Sveriges genomförande av Agenda 2030
Betänkande 2024/25:FiU17
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 19 mars 2025
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Skrivelse om Sveriges genomförande av Agenda 2030 har behandlats (FiU17)
Riksdagen har behandlat en skrivelse från regeringen som handlar om Sveriges genomförande av Agenda 2030 och de globala mål för hållbar utveckling som FN:s generalförsamling antog 2015.
Riksdagen välkomnar skrivelsen och konstaterar att det nu är fem år kvar till dess att Agenda 2030 ska vara genomförd. Riksdagen anser likt regeringen att Sverige har goda chanser att nå målen, samtidigt som det finns utmaningar både nationellt och globalt.
Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.
- Utskottets förslag till beslut
- Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Skrivelser: 1
Från regeringen
- Sveriges genomförande av Agenda 2030Skrivelse 2024/25:66
Motioner från ledamöterna
- Motion 2024/25:3299 av Ida Gabrielsson m.fl. (V) med anledning av skr. 2024/25:66 Sveriges genomförande av Agenda 2030
- Motion 2024/25:3300 av Mikael Damberg m.fl. (S) med anledning av skr. 2024/25:66 Sveriges genomförande av Agenda 2030
- Motion 2024/25:3306 av Janine Alm Ericson m.fl. (MP) med anledning av skr. 2024/25:66 Sveriges genomförande av Agenda 2030
Beredning, Genomförd
Justering: 2025-03-11
Trycklov: 2025-03-11
Betänkande 2024/25:FiU17
Alla beredningar i utskottet
Skrivelse om Sveriges genomförande av Agenda 2030 har behandlats (FiU17)
Finansutskottet har behandlat en skrivelse från regeringen som handlar om Sveriges genomförande av Agenda 2030 och de globala mål för hållbar utveckling som FN:s generalförsamling antog 2015.
Utskottet välkomnar skrivelsen och konstaterar att det nu är fem år kvar till dess att Agenda 2030 ska vara genomförd. Utskottet anser likt regeringen att Sverige har goda chanser att nå målen, samtidigt som det finns utmaningar både nationellt och globalt.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2025-03-19
Debatt om förslag 2024/25:FiU17
Webb-tv: Sveriges genomförande av Agenda 2030
Dokument från debatten
- Onsdag den 19 mars 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:86
- Protokoll 2024/25:86 Onsdagen den 19 marsProtokoll 2024/25:86 Sveriges genomförande av Agenda 2030
- Onsdag den 19 mars 2025Talarlista 2024/25:20250319
Protokoll från debatten
Anf. 23 Jan Ericson (M)
Fru talman! I dag debatterar vi regeringens skrivelse om Sveriges genomförande av Agenda 2030. Jag vill redan nu förvarna om att jag kommer att använda lite mer än min anmälda talartid eftersom jag tror att det behövs lite inledande folkbildning om vad Agenda 2030 egentligen är. Det verkar finnas många missuppfattningar om detta.
Agenda 2030 är ett dokument som antogs av FN:s generalförsamling 2015. I december 2020 antog riksdagen mål för genomförandet, och det är nu andra gången som regeringen redovisar för riksdagen hur arbetet fortskrider.
Agenda 2030 innehåller 17 olika mål. Det handlar exempelvis om kamp mot fattigdom och svält, främjande av god hälsa, utbildning och jämställdhet, tillgång till rent vatten och sanitet, hållbar energi, anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt, hållbar industri, hållbara städer, hållbar konsumtion och produktion, bekämpande av klimatförändringar, värnande om hav, ekosystem och biologisk mångfald samt värnande om fredliga och inkluderande samhällen där demokrati, rättsstatens principer och mänskliga fri- och rättigheter är viktiga delar.
Agenda 2030 har ibland fått kritik för att vara extremt, och det är ingen hejd på angreppen i sociala medier mot just Agenda 2030. Jag tror tyvärr att detta bygger på mycket okunskap. De flesta borde kunna instämma i huvuddelen av de 17 målen, alldeles oavsett var de står politiskt. Målen i sig är allmänt hållna, och det är upp till varje land att utforma en politik för att nå målen.
Agenda 2030 säger uttryckligen att alla mål har samma värde och att de 17 målen är odelbara. Samtidigt finns en uppenbar risk att vissa mål kan stå i strid med andra mål. Hela Agenda 2030 förutsätter att politiken har en helhetssyn och gör kloka avvägningar.
Fru talman! Denna inledning får utgöra bakgrunden till resten av mitt anförande.
Tidöavtalet mellan de fyra partierna i regeringsunderlaget reglerar hur politiken ska utformas för att ge Sverige en bättre utveckling och ta tag i samhällsproblemen. Samtidigt utgör Tidöavtalet i relevanta delar också ramen för regeringens ambition att uppfylla Agenda 2030.
I skrivelsen redovisar regeringen hur arbetet fortskrider för att nå de 17 målen vad gäller både åtgärder i Sverige och Sveriges roll när det gäller att uppfylla målen globalt. Regeringen konstaterar i skrivelsen att Sverige har goda förutsättningar att nå målen i Agenda 2030.
Fru talman! Jag tänkte nu lägga lite extra fokus på klimatpolitiken, eftersom just den kan riskera att krocka med andra mål i Agenda 2030.
Bärande delar i Tidöavtalet är att återupprätta ett fungerande elsystem med ökad elproduktion med så låga elpriser som möjligt samt att möjliggöra en effektiv klimatomställning. När det gäller detta arbete finns det vissa bärande delar i avtalet som skiljer sig tydligt från tidigare regerings oansvariga plakatpolitik.
För det första finns inte längre någon gräddfil för klimatpolitiken. Alla förslag inom klimatpolitiken som påverkar statens budget ska behandlas i ordinarie budgetprocess och vägas mot andra viktiga intressen och behov.
För det andra föreskriver Tidöavtalet att alla förslag i klimatpolitiken ska genomgå ordentliga konsekvensanalyser och bedömas allsidigt.
