende till densamma. Herr talman! Så ser alltså en moderat i kammaren på yttrandefrihet. Syftet med detta utfall är självklart att störa och tysta de socialdemokratiska rösterna i debatten. För mig som socialdemokrat är angrepp på yttrandefriheten lika allvarliga vare sig de görs mot statsråd och partisekreterare eller mot tidningsägare eller reklamfinansierade tv-bolag. Det vore intressant att få höra om Henrik S Järrel, som i den här debatten företräder Moderaterna, delar sin partikollega Gunnar Axéns uppfattning och ordval. Står denna syn på tryck- och yttrandefrihet för Moderaterna som parti eller bara för Gunnar Axén? Herr talman! Jag ska säga några ord om reservationen om porren. Jag instämmer i mycket av det som Helena Bargholtz framförde i talarstolen. Jag är också den förste att ställa mig bakom att vi ska motverka det sexuella tvånget. Vi ska motverka sexhandeln, och vi ska motverka prostitutionen, och vi ska också ha en stor debatt om att motverka sex i massmedierna och i alla de så kallade dokusåporna som jag tycker är fruktansvärt förnedrande både för dem som deltar och många gånger för dem som tittar. Men vi måste i debatten akta oss för en stigmatisering. Vi måste trots allt tillåta sex mellan fria vuxna människor och att detta faktiskt kan te sig på väldigt många olika sätt. Det kan vara svårt med gränsdragningar mellan konst och pornografi, vilket Helena Bargholtz tog upp. Det kan vara svårt med gränsdragningar mellan förråande porr och erotik. Därför har jag också svårt att se hur vi vid en sådan kartläggning ska kunna veta vad det egentligen är som vi ska kartlägga. Jag yrkar avslag på den reservationen och avslag på alla övriga reservationer och bifall till förslaget i utskottets betänkande.
Henrik S Järrel (M)
Anf. 59 Henrik S Järrel (M)
Herr talman! Anders Bengtsson citerade min partikollega Gunnar Axén som hade ställt en fråga till justitieministern om den socialdemokratiska synen på yttrandefriheten. Låt mig då säga att Moderaterna naturligtvis slår vakt om den grundläggande tryck- och yttrandefriheten. Den är utan tvekan av utomordentligt väsentlig betydelse för vår demokrati. Och jag vågar påstå att vi många gånger har varit pådrivande, inte minst när det gäller öppenhetsfrågor och att driva de svenska öppenhetsfrågorna i EU. Jag vågar påstå att vi där ganska mycket har drivit på regeringen. Problemet är väl att när man sitter i regeringen, som Socialdemokraterna har gjort i snart 64 av de senaste 75 åren tämligen ensamma och ibland i koalition med andra, och som statsråd ska uttala sig och reagera både nu och då mot vad som sägs. Jag kan ta exemplet med kungen i början av året som framträdde vid en minneshögtid i Stadshuset. Det tog inte lång tid förrän Ulvskog uttalade sig om det och hade synpunkter på vad kungen sade. Man behöver inte säga mycket för att det ska poppa upp någon från regeringen - tidigare satt ju Marita Ulvskog med i regeringen, och nu är hon partisekreterare - som kommenterar saker och ting. Då får man räkna med att man som minister eller partisekreterare när det är en minoritetsregering blir särskilt observerad för vad man säger och för att man säger något. Ibland är reaktionen sådan att intrycket blir att man vill snäva in eller på något sätt bemöta de kritiker som finns för att man är mer eller mindre snarstucken. Sett till regleringsivern och yttrande- och tryckfriheten är det nog tyvärr på det sättet att Socialdemokraterna har utmärkt sig betydligt mer än Moderaterna när det gäller att försöka snäva in och detaljreglera hur yttrande- och tryckfriheten ska så att säga komma till uttryck. Ta bara den närradiobestämmelse som nu debatteras - bland annat de tio timmar som nu gäller eller de 40 eller 50 timmar som vi vill göra det möjligt att utöka till.
Anders Bengtsson (S)
Anf. 60 Anders Bengtsson (S)
Herr talman! Henrik S Järrel lägger återigen in värderingar i det som Marita Ulvskog har sagt. Det får han hemskt gärna göra i yttrandefrihetens namn. Men det jag reagerade på är just att man inte tyckte - Henrik S Järrel gav här också uttryck för det - att ett före detta statsråd eller en partisekreterare ska få lov att delta i debatten. Mig veterligt är också de politiker, och politiker om några ska väl delta i debatten. Jag hävdar därför fortfarande att Marita Ulvskog hade och har sin fulla rätt att delta i samtliga debatter. Det enda som det nästan finns en praxis om - Henrik själv nämnde statschefen - är att just statschefen inte ska uttala sig i politiska frågor. Henrik S Järrel tog alltså själv upp frågan. Man kan ibland så att säga kliva över - med all respekt för att misstag kan göras, och så gjordes i samband med resan till Brunei bland annat - men om jag inte minns fel var Henrik S Järrel ute och försvarade statschefen i det fallet. Det verkar finnas en värdering i vilka som ska få lov att uttrycka sig i debatten. Statschefen ska få göra det trots att vi nästan är överens om att statschefen inte bör göra det, medan ministrar och andra politiker inte ska få lov att göra det. Jag förstår inte den logiken. Men det är kanske Moderaternas syn på tryck- och yttrandefriheten.
Henrik S Järrel (M)
Anf. 61 Henrik S Järrel (M)
Herr talman! Självklart ska Marita Ulvskog ha lika stor rätt som alla andra att uttala sig i debatten. Det var inte det jag ville säga, utan snarare att det ligger väldigt mycket makt när just en regeringsföreträdare eller, som i det här fallet, en partisekreterare som sitter på ganska oinskränkt makt uttalar sig. Då blir det särskilt intressant att väga orden, vad han eller hon säger. I det här fallet är det Marita Ulvskog som var föremål för granskningen efter kungens uttalande i Stadshuset men också när kungen kom från Brunei, så låt det en gång för alla vara sagt att hans uttalande byggde på ett pm utfärdat i Utrikesdepartementet. Det fanns en reglering, en redogörelse, för vad som gällde för Brunei. Det var det som kungen i första hand höll sig till när han på förfrågan uttalade sig. Det tycker jag att man inte ska beslå kungen med utan i så fall Utrikesdepartementet och avsändaren. Det är alltså riktigt att jag försvarade kungen i det läget, och det gjorde jag nog på rätt god grund. Låt oss alltså enas om att yttrandefriheten visst tillkommer alla och envar. Men det gäller, tycker jag, särskilt för ministrar och partisekreterare i det socialdemokratiska partiet att noga betänka sig - ni sitter på makten och har länge gjort det - när ni uttalar er och varför. Det kan uppfattas på ett sätt som avsändaren kanske inte alla gånger har tänkt sig. Så tror jag att det är i fallet Ulvskog, och inte bara en gång utan flera gånger.
Anders Bengtsson (S)
Anf. 62 Anders Bengtsson (S)
Herr talman! När det, som i det här fallet, gäller en partisekreterare är det väl hennes både rättighet och skyldighet att slå vakt om partiet - naturligtvis. Det är ju en av huvuduppgifterna. Vad Marita Ulvskog gjorde var att hon agerade i en fråga där vid det aktuella tillfället vårt försäkringsbolag uttryckte att de ville ha en helt annan regering. Då är det väl självklart att man får ha lov att ha synpunkter i frågan. Det var det som Marita Ulvskog hade. Det tycker jag var helt riktigt. Även om det nu inte gäller den specifika frågan kan jag inte förstå varför en partisekreterare inte ska få lov att delta i den politiska debatten. När det gäller kungens uttalanden är vi nog inte riktigt överens om historieskrivningen, men vi återkommer vid ett annat tillfälle till underlaget för hans uttalanden, som jag tycker var ganska flagranta när han försvarade Brunei som en öppen demokrati. De flesta kan nog vara överens om att det inte riktigt stämmer vare sig med verkligheten eller med det underlag som Henrik S Järrel hänvisar till.
Ingvar Svensson (Kd)
Anf. 63 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Jag ska inte polemisera mot Anders Bengtsson - det behöver vi inte uppta tid med - utan vill bara ställa en fråga om analysen, redovisningen, av detta med närradio och lokal-tv - vilken status den skrivelsen har i Regeringskansliet. Man hänvisar ju till den i utskottssvaret. Det är ju inte en departementsskrivelse och inte heller en offentlig utredning, så jag skulle gärna vilja veta vilken status skrivelsen har. Gustav Fridolin skriver i sitt särskilda yttrande att han emotser att skrivelsen remissbehandlas. Är skrivelsen av den karaktären att den kan remissbehandlas?
Anders Bengtsson (S)
Anf. 64 Anders Bengtsson (S)
Herr talman! Jag kan inte exakt svara på frågan om vilken status skrivelsen har. Det får du nästan fråga regeringen om. Där blir jag svaret skyldig i så fall.
Ingvar Svensson (Kd)
Anf. 65 Ingvar Svensson (Kd)
Herr talman! Det var ett intressant svar. Eftersom utskottets majoritet hänvisar till skrivelsen kunde man förutsätta att majoriteten haft någon uppfattning om vilken status den här skrivelsen har.
Anders Bengtsson (S)
Anf. 66 Anders Bengtsson (S)
Herr talman! Det är klart att skrivelsen har en status. Naturligtvis ska den behandlas som alla andra skrivelser. Jag förstår egentligen inte riktigt frågan. Skrivelsen är prioriterad i samma omfattning som alla andra.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2005-03-09
Förslagspunkter: 7, Acklamationer: 4, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. EU:s tjänstedirektiv