För det tredje har regeringen ändrat det energipolitiska målet från 100 procent förnybart till 100 procent fossilfritt, vilket möjliggör satsning på kärnkraft.
För det fjärde föreskriver avtalet att klimat- och miljöpolitiken ska kombineras med ett värnande av svensk konkurrenskraft.
För det femte sägs uttryckligen att politiken ska vara faktabaserad.
För det sjätte fastställs att man återkommande ska utvärdera och redovisa nyttan och effekten hos den förda klimatpolitiken.
Dessa punkter i Tidöavtalet betyder förhoppningsvis att det efter hand blir slut på populism och meningslös eller i värsta fall rent skadlig symbolpolitik. Och det är på tiden. Vi ser nu hur misslyckade så kallade gröna industrisatsningar orsakar stora kostnader för samhället. Northvolts konkurs medför bland annat stora förluster för våra pensionsfonder, och här finns all anledning att fundera över hur dessa fonders styrelser agerat under tidigare regering - och på vems uppdrag.
Risken att fler gröna bubblor brister under kommande år ska inte underskattas. Det är bubblor som byggdes upp av Socialdemokraterna och Miljöpartiet under tidigare regeringar.
Tidöavtalets skärpning av politiken betyder, som sagt, att risken minskar för att vi ska skapa nya gröna bubblor, och risken minskar även för att klimatpolitiken ska tränga undan andra angelägna mål i Agenda 2030. Dagens regering ser helheten i politiken. Det är bra för Sverige, och det ligger också i linje med vad Agenda 2030 föreskriver.
Ett av målen i Agenda 2030 är minskad ojämlikhet mellan individer och grupper i samhället. Även här finns konflikter med en alltför enögd klimatpolitik utan konsekvensanalyser. Exempelvis minskades knappast ojämlikheten mellan stad och land när lågavlönade landsbygdsbor som var helt beroende av bilen tvingades betala orimliga drivmedelskostnader bara för att storstadsborna i den tidigare regeringen ville ha en orimligt hög reduktionsplikt. Förslaget om försämrade reseavdrag var också ett direkt slag mot landsbygden och därmed också mot såväl de gröna näringarna som mot livsmedelsproduktionen - som ju också är en del av Agenda 2030.
Nu är allt detta historia tack vare vår nya regering. Drivmedelskostnaderna har minskat dramatiskt, dieseln är mer än 10 kronor billigare per liter och reseavdragen är kraftigt förbättrade. Ojämlikheten mellan land och stad har minskat - helt i linje med Agenda 2030.
Fru talman! Ett av målen i Agenda 2030 är ekonomisk tillväxt, och tillväxt förutsätter konkurrenskraft. Under det svenska ordförandeskapet i EU lyckades Sveriges regering lyfta fram konkurrenskraften som en viktig fråga, och vi kunde för en tid sedan ta del av Mario Draghis rapport om EU:s försvagade konkurrenskraft gentemot andra delar av världen.
Orsakerna till den svaga konkurrenskraften är många, men det är uppenbart när man läser rapporten att vissa länders beslut att förtidsavveckla kärnkraften och därmed driva upp elpriserna i kombination med mycket långtgående klimatpolitik och tillhörande byråkratiska regelverk är några viktiga orsaker. Det finns också anledning att påminna om att Agenda 2030 inte bara har ekonomisk tillväxt som ett av målen utan även tillgång till hållbar energi för alla. Båda dessa mål hotas av den politik som förts i EU på senare år.
Man ska komma ihåg att stora delar av omvärlden, inklusive de fyra folkrikaste länderna - Kina, Indien, Indonesien och numera även USA - faktiskt inte lägger någon särskilt stor vikt vid klimatpolitiken längre. Man kan tycka vad man vill om detta, men det byggs betydligt mer kolkraft än förnybar energiproduktion.
Om EU väljer att fortsätta som förut eller rent av att skärpa sin klimatpolitik lever Europa faktiskt farligt. Vi kommer att förlora ännu mer av vår konkurrenskraft, och det kommer definitivt att bli mycket svårt att nå övriga mål i Agenda 2030. Det är ganska enkel matematik att konstatera att EU inte självt kan bära hela bördan när det gäller minskningen av globala utsläpp.
Det tidigare argumentet att EU i längden tjänar på att gå före i klimatpolitiken är inte längre självklart, särskilt inte när USA lämnar Parisavtalet. Det förutsätter nämligen att resten av världen följer efter. Om andra stora länder i världen inte har något intresse av att följa efter finns det ingen vinst för EU med att gå före. Det enda vi gör då är att driva upp våra egna kostnader utan att det globala klimatet påverkas ens mätbart.
Denna fråga diskuteras just nu i många länder i Europa och har varit en viktig valfråga på flera håll. Människor är oroliga, och politiken måste möta denna oro. EU och dess medlemsländer måste på samma sätt som Sverige se mer till helheten av politiken och se till att andra mål i Agenda 2030 får samma tyngd som klimatpolitiken, precis som länderna enades om när Agenda 2030 fick stöd i FN:s generalförsamling 2015.
Det är hög tid att vi öppnar upp för en diskussion inom både Sverige och EU om vilka nivåer på klimatmålen som är rimliga på kort och lång sikt, så att klimatmålen kan förenas med en positiv utveckling för EU:s konkurrenskraft och möjligheten att nå samtliga mål i Agenda 2030. Endast ett ekonomiskt starkt EU med god tillväxt kommer att ha råd med en långsiktigt ambitiös miljö, energi- och klimatpolitik.
Fru talman! Ett stort antal motionsförslag är kopplade till denna skrivelse. Tyvärr syftar många av dem till att återgå till den tidigare ganska samhällsskadliga symbolpolitiken och oförmågan till konsekvenstänk i klimatpolitiken.
Åtta olika riksdagsutskott har yttrat sig över regeringens skrivelse, och samtliga åtta utskott har tillstyrkt avslag på samtliga motionsförslag som rör deras område. Jag gör självklart detsamma och yrkar avslag på samtliga motionsförslag och bifall till förslaget i finansutskottets betänkande.
Anf. 24 Eva Lindh (S)
Fru talman! Vi debatterar nu Agenda 2030, som är en viktig agenda för framtiden. Mitt anförande kommer jag att ägna åt varför jag tycker att den är viktig. Men nu vill jag fokusera på att ställa några frågor till Jan Ericson från Moderaterna.
Vartannat år hanterar vi skrivelsen om Agenda 2030 där man utvärderar och följer upp vad regeringen har gjort under de år som varit sedan sist. För två år sedan lämnade Moderaterna in en egen motion, som var underskriven av bland andra nuvarande finansministern Elisabeth Svantesson, nuvarande ordföranden för finansutskottet Edward Riedl och Jan Ericson själv. Förslaget i motionen var att riksdagen skulle ställa sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i nästa resultatskrivelse - alltså i den som kommit här och som nu ligger på bordet - bör bedöma måluppfyllelsen i samtliga av Agenda 2030:s 169 delmål, även i de fall data och statistik är bristfälliga.
Jag undrar varför Jan Ericson tyckte att det var viktigt när de satt i opposition men när de leder landet inte längre verkar tycka att det är viktigt.
(Applåder)
Anf. 25 Jan Ericson (M)
Fru talman! Om man läser hela skrivelsen ser man faktiskt att regeringen har en väldigt tydlig redovisning för alla 17 målen. Det är bara att läsa skrivelsen innantill. Jag förstår alltså inte riktigt vad Eva Lindh är ute efter.
Anf. 26 Eva Lindh (S)
Fru talman! Nu tror jag att Jan Ericson lyssnade väldigt bristfälligt, ungefär lika bristfälligt som jag tycker att innehållet i denna rapport om Agenda 2030 är.
Jag sa att det ni skrev var att man bör bedöma måluppfyllelsen i samtliga av Agenda 2030:s 169 delmål. Alla 17 målen i Agenda 2030 är nedbrutna i delmål och tillsammans är delmålen 169 stycken.
Min fråga var varför Jan Ericson och för den delen även finansministern och finansutskottets ordförande, som har skrivit under det här och nu är ansvariga för skrivelsen, inte längre tycker att det är viktigt. Varför gäller det när man sitter i opposition men tydligen inte när man nu regerar? Det var min fråga.
Anf. 27 Jan Ericson (M)
Fru talman! Om Eva Lindh hade lyssnat på mitt anförande hade hon hört att jag var väldigt tydlig med vad Tidöavtalet säger i den här frågan. Det är att dagens regering sätter stort värde på och har bestämt sig för att alla åtgärder som har koppling till Agenda 2030 hela tiden ska följas upp noga. Vi ska utvärdera vad vi gör, så att vi gör rätt saker och inte slösar bort pengar på sådant som är meningslöst utan får effekt av det vi gör. Det genomsyrar hela avtalet.
Den här skrivelsen från regeringen är en sammanfattning av alla utvärderingar som man gör. Och alla de olika delpunkterna samlar man ihop till de här 17 punkterna. Sedan finns det en sammanfattning i de 17 punkterna av hur man bedömer att de olika 17 målen har utvecklats sedan den förra rapporten, som den förra regeringen gjorde för två år sedan.
Jag tycker alltså att man tillgodoser precis det som vi skrev i vår motion att vi ville.
Anf. 28 Eva Lindh (S)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår socialdemokratiska motion, så att det står klart redan innan jag håller mitt anförande.
För snart tio år sedan antog FN:s medlemsländer Agenda 2030 och den handlingsplan som finns för omställning till ett hållbart samhälle för människorna, för planeten och för välståndet. Det är vad världens länder måste åstadkomma för att uppnå social, ekonomisk och miljömässigt hållbar utveckling. Det är 17 mål. Många av oss har kanske sett dem. Men det finns också nedbrutna delmål för vad som behöver göras. Och vi måste följa upp de målen. Det handlar om att ingen ska lämnas utanför.
Agenda 2030 är en ambitiös överenskommelse för hållbar utveckling. Världens ledare har antagit den. Sverige står bakom den. Det skulle innebära väldigt mycket positivt för Sverige och för världen om världens ledare verkligen arbetade efter det här och om vi skulle uppnå de mål som finns i Agenda 2030. Det handlar om att avskaffa extrem fattigdom. Det handlar om att minska ojämlikheter och orättvisor i världen. Och det handlar om att främja fred och rättvisa och om att lösa klimatkrisen.
I dag pratar vi om hur det går för regeringen när det gäller att uppfylla målen i Agenda 2030. Om jag skulle sätta ett betyg skulle det nog bedömas som icke godkänt. Vi socialdemokrater anser att regeringen brister i sin hantering av Agenda 2030-målen.
Jag kommer att komma tillbaka till vad det innebär i praktiken i fråga om politik, men jag vill bara nämna hur just hanteringen brister. Tidigare i år lade regeringen ned Agenda 2030-kansliet. Regeringen har strukit att myndigheter ska rapportera om sitt arbete med Agenda 2030. Och de har skurit ned på budgeten. Det har helt enkelt varit en kontinuerlig neddragning under en längre tid. Och nu finns det väldigt lite kvar i praktiken.
Vi har också fått höra från den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson att man hade väldigt stora krav när man själv satt i opposition, men man varken uppfyller de kraven eller har några ambitioner när det gäller Agenda 2030 längre - uppenbarligen. Man bryter mot det som vi som land har lovat att vi ska arbeta med.
Målen för det här arbetet är många, och alla är oerhört viktiga. Men vår talartid är begränsad, så jag ska fokusera och särskilt lyfta fram två områden. Det ena är miljö- och klimatpolitiken. Det andra är jämlikhets- och jämställdhetspolitiken.
Jag börjar med miljö- och klimatområdet. Den här regeringens handlingsplan saknar skarpa åtgärder. Siffror från SCB visar att koldioxidutsläppen ökade kraftigt under första halvåret 2024. Sverige ser nu ut att missa i princip samtliga klimatmål. Detta är det inte bara andra som säger, utan regeringen erkänner det själv i sin uppdaterade nationella energi- och klimatplan. Det riskerar naturligtvis att försämra klimatet men också att leda till dyra böter och försämra Sveriges trovärdighet.