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:K245.
  2. Meddelarskyddet vid förundersökning m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K246 och 2004/05:K421.
    • Reservation 1 (kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1270017
    m47008
    fp43005
    kd02805
    v24005
    c17005
    mp13004
    -1000
    Totalt27228049
    Ledamöternas röster
  3. Meddelarfriheten för anställda i kommunala bolag

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:K386 yrkande 1.
  4. Innehållet i närradiosändningar

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2004/05:K419 yrkande 5 och 2004/05:Kr359 yrkande 2.
    • Reservation 2 (m, c, fp, kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (m, c, fp, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1280016
    m04708
    fp04305
    kd02805
    v24005
    c01705
    mp14003
    -1000
    Totalt167135047
    Ledamöternas röster
  5. Ekonomiska konsekvenser av TV-digitaliseringen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:Kr354 yrkande 11.
    • Reservation 3 (c)
  6. Reklamfrågor m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So34 yrkande 1, 2004/05:K380, 2004/05:So610 yrkande 3 och 2004/05:MJ499 yrkande 4.
    • Reservation 4 (fp)
  7. Kartläggning av den svenska pornografiska marknaden

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:K291.
    • Reservation 5 (v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1270017
    m47008
    fp42006
    kd27015
    v02405
    c16105
    mp01403
    -0100
    Totalt25940149
    Ledamöternas röster

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.