Dessutom har regeringen genomfört kraftiga nedskärningar i naturvården, som är avgörande för att skydda våra naturområden, arter och ekosystem men också för att främja friluftsliv och skapa nya jobbtillfällen.
Något som inte nämns i skrivelsen är bristen på tillräckliga resurser till livsmedelsstrategin. Denna brist försvårar arbetet med att säkra svensk livsmedelsförsörjning.
Våra transporter har en avgörande påverkan på klimatet. Nästan en tredjedel av landets totala utsläpp orsakas av inrikes transporter, och huvuddelen kommer från vägtrafiken. Ett bra och viktigt alternativ för transporter är tågen. Man borde göra något åt inställda avgångar, urspårningar, förseningar och försämrad framkomlighet när det gäller tågen. Man borde orka satsa på ny kapacitet men också göra någonting åt väg- och järnvägsunderhållet.
Det är också anmärkningsvärt att regeringen bara tar några bedömningar och gör dem till sin sanning. Det är ju inte så att man jobbar faktabaserat, som ledamoten Jan Ericson pratade om, när man väljer att ta bara en viss typ av statistik men inte nämna en annan typ av statistik. Sverige bedöms ju inte nå de här målen ens till 2040, som man pratat om. Med de styrmedel som regeringen nu arbetar med bedöms man inte heller nå målet om nettonollutsläpp till 2045. Det är bara för dåligt, och det är väldigt oroande.
Till och med regeringens egna myndigheter har riktat svidande kritik. Det här är uppenbarligen någonting som regeringen måste arbeta hårdare med. Klimatfrågan är ju aktuell just nu. Den kan inte vänta. Vi måste agera nu, men det gör inte regeringen.
Fru talman! På jämlikhetsområdet brister regeringen i flera avseenden. Underfinansieringen av välfärden riskerar att försämra skolor, vård och omsorg. Det är ett slag mot alla dem som tar del av välfärdens tjänster och drabbar dem med minst marginaler allra hårdast. I förlängningen slår en svagare välfärd även mot jämställdheten och integrationen.
En förutsättning för att säkra jämställdhet, trygghet och jämlikhet i samhället är den svenska välfärdsmodellen. Genom att vi har väl utbyggd barn- och äldreomsorg kan kvinnor och män delta på arbetsmarknaden så mycket som de gör i dag. Försämras detta riskerar det att påverka allt i vårt samhälle: jämlikhet, jämställdhet och tillväxt.
På skolans område ser vi ökande ojämlikhet och segregation. Sverige lever i dag inte fullt ut upp till Agenda 2030:s mål om likvärdig utbildning. Skolans resurser fördelas ojämnt; de elever och skolor som har störst behov får ofta minst stöd. Det svenska skolsystemet gynnar dessutom vinstdrivande aktörer, vilket bidrar till att pengar som skulle ha gått till skolan i stället går till vinster.
Regeringens ekonomiska politik gynnar dem som redan har mest på bekostnad av dem som har det tuffare. Det har märkts tydligt under de år som gått sedan den så kallade Tidöregeringen - den SD-styrda regeringen - kom till makten hösten 2022. Man prioriterar skattesänkningar för de rikaste framför stöd till vanligt folk, och det missgynnar jämlikheten, som verkligen är något centralt i Agenda 2030. Sänkningen av bostadsbidraget och uteblivna höjningar av barnbidraget kommer att leda till ökad fattigdom.
Jag vill särskilt nämna barnfattigdomen. Sverige har nu den högsta barnfattigdomen i Norden. Återkommande larmas det om familjer som inte har tillräckligt med resurser för att klara sin ekonomi och kunna ställa mat på bordet till barnen. Det är ett faktum. Den ökande ekonomiska ojämlikheten drabbar framför allt de familjer som har de lägsta inkomsterna och har haft liten eller ingen ekonomisk utveckling. Regeringen borde genomföra reformer och satsa på dem som har det tuffast, det vill säga låginkomsttagarna. Men ingenting av detta gör man, trots att utsattheten är stor.
Fru talman! Man kan inte säga annat än att regeringen har kapitulerat när det gäller såväl de här 17 målen som utvecklingspolitiken, som berör alla de 17 målen. Regeringen måste skärpa sitt arbete för att nå målen, bland annat genom att genomföra de förslag vi socialdemokrater har lagt fram i vår motion. Agenda 2030-arbetet måste tas på största allvar för att vi ska uppnå social, ekonomisk och miljömässigt hållbar utveckling - för ett bättre Sverige och för en bättre värld.
(Applåder)
Anf. 29 Martin Ådahl (C)
Fru talman! Kära åhörare, som kanske följer det här via televisionen eller någon sajt där ni strömmar det! Vad är egentligen relevansen av en skrivelse om Agenda 2030 för er vardag? Ja, den är mycket större än man skulle kunna tro.
Som nämnts i debatten har man enats om många viktiga mål. Jag skulle i den här debatten gärna vilja fokusera på det mest uppenbara: mål 13 om att bekämpa klimatförändringarna. Vi åkte ju runt i världen och visade upp Sverige som det land som kunde öka tillväxten och därmed nå några av de andra målen, till exempel genom att minska fattigdomen och öka det ekonomiska välståndet, samtidigt som vi fick ned utsläppen.
I dag, efter bara några få år med Tidöregeringen, är det precis tvärtom. Tillväxten är medioker ur ett internationellt perspektiv, och utsläppen rusar. De ökar på ett sätt som vi aldrig har sett.
Till och med det som ska rädda de här målen för Sveriges del, nämligen elektrifieringen av Sverige, håller på att gå i stå helt. Det skulle ju bli så att alla hade råd att byta till en laddhybrid, kanske billig och begagnad, till en begagnad elbil eller rent av till en ny elbil. Men vad har hänt med försäljningen av dem? De exporteras ju utomlands nu. Nu är det bara fossilt som gäller i Sverige. Folk har inte råd att köpa elbilar, enligt en undersökning. Folk har inte ens råd att köpa begagnade elbilar eller hybridbilar.
De här 2030-målen är alltså jätterelevanta för var Sverige just nu står i världen. Och varför har det blivit så här? Jo, därför att regeringen har tagit bort allting som gjorde att vanliga människor i linje med de här målen kunde delta i klimatomställningen. I dess ställe har man satt en ensidig satsning på att binda människor så hårt som möjligt kvar vid fossil diesel och sådant som alla vet kommer att bli dyrare med tiden. Det har man gjort i stället för att ge dem billiga möjligheter att gå vidare med någonting som är mycket mer lönsamt för dem själva och för hela samhället.
Dessutom finns bland målen, och detta är det många som inte vet, att ha ökad tryggad livsmedelsförsörjning. Med de stigande matpriserna som når alla köksbord i Sverige har vi noterat att det har betydelse att Sverige har låg självförsörjningsgrad när det gäller livsmedel. Regeringen pratar mycket om landsbygden men har inte gjort något under de senaste åren för att förstärka livsmedelsproduktionen och självförsörjningen i Sverige när vi är i ett sådant svårt säkerhetsläge. Detta visar sig ha betydelse.
Länder i andra delar av Europa som har hög självförsörjningsgrad när det gäller mat har inte samma prisökningar som vi har i Sverige. Det finns andra förklaringar till detta också. Regeringen har ju belastat alla som håller på med mat med nya skatter upp till öronen, och trots allt prat och alla fikastunder har man inte gjort något åt den bristande konkurrensen i grossistledet, som drabbar både bönder, småhandlare och framför allt konsumenter. Visst har det betydelse för svenska medborgares vardag om man når målen!
Jag vill avsluta med det som kanske är det allvarligaste just i dag, nämligen att regeringskoalitionens största uppbackande parti i dag i princip har utskåpat hela den klimatstrategi som Sverige står för, alltså att vi faktiskt tror på att vi behöver lösa klimatfrågan. Det handlar också om att vi i det här säkerhetsläget tror på att vi måste vara mindre beroende av diktaturstater som Ryssland och Saudiarabien och deras olja.
I Dagens Nyheter i morse sa Sverigedemokraterna att de vill öka beroendet av fossila bränslen och undergräva konkurrenskraften i det gröna svenska näringslivet, som ligger längst fram i världen. Detta ska man alltså rycka undan mattan för, och det ska på något sätt öka konkurrenskraften och möjligheterna för Sverige.
Jag ser att Tidöregeringens representanter skrattar åt detta i bänkarna. Men min fråga till Tidöregeringens representanter är rak och klar: Är det SD:s politik på DN Debatt som gäller - alltså att vi rycker undan mattan för våra svenska företags konkurrenskraft i klimatfrågor - eller är det regeringens Agenda 2030-strategi i skrivelsen som gäller? Är det Sverigedemokraternas linje som gäller, med full back in i beroende av diktaturstaters olja och gas och full back bort från allt det som våra stora svenska producenter av lastbilar och framstående teknik jobbar med? Sverigedemokraterna är så förtjusta i Putins och Saudiarabiens gas och olja.
Vad är det som gäller, regeringen? Detta är inget att fnissa åt. Ni kan ju svara på detta om ni vill. Vem är det som bestämmer - är det Ulf Kristersson eller Jimmie Åkesson?
Det visar sig att skrivelsen om Agenda 2030 berör alla svenskar ganska mycket. Det handlar om vår framtid, om vi tror på klimatförändringar och på självförsörjning av livsmedel eller om vi vill slå full back in i framtiden, vilket kommer att drabba oss alla över hela landet.
(Applåder)
Anf. 30 Andrea Andersson Tay (V)
Fru talman! Sverige har på många sätt kommit en bra bit i omställningen till ett hållbart samhälle i enlighet med Agenda 2030. Samtidigt går utvecklingen åt fel håll på en rad områden med exempelvis ökad ekonomisk ojämlikhet, tydliga klasskillnader avseende hälsa och klimat- och miljömål som inte går att nå med nuvarande politik.
Vi befinner oss i en klimatkris. År 2024 överskred upphettningen för första gången 1,5 grader. Det är helt nödvändigt att omställningstakten ökar kraftigt och att de globala utsläppen minskar snabbt.
Rika människor har orsakat klimatkrisen och har störst påverkan på klimatet. De som drabbas värst är däremot världens fattiga. Det är de rika länderna som bär det historiska ansvaret för klimatkrisen, och vi har därmed även störst ansvar för att minska utsläppen. Dessutom måste rika länder ge stöd till fattiga länder både för att ställa om och för att kunna hantera effekterna av upphettningen.
Tyvärr har regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna helt övergett Sveriges klimatambitioner. Genom siffertrixande och ett ensidigt fokus på kärnkraft försöker de slingra sig ur sitt ansvar och ökar i stället utsläppen. Regeringens och Sverigedemokraternas politik står därmed i skarp kontrast mot mål 13 i Agenda 2030 om att vi behöver vidta omedelbara åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna och deras konsekvenser.
Vänsterpartiets klimat- och miljöpolitik tar sin utgångspunkt i att vi här och nu måste genomföra en omfattande omställning för att undvika en klimatkatastrof. Många av de nödvändiga förändringarna av vår produktion och konsumtion behöver genomföras de närmaste tio åren. På mycket kort tid måste klimatomställningen sättas i centrum av samhällets utveckling och den ekonomiska politiken.
Med en annan politik skulle Sverige ha goda förutsättningar att nå klimatmålen. Genom gemensamma ansträngningar och en aktiv stat som investerar i klimatet och miljön kan vi klara en snabb klimatomställning. Genom investeringar på 700 miljarder kronor vill vi i Vänsterpartiet under de kommande tio åren se till att klimatomställningen accelereras.
Bristande resurseffektivitet och ohållbar materialanvändning måste brytas. En mer jämlik fördelning av resurser är en förutsättning för att en kraftigt minskad total resursanvändning ska kunna kombineras med en god materiell standard för alla, i Sverige och globalt. Sverige måste som land kraftigt minska sitt materialfotavtryck.
Vänsterpartiet verkar för en ekonomi som är cirkulär, där vi inte tar ut mer från naturen än vad som är hållbart och där det som nyttjas kan användas igen genom återanvändning och materialåtervinning. Det saknas inte möjligheter att främja en cirkulär ekonomi - vad som saknas är politisk vilja och ambition från regeringens sida.
Fru talman! Vi lever också i en naturkris. Biologisk mångfald och fungerande ekosystem är en förutsättning för våra liv. Men regeringen och Sverigedemokraterna har kraftigt minskat resurserna för att skydda och ta hand om naturen. På nationell nivå och inom EU verkar de dessutom för att försvaga lagar som syftar till att skydda naturen. Detta står i skarp kontrast mot Agenda 2030:s mål.
Vänsterpartiet har under lång tid föreslagit kraftigt ökade anslag för skydd och skötsel av natur. I vårt budgetförslag för 2025 föreslog vi åtskilliga miljarder mer än regeringen för dessa ändamål.
Fru talman! Regeringen sätter det svenska näringslivets intressen främst i utvecklingspolitiken och konstaterar att Sverige inte längre ska driva en feministisk utrikespolitik. Regeringen och Sverigedemokraterna har dessutom slopat enprocentsmålet i biståndet och gjort en total omläggning av biståndet som får stora negativa konsekvenser för de människor som är i allra störst behov av stöd. Bland annat är det numera svenska intressen som i högre utsträckning ska vara grunden för biståndspolitiken. Detta går helt emot principerna för hur bistånd ska utgå från rättviseskapande åtgärder och fattigdomsbekämpning. Regeringen använder också biståndet för migrationspolitiska syften och som ett verktyg för att kunna skicka tillbaka människor till de länder de flytt ifrån.
De belopp som lämnar de fattigare länderna och går till de rika är nästan tre gånger större än det samlade globala biståndet per år. Merparten utgörs av kapital- och skatteflykt och skuldbetalningar. Att vända denna utveckling är en central del i arbetet med att skapa en mer jämlik värld. Därför är det viktigt att en aktiv biståndspolitik kombineras med skuldavskrivningar och åtgärder mot skatte- och kapitalflykt.
Vänsterpartiet vill också se krafttag för att säkerställa att företag respekterar mänskliga rättigheter och bidrar till hållbar utveckling. Det behövs ett bindande fördrag som ger möjlighet för dem som drabbas av brott mot mänskliga rättigheter att ställa företag till svars. Det är viktigt att Sverige verkar för detta inom FN.
Fru talman! Regeringen skriver om de negativa effekterna av det krympande demokratiska utrymmet i många länder. Samtidigt osynliggör man effekterna av sin egen politik, som systematiskt slår undan benen för det svenska civilsamhället liksom för samarbetspartner i andra länder. Det handlar bland annat om omfattande nedskärningar på folkbildning och stöd till civilsamhället. Till detta kommer generella besparingar i statsförvaltningen helt utan plan. Detta gör det svårare att bygga effektiva, tillförlitliga och transparenta institutioner, vilket är ett av delmålen i Agenda 2030.
Fru talman! Mål 1 i Agenda 2030 lyder: Avskaffa fattigdom i alla dess former överallt.
Andelen av Sveriges befolkning som lever i materiell och social fattigdom ökade från 3,5 till 5,5 procent mellan 2021 och 2023. Det motsvarar över 200 000 personer. För måttet allvarlig materiell och social fattigdom är ökningen under de senaste tre åren ännu tydligare. Ökningen är störst för kvinnor och allra värst för ensamstående med barn. Bilden förstärks av att både vräkningar och skuldsättning bland privatpersoner också ökar.
Den här utvecklingen beror på hur regeringen har hanterat de senaste årens höga inflation. I stället för att skydda de mest utsatta och sårbara hushållen har de prioriterat skattesänkningar för de rikaste. Det är tyvärr tydligt att de tänker fortsätta på samma spår. Den bästa åtgärden för att uppnå målet om att avskaffa fattigdomen är uppenbarligen att byta regering.
Mål 10 i Agenda 2030 lyder: Minska ojämlikheten inom och mellan länder.
Regeringen nämner i sin redovisning ingenting om hur de skattesänkningar som genomförs 2025 och som uppgår till närmare 34 miljarder kronor framför allt riktar sig till höginkomsttagare. Samtidigt höjs skatten för några av dem med minst marginaler, och inga större satsningar görs för att skydda de mest utsatta hushållen. Regeringens politik är raka motsatsen till vad som behövs för att öka jämlikheten.
Fru talman! Det är tydligt att Sverige inte kommer att nå målen i Agenda 2030 på hemmaplan och att arbetet för att målen ska nås globalt inte är någon prioritet för den här regeringen. Vänsterpartiet vill göra det som krävs för att nå målen i Agenda 2030 och därmed minska inkomstklyftorna både i Sverige och i resten av världen, fördela välstånd och resurser jämlikt och öka och stärka det internationella samarbetet.
Vi vill att regeringen återkommer med en handlingsplan för hur Sverige ska genomföra Agenda 2030. Vi vill också se en politiskt sammansatt kommitté med uppdrag att utvärdera arbetet och ge förslag till åtgärder. Med tanke på att det sedan ett år tillbaka inte längre finns någon nationell samordnare för arbetet med Agenda 2030 är behovet än större.
Fru talman! Regeringen avslutar sin skrivelse med att dra slutsatsen att Sverige har goda förutsättningar att nå målen i Agenda 2030. Med rätt politik och tillräckliga resurser finns det onekligen goda förutsättningar, men att målen skulle nås med den här regeringens politik är helt otänkbart.
Jag yrkar bifall till reservation 2.
Anf. 31 Janine Alm Ericson (MP)
Fru talman! I dag står vi inför en av vår tids största utmaningar: att skapa en hållbar framtid för kommande generationer. För att vara riktigt tydlig kan jag säga att det handlar om att skapa en dräglig framtid alls på den här planeten eller att låta bli.
Agenda 2030 och dess 17 globala mål för hållbar utveckling utgör en gemensam väg framåt för världen - en plan för hur vi gemensamt kan bekämpa fattigdom, minska ojämlikhet och skydda vår planet. Men för att detta ska lyckas krävs det mer än bara goda intentioner och fina ord. Det krävs uppföljning, handling och ansvar. Det ser vi tyvärr inte i regeringens politik, och vi ser det definitivt inte i den här skrivelsen.
Tyvärr förtjänar skrivelsen i stället kritik i fråga om både sak och form. Den är riksdagens och medborgarnas sätt att få kunskap om den politik som regeringen har fört på området. Den borde ha tagits på betydligt större allvar.
Att man i skrivelsen så bristfälligt lyckas redogöra för hur man arbetar med de globala målen skapar ett demokratiskt problem, eftersom det inte ger oss i riksdagen någon riktig insyn och sammanhållen bild av den förda politiken och vi därför inte har någon reell möjlighet att granska den. Det hade varit en fördel om man i regeringens skrivelse hade velat redovisa hur Sverige ligger till när det gäller att nå de globala målen och de mål- och intressekonflikter som man ser med sin politik och hur detta har hanterats inom ramen för Agenda 2030.
Låt mig särskilt peka ut tre punkter.
Den första handlar om att man i stället för att ge resurser till arbetet med de globala målen har skurit ned och minskat olika aktörers möjlighet att jobba med dem. Regeringen har till exempel tagit bort den nationella samordnaren. Han var avgörande för att samla olika aktörer - kommuner, regioner, civilsamhället och näringslivet - i arbetet för en hållbar framtid. Att avskaffa den här samordningen innebär att vi riskerar att förlora den kraft och det momentum som faktiskt krävs för att driva Agenda 2030 framåt.
Den kommunala och regionala nivån spelar en nyckelroll i genomförandet. Det är där många av målen får faktisk betydelse och påverkar människors vardag. Det handlar om utbildning, kollektivtrafik, bostadsbyggande, energi och sjukvård. Allt detta är områden där kommuner och regioner gör den stora insatsen.
Regeringen tog inte bara bort samordnaren. Man avslutade också projektet Glokala Sverige i förtid genom att minska Sidas finansiering och slopa enprocentsmålet.
Kommuner och regioner är väldigt viktiga aktörer, men det är också civilsamhället. Nästan hälften av alla svenskar är aktiva i ideella organisationer. Deras insatser är också avgörande för att vi ska kunna uppnå målen i Agenda 2030. Civilsamhället har historiskt varit en viktig part i regeringsledda forum, och deras arbete har bidragit till väldigt konkreta resultat. Att regeringen nu avfärdar samråd och minskar stödet till de här organisationerna är därför ytterst problematiskt. I stället för att stänga civilsamhället ute borde man bättre ta till vara den kraft och vilja till utveckling som finns där.
Dessutom saknas det nu uppföljning. En av de största utmaningarna är att vi ofta ser ambitiösa mål men saknar system för att följa upp och mäta framsteg. Det är ju inte nog att bara sätta mål. Vi måste också försäkra oss om att vi rör oss i rätt riktning, och uppföljningen behöver vara mätbar. Vi i Miljöpartiet hade därför gärna sett att regeringen åter skulle be Statistiska centralbyrån att samordna uppföljningen av hur vi lever upp till de 17 målen och de 169 delmålen, så som de gjorde innan regeringen avslutade deras uppdrag 2022.
Punkt två handlar om att vi behöver en feministisk analys. Vi behöver mer jämställdhet, jämlikhet och demokrati.
Agenda 2030 har jämställdhet som ett eget mål, men det är också en grundförutsättning för att de andra målen ska kunna uppnås. Trots detta har regeringen valt att stryka jämställdhetsintegrering från regleringsbreven för 41 myndigheter. Man har avskaffat den feministiska utrikespolitiken och Sveriges globala jämställdhetsambassadör. Man för dessutom en ekonomisk politik som missgynnar kvinnor.
Det här är flera steg i fel riktning. I stället för att backa borde regeringen ta steg framåt, göra en feministisk analys som genomsyrar alla beslut och insatser och separat redovisa hur genomförandet av Agenda 2030 påverkar kvinnor och män.
Agendan talar också tydligt om ökad jämlikhet. Men regeringens nedskärningar och prioriteringar inom välfärdssektorn är helt oförenliga med de globala målen, särskilt när det gäller att främja social välfärd, jämlikhet och inkludering. I stället för ökad jämlikhet skapar regeringens politik ökade klyftor genom skattesänkningar för miljonärer medan låg- och medelinkomsttagare får ta smällen.
Vi vet att frihet och demokrati är grundläggande för att bygga välmående samhällen, men i dag har endast 40 av 198 länder och territorier ett öppet, demokratiskt system där yttrandefrihet och mötes- och föreningsfrihet respekteras inom politiken, i lagstiftningen och i praktiken. Detta minskar tyvärr stadigt.
I många länder går det bakåt, tyvärr också i Sverige. Vi borde i stället vara en motkraft. Regeringen borde lyfta vikten av Agenda 2030 i nationella och internationella sammanhang och alltid koppla detta till internationella åtaganden om mänskliga rättigheter och demokrati samt att ingen får lämnas utanför.
Min tredje punkt handlar om att klimat- och miljöarbetet naturligtvis är helt avgörande. Det måste vara högt prioriterat, och redovisningen måste grunda sig på fakta. Klimatkrisen är, som jag har sagt väldigt många gånger i den här kammaren, vår tids största ödesfråga. Men regeringens agerande går i motsatt riktning mot vad forskningen, internationella åtaganden och sunt förnuft kräver. Såväl Klimatpolitiska rådet som Finanspolitiska rådet och OECD har riktat skarp kritik mot att regeringen ökar utsläppen, bromsar klimatomställningen och skjuter ansvaret på framtiden.
De fossila subventionerna har ökat, kollektivtrafikstödet har minskat och skärpta klimatkrav i offentlig upphandling har stoppats. Detta är helt enkelt inte en ansvarsfull politik utan en farlig väg som äventyrar både vår framtid och vår trovärdighet internationellt.
Sverige har åtagit sig att uppnå nettonollutsläpp senast 2045, men regeringens nuvarande politik gör det målet alltmer avlägset. I stället för att investera i en snabb och rättvis omställning till ett fossilfritt samhälle bromsar man utvecklingen och ökar riskerna för klimatrelaterade katastrofer. I detta försöker man också blanda bort korten. Det här hade varit ett utmärkt tillfälle för regeringen att kunna visa en transparent och faktabaserad klimatredovisning, där regeringens politik utvärderas mot våra nationella och internationella klimatmål. Men det gör man inte.
Vi i Miljöpartiet vill att Sverige ska vara en ledare i den globala klimatomställningen, inte, som nu, en bromskloss.
Men det handlar inte bara om utsläpp. Den biologiska mångfalden är också en livsviktig fråga som måste ges högre prioritet. Skogarna, haven och våra ekosystem är grundläggande för vår existens, men de utarmas i en alarmerande takt. Skogsbruket intensifieras utan tillräcklig hänsyn till biologisk mångfald, och viktiga, skyddade naturområden hotas av exploatering. Regeringens nedskärningar i skyddet av värdefull natur och urholkningen av det svenska miljöarbetet är inget annat än ett svek mot kommande generationer.
Östersjön såväl som Västerhavet befinner sig i ett akut ekologiskt tillstånd. Överfiske, utsläpp och klimatförändringar driver på en negativ spiral som vi bara måste bryta. Internationella och nationella experter har slagit fast att vi behöver öka takten kraftigt i våra insatser för att återställa ekosystemen i haven. I stället för att sväva på målet borde regeringen ta fram en tydlig handlingsplan för att Sverige ska uppnå målen i Kunming-Montréal-ramverket och säkra resurser för att skydda vår unika natur.
Fru talman! Regeringen har verkligen underpresterat i den här skrivelsen. Frågan som kvarstår är väl egentligen varför. Varför bryr sig regeringen så lite om internationella åtaganden och överenskommelser? Varför lämnar man en så undermålig produkt till riksdagen? I bästa fall tyder det på ointresse, i värsta fall på att man inte bryr sig. I stället för att arbeta för att uppnå Agenda 2030 ser vi att regeringen på fler och fler områden för en politik i helt motsatt riktning, en politik som höjer utsläppen, hotar den biologiska mångfalden ännu mer, skapar ojämlikhet och fattigdom och minskar det demokratiska utrymmet.
Jag undrar om regeringen tycker att det är värt det. Är det värt att utsätta våra egna medborgare och världens alla människor för fara, bara för att några ska få bli lite rikare? Jag kan tyvärr inte uppfatta något annat svar än ett ja från regeringen på den frågan. Det gör mig djupt oroad och väldigt besviken. Jag ser inte något annat svar än att det är dags att byta regering!
Vi står såklart bakom alla våra reservationer, men jag vill yrka bifall till reservationerna 3 och 9.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 16.)
Beslut, Genomförd
Beslut 2024/25:FiU17
Webb-tv: Beslut: Sveriges genomförande av Agenda 2030
Protokoll med beslut
- Protokoll 2024/25:86 Onsdagen den 19 marsProtokoll 2024/25:86
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Förutsättningar för att genomföra Agenda 2030
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2024/25:3299 av Ida Gabrielsson m.fl. (V) yrkandena 1, 2, 9 och 11-13,
2024/25:3300 av Mikael Damberg m.fl. (S) och
2024/25:3306 av Janine Alm Ericson m.fl. (MP) yrkandena 1-3, 5, 6 och 14.- Reservation 1 (S)
- Reservation 2 (V)
- Reservation 3 (MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 0 93 0 13 SD 62 0 0 10 M 60 0 0 8 C 20 0 0 4 V 0 0 21 3 KD 17 0 0 2 MP 0 0 16 2 L 15 0 0 1 - 0 1 1 0 Totalt 174 94 38 43 Politiken för global utveckling
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2024/25:3299 av Ida Gabrielsson m.fl. (V) yrkande 10 och
2024/25:3306 av Janine Alm Ericson m.fl. (MP) yrkande 4.- Reservation 4 (V, MP)
Civilsamhällets roll i genomförandet av Agenda 2030
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2024/25:3299 av Ida Gabrielsson m.fl. (V) yrkande 8 och
2024/25:3306 av Janine Alm Ericson m.fl. (MP) yrkandena 7 och 8.- Reservation 5 (V, MP)
Jämställdhet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2024/25:3299 av Ida Gabrielsson m.fl. (V) yrkande 3 och
2024/25:3306 av Janine Alm Ericson m.fl. (MP) yrkande 9.- Reservation 6 (V, MP)
Skattefrågor och tillbörlig aktsamhet för företag
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2024/25:3299 av Ida Gabrielsson m.fl. (V) yrkandena 4-6.- Reservation 7 (V)
Minskad ojämlikhet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2024/25:3299 av Ida Gabrielsson m.fl. (V) yrkande 7 och
2024/25:3306 av Janine Alm Ericson m.fl. (MP) yrkande 13.- Reservation 8 (V, MP)
Miljö och klimat
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2024/25:3306 av Janine Alm Ericson m.fl. (MP) yrkandena 10-12.- Reservation 9 (V, MP)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 9 (V, MP) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 93 0 0 13 SD 62 0 0 10 M 60 0 0 8 C 20 0 0 4 V 0 21 0 3 KD 17 0 0 2 MP 0 16 0 2 L 15 0 0 1 - 2 0 0 0 Totalt 269 37 0 43 Sveriges genomförande av Agenda 2030
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2024/25:66 till handlingarna.